Förmånsrättskommitténs huvudbetänkande, SOU 1999:1, Nya förmånsrättsregler

Justitiedepartementet Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt (L 2) 103 33 STOCKHOLM Förmånsrättskommitténs huvudbetänkande, SOU 1999:1, Nya förmånsrättsregler 1. SAMMANFATTNING Stiftelsen Ackordscentralen tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag, innefattande bl a ett avskaffande av förmånsrätten för skatter och avgifter, förändringar avseende omfattningen av företagsinteckningsunderlaget samt införandet av en möjlighet till lönegaranti vid företagsrekonstruktion. Ackordscentralen är positiv till förändringar i lagstiftningen som syftar till att jämställa villkoren för rekonstruktion genom konkurs och företagsrekonstruktion. Det är önskvärt att lagstiftningen är neutral och valet av rekonstruktionsmetod så långt som möjligt avgörs av förhållandena i det enskilda fallet t ex förekomsten av hållbar affärsidé och grundläggande organisation. Det är vidare av vikt att skapa incitament till snabbare insolvensbehandling, eftersom tidiga åtgärder normalt är en förutsättning för en reell valmöjlighet mellan olika rekonstruktionsformer. Kommitténs förslag tjänar, enligt Ackordscentralens mening, dessa syften. Ackordscentalen ser också positivt på att förmånsrättslagstiftningen genom förslaget utgör ett sammanhållet väl förankrat system. Nackdelen med detta är möjligen att

2 de goda intentioner utredningen haft i olika avseenden kan gå om intet om inte förslaget kan genomföras i sin helhet eller om förändringar senare sker i systemet. Ackordscentralen anser det vara positivt att förslaget sannolikt kommer att föra med sig ett systemskifte vid kreditgivning, från ett säkerhetstänkande till ett cash-flowtänkande. Som alla systemskiften kan detta komma att innebära vissa svårigheter i inledningsskedet, men efter en övergångsperiod kan det förmodas gynna dynamiken i dagens näringsliv. Ackordscentralen ser även positivt på utredningens ambition att minska antalet förmånsrätter och att förenkla de kvarvarande. En fråga i detta sammanhang, vartill vi återkommer nedan i avsnitt 6.1, är varför förmånsrätten för bl a revisor enligt 10a FRL inte slopats. Slutligen är det positivt att utredningen tagit sig an sådana speciella frågor som arbetsgivaravgifter på utdelning av lönefordringar, vilka för närvarande vållar konkursförvaltare mycket huvudbry. Förslaget stämmer väl överens med den syn Ackordscentralen har på hur frågan skall hanteras. Kommittén har emellertid inte berört frågan om arbetsgivaravgifter på lönegarantimedel vid företagsrekonstruktion. Det måste klarläggas när dessa förfaller och av vem de skall betalas/förskotteras. Se nedan avsnitt 4.3. Förutom i dessa avseenden har Ackordscentralen synpunkter på detaljer i förslaget. Dessa synpunkter har sin grund i den erfarenhet av praktisk insolvenshantering som Ackordscentralens medarbetare sedan lång tid tillägnat sig, bl a som konkursförvaltare, god man enligt ackordslagen och företagsrekonstruktörer, och rör frågor om övergångstiden för massaansvar för utnyttjande av personal och lokaler samt definitionen av begreppen fortsatt drift och ställa lokalen till hyresvärdens förfogande (avsnitt 4.1 och 5.3). Ackordscentralen har även kritiska synpunkter på regleringen av efterställda fordringar i två paragrafer (avsnitt 3.3), avräkning av lönegarantimedel som utbetalats under företagsrekonstruktion (avsnitt 4.2) samt på konkursbeslut ex officio enligt den föreslagna lydelsen av KL 2:10 a, 3 st (avsnitt 4.4).

