Morlanda kyrka. Roger Nyqvist/Oscar Ortman. Arkeologisk förundersökning Ebildslätt 2:23, Morlanda socken, Orust kommun. Roger Nyqvist/Oscar Ortman

XX FU Morlanda kyrka Roger Nyqvist/Oscar Ortman Rapport 2007:84 Morlanda kyrka Arkeologisk förundersökning Ebildslätt 2:23, Morlanda socken, Orust kommun Roger Nyqvist/Oscar Ortman Rapport 2007:84

M orlanda k yrk a Arkeologisk förundersökning Ebildslätt 2:23, Morlanda socken, Orust kommun Bohusläns museum R a p p o r t 2 0 0 7:8 4

ISSN 1650-3368 Författare Roger Nyqvist/Oscar Ortman Layout, grafisk form och teknisk redigering Gabriella Kalmar Omslagsbild Foto taget av Oscar Ortman. Fotot visar vägen förbi Morlanda kyrka Illustration Annette Olsson Tryck Grafisk Precision AB, Uddevalla 2008 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket medgivande 90.8012 Kartor godkända från sekretessynpunkt för spridning Lantmäteriverket 2007-08-23. Dnr 601-2007/1467 BOHUSLÄNS MUSEUM Museigatan 1, Box 403, 451 19 Uddevalla tel 0522-656500, fax 0522-656505 www.bohusmus.se

I nnehåll S a m m a n f a t t n i n g... 5 B a k g r u n d... 5 L a n d s k a p s b i l d... 5 Naturlandsk ap... 5 Fornlämningsmiljö... 7 H istoriskt k ällmaterial... 8 M e t o d... 11 R e s u l t a t... 12 Fynd... 13 M a t e r i a l e t s potential... 14 S l u t s a t s e r samt åtgär d s f ö r s l a g... 15 R e f e r e n s e r... 16 Litteratur... 16 O tr yckta k ällor... 16 Te k n i s k a och administrativa uppgif t e r... 17 Fi g u r f ö r t e c k n i n g... 18 Ta b e l l f ö r t e c k n i n g... 18 B i l a g o r... 18

4 Bohusläns museum 2007:84 Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2007-08-23. Dnr 601-2007/1467.

Morlanda kyrka Sammanfattning Med anledning av ny ledningsdragning samt ombyggnation av Morlanda kyrka, genomförde Bohusläns Museum en förundersökning under januari 1990. Ombyggnaden av kyrkan omfattade bland annat att ett äldre vapenhus på långhusets sydsida revs och ersattes med ett större vapenhus. Den arkeologiska förundersökningen omfattade även de sträckor som berördes av ledningsdragningar i anslutning till ombyggnaden. Detta gjordes eftersom man var osäker på hur stor del av de förväntade medeltida kulturlagren och begravningarna som skulle komma att påverkas. Elva intakta gravar påträffades, varav flera invid kyrkan. Gravarnas orientering skiljde sig från de yngre gravarna som ligger invid den nuvarande kyrkan. Vid undersökningstillfället tolkades detta som att gravarna var orienterade efter en äldre kyrka, som kan ha funnits på platsen. I en av gravarna påträffades ett karonsmynt daterat till 1556. Bohusläns museum bedömde efter den utförda förundersökningen att det inte fanns något hinder för ombyggnationen och markingreppen. Bakgrund I samband med att man skulle dra nya ledningar samt genomföra en ombyggnation av Morlanda kyrka, genomförde Bohusläns Museum en förundersökning, under januari 1990, inom fastigheten Ebildslätt 2:23, Morlanda socken, Västra Götaland. En mindre murverksdokumentation utfördes av de ytor där det medeltida murverket frilagts. Projektledare var Roger Nyqvist och Kerstin Olson deltog som fältpersonal. Murverksdokumentationen utfördes av Tomas Brandt. Den arkeologiska förundersökningen utfördes i enlighet med Länsstyrelsens beslut dnr 220-560/90, på uppdrag av Kyrkorådet i Morlanda pastorat. Landsk apsbild Naturlandsk ap Morlanda kyrka är belägen på krönet av ett mindre höjdområde cirka 15 meter över havet strax väster om Morlanda säteri. Den kyrkogård som används idag är framförallt placerad på söder- och västersluttningarna av höjdområdet. Merparten av höjdområdet består av en sandlins. Det ligger mellan de större höjdryggarna Kårehogen i väster, Ömekullen i norr och

6 Bohusläns museum 2007:84 Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:20 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2007-08-23. Dnr 601-2007/1467.

Morlanda kyrka 7 Figur 3. Översikt över undersökningsområdet med närliggande fornlämningar markerade. Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2007-08-23. Dnr 601-2007/1467. Torehamn i öster. Följden av detta är att marken från kyrkan sluttar ner åt nordväst mot vattnet kring Malö. Åt nordöst finns en sluttning som leder ut till vattnet kring Lovö och åt sydöst finns dalgången söderut förbi Lunden ner till Glimsås (figur 2). Ömekullen utgör i nordväst ett höjdläge och höjden invid Morlanda säteri i sydöst ett annat. Mellan dem finns ett sadelläge. Kyrkan ligger i sadellägets sydliga slänt ungefär 15 meter över havet. Kring kyrkan ligger Morlandaslätten och Morlanda hed med Morlanda säteri som den stora markägaren. Fornlämningsmiljö I kyrkans direkta närområde förekommer sparsamt med fornlämningar. I söder invid vägen mellan Henån och Ellös finns en skålgropsförekomst registrerad, Morlanda 95, på en häll i kyrkogårdsmurens yttersida. Norr om kyrkan är en stenåldersboplats registrerad, Morlanda 235, vilken förundersöktes i samband med utbyggnaden av Morlanda Golfbana. På Kårehogen, sydväst om kyrkan, ligger ett par förhistoriska boplatser, Morlanda 221, Morlanda

