Besök på ISG:s årsmöte och den internationella shagyaarabutställningen i Stadl Paura i Österrike 2010 Text och bild: Kjell Jormfeldt Stona Gloriett (Geydan u Gazala) och Gazala (Gazal XI-1 u Gasha-317), båda Österrike I mitten av juni reste jag som representant för SShF till ISG:s årsmöte och den internationella utställningen för shagyaaraber i Stadl Paura i Österrike. Jag reste ensam efter att förgäves ha försökt ragga medresenärer både i Sverige och i Norge. Dag 1 och 2 Resan beräknades till omkring 120 mil från bostaden utanför Ljungby till hotellet i Sattledt, bara det ett äventyr. Eftersom det var för långt för en dagsetapp valde jag att ta eftermiddagsfärjan från Trelleborg till Rostock, en rutt som kan rekommenderas eftersom det spar både tid, mil och pengar att hoppa över Danmark. Efter övernattning i Rostock var det dags att pigg och utvilad ge sig i kast med 1 tyska Autobahn. Det kan behövas för här gäller det att planera framåt och inte tappa koncentrationen för rätt som det är dyker det upp en projektil i backspegeln samtidigt som man förbereder omkörning av en långtradare som just kört ut i mittfilen. Färden gick via Potsdam, Leipzig till gränsövergången vid Passau. Med medhavd matsäck i kylväskan blev de bara korta pauser på de mestadels prydliga rastplatserna. När man börjar närma
sig Bayern ändrar sig landskapet med långa stigningar och djupa dalgångar som avlöser varandra. Jag tror jag passerade den slingrande Donau fyra, fem gånger före gränsen till Österrike. Trots att tanken fortfarande inte var tom efter senaste påfyllning i Sverige valde jag att fylla på diesel i tron att priset skulle vara lägre i det bilfrälsta Tyskland. Men det visade sig vara fel. Däremot måste man ha en vignett för att få köra på Österrikiska motorvägar, ett slags vägtull, och en gul reflexväst med i bilen om man skulle råka få stopp, har jag lärt mig av Per Solås. Till min förfäran upptäckte jag att temperaturen stigit till drygt 30 grader när jag öppnade bildörren jämfört med beskedliga 15 vid Östersjökusten. I Österrike fungerade inte längre GPS:en, men med en utskriven färdplan från Google Maps gick det bra i alla fall. Efter ungefär en timmes körning, vid foten av Alperna och i närheten av ett motorvägskors hittade jag hotellet utan större besvär. Efter incheckning började jag se mig om efter bekanta ansikten och efter en liten stund upptäckte jag Shelley Housh och Hallie Götz från USA, samt ytterligare några bekanta till dem, bl.a. ett par från Australien på inköpsresa i Europa. Efter en stund dök Walter Huber, Denis Atam och Gertrud von Fedak upp och vi gick gemensamt till en trevlig restaurang några kvarter bort. Det här är min fjärde ISG-konferens och de flesta känner jag nu till namn och utseende. Några har jag haft sporadisk mejlkontakt med under året, så det var ett glatt återseende. Dag 3 Fredagen börjar med frukost på hotellet tillsammans med Denis Atam. Han berättar att han utvecklat ett datorprogram för Microsoft för att illustrera statistiska analyser, som han vill demonstrera för mig. Han hade valt Zeunert Verlags hingstbok som tillämpningsobjekt. Men det får anstå så länge för nu har han bråttom till utställningsplatsen, eftersom han ska göra sin sista praktik som domaraspirant under den kommande utställningen. Vi följs åt och lyckas med gemensamma ansträngningar hitta fram till hästsportcentrum i Stadl Paura på olika småvägar 25 km bort. När vi kommer fram pågår redan någon sorts bedömning av shagyahästar. Det visade sig vara den nationella avelsvärderingen av hingstar som ägde rum dagen före den internationella utställningen. Hingstarna