Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.

Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen

SKANDINAVISK HISTORIA Vikingarnas kungar i sjöslag Slaget vid Svolder År 999 drabbade Skandinaviens tre kungar samman i ett gigantiskt slag vid ön Svolder. Det blev en blodig kamp. När striden äntligen var över var den norske kungen Olav I Tryggvason död och hans land övertogs av Danmark och Sverige. Sjöslaget avgjorde maktbalansen i Skandinavien för många år framöver och gav vikingarna ro att plundra i England. SVOLDER/999 Hittills har forskarna antagit att slaget vid NORGE Svolder insträffade år 1000, men ny DANMARK forskning visar att vikingatidens årtal möjligen beräknats fel. Den nya dateringen sätter slaget till år 999. Arkeologerna har inte lyckats slå fast var ön Svolder ligger, men troligen är det i Öresund eller i södra delen av Östersjön. SVERIGE SVOLDER? 18 Bonniers Värdens Historia 5 2007

Ingen skulle kämpa den norske kungen Olav I Tryggvasons kamp. In i det sista försvarade han sitt skepp Ormen långe, men motståndet var för hårt. ROBERT LINDVIG

SKANDINAVISK HISTORIA AV ANNETTE KRUHÖFFER Under hela vikingatiden krigade kungarna i Skandinavien mot varandra. Maktbalansen försköts än åt det ena, än åt det andra hållet. År 999 drabbade de tre ländernas kungar samman i ett gigantiskt slag på havet utanför ön Svolder. Kampen gällde makten i Skandinavien och kungarna ägnade sig åt både svek och hemliga allianser. Slaget var dramatiskt och betydelsefullt och man talade ständigt om det bland de överlevande. Namnen på krigarna fördes vördnadsfullt vidare till kommande generationer så att hjältarna aldrig skulle glömmas bort. Och skalderna skrev kväden som gick från mun till mun ända tills historikerna började skriva ned berättelserna. En av dessa historiker var den isländske hövdingen Snorre Sturlasson som hade stora kunskaper om nordisk historia. Han skrev ned berättelsen om slaget vid Svolder åt oss de efterkommande. Eviga strider i Skandinavien Historien börjar när Olav Tryggvason erövrade makten i Norge år 995. Den dåvarande härskaren, Håkon Jarl, dödades men hans två söner, Erik och Sven, hann fly till Danmark respektive Sverige. Där blev de väl mottagna eftersom förlorarna i en maktkamp alltid var välkomna vid grannkungens hov där de kunde gå och vänta in rätt tillfälle att återerövra sitt gamla rike. I Danmark hette kungen vid den här tiden Sven Tveskägg. Han hade blivit kung 987 genom att göra uppror mot sin far, Harald Blåtand, men kuppen hade skapat splittringar inom landet inte minst i förhållande till de skandinaver som gick under namnet jomsvikingar. Jomsvikingarna hade traditionellt sett stöttat den danske kungen, men de stod även nära den polske hertigen Boleslav I. Jomsvikingarna levde vid ön Rügen i norra Venden (i dag nordöstra Tyskland) och de tog Sven Tveskägg till fånga strax efter hans maktövertagande. Sven tvingades köpa sig fri med sin egen vikt i guld och skulle dessutom gifta sig med en vendisk prinsessa som garanti för en stabil fred. Även Sverige var i rörelse. Gränsområdet mellan Sverige och Norge var en ständig källa till stridigheter och period vis krävde både den norske och den svenske kungen skatt av invånarna. Även vid den dansk-svenska gränsen var det oroligt. I början av 900-talet anföll svenskarna Danmark med viss framgång. Hur stort det danska nederlaget var och vilka konsekvenser det fick vet man inte i dag. Enligt den tyske historikern Adam av Bremen, som skrev om de nordiska länderna i slutet av 1000-talet, led danskarna stora förluster. Adam var välinformerad: han hade bland annat den danske kungen Sven Estridsson, ett barnbarn till Sven Tveskägg, som källa. Fronterna dras upp År 995 dog