Område 3: Plattformen utanför Nybrobaden Med samlingsplats på vägen ut Allmänt Läge När man gått förbi Nybrobadens fritidshusområde kommer man fram till en öppen grusyta. Här kan man välja att gå ut på Storängen åt höger, eller att fortsätta rakt fram genom en öppning i stängslet och följa en liten stig norrut till observationsplattformen vid Svartåns mynning, kallad Nybrotornet. Här beskrivs området från stängslet och ut mot plattformen. Direkt man kommit genom stängslet ligger en öppen yta inramad av hasselbuskar. Här ställs en samlingsplats i ordning för besökande grupper under år 2002. Det ska finnas sittplats för en skolklass och ett litet utrymme att förvara packning regnskyddat i. Topografi Stigen till plattformen går längs en något upphöjd sträckning jämfört med omgivningen. Väster om stigen kommer man snart ner till maden, som brukar översvämmas varje vår. När Roxens vatten stiger mycket över normalvattennivån på 33,6 m.ö.h. är det blött även under plattformen. Ingen del av området når upp till 35-metersnivå enligt kartan. Geologi Material har ansamlats vid åns översvämningar så att liten vall bildats längs med ån, och det är den vallen som stigen går längs. Inom hela området har material avlagrats vid översvämningar. Detta så kallade svämsediment är här uppbyggt av grovmo-sand, d.v.s. ganska grovkornigt material. Det finns en del 3-5 dm stora block. Något enstaka block är upp till en meter stort. Om blocken hör till underliggande morän eller har tagits dit som grundstenar är inte klarlagt. I stigens förlängning utanför plattformen ligger ett 2 meter stort block samt en tät samling med (ditlagda?) små block. Natur Längs med stigen växer lövträd och buskar av ett flertal arter, bl.a. några stora knäckepilar och ett flertal hasselstånd och rödvidebuskar. Åvallens fältskikt utgörs av trivial friskmarksvegetation. I kanten mot maden breder älgört och andra fuktmarksväxter ut sig. Maden domineras av jättegröe. Längre ut mot ån vidtar vassbältet. Denna del betas inte (men en del betesdjur tar sig in ibland). Utanför plattformen finns betade mader. Betesdjuren går nästan ända fram till tornet. Stängslet har skapat en tydlig skiljelinje mellan den obetade sidans högvuxna vass- och jättegröebälten och den betade delens korthållna vegetation som sträcker sig långt ut innan vassen tar vid. Betet har skapat en öppen vattenyta innanför vassen, en så kallad blå bård. Den kallas ofta Gölen eftersom den ser ut som en göl. Från Nybrotornet har man god uppsikt över strandängens och fågelsjöns fåglar. Vad som brukar ses, och var, är närmare presenterat under Artgrupper/Fåglar nedan.
Kultur På häradskartan från 1870-talet ligger Svartåns övre strandlinje på ungefär samma plats som idag. Där det nedom denna linje idag utbreder sig vassar och jättegröebälten eller sumpskog var det troligen mer eller mindre vegetationsfritt i slutet av 1800-talet. Vegetationen har skapat ett lager av gyttja och rötter som idag är ungefär halvmetertjockt. På södra sidan om Svartån, från Nybron till åmynningen, fanns enligt häradskartan en fuktig betesmark. Öster och söder om betesmarken vidtog den vidsträckta slåtterängen Storängen. Handledningens område 1-3 ligger alla innanför den forna betesmarkens gräns, d.v.s. inom ägorna Alguvi 6:2-3 på ekonomiska kartan från 1940- och 1980-talet. Längs stigen ut till plattformen inom område 3 låg på 1940-talet flera byggnader enligt ekonomiska kartan från 40-talet. Det var längor med badhytter tillhörande den allmänna badplatsen Nybrobaden, som varit igång sedan ett antal år. Byggnaderna revs i mitten/slutet av 60-talet då badplatsen avvecklades. En hel del av områdets träd och buskar är troligen planterade under badplatstiden. Åtminstone rödvidebuskarna bör ha planterats, eftersom rödvide inte är spontant inkommen i Sverige, men odlad sen länge. Detsamma gäller de stora vitpilarna. Fritidshusområdet söder om område 2 var till stor del bebyggt redan på 1940-talet enligt 40- talets ekonomiska karta. Det första huset byggdes 1934. Fram till 1945 byggdes hus på totalt 16 tomter. På 50-talet tillkom ytterligare 5 tomter. Efter en senare sammanslagning finns nu 20 tomter. Till att börja var bebyggelsen av badhyttkaraktär. Efter om- och tillbyggnader har de blivit rena fritidshus. Markägandet är organiserat genom Nybrobadens fritidshusområde, ekonomisk förening (först kallat sportstugeförening). På badplatsens tid fanns inte mycket till vegetationsbälten där vass och jättegröe idag breder ut sig. I vattnet var det långgrunt och sandbotten. Man behövde som vuxen ta sig halvvägs till Berg innan det var lönt att doppa sig, enligt Bengt Brosché som badade här på 60-talet. Det gula huset söder om område 3 var badplatsens kiosk. Idag förfogar fritidshusföreningen över huset, som används vid olika sammankomster. Intill har en torrtoalett satts upp, vars yttre del är tillgänglig för allmänheten. Vegetation Trädskikt Längs stigen står tre grova vitpilar. En är trestammig och inhyser faktiskt en getapel i en av grenklykorna. Som en åldersjämförelse kan nämnas att en nyligen kapad pil i fritidshusområdet har en metergrov stubbe med knappt 70 årsringar. Övriga träd i område 2 utgörs av en oxel, några klibbalar, en grov sälg och flera unga sälgar, två vårtbjörkar och några unga knäckepilar. Buskskikt Nära tornet står ett flertal täta rödvidebuskar. Hassel är vanlig i området. Många står som grova strutar, men det finns även unga fröförökade hasslar. Ett flertal gråvidebuskar står mot kanterna. Övrigt buskskikt utgörs av: Svarta vinbär några ex. vid tornet Apel litet ex. vid grova sälgen Getapel 1 ex. i klyka på grov vitpil Trubbhagtorn 1 ex. Nyponros enstaka ex.
