Välfärdsredovisningen för Malmö stad 2009 har sammanställts av stadskontorets folkhälsoenhet i samarbete med bland andra avdelningen för

Välfärdsredovisning 2009

Välfärdsredovisningen för Malmö stad 2009 har sammanställts av stadskontorets folkhälsoenhet i samarbete med bland andra avdelningen för samhällsplanering. Ett stort tack riktas till alla som bidragit med underlag. 2

FÖRORD För åttonde året i rad kan vi nu presentera en välfärdsredovisning för Malmö stad. För att följa utvecklingen av malmöbornas välfärd och hälsa behöver vi olika former av underlag, välfärdsredovisningen är ett exempel. 2009 års välfärdsredovisning är extra fyllig eftersom det har varit möjligt att uppdatera flera av indikatorerna detta inte minst tack vare två nyligen genomförda undersökningar: Region Skånes undersökning Hälsoförhållanden i Skåne 2008, som genomförs vart fjärde år och Malmöelevers levnadsvanor som har genomförts vart tredje år sedan 1994 och nu senast 2009. Vi kan konstatera att flera områden har utvecklats i positiv riktning men vi ser också att det fortfarande finns förbättringsområden. Det gäller således att se och ta lärdom av både den positiva och den negativa utvecklingen. Det är en angelägen uppgift att förbättra hälsoläget och utjämna skillnaderna i hälsa. Ambitionen är att folkhälsoarbetet skall integreras i vardagsarbetet genom att olika verksamheter samarbetar för att skapa stödjande miljöer för såväl barn som för vuxna. Grundförutsättningarna för en god välfärd är arbete, utbildning och ett bra boende. Stora delar av den offentliga sektorns arbete syftar till att skapa välfärd. Det krävs att alla samverkar så att alla malmöbor får goda levnadsförhållanden. Det är också något som betonas i kommunens budget för 2010 Ett framgångsrikt folkhälsoarbete är ett av de viktigaste verktygen för att motverka skillnader och skapa mer hållbara ekonomiska, ekologiska och sociala levnadsvillkor Föreliggande välfärdsredovisning kan finnas med som ett underlag vid planering och beslutsfattande gällande insatser för att förbättra malmöbornas hälsa, samt för att öka välfärden i Malmö. Jag vill också passa på att rikta ett stort tack till alla dem som på olika sätt har bidragit till sammanställningen av årets välfärdsredovisning, såväl från kommunens egna verksamheter som från Region Skåne. Eva Renhammar Folkhälsoenheten Malmö stad 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD...3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING...4 SAMMANFATTNING...6 UTFÖRLIG SAMMANFATTNING...6 VÄLFÄRDSINDEX...11 METODBESKRIVNING...11 VÄLFÄRDSREDOVISNINGEN - EN DEL AV FOLKHÄLSOARBETET... 13 FORMER FÖR VÄLFÄRDSREDOVISNINGEN... 13 VARIFRÅN KOMMER MATERIALET?... 13 STATISTISKT OBSERVANDUM... 14 MALMÖS FOLKHÄLSOARBETE... 14 FOLKHÄLSA NIVÅ OCH FÖRDELNING... 14 VÄLFÄRD... 15 DEN NATIONELLA FOLKHÄLSOPOLITIKEN... 15 FOLKHÄLSOLÄGET I SVERIGE... 16 BAKGRUNDSFAKTA OM MALMÖ... 18 BERÄKNAD MEDELLIVSLÄNGD, MÄN OCH KVINNOR I MALMÖ... 18 BOSTÄDER I MALMÖ 1 JANUARI, 2009... 19 EKONOMISKT UTSATTA BARN... 20 ÅLDERSFÖRDELNING I MALMÖ SAMT I RESPEKTIVE STADSDEL 1 JANUARI, 2009... 22 MALMÖBOR 1 JANUARI, 2009... 24 NATIONELLA MÅLOMRÅDEN OCH LOKALA INDIKATORER...25 MÅLOMRÅDE 1 DELAKTIGHET OCH INFLYTANDE I SAMHÄLLET...26 1. SOCIALT DELTAGANDE... 26 2. FÖRENINGSDELTAGANDE... 27 3. FÖRTROENDE FÖR SAMHÄLLSINSTITUTIONER... 28 MÅLOMRÅDE 2 EKONOMISKA OCH SOCIALA FÖRUTSÄTTNINGAR... 31 4. UTBILDNINGSNIVÅ... 31 5. FÖRVÄRVSFREKVENS... 36 6. INKOMST...40 7. EKONOMISKT BISTÅND... 42 8. EKONOMISK STRESS... 43 9. EMOTIONELLT STÖD... 44 10. TRÅNGBODDHET (VUXNA)... 45 11. HEMLÖSHET (VUXNA)... 46 12. PSYKISK HÄLSA...47 13. TILLIT...48 MÅLOMRÅDE 3 BARNS OCH UNGAS UPPVÄXTVILLKOR... 49 14. BEHÖRIGHET TILL GYMNASIESKOLAN... 49 15. NATIONELLA PROV I SKOLÅR 5... 51 16. FULLFÖLJANDEGRAD GYMNASIET (MALMÖNIVÅ)... 53 17. SKOLTRIVSEL...53 18. SKOLK...54 19. KVALITÉN INOM FÖRSKOLAN... 55 20. SIMKUNNIGHET...56 22. TRÅNGBODDHET (BARN)... 57 23. HEMLÖSHET (BARN)... 58 4

MÅLOMRÅDE 4 HÄLSA I ARBETSLIVET...59 24. OHÄLSOTAL...59 25. ANSPÄND ARBETSSITUATION... 64 MÅLOMRÅDE 5 MILJÖER OCH PRODUKTER... 66 26. OLYCKSFALL...66 27. TRYGGHET...68 28. GRÖNOMRÅDEN...73 MÅLOMRÅDE 6 HÄLSOFRÄMJANDE HÄLSO- OCH SJUKVÅRD... 75 29. TANDHÄLSA...75 MÅLOMRÅDE 7 SKYDD MOT SMITTSPRIDNING... 78 30. VACCINATION...78 MÅLOMRÅDE 8 SEXUALITET OCH REPRODUKTIV HÄLSA... 82 31. ANVÄNDNING AV PREVENTIVMEDEL... 82 32. SEX- OCH SAMLEVNADSUNDERVISNING I SKOLAN... 83 33. TONÅRSABORTER...85 34. KLAMYDIAFALL...85 MÅLOMRÅDE 9 FYSISK AKTIVITET...87 35. FYSISK AKTIVITET PÅ FRITIDEN... 87 MÅLOMRÅDE 10 MATVANOR OCH LIVSMEDEL... 90 36. ÖVERVIKT...90 37. FRUKT OCH GRÖNSAKER... 93 MÅLOMRÅDE 11 TOBAK, ALKOHOL, NARKOTIKA, DOPNING OCH SPEL...96 38. RÖKNING...96 39. SNUSNING...99 40. KONSUMTION AV ALKOHOL... 100 41. MISSBRUK/ANVÄNDNING AV NARKOTIKA... 104 LITTERATURFÖRTECKNING... 107 BILAGA 1: Statistikuppgifter 5