den svenske kungen Erik Segersäll. Sonen Olof var minderårig och hans mor Sigrid fick därför makten tills pojken blev tillräckligt gammal för att styra landet. Kanske ledde tronskiftet till ett uppehåll i striden mellan Danmark och Sverige. Bara i England hade de skandinaviska arméerna obrutna framgångar. Men så Svärdet var det förnämsta vapnet Svärdet var vikingens förnämsta vapen. Det var oftast 75 80 cm långt och bars i en skida på vänster sida. Själva klingan var av stål och i regel tveeggad. Det var en konst att smida järnet så att det blev hårt nog att klyva ett skallben men samtidigt också så smidigt att det inte gick sönder när det träffade sitt mål. En del svärd var praktverk med rikt dekorerade guldfästen, andra var enklare. Men ett bra svärd var ett mycket värdefullt föremål. Det visar berättelsen om den norske kungasonen Håkon, som av sin far Harald Hårfager sändes till den anglosaxiske kungen Athelstan för att uppfostras i den kristna tron. När Håkon blev vuxen gav Athelstan honom ett svärd med ett fäste av guld och en legendarisk klinga. Den var så vass och stark att Håkon kunde klyva en kvarnsten ända in till ögat när han prövade svärdet. Därefter kallades det alltid för Kvarnbit, och Håkon behöll det hos sig till sin död många år senare. DORLING KINDERSLEY

var det ju också genom plundringar och utbetalning av så kallad danagäld från de svårt plågade britterna som de skandinaviska furstarna fick pengar till att fortsätta striderna på hemmaplan. Olav Tryggvason var bara 27 år när han blev kung av Norge, men trots det var han en erfaren hövding. Han växte upp i Ryssland och hade redan en lång karriär bakom sig som viking, både i Östersjöområdet och på de brittiska öarna. Legenderna om honom är många de berättar bl.a. att han under många år var gift med en vendisk prinsessa och att han efter hennes död levde som pirat på Nordsjön. När Olav hörde talas om motståndet mot Håkon Jarl for han till Norge för att leda en kupp mot kungen. Olav var helt införstådd med att han inte kunde hålla sig kvar på tronen utan allierade. Hans blickar riktades mot Sverige där den tidigare kungens död öppnade för möjligheten till ett äktenskap med änkan. En stor dumhet Änkedrottning Sigrid var av fin familj. Hon hade rykte om sig att vara både högfärdig och mäktig på grund av sin egensinnighet fick hon tillnamnet Storråda. Hon blev nyckeln till Sverige: Om Tryggvason kunde gifta sig med henne skulle han stå starkare inför Sven Tveskäggs aggressioner. Hövdingen och tillika historikern Snorre Sturlasson berättar att Olav friade till Sigrid. De kom så långt i förhandlingarna att de möttes på gränsen mellan länderna för att göra upp villkoren. Men i sista stund strandade planerna eftersom Olav var kristen medan Sigrid höll fast vid den gamla asatron. Och hon var alldeles för klok för att försöka kristna svenskarna med våld. När förhandlingarna dem emellan gick i stå, gjorde Olav Tryggvason en verklig dumhet. I sin ilska slog han Sigrid i ansiktet med en handske och utbrast: Tror du jag vill ha dig sådan hednisk som en hund! Sigrid blev rasande och reste hem. Hon var förödmjukad och förnärmad. I den här situationen såg den drivne maktpolitikern Sven Tveskägg sin chans att skapa en allians med svenskarna med hjälp av änkedrottning Sigrid. Ett äktenskap med henne skulle både ge fred vid Tror du jag vill ha dig sådan hednisk som en hund! Den norske kung Olav Tryggvason till svenska änkedrottningen Sigrid. Danmarks östra gräns och öka möjligheterna att fördriva Olav Tryggvason från Norge så att Erik Jarl kunde bli regent i Norge naturligtvis med en lämplig skattebetalning till Danmark. Sven Tveskägg agerade snabbt. Han lät skilja sig från sin vendiska hustru som