Fältskikt Friskmarken uppe längs stigen domineras av trivial gräsvegetation. Gräsen rödsvingel, hundäxing och timotej är vanliga och rödven ganska vanlig. Vegetationen är bitvis lite skräpig, med mycket nässlor. Jordreva, som både har vackra blommor och angenäm doft, är vanligt förekommade. Blekbalsamin är en annan trevlig bekantskap, som sprätter ut sina frön när man tar i de mogna frökapslarna. Lundväxten nejlikrot har frön med hakar, som fastnar i de förbipasserandes kläder och skor. Vid entrén nära samlingsplatsen står ett tätt bestånd med kanadensiskt gullris, en högvuxen växt, som troligen är kvarstående från odling. Samlingsplatsens vegetation beskrivs närmare under Småmiljöer. Detsamma gäller vad som växer kring tornet, där fuktmarksväxter dominerar. I övergången mot maden finns en del fuktmarksväxter som älgört, tuvtåtel och besksöta. Den obetade maden väster om åvallen är mer eller mindre blöt. Dess vegetation domineras av gräset jättegröe. Strandlysing, vasstarr och fackelblomster är vanligt förekommande. Strandklo, frossört och knölsyska är ganska vanliga. Följande arter växer i maden: Stråväxter: Örter: Jättegröe Strandlysing Frossört Vanlig andmat Vasstarr Fackelblomster Knölsyska Vattenpilört Bladvass Strandklo Vattenskräppa Gul iris Utanför maden mot ån utbreder sig ett vassbälte. På den betade maden utanför tornet domineras vegetationen av jättegröe och vasstarr. Det växer även mycket gul iris. Tittar man åt höger finns extra välbetade ytor med krypven, gåsört, höstfibbla, bitterpilört och andra beteståliga arter. Vid gölen (den blå bården) ser man en del stora vattenväxter såsom vattenskräppa och stor igelknopp. Bottenskikt Bottenskiktet är dåligt utbildat på marken. Vill man se mossor (och lavar) bör man titta på de block som ligger på friskmarken. De kan vara täckta av den vanliga mossan cypressfläta, i sällskap med en del raggmossa. Det växer också lavar såsom kvarts-, färg- och blåslav samt en del obestämda skorplavar. En del trädväxande lavar som vägglav och hjälmrosettlav har fallit ned på blocken och lyckats växa vidare där. Epifyter På träd och buskar är lavar vanliga. Det rör sig om ungefär samma arter som i område två, t.ex. rikbarksarter ur släktena Physcia, Physconia och Xanthoria (rosettlavar, dagglavar och vägglavar). Det verkar dock inte finnas fullt så mycket lavar här som där. Äldre träd och buskar är kanske mer skuggade i detta område, vilket missgynnar lavar.
