H ö g s t a d o m s t o l e n NJA 2014 s. 922 (NJA 2014:78)

Transkript

1 H ö g s t a d o m s t o l e n NJA 2014 s. 922 (NJA 2014:78) Målnummer: Ö Avdelning: 2 Domsnummer: Avgörandedatum: Rubrik: Ett uppdrag som företagsrekonstruktör har ansetts inte medföra jäv att vara förvaltare i gäldenärens efterföljande konkurs, när det har bedömts att förvaltaren i konkursen inte behöver granska egna åtgärder under rekonstruktionen. Lagrum: 7 kap. 1, 5 och 15 konkurslagen (1987:672) Rättsfall: NJA 2014 s. 788 REFERAT Stockholms tingsrätt IBSP Labs AB försattes i konkurs vid Stockholms tingsrätt. Advokaten L.O. förordnades som förvaltare i konkursen. Härefter begärde tillsynsmyndigheten att L.O. skulle entledigas från uppdraget som förvaltare. Som grund anförde myndigheten att L.O. stod i sådant förhållande till bolaget i konkurs att det var ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet i konkursen. Det åberopade förhållandet bestod i att L.O. under tre veckor före konkursbeslutet hade varit rekonstruktör i bolagets företagsrekonstruktion. Tingsrätten (rådmannen Tore Gissin) anförde följande i beslut den 17 april Skäl Av 7 kap. 1 konkurslagen (1987:672) följer att en förvaltare ska ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Den som står i ett sådant förhållande till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba förtroendet för dennes opartiskhet i konkursen får inte vara förvaltare. Detsamma gäller om det i övrigt finns någon omständighet som medför att förtroendet för hans opartiskhet kan rubbas. Förvaltaren ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om omständigheter som kan medföra jäv. En förvaltare ska enligt 7 kap. 5 konkurslagen, på begäran av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en borgenär eller gäldenären, entledigas av rätten om denne inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget. Enligt kommentaren till 7 kap. 1 konkurslagen får det anses direkt olämpligt att till förvaltare förordna den som är utsedd till rekonstruktör för den blivande konkursgäldenären även om andra sypunkter framförs i förarbetena till lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. I en sådan situation skulle rekonstruktören i egenskap av förvaltare bl.a. tvingas ta ställning till sin egen klientmedelsförvaltning och skäligheten av sitt eget arvode (Palmér/Savin, Konkurslagen - En kommentar, Del II, s. 7:5 f.). Av förarbetena till lagen om företagsrekonstruktion framgår att det inte bör föreligga hinder mot att en rekonstruktör utses till förvaltare i en efterföljande konkurs om ett rekonstruktionsförsök avslutats mycket tidigt utan att rekonstruktören i någon större utsträckning kommit att involveras i gäldenärens ekonomiska

2 transaktioner, i vart fall om rekonstruktörens arvode fastställs av tingsrätten (prop. 1995/96:5, s. 106). Den ifrågavarande situationen behandlas även i kommentaren till lagen om företagsrekonstruktion, där det framhålls att det många gånger kan vara kostnadsbesparande att till förvaltare utse tidigare förordnad rekonstruktör eftersom denne känner till företaget och dess ekonomiska förhållanden. Detta kan därför föranleda att konkursboet kan utredas på ett effektivare sätt än om person som tidigare inte varit involverad i bolaget förordnas till förvaltare (Hellners/Mellqvist, Lagen om företagsrekonstruktion - En kommentar, s. 89). Tingsrätten gör följande bedömning. Det får som utgångspunkt anses olämpligt att utse en rekonstruktör i ett bolag till förvaltare i bolagets efterföljande konkurs. Som framgår av uttalanden i förarbetena till lagen om företagsrekonstruktion bör det ändå, under vissa omständigheter, vara möjligt att utse en förvaltare trots ett sådant förhållande. Vid förhandlingen har framkommit att L.O:s arbete i egenskap av rekonstruktör i huvudsak har innefattat beslut om lönegaranti och framtagande av material avseende kundfordringar samt att den reella kontakten han haft med bolaget varit tämligen begränsad. Vidare har framkommit att L.O. inte avser att själv bedöma skäligheten av arvode och kostnader avseende det arbete han utfört i egenskap av rekonstruktör i bolaget, utan att den frågan överlämnas till tingsrätten att bedöma. Till detta kommer att rekonstruktionen av bolaget endast pågick under en period om tre veckor. Mot bakgrund av detta, samt med beaktande av de kostnadseffektiviseringar L.O:s kunskap om bolaget kan medföra, finner tingsrätten att det inte föreligger omständigheter som medför att förtroendet för L.O:s opartiskhet i konkursen kan rubbas. Tillsynsmyndighetens yrkande ska därför lämnas utan bifall. Slut Tingsrätten lämnar tillsynsmyndighetens yrkande om att advokaten L.O. ska entledigas som förvaltare utan bifall. Svea hovrätt Tillsynsmyndigheten i konkurs överklagade i Svea hovrätt. Hovrätten (hovrättsråden Joakim Zetterstedt och Birgitta Trägårdh, referent, samt adjungerade ledamoten hovrättsfiskalen Linnéa Sundqvist Heim) anförde följande i beslut den 22 maj Hovrätten, som delar tingsrättens bedömning, avslår överklagandet. Högsta domstolen Kronofogdemyndigheten överklagade och yrkade att HD skulle entlediga L.O. från uppdraget som konkursförvaltare. L.O. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades. Målet avgjordes efter föredragning. Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Eleblad, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut. Skäl Bakgrund 1. Advokat L.O. förordnades den 28 februari 2014 som förvaltare i IBSP Labs AB:s konkurs. I bolagets ansökan om konkurs föreslogs advokaten som förvaltare. Tillsynsmyndigheten hade inledningsvis inte någon erinran mot förslaget. Den 13 mars 2014 begärde myndigheten att L.O. skulle entledigas