8 Bohusläns museum 2007:84 223, företrädelsevis från sten- och järnålder. Det finns även uppgifter om att förhistoriska gravar funnits på Kårehogen (Holmberg 1979: 321f). På senare år har fornlämningsbilden kring kyrkan förtätats. År 2005 utförde Bohusläns museum en utredning på Morlanda säteri. Utredningen föranleddes av en planerad golfbana. Resultatet från utredningen visade på sex icke tidigare kända fornlämningar i dalgången söder och sydväst om Morlanda kyrka. Bland de boplatser som upptäcktes vid 2005 års utredning ligger två i området mellan Morlanda kyrka och Kårehogen (Lundin 2006). I samband med att vägen mellan Henån och Ellös skulle rätas upp på sträckan mellan Morlanda kyrka och Kårehogen undersökte Bohusläns museum 2007 delar av ett av dessa områden, förundersökningsområde 4. Vid 2007 års undersökning påträffades kulturlager, stolphål och härdar från en förhistorisk boplats direkt sydväst om kyrkan. Från samma område finns uppgifter om en bortodlad gravhög, Morlanda 222. I samma område har även Ebilsdslätts gamla gård legat. Gårdsläget är belagt på den geometriska kartan för Berg och Ebildslätt, upprättad 1695. H istoriskt k ällmaterial Morlanda kyrka räknas till de kyrkor inom länet som har anor till tidig medeltid. Första gången kyrkan omnämns skriftligt är i pärmebrevet 1308. Dessutom omnämns kyrkan givetvis i Röde bok från 1388. Ordet Morlanda kommer av benämningen mo, det vill säga en torr, höglänt plats som delvis består av sand och -landa i betydelsen mark- eller landområde (OGB 1963). Morlanda kyrka ligger på en höjd i dalgången, men höjden är inte den högsta punkten i detta landskapsavsnitt. Jordarterna i dalgången nedanför höjdryggen är leriga, svartmylliga och sandiga. Det förekommer även områden med skalgrus i dalgången. Man antar att den medeltida kyrkan har haft ett utseende som påminner om exempelvis Svenneby gamla kyrka. Morlanda kyrka blev ombyggd vid flera tillfällen mellan 1600- och 1800-talen. År 1680 förlängs kyrkan mot öster och 1760 bygger man tornet. År 1916 byggdes ett vapenhus i söder i samband med en omfattande renovering. På grund av dessa renoveringar och ombyggnationer är det oklart hur mycket av den äldsta kyrkan som finns kvar under putsen. Morlanda församling hade kvar patronatsrätten i minst tvåhundrafemtio år och den upphörde 1922. Merparten av interiören är från 1600- till tidigt 1800-tal, mest berömd är den omtalade orgeln som är en av Sveriges äldsta orglar i drift. Orgeln köptes från Marstrand 1803, men kan ursprungligen vara byggd i Leyden, Holland, år 1575 (Wrang 1980).

Morlanda kyrka Under renoveringsarbetet 1916 upptäcktes att delar av kyrkans skepp hade ett smalare kor. Man dokumenterade den ursprungliga formen av de cirka 1,8 meter tjocka skalmursresterna. Man tänkte sig att kyrkan ursprungligen hade fungerat som en försvarskyrka. Dessutom påträffades ett antal ekkistor under golvet och närmare tvåhundra mynt som kronologiskt spände över perioden från medeltid (brakteatmynt) till 1900-tal. Undersökare var Allan Berglund och Gunnar Sanne (församlingspräst). Själva seden att begrava inne i kyrkan upphörde under 1840-talet men går tillbaka till medeltiden (Wrang 1980). Tyvärr lämnades rapporten från 1916 års undersökning, cirka nio sidor, utan uppgifter i form av foton och planer (ATA). Närmast kyrkan finns inga synliga gravar, men man har påträffat gravar i samband med grävningsarbeten för elkabeldragningar. Det är fullkomligt logiskt att man skulle påträffa begravningar närmast kyrkan då det är kring själva byggnaden den äldre kyrkogården finns. Den är fullbelagd och synliga gravar finns från 1700-talet och fram till i dag. Av enstaka vykortsfoton som är tagna under 1930- och 50-talet kan man utläsa att kyrkogården var mer ostrukturerad då än nu. Figur 4. Morlanda kyrka, vykort från 1930-talet. Foto: AB Stockholms Aero. Under senare delen av 1900-talet blev idealet en ordnad och strukturerad kyrkogård, med anlagda gångar och grönområde kring själva kyrkobyggnaden. Morlanda följde detta ideal och närmast kyrkan anlades en grusad gång kring byggnaden samt till och från ingångarna till kyrkogården. Den Bildtska ätten utnyttjar fortfarande en inhägnad del av den äldre

