Roxmolinjen. Stenålder längs åsen Södermanland, Julita socken, Långkärr 1:2 Wivianne Bondesson

uv mitt, rapport 2009:16 arkeologisk utredning Roxmolinjen Stenålder längs åsen Södermanland, Julita socken, Långkärr 1:2 Wivianne Bondesson

uv mitt, rapport 2009:16 arkeologisk utredning Roxmolinjen Stenålder längs åsen Södermanland, Julita socken, Långkärr 1:2 Dnr 421-600-2009 Wivianne Bondesson

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen 19 126 53 HÄGERSTEN Tel. 010-480 80 60 Fax 010-480 80 94 www.arkeologiuv.se uvmitt@raa.se 2009 Riksantikvarieämbetet UV Mitt, rapport 2009:16 ISSN 1403-9044 Kart- och ritmaterial Karlis Graufelds Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3. Fig. 1 5 är godkända från sekretessynpunkt för spridning, Lantmäteriverket 2009-07-06 (dnr 601-2009/1899). Layout Åsa Östlund Omslagsbild Gertrud Bondesson (ute på operation Dagsverke) undersöker boplatsen objekt 7 tillsammans med arkeolog Karin Neander. Foto: Wivianne Bondesson. Baksida: Fyndet från fyndplatsen objekt 11, en bergartsyxa. Foto: Wivianne Bondesson. Tryck EO Grafiska, Stockholm 2009

Innehåll Sammanfattning 4 Inledning 5 Antikvarisk bakgrund 5 Arkeologisk potential 6 Resultat 6 Administrativa uppgifter 12 Bilagor 13 1. Objekttabell 13 2. Schakttabell 14 3. Fyndtabell 16 Figurer 1. Utredningsområdet markerat på utdrag ur Topografiska kartan. Skala 1:50 000. 4 2. Utredningsområdet med objekt 3, 9 och 10 samt schakt markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan. Skala 1:5000. 6 a) Vy över boplatsen objekt 9 i åsens riktning mot söder. Foto: Wivianne Bondesson. 6 b) Fyndplatsen för eggdel av bergartsyxa. Foto: Wivianne Bondesson. 6 3. Utredningsområdet med objekt 3, 4, 5, 6, 7, 11 och 12 samt schakt markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan. Skala 1:5000. 8 a) Väghållningsstenen objekt 4. Foto: Wivianne Bondesson. 8 b) Gränsmärket objekt 5. Foto: Wivianne Bondesson. 8 4. Utredningsområdet med objekt 7 och 8 samt schakt markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan Skala 1:5000. 9 a) Karin Neander och Gertrud Bondesson undersöker boplatsen objekt 7. Foto: Wivianne Bondesson. 9 5. Utredningsområdet med objekt 1, 2 och 7 samt schakt markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan. Skala 1:5000. 11 a) Boplatsen objekt 2 mot norr. Foto: Wivianne Bondesson. 11

Fig. 1. Utredningsområdet markerat på utdrag ur Topografiska kartans blad Eskilstuna 10G SV. Skala 1:50 000. 4 roxmolinjen