3 2. INLEDNING Ackordscentralens utgångspunkt är, som nämnts, i första hand den praktiska insolvenshanteringen och den verklighet rekonstruktörer och konkursförvaltare möter. Ackordscentralen vill inledningsvis påpeka att vi inte delar utredningens grundtankar att konkurser snedvrider konkurrensen på ett påtagligt sätt eller att så kallade seriekonkurser är ett så stort problem att det i sig föranleder lagändring. Det är vidare Ackordscentralens mening att rekonstruktion inte alltid är det bästa alternativet. Ackordscentralen är medveten om att det finns vetenskapliga belägg från flera länder som visar att fordringsägare generellt får högre utdelning på sina fordringar vid rekonstruktion än vid konkurs. Om de enskilda fordringsägarnas högre utdelning i det enskilda fallet också innebär att samhällsekonomin i stort vinner på rekonstruktion är däremot inte i alla situationer lika självklart. Det väsentliga i ett väl fungerande system är att insolvenshanteringen sker snabbt, så att handlingsalternativen inte begränsas av att tiden gått för långt, i kombination med en neutral lagstiftning. Dagens regelverk gynnar konkurs framför rekonstruktion på ett olyckligt sätt. Ackordscentralen har emellertid inga föreställningar om att det går att skapa ett perfekt eller rättvist system. Obeståndssituationen är i sig orättvis och flertalet inblandade är missnöjda. Ett system där ingen förlorar går inte att skapa. Alla förlorar, mycket eller lite. En viktig grundprincip måste också vara att tillgången på kredit för alla typer av företag tillförsäkras. Kreditgivning till friska företag får inte hämmas av att reglerna i samband med obestånd förändras. Ackordscentralen anser att den minskning av företagsinteckningshavarnas säkerhet som blir följden av kommitténs förslag kan komma att få betydelse för vissa företags möjlighet att erhålla kredit, men att förslaget som helhet dock har betydande fördelar. Får cash-flow principen genomslag kommer livskraftiga företag med överlevnadspotential att erhålla kredit, trots att säkerhetsunderlaget minskar. Skulle förslaget innebära större krav på eget kapital i företagen är detta enbart positivt, enligt Ackordscentralens mening.

4 3 FÖRMÅNSRÄTTEN FÖR SKATTER OCH AVGIFTER 3.1 Allmänna synpunkter Ackordscentralen tillstyrker kommitténs förslag att slopa statens förmånsrätt för skatter och avgifter. I Sveriges Ackordscentrals yttrande över insolvensutredningens slutbetänkande (SOU 1992:113) argumenterades för ett avskaffande av statens förmånsrätt (s 4 f). Stiftelsen Ackordscentralen delar den uppfattning som Sveriges Ackordscentral gav uttryck åt och anser att de då anförda argumenten fortfarande har bärkraft. Ackordscentralen tillstyrker också att förbudet mot återvinning av skatter och avgifter slopas. Det bör inte anses vara mindre illojalt att betala en skattefordran jämfört med en leverantörsfordran eller en utomobligatorisk skadeståndsfordran. Det har på sina håll befarats att ett slopande av förmånsrätten för skatter och avgifter skulle vara konkursdrivande. Ackordscentralen menar att det istället skulle kunna leda till snabbare insolvensbehandling och gynna möjligheterna till rekonstruktion utom konkurs. Vi finner kommitténs argumentering på s 187 ff övertygande. Kommittén har emellertid endast mycket kortfattat berört förslagets betydelse för kreditförsörjningen till företagen, vilket vi finner vara en brist. Som en följd av förslaget om avskaffad förmånsrätt för skatter och avgifter föreslår kommittén även att det allmännas företrädesrätt vid löneutmätning avskaffas, dock utan att kommittén säger sig ha hunnit utreda konsekvenserna av sitt förslag. Ackordscentralen förutsätter att frågan om företrädesrätten utreds innan förslaget genomförs. I sammanhanget kan påpekas att den aktuella företrädesrätten också gäller böter och viten (7:14 UB jämfört med 2 Indrivningslagen). I konsekvens med kommitténs förslag att dessa fordringar skall ställas efter de oprioriterade fordringarna i förmånsrättsordningen borde de vara efterställda även vid löneutmätning.

5 3.2 Arbetsgivaravgift på lönegarantimedel mm Ackordscentralen tillstyrker kommitténs förslag avseende behandling av arbetsgivaravgifter på lönegarantimedel och utdelning av lönefordringar. Ackordscentralen instämmer i kommitténs konstaterande (s 194 f) att det skulle behövas en genomgripande översyn av när statens fordringar utgör konkursfordran, massafordran respektive gäldenärsfordran. Trots att kommittén föreslår uttryckliga regler i ett av de hänseenden där det idag pågår processer (frågan om arbetsgivaravgifter på utdelade lönefordringar), är oklarheterna fortfarande många. Det är angeläget att söka klarlägga dessa frågor och undanröja nuvarande oklarheter så snart som möjligt. Ackordscentralens uppfattning är att endast kostnader som förvaltaren kunnat påverka bör utgöra massagäld. Vi vill särskilt peka på problem med pantsatt egendom som vid pantrealisation ger upphov till en mervärdesskatteskuld för konkursboet samt massagäldsansvar för miljöfarligt avfall. 3.3 Efterställda fordringar Ackordscentralen menar att regieringen avseende efterställda fordringar bör samlas i en paragraf och inte som i förslaget uppdelas på två, 18 och 19 FRL. Det kan ifrågasättas om kommittén avsett att de efterställda fordringarna sinsemellan skall ha lika rätt, om ordningen mellan dem skall regleras eller om parterna genom avtal skall kunna disponera över detta. Det är Ackordscentralens erfarenhet att det inte är ovanligt att större fordringsägare, t ex i samband med en rekonstruktion, genom avtal omvandlar sina fordringar från oprioriterade till efterställda, varför frågan har praktisk betydelse.