3 som förvaltare eftersom hans uppdrag som rekonstruktör medförde att han var jävig. 2. L.O. utsågs till rekonstruktör i bolaget den 7 februari Genom beslut av tingsrätten den 27 februari upphörde rekonstruktionen. L.O. menar att han under det korta rekonstruktionsarbetet hade mycket begränsade kontakter med bolaget och att dessa huvudsakligen var hänföriga till arbetet med att utreda bolagets fordringar och visst arbete med lönegaranti. Bestämmelser om jäv 3. Den som står i ett sådant förhållande till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet i konkursen får enligt bestämmelsen i 7 kap. 1 tredje stycket konkurslagen inte vara förvaltare. Detsamma gäller om det i övrigt finns någon omständighet som medför att förtroendet för hans opartiskhet rubbas. En förvaltare har en skyldighet att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om omständigheter som kan medföra jäv för honom. 4. Jävsbestämmelsen syftar till att ge garantier att förvaltaren är obunden av personliga intressen i konkursen och skapa skydd för gäldenären och borgenärerna. Jävsregeln ska medverka till att det inte ens uppstår misstanke om att förvaltaren är partisk. För jävsbestämmelsens tillämpning är det inte nödvändigt att förtroendet för förvaltaren verkligen är rubbat. Det är tillräckligt att det typiskt sett finns en beaktansvärd risk för det (prop. 1988/89:31 s. 10). 5. En rekonstruktör ska enligt 1 kap. 2 lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsättas helt eller delvis och i så fall hur detta kan ske. Under det arbetet måste rekonstruktören arbeta i mycket nära kontakt med gäldenärsföretaget och borgenärerna. 6. Frågan om en rekonstruktör kan utses till förvaltare i en efterföljande konkurs behandlades i förarbetena till lagen om företagsrekonstruktion. Regeringen ansåg att enbart det förhållandet att en person haft uppdrag som rekonstruktör inte bör lägga hinder i vägen för att utse honom till förvaltare i en efterföljande konkurs. I de flesta fall bör man kunna utgå från att en rekonstruktör inte bör förordnas som förvaltare, men att det finns fall då bedömningen kan bli en annan (prop. 1995/96:5 s. 105 f.). 7. Det finns således ett utrymme för att en rekonstruktör ska kunna förordnas som förvaltare. Frågan om jäv måste bedömas i varje enskilt fall. För att det ska vara aktuellt måste rekonstruktörsarbetet pågått under en begränsad tid och i begränsad omfattning. Hur lång tid som förflutit från rekonstruktionsarbetet till konkursutbrottet har också betydelse. Avgörande måste emellertid vara om rekonstruktören vidtagit åtgärder som kan komma att granskas av förvaltaren. Sådan självgranskning är inte förenlig med kravet på opartiskhet och oberoende. 8. L.O. var rekonstuktör under en mycket begränsad tid. I nära anslutning till att rekonstruktionen avslutades försattes bolaget i konkurs. L.O. har utfört begränsat arbete som rekonstruktör. Han har också överlämnat till rätten att bedöma skäligheten av arvode och kostnader för det arbete han utfört som rekonstruktör. Det finns såvitt framkommit inte kvarvarande frågor som kan medföra att L.O. skulle behöva ägna sig åt granskning av egna åtgärder. Han har därför inte på grund av jäv varit förhindrad att åta sig uppdraget som förvaltare. Hovrättens beslut ska därför fastställas. HD:s avgörande HD fastställer hovrättens beslut. HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ann-Christine Lindeblad, referent, Göran