Sammanfattning Vid utredningen påträffades tre stenåldersboplatser från sannolikt mesolitisk tid, vid den ena gjordes även neolitiska fynd. Vidare påträffades en väghållningssten och två gränsmärken. Två fyndplatser för neolitiska stenyxor registrerades och fyra förmodade boplatslägen kunde avfärdas efter utredningsgrävning. Inledning Utsikt Katrineholm Elnät AB planerar att gräva ner en ledning längs Köpingsåsen i Julita socken i Södermanland. Efter beslut av Länsstyrelsen i Södermanlands län har därför en arkeologisk utredning genomförts av Riksantikvarieämbetets avdelning för arkeologiska undersökningar, UV Mitt inför ledningsdragningsarbetet under ett par dagar i april och maj 2009. Området är cirka 5 km långt och 10 meter brett med en ledningsschaktsbredd om 0,3 meter. Höjden över havet varierar mellan 40 och 70 meter. Det sträcker sig från Långkärr i norr, längs åsens västra kant, tvärar över åsen mot sydöst vid Grindstugan för att sluta vid gården Segerhult. Antikvarisk bakgrund Området fornminnesinventerades första gången på 1950-talet och revideringsinventerades år 1986. Sträckningen löper i ytterkanten av riksintresseområdet vid namn Julitabygden. Riksintressets värden grundas främst på den rika herrgårdsmiljön med medeltida anor samt på förekomsten av relativt talrika fynd från stenålder. I utredningsområdets närhet finns flera fyndplatser för stenyxor registrerade i Fornminnesregistret FMIS (RAÄ 99, 155, 156, 157, 158, 181 och 198). Fynden indikerar människans närvaro i landskapet under stenålder, men vad fynden egentligen avspeglar vet vi mindre om. Någonstans måste emellertid människorna slagit sig ner. Yxorna uppvisar en stor spridning i tid. Under de äldsta skedena, mesolitisk tid var här en skärgårdsmiljö där åsen slingrade sig som en stor sandrevel i nord sydlig riktning. Boplatserna lokaliserades till topografiskt bra eller strategiska lägen längs stränderna. De aktuella utredningsnivåerna har däremot inte varit strandbundna under neolitikum varför man i eftersökandet av boplatslägen från dessa skeden inte kan ledas av kusttopografi. Vi vet väldigt lite om dessa boplatsers terränglägen annat än att de ofta är lokaliserade till åsar och deras kantområden. För övrigt finns vägmärken och milstolpar (RAÄ 61 och 153) i anslutning till den äldre landsvägen som är föregångare till nuvarande Riksväg 56. I SHM:s fyndkatalog finns inga fynd som direkt kan knytas till ledningssträckningen. Det finns emellertid ett flertal fynd som inte anger en preciserad fyndplats annat än till herrgården Äs och gården Kvisterhult. Vid den sistnämnda gården, belägen strax väster om huvudsträckningen, finns även fyndet av en eggdel av en stenyxa registrerat i FMIS (RAÄ 99), möjligen kan det vara samma objekt som avses som SHM inv. nr 13 384. Vid Äs, som ligger ungefär 1,5 km söder om utredningsområdet, har inte mindre än 17 föremål påträffats. Dessa utgörs av en fyrsidig tunnackig stenyxa (inv. nr 14491), två trindyxor (inv. nr 13 295), en omknackad eggdel av fyrsidig flintyxa, fem stenyxor varav två med spetsoval genomskärning, en egg av Roxmolinjen 5

