Referat Syftet med vår undersökning var att se om det fanns någon skillnad i hur mycket hästarna rör sig när de går i par jämfört med när de går ensamma. Vår hypotes var att hästar som går i par rör sig mer än hästar som går ensamma. I undersökningen användes 12 hästar i olika åldrar som var vana att gå tillsammans i par. Totalt var det alltså 6 par. Hästarna studerades först i par under en timme och skiljdes sedan åt under 3 dagar innan de studerades ensamma. Stallet och miljön runt hagarna var kända för hästarna. Hästarna observerades var 3:e sekund under en timme, d.v.s. totalt 1 observationstillfällen. De beteenden som registrerades var: de tre gångarterna skritt, trav och galopp, bita varandra, rulla, putsa varandra, nosa i marken, gräva, klia sig samt ligga. Undersökningen visade att hästar som går i par skrittar signifikant mer än hästar som är ensamma. I de andra gångarterna gick det inte att visa någon skillnad mellan när hästarna gick i par jämfört med när de gick ensamma. Hästarna skrittade oftast runt i hagen tillsammans när de gick i par. I genomsnitt skrittade hästarna i paren samtidigt under 67 % av den totala tiden de skrittade. Av detta drog vi slutsatsen att hästar som går i par kommer att skritta mera och därigenom kommer hästens rörelsemängd att öka. När hästar går i par ökar även den sociala tiden för dem tillsammans. Hästen är ett flocklevande djur som har mycket social kontakt med varandra. Hästar i det vilda har inga beteendestörningar, det finns endast på hästar som inte lever fritt. En orsak till detta är att hästen har för lite social kontakt med andra hästar. Inledning Hästen i dagens samhälle finns överallt. Det är jordbrukets femte största inkomstkälla och används bland annat till rehabilitering av drogmissbrukare och handikappade. Hästen har självklart en stor social betydelse ute på landets ridskolor där både unga och gamla samlas för att vara med det bästa i livet, hästen. Men hur behandlar vi hästen, anpassar vi oss efter hästen eller får hästen anpassa sig efter oss? Hästen är ett socialt djur som i naturen lever i haremsgrupper bestående av en hingst, ett par ston och några ungdjur. Hästen i frihet tillbringar mycket tid i rörelse för att söka föda. I dag stallar vi upp dem i små boxar utan social kontakt. Många stall har inte så mycket mark att man kan ha stora hagar för hästarna att gå i och ofta begränsar vi hästarnas tid ute till ett par timmar eller mindre per dag. Frågeställningen var om hästar rör sig mer i hagen om de får gå tillsammans med en annan häst. Det kan också ge andra viktiga effekter, hästarna kan utföra sina sociala beteenden, putsa och klia varandra. Idag har en del hästar beteendestörningar såsom vävning, krubbitning och luftsnappning. Hästar i det vilda har aldrig beteendestörningar. De uppstår när hästarna inte kan utföra sina naturliga beteenden såsom att äta under många timmar per dygn och träffa andra individer. Syftet med vår undersökning var att ta reda på om hästar beter sig annorlunda när de går tillsammans i par än när de går ensamma. För att avgränsa arbetet valde vi att koncentrera oss på hur mycket hästarna rörde sig. Vår hypotes var att hästarna rör sig mer när de går i par än när de går ensamma. 2
Litteraturstudie Flocken För att skapa så bra överlevnadsmöjligheter som möjligt lever många djur i grupp. Hästen lever i så kallade haremsgrupper som består av 1 hingst eller med 2 hingstar, som har en strikt ordning mellan varandra, och 2-4 ston (Jensen, 1993). Dessutom innehåller flocken de av stonas avkommor som inte blivit könsmogna ännu (Planck & Rundgren, 3). De unga hingstarna lämnar flocken mellan 2 och 4 års ålder (Jensen, 3). Unghingstarna lever sedan i ungkarlsgrupper. Dessa grupper ägnar stor tid åt kamplekar för att vara förberedda på att en dag bli haremshingstar. Dessa grupper kan byta individer ofta och har ingen riktigt fast ordning. Inom haremsgruppen är de flesta vuxna stona inte släkt med varandra. Detta beror på den inavelsspärr som finns. Hingstarna betäcker inte ston som har växt upp inom hans harem. Detta gör