Småmiljöer och enskilda objekt Samlingsplats På platsen för den kommande samlingsplatsen innanför stängslet i söder gjordes en enkel växtinventering. Hittills har gräs och örter vuxit fritt, vilket gynnat högvuxna och konkurrenståliga växter. Kanske blir artsammansättningen annorlunda efter några år med viss skötsel och mer utnyttjande. År 2001 dominerades vegetationen av hundäxing och hundloka. Följande arter observerades: Gräs: Örter: Hundäxing Hundloka Ängssyra (stor?) Brännässla Kvickrot Vägtistel Ogräsmaskros Röllika Timotej Gråbo Kanad. gullris Tuvtåtel Rödven Kring fågeltornet Observationsplattformen/tornet ligger just där maden börjar. Trappan upp står på mindre fuktig mark i kanten av åvallen. Tornets yttre pelare står ute i maden. Stängslet mot den betade strandängen går just utanför. Man kan alltså studera madens växter i obetat skick samtidigt som samma arter är mer eller mindre nedbetade någon meter bort. Följande arter hittades under fältbesöket hösten 2001. V betyder vanligt förekommande. Stråväxter: Örter: Hundäxing V Strandlysing V Hundloka Svalting Ängskavle V Bitterpilört V Älgört Ängsruta Krypven V Brunskära V Ängssyra (stor?) Fackelblomster Tuvtåtel V Förgätmigej V Obestämd dån Sprängört Jättegröe V Åkertistel V Daggkåpa Vattenmåra Rödven Vägtistel Brännässla Knölsyska Timotej Krustistel Höstfibbla Vattenpilört Vasstarr Krusskräppa Revsmörblomma Gul iris Tomtskräppa Maskros Vattenskräppa Jordreva Utsikt från tornet Snett bakåt till vänster har man den obetade maden som följs av ett vassbälte ut mot ån. Träd och buskar hindrar dock sikten åt detta håll. Några småträd vänster om tornet har vuxit sig tillräckligt höga för att skymma även det mesta av sikten mot strandängarna på andra sidan ån. Den vak som brukar bildas framåt vårvintern utanför åmynningen är dock inte skymd. Åt NV ser man ut över Härnaviken och bakomliggande strandängar som också hör till Svartåmynningens naturreservat. Längre bort syns Vreta kloster kyrka som ligger uppe på en höjdsträckning av kalkrika bergarter. Norrut syns infarten till Göta kanal, fornborgen Snaveborg och Sandviks camping- och badplats för att nämna några riktmärken. I NO ligger Götudden med ytterligare en fornborg, belägen bakom spetsen av Tvärskogsudde, en söderifrån kommande udde ut i Roxen. På uddens hitsida ser man Ekängens nybyggda villor. Lite längre åt höger står ett vitt magasin, tillhörande Näsby som förr haft en egen sockenkyrka. I närheten syns ett vindkraftverk och Gärstadverket. Längre åt höger syns ännu ett vindkraftverk, beläget intill Stångåns mynning.
Artgrupper Fåglar Vid gölen, utanför tornet nära vassen, går ofta vadare. Ett svanpar, något gåspar och någon sothöna brukar häcka vid gölen. Årtor och andra simänder brukar födosöka här. Innan isen ger sig om vårarna brukar mycket simfågel samlas i det öppna vattnet vid Svartåns mynning. Det är bl.a. stor- och salskrake, knipa, sångsvan, gräsand och kricka. I vassarna kan man få se skäggmesar. Inne från träden och buskarna kring stigen sjunger ibland näktergal. Ut över de öppna maderna ser man oroliga rödbenor, betande bläsänder, trippande gulärlor och många andra strandängsfåglar. Ute i sjön ligger småflockar av vigg, brunand och knipa. Skäggdoppingar ligger lite varstans ute på Roxens fria vattenytor. Kring spången bort mot stora fågeltornet brukar skrattmåsar häcka. Där kan man högvattenår få se dvärgmåsar, fiskoch svarttärnor. I träden ute på Stenholmen finns en mindre skarvkoloni. Strandväxter Många strandväxter kan studeras på den obetade maden väster om stigen och kring tornet. Utanför tornet kan man se samma växter i betat skick. Det är inte alltid man känner igen dem nedbetade. I betesmarken växer många kortvuxna arter som har svårt att klara sig i den obetade delen. Gräset krypven, som gynnas av betet, är vanligt. Aktiviteter Fågelskådning Jämförelser mellan betad och obetad mad I den betade delen råder tillträdesförbud t.o.m. 30/6. Helst bör man dock inte traska ut dit alls med tanke på att denna del av reservatet nästan alltid hyser känsliga fåglar, och att fågelskådare uppe i tornet vill kunna observera fåglarna på rimligt avstånd. Bättre är att stå alldeles vid stängslet eller att skåda ut över betesmarkens växter från tornet. Vill man närstudera den betade madens växter bör man istället följa vandringsleden ut till stora fågeltornet, som beskrivs i område 4. Kommentarer Badplatsens före detta kiosk hör idag till Nybrobadens fritidshusområde, som använder lokalen vid olika sammankomster. Lokalen är utrustad med ett flertal småbord och stolar. Den kan eventuellt lånas av föreningen. Kontakta Arne Berg som är ordförande i föreningen och har fritidshus på tomt nr 6 (hemadress: Djurgårdsg. 77, 582 29 Linköping, tel. 013-12 17 59), eller Bertil Kron, som är tillsyningsman och har tomt 2, som är den andra tomten efter lokalen (tel. 013-14 04 69).