Långkärr RAÄ 153:1 Utredningsområde Schakt Boplats/fornlämning Boplatsläge/ej fornlämning Fyndplats Fornlämning enligt FMIS S35 S33 S34 Obj. 9 Fig. 2. Utredningsområdet med objekt 3, 9 och 10 samt schakt markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan 10G 2d Kvisterhult. Skala 1:5000. a) Vy över boplatsen objekt 9 i åsens riktning mot söder. Foto: Wivianne Bondesson. Obj. 10 S36 S37!( S38 S39 LÅNGKÄRR b) Fyndplatsen för eggdel av bergartsyxa. Foto: Wivianne Bondesson. S40 Djupkärr RAÄ 198:1 a RAÄ 61:1 0 100 m b S9

skafthålsyxa (inv. nr 13 043), skafthålsyxa av sten (inv. nr 12 031), trindyxa med avslagen egg (inv. nr 15 432), stenyxa med långovalt snitt (inv. nr 15 862), stenyxa med långovalt snitt (inv. nr 16 125), slipad trindyxa med runt tvärsnitt, stenyxa med trapezoidiskt tvärsnitt (inv. nr 17 279) samt en stor, slipad tunnackig flintyxa med egg och nacke avslagna (inv. nr 14 166). Arkeologisk potential Som framgår av sammanställningen ovan var potentialen mycket god för att finna ytterligare kultur- och fornlämningar, såväl synliga som dolda. Det gällde framför allt boplatser från stenålder. Fornlämningsbilden i kombination med de geologiska förhållandena (Köpingsåsen) indikerar att människan använt området sedan dess, varför boplatser från den tiden borde kunna finnas där. Boplatser är en kategori som sällan fått en bra representativitet i Fornminnesregistret, vilket beror på att många av dem saknar synliga lämningar ovan mark. Om inte marken är öppen, t.ex. upplöjd, vid inventeringstillfället så upptäcks inte boplatsen. Till detta krävs oftast utredningsgrävning på lämpliga lägen. Det fanns också en potential för att hitta lämningar från yngre perioder. Målsättning Den övergripande målsättningen vid en särskild arkeologisk utredning är att lokalisera och fastställa fornlämningar. Vid inventeringen, etapp 1, noteras ovan mark synliga lämningar samt gynnsamma lägen för boplatser. Status för dessa boplatslägen fastställs i en senare etapp genom utredningsgrävningar. Följande mer specifika målsättningar för det aktuella området kan urskiljas: Lokalisera boplatser. Eftersom människans närvaro i landskapet under stenålder var så påtaglig men kunskapen om deras boplatser i området så bristfällig beslutades i samråd med länsstyrelsen att satsa något mer tid än brukligt för att eftersöka stenåldersboplatser, framför allt från neolitisk tid, dock inom utredningsområdet. Inventeringen skulle även redovisa kulturhistoriska lämningar som påträffades i området. Metod Arbetet inleddes med en excerpering av bakgrundsmaterial inför fältarbetet med kartstudier, genomgång av Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, och det digitala Fornminnesregistret, FMIS, båda vid Riksantikvarieämbetet, RAÄ. Även lösfyndsregistret vid Statens historiska museum, SHM, och lokal litteratur har kontrollerats. Vid fältinventeringen har jordmån kontrollerats med hjälp av jordsond. Kända fornlämningar och vid FMR registrerade kulturhistoriska lämningar i närområdet har besiktigats. Nya och möjliga fornlämningar, d.v.s. boplatser utan synlig markering ovan mark har beskrivits och mätts in med GPS. Roxmolinjen 7