skickades hem så att han kunde gifta sig med Sigrid. Nu kontrollerade Tveskägg i praktiken både Danmark och Sverige. Ett desperat räddningsförsök Norges kung Olav Tryggvason var enligt beskrivningarna av honom en stilig man med alla de egenskaper som en riktig hjälte skulle ha: Han var en framstående atlet som kunde mäta sig med de bästa. Man sa om honom att han kunde dansa på årorna utombords på sitt skepp medan männen rodde. Men han var lika vänlig och munter bland sina vänner som han var grym mot sina fiender. Hans hårdhet vilken de norrmän som inte ville gå över till kristendomen fick känna av gav honom fiender. Det var inte alla norska stormän som var förtjusta i sin nye kung. Och risken för att de skulle göra gemensam sak med den nya, stabila dansk-svenska allian sen var mycket stor. Då såg Olav Tryggvason sin chans att ta en riktig rövare: Den danske kungen hade förvisso skickat hem sin vendiska drottning i onåd, men för att blidka den polske hertigen Bole slav hade Sven Tveskägg lovat honom sin syster Thyra till hustru. Thyra var dock inte det minsta intresserad av detta äktenskap och rymde från sin nye äkte man enligt källorna innan äkten skapet ännu var fullbordat och därmed giltigt. Olav gifter sig med Thyra På den tiden handlade kungliga äktenskap inte om kärlek utan om politik, och Thyras agerande var på gränsen till landsförräderi. Hon var införstådd med att hon inte kunde vänta sig någon sympati om hon återvände hem till Danmark. Därför reste hon direkt till Norge, och i samma ögonblick som hon satte sin fot på norsk mark sände hon bud till Olav Tryggvason om hjälp. Olav såg genast fördelarna med att gifta sig med henne: Hon medförde inte bara en stor hemgift, hon skulle samtidigt bli hans gisslan ur det danska Hövding från Island skrev ned historien Snorre Sturlasson växte upp med de gamla sagorna. Han använde dem till forskning. Snorre Sturlasson var en av Islands mest respekterade hövdingar. Vid sidan av sina politiska åtaganden skrev han dikter och studerade historia. Efter att ha jämfört uppgifter från gamla sagor med kväden och andra berättelser skrev han bl.a. de norska kungarnas historia i verket Heimskringla. Snorre råkade i konflikt med den norske kungen Håkon som ville erövra Island. Kungen lät döda Snorre år 1241. Snorre värderade källorna innan han skrev om de norska kungarna. Bonniers Världens Historia 5 2007 21

SKANDINAVISK HISTORIA Kungakrona och triumf i blicken skandinavernas Jesus led inte på korset. DORLING KINDERSLEY Kristendom gav rätt att plundra Om de skandinaviska kungarna verkligen trodde på Gud är oklart men det gav dem lov att härja bland hedningarna. Kristendomen kom till Norden under den sista delen av vikinga tiden. Sven Tveskäggs far Harald Blåtand, som regerade i Danmark 958 986, talade om sig själv som den Harald som vann sig hela Danmark och Norge och gjorde danerna kristna. I Norge var Olav Tryggvason mycket sträng i sin iver att sprida tron. T.ex. lät han placera ett fat med glöd på magen på en norsk storman som vägrade överge den gamla tron. Men inte ens när skinnet på magen sprack ville stormannen låta omvända sig. Den svenske Olof Skötkonung döpte sin son till Anund Jakob. Egentligen skulle han bara ha det kristna namnet Jakob, men svenskarna ville inte att deras blivande kung skulle ha ett så främmande namn. Det kan inte uteslutas att dessa kungar var uppriktigt troende, men deras omvändelse tjänade i hög grad politiska syften. Tron öppnade för allian ser med övriga Europa och förhindrade att andra överföll en. En kristen kung var skyldig att eventuellt med våld sprida tron till grannar som ännu inte var kristna. kunga huset. Även om Sven Tveskägg inte hyste några varma känslor för sin