att stona lämnar gruppen när de blivit könsmogna för att kunna skaffa egna avkommor (Planck & Rundgren, 3). I tamhästgrupper utan haremshingst kan hästar bilda kompispar som putsar varandra och om de är unghästar eller valacker leker med varandra (Sigurjonsdottir m.fl., 3). Dygnsrytm Hästens dygnsrytm påverkas av vad den är anpassad till att äta. Hästens naturliga föda är gräs, som tar lång tid att samla in, tugga och bryta ner. Deras fodersmältning är därför konstruerad för att de skall äta konstant under stora delar av dygnet. En häst i frihet betar 6-7 % av dygnet. En häst äter under hela dygnet men anpassar sig efter klimatet. På sommaren är de längsta ätperioderna vid gryning och skymning, för att undvika flugor och andra insekter (Duncan, 1992). Hästen vilar -3 % av dygnet, men den ligger bara ca 8 % av dygnet. Hästen kan låsa sina bakknän så att den kan stå upp och sova. När hästen sover finns två olika stadier av sömn. I paradox sömn, har hjärnan ett speciellt elektriskt aktivitetsmönster, som liknar det som människor har när vi drömmer. När hästen sover paradox sömn måste den ligga ner. Den vanliga sömnen, som kallas ortodox, kan ske både stående och liggande. I övergången mellan de två stadierna är hästen vaken, men i ett stadium som kallas dåsighet. När hästen blir vuxen ligger den inte gärna längre tid på sidan än ca 1 minuter åt gången eftersom hästens cirkulation försämras (Planck & Rundgren, 3). En del av dygnet ägnas åt kroppsvård. Hästen rengör sig själv genom att klia sig på skinnet med tänderna samt klia sig med bakhovarna där den kommer åt. Hästens använder också gärna träd och buskage till skrubbning av kroppen. Hästen rullar sig på marken för att skrubba ryggen. Kroppsvården består till viss del också av den sociala putsningen (Jensen, 1993). Socialt beteende För att kunna fungera i en grupp måste man kommunicera. Hästarna pratar inte med varandra som vi människor, de använder sig av signaler. Hästens signaler är medfödda, men unghästen måste lära sig hur signalerna används och hur den skall reagera på vissa av dem. Under hästens liv förbättras och utvecklas signalerna. Som observatör av en grupp med hästar kan vi aldrig upptäcka hästens språk till fullo, eftersom många av signalerna kommer med dofter eller genom att muskler runt ögonen eller att näsborrarna spänns. De för oss synliga signaler som hästen har är rörelserna, hur mimiken ser ut och kroppshållningen hos individen. Mimiken hos hästen finns i samspelet mellan öron, näsborrar, läppar och ögon (Simonsen, 1999). Hästar har inte så mycket doftkörtlar som andra djur, men den har ett mycket bra 3
luktsinne och kommunicerar med dofter. Hästens dofter kommer i huvudsak från könsorganen, urinen och träcken. Att meddela sig med varandra genom ljudsignaler är också en del i hästens kommunikation (Jensen, 1993). För att varna andra hästar för faror signalerar hästen med en kraftig blåsning som kommer ur näsborrarna och djuren kommer då att bli mer uppmärksamma för eventuella faror i sin omgivning (Jensen, 1993) En del av hästens sociala liv är att putsa varandra. De vanligaste ställena är framför manken och på ryggen, putsningen brukar normalt vara några minuter. Under dessa tillfällen när två individer putsar varandra har man funnit att hjärtfrekvensen på hästen sjunker, vilket visar att putsningen är lugnande. Putsningen har även till syfte att vara konfliktdämpande och stärka banden mellan individerna (Feh, 1993). Hästar har ofta speciella kamrater som de putsar (Sigurjonsdottir m.fl., 3). Det är inte bara putsningen de kan hjälpa varandra med inom flocken. När det är mycket flugor ute kan man se hästar som står omvänt parallellt och viftar bort flugor från huvudena på varandra (Jensen, 1993). Hästar har i det fria aldrig beteendestörningar utan dessa uppkommer när man förhindrar hästens naturliga beteende. De vanligaste orsakerna till att hästen utvecklar beteendestörningar är att hästen inte kan utföra sitt ätbeteende och/eller att man isolerar dem från varandra (Redbo m.fl., 1998). I ett försök jämförde man unghingstar som föddes upp enskilt i box och gick ensamma i hagen med sådana som hölls i gruppboxar med 3 individer som också gick tillsammans i hagen. När man sedan lät hingstarna gå ut på bete släppte man ihop de som stått enskilt i en hage och de som stått i gruppbox i en annan hage. Vad man fann var att de hästar som stått individuellt putsade varandra mera. De verkade också ha en större kamplust och använde inte avväpnande beteenden lika mycket som de gruppuppfödda. Efter några veckor släppte man sedan ihop de båda grupperna av unghingstar. Fortfarande kunde man då se att de hästar som varit i enskilda boxar ägnade sig mer åt kamplekar och inte använde sig av avväpnande beteenden i samma utsträckning (Christensen m.fl., 1). I en annan del av samma undersökning undersökte man hur mycket social kontakt hästarna ville ta med människor. Resultatet blev att de hästar som var uppstallade enskilt sökte en större social kontakt med människor (Söndergaard & Halekoh, 3). De hästar som gick i grupp hade en större skaderisk än hästar som går enskilt, men de hästar som hölls enskilda i box sparkade och bet människorna mer än de hästar som gick i grupp (Söndergaard & Ladewig, 4). I en undersökning lät man en grupp med hästar genomgå tre olika moment. Det första momentet var att hållas i en flock, sedan skiljde man hästarna åt men de kunde fortfarande ha kontakt med varandra. Det tredje momentet var total isolering från de andra individerna. Det visade sig att hästarna åt sämre när de var isolerade, men rörde sig mer i hagen. När hästarna var isolerade låg de inte heller ner och vilade (Houpt & Houpt, 1988). I ett annat försök testades också om hästarna åt bättre eller sämre när de var isolerade jämfört med när de såg varandra. Hästarna åt signifikant mindre på eftermiddagen när de var isolerade jämfört med när de såg varandra. När hästarna var isolerade stod de mycket mera utan aktivitet (Sweeting m.fl., 198). Rangordning I alla flockstrukturer bland djur kan man finna att individerna vet vem som skall äta först om till exempel födan är begränsad. Individerna i gruppen har olika roller och status. Om man studerar en grupp djur kan man oftast säga vilket av djuren som kommer att underkasta sig för den andra. Den som inte viker undan är dominant och den individ som viker undan är subdominant. I en grupp med hästar kan hästen A vara dominant mot hästen B men B är dominant mot C som i sin tur är dominant mot A. Detta kallas en komplex struktur. Sedan kan man ha en linjär flockstruktur. Den linjära flockstrukturen består av att en individ dominerar över en annan individ, den i sin tur dominerar över nästa individ, den sista individen är 4
subdominant till alla andra individer i hela flocken. Inom gruppen är det de individer som är subdominanta som upprätthåller rangordningen genom att vika undan när någon dominant kommer. De gånger djuren hamnar i en konflikt är oftast när den subdominanta har missat signaler från den dominanta eller sänt ut fel signaler till den dominanta. Vad man skall komma ihåg när det gäller grupper är att individerna har olika roller och den ranghöga behöver inte vara den som leder flocken vid till exempel förflyttning. Hos häst kan man oftast se att de har en linjär rangordning där unghästarna och fölen ligger längst ned på rangordningen. Inom hästflocken kan rangordningen ändras beroende på att sjuka individer ofta sjunker i rang och ungdjur som växer upp och mognar stiger i rang. Men så länge det finns obegränsat med föda eller ingen föda alls så behöver djuren inte konkurrera och då används inte rangordningen (Jensen, 1993). I en undersökning av Holmes m.fl. (1987) hade man hästar i par där den ena var dominant och den andra subdominant. Man lät hästarna äta ur ett fodertråg som först inte var avdelat utan helt öppet, sedan satte man en träskiva i mitten av tråget så hästarna inte kunde se varandra när de åt och i det sista försöket satte man en gallergrind i tråget så hästarna kunde se varandra men inte komma åt varandra. Resultatet blev att den subdominanta åt bäst när det var ett galler mellan dem i tråget. Detta tolkades som att den dominantas signaler hela tiden kunde läsas av den subdominanta individen. Det kan också bero på att det subdominanta stimulerades att äta när den kunde se den andra äta, men inte bli hotad (Holmes m.fl., 1987) störningar störningar återfinns aldrig på vilda hästar, det är alltså ett problem som människor skapat. De vanligaste orsakerna till dessa störningar är att hästarna inte kan utföra sina naturliga beteenden såsom ätbeteenden och sociala beteenden. Eftersom hästar i vilt tillstånd äter kontinuerligt under hela dygnet blir de frustrerade om de inte får möjlighet till det. Denna frustration leder till stereotypa beteenden såsom t.ex. krubbitning. Det samma gäller den sociala kontakten (Planck & Rundgren, 3). Det är inte enbart hästar som utvecklar beteendestörningar. I princip har alla arter av djur som hålls i fångenskap utvecklat någon form av beteendestörning. Det vanligaste är att djuret utför samma beteende om och om igen. Dessa beteenden kallas för stereotypier. Stereotypier utvecklas när djuren inte får utlopp för sina naturliga beteenden t.ex. vid platsbrist eller brist på grovfoder. Olika arter av djur har olika stereotypier som hänger ihop med vad det är deras miljö brister i. Grisar kan tugga i luften och ha en kraftig salivproduktion vilket tyder på att de har för korta ättider (Jensen, 1993). En undersökning om beteendestörningar har visat att krubbitning, vävning och boxvandring var vanligare i stall som gav lite grovfoder, mycket kraftfoder och som hade täta boxmellanväggar där hästarna inte såg varandra. Det visade sig också att travhästar hade mycket mindre beteendestörningar än galopphästar, men det kunde inte förklaras av skillnader i utfodring eller uppstallning (Redbo m.fl., 1998). Hagar Hagar kan delas upp i olika kategorier allt efter användningsområde och storlek. En förutsättning när man skall bygga en hästgård är att man har mycket mark så man kan bygga bra hagar av lämplig storlek. I en hage på 8 m 3 kan man släppa 7-8 hästar. Hagarna får gärna vara kuperade med stor rörelseareal och gräs. Detta medför att man måste ha mycket mark som är naturligt bra dränerad. Man bör också kunna låta delar av marken vila när det
börjar trampas upp och bli lerigt. Alla gårdar har inte dessa förutsättningar, vilket gör att man får titta på andra alternativ. Rastgårdar skall göra att hästen kan få daglig utevistelse oavsett regn, kyla eller blåst. Denna rastgård måste då ha ett allvädersunderlag som håller för upptrampning och vatten. Naturligt finns då de marker som är av sand eller gruskorniga jordar och dränerar sig själva. Om man inte har bra jordar kan man behöva lägga en konstgjord dränering och sedan lägga grus i rastgårdarna. Om man kan bör man försöka påverka så att vinterhagarna ligger i lä speciellt mot hårda vintervindar. Rasthagar skall vara större än rastgårdar och gärna främja att hästen rör sig mer i en allsidig terräng och har en större social kontakt. Hästen skall gärna kunna söka skydd i hagen mot regn och blåst genom naturliga skogsdungar eller genom en enklare byggnad. På så sätt är man inte lika beroende av att kunna ta in hästen. Formen på en rastgård bör vara avlång vilket gör att hästen vill röra sig i ett högre tempo. När man bygger en rastgård bör långsidan vara minst 3m lång. Detta för att hästen skall kunna galoppera, kortsidan bör vara minst m. Om man breddar kortsidan till 1m kan den vid behov och vid bra underlag användas till logering. Runda rastgårdar anläggs ibland vilket kan vara ett bra alternativ vid mycket små marker. Hästen kan galoppera i en cirkel men det ger mycket outnyttjad mark runt omkring som måste skötas. Till och från hagarna får marken ett högre tryck på sig och det är viktigt att även dessa fungerar bra och är torra (Ventorp, 1). Egen Undersökning Material och metoder Hästar och hagar I försöket användes 12 hästar i åldern -19 år, alla var valacker av rasen svenskt halvblod. Hästarna hade ibland täcken, allt efter väderlek. Hästarna gick i två paddockar om vardera 23*33 meter med sandunderlag som inte är dränerat. Hagarna innehåller inget ätbart. Bredvid hagarna som användes till försöket ligger två hagar till där det under alla försök gick andra hästar. För att undvika att hästarna i de olika paren påverkade varandra när de studerades ensamma, gick aldrig deras tidigare partner i någon av hagarna bredvid. På ena långsidan av paddockarna ligger ett stall och mot ena kortsidan ligger en veterinärbyggnad. På andra långsidan finns träd och buskage, se figur 1. Hästarna observerades var 3:e sekund med hjälp av en vanlig köksklocka med sekundvisare. Observationstiden var en timme med 1 observationstillfällen. Observationsprotokollet som användes vid undersökningen finns som bilaga 1. Protokollet är gjort i en vanlig excellfil och varje protokoll innehåller rutor för en halvtimmes studier. 6
Figur 1. Ljusgrå fält är byggnader, vita fält de två hagarna som användes i försöket, mörkgrå de två extra hagarna, cirklar träd och buskage. Försöksuppläggning Försöket var upplagt så att hästarna först observerades i par. en kände varandra väl sedan tidigare och alla paren var väl fungerande. Efter första studien separerades paren åt under tre dagar. Under denna tid var de inte ute vid samma tillfälle, för att inte ha någon kontakt med varandra. Efter tre dagar studerades alla hästar enskilt. Tillsammans observerades hästarna alltså under totalt 18 timmar. Innan observationerna började var hästarna ute i tio minuter utan att studeras. När hästarna gick i hagen var trafiken av hästar, bilar och människor som vanligt. Detta medförde att alla hästar inte haft en liknade miljö och på samma sätt har vädret varit olika vid observationstillfällena. Det inträffade dock inget utöver det normala. Etogram De beteenden som registrerades var 3:e sekund presenteras i etogrammet nedan: : för att detta beteende skulle registreras var hästen tvungen att förflytta hovarna två gånger, alltså om endast den ena framhoven flyttades fram betraktades det inte som skritt. : hästen skall klart och tydligt trava. : samma som för traven. Det skall vara en klar och tydlig galopp med riktiga tretaktiga språng. Om hästen har tagit två språng har den galopperat. 7
Statistisk analys : hästen ligger ned och skrubbar kroppen mot marken. : hästen skall stå och gräva med sitt ena framben i marken. i marken: hästen står med nosen i marken och nosar eller tuggar på sanden. : hästen kan antingen ligga på sidan platt eller ligga på bröstet. Den ligger stilla men kan klippa med öronen och vara uppmärksam på omgivningen. : kliar sig själv på exempelvis benen. : den ena hästen skall stå och klia på den andra (kunde bara ske när hästarna gick i par). Biter varandra: den ena eller båda hästarna visar tänderna och biter den andra. Bettet behöver inte vara direkt på den andra hästen utan kan vara på täcket (detta beteende kunde bara utföras när hästarna gick i par). När paren observerades användes två protokoll per timme och man skrev begynnelsebokstaven i deras namn på det beteende de utfört. När hästarna observerades enskilt hade varje häst ett eget protokoll där bara den hästen fanns med. na uttrycktes i procent av antal observationer under respektive observationstimme. Resultatet analyserades statistiskt med proc mixed i statistikprogrammet SAS 9.1 (SAS Institute Inc., 2-3). Variationsorsaker var försöksled (ensam, par), hästpar (1-6) och häst inom par (1-12). Häst inom par var random. Resultat Försöket visade att hästarna rörde sig mer då de gick i par än när de gick ensamma (Tabell 1). De skrittade signifikant mer (p <,1***) och stod utan annan aktivitet mindre (p<,39*). Den timme då hästarna gick ensamma inleddes ofta med en kort vandring runt hagen, varefter de stod tämligen stilla den resterande tiden. Hästarna hade nosen i marken eller stod och vilade. Det fanns en svag tendens (p=,12 ES ) till att ensamma hästar hade nosen i marken mer än när de gick i par. När hästarna vistades i par försiggick inga våldsamma aktiviteter. Det var bara någon enstaka häst som travade och galopperade lite. Den stora skillnaden låg i mängden skritt. Som framgår av diagrammen i bilaga 2 rörde sig samtliga hästar utom en mer då de gick i par än när de var ensamma. Däremot lade hästarna inte särskilt mycket tid på att rulla och att leka, men det var en signifikant effekt av att gå i par på beteendet bita varandra. Det fanns också svaga tendenser i samma riktning på beteendena putsa varandra (p=,11) och på att klia sig själv (p=.7). 8
Tabell 1. hos hästar hållna ensamma i hage jämfört samma hästar hållna i par Försöksled p-värde för vis Försöksled Hästpar Antal hästar 12 12 Procent av antal observationer: Stå utan annan aktivitet 72,4 9,9,39*,81 ES a 7, 24,3 <,1***,37 ES a,3,14,34 ES,22 ES era,21,3,34 ES, ES a på marken 16,3 8,2,12 ES,89 ES i marken 1,7,76,21 ES,46 ES,69.,33 ES,49 ES sig,69,21,44 ES,67 ES 1,9 4,,66 ES,4 ES varandra,,97,11 ES,1 ES varandra, 1,18,26*, ES I paren skrittade hästarna oftast runt tillsammans (tabell 2) och utforskade hagen medan de lade betydligt mindre tid på denna aktivitet då de var ensamma. I genomsnitt skrittade hästarna i paren samtidigt 67 % av den tid de skrittade, medan de inte alls synkroniserade nosandet i marken på samma sätt. Det var signifikanta skillnader mellan de olika i paren i hur mycket de samordnade sina beteenden. Tabell 2. Andelen observationer som båda hästarna i respektive par utförde samma beteende samtidigt Andel observationer, % p-värde för n Medel Min Max par a 12 67, 18,2,1 a på marken 11 a 22,8 6,,24 Alla beteenden 12 3,, 88, <,1 a En häst utförde aldrig beteendet 9
Alla Hästar 4 3 3 2 1 Figur 2 Det totala antalet observationer för samtliga beteenden i försöket. Diskussion Undersökningen visar att vår hypotes stämmer. Hästar som går tillsammans rör sig mer än hästar som går ensamma. Under försöken visade det sig att hästarna totalt skrittade mer än tre gånger så mycket när de gick i par jämfört med när de gick ensamma. Faktorer som påverkar resultatet Resultat är baserat på ett litet antal hästar och med ett begränsat antal observationstimmar. Alla hästarna hade inte samma väder och miljön runt hästarna varierade när hästarna var ensamma i hagen och tillsammans. Alla hästarna var dock vana vid miljön och de bilar och traktorer som passerade. Eftersom vi hela tiden satt vid hagarna och studerade hästarna hade vi kontroll på vad som hände och inget utöver det vanliga inträffade under studierna. Om något inträffat som i vanliga fall inte skulle ha inträffat så hade vi fått fundera på vilka konsekvenser det hade kunnat få för resultatet. För att kontrollera hur hästarna påverkades av varandra kunde man ha haft samma hästar men i andra parkombinationer och se om rörelsemängden blev densamma. Flera av beteendena hade p-värden mellan, och,2, vilket antyder att det kan finnas skillnader, som inte kunnat styrkas på grund av att det ingick för få hästar i studien. Speciellt gäller det de sociala och lugnande beteenden som klia och putsa varandra. Sociala Det har visat sig att hästar som hållits enskilda har haft en större benägenhet att söka social kontakt med människor än grupphållna. Det visade sig även att de hästar som hållits i grupp och hanterades regelbundet sökte kontakt i större grad än ohanterade hästar (Söndergaard & Halekoh, 3). Detta var dock fråga om yngre hästar och vi tror inte att detta är en faktor som behöver tas med i beräkningen när det gäller äldre hästar. I en annan undersökning fann man att unghingstar som hållits separerade och sedan släpptes ihop ägnade sig åt kamplekar betydligt mer än de grupphållna hästarna (Christensen m.fl.,