4 Lambertz, Dag Mattsson och Anders Eka) meddelade den 18 december 2014 följande beslut. Skäl Bakgrund 1. IBSP Labs AB ansökte om att bolaget skulle försättas i konkurs och föreslog advokaten L.O. som förvaltare. Tillsynsmyndigheten hade ingen erinran mot förslaget och L.O. utsågs till förvaltare den 28 februari Sedan tillsynsmyndigheten hade fått kännedom om att L.O. under tiden den 7-27 februari 2014 hade varit företagsrekonstruktör i bolaget, begärde myndigheten den 13 mars 2014 att han skulle entledigas som förvaltare, eftersom enligt myndigheten hans uppdrag som rekonstruktör medförde att han var jävig. 2. Tingsrätten lämnade tillsynsmyndighetens yrkande utan bifall. Hovrätten har avslagit myndighetens överklagande. Bestämmelser om jäv 3. Enligt 7 kap. 1 tredje stycket konkurslagen får den inte vara förvaltare som står i ett sådant förhållande till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet i konkursen. Detsamma gäller om det i övrigt finns någon omständighet som medför att förtroendet för hans opartiskhet kan rubbas. Enligt paragrafens fjärde stycke har en förvaltare en skyldighet att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om omständigheter som kan medföra jäv för honom. 4. En förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget som förvaltare ska enligt 7 kap. 5 andra stycket konkurslagen entledigas av rätten på begäran av bl.a. tillsynsmyndigheten. 5. Bestämmelsen om jäv syftar till att ge garantier för att förvaltaren är obunden av personliga intressen i konkursen och skapa skydd för gäldenären och borgenärerna. För bestämmelsens tillämpning är det inte nödvändigt att förtroendet för förvaltaren verkligen är rubbat. Det är tillräckligt att det typiskt sett finns en beaktansvärd risk för det (prop. 1988/89:31 s. 10). Allmänt om jävsbedömningen avseende den som har varit företagsrekonstruktör 6. Frågan om en rekonstruktör kan utses till förvaltare i en efterföljande konkurs behandlas i förarbetena till lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Regeringen ansåg att man i de flesta fall kan utgå från att en rekonstruktör inte bör vara förvaltare i näringsidkarens efterföljande konkurs, men att bedömningen också kan bli en annan (prop. 1995/96:5 s. 105 f.). I samband med den lagens tillkomst förutsattes således att det görs en individuell bedömning i frågan om jäv föreligger att vara konkursförvaltare på grund av tidigare uppdrag som rekonstruktör. 7. I linje med att en individuell bedömning ska göras har HD nyligen uttalat att ett flertal faktorer får betydelse vid prövningen, bl.a. hur lång tid rekonstruktionen har pågått och de åtgärder som då har vidtagits, hur lång tid som förflutit från det att rekonstruktionen avslutades fram till konkursutbrottet och resultatet av rekonstruktionen (HD:s beslut den 3 december 2014, p. 8, i mål Ö NJA ). 8. En företagsrekonstruktör ska enligt 1 kap. 2 lagen om företagsrekonstruktion undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsättas helt eller delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns förutsättningar för gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med borgenärerna. Rekonstruktören har vidare att ge anvisningar till gäldenären om hur verksamheten ska bedrivas (2 kap. 14 andra stycket) och bedöma om