syster, skulle hennes barn ändå bli hans syskonbarn och på så vis på längre sikt ha arvsrätt till den danska tronen. Samtidigt hade Olav troligtvis också hoppats på att det uteblivna äktenskapet mellan Thyra och hertig Boleslav skulle förstöra de vänskapliga förbindelserna mellan Danmark och Polen. Om allt detta ingick i Olavs förväntningar när han gifte sig med Thyra, måste äktenskapet ha blivit en grym besvikelse för honom. Sven Tveskägg lät sig inte blidkas; tvärtom blev han så rasande att han på intet vis tänkte hjälpa till att få tillbaka Thyras hemgift från hertig Boleslav. Och Sven tvekade inte heller att alliera sig med svenskarna mot Olav Tryggvason. Olav reser söderut Som en sista utväg beslöt Olav Tryggvason att själv resa till Bole slav i Venden. Där ifrån skulle han försöka få med sig Thyras hem gift, berättar Sturlasson. Men samtidigt var det också hans chans att skaffa allierade till försvaret mot det angrepp som han väntade sig från Danmark och Sverige. Innan han lämnade Norge ordnade han allting inför sin bortavaro. Lojala män sattes in för att styra landet medan kungen var på resa. Bland det sista han hann göra var att skicka präster till Island för att förkunna kristendomen där. Leif Eriksson eller Leif den lycklige som han också kallades skickades i samma ärende tillbaka till Grönland. Under den resan nådde Leif ända bort till Vinland (Nordamerika) men det hann Olav aldrig få veta. Olav Tryggvason lämnade Norge med hela sin flotta 60 långskepp rådde han över. En lång rad vänner och släktingar följde honom på den färd som skulle bli hans sista. Flottan seglade ned genom Öresund mot Östersjöns sydkust. Jomsvikingarnas dubbelspel Den danske kung Sven och den svenske kung Olof hade inte legat på latsidan. De allierade sig med en grupp norrmän under Erik Jarls ledning. Deras mål var att knäcka Olav och få full kontroll över de Olav Tryggvason var omringad och chanslös. Hans män kämpade oförtrutet vidare. skandinaviska farvattnen. Medan Olav Tryggvason befann sig i Polen smidde de två allierade planer och förberedde ett angrepp mot honom när han seglade hemåt mot Norge. Olavs förhandlingar med den polske hertigen Boleslav drog ut i långbänk men så småningom kunde han ta adjö med ett avtal i fickan och resa hemåt. Han hade ingen aning om att jomsvikingarna, som egentligen var polackernas allierade och därför satt med vid bordet under förhandlingarna mellan Polen och Norge, hade ett hemligt avtal med Sven Tveskägg. Så snart Olav var redo för hemfärd skulle jomsvikingarnas ledare Sigvald sända bud till de allierade som låg i bakhåll i skydd av ön Svolder. Svolder den försvunna ön Var någonstans ön låg eller ligger är det ingen i dag som vet. Varken arkeologer eller ortnamnsforskare har lyckats finna den och bland historiska källor råder stor oenighet. Historikern Adam av Bremen hävdar att Svolder låg någonstans i Öresund, medan de norsk-isländ ska källorna anger en plats nära Östersjöns sydkust. Adams påstående väger tungt eftersom han skrev ned sin berättelse bara cirka 75 år efter slaget. När islänningarna började skriva ned historien hade det gått ett par hundra år. I gengäld har skandinaverna större kunskap om skepp, sjöslag och navigering. Ormen långe Källorna berättar att det var en vacker morgon när den norska flottan äntligen gjorde klart att segla hem, förstärkt med ett följe av jomsvikingar. Där fanns båtar av alla storlekar, från små bredbogade knarrar som egentligen är en typ av handelsfartyg, till slanka långskepp som skar sig mer än en meter ned i vattnet. Det vackraste skeppet av dem alla var kung Olavs eget, Ormen långe. Sturlasson berättar att det var det största skepp som någonsin byggts; mer än 600 man fick plats ombord. Stäven höjde sig majestätiskt upp till en svindlande höjd och slutade i ett förgyllt drakhuvud förvridet i en skräckinjagande grimas. Och själva skeppet strålade i de mest vidun- 22 Bonniers Världens Historia 5 2007