6 I förslaget stadgas i 19 FRL att böter, vite och förverkande har rätt till betalning först efter andra fordringar. Den nu gällande bestämmelsen i 18, som föreslås vara oförändrad, innebär att fordringar enligt avtal kan ge rätt till betalning först efter övriga borgenärer. Skillnaden i ordval ger upphov till osäkerhet avseende tolkningen. Enligt Ackordscentralens mening skall avtalad efterställning innebära betalningsrätt efter andra fordringar, men före böter, viten och fordran på grund av förverkande. Vidare bör det uttryckligen framgå att fordringar på gåva avses omfattas av paragrafen. Regleringen avseende alla typer av efterställda fordringar bör samlas i 19, p 1-3. 4. LÖNEPRIVILEGIET OCH LÖNEGARANTIN 4.1 Allmänna synpunkter Ackordscentralen tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag avseende löneprivilegiet och lönegarantin, dock med invändningen att den övergångstid om sju dagar som konkursförvaltaren har innan massaansvar för löner inträder, är alltför kort. Ackordscentralen förordar att övergångstiden förlängs till tre veckor (21 dagar). Ackordscentralen menar också att anställda under uppsägningstid skall kunna utföra uppgifter för konkursförvaltaren som inte är av kommersiell art utan att massaansvar inträder. Ackordscentralen anser att det av sociala skäl är riktigt att höja maximibeloppet avseende lönegarantin och att indexreglera det. Ackordscentralen tillstyrker att ett tak för löneförmånsrätten sätts till 10 basbelopp. Vidare är Ackordscentralen positiv till att löneskyddet avser fordringar som belöper på högst tre månader före konkursansökan. Kommitténs förslag innebär att lön avseende allt arbete som utförs åt konkursboet efter sju dagar blir massaskuld. Någon skillnad mellan fortsatt drift och annat arbete

7 som utförs åt konkursförvaltaren görs inte. Sådant arbete kan t ex utföras i syfte att ta fram underlag till bouppteckningen, förvaltarberättelse eller lönegarantiutbetalningar. Enligt Ackordscentralens mening är det olyckligt att ett konkursbo som saknar erforderliga medel för utbetalning av massalöner inte skall kunna utnyttja de personer som har bäst möjlighet att ta fram sådana uppgifter, nämligen nyckelpersoner i konkursgäldenärens organisation. Någon konkurrenssnedvridande effekt av sådant utnyttjande av personal finns enligt Ackordscentralens mening över huvud taget inte. Med kommitténs förslag riskerar konkurskostnaderna att stiga, vilket drabbar staten, samtidigt som lönegarantiersättning liksom tidigare utgår till de anställda utan att förvaltaren kan utnyttja dem. Förvaltarens underlag till förvaltarberättelsen riskerar också att försämras. Ackordscentralen vill också peka på att inte bara förekomsten av traditionell fortsatt drift innebärande produktion, inköp, fullföljande av avtal etc kommer att bli mer sällsynt, utan också utförsäljningar under hand i konkursbons regi, från gäldenärens lokaler och med utnyttjande av gäldenärens personal. Snabba försäljningar av hela lagret till uppköpare kommer istället att bli nödvändiga. Jämfört med dagens situation riskerar fordringsägarna att förlora genom lägre inkomster i konkurserna, samtidigt som lönegarantikostnaderna förblir desamma. Även vid fortsatt drift är övergångstiden om sju dagar alltför kort. I konkursens inledningsskede står det inte alltid klart hur avvecklingen skall ske och vilka anställda som kan behövas för den fortsatta driften. Detta gäller inte minst vid konkurser i bolag med omfattande verksamhet och ett stort antal anställda. Den första tiden efter konkursutbrottet är mycket viktig för hela den fortsatta avvecklingen av boet och det är naturligtvis viktigt att snabbt fatta rätt beslut, men att tvinga förvaltaren att fatta alla större beslut inom en vecka från konkursutbrottet är inte rimligt. Det som för konkursförvaltaren framstår som det bästa sättet att avveckla boet den första veckan, mot bakgrund av då kända fakta, kan något senare visa sig vara felaktigt. Risken att ådra boet massakostnader som senare visar sig onödiga, kan leda till att förvaltare på den korta tid som enligt förslaget står till buds, väljer att till varje pris undvika massakostnader snarare än att i lugn och ro överväga bästa sättet att avveckla boet.