S9 RAÄ 61:1 Obj. 4 RAÄ 156:1 RAÄ 158:1 Östra Kolstugan Sandkrogen S10 Obj. 5 S11 S12 Obj. 3 S13 S14 RAÄ 62:1 RAÄ 157:1 S15 S16 Obj. 12 S22 S19 S20 Obj. 6 S17 S21 S18!( Obj. 11 Häbbshälla Gamla Kvisterhult RAÄ 154:1 a Utredningsområde Schakt Boplatsläge/ej fornlämning Väghållningssten/fornlämning Övrig kulturhistorisk lämning Fyndplats Fornlämning enligt FMIS 0 100 m KVISTERHULT b Fig. 3. Utredningsområdet med objekt 3, 4, 5, 6, 7, 11 och 12 samt schakt markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan 10G 2d Kvisterhult. Skala 1:5000. a) Väghållningsstenen objekt 4. Foto: Wivianne Bondesson. b) Gränsmärket objekt 5. Foto: Wivianne Bondesson. RAÄ 99:1 Obj. 7

RAÄ 99:1 Obj. 7 S23 S24 S25 S27 S26 S28 a Kvisterhult Fig. 4. Utredningsområdet med objekt 7 och 8 samt schakt markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan 10G 2d Kvisterhult. Skala 1:5000. a) Karin Neander och Gertrud Bondesson undersöker boplatsen objekt 7. Foto: Wivianne Bondesson. RAÄ 75:1 S30 S29 Trubbens Utredningsområde Schakt Boplats/fornlämning Boplatsläge/ej fornlämning Fornlämning enligt FMIS Göl- S31 S32 Obj. 8 Östra Norrtorp Obj. 2 S8 Posttorp 0 100 m

Utredningsgrävning av möjliga fornlämningar, i detta fall boplatslägen, har utförts med hjälp av traktorgrävare varvid mindre schakt tagits upp ner till anläggningsförande alternativt orörd nivå. Vid behov har ytan finrensats för hand. Efter dokumentation och inmätning lades schakten igen. Resultat Vid utredningen registrerades 12 objekt varav fyra klassades som fasta fornlämningar, fyra som övriga kulturhistoriska lämningar och fyra dömdes bort efter utredningsgrävningen. Fornlämningarna utgörs av tre stenåldersboplatser och en väghållningssten, de kulturhistoriska lämningarna av två gränsrösen och två fyndplatser och de bortdömda objekten av lägen för förmodade boplatser. Stenåldersboplatserna är tre till antalet lokaler (platser) men ser man till innehåll kan vi snarare sannolikt tala om fyra. Platserna ligger alla tre i skogsmark på åsens sluttningar, en sluttar mot sydost, en mot sydväst och en mot nordväst. De utgör alla delar av ursprungligen större förmodade lägen som efter utredningsgrävningen kortats ner i längdriktningen. De bitar som utgått har legat i åkermark. Ingen av boplatserna har kunnat avgränsas topografiskt längs åsen. Vad gäller objekt 7 så antas det inte vara så stort i sidled (vinkelrät mot elledningsriktningen) då marken blir betydligt stenigare ganska snart (fig. 4a). Vad däremot gäller objekt 2 (fig. 6a) och objekt 9 (fig. 2a) så är åsens sluttning här så homogen att några betydelsefulla topografiska skillnader inte kan urskiljas längs åssluttningen (vinkelrät mot elledningsriktningen). Därför har i huvudsak endast det område som utgör ledningsgata markerats som fornlämning, vilket här alltså ska tolkas som att boplatsen sannolikt fortsätter ut på båda sidor om ledningsgatan ett okänt antal metrar. Vid objekt 7 och 9 samt vid nedre delen av objekt 2 påträffades skärvsten och slagen kvarts, vid den förstnämnda även två brända ben av obestämbar art. Mycket talar för att de boplatserna sannolikt är mesolitiska, de har ett bra läge för att lägga till och vistas vid längs en tänkt strandlinje under denna tid, då havet nådde upp till 50 55 meter över dagens havsyta. Tillsammans med fyndens art, slagen kvarts, skärvsten och brända ben, men avsaknad av senare material som keramik och slipad flinta ger det en indikation till en datering till äldre stenålder. Människorna var under denna tid inte bofasta i vår mening, utan levde som jägare och samlare och rörde sig därför över ett större område i sitt sökande efter det man behövde. Man höll till här för att bedriva marin fångst, som t.ex. säljakt och fiske, under en kortare eller längre tid. För att få en uppfattning om hur terrängen sett ut då kan man bege sig ut på Hjälmaresund där åsen idag sticker upp som en rad av öar i Hjälmaren, liksom vår sträcka av åsen stack upp ur havet då. Högre upp i sluttningen av boplatsen objekt 2 påträffades fynd av helt annan karaktär. Här kom keramik och två små fragment av slipad flinta. Flintan är importgods och dessa små flagor härrör från en (eller två) slipad flintyxa som kan ha kommit ifrån Syd- eller Västsverige. Keramiken är skör men ändå ganska grov och magrad med ganska stora korn av fältspat. Den liknar tidigneolitisk keramik men då inga dekorerade skärvor hittades kan detta inte fastställas exakt. Boplatsen är troligen neolitisk och alltså grovt sett från samma skede som de flesta yxfynden i de omkringliggande åkrarna. Vid denna tid var hela utredningsområdet torra land och det var inte längre möjligt att bosätta sig vid en strand inom vårt område. Det var inte heller av 10 roxmolinjen