derliga färger. Ingen kunde ta miste på att en kung kom seglande med detta skepp. Den första långa sträckan ut ur hamnen var en snirklig seglats i de smala vattnen mellan öarna. Även om historikerna inte vet exakt var på Östersjökusten det historiska toppmötet ägde rum, är farvattnen kända: Långa sträckor består av småöar, fjordar och insjöar. Dåtidens städer låg inne bakom skyddande rev och sandbankar, där man måste segla försiktigt för att inte gå på grund. Den svåra inseglingen gav invånarna tid att förbereda sitt försvar men den innebar också att det tog tid att få ut stora skepp på havet igen. Ju större fartyget var, desto långsammare måste det manövreras fram. Därför kom småbåtarna ut först, medan Olav Tryggvason och hans stormän följde efter. CORBIS Sven och Olof lägger sig i bakhåll Sikten var optimal denna dag, som skulle förändra maktbalansen i Norden i många år framöver. De allierade från Danmark och Sverige hade gömt sina skepp bakom några små öar. Sturlasson berättar att kungarna Sven och Olof från sitt gömställe kunde iaktta alla de krigsskepp som seglade förbi. Männen ombord verkade avslappnade, men en spänd tystnad vittnade om att något var i görningen. De första små skeppen fick ingen större uppmärksamhet men strax därefter kom de ståtliga och imponerande långskeppen. Allra sist kom ett praktfullt skepp med hög stäv. Ett sådant stort och vackert skepp det måste vara Olav, utbrast Sven De kristnade vikingarna fortsatte sitt gamla krigshantverk, visar denna relief i stavkyrkan i norska Hylestad. Tveskägg men norske Erik Jarl skakade på huvudet. Han kände till vartenda skepp i den norska flottan och männen ombord. Situationen upprepade sig med nästa skepp som var ännu större. Åter skakade Erik på huvudet: Det skeppet låter vi passera för det tillhör Erling Skjalgsson, och det är bäst för oss om han inte deltar i striden. Norske Erik Jarl fortsatte att hålla tillbaka de två Yxan billig men effektiv Yxan är billigare att tillverka än svärdet och sågs därför oftare bland vikingatidens vanliga krigare. Men även en del högborna krigare föredrog att strida med yxa. De hade ofta praktexemplar med gulddekorationer. Hövdingen Skallagrim på Island fick en vacker yxa i gåva av den norske kungen Erik Blodyx. Skallagrim sa ingenting när han fick den, utan hängde bara upp den ovanför sin dörr. När han en tid senare skulle slakta två oxar, ställde han dem intill varandra med halsarna i kors. Sedan sköt han in en kvarnsten under dem och tog kungens yxa. Med ett enda hugg skilde han de två huvudena från kropparna, och yxan bet sig fast i kvarnstenen under oxarna. Yxans egg lossnade och själva yxan sprack. Skallagrim sa fortfarande ingenting. Han hängde bara tillbaka yxan på dess plats. När nästa skepp skulle segla till Norge, skickade Skallagrim tillbaka yxan till kungen med orden: Ödd och rämnad är eggen på yxan, den kungagåvan! Blodyxens gåva är mjuk, den biter inte mera. DORLING KINDERSLEY