8 Mot bakgrund härav menar Ackordscentralen att en övergångstid om tre veckor (21 dagar) är mera rimlig. Ackordscentralen vill också som sin mening framföra att kommitténs uttalande på s 21, att principen om massaansvar efter en vecka oavsett om konkursboet inträtt i avtalet eller ej antagligen kan generaliseras till andra avtalstyper, är av sådan betydelse och får sådana konsekvenser att den lämpligen borde komma till uttryck i lagtext. Även om övergångstiden förlängs anser Ackordscentralen att arbetstagare som uppbär statlig lönegaranti under uppsägningstid, utan massaansvar för boet skall kunna utföra arbete för boet såvitt avser framtagande av underlag till bouppteckning enligt KL 7:13, berättelse enligt KL 7:15 samt annat arbete som inte utförs i en kommersiell fortsatt drift av konkursgäldenärens rörelse, t ex upprättande av underlag för utbetalning av lönegaranti. Lagtekniskt kan detta möjligen ge upphov till vissa svårigheter och gränsdragningsproblem, men Ackordscentralen menar att det är angeläget att söka en praktisk lösning för undvikande av onödiga kostnadsökningar för det allmänna vid konkurs. Ackordscentralen vill, i polemik med experterna Danhard och Hamskär (s 374), betona att konkursförvaltaren inte kan vara bunden av turordningsreglerna i LAS om denne utnyttjar gäldenärens personal under dess uppsägningstid. Det är inte fråga om en ny anställning en konkursanställning utan om det finns lämpliga arbetsuppgifter för den anställde under tid då arbetsplikt i och för sig föreligger. 4.2 Särskilt om lönegaranti under företagsrekonstruktion Ackordscentralen tillstyrker förslaget att lönegaranti skall kunna beviljas även vid företagsrekonstruktion.

9 Det är av vikt för att jämställa villkoren för rekonstruktion utom och inom konkurs genom att rekonstruktionsgäldenären kan erhålla denna form av tillfälligt likviditetstillskott. Ackordscentralen har dock synpunkter på den närmare reglering som förslaget fått vad avser främst det faktum att lönegaranti som utbetalats vid företagsrekonstruktion skall avräknas i en efterföljande konkurs. Nedan redogörs också för vissa oklarheter i samband med utbetalning och återbetalning av lönegaranti vid företagsrekonstruktion (avsnitt 4.3 och 4.4). Ackordscentralen konstaterar inledningsvis att den möjlighet som ges till beviljande av lönegaranti i företagsrekonstruktion kommer att ställa delvis andra och större krav på rekonstruktörens kompetens och organisation än vad som är fallet idag. I detta sammanhang kan omnämnas att konkursförvaltarens handläggning av lönegarantifrågor utgör myndighetsutövning och i denna del står under tillsyn av Justitiekanslern och Riksdagens ombudsmän och att staten har ett skadeståndsrättsligt ansvar för denna del av förvaltarens verksamhet. Detta föranleder möjligen ändringar i lagen om företagsrekonstruktion, närmast 2:11. Ackordscentralens huvudinvändning mot förslagets utformning gäller det faktum att lönegaranti som utgivits under företagsrekonstruktion skall avräknas vid prövning av arbetstagarens rätt att utfå lönegaranti i den efterföljande konkursen. Skälet till förslaget är hänsyn till kostnaderna för lönegarantin. Som kommittén konstaterar på s 354 kan detta innebära att en arbetstagare kan vara helt eller delvis betagen rätten till lönegaranti i konkurs. Kommitténs välmenande uppmaning till arbetstagaren att reagera omedelbart om löneutbetalningen från rekonstruktionsgäldenären dröjer hjälper inte den anställde, eftersom skadan redan är skedd. Ackordscentralens mening är att det inte är rimligt att av besparingsskäl sätta den anställde i denna svåra situation. Förhållandet kan också medföra ytterligare osäkerhet bland de anställda under pågående rekonstruktion, vilket inte är till fördel i en situation då det är väsentligt att upprätthålla business as usual. Det kan t ex befaras att de anställda kommer att kräva kortare löneperioder för att minimera sin skada.

