1989-01-30 OWE AV RIKSINTRESSE FOR I(ITLTURMIN-NESVARD I I~LANDS LAN Nr KN 13 Namn: VARBERGS INNER!3TAD VARBERGS KOMMUN KARTA:5B NO LAGE: X 6336 Y 1285 KULTURG~ISK REGION: 2 Sydsvenska odlingsbygderna NATURGlixxxAFISK REGION: 10 Södra Hallands kustland AREAL: Ca 100 ha ( sektorsvis, tidsskede, sökord) : Medeltid - 1900-tal Fastnings/bebyggelsemiljö F~RUTSA~NINGAR FOR m KUL~VARDENA SKALZI BIBEHÅIUS: Ny fördjupad översiktsplan där bevarandefrågorna särskilt behandlas följd av ändrade detaljplaner i enlighet med riksintresseredovisningens och översiktsplanens intentioner. Förändring av befintlig bebyggelse och andra anläggningar av betydelse för områdets samlade miljökaraktar samt rivningar prövas restriktivt. Samråd bör tas med länsstyrelsen om förändringar Övervägs som påtagligt kan inverka på miljöns kulturhistoriska varden. PTANEXUS OCH säkeegtäljande: Varbergs äldre stadsområde utgör kand under mark dold fornlämning. Området är markerat på specialkarta (raa). Societetshuset ar byggnadsminne. Fornminneslagens skyddsbestämmelser omfattar såväl ovan mark synliga som under mark dolda fornlämningar. Föreskrifter i kungörelsen rörande det offentliga byggnadsvasendet reglerar vården av kyrkan och av Varbergs fästning (byggnadsminnesmärke 1935). Föreskrifter i begravningskungörelsen reglerar begravningsplatsen. Miljön ar redovisad i förslag till W-program 1988. Områdesplan 1981. OMR&DETS HUVUDDRAG: Området utgörs av Varbergs slott och fästning med bad- och kurortens direkt angränsande miljöer samt det rutnatsplanerade stadsområdet "Varberg inom Vallgatorna", bebyggelseram för Varberg mellan 1660-tal-1880-tal. Varbergs medeltida föregångare, Getakarr (sedermera Varberg) och Ny Varberg har haft lokalisering utanför området. Förutom en kyrkoruin återstår inget ovan jord. Getakarr har vuxit fram under 1200-talet. Staden ar skriftligt omtalad 1309 och 1343. Kyrkoruinen har i sitt äldsta skick daterats till skiftet 1200/1300. Ett större antal myntfynd visar på en utvecklad kontakt med de tyska östersjöstaderna. Getakarrs handelsroll övertas sedermera av parallellstadennyvarberg, nedbränd och övergiven 1611.
Varbergs ursprungligen medeltida slott och fästning ar ett patagligt kulturarv från den danska tiden och innehåller delar fran såväl den danska tiden som tiden efter 1645. Fästningsområdet ar ovanligt välbevarat och innehaller för Norden helt unika delar. Omkring fästningsområdet har en av vastsveriges mer betydande bad- och kurortsmiljöer vuxit fram, vilken ännu utgör kraftcentrum och identitetsyta för sommarstaden Varberg. Invid och vid foten av fästningsområdet ligger Platsarna, en rest av den brända 1600-talsstaden, med Slotts- och Fästningsgatorna som 1600-talsstadens huvudgator. Varberg inom Vallgatorna utgör med sin intakta rutnätsplan från 1660-talet ramen för Varbergs stadsliv åren 1666-1880 och innehåller en stor del välbevarad, småskalig bebyggelse typisk för den svenska trästaden samt en rad representativa byggnader från den industriella expansionen under 1800-talets andra halft, som t ex Sparbank och stadshus/stadshotell vid torget. Kustsanatoriet Apelviken söder om stadskärnan utgör en väl samlad och bevarad sanatoriemiljö med stor betydelse i den svenska sjukhushistorien. Varbergs slott och fästning (1200-tal-1800-talets mit t) Varbergs slott och fästning omfattar en byggnadsperiod från 1200-talets slut till 1800-talets mitt. Äldsta delen utgörs av kunga2t tlingen, greve Jacob Nielens "fasta hus" uppfört under 1200-talets sista årtionde. Ett till det yttre välbevarat tidigmedeltida profanhus med tydliga referenser till tidens rikspolitiska stridigheter. Tillbyggnader från 1300-talet under norra Hallands svenska period (Magnus Eriksson). Slottsanläggning med centralförsvarsroll under 1500-talet. välbevarat bastionssystem i huvudsak uppfört 1590-1620 efter ritningar av Hans van Stenwinkel. I detta ingår den i Norden helt