SKANDINAVISK HISTORIA Så gick det för segerherrarna från Svolder Efter slaget år 999 upplevde Skandinavien en lugn period medan kristendomen vann insteg i de tre länderna. Sven Tveskägg satt tryggt på tronen i Danmark när den norske Olav Tryggvason var röjd ur vägen. Under 14 år därefter intensifierades de danska angreppen på England. 1013 hade Sven Tveskägg erövrat hela landet och fördrivit den engelske kungen. Men Sven fick bara njuta av sin seger under ett par månader. Han drabbades av ett slaganfall i Gainsborough och dog. Han begravdes i York men liket grävdes senare upp och fördes till Danmark. Svens äktenskap med den svenska änkedrottningen Sigrid tycks ha varit lyckligt, för paret fick åtskilliga söner och dessutom en dotter, Estrid, som blev mor till den blivande kungen Sven Estridsson. Erik och Sven Jarl regerade i Norge i 15 år, utan att segerherrarna Danmark och Sverige nämnvärt lade sig i deras styre. De två bröderna var kristna men lät undersåtarna välja sin tro själva. Erik deltog i angreppen mot England, och när Sven Tveskäggs son Knut den store erövrade England år 1016 var Erik en av den danske kungens betrodda män. Erik planerade en resa till Rom 1023 men han förblödde före avresan från England på grund av en böld i halsen. Olof (Skötkonung) växte upp och tog över kungamakten i Sverige när han nått mogen ålder. Han döptes år 1008 och blev därmed landets första kristna kung. Om det var detta faktum eller problem med att försvara de svenska erövringarna är oklart, men svenskarna tvingade honom att ta sin äldste son som medkung så att det blev ordning på regeringen. Olof dog ca år 1022. BRIDGEMAN En av kung Olavs sista gärningar var att sända Leif den lycklige till Grönland. Under den resan kom Leif till Vinland (Amerika). stridsberedda kungarna, trots att det ena stora och vackra skeppet efter det andra passerade förbi. Bland danskar och svenskar växte misstron mot norrmannen. Tänkte han i själva verket låta Olav Tryggvason komma undan, och visste han över huvud taget vad han talade om? När den norske kungen äntligen kom seglande i Ormen långe tvivlade de inte längre. Nu blåste man till strid. Olav stod i akterstäven på sitt skepp med sin guldbelagda sköld lyft, berättar en ögonvittne enligt Snorre Sturlasson. Guldhjälmen blänkte och den röda kjortel som han bar utanpå sin brynja fladdrade kring hans muskulösa kropp. Olav blåste i hornet för att samla sin flotta kring kungaskeppet. De norska krigarna gjorde sig redo att binda ihop förstävarna så att skeppen inte gled ifrån varandra under striden. Men Olav ropade ut en ilsken protest. Ormen långe var så mycket större än de andra skeppen att den skulle sticka ut i bakänden om den förtöjdes med resten. Kungen ville ligga främst med sitt skepp; ingen skulle utkämpa hans strid! Kampen kan börja Flottorna la sig mitt emot varandra med Ormen långe framför Sven Tveskäggs skepp. Och sedan började striden. Norrmännen hade fördel av att ha de högsta skeppen, men de var i gengäld ganska få. Därför föredrog de närstrider man mot man, där danskar och svenskar inte hade fördel av sin numerära överlägsenhet så länge de inte kom ombord på de norska fartygen. Just här hade norrmännen övertaget tack vare sina högre skepp. De kunde kasta ned ankare och änterhakar på de dansk-svenska skeppen och slåss nedåt, medan motståndarna tvingades fäktas uppåt. Sven Tveskägg kom snart till korta med sitt skepp och tvingades fly tillbaka på ett av sina följeskepp. Samma öde drabbade svenskarnas kung Olof. Nu låg de två kungarna i bakgrunden och slungade pilar och spjut mot den norske kungen. Erik Jarl insåg snart misstaget med att låta Olav Tryggvason bestämma strategin. I stället för ett lönlöst anfall direkt mot det norska kungaskeppet tog Erik upp kampen med det yttersta skeppet i Olavs flytande fästning. Erik la sig reling vid reling med det yttersta fartyget. När han och hans män tagit sig ombord och tömt det på kungatrogna norrmän, kunde han ta itu med nästa skepp på samma sätt. På det viset arbetade han sig genom det norska försvaret tills han nådde Ormen långe. Olav hoppar över bord Utmattningen började märkas hos de stridande danskarna och svenskarna, men än återstod den svåraste uppgiften. Det var inte bara en näst intill omöjlig uppgift att borda