10 Ackordscentralen anser vidare i likhet med experterna Danhard och Hamskär (s 376) att det föreslagna avräkningsförfarandet strider mot EG-direktivet (80/987/EEG) vari föreskrivs att arbetstagaren har en ovillkorlig rätt till lönegaranti inom viss tid före en konkursansökan. Ackordscentralen vill i sammanhanget betona att det kan komma att få betydelse hur länsstyrelserna kommer att ställa sig till framställningar om ackord på lönegarantimedel vid företagsrekonstruktion. Jämförelse kan göras med länsskattemyndigheternas synnerligen oenhetliga tillämpning av regler om skatteackord. Länsstyrelserna kan därför för denna framtida verksamhet behöva viss ledning i form av föreskrifter. 4.3 Sociala avgifter på lönegarantimedel vid företagsrekonstruktion Ackordscentralen kan inte se att kommittén behandlat frågan om sociala avgifter på utbetalade lönegarantimedel i företagsrekonstruktion, vilket är en brist som måste avhjälpas. Enligt kommitténs förslag skall länsstyrelsen inte erlägga sociala avgifter vid utbetalning av lönegarantimedel. Något undantag för utbetalning i företagsrekonstruktion görs inte. Om utbetalning av lönegaranti vid företagsrekonstruktion skall ses som ett lån till rekonstruktionsgäldenären skulle logiskt sett statens fordran på sociala avgifter på det förskotterade beloppet förfalla vid utbetalningstillfället och i så fall genast betalas av rekonstruktionsgäldenären. Frågan är om detta är kommitténs avsikt. Om detta inte varit avsikten är frågan när de sociala avgifterna skall betalas. I samband med att förskotterade löner verkligen återbetalas eller när säkerhet ställs? Skall även erläggande av sociala avgifter eller ställande av säkerhet för dessa vara ett krav för att rekonstruktionen skall kunna avslutas?

11 Ackordscentralen anser att klarhet måste råda i ovanstående avseenden innan förslaget i denna del kan genomföras och förordar att avgifterna erläggs i samband med att utbetalade lönegarantimedel återbetalas eller säkerhet ställs för dessa. 4.4 Återbetalning av lönegarantimedel vid företagsrekonstruktion Ackordscentralen motsätter sig att en konkursgrund införs i KL 2:10a som inte grundar sig på obestånd. Ett konkursbeslut är så genomgripande och får sådana följdverkningar för gäldenären att det av rättssäkerhetsskäl inte bör komma ifråga att försätta någon i konkurs ex officio utan ansökan eller förhandling. I tidigare lagstiftning har framhållits att obestånd är en allmän förutsättning för konkurs, se bl a prop 1975:6 s 70 ff. Enligt KL 1:2 skall en gäldenär som är på obestånd försättas i konkurs. Insolvens är däremot inte en förutsättning för företagsrekonstruktion, eftersom betalningssvårigheter är tillräckligt för beslut enligt FrekL 1:1. Det blir enligt förslaget teoretiskt möjligt att försätta ett bolag som inte är på obestånd i konkurs. I vart fall kan så ske utan att någon prövning av obeståndet har gjorts. Vidare kan tvist råda mellan gäldenären och staten om förpliktelserna enligt 20 b lönegarantilagen fullgjorts eller inte. Ackordscentralen föreslår att bristande fullgörelse av förpliktelserna enligt 20 b lönegarantilagen skall utgöra en presumtion för obestånd, men att konkursansökan skall ske på det sätt som idag föreskrivs i konkurslagen. För det fall KL 2:10a ändras på det sätt Ackordscentralen föreslår, måste följdändring ske i förslaget till ny lydelse avseende 3 lönegarantilagen.