10 Bohusläns museum 2007:84 Figur 5. Karta över Morlanda kyrkogård 1898 avkopierad med kommentar 1901.

Morlanda kyrka 11 kyrkogården som familjebegravningsplats. Kyrkogården expanderade vid två tillfällen enligt kartstudier, sista gången vid början av 1900-talet. Enligt en karta över Morlanda kyrka upprättad 1898, gick vägen fram till kyrkan söderifrån. All mark kring kyrkan tillhörde Ebildslätt. Kyrkan är anlagd på Ebildslätts fastighet och den har aldrig haft en egen fastighetsbildning före 1800-talets slut (figur 5). Den hade legat på Ebildslätts marker som i sin tur var en del av Morlanda säteri. 1746 skriver Johan Oedman att gården är avhyst under Morlanda säteri (Oedman 1983:196). 1852 omfattade kyrkan och kyrkogården 1/75-del av Ebildslätt. Enligt lantmäterihandlingar så skall fastigheten ha varit självständig i äldre tid. Ett par av de äldsta kartorna i Morlanda socken från 1695, omfattar två enskilda fastigheter, Ebildslätt och Berg, som sedan uppgår i Morlanda säteri. Kyrkan låg under Morlanda säteri, men den har alltid legat på fastigheten Ebildslätt. M etod Under januari månad 1990 utfördes schaktningen för de delar av marken som skulle beröras av ledningsdragningarna samt tillbyggnaden av kyrkan. Undersökningen blev en form av schaktningskontroll. Därigenom försvårades bedömningen i fält av vad som skulle ha krävt en vidare undersökning. Figur 6. Grundplan för Morlanda kyrka med 1990 års schakt inlagda.

12 Bohusläns museum 2007:84 Tyvärr förekom olyckstillbud på grund av dålig stabilitet i schakt 3, och därmed förstördes en del dokumentationsmaterial. Inom den del som skulle nyttjas för tillbyggnaden upptogs två schakt med ett mindre mellanrum samt ett tredje som förband de två i söder. Detta tredje schakt förlängdes åt öster för att passa ledningsdragningen mot norr (figur 7 och bilaga 1). Sammanlagt grävdes fyra schakt om totalt 28 löpmeter. De olika fyndkoncentrationerna av ben dokumenterades som fyndenheter. Sammanlagt iakttogs ett 50-tal fyndenheter. Varje fyndenhet noterades på respektive schaktplan. Schakt 1 dokumenterades i tre olika skikt: 0,55 0,65 meter under markytan (bilaga 1); 0,6 0,75 meter (bilaga 2) samt 0,85 0,90 meter (bilaga 3). De övriga schakten dokumenterades i en nivå, se respektive bilaga. Hur fyndenheterna fördelar sig mellan de olika skikten framgår av respektive bilaga samt av tabell 1. Nivå Schakt Fyndenhet Insamlat som intakta gravar Analyserat som intakta gravar 1 0,55 0,65 1 2, 3, 4, 5, 7, 10, 30, 31, 32, 34 4 1 0,55 0,65 2 29, 36 36 1 0,55 0,65 3 19, 20, 22, 25, 27, 28, 35 2 0,60 0,75 1 41, 43, 44, 45, 49, 51 43 3 0,85 0,90 1 9, 11, 14 Tabell 1 Fynomständigheter för fyndenheterna. Resultat Tre intakta begravningar påträffades i schakt 1 2. De flesta begravningarna förekom invid själva kyrkan och flertalet dokumenterades som fyndenheter. De ytligaste benen påträffades på omkring 0,4 meter djup och de djupaste framkom cirka 1,3 meter under markytan. Gravarna var omrörda i det övre skiktet och detta kommer troligen av att man har markberett detta skikt för att anlägga den grusade promenaden och röja undan gravvårdar som inte längre var i bruk. Vi kunde urskilja ett antal barngravar, framförallt på den östra sidan om kyrkan. Vissa delar av schakten var störda av tidigare verksamhet, troligen i samband med ombyggnation av kyrkan. Detta märktes i schakt 1 där det förekom en störning i de gravar som låg direkt mot kyrkan. Här skulle gravarna kunna tillhöra de äldsta gravläggningarna från den medeltida kyrkan. Vid en utvidgning av kyrkans södra mur skulle dessa bli skadade. Vi kunde konstatera att gravarna invid kyrkan var jämnt fördelade över ytan. Gravarna var välstrukturerade och tydligt uppdelade med i princip samma avstånd mellan varje begravning, de var anlagda enligt ett bestämt mönster. Genom att lämna utrymme mellan

Morlanda kyrka 13 Figur 7. Schakt 1, 2 och 3 på nivån 0,55 0,65 meter under markytan. varje grav så har man kunnat gräva nya gravar utan att störa de befintliga gravarna. Resultatet från den osteologiska analysen motsäger dock denna hypotes. En förklaring kan vara att gravarna under historiens lopp kan ha förändrats. När man vid begravningar träffade på äldre gravläggningar kan man ha blivit osäker på vart de olika begravnigarna hörde och fördelat de överblivna benen till andra gravar. Detta skulle kunna förklara hur det som i fält uppfattades som intakta gravar faktiskt var gravar som blivit omrörda med tiden. Gravarnas orientering skiljde sig från den nuvarande kyrkans. Vid undersökningstillfället tolkades detta som att gravarna var orienterade efter en äldre kyrkas orientering. Flera av fyndenheterna tolkades i fält som intakta gravar. I schaktdokumentationen finns fyra fyndenheter markerade som gravläggningar in situ. I fyndmaterialet finns tre fyndenheter som tolkades som intakta gravar. Leif Johnsson konstaterar i sin osteologiska rapport att det finns en komplett begravning i materialet; fyndenhet nummer 36a (bilaga 6). En förklaring till detta kan vara att man under århundradenas lopp flyttat om i äldre gravar och på så sätt skapat ett organiserat kaos i benmaterialet.

14 Bohusläns museum 2007:84 Fynd Begravningarna var svåra att datera. Detta berodde på att de flesta kistor bara var bevarade till hälften. Eftersom dessa var av trä var de för det mesta, av naturliga skäl, så nedbrutna att de inte gick att ta fram. Benmaterialets hållfasthet varierade mellan de olika lagren. Vi kunde se en mer mjuk struktur på de i de övre och undre lagren medan benmaterialet i de mellersta lagren var mer hållfasta. Det är dock tydligt att det förekommer fler begravningar i den delen av området som går under benämningen schakt l till och med 3. I schakt 4 är de säkra begravningarna mycket mindre och det rör sig oftast om omrörda lager (bilaga 3). I schakt 4, 17 meter öster om schakt 3, påträffades en bengrop som innehöll fem intakta skallar, men få övriga ben. I bengropen påträffades framförallt kranium och kalvarium. Fynden i bengropen utgörs av fyndenhet 1 3, 37 40, och 46 48, se bilaga 3 och 6. Det förekom två avslag av flinta i materialet. Utan att man kan säga något specifikt om detta, kan man konstatera att ytan är duglig som förhistorisk boplats. Avslagen kan dock ha tillkommit under historisk tid, som rester vid till exempel eldslagning. Förutom flintan framkom beslagdetaljer och spikar från kistor. Dessa går inte att datera. Två mynt påträffades vid den arkeologiska förundersökningen. Det ena var en brakteat daterad till 1290 1410 som framkom intill kyrkans nuvarande yttervägg. Detta mynt kom dock relativt ytligt och i ett omrört lager. Kanske kommer myntet från en äldre grav, som grävts upp vid någon av kyrkans ombyggnationer (figur 8). Figur 8. Foto av myntet från 1290 1410. Foto: Eva Bergström.

Morlanda kyrka 15 Figur 9. Foto av myntet från 1565. Foto: Eva Bergström. Det andra myntet, en dansk tvåskilling präglad 1565, påträffades i en av gravarna i anslutning till ett kranium. Det kan alltså vara frågan om ett Karonsmynt (figur 9). Bilaga 2 till 4 visar riktningarna av begravningarna. De fyra begravningarna inom schakt 1 3 påvisar att det var närmast kyrkan som man ville bli begravd. Frågan är om de gravar som påträffades inom kyrkan inte har med sådana utanförliggande begravningar att göra. Dessa har i ett senare skede genom utbyggnaden kommit att hamna under kyrkan. Mater ialets potential På grund av att de tillvaratagna benen inte märkts upp och förvarats på ett önskvärt sätt försvåras analysen av undersökningen. Detta är beklagligt ef tersom det är relativt ovanligt att intakta gravar från medeltiden påträffas vid schaktningsarbeten i och intill Bohuslänska kyrkor. Slutsatser samt åtgärdsförslag Vid 1990 års förundersökning i och intill Morlanda kyrka kunde elva intakta begravningar iakttas. En av gravarna kunde dateras till senare delen av 1500-talet. Man tyckte sig se en indelning där de äldre gravarna låg inne i eller intill kyrkan. Bohusläns museum har för avsikt att låta återbegrava de individer som grävdes upp vid 1990 års förundersökning. Efter avslutad undersökning har Bohusläns museum inget att erinra mot arbetsföretaget.

16 Bohusläns museum 2007:84 Referenser Litteratur Holmberg, Axel Emanuel. 1979 ( 1867). Bohusläns historia och beskrifning. Uddevalla. Lundin, Ingela. 2006. Morlanda Golfbana, Arkeologisk utredning, Morlanda 2:1, Bäcken 1:5 och 2:1, Kårehogen 1:2 och 1:28, Morlanda socken, Orust kommun. Bohusläns museum rapport 2006:13. Uddevalla. Ortnamn i Göteborg och Bohuslän, band VIII, Ortnamnen i Orusts västra härad. Lund 1963. Oedman, Johan. 1983 ( 1756). Chorografia Bahusliensis thet är Bohusläns beskrivning. Uddevalla. Otr yckta k ällor Skifteshandlingar Geometrisk avmätning över hemmanen Ebildslätt och Berg N80-6: N1:51 Wrang, Stefan. 1980. Kyrkor i Bohuslän, inventering 1980

Morlanda kyrka 17 Tek nisk a och administrativa uppgif ter Lst dnr: 220-560/90 BM dnr: 877/89 D BM pnr: C232 Län: Västra Götalands län Kommun: Orust Socken: Morlanda Fastighet: Ebildslätt 2:23 Ek. karta: 8029 Läge: X 6459700 Y 1247300 Meter över havet: 15 Koordinatsystem: Eget Höjdsystem: Eget Uppdragsgivare: Ansvarig institution: Projektledare: Fältpersonal: Redaktör: Kyrkorådet i Morlanda pastorat Morlanda 125 474 93 Ellös Bohusläns museum Roger Nyqvist och Kerstin Olson Roger Nyqvist, Kerstin Olson och Tomas Brandt Oscar Ortman Fältarbetstid: 23 januari 1 februari 1990 Undersökt yta: 28 löpmeter schakt Arkiv: Fynd: Foto: Bohusläns museums arkiv Förvaras i Bohusläns museums magasin (F nr:1 12). UM nr 29230 Förvaras i Bohusläns museums foto arkiv UMFA 54691 och UMFA 54692

18 Bohusläns museum 2007:84 Figur för teck ning Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2007-08-23. Dnr 601-2007/1467. Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:20 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2007-08-23. Dnr 601-2007/1467. Figur 3. Översikt över undersökningsområdet med närliggande fornlämningar markerade. Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2007-08-23. Dnr 601-2007/1467. Figur 4. Morlanda kyrka, vykort från 1930-talet. Foto: AB Stockholms Aero. Figur 5. Karta över Morlanda kyrkogård 1898 avkopierad med kommentar 1901. Figur 6. Grundplan för Morlanda kyrka med 1990 år schakt inlagda. Figur 7. Schakt 1, 2 och 3 på nivån 0,55 0,65. Figur 8. Foto av myntet från 1290 1410. Foto: Eva Bergström. Figur 9. Foto av myntet från 1565. Foto: Eva Bergström. Tabellför teck ning Tabell 1: Tabell 1 Fynomständigheter för fyndenheterna. Bilagor Bilaga 1. Schakt 1 nivå 0,65 0,75 meter under markytan. Bilaga 2. Schakt 1 nivå 0,85 0,9 meter under markytan. Bilaga 3. Schakt 4 nivå 0,4 0,65 meter under markytan. Bilaga 4. Schakt 3, profil mot norr samt schakt 1 profil mot väster. Bilaga 5. Murverksdokumentation av Tomas Brandt. Bilaga 6. Osteologisk rapport av Leif Jonsson, ANL. Bilaga 7. Fyndlista. FU 1990 Morlanda kyrka UM nr 29230.

Bilaga 1. Schakt 1 nivå 0,65 0,75 meter under markytan.

Bilaga 2. Schakt 1 nivå 0,85 0,9 meter under markytan.

Bilaga 3. Schakt 4 nivå 0,4 0,65 meter under markytan.

Bilaga 4. Schakt 3, profil mot norr samt schakt 1 profil mot väster.

Bilaga 5. Murverksdokumentation av Tomas Brandt. MORLANDA KYRKA Murverksdokumentation 23-26/1 1990 De ytor som undersöktes är endast de i samband med renoveringsarbetena nedknackade bommarna vilka efter dokumentationen putsades igen. De utgör tillsamman högst några kvadratmeter, och några särskilda undersökningsytor har inte tagits upp. Ytorna är belägna i långhuset, i tornets bottenvåning samt på utsidan av södra långhusväggen. Kyrkans långhus är invändigt putsat med ett tunt puts skikt över en tjockare utstockning, bägge av gråvit och hård puts, som spricker relativt lätt men inte mjölar sig, och som dessutom släpper ganska lätt från undre putsskikt. De bommar som knackats ned har i stort sett bestått av denna yttre puts, medan de inre putslagren ofta suttit kvar. På flera ställen kunde man se att dessa inre puts skikt var strukna med dels en ljusgrå färg och der denna en gulvit strykning. Beskrivningarna av putserna i långhuset nedan gäller alltså de sa undre putsskikt. På kyrkvinden ovanför innertaket, och där detta på sidorna välver av nedåt, kan ses en ljusröd puts på insidan av väggarnas överdel. Denna färg kunde inte återfinnas på de undersökta ytorna. YTA 1: På norra långhusväggen, västra delen, vid golvet: Murverk av oregelbundna stenar med någorlunda flata framsidor, storleksordning 30x70 cm. Ingen skiftläggning, men ovanpå sockeln något som kan vara ett avjämningsskift. Sparsamt med skolsten. På själva stenarna en vitslamning eller vitfärgning, däröver på en av stenarna (men däremot inte på två andra) ett tunt men hårt kalkputsskikt, vitstruket. Sedan en utstockning av seg och mjölig gulbrun kalkputs och ytterst puts enligt ovan. YTA 2: I norra väggen på långhusets västport, innanför dörren till tornet (jfr yta 11 nedan), en halvmeter över golvet: I Tegelmurverk av smalt tegel 23xl0.5x4.5 cm, fogar ca 1.5 cm, fogbruk gulvit kalkbruk, ingen särskild fogstrykning. Utstockning och ytskikt som yta 1. YTA 3: Södra delen av långhusets västvägg, halvannan meter över golvet: Murverk av tuktad sten i kvaderfom i jämna skift och sparsamt med skolsten. Stenstorlekear kring 40 x 80-90 cm. Ytan är inte finhuggen. På stenen en vitslamning och däröver en tunn och mycket hård kalkputs, gråvitstruken. Däröver ytter puts enligt ovan. YTA 4: Västra delen av södra långhusväggen, halvannan meter över golvet: Murverk av oregelbundna och obearbetade stenar, inga skift. Stenarna är fint lagda, med endast någon centimeters fog och inte mycket skolsten. Stora ojämnheter, upp till tio centimeters skillnad mellan högsta och lägsta partier. Puts som yta 3. Dessutom finns vid golvet några sockelstenar av 60-70 cm höjd som sticker ut 6-7 cm från vägglivet, från hörnet och ca två meter utefter väggen. Putsade. YTA 5: Fönsternisch under läktaren på södra långhusväggen, har utseende av igensatt dörr. 5A = västra sidan och 5B = östra sidan:

Kvaderhuggen sten med ganska grov yta, storlek ca 17-23 x 20-30-40 cm, i ganska regelbundna skift och regelbundna hörnkedjor. Som skolsten har använts tunna stenflis. Fläckvis förekornmer en vit och hård utstockning, däröver ett ganska tunt och bräckligt ljusgrått puts skikt, på ytan målat med först en gulvit och sedan en ljusgrå färg. Över detta sedan yttre puts enligt ovan. En sten i östra väggen i smygen avvek från de övriga: Den var släthuggen, ca 10x60 cm i granit. Framsidan och översidan bildade en skarp vinkel. Stenens ändar är oregelbundet avslutade och framsidans norra ände dessutom något ojämn. I Valvet över smygen är slaget av tegel, 23x?x4.5 cm, samma som yta 2, med fogar 10-12 mm YTA 6: Fönstersmygen för sydsidans västligaste större fönster: Smygen är murad som nr 5, dock har valvet inte kunnat undersökas. Intill fönsterkarmen är passningsmurat med tegel av 5.5 cm tjocklek. Fönsterbänken är lagd av oregelbundna men någorlunda flata stenar av ca 20-30 cm storlek samt av tegel, 23x12x5.5 cm och sedan putsad. Ytputs enligt ovan över en utstockning eller äldre puts, av mer gulvit kalkputs. YTA 7: Östra väggen av sydportalens smyg, vid golvet: Tegel 23x12x5.5 cm i blockförband med ungefär en centimeters fog. Puts som yta 6. YTA 8: Intill södra långhusväggens västligaste fönster: Ytan var för liten för att säga något om murverket. Det är dock inte kvaderhugget eller -tuktat. Putsen som yta 6. I fönstersmygen ovanför har använts tegei2?x12x5.5 cm för hörn och karminpassning.! YTA 9: Utvändigt, ovanför syportalen: Tuktad oregelbunden sten lagda i någorlunda jämna skift. En del skolsten. Gulgrå kalkputs över tunn vit slamning eller puts. Stenstorlek kring 20-30x40-60. En sten avviker från övriga: En ca 20x63 cm stor finhuggen sten med trekants hålkäl mellan framsidan och den sluttande översidan. Stenen är något eroderad i ytan men spår av snedhuggning kan skönjas. Grönaktig täljsten. Stenens sluttande översida försvinner in i murverket och dess hela utseende går därför inte att avgöra. YTA 10: Utsidan av grunden, belägen strax öster om sydportalen och i utgrävnings schakt 1: Fältsten och rikligt med skolsten skiftlagda och med avjämningsskift. Själva sockeln sticker ca 10 cm utanför vägglivet och grundsulan längre ner sticker ut ytterligare 15 cm utanför sockeln. Ingen puts. YTA 11: Norra väggen av portalen mellan tom och långhus, på andra sidan av dörren i förhållande till yta 2; samt YTA 13, norra väggen i tornets västportal:

Blandat sten- och tegelmurverk. Långa och smala stenar i väggar, ca IO-15x70-90 cm, med sten- och tegelflis som skolning. Tegel närmare karmen och i valv, 23.5-24xllx5.5 cm, med fogar 5-10 mm. Hörnteglet går 1 1/2-2 stenar in på väggen. Ingen slamning eller färg direkt på stenen. Utstockning av gulvitt kalkbruk, däröver hårdare och gråare ytputs. YTA 12: Som ovan 11 och 13, men stenarna i väggen är oregelbunden fältsten, delvis tuktad, storlek 30-50 cm, samt mycket skolsten och tegelskärv. UNDER KORGOL VET iakttogs murrester: a) intill östväggen en murklack, en rest aven äldre mur ca 32 cm djup med en slätputsad sida mot väster. b) murrest tvärs långskeppet ca 5 meter från östväggen, sträckande sig halvannan meter från norrväggen och ungefär halvvägs mot sydväggen. Den exakta utsträckningen är omöjlig att iaktta. IAKTTAGELSER: Ytorna i tornets bottenvåning är murade på samma sätt. De påminner också om den på vinden synliga västgaveln. Murningssättet i yta 3 saknar motsvarighet i övriga kyrkan. Murningssättet i yta 1 och 4 liknar varandra men skiljer sig från 9 och 10 i det att stenarna är större och att mindre mängd skolsten har använts, samt att skiftläggning saknas. Tre tegelsorter har iakttagits: a) 23x10.5x4.5 cm i yta 2 och 5. b) 23x12x5.5 i yta 6,7 och 8. c)23.5-24x11x5.5 cm i yta 11, 12 och 13, det vill säga i tornets bottenvåning. En mycket hård men tunn kalkputs finns på stenarna i yta 3 och 4, och eventuellt också yta 1. Stenarna har här också en vit avfärgning på själva stenen. Detta saknas på övriga ytor.

Bilaga 6. Osteologisk rapport av Leif Jonsson, ANL. Översiktlig osteologisk analys av människoskelett från Morlanda kyrkogård. Schaktkontroll av Bohusläns Museum. Rapport Det undersökta materialet framkom vid ledningsdragning på Morlanda gamla kyrkogård. Schaktkontroll på platsen gjordes av Roger Nyqvist. Påträffade skelett togs in till Bohusläns Museum för analys. Skeletten varierar i bevarande grad och de flesta kunde bara tillvaratas delvis. Många skelettdelar kommer från tidigare omrörda lager varvid det inte längre går att knyta benen till enskilda individer. En översiktlig granskning av skelettmaterialet gjordes av undertecknad vid besök på Bohusläns museum. Målsättningen var att bedöma ålder och kön. Skador och patologier noterades i de fall då sådana observerades. De osteologiska bedömningarna redovisas efter den numrering som gjorts för de olika fyndenheterna. Flera fyndenheter innehåller rester av flera individer. Dessa betecknas i förekommande fall med: a, b, c och så vidare. Största längd för långa extremitetsben redovisas. Fördelningen av dödåldrar följer i stort det förväntade mönstret. Dock är det sannolikt att spädbarnen är dåligt representerade. En annan osäkerhetsfaktor är att en tredjedel (24 st) av individerna bara kunna bedömas som vuxna. De noggrannare åldersbedömda resterna (59 st) fördelar sig enligt följande: % antal Nyfödda 3,4 2 Barn 1 ±7 år 20,3 12 Barn 8-14 år 20,3 12 Ungdomar 15-20 år 10,2 6 Vuxna 20-40 år 22 13 Vuxna 40-60 år 20,3 12 Vuxna 60+ år 3,4 2 Summa 99,9 59

Förteckning över de undersökta benen. la. Kraniekalott av ca 3-årigt barn. lb. Kranium av manlig typ, ålder ca 30-40 år, halskotor, bröstkotor, revben och skulderblad. 2a. Kranium av manlig typ, ålder drygt 40 år, höftben, ländkotor, korsben, lårben (L 455 mm), skenben. 2b. Höftben av kvinnlig typ, ålder vuxen, lårben (L390 mm), skenben. 3. Kalvarium av manlig typ, ålder drygt 60 år. 7a. Kalvariedel av ca 5-årigt barn. 7b. Lårben av 7-14-årigt barn. 7c. Höftben av kvinnlig typ, vuxen, skulderblad, nyckelben (L 126 mm) överarmsben (L 280 mm), strålben (L 205 mm), armbågsben (L 225 mm), lårben (L 380 mm, höger ben med läkt diafysfraktur). 8. Kranium av manlig typ, ålder 40-60 år, lårben (L 420 mm), skenben,vadben, fötter. 9a. Kalvariedelar, ålder 20-40 år, ländkota, revben, mellanfotsben. 9b. Nötkreatur: 1 bröstkota, spinalutskott; 2 revben. 10a. Fragment av underkäke av ca 4-årigt barn. 10b. Fragment av underkäke av ca 10-årigt barn. 10c. Delar av överkäke, kindknota och skalltak från drygt 20 år gammal individ, ländkota, vadben och vristben. I 11a. Skenben, lös proximal epifys (tonåring). 11b. Skenben, vuxen, vänster. 11c. Skenben, vuxen, vänster. 11d. Skenben, vuxen, vänster (L 364 mm). 11 övrigt. överarmsben, vuxen (L 352 mm), pannben av manlig? typ. 14. Ett fragment. 15. Kraniefragment, över 20 år, fragment av underkäke, skulderblad, strålben (L ca 255 mm), lårben (minsta diafysbredd 32 mm, diafysens väggtjocklek 9-10 mm). 16a. Underkäke av 8-10 års barn. 16b. Överarmsben av 6-7 års barn. 16c. Lårben av ca 15 åring. 16d. Fragment av extremitetsben av minst 2 vuxna individer, överkäke av vuxen individ (kariösa andramolarer). 17a. Lårben av spädbarn. 17b. Lårben av mindre barn. 17c. Höftben, yngre tonåring. 17d. Kraniedelar av två individer, äldre och yngre vuxen, höftben och lårbensdel av manlig typ, hals- bröst- och ländkotor. 18a. Kalottfragment av barn. 18b. Ländkota och höftben av ung vuxen. 18c. Skalltak, kotfragment, revben och rörbensfragment av äldre vuxen individ. 19. Skulderblad, strålben (L 230 mm), bröstkota, revben, ländkota av vuxen individ. 20. Höftben av manlig typ, vuxen, mellanhandsben, fingerled 2 och revben 21a. Bröstkota, skulderblad och skenben av 5-6 års barn. 21b. Kalvariefragment av vuxen individ, bröst- och ländkotor, revben, fingerleder och vristben. 22a. Kalvarie- och underkäks delar av ca 12 års barn, skenben. 22b. Kalvariedelar och lårben av vuxen individ. 23a. Underkäke av 7-8 årigt barn. 23b. Underkäke av manlig typ, vuxen, visdomstand ej utvecklad.

23c. Del av underkäke av manlig typ, vuxen. 23 övrigt. Ländkota, revben, överarmsben, strålben, skenben och mellanfotsben. 24a. Kalvarium av manlig typ, tjockt och poröst skalltak, 30-40 år, visdomstand ej frambruten, överarmsben, armbågsben, lårben, skenben. 24b. Nyckelben, stort, av subadult individ, manlig? 24c Överarmsben av yngre tonåring 24d.Överarmsben av 7-8 år gammalt barn. 25a. Kranium och ryggrad av 5-6 års barn. 25b. Tinningben, ländkota, korsben, mellanfotsben av vuxen (äldre?) individ. 26a. Bröstkota, överarmsben av 5-6 årigt barn. 26b. Höftben, lårben av tonåring. 26c. Kraniefragment och tänder, ländkota, lårben, skenben, språngben av äldre vuxen individ. 29a. Kranium av manlig typ, 40-60 år, skenben, vristben, 29b. Fragment av underkäke av barn. 30. Kalvarium av manlig typ, vuxen (äldre?). 32a. Skenben, tonåring äldre. 32b. Skenben, barn. 32c. Underkäke, spädbarn. 32 övrigt. Diverse kotor, revben och fotben. 34a. Kraniefragment, skenben, barn under 7 år. 34b. Överkäke, underkäke, 35-40 år. 34c. Överkäke, över 40 år 34d. Lårben, barn 7-14 år. 34 övrigt. Lårben av manlig typ. 35a. Lårben av manlig typ, vuxen. 35b. Lårben av kvinnlig typ, vuxen. 35c. Lårben, barn 8-14 år. 35d. Lårben, barn ca 7 år. 35 övrigt. Diverse ben, överarmsben, höftben, revben, vadben. 36a. Komplett skelett, ca 12-13 år. 36b. Hjässben, framtand, underkäksfragment, armbågsben, vuxen. 36 övrigt. tåled av svin. 37. Kalvarium av manlig typ, 20-40 år. 38. Kalvarium av kvinnlig typ, ca 25 år. 39. Kalvarium av manlig typ, 40-45 år. 40a. Kalvarium av manlig typ, 50-60 år. 40b. Höftben av kvinnlig typ, knäskål av kvinnlig typ. 40 övrigt. Strålben (L 238 mm), armbågsben (L 260 mm), lårben (L 440 mm). 42. Kalvarium av kvinnlig typ, ca 25 år, halskota, skulderblad, överarmsben (L 335 mm). 43. Annbågsben och lårben (L 440 mm) av manlig typ, skenben, vadben. 44a. Lårben av manlig typ. 44b. Lårben av kvinnlig typ. 44c. Höftben från barn. 45. Skenben av barn, 2-3 år. 46a. Överannsben och höftben av manlig typ. 46b. Lårbensdiafys av barn.

47. Underkäke, molar l och 2 helt kariösa, visdomstand ej utvecklad, höftben av kvinnlig typ, överarmsben (L 320 mm), lårben (L ca 430 mm). 48. Kalvarium av kvinnlig typ, 30-40 år. 49. Kalvarium av manlig typ, bröstkotor, ländkotor, skenben (robust), mellanhandsben, mellanfotsben. 50. Underkäke av manlig typ, 45-55 år, halskotor, skulderblad, nyckelben (155 mm), armbågsben, mellanhandsben, fingerled. 52. Överarmsben av manlig typ, diverse diafysdelar (2 individer). 53. Kalvarium av kvinnlig typ, 25-30 år. Utan nr. Kalvarium av manlig typ, 40-50 år. Kisthandtag finns i följande nr: 13, 14,27,28 och 51 Göteborg 26 augusti 1997 Leif Jonsson ANL Rapport 1997:5 Institutionen för arkeologi Göteborgs Universitet

Bilaga 7. Fyndlista. FU 1990 Morlanda kyrka UM nr 29230. Fyndnr Sakord Material Antal vikt (g) Fyndomständighet Kommentar 1a avslag Flinta 1 Id 32, schakt 1 1b spik Järn 1 Id 34, schakt 1 Ej tillvarataget 1c Fönsterglas Glas 1 Id 33, schakt 3 2a Spik Järn 1 Id 44, schakt 1 Ej tillvarataget 3a Knappnål Metall 1 0,2 4a Kistbeslag Järn 2 33,3 Id 12, schakt 1 Ringformat kistbeslag 4b Spik Järn 7 53,1 Id 12, schakt 1 Kistspik 5a Mynt Metall 1 Id 25, schakt 3 individ 19 i kranium 5b Spik Järn 1 Id 26, schakt 3 Ej tillvarataget 5c Kistbeslag Järn 2 176 Id 27 och 28, schakt 3 Varje beslag väger 88g. Trärester 6 Bokbeslag Brons/ läder 1 1,4 Id 4, lösfynd. 1,2 m under marknivå. 0,2 m från 0 punkt. I ett mörkt lager under murstenarna. 7 Spik Järn 1 Id 46, schakt 5 Ej tillvarataget 9 Kistbeslag Metall 1 Id 51 Ej tillvarataget 10 Murbruk Murbruk 109,3 fnr 50 Prov 11 Murbruk Murbruk 111 Fnr 51 Prov 12 Murbruk Murbruk 56,3 Fnr 52 Prov 13 Tegel Tegel 3 14 Brakteat metall lösfynd ID 31. I direkt anslutning till grunderna, ca 65 cm djupt Sexbladig blomma av kopparlegering. Fastnitad på läder. Murtegel: 240 x 110 x 60cm. Samt svartglaserat, golvtegel? Penning präglad för Tyska orden under tiden ca 1290 1410

XX FU Morlanda kyrka Roger Nyqvist/Oscar Ortman Rapport 2007:84