S28 Obj. 7 Utredningsområde Schakt Boplats/fornlämning Boplatsläge/ej fornlämning Fornlämning enligt FMIS a Fig. 5. Utredningsområdet med objekt 1, 2 och 7 samt schakt markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan 10G 2d Kvisterhult. Skala 1:5000. a) Boplatsen objekt 2 mot norr. Foto: Wivianne Bondesson. ÄS S8 S7 S6 Obj. 2 RAÄ 180:1 S5 S4 S3 Obj. 1 S2 S1 RAÄ 138:1 Såg Eriksholm Granberga Grindstugan 0 100 m Äsborg

12 Roxmolinjen lika avgörande betydelse eftersom odling och boskapsskötsel nu kommit in i näringsfånget. Utifrån detta kan vi dra slutsatsen att man här valt att bo på åsens sluttning men odlat på de mer odlingslämpade sandiga fälten nedanför, som än idag är åkrar. Väghållningsstenen (objekt 4) står i förmodat ursprungligt läge vid en korsning där grusvägen tar av till Häbbshälla (fig. 3a). Texten är påmålad i svart färg och anger Häbbshällas underhållsplikt av vägsträckningen. Gränsmärkena (objekten 5 [fig. 3b] och 12) står inte i en nuvarande gräns och är alltså ur bruk men de är varken märkliga eller sannolikt av hög ålder varför de inte klassas som fornlämningar idag. Gränsen finns markerad så sent som på den ekonomiska kartan från 1950-talet. I sinom tid kommer deras betydelse som kulturhistoriska minnesmärken att öka eftersom gränser idag markeras digitalt och inte i terrängen på detta sätt. Redan idag uppmärksammas de av intresserad allmänhet, varför det rekommenderas att försiktighet iakttas vid nedläggning av elledningen. Fyndplatserna avser fynd av bergartsyxor från mellanneolitisk tid, objekt 10 påträffades av projektmedarbetare Karin Neander vid ytbesiktning av schakt inför utredningsgrävning (fig. 2b). Objekt 11 har tidigare påträffats av ägarna till Häbbshälla som pekade ut platsen i samband med utredningen. Denna yxa förvaras på gården (baksidesbild). Båda yxorna förstärker områdets fyndbild i övrigt (som beskrivits inledningsvis) med ett flertal tidigare kända yxfynd i åkermarken. Inte heller vid denna utredning påträffades dock någon boplats i åker som odlats i historisk tid. Ploglagren var i allmänhet ganska tjocka och utgjordes av lätt sandjord. I övergången mot alven och i dess översta skikt gavs en känsla av att redan vara för djupt, sett utifrån färgningar och struktur i enlighet med erfarenheter från liknande områden. Detta djup är sannolikt förklaringen till att inga boplatsspår påträffades trots att fyndplatserna grävdes igenom med noggrannhet antagligen är de redan helt bortplöjda. De fyra bortdömda boplatslägena valdes liksom de tre boplatserna ut utifrån sitt terrängläge och markförhållande. De bortdömda har gemensamt att alla ligger i åkermark. Vid tre av dem har man i närområdet påträffat stenåldersfynd. I likhet med resonemanget kring fyndplatserna kan man alltså inte heller här helt utesluta att här tidigare funnits spår som förstörts i samband med åkerbruket. En annan tolkning kan vara att yxfynden inte alls är boplatsindikerande man har bott på en plats på åsen (likt objekt 2) och i olika sammanhang deponerat yxor i åsens närområde i åkern. Under neolitisk tid fick odlingen sitt genomslag och åkrarnas betydelse utöver det rena näringsfånget kan vi bara spekulera om. Möjligen hade de en så stor betydelse mentalt, religiöst, ur prestigesynpunkt eller ur någon annan aspekt att man fann det vara värt att deponera/offra ett så omsorgsfullt bearbetat och värdeladdat föremål som en yxa där. Utredningen för Roxmolinjen krävde en lite större insats, men gav då också ytterligare en pusselbit till lösandet av den svårtolkade fornlämningsbilden runt åsarna i Sörmland med rikligt med lösfynd på åkermarken nedanför och en mycket diffus bild av var man slagit ner sina bopålar under neolitisk tid.