12 4.5 Uppsägningstidpunkt för anställd som är okänd eller inte anträffbar Kommittén uttalar i författningskommentaren till 7 lönegarantilagen (s 356) att en arbetstagare som är okänd eller inte kan nås för uppsägning, skall ha rätt till lönegarantiersättning som om uppsägning skett den första veckan av konkursen eller företagsrekonstruktionen. Det kan ifrågasättas hur denna princip kan förenas med 10 LAS, i vilken stadgas att en arbetstagare som inte är anträffbar anses uppsagd tio dagar efter det att uppsägning sänts till denne i rekommenderat brev. Det är Ackordscentralens mening att det i vart fall klart måste framgå av lagtexten vilken princip som skall tillämpas i lönegarantihänseende. 5. FÖRETAGSINTECKNING 5.1 Allmänna synpunkter Ackordscentralen tillstyrker förslaget i denna del. Att, som utredningen föreslår, göra företagsinteckningen till en allmän förmånsrätt är positivt. Alla nu förekommande problem med att kategorisera egendom som allmän egendom eller underlag för företagsinteckning kommer att försvinna, liksom förkovransproblematiken. Den risk för illojala dispositioner från gäldenärens sida före konkurs som innebär förskjutningar mellan allmän egendom och underlaget för företagsinteckning, en risk som Ackordscentralen visserligen menar vara något överdriven, elimineras också. Det kommer dock att i större utsträckning bli möjligt att få egendom utmätt, eftersom förbehåll för företagsinteckningshavarens rätt inte behöver göras. Detta kan möjligen få till effekt att antalet utmätningar ökar, men också att snabbare insolvensbehandling kommer till stånd. Ackordscentralen har inte anledning ifrågasätta utredningens beräkningar av effekterna av att företagsinteckningshavarnas underlag minskar. Den valda 50/50-lösningen är ett kompromissförslag, som till skillnad från andra fördelningsrelationer inte

13 särskilt behöver motiveras. Detta gör inte nödvändigtvis den valda lösningen bättre eller mer rättvis än någon annan, men fördelningen medför ett antal fördelar utan att nackdelarna för kreditförsörjningen kan antas bli alltför stora. Ackordscentralen noterar också att kommittén i sin helhet står bakom förslaget. Som kommittén konstaterar förekommer krediter mot säkerhet i företagsinteckning redan idag sällan i mindre och nystartade företag, varför minskningen av underlaget sannolikt inte kommer att innebära några större förändringar för dessa företags möjlighet att få kredit. För något större företag kommer förändringen sannolikt att medföra ett större krav på eget kapital jämfört med idag, men detta ser Ackordscentralen som positivt. Kanske kan också associationsformen handelsbolag få en renässans. Det kan naturligtvis tänkas att företag och kreditgivare kommer att välja andra finansieringsformer, som leasing, factoring och äganderättsförbehåll när så är möjligt. Utredningen har berört detta endast mycket kort. Det är emellertid Ackordscentralens uppfattning att faran för s k avhämtningskonkurser, d v s när i princip all egendom antingen är pantsatt eller tillhör annan än konkursgäldenären, är överdriven. Det är enligt Ackordscentralens mening möjligt att de alternativa kreditformerna kan komma att öka något, men samtidigt är det orealistiskt att tro att marknaden i så stor utsträckning skulle efterfråga dessa för närvarande dyra säkerhetslösningar. En effekt av förslaget är att antalet bevakningskonkurser kommer att öka, eftersom utdelningen till oprioriterade fordringsägare blir betydligt vanligare än idag. Detta medför mer arbete för såväl förvaltare som för tingsrätter, både avseende den rent formella hanteringen av bevakningarna som när det gäller tvister i samband med bevakningar. Avslutningsarbetet kommer också att bli mer arbetskrävande och ställa högre krav på konkursförvaltarnas organisation eftersom utdelningsförslagen blir mer omfattande. Dessa omständigheter talar emellertid inte mot den föreslagna ordningen.

14 5.2 Följdförslag Det av kommitténs följdförslag som Ackordscentralen har särskilda synpunkter på gäller den utformning som förslaget att avskaffa förmånsrätten för hyror fått. I övrigt tillstyrker Ackordscentralen förslagen, med endast det konstaterandet att effekten av förslaget att göra det möjligt att i rätten få fastställt hur stor del av säkerhetshavares fordran som anses överstiga säkerhetens värde, möjligen blir framförallt preventiv. Den praktiska användningen av domstolsprövning kan antas bli mindre vanlig, främst på grund av tidsutdräkten. Vem förslaget kommer att gynna är vanskligt att förutsäga. 5.3 Avskaffandet av förmånsrätten för hyror Ackordscentralen menar att det i och för sig är positivt att antalet särintressen i konkurserna minskar och kan också se många fördelar med det sammanhållna system som avskaffandet av förmånsrätten för hyror ingår i. Mot den av kommittén föreslagna ordningen för avskaffande av förmånsrätten för hyror finns dock vissa invändningar samt flera oklarheter. Ackordscentralen finner det anmärkningsvärt att kommittén inte berört effekterna av att ålägga konkursboet absolut betalningsansvar för allt utnyttjande av konkursgäldenärens lokaler efter sju dagar. Vi menar också att massaansvaret för hyror är mer problematiskt än massaansvaret för utnyttjad personal, eftersom lokaler på ett helt annat sätt än personal är odelbara. Införandet av en ny, särskild förmånsrätt för belopp motsvarande tre månaders hyra motiverades på sin tid (prop 1970:142 s 95) bl a med att en konkursförvaltare skulle få en övergångstid varunder beslut om den fortsatta avvecklingen kunde fattas utan tidspress. Förvaltaren skulle inte riskera att konkursboet hamnade på gatan strax efter konkursen. För konkursförvaltaren har förmånsrätten varit praktisk av det skälet att förmånsrätten har förelegat helt oavsett förvaltarens beslut om utnyttjande av gäldenärens lokaler, fortsatt drift etc. Den nu föreslagna ordningen innebär att förvaltaren inom sju dagar