unika, spiralvridna förbindelsegången i bastionen Kockenburg. Farläggnings- och stallbyggnader från 1600-tal. Fängelsekomponenter från 1800-talets mitt. Platsarna (1600-tal resp 1800-talets slut) Området Platsarna utgjorde stadsområde under 1600-talet (nedbränt 1666). Fram till 1884-1885 nyttjades det som betesmark. Dessa nämnda år uppfördes en likartad trähusbebyggelse med beskedliga dimensioner. Platsarna fick både miljömässigt och befolkningsmässigt en markerad särprägel, inte minst understruken genom sitt avskilda läge och sin topografiska egenart. Slotts- och Fastningsgatorna utgör 1600-talsstadens huvudgator. Samlad och relativt välbevarad, småskalig trähusbebyggelse. Varberg inom Vallgatorna (1666-1880) Varberg inom Vallgatorna utgör med sin intakta rutnätsplan från 1660-talet ramen för Varbergs bebyggelse och stadsliv åren 1666-1880. I sin helhet innehåller området en stor del välbevarad, småskalig träbebyggelse från 1700-1800-tal, samt en rad representativa byggnader från 1800-talets andra halft. Efter förödande bränder 1767 och 1768, uppfördes i norra stadshalvan en trähusbebyggelse med så gott som genomgående en våning. Speciellt kv Garvaren och Nålmakaren i nordost har bevarat välhållna hantverks- och handelsgårdar i trä. Murgrönehuset, Lagmannen 19, innehåller komponenter från 1600-talet och 1730-talet. Lundqvistska huset, Gamla läroverket och gamla apotekshuset utgör tillsamians med-varbergs kyrka, en samlad 1700-talsensemble vid torget.
Södra stadshalvan drabbades av en totalförödande brand 1863. Merparten av de nyuppförda husen speglar hävdvunna trätraditioner med småskalig bebyggelse som till stora delar fortfarande är bevarad. Efter branden uppfördes också en stilmedveten, medeltidsromantisk tegelarkitektur under stadsarkitekten Frans Jacob Heilborns ledning, t ex rådhus från 1865. Vid torget finns också praktfull Sparbank från 1898 och stadshus/stadshotell från 1902, båda i monumental form och med ett rikt dekorprogram. Varbergs bad- och kurort (ca 1850-1925) I direkt anslutning till fästningsområdet ligger bad- och kurortens miljöer. Dessa stadens funktioner har rötter i 1810-talet. I området ingår badhus från 1850-1880-tal med formrikt och byggnadsminnesskyddat societetshus (ritat av Adrian Peterson).Viduppfarten till fästningen ligger kallbadhuset från 1902. Väl inkomponerat med äldre badlivsmiljöer, inkluderande ocksa närliggande havsbad och strandpromenad, utgör dessa miljöer en traditionsfylld spegling av kontinuitet och utgör ännu kraftcentrum och identitetsyta för sonunarstaden Varberg. Varbergs kustsanatorium Apelviken (1902- ) Kustsanatoriet Apelviken söder om stadskärnan omfattar en välbevarad parkoch bebyggelsemiljö som speglar framväxten från 1902 och framåt. Verksamheten är idag helt nedlagd och diskussion och planering för annat nyttjande pågår. Huvuddelen av bebyggelsen är uppförd 1915-1930 och präglas av en herrgårdsinspirerad klassicerande stildräkt. I området ingår kapell och kyrkogård. En val samlad och bevarad sanatoriemiljö med stor betydelse i den svenska sjukhushistorien. SAMMANFATICANDE värdetext: Varbergs ursprungliga medeltida slott och fästning med bevarade delar från såväl den danska som den svenska tiden, fästningsmiljöns bad- och kurortsanläggningar av stort traditions- och symbolvärde, 1600-talets stadsområde Platsarna med enkel trahusbebyggelse från 1880-talet samt Varberg inom Vallgatorna med rutnatsplanfrån1660-talet och dels lågskalig trahusbebyggelse från 1700- och 1800-talen, dels monumental stenbebyggelse från ca 1860-1910. Till detta kommer kustsanatoriet Apelviken med en välbevarad sanatoriemiljö av stort social-/medicinhistoriskt värde för landet och stort symbolvärde för Varberg. KALZIOR : Program för kulturminnesvård, Varbergs kommun. Koncept 1988. I övrigt se utförlig litteraturhänvisning i detta.
" f asr 6 7 A Förordnande enligt 1 lagen om byggnadsminnen Skala 1 :l0 000