Olavs skepp med dess höga relingar. Ombord på Ormen långe fanns också de bästa norska krigarna samlade för att försvara sin kung. Nu visade Erik Jarl emellertid sin lysande strategiska talang. I stället för att fortsätta sin tidigare framgångsrika strategi, ändrade han taktik. Han ställde upp alla sina män i en sköldmur på skeppet, och skyddade av sköldarna avfyrade de allt som kunde fungera som projektiler mot Ormen långe. Olav Tryggvason omringades av fiender och var helt chanslös när han angreps även av de övriga danska och svenska skeppen. Hans män kämpade envist vidare. De hoppade upp på relingen för att kunna träffa motståndarna 24 Bonniers Världens Historia 5 2007

med sina svärd. Många föll överbord och sjönk genast, neddragna av sina tunga rustningar. Under hela slaget stod Olav längst bak i skeppet och sköt pilar eller kastade spjut alltid två åt gången, berättar Snorre Sturlasson. Främre delen av Ormen långe skyddades av de tappraste krigarna. De förde en hård kamp eftersom skeppets stäv var öppen för angrepp från alla håll. Överlevande från striden berättade senare att Olav vid den här tidpunkten fortfarande befann sig längst bak i skeppet. Han var sårad, blodet rann längs hans arm, men han rörde inte en min. Ingen visste hur svårt sårad han var. Olav kämpade tappert vidare. När striden definitivt var förlorad och bara några få män fortfarande stred för honom längst fram i skeppet, hoppade han överbord med skölden lyft över huvudet. Erik Jarls män försökte fånga honom men han försvann i djupet. Olav Tryggvason av Norge var död, och hans sista män gav upp. Norge. Hans hustru Thyra svalt sig till döds av sorg, berättar munken Oddr. Han berättar också att Thyra åt en bit äpple för att inte bryta mot kyrkans förbud mot självmord. Norrmännen trivdes med de två jarlarna och den dansk-svenska alliansen gav stabilitet i Skandinavien under många år. Det blev engelsmännens olycka, eftersom vikingarna nu kunde koncentrera sig på att angripa och plundra de svårt plågade engelsmännen. LÄS MER: Snorri Sturlusson: Heimskringla or the Chronicle of the Kings of Norway, Hard Press 2006 James Graham-Campbell: The Viking World, Frances Lincoln 2007 Else Roesdahl: Vikingernes verden, Gyldendal 2001 http://omacl.org/heimskringla Erik och Sven tillbaka i Norge Efter slaget fick Erik Jarl Ormen långe, det vackra skeppet förblev alltså i norska händer. Danskarnas kung Sven och den svenske kungen Olof delade Norge mellan sig. De två norska jarlarna Erik och Sven övertog makten i landet. Olav Tryggvason hade inga arvingar och i och med hans död blev det fred i DORLING KINDERSLEY Skyddad bakom järn och trä Skölden, hjälmen och brynjan var viktiga delar i krigarens utrustning. Hjälmen liknade närmast en toppluva av stål, men den kunde vara försedd med en skena framför näsan. Ringbrynjan bestod av tusentals ringar och täckte kroppen ned till knäna. Många krigare hade inte råd med en brynja utan fick nöja sig med att skydda sig med en sköld tillverkad av en rund träskiva. De dyraste sköldarna hade en metallkant. Själva skivan kunde vara belagd med guld eller målad i imponerande färger samt försedd med en sköldbåge av järn så att krigaren kunde hålla skölden framför sig utan att behöva blotta fingrarna i det utskurna hålet. När Olav Tryggvason insåg att slaget vid Svolder var förlorat, hoppade han i vattnet. Han höll skölden över sig och drogs snabbt ned av sin brynja. En av hans trofasta kämpar Kolbjörn, som var lik kungen, hoppade samtidigt. Men Kolbjörn höll skölden under sig för att skydda sig mot fiendens spjut. När han hamnade i vattnet sjönk han inte lika fort som kungen, eftersom skölden höll honom uppe. Därför fiskades han upp ur vattnet och togs till fånga.