1). Vad vi kunde se på våra försöksdjur var det aldrig under den tid vi studerade dem några kamplekar eller liknande aktiviteter. Vi såg heller inga öppna aggressioner. Dessa hästar gick också ute tillsammans varje dag i samma par. De var dessutom äldre och kastrerade vilket minskar kamplusten. I ytterligare en undersökning fann man att skaderisken ökar om hästarna går flera i en hage (Söndergaard & Ladewig, 4). Mot bakgrund av artikeln om ökad skaderisk och artikeln om mer kamplekande när man släpper ihop hästar, drar vi slutsatsen att man bör undvika att ändra för mycket i hästarnas grupper. Däremot tycker vi att vinsten i rörelse och social kontakt väger upp den skaderisk som finns vid grupphållning. Undersökningen om grupphållna hingstar visade dessutom att de leker och bråkar mindre om de hålls i grupper hela tiden än om de släpps ihop efter att ha gått ensamma (Christensen m.fl., 1). Hagar Hagarnas utformning och placering kan också påverka hur mycket hästen rör sig. Om man hade gräshagar med en kuperad terräng borde det kunna påverka hur mycket rörelse hästarna ägnar sig åt. En stor del av hästens rörelse i frihet är att söka föda och under födosöket rör sig hästen framåt (Planck & Rundgren, 3). Om man fodrar hästen i hagen borde man kunna lägga högarna med foder på olika ställen och på så sätt få hästen att röra sig mera. Det vore intressant att kunna fortsätta studien och placera paren i olika hagar med varierande underlag och terräng för att se hur mycket det påverkar. Slutsatser Om man låter hästarna gå tillsammans i hagen kommer man att stimulera hästarna till att röra sig mera och de får en större social kontakt med varandra. Men man ökar också risken för skador enligt tidigare undersökningar (Söndergaard & Ladewig, 4). Under vår studie såg vi inga skador och det är kanske beroende på att de par vi studerade hade gått tillsammans under en längre tid. För att kunna lämna rekommendationer för hur man bör ha hästarna för att få den optimala hagvistelsen måste mer forskning göras där man tittar på vilket underlag, hur många hästar och vilken terräng som är den bästa. Vilka konsekvenser det kan bli för hästarna såsom skador och om risken för beteendestörningar kan minska. 11
Litteraturförteckning Christensen, J.W., Ladewig, J., Söndergaard, E. & Malmkvist, J. 1. Effects of individual versus group stabling on social behaviour in domestic stallions. Applied Animal Behaviour Science 7, 233-248. Duncan, P. 198. Time-budgets of Camargue horses. Behaviour 72, 26-49. Feh, C. & Mazières, J. de. 1993. Grooming at a preferred site reduces heart rate in horses. Animal Behaviour 46, 1191-1194. Holmes, N.L., Song G.K. & Price E.O. 1987. Head partitions facilitates feeding by subordinate horses in the presence of dominant pen-mates. Applied Animal Behaviour Science 19, 179-182. Houpt, K.A. & Houpt, T.R. 1988. Social and illumination preferences of mares. Journal of Animal Science 66, 219-2164. Jensen, P.1993. Djurens beteende och orsaker till det. LT:s förlag, Stockholm. Planck, C. & Rundgren, M. Hästens näringsbehov och utfordring. Natur och Kultur/LTs förlag, Stockholm. Redbo, I., Redbo-Torstensson, P., Ödberg, F.O., Hedendahl, A. & Holm, J. 1998. Factors affecting behavioural disturbances in race-horses. Animal Science 66, 47-481. SAS 2-3. SAS 9.1, User s guide Statstics, SAS Institute Inc. Cary, NC. Sigurjónsdóttir, H., van Dierendonck, M.C., Snorrason, S. & Thórhallsdóttir, A.G. 3. Social relationships in a group of horses without a mature stallion. Behaviour 14, 783-84. Simonsen, B, H. 1999. Hästens naturliga beteende och välbefinnande. Natur och Kultur/LT:s förlag, Stockholm. Sweeting, M.P., Houpt C.E. & Houpt K.A. 198. Social facilitation of feeding and time budgets in stabled ponnies. Journal of Animal Science 6, 369-373. Söndergaard, E. & Halekoh, U. 3. Young horses reactions to humans in relation to handling and social environment. Applied Animal Behaviour Science 84, 26-28. Söndergaard, E. & Ladewig, J. 3. Group housing exerts a positive effect on the behaviour of young horses during training. Applied Animal Behaviour Science 87, -118. Ventorp, M. & Michanek, P. 1. Att bygga häststall en idéhandbok, andra upplagan. SLU förvaltningsavdelningen, Reproenheten Alnarp. 12
Bilaga 1 1 2 3 4 6 7 8 9 11 12 13 14 1 16 17 18 19 21 22 23 24 2 26 27 28 29 3 31 32 33 34 3 36 37 38 39 4 41 42 43 44 4 46 47 48 49 1 2 3 4 6 7 8 9 6 i M 13
Bilaga 2 Häst nr. 1 4 3 Häst nr. 2 4 3 Häst nr. 3 3 2 1 14
Häst nr. 4 3 2 1 Häst nr. 3 2 1 Häst nr. 6 2 1 1
Häst nr. 7 2 1 Häst nr. 8 3 2 1 Häst nr. 9 8 7 6 4 3 16
Häst nr. 4 4 3 3 2 1 Häst nr. 11 3 3 2 1 Häst nr. 12 3 2 1 17