SAMMANFATTNING För att följa välfärdens utveckling i Malmö har kommunfullmäktige beslutat att det årligen ska göras en sammanställning av befolkningens hälsa och välfärd. Årets välfärdsredovisning är den åttonde i ordningen. Välfärdsredovisningen tar sin utgångspunkt i den nationella folkhälsopolitikens elva målområden och bygger likt tidigare år på hälsans bestämningsfaktorer, det vill säga de faktorer och levnadsförhållanden som påverkar hälsan. Fördelen med att beskriva hälsoförhållanden i en befolkning utifrån faktorer som påverkar hälsan är att det är faktorer som är påverkbara. Genom 51 utvalda indikatorer, fördelade inom de 11 målområdena, redovisas malmöbornas hälsa och välfärd, dels på Malmönivå och dels på stadsdelsnivå. Välfärdsredovisningens inledande kapitel sammanfattar resultatet och ger en bakgrund till hur välfärdsredovisningen har sammanställts. Bakgrundsfakta om Malmö ger en generell bild av faktorer som påverkar hälsoläget. Därefter redovisas statistik i tabellform för respektive indikator under varje målområde. För flera indikatorer presenteras hänvisningar till nationell data och studier gjorda kring området. En så kallad populärversion av välfärdsredovisningen kommer att tas fram med ett urval av statistikuppgifter och kommentarer. För att öka användbarheten och underlätta analysen av välfärdsredovisningen kommer dels så kallade spindeldiagram att tas fram. Dessa illustrerar hälsoläget i respektive stadsdel i förhållande till hela Malmö. Dels kommer ett interaktivt verktyg med data från Välfärdsredovisningen att utformas. Utförlig sammanfattning Sedan förra mättillfället har det skett en förbättring avseende knappt hälften av indikatorerna. Alla områden följer dock inte den positiva trenden och i vissa fall har situationen försämrats. Av de 51 indikatorer som har använts visar drygt en fjärdedel en försämring sedan tidigare mätning och drygt en fjärdedel är oförändrade. Välfärdsredovisningen visar att nivån på hälsa och välfärd skiljer sig åt mellan olika grupper av befolkningen i Malmö. Skillnaden mellan mäns/pojkars och kvinnors/flickors hälsa är påtaglig. Kvinnor har till exempel sämre hälsa i arbetslivet, upplever större otrygghet i bostadsområdet, är mindre fysiskt aktiva, röker mer och har sämre psykisk hälsa än män. När det däremot gäller snusning, alkoholkonsumtion, narkotikamissbruk, matvanor och övervikt har männen sämre värden än kvinnor. I den statistik som hämtats från Region Skånes undersökning Hälsoförhållanden i Skåne går det att analysera datan utifrån socioekonomiska faktorer. Det framgår tydligt att arbetare, arbetslösa och förtidspensionärer har sämre värden i förhållande till tjänstemän. Det gäller för en majoritet av de indikatorer som användes i undersökningen. Det är också stor skillnad mellan de som är arbetslösa eller förtidspensionärer och de som arbetar. För att ge en bild av välfärden nedbruten i Malmös tio stadsdelar har ett välfärdsindex sammanställts av 39 indikatorer. Rangordningen mellan stadsdelarna har ändrats något då Hyllie förbättrat sitt indexvärde bytt från 6:e plats till 5:e plats. På 6:e plats återfinns Centrum. Det är fortfarande Limhamn-Bunkeflo i topp av rangordningen och Rosengård återfinns som nummer tio. Det har skett en liten minskning i avståndet mellan stadsdelen med lägst, respektive högst indexvärde. 6

Gällande medellivslängden är variationen mellan stadsdelarna fortfarande stor. Samtidigt har skillnaderna mellan den stadsdel som har högst respektive lägst medellivslängd minskat mellan år 2007 och år 2008, från 10,3 år till 8,3 år för män och från 8 år till 5,4 år för kvinnor. Sammanfattning utifrån de 11 målområdena Målområde 1. När det gäller målområdet delaktighet och inflytande i samhället är det 40 procent av malmöborna som uppger att de har lågt socialt deltagande. I flertalet stadsdelar i Malmö har andelen med lågt socialt deltagande minskat sedan år 2004. Socialt deltagande är liksom tillit en av de hälsorelaterade faktorer som uppvisar de största socioekonomiska skillnaderna i hela undersökningen Hälsoförhållanden i Skåne. Förtidspensionärer, både kvinnor och män, är den grupp som har lägst socialt deltagande. Valdeltagandet i årets Europaparlaments val har ökat med 8,5 procentenheter sedan motsvarande val 2004. Valdeltagandet ökade i alla stadsdelar med störst ökning i Södra Innerstaden. Högst valdeltagande hade Limhamn-Bunkeflo och Västra Innerstaden, där det var dubbelt så vanligt att rösta som i Rosengård. Deltagande i föreningar eller organisationer bland pojkar och flickor i årskurs 6 har fortsatt att minska i majoriteten av stadsdelarna. Störst deltagande oavsett kön finns i Limhamn-Bunkeflo. Lägst deltagande finns bland pojkar i Södra Innerstaden och bland flickor i Rosengård. Sedan 2003 har föreningsdeltagandet sjunkit med 14 procentenheter. Framförallt bland kvinnor, men även bland män har förtroendet för samhällsinstitutioner ökat. Förekomsten av socialt deltagande och förtroende för samhällsinstitutionerna är på samma nivå i Malmö som i regionen. I år publicerar undersökningen Malmöelevers levnadsvanor för första gången resultat om ungdomar anser att de har möjlighet att framföra sina åsikter till kommunen. Variationen är stor mellan stadsdelarna och mellan könen. Bland pojkar och flickor i årskurs 6, 9 och årskurs 2 inom gymnasieskolan är det elever i Rosengård som i störst utsträckning anser att de kan föra fram sina åsikter till kommunen. Andelen som anser sig kunna föra fram sina åsikter till kommunen halveras från årskurs 6 (28 procent) till årskurs 2 i gymnasiet (14 procent). Målområde 2. När det gäller målområdet Ekonomiska och sociala förutsättningar fortsätter andelen med eftergymnasial utbildningsnivå att öka något bland både kvinnor och män. År 2009 hade 41 procent av befolkningen eftergymnasial utbildning. Det är fler kvinnor än män som har eftergymnasial utbildning. Gällande förvärvsfrekvens ses en minskning med en procentenhet mellan år 2007 och år 2008 för både män och kvinnor. Andelen förvärvsarbetande är betydligt lägre i Malmö än i riket. Andelen hushåll med låg inkomst fortsätter att utvecklas negativt i samtliga stadsdelar, men framförallt i Fosie och Rosengård. Detsamma gäller antalet hushåll med ekonomiskt bistånd. Däremot har antalet hushåll med barn som får ekonomiskt bistånd minskat i sju stadsdelar. Trots detta har den ekonomiska stressen bland barnfamiljer ökat. Ungefär en tredjedel av Malmös vuxna befolkning rapporterar att de saknar emotionellt stöd, vilket är på samma nivå som vid förra mätningen. Det har inte heller skett någon större förändring avseende trångboddhet. Skillnaderna är fortfarande stora mellan stadsdelarna avseende andelen trångbodda. 7