15 måste fatta beslut om vilka av konkursgäldenärens lokaler det är ekonomiskt motiverat att utnyttja under avvecklingen. Någon skillnad mellan aktivt nyttjande av lokal vid t ex fortsatt drift och mer passivt utnyttjande, t o m utan förvaltarens kännedom, görs inte i lagtext eller kommentar. Massaansvaret upphör inte förrän konkursboet ställer lokalen till hyresvärdens förfogande. Således krävs ett aktivt handlande från förvaltarens sida för att ansvaret skall upphöra. Det är enligt Ackordscentralens mening inte tillfredsställande att en hyresvärd synes kunna förhålla sig helt passiv i avvaktan på förvaltarens åtgärd och ändå kunna förlita sig på fördelen av boets massaansvar. Det är inte ovanligt att informationen från företrädarna för konkursbolaget till förvaltaren inledningsvis uppvisar avsevärda brister. Skälen härtill kan vara många. Kanske har bolaget bytt företrädare strax före konkursen, kanske har nyckelpersoner lämnat företaget, kanske har företrädarna skäl att inte genast lämna förvaltaren fullständig information. En viktig orsak är också att det är stora mängder information av många olika slag som strax efter konkursutbrottet skall utväxlas och det är oundvikligt att detaljer ibland missas, exempelvis förekomsten av vissa hyresavtal. Massaansvaret för hyra är också mer problematiskt än massaansvaret för löner, vilket här kort skall belysas. Massaansvaret för löner kan göras relativt flexibelt genom utnyttjande av ett begränsat antal nyckelpersoner, på hel- eller deltid (från problemet med personalens minskade produktivitet bortses här). Hyresavtalet är emellertid odelbart i den bemärkelsen att ingen möjlighet ges till förvaltaren att ådra boet massaansvar endast för den del av lokalen som boet faktiskt har behov av. Hela lokalen skall ställas till hyresvärdens förfogande för att massaansvar skall undvikas. Förvaltarens förhandlingsläge gentemot en hyresvärd vars lokal behövs endast i liten omfattning kan bli svårt. Antag exempelvis att en lokal omfattar en större verkstad, vilken inte används av konkursboet, samt ett mindre kontor, vilket behöver utnyttjas för framtagande av uppgifter till bouppteckningen etc. Förvaltaren ställs inför ett dilemma då det inte är ekono-

16 miskt försvarbart att betala massahyra för hela lokalen och samtidigt ekonomiskt motiverat att låta datorer, bokföring och personal vara kvar i bolagets lokaler. Många likartade exempel kan anföras. Lokutionen ställa lokalen till hyresvärdens förfogande inbjuder också till tolkningsproblem. Avses enbart att förvaltaren förklarar att boet inte har behov av lokalen och lämnar den i det skick den befinner sig, med t ex värdelös egendom kvar, eller skall lokalen utrymmas och städas? Slutligen vill Ackordscentralen peka på en oklarhet i fråga om förhållandet mellan boets massaansvar och möjligheten att sitta kvar i lokalen så länge boet önskar, oavsett om grund för hävning av hyresavtalet föreligger. Skall konkursförvaltaren anses ha en rätt att, i analogi med regleringen i FrekL 2:20, partiellt inträda i hyresavtalet och förhindra avhysning så länge hyra för tid som konkursboet utnyttjar lokalen erläggs? Ett förtydligande torde krävas på denna punkt. I detta sammanhang vill Ackordscentralen påpeka att det inte är vår erfarenhet att hyresvärdar i allmänhet har säkerhet för hyra i den utsträckning som kommittén antyder (betänkandet s 299). Ackordscentralen menar att den föreslagna perioden innan massaansvar inträder är alltför kort. Med hänsyn till alla de beslut förvaltaren skall fatta under den första veckan kan tonvikten i förvaltarens arbete få en olycklig förskjutning, från att noga överväga lämpligaste sättet för avveckling av boet till att istället minimera det möjliga massaansvaret. Förskjutningen främjar kanske en snabb, men inte nödvändigtvis en förmånlig avveckling av boet. Med hänsyn till vad som anförs anser Ackordscentralen att det är angeläget att perioden innan massaansvar inträder görs längre i vart fall tre veckor (21 dagar). Tydligare skrivning i de hänseenden som angivits är också av vikt.