5 gäldenären ska tillåtas att vidta transaktioner (2 kap. 15 ). En rekonstruktörs arbete förutsätter således en nära kontakt med gäldenären och borgenärerna, men i vilken omfattning rekonstruktören agerar blir naturligtvis beroende av förhållandena i den enskilda rekonstruktionen. 9. Beträffande den som har varit företagsrekonstruktör kan det tänkas främst två förhållanden som kan inverka menligt på förutsättningarna att utföra ett opartiskt och oberoende arbete som konkursförvaltare. Det ena förhållandet är att det under rekonstruktionen har utvecklats sådana personliga relationer mellan rekonstruktören och gäldenärens företrädare eller någon annan att det åtminstone kan ge sken av att oberoendet är hotat. Det andra förhållandet är att uppdraget som konkursförvaltare kan komma att innebära granskning av den egna insatsen som rekonstruktör. 10. Det måste antas att en företagsrekonstruktör endast mera sällan genom sitt arbete med rekonstruktionen får sådana personliga relationer till gäldenärens företrädare eller annan att det kan uppfattas som förtroendeskadligt vid bedömningen av lämpligheten som konkursförvaltare. När det gäller risken för självgranskning förhåller det sig emellertid annorlunda. 11. En konkursförvaltare ska bl.a. undersöka huruvida det har förekommit något sådant förhållande som kan leda till återvinning (jfr 7 kap. 15 första stycket 2 konkurslagen) och även i andra hänseenden granska gäldenärens tidigare verksamhet. Denna granskningsskyldighet innebär att en förvaltare, som har varit rekonstruktör, kan behöva granska egna överväganden och beslut under rekonstruktionen. Sådan självgranskning är inte förenlig med kravet på opartiskhet och oberoende. 12. En utgångspunkt bör vara att när det har rört sig om en rekonstruktion i vilken rekonstruktören har vidtagit åtgärder av sådan omfattning och sådant slag att det är svårt att bedöma om granskning av åtgärderna i en efterföljande konkurs kan aktualiseras, bör - även om rekonstruktionen har pågått endast en kortare tid - rekonstruktören som regel inte utses till förvaltare. Att rekonstruktörens erfarenheter av rekonstruktionen bedöms vara av särskilt värde för konkurshanteringen kan inte inverka på jävsbedömningen. Inte heller har det för den bedömningen någon betydelse om det rör sig om entledigande eller förordnande. 13. Att en rekonstruktion har varit omfattande behöver inte alltid utgöra hinder för ett efterföljande förordnande som konkursförvaltare. Till en början märks att om erfarenheterna som rekonstruktör är värdefulla kan de tas till vara om också en annan konkursförvaltare utses och denne ensam granskar sådana åtgärder som har samband med rekonstruktionen (jfr 7 kap. 2 konkurslagen). Vidare kan förhållandet vara det att rekonstruktionen har varit framgångsrik så att obeståndet har hävts samtidigt som den har avslutats långt före konkursen. Då finns det i regel ingen anledning att befara att sådana åtgärder i samband med företagsrekonstruktionen som rekonstruktören har befattat sig med skulle behöva granskas i konkursen. 14. Inte heller bör det föreligga något hinder mot att utse en rekonstruktör till konkursförvaltare om det under den inledande analysfasen av rekonstruktionen visar sig att det saknas förutsättningar för att genomföra ett ackord och företaget därför försätts i konkurs utan att det under rekonstruktionen har vidtagits annat än sedvanliga rutinåtgärder. Exempel på sådana åtgärder som i regel inte behöver befaras leda till något efterföljande granskningsbehov är kontantinköp för fortsatt drift och åtgärder inom ramen för lönegarantisystemet. Bedömningen i detta fall 15. L.O. var rekonstruktör i IBSP Labs AB under knappt tre veckor. Dagen efter det att rekonstruktionen upphörde försattes bolaget i konkurs. L.O. har utfört begränsat arbete som rekonstruktör. Arbetet har främst bestått i att han fattat

6 beslut om lönegaranti och tagit fram material avseende kundfordringar. L.O. har inte lämnat några anvisningar eller råd, och kontakten med bolaget har varit begränsad. Det finns såvitt har framkommit inte några utestående frågor som kan medföra att han skulle behöva ägna sig åt granskning av egna åtgärder. Han har överlämnat till rätten att bedöma skäligheten av arvode och kostnader för det arbete han utfört som rekonstruktör. 16. Mot bakgrund av det anförda kan L.O. inte på grund av jäv anses ha varit förhindrad att åta sig uppdraget som förvaltare. Han borde visserligen ha underrättat tillsynsmyndigheten om sitt uppdrag som rekonstruktör, men hans underlåtenhet i detta avseende är med hänsyn till omständigheterna inte sådan att den kan anses inverka på hans lämplighet att fortsatt vara förvaltare (jfr HD:s beslut den 3 december 2014, p. 15, i mål Ö ). Hovrättens beslut ska därför fastställas. HD:s avgörande HD fastställer hovrättens beslut. HD:s beslut meddelat: den 18 december Mål nr: Ö Lagrum: 7 kap. 1, 5 och 15 konkurslagen. Rättsfall: NJA 2014 s Sökord: Konkursförvaltare; Företagsrekonstruktör; Jäv