bedöms som treåringar och värderas var för sig utan rangordning. Av fyra deltagande var det bara en som blev godkänd. Efter godkännande har hingsten betäckningstillstånd fram tills den blir sex år, då den måste ha avlagt bruksprov. Om den inte avlägger bruksprovet har de föl som fötts under mellantiden ändå rätt att stambokföras utan reservation. Ridanläggningen i Stadl Paura Fr.v.: Marieke Placke,Tyskland, Denis Atam, USA och Gertrud von Fedak, Venezuela 2 Det är bedövande hett och jag överväger att ta en tupplur under de höga träden i parken innan ISG:s årsmöte ska ta sin början kl. 3 på eftermiddagen. Men det dröjer ytterligare en timme innan alla är samlade i en konferenslokal i anslutning till ridanläggningen. Mötet pågick i outhärdlig värme i fyra timmar. Det visade sig att jag var den
ISG Delegierten Versammlung enda närvarande representanten från hela Skandinavien, men däremot fanns det besökare från Australien, Israel och Sydamerika närvarande förutom alla grannländer i Centraleuropa. Det blev en ganska lugn tillställning utan hårda ord, stora motsättningar eller voteringar. Det delades ut hedersbetygelser och hölls tacktal och denna gång fanns det simultantolkning med möjlighet att välja engelska eller tyska i hörlurarna. Stadgeändringarna som möjliggör fler än en shagyaorganisation i ett land antogs utan större diskussion och jag fick gehör för mitt yrkande att det ska vara tillräckligt med en representant från en nation om han eller hon har ett "letter of intent" från sin styrelse. Till allas förvåning dök det upp representanter från en tredje shagyaorganisation i USA med anspråk på att bli fullvärdig ISG-medlem, Pride trough Performance Registry PShR, som rekryterat medlemmar från både NASS och ASAV. De gjorde en skicklig presentation av sitt projekt och överlämnade all dokumentation. Till nästa år kommer ISG styrelse att granska om de uppfyller kraven och rekommendera årsmötet att anta eller avslå deras ansökan. Kroatien antogs däremot som fullvärdig medlem efter genomförd granskning. Efteråt bjöd den österrikiska värdföreningen på middag på ett närbeläget värdshus. Det var knödel och andra specialiteter som inte riktigt föll mig i smaken, men ölet och sällskapet var gott. Sen blev det plötsligt midnatt. ISG styrelse Dag 4 och 5 Äntligen är det dags för resans höjdpunkt, den internationella utställningen för shagyaaraber. Ursprungligen var det tänkt att evenemanget skulle äga rum i Piper, där Spanska Ridskolans hästar föds upp, och genomföras gemensamt med Lippizanerföreningen. Domarna. Fr.v. Rudolf Meindl (i uniform), Adele Furby. Michael Horny och Bruno Furrer tillsammans med Saklawi I-702 (Geydan u Timina,) reservchampion Utställningen började kl 9 med bedömning av ett- och tvååringar. Domare var Adele Furby, Bruno Furrer, Michael Horny och Rudolf Meindl, samt Denis Atam domaraspirant. Tre av dem dömde varje klass medan den fjärde vilade, på så sätt fanns det också möjlighet att skifta ut den som eventuellt var jävig, t.ex. Horny när det visades hästar från Topolcianky i en klass. De dömde var för sig i snabb takt och resultaten visades med skyltar som på konståkning medan domarna redan var igång med nästa häst. Bedömningen skilde sig något från den av ISG rekommenderade modellen. 3