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 421-600-2009. Länsstyrelsens dnr: 431-1682-2009. Projektnummer: 11247. Undersökningstid: 3 april samt 5 8 maj 2009. Projektgrupp: Projektledare Wivianne Bondesson, projektmedarbetare Karin Neander. Utöver budget deltog även Gertrud Bondesson en dag inom ramen för Operation Dagsverke. Underkonsulter:. Exploateringsyta: 50 000 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10G 2d. Koordinatsystem: Rikets system 2,5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6560 168, y 1513 664. Höjdsystem:. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm:. Fynd: F1 F6 förvaras hos Riksantikvarieämbetet, UV Mitt i avvaktan på beslut om fyndfördelning. Roxmolinjen 13

Bilagor Bilaga 1. Objekttabell Obj. nr Beskrivning Statusförslag Kommentar 1 Boplatsläge, ca 110 35 m stort (SSÖ NNV). Beläget i V-sluttning av kulle i mjukt böljande åkerlandskap, invid gårdstomt i Ö. Åkermark 40 m ö.h. Ej fornlämning. Avfärdat efter utredningsgrävning. 2 Boplats, ca 390 20 m stor (NV SÖ), boplatsläge 139 10 m stort (Ö V). Belägen i ställvis naturligt terrasserad Ö-sluttning av ås. Skogsmark, barrskog i NV och åkermark i SÖ. Åkern är ej fornlämning, plöjd för djupt. Ej topografiskt avgränsad i sidled i skogsmarken, fortsätter i okänd omfattning utanför linjesträckningen. Ej heller topografiskt avgränsad i linjesträckningen mot NV. Fynd av slagen kvarts i nedre delen av sluttningen och av slipad flinta och keramik högre upp i sluttningen. Skärvsten ställvis i hela sluttningen. F1 F3. 45 55 m ö.h. 3 Boplatsläge, ca 640 15 m stort (N S) med en 50 m lång utvidgning mot V. Beläget i flack V sluttning av ås. Skogsmark, blandskog i N och åkermark i S. 50 55 m ö.h. 4 Väghållningssten, 0,43 m hög, 0,37 m bred vid basen och 0,15 m tjock. Granit. På Ö sidan är påmålad skrift: 1/4 mil, Häbbeshälla. Under texten är en pil. Belägen i flack V sluttning av ås, ca 2 m SV om äldre väg-delning. Skogsmark. 55 m ö.h. 5 Gränsmärke bestående av en rest sten, 0,55 m hög och 0,2 0,2 m bred/ tjock. På V sidan är inhugget en kvadrat ca 0,1 m i sida. Kallmurat postament, ca 1 m i sida och 0,1 0,2 m synligt hög. Granit. Beläget i flack V-sluttning av ås, belägen 5 m Ö om skogsväg. Skogsmark, granskog. 50 m ö.h. 6 Boplatsläge, ca 230 20 m stort (N S samt VNV ÖSÖ) med en utvidgning mot NÖ ca 50 m lång. Flack SSÖ sluttning ner mot stort öppet åkerbäcken. Åkermark. 7 Boplats, ca 60 25 m stor (NV SÖ), boplatsläge 620 10 90 m stort (NÖ SV bananformat). Boplatsen är belägen i ställvis naturligt terrasserad NV-sluttning av ås. Skogsmark, ledningsgata samt barrskog. Boplatsläget är beläget i flack N-sluttning eller på tämligen plan mark i åker- samt hagmark. Åkern är ej fornlämning, plöjd för djupt, ej heller hagmarken. Ej topografiskt avgränsad i sidled i skogsmarken, fortsätter i okänd omfattning utanför linjesträckningen. Fynd av ett kvartsavslag, brända ben och skärvsten. F4. 50 55 m ö.h. 8 Boplatsläge, ca 125 13 m stort (VSV ÖNÖ). Beläget i ett pass mellan två flacka höjder i flack VSV-sluttning. Åkermark samt bortröjd sly, f.d. skogsmark. 45 m ö.h. 9 Boplats, ca 110 40 m stor (NNÖ SSV), boplatsläge 325 10 m stort (N S). Boplatsen är belägen i V-sluttning av ås i skogsmark, blandskog, boplatsläget är beläget i nedom liggande åkermark. Inom ytan är även en fyndplats, objekt 10. Fynd av slagen kvarts. F5. 50 60 m ö.h. 10 Fyndplats för eggdel av tunnackig helslipad bergartsyxa. Ca 9 cm lång, 6,5 cm bred och 3 cm tjock. Påträffad vid ytbesiktning av schakt 38. F6. 50 m ö.h. 11 Fyndplats för tunnackig slipad bergartsyxa, ganska kort och knubbig, se foton. Ca 11,5 6 4 cm stor. Enligt ägarna funnen omedelbart söder om åker och norr om skogsväg på tämligen plan mark nedanför NV-sluttning. Skogsmark, blandskog. Förvaras av upphittarna, på stället Häbbshälla, tillsammans med 2 brynen och ett sannolikt sentida yxliknande föremål i bergart. 50 m ö.h. 12 Gränsmärke, granit, 0,45 m hög, 0,25 m bred och 0,15 m tjock. På V- sidan är en inhuggen fyrkant 0,12 cm i sida. Knappt synligt postament, 0,7 m stort och 0,1 m högt. Beläget 2 m Ö om väg. Skogsmark, blandskog. 50 m ö.h. Fornlämning i NV, ej fornlämning i åkern i Ö. Ej fornlämning. Fornlämning Övrig kulturhistorisk lämning Ej fornlämning. Fornlämning i skogsmarken i SÖ, ej fornlämning i åker- och hagmarken i V. Ej fornlämning. Fornlämning i skogsmarken i N, ej fornlämning i åkermarken i S. Övrig kulturhistorisk lämning. Övrig kulturhistorisk lämning. Övrig kulturhistorisk lämning. Åkermarken avfärdad efter utredningsgrävning. Ligger ej i nuvarande gräns. Finns i gräns från Ek. karta från år 1956. Avfärdat efter utredningsgrävning. Åker- och hagmarken avfärdad efter utredningsgrävning. Avfärdat efter utredningsgrävning. Åkermarken avfärdad efter utredningsgrävning. Ligger ej i nuvarande gräns. Finns i gräns från Ek. karta från år 1956. 14 Roxmolinjen