Antalet hemlösa i vuxen ålder minskade marginellt sedan förra året. Flest hemlösa finns i Södra Innerstaden, Fosie och Centrum. Positivt är att antalet hemlösa minskade i dessa tre stadsdelar mellan år 2008 och år 2009. Psykisk ohälsa och värk orsakar tre fjärdedelar av alla sjuk- och aktivitetsersättningar bland kvinnor och två tredjedelar bland män. Drygt en femtedel av den vuxna befolkningen i Malmö har dålig psykisk hälsa och män uppger sig fortfarande ha en bättre psykisk hälsa än kvinnor. I jämförelse med regionen är den psykiska ohälsan större i Malmö oavsett kön. Tillit till andra människor ökar både bland kvinnor och män, men det finns tydliga skillnader mellan stadsdelarna, tex är andelen personer med låg tillit drygt hälften så stor i Limhamn- Bunkeflo som i Rosengård. Även för indikatorn tillit till andra människor är situationen sämre i Malmö än i regionen. Tillit till andra människor är en av de faktorerna som uppvisar de största socioekonomiska skillnaderna i undersökningen Hälsoförhållanden i Skåne. Målområde 3. Inom målområdet Barns och ungas uppväxtvillkor ser vi att behörigheten till gymnasieskolan har legat tämligen konstant sedan 2004. Sedan 2008 har andelen ökat med en procentenhet. Även fullföljandegraden i gymnasiet har ökat något, men den är fortfarande klart lägre i Malmö än i riket. Skoltrivseln bland pojkar i årskurs 6 fortsätter att öka något enligt den senaste mätningen och nio av tio elever trivs i sin skolmiljö. Var tionde elev i årskurs 9 skolkar minst en gång i månaden och skolk förekommer oftare bland flickor. Skolkandet har ökat bland flickor och pojkar i årskurs sedan 2006. Simkunnigheten i årskurs 5 har ökat markant särskilt i Fosie, Hyllie, Centrum, Kirseberg och Rosengård. Variationen är fortfarande stor mellan stadsdelarna; Limhamn-Bunkeflo (96 procent) och Södra Innerstaden (26 procent). Trångboddheten i barnfamiljer har legat relativt stabilt under åren 2003-2008. Fortfarande är nästan 40 procent av 4-åringarna i Rosengård trångbodda. Antalet hemlösa barn har sjunkit sedan 2008, men har tredubblats sedan 2003. Den tydligaste förbättringen syns i Södra Innerstaden och Fosie. Målområde 4. Inom målområdet Hälsa i arbetslivet har ohälsotalet förbättrats för kvinnor och män i samtliga stadsdelar, med undantag i åldern 20-24 år. Ohälsotalet bland Malmös kvinnor är lägre än i regionen och riket. För Malmös män är situationen den omvända. Att ohälsotalen sjunker syns även i nationell statistik och orsaken är bland annat ändringar i regelverket för sjukoch aktivitetsersättning. Vid en jämförelse från 2002 ses ingen förändring i andelen förtidspensionärer och fortfarande är förtidspension vanligare bland kvinnor. En förbättring har skett sedan 2004 gällande upplevelsen av anspänd arbetssituation och främst bland män. Det är betydligt fler kvinnor än män som uppger en anspänd arbetssituation. Målområde 5. Under målområdet Miljöer och produkter framgår att olycksfallen minskar i åldern 75 år och äldre. Olycksfallen har minskat i nio stadsdelar bland kvinnor i denna ålder, men fortfarande är kvinnor mer utsatta. I åldern 0-14 år ses ingen förändring oavsett kön. Antalet anmälda misshandelsbrott har minskat i Malmö totalt sett mellan år 2007 och år 2008 och mest i Södra Innerstaden och Fosie. Antalet anmälda misshandelsbrott som sker utomhus har minskat, medan antalet anmälda misshandelsbrott som sker inomhus har ökat. Antalet anmälda bostadsinbrott ligger kvar på ungefär samma nivå under den senaste treårsperioden. Otryggheten 8

i bostadsområdet på kvällstid har förbättrats i åtta stadsdelar och för båda könen. Kvinnor känner sig otrygga i bostadsområdet på kvällstid i dubbelt så hög grad som män. Tillgången till grönområden skiljer sig markant åt mellan stadsdelarna. Tillgången till grönområde är oförändrad i Malmö innerstad och har ökat i Limhamn-Bunkeflo, Oxie och Kirseberg. Målområde 6. Tandhälsa bland unga redovisas som en indikator för målområdet hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Bland tolvåringar har tandhälsan förbättrats sedan år 2005. Även bland nittonåriga kvinnor har tandhälsan förbättrats, men för män i samma ålder ses en klar försämring mellan de två senaste åren. Tandhälsan i Malmö är på samma nivå som i regionen förutom bland nittonåriga män där Malmö har en sämre situation. Målområde 7. Under målområdet Skydd mot smittspridning framgår att vaccinationstäckningen bland barn vid 1,5 års ålder i Malmö är på samma nivå som i regionen och riket sett till samtliga vaccinationer som ges. Undantaget i Malmö är Rosengård och Södra Innerstaden som har en klart lägre vaccinationstäckning för mässling, påssjuka och röda hund. Målområde 8. När det gäller målområdet Sexualitet och reproduktiv hälsa, framgår det att användningen av preventivmedel har ökat betydligt bland flickor. För pojkar är preventivmedelsanvändningen oförändrad. I jämförelse med år 2000 är dock användningen av preventivmedel lägre år 2009. Andelen som upplever att sex och samlevnadsundervisningen är bra eller mycket bra har ökat sedan 2006. Antalet tonårsaborter har ökat i Malmö och förekomsten är större än i Göteborg men mindre än i Stockholm. Antalet klamydiafall har ökat i alla åldersgrupper och för både män och kvinnor sedan 1999. Mellan 2007 och 2008 syns en minskning, mest bland män. Sett till ålder har situationen gällande klamydiafall blivit bättre bland kvinnor i åldern 15-19 år och bland män i åldern 20-24 år, men försämrats i åldern 30 år eller äldre oavsett kön. Målområde 9. Under målområdet Fysisk aktivitet ses att förekomsten av regelbunden träning på fritiden bland eleverna i årskurs 6 är oförändrad (80 procent) och vanligare bland pojkar, men minskar med stigande ålder. I den vuxna befolkningen har andelen som uppger låg fysisk aktivitet minskat oavsett kön sedan år 2000. Det är fler män än kvinnor som uppger låg fysisk aktivitet. Målområde 10. Inom målområdet Matvanor och livsmedel har andelen överviktiga kvinnor och män i Malmö fortsatt att öka. Det är drygt hälften av alla män och drygt en tredjedel av kvinnorna i Malmö som är överviktiga eller feta. I jämförelse med regionen är andelen överviktiga lägre i Malmö för båda könen. Avseende andel av den vuxna befolkningen som äter rekommenderat dagligt intag av frukt och grönsaker syns en marginell förbättring bland män. Kvinnor äter betydligt mer frukt och grönsaker än män och det gäller för samtliga stadsdelar. Andelen barn med övervikt och fetma i skolår 4 har varierat under åren, men ligger kvar på ungefär samma nivå som ursprungsåret 2003/2004. Mellan 2007/2008 och 2008/2009 har övervikt och fetma ökat bland flickor. Bland pojkar minskar andelen med övervikt, medan andelen med fetma ökar. I årskurs 6 dricker sju av tio saft eller läsk mer än en gång per vecka och pojkar i större utsträckning än flickor. Jämfört med årskurs 6 är det större andel bland elever i årskurs 9 som dricker saft eller läsk mer än en gång per vecka. Målområde 11. Inom målområdet Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel ses att rökning bland vuxna fortsätter att minska, främst bland kvinnor som nu är nere på 17 procent (män 18 procent). Andelen rökare är dock högre i Malmö än i regionen. Knappt en femtedel av vuxna män är riskkonsumenter av alkohol och andelen är oförändrad sedan 2004. Andelen är lägre 9