Han blev senare reservchampion i gruppen äldre hingstar. BIS blev däremot ett 9-årigt sto vid namn Shakira e.232 Shagya XXV u.582 Koheilan IV-52 från Topolcianky. Hon hade en enastående utstrålning och fick också genomgående 10:or i typ och 9:or i traven, vilket tycks vara en svår kombination för många antingen god typ och sämre trav eller tvärt om. Jag har mycket bilddokumentation på Shakira. Stilstudie: Huvud 9-9-9. 3729 Magdan Tano (2360 Magdan ox u 1495 Koheilan XXXVI-3) Sålunda bedömdes typ, huvud och hals var för sig, sedan kropp och ben samt skritt och trav, totalt sju kategorier. Det var hög kvalitet på de 84 hästar som visades med medelvärden kring 7,5 och uppåt. Den högst skattade hingsten fick 9,09 och många 10:or i bedömningen, bl.a. 10 i typ av samtliga domare! Det var en 11-årig hingst som heter Odin e. Omar u. Koheilan IV-15 född och uppvuxen i Österrike. Högsta poäng Odin (Omar u Koheilan IV-15) 9,09 poäng och reservchampion Typ: 10-10-10 Huvud: 9-10-10 Hals: 9-9-9 Kropp: 9-9-10 Ben: 7-9-9 Skritt: 8-9-9 Trav: 9-9-8 Shakira (232 Shagya XXV u.582 Koheilan IV-52) Jag försökte dokumentera allt, så redan vid lunch var batteriet slut i min kamera. Sen blev det inga mer bilder den dagen. Från svensk sida fanns det en del intressanta saker att lägga märke till. Ett tvåårigt sto Gazal 810 med Pamino och Grevinnan Katitza i bakgrunden fick 7,23 och blev tvåa i sin klass. Ett 12-årigt sto Gamira efter Kemir 533 fick 7,70 och ett halvsyskon till Zahyr, Zarah fick 7,52. Walter Huber var mycket stolt över sin Shagan-dotter Shagana som fick 8,28 och blev fyra i sin klass där det var 16 deltagare och stor konkurrens. Under middagspausen var det showprogram med både seriösa och lustiga inslag: körning, kadrilj, avancerad dressyr, ritt i damsadel, hopp över trädgårdsbord och fånga en öl i flykten mm. Kvällen avslutades med buffé i ridhuset och underhållning med Lederhosen, tyrolerhattar med rakborste och hela kitet. Sedan var det midnatt igen. 4
Klassvinnare: 1-åriga ston. Koheilan Bajos P (Koheilan XXXIII-39 u 10 Siglavy Bagdady XIV- 27) Pelsonius Arab Menes, Ungern. 8,33 poäng, Reservchampion Klassvinnare 2-åriga hingstar: Koheilan Farao P (Kohelan XXXIII-39 u 788 Siglavy Bagdady) Pelsonius Arab Menes Ungern. 8,33 poäng. Champion Klassvinnare: 1-åriga hingstar. Koheilan Egon P (Koheilan XXXIII-39 u 786 Dahoman XXXVI- 34) Pelsonius Arab Menes, Ungern. 8,04 poäng Klassvinnare 3-åriga ston. Gazal VIV-4 (2890 Gazal XI-4 u 253 Kemir V) Babolna, Ungern 8,23 poäng Champion Klassvinnare: 2-åriga ston. Daykhana (Kublay Khan u Dara), Tyskland. 7,18 poäng Klassvinnare 3-åriga hingstar: Saklawi I-702 (Geydan u Timina). 7,52 poäng, Österrike Reservchampion 5
Klassvinnare: 4-6-åriga ston: Ameerah (Pegasus III u Arabell ). 8,23 poäng. Tyskland Klassvinnare: 7-10-åriga hingstar: Gazal XIX-5 (3929 Paris u 153 Shagya XLVI) Babolna, Ungern Klassvinnare: 4-6-åriga hingstar: Koheilan Marakes P (Koheilan XXXIII-39 u Amurath Maisa) Pelsonius Arab Menes, Ungern. 8,66 poäng Champion Klassvinnare: Ston 11 år och äldre: Kiruna (Paris u Kasandra), Tyskland. 8,61 poäng Klassvinnare: 7-10-åriga ston: Shakira (232 Shagya XXV u 581 Koheilan IV-52) Topolcianky, Slovakien. 8,90 poäng. Champion och Best in Show Klassvinnare: hingstar 11 år och äldre: Odin (Omar u Koheilan IV-15), Österrike. 9,09 poäng Reservchampion (bilden är från Topolcianky 2008, foto Per Solås) 6
På söndagen var det lite lugnare. Efter några häftiga åskskurar var det nu bara 22 grader och lite lättare att andas. Dagen ägnades åt bedömning av äldre ston och hingstar samt utdelning av championat och repris på gårdagens show. Sedan högtidlig avslutning och Good-bye och Aufwiedersehen. 7
