Ett bidrag till ditt hus! INFORMATION OM BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD
Pontusbadet i Luleå är exempel på en modern byggnad som fått stöd genom kulturmiljöbidraget. Hus och andra byggda konstruktioner är viktiga kulturarv Kulturarvet är en del av vår vardagsmiljö, men det kan samtidigt vara sevärdheter och viktiga besöksmål. Tänk bara på Gammelstads kyrkstad eller Porjus kraftstation. Det är ofta svårt att se värdena i sin hemmamiljö innan de ställs i relation till något helt annat. Hus är berättelser, man brukar säga om väggarna kunde tala, och det kan de. Det är vi som måste lära oss förstå vad de säger. Äldre hus kan bland annat berätta om andra skönhetsideal och sociala normer eller om en annan byggteknik. Den faluröda slamfärg som präglar de flesta av landsbygdens byar berättar om en billig, enkel och välfungerande färg som var en tidig gör det själv -produkt. Det praktfulla, murade tegelhuset från förra sekelskiftet, hopfogat för hand av hundratusentals tegelstenar, representerar en arbetsinsats som få skulle ha råd med idag. Det berättar därmed om en tid när arbetskraften hade ett mycket lägre värde. Samhället har i århundraden strävat efter att bevara värdefulla byggnader, länge handlade det om anslående byggnadsverk, som kunde befästa rikets ålder och traditioner. Vid förra sekelskiftet vidgades intresset till att även omfatta byggnader som inte tillhör de berömda nationalmonumenten. 1960 fick vi en lagstiftning som gav möjlighet att skydda alla typer av byggnader. Det var i spåren av efterkrigstidens stora stadsomvandlingar och våg av rivningar som det växte fram en allmän opinion för att bevara den äldre bebyggelse som ännu stod kvar. Det europeiska byggnadsvårdsåret 1974-75 blev en kampanj för att vardagslivets anonyma byggnader skulle bevaras. 1974 var också året då staten instiftade ett bidrag till vården av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det statliga byggnadsvårdsbidraget är ett viktigt stöd för fastighetsägare i arbetet med att bevara vår kulturmiljö. Det är ägaren som har ansvaret för att vårda de byggnader som hör till hans/hennes fastighet, att sköta reparationer, löpande underhåll och så vidare. Det gäller även kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Länsstyrelsen kan lämna bidrag till de kulturhistoriska merkostnaderna i mån av tillgång till medel, men aldrig ta över ägaransvaret för hus och anläggningar. Så här säger Plan- och bygglagen; 13 Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär. Byggnader som avses i 12 skall underhållas så att deras särart bevaras. Lag (1994:852). 2(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD
Genom stöd från kulturmiljöbidraget har fyrbåken på Stor-Räbben (t.v.) och Torneusgårdens magasin (t.h) kunnat renoveras. Sex viktiga frågor om bidraget VILKA BYGGNADER? Bidraget är avsett för välbevarade byggnader bostadshus, ekonomibyggnader, industribyggnader m fl - och byggnadsverk som fyrar, broar, dammar m.m. Det handlar oftast om äldre byggnader men kan ges till yngre bebyggelse om syftet är att bevara material och teknik som är dyrare än dagens gängse lösningar. Ju yngre byggnad desto högre krav ställs på att den är oförändrad. Ett krav är att byggnaden/anläggningen står på ursprunglig plats, bidrag lämnas inte till flyttade byggnader. VAD ÄR BIDRAGET AVSETT FÖR? Bidraget är avsett för kulturhistoriska merkostnader. Det betyder kostnader för att bevara de särdrag, tekniker och material som kännetecknar en byggnad, och den tid då den byggdes, om detta kräver dyra insatser som inte ryms inom nutida, moderna byggsystem. Bidraget är inte avsett för att återskapa äldre byggnadsdetaljer som gått förlorade vid tidigare ombyggnader. HUR MYCKET FÅR MAN I BIDRAG? Den bidragsgrundande kostnaden är mellanskillnaden mellan ett modernt standardutförande/standardmaterial och kostnaden för att utföra arbetet med anpassade, tidskrävande tekniker eller dyra material. Det kan också vara att bibehålla byggnadsdetaljer som helt saknar funktion men som är viktiga för byggnadens karaktär och utseende. Man får aldrig hela kostnaden betald, det krävs alltid en egen insats. Beroende på vilken byggnad det handlar om, kan bidraget uppgå till mellan 50 och 90% av den bidragsgrundande kostnaden. VEM KAN SÖKA? Alla kan söka bidraget. Den som söker för en byggnad som ägs av någon annan måste uppvisa fullmakt från ägaren. NÄR SKA MAN SÖKA? Bidraget anslås varje år med ett sista ansökningsdatum, för närvarande 1:a september