bland kvinnor, men har ökat sedan 2004. I jämförelse med Skåne har Malmö en högre andel riskkonsumenter av alkohol oavsett kön. Andelen vuxna som uppger att de använt hasch eller marijuana uppvisar en ökande trend sedan år 2000, framförallt för män. Drygt var fjärde man uppger att han har använt hasch eller marijuana. Andelen som använt hasch eller marijuana är högre i Malmö än i regionen. Bland elever i årskurs 6 uppger 2 procent att de röker och förekomsten är oförändrad sedan 2006. I årskurs 9 är det 9 procent som är dagligrökare och flickor röker i något större utsträckning än pojkar. Bland samma elever har snusningen ökat något bland flickor, men det är betydligt vanligare att pojkar snusar. I årskurs 6 har drickandet av starkalkohol ökat bland pojkar och flickor medan andelen som dricker öl II har minskat. Till skillnad från flickor har drickandet av starkalkohol ökat bland pojkar i årskurs 9. Andelen elever i skolår 9 som använder narkotika har ökat med en procentenhet sedan år 2006 till 4 procent. 10

VÄLFÄRDSINDEX Metodbeskrivning För att ge en bild av välfärden i Malmö, nedbrutet i Malmös tio stadsdelar, har ett välfärdsindex sammanställts av 39 nyckeltal/indikatorer. För varje nyckeltal rangordnas stadsdelarna efter resultat på en skala mellan ett och tio där till exempel högst förvärvsfrekvens ger tio och lägst förvärvsfrekvens ger ett. Alla rangvärdena summeras för varje stadsdel och divideras med antalet nyckeltal. Detta ger stadsdelen ett medelvärde. Indexvärde år 2007 Rang år 2007 Indexvärde år 2008 Rang år 2008 Indexvärde år 2009 Rang år 2009 Limhamn-Bunkeflo 7,6 2 7,9 1 7,6 1 Västra Innerstaden 7,8 1 7,4 2 7,3 2 Husie 7,1 3 7,2 3 7,1 3 Oxie 6,1 4 6,2 4 6,1 4 Hyllie 4,8 6 5,0 6 5,8 5 Centrum 5,6 5 5,9 5 5,7 6 Kirseberg 4,5 7 4,8 7 4,7 7 Södra Innerstaden 4,1 8 4,1 8 4,0 8 Fosie 3,7 9 3,4 9 3,4 9 Rosengård 3,6 10 3,1 10 3,2 10 I välfärdsindexet för år 2009 går att utläsa att Limhamn-Bunkeflo fortfarande ligger på första plats men med ett lägre värde än föregående år. Lägre värden än 2008 har även Västra Innerstaden, Husie, Oxie, Centrum, Kirseberg och Södra Innerstaden. Däremot har indexvärdet ökat för Hyllie, och för Rosengård. Fosie har samma värde som 2008. Nyckeltal/indikatorer* Valdeltagande Olycksfall Socialt deltagande l Trygghet. Misshandel Föreningsdeltagande Trygghet. Inbrott Utbildningsnivå Trygghet. Otrygghet Förvärvsfrekvens Tandhälsa Inkomst Vaccination Ekonomiskt bistånd Användning av preventivmedel Ekonomisk stress Sex- och samlevnadsundervisning i skolan Emotionellt stöd Fysisk aktivitet på fritiden. Ungdomar Trångboddhet. Vuxna Fysisk aktivitet på fritiden. Vuxna Hemlöshet. Vuxna Övervikt. Vuxna Behörighet till gymnasieskolan Övervikt. Barn Nationella prov i skolår 5 Rökning. Vuxna Skoltrivsel Rökning. Ungdomar Skolk Snusning Kvalitén inom förskolan Konsumtion av alkohol. Vuxna Trångboddhet. Barn Konsumtion av alkohol. Ungdomar Ohälsotal. Ohälsodagar Missbruk/användning av narkotika. Vuxna Ohälsotal. Förtidspensionärer Missbruk/användning av narkotika. Ungdomar Anspänd arbetssituation Indexet baseras på de nyckeltal/indikatorer som fanns med vid föregående mätning 2008 och är således jämförbara med årets resultat. De indikatorer som inte finns med i index är följande: Deltagande i EU valet, Ungdomars delaktighet, Förtroende för samhällsinstitutioner, Psykisk hälsa, Tillit, Konsumtion av frukt och grönt och Konsumtion saft och läsk 11

Centrum Kirseberg Västra Innerstaden Södra Innerstaden Rosengård Husie Hyllie Fosie Limhamn-Bunkeflo Oxie ar under Malmösnittet ar över Malmösnittet { { Indexvärde Malmö 3,1-4,0 4,1-5,4 5,5-6,0 6,1-7,0 7,1-7,9 Malmös medelvärde 5,5

VÄLFÄRDSREDOVISNINGEN - EN DEL AV FOLKHÄLSOARBETET Former för välfärdsredovisningen Välfärdsredovisningar är modeller för att styra och följa upp kommunal verksamhet och kan inlemmas i ordinarie beslutsfunktioner och i reguljära styr- och uppföljningssystem. Välfärdsredovisningen beskriver och analysera malmöbornas levnadsförhållanden utifrån en rad olika perspektiv. Syftet är att ge en bild av befolkningens nivå på hälsa och välfärd, skillnader i hälsoförhållanden mellan befolkningsgrupper och utvecklingen över tid. Kommunfullmäktige har beslutat att välfärdsredovisningen skall vara en del av årsredovisningen. För att redovisningen ska kunna utgöra ett av flera beslutsunderlag i budgetprocessen och annan verksamhetsplanering har arbetet med att ta fram välfärdsredovisningen tidigarelagts. Sedan år 2001 har respektive stadsdelsfullmäktige i Malmö upprättat lokala välfärdsredovisningar. En samlad redovisning för Malmö stad gjordes första gången år 2002. Stadskontoret ansvarar för insamlandet och till viss del för framtagandet av det statistiska materialet. arna får därefter en sammanställning för just sin stadsdel att analysera och kommentera. arnas välfärdsredovisningar behandlas i respektive stadsdelsfullmäktige i samband med årsredovisningen för att därefter överlämnas till kommunfullmäktige. Stadskontoret svarar för utarbetandet av en samlad välfärdsredovisning för Malmö stad som även den överlämnas till kommunfullmäktige. Under 2010 kommer välfärdsredovisningen att vidareutvecklas. Det urval av indikatorer som i dag används ska ses över. Tillgängligheten av materialet och analysen ska förbättras bland annat genom att utforma ett interaktivt verktyg där statistiken finns tillgänglig. Varifrån kommer materialet? Materialet som redovisas är hämtat från en rad olika myndigheter och aktörer: Rädda Barnen, Statistiska centralbyrån (SCB), Skolverket, Statens folkhälsoinstitut (FHI), Brottsförebyggande rådet (Brå), Socialstyrelsen, Polismyndigheten i Skåne, Malmö stad och Region Skåne. Under år 2008 gjorde Socialmedicinska enheten, Region Skåne, på uppdrag av Hälso- och sjukvårdsledningen i Region Skåne en ny undersökning i serien Hälsoförhållanden i Skåne. De två tidigare har utförts under år 2000 och år 2004. Undersökningen genomfördes under perioden september-oktober år 2008. Urvalspopulationen var samtliga personer i åldern 18-80 år som var folkbokförda i Skåne vid undersökningsperioden. Totalt skickades enkäten ut till 52 142 personer och 28 198 personer av dessa svarade (54 procent) (Region Skåne, 2009). Med resultatet från undersökningen har det varit möjligt att uppdatera flera av indikatorerna i Malmö stads välfärdsredovisning för 2009. Vart tredje år sedan år 1994 genomför Malmö stad en enkät om Malmöelevers levnads- och drogvanor. Den används som underlag för förebyggande insatser bland unga i Malmö och är en av åtgärderna i den tobaks-, alkohol- och drogförebyggande handlingsplanen för Malmö. Den senaste undersökningen, som genomfördes den 23-24 september år 2009, heter till skillnad från de tidigare Malmöelevers levnadsvanor. Anledningen till detta är att en stor del av de frågor som berörs i undersökningen berör levnadsvanor i ett brett perspektiv. Undersökningen genomfördes som helundersökning i årskurserna 6 och 9 på grundskolan samt år 2 inom gymnasieskolan. Enkäten erbjöds: 2436 elever i årskurs 6, svarsfrekvensen var 87 procent 2825 elever i årskurs 9, svarsfrekvensen var 82 procent 3628 elever inom gymnasiets skolår 2, svarsfrekvensen var 74 procent 13

I beaktande att Socialstyrelsen samtidigt genomfördes en nationell enkät om barns psykiska hälsa bland samma elever har Malmöelevers levnadsvanor höga svarsfrekvenser. Med resultatet från undersökningen har det varit möjligt att uppdatera flera av indikatorerna i Malmö stads välfärdsredovisning för 2009. Statistiskt observandum De statistiska uppgifterna i välfärdsredovisningen är hämtade från flera olika undersökningar och databaser. Några av undersökningarna är totalundersökningar, vilket innebär att man har undersökt alla individer i den population som man sedan vill kunna uttala sig om. Andra undersökningar är istället urvalsundersökningar, där endast en del av alla individer undersökts. Om individerna i stickprovet valts ut på rätt sätt, representerar de sedan alla individer i den större bakomliggande populationen. Resultat från urvalsundersökningar kan dock ha påverkats om svarsfrekvensen i undersökningen har varit låg eller om de som svarat inte är representativa för urvalet. I välfärdsredovisningen är det därför av betydelse att vara försiktig i tolkningen av resultaten för en del indikatorer. Indikatorerna i Malmö stads välfärdsredovisning redovisas på stadsdelsnivå. För att ta fram insatser för att motverka ohälsa är det viktigt att bryta ner materialet ytterligare med avseende på andra gruppindelningar än stadsdelstillhörighet. Med hjälp av det statistiska underlaget kan vi också följa hälsan och välfärden utifrån andra aspekter såsom socioekonomi, ålder och kön, samt följa utvecklingen över tid. Malmös folkhälsoarbete Välfärdsredovisningen är ett av flera underlag i kommunens planeringsarbete. Folkhälsorådet utgör kommunstyrelsens beredande organ för folkhälsofrågor. Rådet består av politiker och har som uppgift att lämna råd, stöd och förslag till beslut till kommunstyrelsen i frågor som gäller ledning, styrning och samordning av folkhälsofrågor. Kommunstyrelsen, har via folkhälsorådet gett stadskontoret i uppdrag att utforma förslag till en folkhälsopolicy för Malmös stads folkhälsoarbete. Folkhälsa nivå och fördelning Hälsa är enligt Förenta nationernas (FN) deklaration om mänskliga rättigheter från år 1945 en grundläggande mänsklig rättighet 1. Enligt definitionen från World Health Organisation (WHO) från år 1946 är hälsa inte enbart frånvaro av sjukdom och handikapp utan också ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Folkhälsa handlar emellertid inte om individuella hälsotillstånd utan istället om det allmänna hälsotillståndet i en befolkning. Att förebygga hälsorisker och hälsoskillnader i befolkningen är en av samhällets viktigaste uppgifter. En god folkhälsa handlar inte enbart om en strävan efter en generellt hög nivå av hälsa i befolkningen utan även om en strävan efter en jämlik fördelning av hälsan. En god generell hälsa i befolkningen är en viktig förutsättning för ekonomisk och social tillväxt i ett land, och föreställningen om att: en bra ekonomi ger bra hälsa har successivt bytts ut mot tanken om att: en bra hälsa ger en bra ekonomi (Ågren, 2005). 1 Åtnjutandet av högsta möjliga hälsostandard är en grundläggande rättighet för varje människa utan åtskillnad för ras, hudfärg, kön, språk, religion, politik eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. FN: s deklaration om mänskliga rättigheter 1945. 14

Välfärd Hälsa är också en välfärdsfråga. I den samhällsvetenskapliga forskningstradition som kommit att kallas välfärdsforskning är uppfattningen av välfärd som människors levnadsförhållanden i ett flertal dimensioner en central utgångspunkt. En beskrivning av människors välfärd kan då bygga på en redovisning av deras ekonomi, hälsa, utbildning, bostadsförhållanden och arbetsförhållanden. Denna utgångspunkt har även föreliggande redovisning för välfärden i Malmö. Hållbar utveckling Det som främjar vår hälsa främjar också utvecklingen av det hållbara samhället (Hallberg, 2007). I regeringens Strategi för hållbar utveckling (skr. 2003/04:129) framhålls att en hållbar utveckling är det övergripande målet för regeringens politik. Det betyder att alla politiska beslut ska utformas så att de tar hänsyn till sociala, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser på lång sikt. (Regeringens skrivelse Skr. 2003/04:129. 30). Folkhälsopolitikens övergripande mål och elva målområden utgör nödvändiga inslag för en hållbar utveckling. Den nationella folkhälsopolitiken I april år 2003 antog riksdagen Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35) och ett nationellt mål för folkhälsan fastslogs: Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Det innebär att människor oavsett kön, klasstillhörighet, etnisk eller religiös tillhörighet, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller ålder skall ges samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor. I arbetet med folkhälsopolitiken gjorde man ett strategiskt vägval. I stället för att utgå från sjukdomar eller hälsoproblem när man skulle formulera mål för arbetet valde man hälsans bestämningsfaktorer, det vill säga de faktorer i samhällsorganisationen och människors levnadsförhållanden som bidrar till hälsa och ohälsa. Fördelen med att utgå från bestämningsfaktorer är att målen blir åtkomliga för politiska beslut och kan påverkas genom olika typer av samhällsinsatser. Åtgärder som gäller viktiga bestämningsfaktorer för hälsan ger stora möjligheter att minska sjukdomsbördan och främja den allmänna befolkningens hälsa. Hälsans bestämningsfaktorer kan delas upp i följande kategorier: sociala nätverk, personligt beteende och livsstil, levnads- och arbetsförhållanden och tillgång till hälso- och sjukvård, samt allmänna socioekonomiska, kulturella och miljörelaterade förhållanden. Faktorerna illustreras i figuren nedan. Faktorerna i halvmånen är påverkbara. 15

Hälsans bestämningsfaktorer Hälsans bestämningsfaktorer. En vidareutveckling av Leif Sandströms och Bo Haglunds modell för hälsans bestämningsfaktorer (Gotlandskommun, 2005). Inom ramen för Mål för folkhälsan definierades elva målområden som knyter an till hälsans bestämningsfaktorer och som sammantaget utgör grundläggande förutsättningar för en jämlik och jämställd hälsa (Ågren, 2003). De elva målområdena ligger kvar också i den nya folkhälsopropositionen, En förnyad folkhälsopolitik (prop. 2007/08:110), som presenterades av regeringen i mars år 2008. Rubriceringen av målområdena har dock tydliggjorts. I propositionen framhålls några grundläggande inriktningar av betydelse för den nya folkhälsopolitiken. Det handlar bland annat om att ha en helhetssyn på människan, att bygga folkhälsoarbetet på kunskap och evidens och att främja den enskilda människans intresse, ansvar och möjligheter att ta hand om den egna hälsan. Empowerment och egenmakt är begrepp som därför blir betydelsefulla i detta sammanhang. Man tydliggör också vikten av att lägga fokus vid insatser för barn och unga samt äldre och att öka samarbetet med det civila samhället. För att de folkhälsopolitiska åtgärderna ska lyckas understryker man nödvändigheten i och värdet av ett omfattande regionalt och lokalt folkhälsoarbete. Folkhälsoläget i Sverige På nationell nivå sker uppföljning och utvärdering av folkhälsoarbetet huvudsakligen genom Socialstyrelsens folkhälsorapporter och den folkhälsopolitiska rapport som Statens folkhälsoinstitut tar fram vart fjärde år. Under hösten år 2009 presenterade Sveriges kommuner och landsting tillsammans med Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut för första gången Öppna jämförelser av folkhälsan. Rapporten visar att hälsan i Sverige är god, men inte jämlikt fördelad och det finns stora sociala skillnader mellan grupper i befolkningen (Sveriges kommuner och landsting m fl, 2009). 16

I Socialstyrelsens lägesrapport om folkhälsa och sociala förhållanden för år 2007, framgår bland annat att folkhälsan har förbättrats i de flesta befolkningsgrupper, med undantag för ungdomar och unga vuxna bland vilka den psykiska ohälsan har ökat. Flera olika indikatorer pekar på att psykisk ohälsa är särskilt vanligt bland yngre kvinnor men att den ökar bland båda könen. Självmordsförsöken har ökat bland både pojkar och flickor och både antalet och ökningen är större bland flickor. Unga vuxna har också fått försämrade sociala förhållanden med högre och ökande andel fattiga jämfört med andra grupper i befolkningen (Socialstyrelsen, 2008 a) Statens folkhälsoinstitut redovisar i senaste rapporten om levnadsvanor att det skett en förbättring de senaste sex åren. Varannan kvinna och var fjärde man i åldern 16-84 år rapporterar inte någon ohälsosam levnadsvana. Den andelen har ökat något de senaste sex åren. Största framsteget ses i den dagliga rökningen som minskar. År 2009 är det 13 procent kvinnor och 11 procent män som röker varje dag. Det kan jämföras med 19 procent kvinnor och 14 procent män år 2004. Samtidigt som rökningen minskar, så minskar också snusandet bland män, från 22 procent år 2004 till 19 procent år 2009. En stor utmaning är att de sociala skillnaderna i levnadsvanorna består. Även om de generellt sett har minskat något så är de fortfarande stora. Exempelvis röker fyra gånger fler kvinnor med kort utbildning jämfört med kvinnor med lång utbildning. Personer med någon form av funktionsnedsättning visar också en klar överrepresentation av ohälsosamma levnadsvanor. Statistiken visar också att personer med lång utbildning och god ekonomisk marginal oftare har bättre matvanor och är mer fysiskt aktiva än personer med låg inkomst och kort utbildning (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Ett flertal exempel stödjer detta: hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes är vanligare bland lågutbildade, rökning minskar i alla grupper utom bland kvinnor med enbart grundskoleutbildning, överlevnad i bröstcancer är lägre bland kvinnor med lägre utbildning, astma och födoämnesallergier är vanligare bland barn till föräldrar i lägre socialgrupper, tandhälsan är betydligt sämre hos socioekonomiskt svaga grupper. (Sjöstedt m fl, 2009). 17

BAKGRUNDSFAKTA OM MALMÖ En kommuns befolkningsstruktur och bebyggelse är exempel på bakgrundsvariabler som är viktiga att ha i åtanke vid tolkningen av övrig statistik som presenteras i välfärdsredovisningen. Nedan presenteras bakgrundfakta gällande medellivslängd, bostäder i Malmö, ekonomiskt utsatta barn, åldersfördelningen i befolkningen samt befolkningsantal och befolkning med utländsk bakgrund. Beräknad medellivslängd, män och kvinnor i Malmö År 2006 År 2007 År 2008 År 2004-2008 Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Centrum 77,4 81,4 77,2 82,4 77,3 83,4 77,2 81,6 Södra Innerstaden 74,8 80,6 75,3 77,7 72,5 78,6 74,4 79,3 Västra Innerstaden 81,5 83,3 79,1 83,7 80,8 83,3 79,4 83,3 Limhamn-Bunkeflo 79,7 82,5 78,5 83,7 79,7 84 79,3 83,4 Hyllie 78,1 84,1 76 83,3 78,9 82,5 78,3 83,7 Fosie 75,3 80,7 76,7 79,6 76,3 81,9 76,3 81 Oxie 81,5 80,7 80,9 81 80,3 82,3 80,4 82,5 Rosengård 76,8 81,9 76,1 80,1 75,8 82,4 76,5 81,1 Husie 75,3 84 70,6 85,7 79,1 82,6 76,7 84 Kirseberg 75,8 81 77,2 79,8 76,3 81,4 75,8 80,4 Malmö totalt 77,8 82,4 77,9 82,4 77,6 82,4 77,8 82,4 Sverige 78,7 82,9 78,9 83 79,1 83,2 78,7 82,9 Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) Precis som i riket i stort lever kvinnor längre än män också i Malmö. Skillnaden i medellivslängd mellan kvinnor och män i Malmö är nu 4,8 år. Män i Malmö lever 1,5 år kortare än män i riket medan kvinnor i Malmö lever 0,8 år kortare än kvinnor i riket. Variationen mellan stadsdelarna är fortsatt stor även om skillnaden har minskat mellan år 2007 och år 2008, från 10,3 år till 8,3 år för män och från 8 år till 5,4 år för kvinnor. För männens del varierar medellivslängden från 72,5 år i Södra Innerstaden till 80,8 år i Västra Innerstaden. För kvinnor är medellivslängden lägst i Södra Innerstaden med 78,6 år och högst i Limhamn- Bunkeflo med 84 år. Under år 2007 såg vi en tydlig minskning av medellivslängden för män i Husie. För år 2008 ligger siffran åter igen på en högre nivå 2. Sett till ett medelvärde för åren 2004-2008 ligger medellivslängden på 77,8 år för män samt på 82,4 år för kvinnor i Malmö. 2 Den kraftiga minskningen av medellivslängden bland män i Husie mellan år 2006 och år 2007, beror på att stadsdelen under år 2007 hade förhållandevis fler dödsfall framförallt i åldersgruppen 45-49 år, men även i åldersgruppen 50-59 år, än tidigare år. Sådana skillnader i medellivslängden kan framträda då beräkningen görs per kalenderår (Grahn, 2008). 18

Bostäder i Malmö 1 januari, 2009 I Malmö utgörs den största andelen bostäder av flerbostadshus, och endast 18 procent av bostäderna är småhus. Strukturen ser dock väldigt olika ut i stadsdelarna. Bostäder i Malmö totalt 160 000 140 000 120 000 100 000 Antal 80 000 60 000 40 000 20 000 0 Totalt Flerbostadshus Småhus Bostäder per stadsdel 30 000 25 000 20 000 Andel 15 000 10 000 5 000 0 Centrum Södra Innerstaden Västra Innerstaden Limhamn- Bunkeflo Hyllie Fosie Oxie Rosengård Husie Kirseberg Källa: SCB Flerbostadshus Småhus I Centrum, Södra Innerstaden, Västra Innerstaden och Rosengård är andelen småhus liten, medan förhållandet är det motsatta i framförallt Limhamn-Bunkeflo, Oxie och Husie. arnas karaktärer när det gäller boendeformer är en viktig faktor att synliggöra eftersom det kan ha betydelse för sådant som trångboddhet, hemlöshet, otrygghet och närhet till grönområden. 19

Under år 2008 kunde vi se ett högt antal färdigställda lägenheter. Osäkerheten och nedgången i ekonomin har dock gett stora effekter på bostadsmarknaden och påbörjandet av nya bostäder minskade kraftigt under år 2008. Detta leder till färre färdigställda bostäder under de närmsta två åren (Hvarvenius m fl, 2009 a). Samtidigt visar prognoserna på en fortsatt hög befolkningstillväxt (malmo.se). Ekonomiskt utsatta barn Forskning visar att det finns ett tydligt samband mellan barns materiella välfärd och deras tillgång till andra rättigheter såsom utbildning, fysisk och psykisk hälsa. Att förbättra villkoren för de mest utsatta barnen kan således få positiva effekter på fler områden än de ekonomiska. Det finns en eftersläpning av statistik gällande barnfattigdomen i Sverige. Detta är särskilt viktigt att beakta i Rädda Barnens årsrapport för år 2008 som redovisar statistik för år 2006. År 2006 var det högkonjunktur i Sverige och barnfattigdomen minskade i landet som helhet. Det är ännu inte möjligt att bedöma konsekvenserna av den lågkonjunktur som Sverige och resten av världen gick in i under år 2008/2009. Under den förra ekonomiska krisen ökade inte bara fattigdomen totalt sett utan också klyftorna mellan den rikaste och fattigaste tiondelen av barnfamiljerna. Under 2000-talet har barnfattigdomen minskat, men klyftorna har fortsatt att öka. Andel (%) fattiga barn 0 17 år per kommun samt ranking år 2005 och år 2006 Kommun Andel (%) fattiga barn per kommun år 2005 Ranking år 2005 Andel (%) fattiga barn per kommun år 2006 Ranking år 2006 Lomma 4,3 1 3,6 1 Stockholm 18,1 282 16,8 279 Göteborg 20 285 18,7 283 Malmö 31,6 290 30,3 290 Källa: Årsrapport 2008, Rädda Barnen SCB:s inkomstfördelningsstudie för år 2006 visar att antalet familjer med extremt låga inkomster har blivit högre jämfört med året innan trots att familjer i genomsnitt fått bättre ekonomi. Det finns därmed en grupp familjer som inte fått ta del av den positiva ekonomiska utvecklingen under 2000-talets början och mitt. Skillnaderna i ekonomiska uppväxtvillkor har ökat mellan storstäderna och det övriga landet. Storstäderna och i synnerhet Malmö har intagit en särställning sedan mätningarna påbörjades i början av 1990-talet och har tillhört de kommuner där barnfattigdomen har varit som störst. 20

Andel fattiga barn 0 17 år per stadsdel* i landets tre storstäder år 1991, 1997, 2000, 2005 och 2006. I procent av samtliga barn. 1991 1997 2000 2005 2006 Stockholm 21 28,8 22 18,1 16,8 Göteborg 20,4 32,2 25,7 20 18,7 Malmö 25,3 39,3 35,4 31,6 30,4 Centrum 29,4 38,6 31,7 27,5 25,3 Södra 46,0 67,2 63,1 55,3 51,0 Innerstaden Västra 15,3 17,7 12,8 13,2 12,0 Innerstaden Limhamn- 6,9 10,9 6,4 7,5 8,1 Bunkeflo Hyllie 29,8 44,3 36,6 32,5 32,2 Fosie 25,9 43,4 40,9 40,8 40,2 Oxie 12,5 20,7 16,7 17,1 17,1 Rosengård 52,3 80,2 77,2 66,1 62,0 Husie 8,5 11,7 8,4 7,8 7,8 Kirseberg 16,7 26,2 23,6 25,5 28,5 * Per stadsdel endast för Malmö Källa: Årsrapport 2008, Rädda Barnen Variationen i barns ekonomiska uppväxtvillkor är betydligt större mellan storstädernas stadsdelar än mellan landets kommuner. Storstäderna rymmer såväl landets allra fattigaste som dess allra mest ekonomiskt välmående områden. För år 2006 kan vi dock se en minskning av barnfattigdomen i två av Malmös mest utsatta områden Den procentuellt kraftigaste minskningen av barnfattigdomen mellan år 2005 och år 2006 noteras i Södra Innerstaden och Rosengård. En ökad andel ekonomiskt utsatta barn kunde ses i Kirseberg och Limhamn-Bunkeflo. Barn 0 17 år i hushåll med låg inkomststandard eller ekonomiskt bistånd i landets tre storstäder efter föräldrars bakgrund år 2005 och år 2006. I procent av samtliga barn Kommun År 2005 År 2006 Total andel (%) barn med utländsk bakgrund Andel (%) barn i hushåll med låg inkomst eller ekonomiskt bistånd Utländsk bakgrund Svensk bakgrund Total andel (%) barn med utländsk bakgrund Andel (%) barn i hushåll med låg inkomst eller ekonomiskt bistånd Utländsk bakgrund Svensk bakgrund Stockholm 37,5 34,5 8,3 38 32,8 7 Göteborg 38,6 37,9 8,8 38,6 37,9 8,8 Malmö 51,9 50,6 11 53,4 48,3 9,8 Källa: Årsrapport 2008, Rädda Barnen Någon förbättring jämfört med år 1991 kan inte noteras för barn i familjer där minst en förälder har utländsk bakgrund. Barnfattigdomen var större i denna grupp år 2006 än den var före 1990- talets kris. Skillnader i samhället och ekonomiskt utsatta barns upplevelser av att sakna det som 21