Bilaga 2. Schakttabell Snr Obj. nr Beskrivning Anläggningar och fynd 1 1 20 2,5 m stort (SSÖ NNV) och 0,25 0,45 m djupt. Ploglager 0,25 0,35 m tjockt, därunder lera/silt. 2 1 14,5 2,3 m stort (SSÖ NNV) och 0,25 0,4 m djupt. Ploglager 0,2 0,3 m tjockt, därunder silt/lera. 3 2 11 2,2 m stort (Ö V) och 0,2 0,35 m djupt. Ploglager 0,25 m tjockt, därunder sand i V och hårt packad silt i Ö. Sten ca 0,9 m lång, i V. 4 2 10 2,2 m stort (Ö V) och 0,25 0,3 m djupt. Ploglager 0,2 0,25 m tjockt, därunder siltig sand. Enstaka stenar 0,1 0,15 m stora. 5 2 10 2,2 m stort (Ö V) och 0,2 0,35 m djupt. Ploglager 0,2 0,25 m tjockt, därunder siltig sand. 6 2 Ca 10 1,2 2,2 m stort (NV SÖ) och 0,2 0,3 m djupt. Torv/mylla 0,15 0,2 m tjock, därunder sand med inslag av grus och enstaka sten 0,1 m stora. 7 2 6,5 2,2 m stort (SV NO) och 0,2 0,3 m djupt. Torv/mylla 0,1 0,15 m tjockt, därunder sand med grus och småsten i NÖ. 8 2 3,5 2,2 m stort (NV SÖ) och 0,15 0,2 m djupt. Torv/mylla 0,05 0,1 m tjockt, därunder sand med en sten, 0,3 m stor i centrala delen. 9 3 6 2,2 m stort (SV NÖ) och 0,15 0,25 m djupt. Torv/mylla 0,1 m tjockt, därunder sand. 10 3 7,5 2 2,2 m stort (VSV ÖNÖ) och 0,1 0,2 m djupt. Torv/mylla 0 0,1 m tjockt, därunder sand, i nedre delen grus- och småstensbemängd. 11 3 3,5 2,2 m stort (Ö V) och 0,1 0,25 m djupt. Torv/mylla 0,1 m tjockt, därunder sand. 12 3 Ca 3,5 2,2 m stort (Ö V) och 0,1 0,3 m djupt. Torv/mylla ca 0,1 m tjockt, därunder grusig sand med ett par 0,15 0,2 m stora stenar. 13 3 4 2,2 m (Ö V) och 0,1 0,2 m tjockt. Torv/mylla 0,1 m tjockt, därunder grusig sand med ett par större stenar 0,4 m stora. 14 3 3,5 2,2 m stort (Ö V) och 0,1 0,2 m djupt. Torv/mylla 0,07 0,1 m tjockt, därunder kraftigt grus- och småstensbemängd sand. 15 3 7 2 m stort (SSÖ NNV) och 0,3 0,4 m djupt. Ploglager 0,3 m tjockt, därunder sand. I åkern ca 2 m NV om schaktet påträffades 1 slagen flinta. 16 3 8 2 m stort (SSÖ NNV) och 0,3 m djupt. Ploglager 0,25 0,3 m tjockt, därunder grusig sand. Centralt i N halvan är en kol-/sotfläck, oregelbunden 0,75 0,3 m stor och 0,15 0,25 m djup. Fyllning av sand och fingrus. 17 3 8 2,2 m stort (N S) och 0,3 m djupt. Ploglager 0,25 0,3 m tjockt, därunder grusig sand, sand i S. I N ca 5 kol-/sotfläckar upp till 0,5 m i diameter och 0,1 djupa som mest. 18 3 18 2,2 m stor (SV NÖ) och 0,3 0,4 m djupt. Ploglager ca 0,3 m tjockt därunder grusig sand. I SV delen var en oregelbunden kol-/sotfläck ca 0,4 m stor och 0,1 m djup. 19 6 18 2,2 m stort (N S) och 0,35 m djupt. Ploglager 0,3 m tjockt, därunder siltig sand. 20 6 8 2,2 m stort (N S) och 0,35 m djupt. Ploglager 0,3 0,35 m tjockt, därunder silt. I N delen var en kol/sotfläck ca 1,5 m i diameter och 0,15 m tjock, med mörkfärgad sot- och kolbemängd fyllning. 21 6 7,5 2,2 m stort (N S) och 0,4 m djupt. Ploglager 0,3 0,35 m tjockt, därunder silt/sand. 22 6 12 2,2 m stort (Ö V) och 0,3 0,4 m djupt. Ploglager 0,3 0,35 m tjockt, därunder siltig sand. Dike diagonalt i V samt sotflammigt och omrört. 23 7 8 2 m stort (VSV ÖNÖ) och 0,3 0,4 m djupt. Ploglager 0,2 0,25 m tjockt, därunder silt/lera. Dike i Ö delen. 24 7 8 2,2 m stort (VSV ÖNÖ) och 0,3 m djupt. Ploglager 0,25 m tjockt, därunder silt. Sotigt dike med ca 5 st. 0,15 m stora stenar i Ö delen. 25 7 7,5 2,2 m stort (VSV ÖNÖ) och 0,4 m djupt. Ploglager 0,25 m tjockt, därunder sandig silt. I VNV delen var en mörkfärgning, 0,5 m i diameter och 0,1 m djup md fyllning av mörkbrun mylla. Sannolikt stenlyft. F1. Fynd av 5 slagna kvartsar samt ett 10-tal skärvstenar. F2. Fynd av 1 slagen kvarts. F3. Fynd av ett flertal krukskärvor och 2 slagen flinta varav en med slipspår. Tabellen fortsätter på nästa sida. Roxmolinjen 15