De flesta gav sig genast iväg, men jag hade bokat ytterligare en natt på det lilla mysiga hotellet där fem nätter motsvarade en kostnad som knappast översteg en natt på ett stockholmshotell. Tanken var att vika den sista dagen för bergsbestigning och söka upp en Edelweiss i de snöklädda alperna som skymtade i bakgrunden. Vägskylt till Pferdegestüt Meindl Dag 6 Men det blev stuteribesök på måndagen i stället. Väderutsikterna var inte så lovande för bergsklättring med åskskurar och låga moln. Det blev en intressant och lärorik dag som jag inte ångrar. Shelley Housh från Kalifornien med sin vännina från USA och paret från Australien hade avtalat besök hos Rudolf Meindl och Franz Hoppenberger som jag hakade på. De senare var på inköpsresa i Europa för att hitta Shagya-hingstar till sina fullblodsarber under there. Så vi blev väl mottagna. Eftersom jag inte hade någon bra karta fick jag försöka följa efter så gott jag kunde, och kompiskörning på Autobahn var ingen höjdare precis. Men det gick bra i alla fall och vi hittade till slut rätt efter en del vilsekörning. Paus i trädgården Rudolf Meind, som alltså var en av domarna, har jag träffat tidigare när han undrade om han fick komma till Sverige som domaraspirant till Halmstad för två år sedan. Nu blev det inte så eftersom han valde en annan utställning i Frankrike som var närmare för honom. Han och hans familj hade ett 10- tal shagya, varav flera med anknytning till Joshka, bl.a. ett sto med ett en vecka gammalt föl. Han var lite generad för att han inte hunnit byta om innan vi kom, under utställningen hade han nämligen uppträtt i strikt militäruniform i hettan. (Vi fick gärna publicera bilder på hästarna men inte på honom.) Men det gick bra och vi blev även bjudna på kaffe i en lund i trädgården, där vi också träffade ett gäng vita schäferhundar, deras andra uppfödarprojekt. På Hoppenbergs altan. Fr. v. Franz, Renata och Shelley från USA, Rebecca och Darren från Australien Sto efter Joshka med en veckas föl 8
Utsikt från Hoppenbergers altan Sedan fortsatte vi till Gestüt Hoppenberger, Franz är ordförande i den österrikiska föreningen och värd för hela utställningen och mötet. Han hade 16 hästar med på utställningen, bl.a. körhästar som han körde under uppvisningen. Där fick vi också kaffe på verandan med utsikt över hästhagen. Han berättade att det var en ungdomsdröm efter att ha sett många Westernfilmer, att kunna sitta på verandan och se ut över flocken, som han nu hade förverkligat. Eftersom övriga besökare bara talade engelska och Franz bara tyska, fick jag vara lite av tolk. Han hade enastående hästar, både högresta och med fina gångarter som han villigt demonstrerade. han massor av hästar i en paddock där de travade så vattnet skvätte åt alla håll. Australiensarna var klart imponerade och det blir kanske affär så småningom, jag hörde belopp på 8000 Euro nämnas. Därefter skildes våra vägar och efter många kramar och kindpussar bar det av åt olika håll. De andra åkte vidare till Wien för att besöka operan och sedan Babolna, medan jag hade en lång hemresa framför mig. Ståtlig hingst hos Gestüt Hoppenberger De var så många att jag omöjligt kunde hålla reda på alla. Sedan visade han oss vidare till den närbelägen staden Braunau där han drev ridskola och hade ännu fler hästar. Han berättade att detta var Hitlers födelseort, en föga smickrande turistattraktion. Sedan visade 9 Dag 7 och 8 Hemresan gick också geschwinnt även om jag höll på att villa bort mig vid ett vägbygge i Halle, och GPS:en lurade mig att ta en omväg via Hannover och Hamburg. Men jag hittade så småningom fram till utkanten av Lübeck och när vägmätaren slog om till 0 efter 100 mils körning den dagen körde jag av Autobahn vid första utfarten och hittade strax ett idylliskt hotell som hade ett rum i beredskap för mig. Den sista biten är numera rutin efter årliga besök på kontinenten.
10