andra barn har tillgång till är ofta det som allra starkast bidrar till känslan av fattigdom. (Salonen, 2008; Salonen, 2009). En jämförelse mellan medianinkomsten för samtliga hushåll och barnfamiljernas inkomster visar att barnfamiljer fortfarande år 2006 hade sämre ekonomi än genomsnittet av alla hushåll. Skillnaden är dock stor mellan sammanboende par med barn och ensamstående föräldrar. För par med barn motsvarade inkomsterna 98 procent av genomsnittshushållets medan ensamstående med barn hade 72 procent av genomsnittshushållets inkomster. Att ha utländsk bakgrund och att växa upp med en ensamstående förälder är de två faktorer som var för sig ökar risken för ekonomisk utsatthet och tillsammans förstärker dessa faktorer varandra. (Salonen, 2008; Salonen, 2009). Åldersfördelning i Malmö samt i respektive stadsdel 1 januari, 2009 Befolkningen i Malmö fortsätter att öka och den 1 januari år 2009 uppmättes invånarantalet till 286 535 3. Vid samma tidpunkt den 1 januari år 2008 låg siffran på cirka 280 000 invånare. Anledningarna till ökningen förklaras främst av att barnfamiljer väljer att stanna kvar i större utsträckning än tidigare, allt fler flyttar till Malmö och fler barn föds i Malmö (Hvarvenius m fl, 2009 b). Också nationellt kan vi se ett högt barnafödande under år 2008 var den högsta på 15 år, då det föddes i genomsnitt 1,91 barn per kvinna (SCB, 2009 f). Malmö 30 000 25 000 20 000 Antal invånare 15 000 10 000 5 000 0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95- Ålder Källa: SCB 3 Sedan mätningen den 1 januari år 2009 har antalet malmöbor ökat ytterligare. Vid halvårsskiftet år 2009 uppmättes folkmängden till 289 800 invånare (Hvarvenius m fl, 2009 b). 22

Centrum Södra Innerstaden 7 000 7 000 6 000 6 000 5 000 5 000 Antal invånare 4 000 3 000 Antal invånare 4 000 3 000 2 000 2 000 1 000 1 000 0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95-0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95- Ålder Ålder Västra Innerstaden Limhamn-Bunkeflo 7 000 7 000 6 000 6 000 5 000 5 000 Antal invånare 4 000 3 000 i Antal invånare 4 000 3 000 2 000 2 000 1 000 1 000 0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95-0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95- Ålder Ålder Hyllie Fosie 7 000 7 000 6 000 6 000 5 000 5 000 Antal invånare 4 000 3 000 Antal invånare 4 000 3 000 2 000 2 000 1 000 1 000 0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95-0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95- Ålder Ålder Oxie Rosengård 7 000 7 000 6 000 6 000 5 000 5 000 Antal invånare 4 000 3 000 Antal invånare 4 000 3 000 2 000 2 000 1 000 1 000 0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95-0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95- Ålder Ålder Husie Kirseberg 7 000 7 000 6 000 6 000 5 000 5 000 Antal invånare 4 000 3 000 Antal invånare 4 000 3 000 2 000 2 000 1 000 1 000 0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95- Ålder Källa: SCB 0 0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95- Ålder 23

Malmöbor 1 januari, 2009 Totalbefolkning därav med utländsk bakgrund Födda i utlandet Födda i Sverige med (Invandrare) båda föräldrarna födda i Antal Andel (%) av bef. utlandet Antal Andel (%) av bef. Totalt med utländsk bakgrund Totalt Andel (%) av bef. Centrum 42 176 10 284 24 2 652 6 12 936 31 Södra Innerstaden 33 015 11 036 33 3 376 10 14 412 44 Västra Innerstaden 31 574 3 896 12 936 3 4 832 15 Limhamn-Bunkeflo 38 394 5 570 15 1 306 3 6 876 18 Hyllie 31 473 9 476 30 3 243 10 12 719 40 Fosie 41 094 18 482 45 5 838 14 24 320 59 Oxie 11 634 2 614 22 825 7 3 439 30 Rosengård 22 334 13 381 60 5 888 26 19 269 86 Husie 18 948 3 434 18 1 407 7 4 841 26 Kirseberg 14 235 4 037 28 1 117 8 5 154 36 Malmö totalt 286 535 83 209 29 26 675 9 109 884 38 Källa: SCB Liksom under föregående år har antal invånare ökat mest i Centrum och Limhamn-Bunkeflo. En anledning till detta är att det byggts många bostäder i dessa stadsdelar. Det är också dessa stadsdelar som har haft den största befolkningsökningen sedan år 2005. I Södra Innerstaden och Västra Innerstaden har befolkningen istället minskat något sedan fjolåret. 38 procent av Malmös befolkning har utländsk bakgrund och andelen har därmed ökat med en procentenhet sedan fjolåret. Ökningen har varit en procentenhet per år sedan år 2005 (Axelsson m fl, 2009). För andra året i rad utgör malmöbor födda i Danmark den största gruppen utlandsfödda, och på andra plats kommer malmöbor födda i Irak. Under de tre senaste åren har grupperna födda i Danmark och Irak ökat kraftigt, men nu är ökningarna betydligt mindre. Det är inte längre några få länder som står för den totala ökningen (Axelsson m fl, 2009). 24

NATIONELLA MÅLOMRÅDEN OCH LOKALA INDIKATORER Nationella målområden Uppdaterad statistik* Ny statistik saknas 1. Delaktighet och inflytande i Socialt deltagande, Valdeltagande i Europaparlamentsval, Valdeltagande; nationellt, regionalt och lokalt samhället Föreningsdeltagande, Förtroende för samhällsinstitutioner (vuxna), Möjlighet att föra fram åsikter 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 3. Barns och ungas uppväxtvillkor (ungdomar) Utbildningsnivå, Inkomst, Ekonomiskt bistånd, Ekonomisk stress, Emotionellt stöd, Trångboddhet (vuxna), Hemlöshet (vuxna), Psykisk hälsa, Tillit Behörighet till gymnasieskolan, Nationella prov i skolår 5, Fullföljandegrad gymnasiet, Skoltrivsel, Skolk, Kvalitén inom förskolan, Simkunnighet, Trångboddhet (barn), Hemlöshet (barn) 4. Hälsa i arbetslivet Ohälsotal, Förtidspensionärer med sjuk- och aktivitetsersättning, Anspänd arbetssituation 5. Miljöer och produkter 6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård 7. Skydd mot smittspridning 8. Sexualitet och reproduktiv hälsa Olycksfall, Trygghet (misshandelsbrott, inbrott och otrygghet)grönområden Tandhälsa Vaccination Användning av preventivmedel, Sex- och samlevnadsundervisning i skolan, Tonårsaborter, Klamydiafall 9. Fysisk aktivitet Fysisk aktivitet på fritiden (ungdomar), Fysisk aktivitet på fritiden (vuxna) 10. Matvanor och livsmedel 11. Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel Övervikt (vuxna), Övervikt (barn), Frukt och grönsaker, Saft och läsk Rökning (vuxna), Rökning (ungdomar), Snusning, Konsumtion av alkohol (vuxna), Konsumtion av alkohol (ungdomar), Missbruk/användning av narkotika (vuxna), Missbruk/användning av narkotika (ungdomar) *Indikatorer/nyckeltal för vilka ny statistik har inkommit sedan fjolårets välfärdsredovisning. Förvärvsfrekvens (saknas på stadsdelsnivå) 25