Snr Obj. nr Beskrivning Anläggningar och fynd 26 7 17 2,2 m stort (VSV ÖNÖ) och 0,4 m djupt, Ploglager 0,3 m tjockt, därunder siltig sand. Flera tvärgående diken, sotfläckar och mörkfärgningar. 27 7 8 2,2 m stort (VSV ÖNÖ) och 0,3 m djupt. Ploglager 0,25 0,3 m tjockt, därunder siltig sand. Ett dike i centrala delen. 28 7 8 9 2 3 m stort (SV NÖ) och 0,2 0,3 m djupt. Torv/mylla 0,1 0,15 m tjockt, därunder sand. En 0,6 m stor sten samt 2 stubbar. I centrala och NÖ delen var ca 15 skärvstenar i NÖ i en 0,5 m stor sten. 29 7 10 2,2 3 m stort (N S) och 0,3 0,4 m djupt. F.d. ploglager 0,25 0,3 m tjockt, därunder sand S och siltig sand i N. Måttligt, i N rikligt med 0,1 0,4 m stora stenar. I N kol/sotfläck ca 1 m i diameter och 0,1 m djupt med rikligt med 0,1 0,2 m stora stenar. 30 7 4 2 m stort (N S) och 0,3 0,35 m djupt. Ploglager 0,3 m tjockt därunder hårt packsd silt. I V rest av gammal vägfyllning. 31 8 13 2,2 m stort (VSV ÖNÖ) och 0,15 0,3 m djupt. Ploglager 0,05 0,25 m tjockt, därunder mjuk, sandig silt. En skärvig sten samt en tveksamt slagen kvarts. I Ö en kol/sotfläck 0,4 m i diameter. 32 8 3,5 3,5 m stort (VSV ÖNÖ) och 0,3 m djupt. Torv/mylla 0,15 m tjockt, därunder lera med ett flertal stenar 0,1 0,6 m stora. 33 9 11 1,2 2,5 m stort (SV NÖ) och 0,15 0,25 m djupt. Svagt böjt mot N. Torv/mylla 0,1 0,15 m tjockt, därunder grusig sand med småsten och några större stenar 0,2 0,9 m stora. 34 9 4 4 m stort (Ö V) och 0,1 0,25 m djupt, hela ytan ej grävd i botten. Torv/mylla 0,05 0,07 m tjockt, därunder grus i Ö och grusig/sand i V. Ca 5 skärvstenar i SÖ. 35 9 4,5 2,5 m stort (SSV NNÖ) och 0,1 0,35 m djupt. Grässvål och gammalt ploglager 0,1 0,2 m tjockt, därunder småstensbemängd sand med ett par större stenar 0,3 0,6 m stora. 36 9 7,5 2,2 m stort (N S) och 0,3 0,4 m djupt. Ploglager 0,3 0,35 m tjockt, därunder något grusig sand. 37 9 9,5 2,2 m stort (NNV SSÖ) och 0,3 0,4 m djupt. Ploglager 0,3 0,35 m tjockt, därunder ställvis sand och ställvis hårt packad silt. 38 9 10,5 2,2 m stort (NNV SSÖ) och 0,3 0,4 m djupt. Ploglager 0,3 0,35 m tjockt, därunder lerig silt, hårt packad. 39 9 7 2,2 m stort (NNV SSÖ) och 0,35 0,4 m djupt. Ploglager 0,3 0,4 m tjockt, därunder hårt packad, lerig silt i NV och sand i SÖ. På ytan i NV var en vittrad sten liknande en tunnbladig yxa? 40 9 9,5 2 2 m stort (N S) och 0,3 0,4 m djupt. Ploglager 0,25 0,3 därunder svagt, småstensbemängt grus. F4. Centralt i schaktet 1 kvartsavslag samt 2 brända ben. F5. 5 slagna kvartsar i SÖ delen av schaktet. F6. Fynd av eggdel av tunnackig, helslipad bergartsyxa på ytan av schaktets NÖ del. Bilaga 3. Fyndtabell Fnr Obj. nr Snr Typ Vikt i g 1 2 6 5 kvartsavslag och 1 övrig slagen kvarts. 12,0 2 2 7 1 kvartsavslag. 8,9 3 2 8 2 flintavslag med slipspår samt ca 25 keramikbitar (mkt sköra och grovt fältspatmagrade). 0,3 (flintan) 28,9 (keramiken) 4 7 28 1 kvartsavslag och 2 brända ben. 7,9 (kvartsen) 0,4 (br. ben) 5 9 34 2 kvartsavslag och 3 övrig slagen kvarts. 24,5 6 10 38 Eggdel av tunnackig slipad bergartsyxa, ganska kort och knubbig. Ca 11,5 6 4 cm stor. 314 16 Roxmolinjen

Roxmolinjen. Stenålder längs åsen Sen lång tid tillbaka har man hittat många stenålders yxor i åkrarna nedanför åsarna i Sörmland men inte lokaliserat särskilt många boplatser att koppla dem till. Människorna var här under stenålder, men var bodde de? Utredningen för Roxmolinjen krävde därför en lite större insats, men gav då också ytterligare en pusselbit till lösandet av den svårtolkade fornlämningsbilden under stenålder. Vid utredningen som utfördes av Riksantikvarieämbetets avdelning för arkeologiska undersökningar, UV Mitt under april och maj 2009, förstärktes fornlämningsbilden av ytterligare två lösfynd av neolitiska yxor ute på åkrarna och förnyades av tre nyupptäckta stenåldersboplatser på åsens sluttningar. ISSN 1403-9044