året innan arbetet är avsett att utföras. VAR SÖKER MAN BIDRAGET? Bidraget söks genom Länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Blanketter och mer information hittar du på www.lansstyrelsen.se/norrbotten. Prioriteringsgrunder Varje år ansöks det om betydligt större summor än vi disponerar och därför måste vi prioritera. Endast de mest värdefulla delarna av vårt byggda kulturarv kan få stöd genom det statliga bidraget. När vi prioriterar har vi olika inventeringar och bevarandeprogram till hjälp. De viktigaste är Norrbottens synliga historia, som är länets kulturmiljöprogram respektive Vårt hävdade Norrbotten, program för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Dessutom är byggnader som skyddats i kommunala detaljplaner prioriterade. Generellt har en miljö med många välbevarade byggnader högre prioritet än den sista gamla byggnaden i en helt förändrad miljö. För enstaka, närmast unika byggnader, som ett rökpörte eller ett portlider som kanske är ett av de sista i sitt slag, finns möjlighet till bidrag även om andra hus i närmiljön är förändrade. Byggnadens/anläggningens skick är ett annat urvalskriterium. Då bidraget ska ge största möjliga kulturmiljönytta, är det inte effektivt att stötta uppenbart förfallna byggnader. En byggnad med en allmän funktion som ger fler än ägarna tillträde till den är också prioriterad, om den har tillräckligt höga kulturvärden. 3(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD
Båtbodarna i Övre Soppero och njallan vid Nilasvallen utanför Moskosel har kunnat bevaras med stöd av kulturmiljöbidraget. Antikvarisk medverkan Den som ges bidrag får ett skriftligt beslut med villkor om att arbetet ska följas av en kulturhistoriskt sakkunnig, s.k. antikvarisk medverkan. Den kulturhistoriskt sakkunnige har till uppgift att upprätta en arbetsplan som preciserar de åtgärder som ska utföras och hur de ska utföras, liksom att övervaka att arbetsplanen följs så att de kulturhistoriska värdena inte förfars. När man restaurerar en byggnad dyker det nästan alltid upp nya, oförutsedda frågor under arbetets gång och i dessa situationer ska den kulturhistoriskt sakkunnige ge råd. Kostnaden för antikvarisk medverkan belastar inte det bidrag som beviljats, men den som fått bidrag är skyldig att kontakta den som Länsstyrelsen föreskriver innan arbetet startar och innan material köps in etc. Skyldigheter för bidragsmottagaren En första rekommendation är att man som bidragsmottagare läser sitt beslut. Det är inte säkert att bidrag beviljats för alla de arbetsinsatser man sökt för och i beslutet kan det finnas villkor om att ett arbetsmoment ska utföras på ett visst sätt. Dessutom finns där villkor om när arbetet ska vara avslutat och när man ska rekvirera pengarna. Om villkoren inte följs kan bidraget återtas eller minskas. Bidragsmottagaren måste själv ansvara för förberedande arbeten, som att städa ur en byggnad innan arbetet startar. Som ägare måste man axla rollen som byggherre, planera arbetet, ta arbetsgivaransvar om man anställer, upphandla och betala fakturor om arbetet upphandlas av en entreprenör. Innan arbetet påbörjas ska den kulturhistoriskt sakkunnige meddelas. Kontakten bör tas i god tid så att denne hinner träffa hantverkaren på byggplatsen för att diskutera genomförandet och dokumentera befintlig teknik/utförande. Den kulturhistoriskt sakkun- nige ska följa och även godkänna arbetet och är därför en nyckelperson för den som fått ett bidrag. Den som får ett bidrag förbinder sig att följa villkoren i beslutet och att efter genomförd restaurering vårda byggnaden på den plats där den står. Redovisning I samband med att bidraget rekvireras måste man redovisa sina kostnader med kopior av fakturor som rör det beviljade arbetet, samt kvitton på att räkningarna är betalda. Den som är momsredovisningsskyldig får inte ta upp momsen som en kostnad. I redovisningen ska man också uppge hur många dagsverken som lagts ned. Eget arbete får räknas som egeninsats och ska verifieras genom tidjournal, insatsen kan dock inte ersättas genom kontantutbetalning. 4(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD
Portlider i Svensbyn Tvärådammen i Överkalix Shopping Några exempel på byggnader/anläggningar som fått stöd genom kulturmiljöbidraget. Shopping (kv Råttan 7 i Luleå) uppfördes 1955 efter arkitekt Ralph Erskines ritningar. Den har ett alldeles särskilt värde som Europas första inomhusgalleria och är en karaktärsbyggnad för Luleå. När det efter nästan ett halvsekel fanns behov av att byta ut den gamla plåten hade fasadens plåtprofil utgått ur produktionen. Det skulle krävas ett specialverktyg för att kunna få fram en plåt som var likadan som den gamla. Shoppings karaktär ligger till stor del i materialen där fasadens plåtprofil bedömdes som viktig att bibehålla. Kostnaden för att ta fram det speciella pressverktyget bedömdes därför som en kulturhistoriskt motiverad överkostnad. Portlider är en ålderdomlig byggnadstyp som går tillbaka till den tid då gårdarna var byggda i fyrkant kring gårdstunet. I Svensbyn finns ett gammalt, välbevarat portlider vid en gård som flyttades ut ur bykärnan vid laga skiftet. Portlidret var i förhållandevis gott skick, timrat i en ålderdomlig teknik och den dendrokronologiska dateringen visade att träden till väggarnas timmer fällts 1650. Restaureringen innebar utbyte av en del stockar samt översyn av grunden och taket. Bidraget motiverades av att lidret är ett av få bevarade exempel på en byggnadstyp som en gång varit vanlig på välbärgade bondgårdar. Dammbron längs väg 769, vid Tvärån i Överkalix kommun, är från tidigt 1950-tal och byggd för flottningens behov. De bågformiga dammluckorna manövreras maskinellt med hjälp av ett linspel. Dammluckorna har en stomme av träbågar på stålramar. Bågarna hålls ihop av långa bultar som även förbinder dem med längsgående bjälkar fastsatta i stålkonstruktionen. Tvärs över de bärande bågarna är kraftiga, spontade plank fastspikade. Restaureringsarbetet omfattade byte av merparten av virket, skrapning/blästring och målning av stålkonstruktionen samt en rekonstruktion av setterslussen. Linspelet reparerades, trappan och plattformen intill spelhuset återställdes. Bidraget motiverades av att anläggningen är en av länets allt färre kvarvarande miljöer från den tidigare så betydelsefulla flottningsepoken. 5(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD
Lador i Börjeslandet. Ladlandskapen längs de stora vägstråken Lador är ett av de mest karaktäristiska dragen i Norrbottens kustnära odlingslandskap. Men det är ett hotat landskap eftersom ladorna numera saknar funktion. Under flera år genomfördes ett stort restaureringsprojekt inriktat på ladlandskapen längs de större vägarna, där många människor rör sig. I samarbete mellan Studieförbundet Vuxenskolan, Norrbottens museum, Länsarbetsnämnden, Länsstyrelsen och EU:s jordbruksfond, renoverades en mängd lador i kustkommunerna. Här stod inte den enskilda byggnaden utan det samlade ladlandskapet i fokus. Arbetet inriktades på att lyfta ladorna från marken, byta rötskadat virke och säkerställa att taken var täta samt att luckor och öppningar gick att stänga. Ladorna fick behålla sina plåttak, men på enstaka lador som hade kvar sina spåntak och stod i iögonfallande lägen lades nya spåntak. Bidraget motiverades av att ladlandskapen är ett norrländskt karaktärsdrag och att de utvalda områdena utmed de stora vägarna är tillgängliga för många, både ortsbor och besökare. Att många olika aktörer samverkade i arbetet bedömdes också som positivt. 6(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD
LIT TERATURTIPS Det finns en stor flora av böcker om byggnadsvård här ges några exempel. FEM PELARE en vägledning för god byggnadsvård. Stig Robertsson, Riksantikvarieämbetet 2002. LIGGTIMMERHUS tillsyn och reparation. Söderberg Uno, Riksantikvarieämbetet 1992. ISBN 91-7192-852-9 SÅ RENOVERAS TORP & GÅRDAR Ove Hidemark, Elisabet Stavenow-Hidemark, Göran Söderström, Axel Unnerbäck. Ica Bokförlag 1995. ISBN 91-534-1675-9 RESERVDELAR TILL GAMLA HUS KATALOG No 7 Handbok och postorder. Gysinge Centrum för byggnadsvård 2002. HANDHYVLAD PANEL I HJO Gunnar Almevik, Mats Renström. ISBN 91-631-4890-0 SKANSENS HANDBOK I VÅRDEN AV GAMLA BYGGNADER Gustafsson Gotthard, Forum 1972. HANTVERKET I GAMLA HUS Byggförlaget i samarbete med Svenska föreningen för byggnadsvård 1998. HUSETS FIENDER; RÖTA SVAMP OCH INSEKTER Byggnadskultur 2000:1. FÖNSTER Historik och råd vid renovering. Lisinski Jan, Antell Olof, Riksantikvarieämbetet rapport 1988:1. ISBN91-7192-730-1 STICKSPÅN Stina Wedman, Riksantikvarieämbetet 1998. ISBN 91-7209-131-2 Materialguiden www.raa.se Ett bidrag till ditt hus! INFORMATION OM BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD Omslagsbilder: Porjus gamla kraftstation (t.v), Bostället i Gammelstad (t.h). Länstyrelsen i Norrbotten Stationsgatan 5 971 86 Luleå Tel: 0920-960 00 Fax: 0920-22 84 11 www.lansstyrelsen.se/norrbotten 7(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD