Juridiska institutionen Vårterminen 2016 Examensarbete i straffrätt 30 högskolepoäng Människohandel med barn i Sverige för sexuella ändamål En utredning av lagstiftningen Författare: Helena Lund Handledare: Doktorand Jenny Samuelsson Kääntä
1
Innehållsförteckning 1 Inledning...4 1.1 Introduktion...4 1.2 Syfte och avgränsning...4 1.3 Metod och material...5 1.4 Disposition...5 2 Bakgrund om människohandel...6 2.1 Situationen i Sverige...6 2.1.1 Introduktion...6 2.1.2 Rapport från Länsstyrelsen i Stockholm...6 2.1.3 Statistik från Stiftelsen Allmänna Barnhuset...7 2.2 Människohandel i internationella dokument...8 2.3 Människohandel i svensk lagstiftning...11 2.3.1 Bestämmelsen om människohandel infördes år 2002...11 2.3.2 Ändring av bestämmelsen om människohandel år 2004...13 2.3.3 Ändring av bestämmelsen om människohandel år 2010...15 3 Rekvisiten för människohandel...16 3.1 Allmänt...16 3.2 Rekvisitet i annat fall än 4 kap. 1 BrB...17 3.3 Rekvisitet olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel...17 3.4 Rekvisitet rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person...19 3.5 Rekvisitet i syfte att exploatera den för sexuella ändamål...20 3.6 Kausalsamband...20 3.7 När åtgärden riktas mot ett barn...21 2
4 Uppsåt och oaktsamhet...22 4.1Allmänt om uppsåt...22 4.2 Avsiktsuppsåt...22 4.3 Insiktsuppsåt...23 4.4 Likgiltighetsuppsåt...23 4.5 Medveten oaktsamhet...24 4.6 Omedveten oaktsamhet...24 5 Rättsfall om människohandel...24 5.1 Inledning...24 5.2 Hovrätten över Skåne och Blekinge mål B nr. 2917-10...25 5.3 Göteborgs Tingsrätt mål B nr. 7477-03...27 5.4 Malmö Tingsrätt mål B nr. 3745-09...28 5.5 Analys av rättsfallen...29 6 Barn i människohandel och bedömningen av uppsåt enligt 6 kap. 13 BrB...31 6.1 Barn i lagstiftningen om människohandel...31 6.2 Oaktsamhet i 6 kap. 13 BrB...32 7 De lege ferenda...34 8 Avslutning...35 Källförteckning...37 3
1 Inledning 1.1 Introduktion En 14-årig lätt förståndshandikappad flicka i Malmö träffade en kille (G) som var några år äldre än hon själv och hon upplevde honom som sin pojkvän. Hon hade rymt hemifrån samt var påverkad av både alkohol och droger. Flickan och G hade samlag med varandra och sedan åkte de tillsammans till en lägenhet. I den lägenheten väntade dock andra män som ville köpa sexuella tjänster av flickan. I lokalen utnyttjades flickan sexuellt av flera män och G tog betalt för tjänsterna. Han gjorde dessutom allt det här tillsammans med en vän. 1 Det ovan nämnda är ett fall som togs upp i tingsrätt och hovrätt. G åtalades för människohandel, men dömdes i tingsrätten för grovt koppleri och ålades en skyldighet att utge skadestånd till flickan. Hovrätten ändrade domslutet till koppleri av normalgraden och upphävde skadeståndsskyldigheten. Att ett sådant fall utspelar sig i Sverige kan kanske ses som främmande för många. Den första tanken när någon hör människohandel med barn är förmodligen ofta ett barn som kidnappats i ett annat land och sedan förts till Sverige för att säljas. Sådana barn förekommer givetvis också, och brottet är lika klandervärt oavsett varifrån barnet kommer. Med den här uppsatsen hoppas jag dock kunna vidga synen angående vilka barn som riskerar att bli offer för människohandel. Det behöver inte röra sig om ett barn som kidnappats utan det kan även te sig som att barnet följer med till synes helt frivilligt, som i fallet ovan. 1.2 Syfte och avgränsning Syftet med uppsatsen är att undersöka rättsläget gällande människohandel med barn, särskilt i Sverige. Det beskrivs i bland annat förarbetena till den senaste lydelsen i lagstiftningen om människohandel att det finns få rättsfall på området. Skälet till det verkar vara att rättsfallen slutar i en dom om koppleri i stället för människohandel, det anges bero på att bestämmelsen är svår att tillämpa. 2 Åklagare har angett att bestämmelsen har varit svår att tillämpa och att beviskraven är högt ställda, framförallt har kravet på avsiktsuppsåt kritiserats. 3 Enligt min mening kan det bero på att 1 Hovrätten över Skåne och Blekinge, mål nr. B 2917-10. 2 Prop. 2009/10:152 s. 13. 3 Prop. 2009/10:152 s. 20. 4
människohandelsbrottet är ett brott som består av flera rekvisit som kan vara svåra att bevisa. Att därutöver som åklagare bevisa att någon har haft en avsikt att utnyttja någon kan vara svårt. I min uppsats kommer jag undersöka om problemet är på lagstiftningsnivå och försöka utröna varför det finns så få rättsfall. När det gäller människohandel där offret är ett barn finns det en åldersgräns med i bestämmelsen. 4 Jag kommer således att undersöka hur uppsåtskravet ser ut och hur det förhåller sig till barnets ålder för att sedan undersöka om det kan vara en anledning till att det finns få rättsfall på området. Avgränsningen görs först och främst till människohandel för sexuella ändamål där offret är ett barn. Huvudsakligt fokus kommer att vara barn inom Sveriges gränser vilket inte innebär att barnet måste ha svenskt medborgarskap, men barnet ska inte ha tagits till Sverige i syfte att bli offer för människohandel. 1.3 Metod och material I det här uppsatsarbetet har jag använt en rättsdogmatisk metod, vilket innebär att jag har försökt fastställa gällande rätt. Jag har gjort det genom att undersöka hur lagstiftningen ser ut samt undersökt hur lagstiftningen har tillämpats. För att kunna utreda rättsläget har de klassiska källorna använts vilka är: lag, lagförarbeten, prejudikat och doktrin. Lagtext, lagförarbeten och doktrin spelat en stor roll för uppsatsen. Jag har däremot inte använt mig av något prejudikat från HD eftersom sådana saknas på området människohandel med barn. I stället har jag använt mig av underrättspraxis vilket kan ge ledning åt hur rättsläget ser ut eftersom det visar hur domstolarna har tolkat dagens lagstiftning. I uppsatsen har också statistik och rapporter använts, vilket egentligen faller utanför de traditionella rättskällorna. Jag har dock ansett att det materialet har varit relevant för att kunna ge en indikation på huruvida människohandel med barn överhuvudtaget förekommer i Sverige. 1.4 Disposition Syftet med uppsatsen är, som beskrevs i avsnitt 1.2, att undersöka rättsläget i Sverige gällande människohandel med barn för sexuella ändamål. För att göra det kommer jag först i avsnitt 2 att redovisa rapporter och statistik som redogör för hur situationen ser ut 4 4 kap. 1 a 2 st. BrB. 5
i Sverige och om människohandel med barn överhuvudtaget förekommer. Därefter kommer jag att se till internationella dokument för att sedan se hur bestämmelsen har utformats i svensk lagstiftning. Internationella dokument har lagt grunden för den svenska lagstiftningen angående människohandel och därför gör jag en kort internationell utblick. I avsnitt 3 kommer jag sedan att redogöra för de olika rekvisiten i bestämmelsen om människohandel i syfte att öka läsarens förståelse för paragrafen. Avsnitt 4 handlar om uppsåt och hur uppsåtskravet fungerar vid människohandelsbrottet. I avsnitt 5 kommer jag att redovisa tre stycken rättsfall och analysera dem med fokus på uppsåt och ålder. Vidare följer i avsnitt 6 en diskussion om barn i lagstiftningen om människohandel sam en genomgång av ett oaktsamhetsrekvisit. I avsnitt 7 kommer jag att diskutera människohandel med barn utifrån ett de lege ferendaperspektiv och även föreslå eventuella förändringar. Till sist följer en avslutning i avsnitt 8. 2 Bakgrund 2.1 Situationen i Sverige 2.1.1 Introduktion Jag kommer att inleda det här avsnittet med att genom rapporter och statistik visa huruvida människohandel med barn förekommer i Sverige. Därefter kommer jag att ge en överblick över de internationella åtaganden som Sverige har gjort för att motverka människohandel, därefter kommer jag att gå in på hur lagstiftningen har utvecklats i svensk rätt. 2.1.2 Rapport från Länsstyrelsen i Stockholm Länsstyrelsen i Stockholm har gjort en kartläggning om människohandel med barn åren 2012-2015 som har sammanfattats i en rapport. 5 I den rapporten redovisas statistik från enkäter som 204 kommuner samt 21 stadsdelar har besvarat. 6 Totalt identifierades 210 stycken barn som misstänks ha utsatts för människohandel. 7 Av de 210 barnen har 5 Rapport 2015:30. 6 Rapport 2015:30 s. 19. 7 Rapport 2015:30 s. 20f. 6
intervjuer och mer detaljerad information endast kunnat ges om 174 stycken barn. Den efterföljande statistiken bygger därmed på de 174 barnen. Cirka 54 procent av de barnen är flickor och cirka 46 procent av barnen är pojkar. 8 Av de 174 barnen har 15 stycken svenskt medborgarskap vilket är det näst vanligaste medborgarskapet bland barnen i kartläggningen som varit offer för människohandel. Afrika var den största regionen som barnen kom ifrån, följt av Asien och sedan följde Europa. 9 Barnen hade olika status när misstankarna om människohandel uppstod. Den största gruppen bestod av asylsökande barn (56 procent). Övriga barn hade antingen svenskt medborgarskap (9 procent, det vill säga 15 stycken) eller någon annan typ av status (35 procent). 10 Den vanligaste formen av exploateringssyfte var sexuell exploatering som i kartläggningen utgjorde 50 procent av alla utnyttjandeformer. 11 Den här rapporten bygger på kommuners svar om antalet barn som de kommit i kontakt med. 12 Den här rapporten visar på att människohandel med barn förekommer i Sverige, framförallt bland asylsökande barn. Dessutom visar rapporten att kommuner utöver det även har kommit i kontakt med svenska barn som har varit offer för människohandel. Den vanligaste formen av exploatering bland alla barnen var sexuell exploatering. Det ska däremot finnas i åtanke att den här rapporten redogör för de offren som kommunen har kommit i kontakt med, det kan således finnas fler barn än vad som har redovisats i rapporten. 2.1.3 Statistik från Stiftelsen Allmänna Barnahuset Det finns också statistik från Stiftelsen Allmänna Barnahuset från år 2014. Den statistiken bygger på egna svar från en enkät som elever i årskurs tre i gymnasiet har besvarat. Frågan som eleverna fick började med en beskrivning av brottet människohandel med barn för sexuella ändamål för att sedan ställa frågan om eleven själv har varit utsatt för det. 13 Det här är troligtvis första gången som ungdomar i Sverige själva 8 Rapport 2015:30 s. 23. 9 Rapport 2015:30 s. 25f. 10 Rapport 2015:30 s. 26f. 11 Rapport 2015:30 s. 29. 12 För den intresserade finns mer detaljerad information om rapporten här: http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/sitecollectiondocuments/sv/publikationer/2015/r2015-30- manniskohandel-med-barn-webb.pdf. 13 Undersökning Unga, sex och internet i en föränderlig värld s. 66. 7
har tillfrågats om de har varit offer för människohandel för sexuella ändamål. 14 Totalt svarade 5873 gymnasieelever på enkäten. 15 Den här statistiken visar att 1,1 procent av de elever som svarade på enkäten angav att de utsatts för människohandel för sexuella ändamål i den delen av Sverige där enkäten genomfördes. Om svaren från enkäten stämmer skulle det innebära att en av hundra elever i årskurs tre på gymnasiet har varit offer för människohandel i den delen av Sverige där enkäten genomfördes. Frågan ställdes på det sättet att det endast skulle inkludera fall där offret är under 18 år. Siffran en av hundra är en hög siffra, speciellt med tanke på att det förmodligen finns fler offer än de som svarat på enkäten. 16 Det anges i underlaget att de elever som svarade på frågan var i åldrarna 16-23 år där medelåldern var knappt 18 år. 17 Det kan dock inte sägas med exakthet vid vilken ålder de som uppgett att de varit offer för människohandel faktiskt utsattes för människohandel, det kan således röra sig om en tidpunkt innan de fyllde 18 år eller en tidpunkt efter att de fyllde 18 år. Jag utgår från att eleverna har förstått frågan korrekt och att det rör sig om människohandel innan de fyllde 18 år, men det är värt att notera åldern på de svarande eleverna. Förutsatt att siffran en av hundra stämmer när eleverna själva har fått besvara frågan är det en hög siffra. Det ska finnas i åtanke att sådan här statistik inte alltid är tillförlitlig och att den representerar den delen av Sverige där enkäten har genomförts. Den här ovan nämnda statistiken ger dock en indikation på att det förekommer att svenska barn utsätts för människohandel för sexuella ändamål och att siffran, enligt mig, är hög. 2.2 Människohandel i internationella dokument Människohandel beskrivs inte sällan som en handling som omfattar flera moment och innebär ett hänsynslöst utnyttjande av människor. 18 Människohandel är en handling som har uppmärksammats runt om i världen genom internationella organisationer och det behandlas i en del internationella dokument. 19 Ett sådant dokument är en konvention 14 Undersökning Stiftelsen Allmänna Barnahuset år 2014 s. 13. 15 Undersökning Stiftelsen Allmänna Barnahuset år 2014 s. 5. 16 Undersökning Stiftelsen Allmänna Barnahuset år 2014 s. 13. En notering måste dock göras om att många elever i årskurs tre på gymnasiet har fyllt 18 år. 17 Undersökning Stiftelsen Allmänna Barnahuset år 2014 s. 5. 18 Prop. 2001/02:124 s. 8. 19 Prop. 2001/02:124 s. 9. 8
från Förenta Nationerna (FN): FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Konventionen formades år 1979 och trädde i kraft 1981. 20 I artikel 6 i konventionen anges att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnoprostitution. Sverige ratificerade konventionen år 1980. 21 Konventionen anger lagstiftning som det ett sätt att bekämpa människohandel mot kvinnor, artikel 6. Bestämmelsen om människohandel i svensk lagstiftning återfinns i 4 kap. 1 a brottsbalken (BrB), vilket innebär att Sverige använder lagstiftning som ett sätt att bekämpa människohandel. Bestämmelsen verkar dock inte fungera i praktiken i och med att det har angetts att bestämmelsen är svår att tillämpa. Ett ytterligare internationellt dokument som berör människohandel är ett tilläggsprotokoll till en konvention från FN. Tilläggsprotokollet har fått namnet Tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Protokollet ratificerades av Sverige år 2004 och trädde i kraft i Sverige samma år. 22 Protokollet anger bland annat innebörden av brottet människohandel och tillämpningsområdet för protokollet. I artikel 4 i protokollet anges att tillämpningsområdet är gränsöverskridande människohandel. När bestämmelsen om människohandel infördes i Sverige gällde bestämmelsen endast gränsöverskridande människohandel. 23 Kravet på att brottet måste vara gränsöverskridande togs dock bort år 2004. 24 Sverige lever således även upp till FN:s tilläggsprotokoll, dock med en utvidgning av tillämpningsområdet. Ett tredje exempel på ett internationellt dokument som berör människohandel är FN:s barnkonvention (barnkonventionen) och ett av tilläggsprotokollen (det andra tilläggsprotokollet) till densamma. Barnkonventionen ratificerades av Sverige år 1990. 25 Det finns tre tilläggsprotokoll till barnkonventionen och det är det andra tilläggsprotokollet som är av intresse för uppsatsen. Det andra tilläggsprotokollet ratificerades år 2006 och handlar om försäljning av barn, barnpornografi och barnprostitution. 26 För syftet med 20 FN:s konvention om avskaffande av alla slags diskriminering av kvinnor. 21 FN:s konvention om avskaffande av alla slags diskriminering av kvinnor. 22 Tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. 23 Prop. 2001/02:124 s. 1. 24 Prop. 2003/04:111 s. 1. 25 Prop. 1989/90:107 s. 27. 26 SOU 2016:19 s. 116. 9
uppsatsen är artikel 34 och artikel 35 i barnkonventionen samt det andra tilläggsprotokollet intressant. Artikel 34 innefattar alla former av sexuella utnyttjanden och övergrepp mot barn. Det framgår också av artikeln att konventionsstaterna ska förhindra handel med barn, vilket är kopplat till artikel 35 i barnkonventionen. 27 Artikel 35 stadgar att konventionsstaterna ska vidta lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra bortförande och försäljning av eller handel med barn för varje ändamål och i varje form. Artikel 35 skyddar därmed barn mot all form av människohandel. När det gäller människohandel med barn för sexuella ändamål finns det en nära koppling till artikel 34 i barnkonventionen och till det andra tilläggsprotokollet. 28 Kopplingen är att artikel 34, artikel 35 och det andra tilläggsprotokollet handlar om någon form av sexualbrott mot barn. Genom en ratificering av barnkonventionen och det andra tilläggsprotokollet är Sverige bundet till dem och har således åtagit sig att vidta åtgärder för att förhindra människohandel mot barn. Sverige har en särreglering när det gäller människohandel, se 4 kap. 1 a 2 st. BrB, vilket jag anser är ett steg i rätt riktning för att förhindra människohandel med barn. Ett fjärde exempel på ett internationellt dokument som kan nämnas är ett rambeslut från Europeiska Unionens (EU) råd som handlar om bekämpande av människohandel. I rambeslutet angavs att barn är en sårbar grupp och därför är i större fara att bli människohandelsoffer. Artikel 1 i rambeslutet stämmer väl överens med den svenska regleringen i 4 kap. 1 a BrB. I rambeslutet poängteras också, liksom i den svenska regleringen, att inget otillbörligt medel krävs när offret är ett barn. 29 Sverige lever därmed upp även till det internationella åtagandet när det kommer till att bekämpa människohandel. Sammanfattningsvis lever Sverige väl upp till de kraven som ställs i internationella instrument angående bekämpande av människohandel angående lagstiftningen, men med tanke på att det finns få rättsfall på området verkar lagstiftningen inte fungera i praktiken. 27 Unicefs handbok om barnkonventionen s. 355. 28 Unicefs handbok om barnkonventionen s. 372. 29 Rådets rambeslut av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel. 10
2.3 Människohandel i svensk lagstiftning 2.3.1 Bestämmelsen om människohandel infördes år 2002 År 2002 infördes en ny bestämmelse i BrB som kriminaliserade människohandel för sexuella ändamål. 30 Senare ändrades ordalydelsen i bestämmelsen, men när bestämmelsen infördes löd den: Den som, i annat fall än som avses i 1, med användande av olaga tvång, vilseledande eller något sådant annat otillbörligt medel förmår någon att bege sig eller låta sig transporteras till ett annat land i syfte att personen där skall utsättas för brott enligt 6 kap. 1, 2, 3 eller 4, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål, döms för människohandel för sexuella ändamål till fängelse i lägst två och högst tio år. För människohandel för sexuella ändamål döms också den som tar emot, transporterar eller inhyser en person som kommit till ett land under de förhållanden som anges i första stycket, om det sker med användande av sådant otillbörligt medel och i sådant syfte som anges där. Den som begår en gärning som avses i första eller andra stycket mot en person som inte har fyllt arton år skall dömas för människohandel för sexuella ändamål även om inte olaga tvång, vilseledande eller något annat sådant otillbörligt medel använts. Bestämmelsen infördes bland annat för att underlätta det internationella arbetet mot människohandel. Innan Sverige införde bestämmelsen hade många europeiska länder redan en särskild lagstiftning mot människohandel. Sverige uppmanades av FN:s kommitté för sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter att vidta åtgärder för att genomföra en kriminalisering av människohandel. 31 I förarbetena till bestämmelsen som infördes år 2002 kritiserades lagförslaget eftersom det var en kriminalisering som endast omfattade sexuell exploatering som utnyttjandesyfte. Kritiken kom från Lagrådet och handlade om att Sverige borde ha väntat med att införa en kriminalisering av människohandel. Lagrådet ansåg att vidare utredning skulle göras till dess att förslaget även omfattade de former av exploatering som fanns i de internationella instrumenten, till exempel utnyttjande för arbetskraft. Regeringen menade dock att Sverige hade störst behov av att införa en bestämmelse om människohandel för sexuell exploatering. 30 Prop. 2001/02:124 s. 1. 31 Prop. 2001/02:124 s. 19. 11
Regeringen ansåg att det inte var möjligt att invänta ytterligare underlag för att kunna införa en sådan bestämmelse som innefattade fler exploateringsformer. En sådan process skulle ha dragit ut på tiden vilket hade påverkat offren som utsattes för människohandel för sexuell exploatering. Att införa en bestämmelse om människohandel för sexuell exploatering skulle till viss del stämma överens med internationella åtaganden, vilket skulle vara ett steg i riktning mot att kriminalisera all form av människohandel i enlighet med internationella åtaganden. 32 Lagförslaget omfattade dessutom endast gränsöverskridande människohandel och regeringen ansåg att sådana fall av människohandel var de allvarligaste och de som var mest aktuella för Sverige. Kritik riktades mot att bestämmelsen endast omfattade gränsöverskridande människohandel. Kritiken rörde framförallt de fallen när offret var ett barn och hamnade i människohandel. Som exempel togs fallet när ett barn kommit till Sverige som flykting och sedan väl i Sverige hamnar i människohandel. De barnen skulle således inte omfattas av bestämmelsen om människohandel. Kritiken handlade också om att Sverige inte skulle leva upp till sina internationella åtaganden fullt ut eftersom det i internationella dokument om människohandel inte fanns något krav på något gränsöverskridande moment. Regeringen ansåg även här att processen med att kriminalisera människohandel skulle ha dragit ut på tiden om ytterligare underlag skulle behöva inväntas för att även infatta människohandel som inte var gränsöverskridande. Regeringen menade att det inte var försvarbart att dra ut på tiden med tanke på offren. Regeringen poängterade dock att de avsåg att återkomma med ett förslag som inte innehöll ett krav på gränsöverskridande människohandel. 33 Förslaget innefattade också ett undantag för de fall när offret var under arton år, det vill säga ett barn. Förslaget innebar att det inte skulle uppställas något krav på användande av något otillbörligt medel i de fall när offret var ett barn. Det räckte med att syftet för människohandeln var att barnet skulle utnyttjas för sexuella ändamål. Barn undantogs eftersom barn ansågs vara extra sårbara. 34 Vid införandet av kriminaliseringen av människohandel diskuterades också i lagförarbetena hur uppsåtskravet skulle formuleras. Det diskuterades om det skulle vara ett 32 Prop. 2001/02:124 s. 19f. 33 Prop. 2001/02:124 s. 22f. 34 Prop. 2001/02:124 s. 28. 12
krav på direkt uppsåt (benämns numera avsiktsuppsåt 35 ), indirekt uppsåt (benämns numera insiktsuppsåt 36 ) eller eventuellt uppsåt (benämns numera likgiltighetsuppsåt 37 ). En närmare innebörd av de begreppen kommer att tas upp i avsnitt 4. Regeringen ansåg att det skulle föreligga ett krav på avsiktsuppsåt angående utnyttjandesyftet för att straffansvar för människohandel skulle aktualiseras. Det eftersom människohandelsbrottet endast skulle bli aktuellt i de fall där huvudsyftet var att exploatera någon. Tillämpningsområdet skulle annars kunna bli alltför vidsträckt enligt regeringens mening och därför fastställdes det att det skulle föreligga ett krav på avsiktsuppsåt från gärningsmannens sida angående utnyttjandesyftet. 38 2.3.2 Ändring av bestämmelsen om människohandel år 2004 Bestämmelsen om människohandel ändrades år 2004. 39 Den nya bestämmelsen löd: Den som, i annat fall än som avses i 1, med användande av olaga tvång eller vilseledande, med utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med någon annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, inhyser, tar emot eller vidtar någon annan sådan åtgärd med en person, och därigenom tar kontroll över personen, i syfte att personen skall 1. utsättas för brott enligt 6 kap. 1, 2, 3 eller 4, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål, 2. utnyttjas i krigstjänst eller tvångsarbete eller annat sådant tvångstillstånd, 3 utnyttjas för avlägsnande av organ, eller 4. på annat sätt utnyttjas i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel i lägst två och högst tio år. Detsamma gäller den som i sådant syfte som anges i första stycket, 1. till annan för över kontrollen över en person, eller 2. från annan tar emot kontrollen över en person. Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år skall dömas för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Bestämmelsen ändrades bland annat för att stämma bättre överens med FN:s tilläggsprotokoll samt EU:s rambeslut som båda nämnts i avsnitt 2.2. De nämnda internationella instrumenten hade ett vidare tillämpningsområde än vad den svenska 35 L. Holmqvist, m.fl. BrB 1:2 s. 4. 36 L. Holmqvist, m.fl. BrB 1:2 s. 5. 37 L. Holmqvist, m.fl. BrB 1:2 s. 5. 38 Prop. 2001/02:124 s. 27. 39 Prop. 2003/04:111. 13
regleringen hade. Som exempel krävde den svenska regleringen att en viss effekt skulle inträda, vilket inte var ett krav i de internationella instrumenten. Något som i de internationella instrumenten kunde innebära ansvar för gärningsmannaskap till människohandel sågs därutöver i svensk lagstiftning som försök eller förberedelse. 40 FN:s tilläggsprotokoll och rambeslutet från EU innefattade dessutom inget krav på något gränsöverskridande moment till skillnad från den svenska lagstiftningen, vilket var ännu ett skäl till att se över den svenska bestämmelsen om människohandel. 41 En förändring som genomfördes var således att kravet på att människohandeln måste innefatta ett gränsöverskridande moment togs bort. I lagförarbetena poängterades det att vid människohandel i Sverige ofta förekom något gränsöverskridande inslag, men att det även fanns fall när människohandel skedde inom landets gränser. Ett exempel som nämndes var återigen ensamkommande flyktingbarn som kom till Sverige som riskerade att utsättas för människohandel på grund av sin utsatta situation. Ett annat förslag till förändring av bestämmelsen var att införa fler utnyttjandesyften. De utnyttjandesyften som föreslog var utnyttjande i krigstjänst eller tvångsarbete eller liknande, avlägsnande av organ samt annan situation som innebar ett nödläge. 42 En annan viktig ändring som gjordes av bestämmelsen om människohandel är att det infördes ett så kallat kontrollrekvisit. Kontrollrekvisitet innebar att handelsåtgärderna måste ha lett till någon sorts kontroll över offret; det skulle således finnas ett kausalsamband mellan människohandelsåtgärden och kontrollen. Att gärningsmannen ska ha kontroll över offret är något som ingår i FN:s tilläggsprotokoll och EU:s rambeslut. Kontrollen ska antingen uppnås eller överföras till någon person. Syftet med införandet av kontrollrekvisitet var dels att bättre leva upp till internationella instrument, dels att lättare kunna överblicka området som kriminaliserats. Regeringen poängterade att kravet på kontrollen inte skulle ställas för högt. Kontrollrekvisitet innebar att gärningsmannen skulle ha ett tydligt inflytande och offret skulle befinna sig i ett tydligt underläge. 43 I och med kontrollrekvisitet delades bestämmelsen om människohandel upp i två slag. Det första slaget rörde sådana fall där åtgärder ledde till en kontroll över offret, det andra slaget rörde sådana fall som handlade om mottagande 40 Prop. 2003/04:111 s. 31. 41 Prop. 2003/04:111 s. 32. 42 Prop. 2003/04:111 s. 43. 43 Prop. 2003/04:111 s. 50 f. 14
från någon eller överförande till någon av kontrollen över offret. 44 I och med att kontrollrekvisitet numera är borttaget, se avsnitt 2.3.3, kommer jag inte att fördjupa mig mer i det rekvisitet. 2.3.3 Ändring av bestämmelsen om människohandel år 2010 Människohandelsbestämmelsen ändrades igen år 2010, vilket också är den senaste förändringen och den lydelse som gäller än i dag. Syftet med förändringen var att förstärka det straffrättsliga skyddet för offren samt att göra bestämmelsen mer effektiv och ändamålsenlig. 45 Bestämmelsen fick följande lydelse: Den som, i annat fall än som avses i 1, genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporter, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år. Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Förändringen skedde eftersom gärningen hade varit kriminaliserad i sju år, men få domstolsavgöranden fanns. Flera av de anmälningar som gjordes om människohandel slutade i stället i en fällande dom om koppleri. 46 Några myndigheter kritiserade bestämmelsen om människohandel och ansåg att den var svårtillämplig, vilket gjorde att flera gärningar som borde ha kunnat ses som människohandel i stället ansågs utgöra koppleri. Kritiken rörde bland annat det så kallade kontrollrekvisitet, se avsnitt 2.3.2. 47 Den främsta förändringen som skedde var att kontrollrekvisitet togs bort eftersom det ansågs göra bestämmelsen om människohandel svår att tillämpa. Regeringen ansåg att kontrollrekvisitet och de otillbörliga medlen var likartade. Det otillbörliga medlet skulle leda till att gärningsmannen bemästrat offrets vilja och kontrollrekvisitet innebar att 44 Prop. 2003/04:111 s. 52. 45 Prop. 2009/10:152 s. 1. 46 Prop. 2009/10:152 s. 13. 47 Prop. 2009/10:152 s. 13. 15
gärningsmannen måste ha ett starkt inflytande över offret. Regeringen ansåg att de båda situationerna var likartade. Vid människohandel med ett barn fanns det inget krav på något otillbörligt medel, däremot krävdes det ändå att kontrollrekvisitet var uppfyllt. Det rekvisitet gjorde att bestämmelsen blev svår att tillämpa när offret var ett barn, vilket ansågs vara ett starkt skäl för att ta bort kontrollrekvisitet. 48 Det föreslogs också i lagförarbetena att uppsåtskravet för brottet skulle begränsas när det gällde utnyttjandesyftet. I lagtextens tidigare lydelser fanns det ett krav på avsiktsuppsåt i förhållande till utnyttjandesyftet, men på grund av bevissvårigheterna föreslogs införande om att det endast skulle behöva röra sig om ett uppsåt, vilken form som helst, angående utnyttjandesyftet. Det skulle således räcka med att ha ett likgiltighetsuppsåt angående utnyttjandesyftet för att kunna dömas för människohandel. Regeringen avslog dock förslaget med motiveringen att gärningsmannaansvaret skulle kunna bli alltför vidsträckt. 49 Angående människohandel med barn ansågs det att bestämmelsen inte hade tillämpats på det tilltänkta sättet, vilket gjorde att det föreslogs en förändring av bestämmelsen när det gäller barn som är offer. Ändringen handlade om att en gärningsman skulle kunna ha ansetts missbruka barnets utsatta ställning om en gärningsman vidtog en åtgärd med ett syfte som nämns i 4 kap. 1 a 1 st. BrB, men flera remissinstanser och regeringen tyckte att förslaget var otydligt. Regeringen konstaterade att bestämmelsen fick den tilltänkta utformningen när kontrollrekvisitet togs bort och föreslog därmed ingen förändring när det gällde människohandel med barn. 50 3 Rekvisiten för människohandel 3.1 Allmänt Brottet människohandel regleras i 4 kap. 1 a BrB. Första stycket anger att den som, i annat fall än som avses i 1, genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för 48 Prop. 2009/10:152 s. 18f. 49 Prop. 2009/10:152 s. 20. 50 Prop. 2009/10:152 s. 21. 16
sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte döms för människohandel. 4 kap. 1 a 2 st. BrB reglerar människohandel med barn och anger att den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Brottet människohandel är uppbyggt på tre olika rekvisit. Det första rekvisitet är att det ska röra sig om en människohandelsåtgärd (se avsnitt 3.4), det andra rekvisitet är att det antingen ska röra sig om ett användande av otillbörligt medel (se avsnitt 3.3) eller att offret är ett barn (se avsnitt 3.7). Det tredje och sista rekvisitet är att det ska finnas ett specifikt syfte med människohandeln (se avsnitt 3.5). 51 Jag kommer nu att redogöra för rekvisiten i 4 kap. 1 a BrB. I min uppsats kommer jag förvisso att lägga fokus på det andra stycket i bestämmelsen som reglerar människohandel med barn. För att kunna gå in på det andra stycket måste jag dock först utreda rekvisiten i det första stycket eftersom det andra stycket blir tillämpligt vid en gärning som begås enligt det första stycket. På grund av min avgränsning kommer endast syftet att offret ska exploateras för sexuella ändamål att redovisas under avsnittet som berör syftet med människohandel, se avsnitt 3.5. 3.2 Rekvisitet I annat fall än 4 kap. 1 BrB 4 kap. 1 a BrB stadgar att det ska röra sig om ett annat fall än det som beskrivs i 4 kap. 1 BrB för att bestämmelsen om människohandel ska kunna tillämpas. 4 kap. 1 BrB reglerar brottet människorov. Således gäller att 4 kap. 1 a BrB är subsidiär till 4 kap. 1 BrB. 3.3 Rekvisitet olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel Olaga tvång är ett brott som regleras i 4 kap. 4 BrB och är ett av tillvägagångssätten som avses i 4 kap. 1 a BrB som gärningsmannen kan använda mot sitt offer. 52 Enligt 4 kap. 4 BrB ska den som genom misshandel eller eljest med våld eller genom hot om 51 4 kap. 1 a BrB. N. Jareborg m.fl. s. 47. 52 Prop. 2001/02:124 s. 34. L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 4. 17
brottslig gärning tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något dömas för olaga tvång. Ett annat otillbörligt medel som kan ha använts för att ansvar för människohandel ska aktualiseras är vilseledande. För att ett vilseledande ska ha skett krävs det att någon har gett en felaktig uppfattning till någon annan. Begreppet vilseledande används även i bland annat bestämmelsen om bedrägeri som återfinns i 9 kap. 1 BrB. 53 Angående begreppet vilseledande i 9 kap. 1 BrB anges att det handlar om att någon förmedlas en uppgift som inte är korrekt av en annan. Den formuleringen kan vara ledande för 4 kap. 1 a BrB. 54 Inom människohandelsbrottet kan ett vilseledande till exempel bestå i att offret vilseleds om förutsättningarna för prostitution. 55 Det kan då handla om att gärningsmannen uttrycker att offret ska få en större del av inkomsten från prostitutionen än vad som faktiskt sedan ges till offret. Ett tredje otillbörligt medel som kan leda till straffansvar för människohandel är utnyttjande av någons utsatta belägenhet. Med det menas framförallt att offret har en beroendeställning till gärningsmannen och att gärningsmannen utnyttjar det förhållandet. 56 Utnyttjande av någons utsatta belägenhet kan också innebära att gärningsmannen utnyttjar ett offers svåra ekonomiska situation, förståndshandikapp, sjukdom, narkotikaberoende, vanmakt eller att offret lever i flyktingskap. 57 Det sista tillvägagångssättet som anges i 4 kap. 1 a BrB är ett sådant annat otillbörligt medel. Det är ett sätt att samla upp övriga sätt som gärningsmannen kan använda för att utnyttja offrets sårbara situation eller beroendeställning. 58 Rekvisitet behöver dock inte innefatta att något faktiskt tvång har använts utan benämningen åsyftar att gärningsmannen missbrukar offrets utsatta position. 59 Det otillbörliga medlet ska anses vara jämställt med de nämnda tvångsmedlen i bestämmelsen, det vill säga olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons utsatta belägenhet. För att det ska anses vara uppfyllt måste offret inte ha något verkligt alternativ än att vika sig för 53 Prop. 2001/02:124 s. 34. L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 4. 54 L. Holmqvist m.fl. BrB 9:1 s. 2. 55 Prop. 2001/02:124 s. 34. 56 N. Jareborg m.fl. s. 50. L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 4. 57 N. Jareborg m.fl. s. 50. L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 4. 58 Prop. 2001/02:124 s. 23. 59 Prop. 2001/02:124 s. 24. 18
gärningsmannens vilja. 60 Det otillbörliga medlet ska således inte ge offret någon annat alternativ än att följa gärningsmannens vilja. 3.4 Rekvisitet rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person En av handelsåtgärderna som nämns i bestämmelsen om människohandel är rekrytering. 61 Med rekrytering menas olika sätt för att anskaffa eller värva en person, det kan till exempel röra sig om att erbjuda ett arbete till någon. 62 En annan handelsåtgärd som nämns i 4 kap. 1 a BrB är transport. Med det menas dels att gärningsmannen utför själva transporten, dels att gärningsmannen organiserar resan. 63 En tredje handelsåtgärd som nämns i bestämmelsen om människohandel är att överföra offret. Människohandelsåtgärden infördes år 2010 och med det menas olika tillvägagångssätt som används för att åstadkomma en överföring eller en förflyttning av offret. Det kan till exempel ske genom att offret överlåts av gärningsmannen till någon annan eller att offret förmås av gärningsmannen att bege sig på egen hand till någon plats. 64 Den fjärde handelsåtgärden som nämns i 4 kap. 1 a BrB är inhysning. Med inhysning menas att någon tillhandahåller ett boende för offret, antingen ett tillfälligt eller ett permanent. 65 Den sista människohandelsåtgärden som anges i bestämmelsen om människohandel är att ta emot offret. Med att en person tar emot offret menas att gärningsmannen tar emot offret genom mottagande eller genom att offret övertas. 66 60 L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 4. N. Jareborg m.fl. s. 50. 61 L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 2. 62 Prop. 2003/04:111 s. 65. N. Jareborg m.fl. s. 49. L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 3. 63 N. Jareborg m.fl. s. 49. 64 Prop. 2009/10:152 s. 59. N. Jareborg m.fl. s. 49. 65 N. Jareborg m.fl. s. 49. 66 N. Jareborg m.fl. s. 49. 19
3.5 Rekvisitet i syfte att exploatera han eller hon för sexuella ändamål Det sista rekvisitet som ska vara uppfyllt för att straffansvar för människohandel ska uppstå är att det finns ett syfte med människohandeln. De olika syftena som föranleder straffansvar radas upp i 4 kap. 1 a BrB. Det ska röra sig om att offret ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte. På grund av min avgränsning i uppsatsen kommer jag endast att utreda när syftet har varit att exploatera offret för sexuella ändamål. Innebörden av begreppet exploatera för sexuella ändamål innebär att offret kan utsättas för prostitution eller sexualbrott, vara en del av en film av pornografiskt slag eller ha uppträtt på en sexklubb. 67 Listan är inte uttömmande utan är exemplifierande. För att brottet människohandel ska aktualiseras krävs inte att det tänkta utnyttjandesyftet, i det här fallet exploatering för sexuella ändamål, verkligen har hänt. Det räcker med att en människohandelsåtgärd och ett otillbörligt medel har vidtagits, det vill säga åtgärderna som har beskrivits i avsnitt 3.3 och 3.4, i syfte att exploatera offret för sexuella ändamål. Något utnyttjande behöver således inte ha skett, till exempel om offret har lyckats rymma och på så sätt undkommit utnyttjandet, för att ett straffansvar för människohandel ska aktualiseras. 68 Det krävs dock att det föreligger ett kausalsamband mellan det otillbörliga medlet, människohandelsåtgärden och syftet. Offret ska ha gått med på människohandelsåtgärden på grund av ett otillbörligt medel. 69 Detta gäller dock inte i de fall offret är ett barn eftersom det i de fallen inte föreligger krav på att något otillbörligt medel ska ha använts, se vidare i avsnitt 3.7. Straffansvar uppstår när gärningsmannen har nått en maktposition gentemot offret som gör det möjligt att utnyttja offret på det åsyftade sättet. 70 3.6 Kausalsamband Om ett otillbörligt medel, se avsnitt 3.3, har använts krävs det att det föreligger ett kausalsamband mellan människohandelsåtgärden, se avsnitt 3.4, och det otillbörliga 67 Prop. 2001/02:124 s. 27. N. Jareborg m.fl. s. 48. L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 5. 68 Prop. 2001/02:124 s. 26. 69 L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 5. 70 L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 5. 20
medlet. Kravet innebär att åtgärden ska ha vidtagits av offret på grund av gärningsmannens otillbörliga medel. 71 Gärningsmannen ska dessutom ha haft uppsåt till det orsakssambandet. 72 Om åtgärden skulle ha vidtagits av offret utan det otillbörliga medlet finns inget kausalsamband och något straffansvar för människohandel skulle i det fallet inte bli inte aktuellt. 73 3.7 När åtgärden riktas mot ett barn Det andra stycket i 4 kap. 1 a BrB reglerar de fall där offret för människohandel är ett barn. Därmed har vi kommit till den del av bestämmelsen som är i huvudsakligt fokus för den här uppsatsen. Av 4 kap. 1 a 2 st. BrB framgår det att den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Således följer av 4 kap. 1 a 2 st. BrB att straffansvar för människohandel där offret är ett barn uppstår när en människohandelsåtgärd har vidtagits för ett visst syfte som nämns i första stycket. Det krävs därmed inte att gärningsmannen har använt något otillbörligt medel. I lagförarbetena anges det att 4 kap. 1 a 2 st. BrB utformades på det sättet eftersom barn redan anses befinna sig i en utsatt situation. 74 Det krävs dock att gärningsmannen på något sätt har påverkat barnet. Den påverkan anses ha uppkommit redan när en handelsåtgärd vidtas. 75 Enligt mig beror det på att barn ofta är mer lättpåverkade än vuxna och därför torde en handling som syftar till att gärningsmannen ska kunna utnyttja barnet anses som påverkan. För straffansvar krävs vidare att gärningsmannen hade uppsåt till offrets underårighet. Om ett sådant uppsåt inte kan visas krävs det att gärningsmannen i stället har använt något otillbörligt medel för att ett straffansvar för människohandel ska aktualiseras. 76 I övrigt är rekvisiten för människohandel detsamma som anges i bestämmelsens första stycke. Det som utmärker brottet människohandel är att gärningsmannen har företagit gärningen med ett visst syfte, vilket även styrks i doktrin. 77 Det kan tolkas som att begreppet gärning åsyftar handelsåtgärden och ett otillbörligt medel i de fall offret inte 71 Prop. 2001/02:124 s. 25. 72 L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 5. 73 Prop. 2001/02:124 s. 25. 74 Prop. 2003/04:111 s. 58. 75 L. Holmqvist m.fl. BrB 4:1 a s. 7. N. Jareborg m.fl. s. 50. 76 N. Jareborg m.fl. s. 50. 77 N. Jareborg m.fl. s. 48. 21
är ett barn. Vid människohandel med ett barn räcker det att gärningsmannen har vidtagit en handelsåtgärd med ett människohandelssyfte. Det tyder på att gärningen endast avser själva handelsåtgärden. Den slutsatsen som jag drar från hur lagstiftningen formulerats är att med begreppet gärning avses den faktiska handelsåtgärden, det vill säga rekrytera, transportera, överföra, inhysa eller ta emot. 4 Uppsåt och oaktsamhet 4.1 Allmänt om uppsåt För att straffansvar ska kunna aktualiseras för brott i BrB krävs det uppsåt om inget annat föreskrivits, enligt 1:2 BrB. Av det uppsåtskravet kan det även utläsas att uppsåtet måste täcka alla rekvisit i den aktuella bestämmelsen. 78 Det innebär således att det för alla brott i BrB krävs ett uppsåt från gärningsmannens sida om inte annat står i lagtexten. För att gärningsmannen ska kunna ha uppsåt krävs det att gärningsmannen är medveten om sina handlingar och är i ett medvetet tillstånd. Det innebär dock inte att det måste krävas ett aktivt tänkande från gärningsmannens sida och även en underlåtenhet kan täckas av uppsåt. 79 Begreppet uppsåt har genom rättspraxisbildning delats upp i tre stycken olika uppsåtsformer: avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. 80 Därutöver finns det även två former av oaktsamhet: medveten oaktsamhet och omedveten oaktsamhet. 81 Jag kommer nu att redogöra de olika formerna av uppsåt och oaktsamhet. En genomgång av formerna för oaktsamhet anser jag vara nödvändig vid läsning av avsnitt 6.2. 4.2 Avsiktsuppsåt En av de tre uppsåtsformerna är avsiktsuppsåt. Om gärningsmannen har ett avsiktsuppsåt innebär det att handlingen görs med en specifik avsikt. Det krävs att gärningsmannen utför en medveten och kontrollerad handling. Ett exempel på en sådan handling är om en gärningsman rekryterar en person i syfte att den personen ska 78 Se den så kallade täckningsprincipen i P. Asp m.fl. s. 323ff. 79 L. Holmqvist m.fl. BrB 1:2 s. 3f. 80 P. Asp m.fl. s. 286. 81 P. Asp m.fl. s. 314. 22
exploateras för sexuella ändamål. Handlingen begås således med att syfte att uppnå något. 82 Handlingen kan också ha gjorts som ett led för att uppnå ett annat syfte. Vid människohandel anges det i lagstiftningen att gärningsmannen ska vidta åtgärder för ett visst utnyttjandesyfte. Vid människohandel med ett barn krävs det att gärningsmannen har avsiktsuppsåt till ett utnyttjandesyfte. 4.3 Insiktsuppsåt En annan uppsåtsform är insiktsuppsåt. För ett insiktsuppsåt krävs det att gärningsmannen anser att en viss omständighet eller en viss följd är mycket sannolik, gärningsmannen ska egentligen inte ha några tvivel om att en viss konsekvens eller en omständighet av handlingen ska inträffa. Det brukar kallas för att gärningsmannen har en praktisk visshet. 83 Ett exempel på insiktsuppsåt är om en gärningsman inser att ett människohandelsoffer är under 18 år och ändå exploaterar offret för ett visst syfte. Gärningsmannen har praktisk visshet om att offret är ett barn, men genomför gärningen ändå. Gärningsmannen har således en insikt om offrets ålder och har därför ett insiktsuppsåt i förhållande till offrets ålder. Vid människohandel med barn kan en gärningsman därmed ha insiktsuppsåt i förhållande till offrets ålder. 4.4 Likgiltighetsuppsåt Ytterligare en form av uppsåt är likgiltighetsuppsåt. Ett likgiltighetsuppsåt innebär att gärningsmannen har en misstanke om en viss risk, men gärningsmannen är likgiltig inför den risken. 84 Det är svårt att bevisa att någon har var likgiltig inför något vilket föranleder bevissvårigheter för åklagare. Huruvida gärningsmannen är generellt likgiltig inför vissa saker är inte aktuellt utan åklagaren måste bevisa att gärningsmannen var likgiltig just vid gärningstillfället och att likgiltighet förelåg inför följder och omständligheter som är aktuella för brottsrekvisiten. 85 Vid människohandel med barn kan en gärningsman vara likgiltig inför offrets ålder. Gärningsmannen misstänker att det finns en risk att offret är underårigt, men gärnings- 82 L. Holmqvist m.fl. BrB 1:2 s. 5. 83 P. Asp m.fl. s. 289. 84 L. Holmqvist m.fl. BrB 1:2 s. 5. 85 P. Asp m.fl. s. 292. 23
mannen är likgiltig inför den risken. Därmed kan en gärningsman ha likgiltighetsuppsåt i förhållande till offrets underårighet. 4.5 Medveten oaktsamhet Medveten oaktsamhet är en form av oaktsamhet inom straffrätten. 86 Medveten oaktsamhet innebär att gärningsmannen likgiltig inför att en viss följd inte ska inträffa, men räknar med att den inte kommer att inträffa. 87 Människohandel är ett brott som kräver uppsåt eftersom inget annat föreskrivs i 4 kap. 1 a BrB, därmed kan inte en gärningsman vara medvetet oaktsam vid människohandel. 4.6 Omedveten oaktsamhet Omedveten oaktsamhet är ytterligare en form av oaktsamhet inom straffrätten. 88 Om en gärningsman är omedvetet oaktsam insåg gärningsmannen inte risken, men borde ha insett den. 89 Enligt Jareborg m.fl. görs en bedömning i två steg för att kunna utröna huruvida en gärningsman var omedvetet oaktsam; det första steget handlar om vad gärningsmannen kunde ha gjort för att inse risken och hade gärningsmannen tillfälle och förmåga att kunna göra det, det andra steget handlar om ifall det första steget kunde ha begärts av gärningsmannen. 90 Människohandel är ett brott som kräver uppsåt eftersom inget annat föreskrivs i 4 kap. 1 a BrB, därmed kan inte en gärningsman vara omedvetet oaktsam vid människohandel. 5 Tre exemplifierande rättsfall om människohandel med barn 5.1 Inledning På området människohandel finns det få rättsfall, särskilt när det gäller människohandel inom Sveriges gränser. När avgränsningen sedan sker till människohandel med barn är 86 P. Asp m.fl. s. 314. 87 L. Holmqvist m.fl. BrB 1:2 s. 14. 88 P. Asp m.fl. s. 314. 89 L. Holmqvist m.fl. BrB 1:2 s. 14. 90 P. Asp m.fl. s. 315. 24
antalet rättsfall mycket få. Inget fall om människohandel har avgjorts i Högsta domstolen som jag har kunnat finna och få fall har avgjorts i hovrätterna. Hovrätten och tingsrätten utgör underrättspraxis, vilket innebär att prejudikatvärdet inte är särskilt högt. Jag finner det ändå intressant att analysera rättsfallen för att se exempel på hur domstolarna resonerat kring människohandel med barn. Jag valde just de här fallen dels eftersom de handlar om människohandel med barn för sexuella ändamål, dels eftersom jag finner domstolens uppsåtsbedömning intressant. Dessutom förekommer det i två av rättsfallen att en gärningsman döms för koppleri i stället för människohandel och jag tycker att det är intressant hur domstolen har resonerat då. 5.2 Hovrätten över Skåne och Blekinge mål B nr. 2917-10 Det första rättsfallet är det som jag beskrev i avsnitt 1.1. Fallet avgjordes i Hovrätten över Skåne och Blekinge och handlade bland annat om människohandel med barn. När rättsfallet avgjordes fanns fortfarande det så kallade kontrollrekvisitet 91. Hovrätten ogillade åtalet på grund av bristande kontroll utan att diskutera de övriga rekvisiten för människohandel. Därför kommer jag att undersöka och diskutera hur tingsrätten resonerade i fallet eftersom tingsrätten diskuterade offrets ålder och gärningsmannens förhållande till offrets ålder. Jag har valt att ta med det här rättsfallet eftersom det är det enda fallet som handlar om ett svenskt barn som jag har kunnat finna, vilket kan ge en indikation om att bestämmelsen om människohandel är svår att tillämpa. Rättsfallet handlade om en lätt förståndshandikappad 14-årig flicka som utnyttjades sexuellt av ett flertal män. Åtalspunkterna var bland annat våldtäkt mot barn, koppleri och människohandel. En av männen, som jag väljer att kalla G, åtalades för människohandel alternativt grovt koppleri. För att besvara uppsatsens syfte kommer jag att lägga fokus på åtalet mot G. Åtalet handlade om att G tillsammans med andra män tog med sig flickan till en lägenhet i Malmö där hon utnyttjades sexuellt. Männen transporterade sedan flickan till en annan lokal där männen sålde flickans sexuella tjänster till andra män. G medgav att han hade samlag med flickan på en toalett, men nekade till resterande delar av åtalet. Flickan har uppgett att hon sett G som sin pojkvän och att de haft samlag vid ett flertal tillfällen samt att G har instruerat henne i de olika sexuella situationerna. Tingsrätten gick härefter in på åtalet om människohandel och 91 Se avsnitt 2.2.2. 25