17 6 ÖVRIGA FRÅGOR 6.1 Förmånsrätt för revisionskostnader mm Ackordscentralen anser att även förmånsrätten i FRL 10a bör avskaffas. Kommittén har haft ambitionen att utmönstra förmånsrätter som inte särskilt kan motiveras. Revisorer och bokförare tillhör de som tidigast får varningar om en obeståndssituation och att avskaffa förmånsrätten kommer att snabba på insolvensbehandlingen. De har ofta god inblick i företagets ekonomi och skulle kunna utöva viss påtryckning för att få företagaren att tidigt vidta åtgärder. I prop 1986/87:90, s 175, konstaterades att revisor inte har rätt att åberopa retentionsrätt i de redovisningshandlingar han mottagit för granskning. Vidare sägs att det inte anses förenligt med god revisionssed att göra detentionsrätt gällande i de handlingar revisorn själv upprättat. För att kompensera revisorerna för de nya uppgifter som ålagts dem och eftersom det inte ansågs lämpligt att revisorer tog förskott för att säkerställa sina fordringar, erhöll revisor och bokförare dock bästa förmånsrätt för arbete nedlagt under sex månader före konkursen. Förmånsrätten har fördelar, dels för konkursförvaltare som inte riskerar att revisorer och bokförare åberopar detentionsrätt i bearbetat material, dels för företagen som kan få fortsatt revisors- och bokföringshjälp i en svår ekonomisk situation. Enligt Ackordscentralens erfarenhet var dock problemen med åberopad detentionsrätt tidigare inte stora. Dagens problem med företag som helt säger sig sakna bokföring är betydligt större. Att företag i ekonomisk kris har behov av såväl varor som tjänster är naturligt och motiverar inte heller att förmånsrätten behålls. Ackordscentralen har också svårt att se varför revisor och bokförare inte skulle kunna ta förskott. En avtalad förskottsbetalning till bokförare eller revisor i syfte att ta fram underlag för beslut om rekonstruk-

18 tion eller ny finansiering torde inte kunna varken återvinnas eller riskera att skada uppdragstagarens oberoende. Departementschefen menar också i prop 1986/87:90, s 174, att det i ett svårt ekonomiskt läge är angeläget att revisorn är aktiv och försöker rädda företaget från konkurs och eventuellt åstadkomma någon form av rekonstruktion. Detta kan dock inte vara ett skäl till att bevara revisorernas förmånsrätt, dels därför att sådant arbete faller utanför det förmånsberättigade området ( arbete som föreskrivs i lag eller annan förordning ), dels därför att rekonstruktör enligt lagen om företagsrekonstruktion har förmånsrätt enligt FRL 10, 2 p. 6.2 Övergångbestämmelserna Ackordscentralen tillstyrker den tidsram om ett och ett halvt år som näringsidkare och långivare erhåller för att anpassa sig till de nya bestämmelserna, men menar att vissa oklarheter finns i p 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till lagen om företagsinteckning. Lagen om företagsinteckning liksom lag om ändring i förmånsrättslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Under en övergångsperiod om ett och ett halvt år, till den 1 januari 2002, skall äldre bestämmelser ifråga om förmånsrätt som följer med företagsinteckning gälla avseende redan meddelat företagshypotek. Detta torde innebära att företagsinteckningshavarna under övergångsperioden har bästa säkerhet i all gäldenärens lösa egendom utan de inskränkningar som idag anges i lagen om företagsinteckning. Vi ställer oss frågande till om det varit kommitténs avsikt att ge befintliga företagsinteckningshavare denna gyllene säkerhet om så bara under en begränsad tid. Ett särskilt problem i detta sammanhang, som kommittén inte berört, är hur kreditgivare som förutom säkerhet i företagsinteckning även har kompletterande säkerhet i

19 form av t ex borgen, skall agera gentemot borgensmannen när värdet på företagsinteckning minskar och borgensmannens ansvar ökar motsvarande. Göteborg 1999-07-01 Stiftelsen Ackordscentralen.. Per-Ivan Lundberg.. Peter Björnram