PETER EINARSSON Telefon 0477 79 90 13 E-post peter.einarsson@ekolantbruk.se 19 november 2008 Till Jordbruksdepartementet 103 33 Stockholm Förslag till handlingsprogram växtskyddsmedel Ert dnr Jo2008/2278/ELT Övergripande synpunkter Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket fick i december 2006 regeringens uppdrag att föreslå en "handlingsplan för hållbart växtskydd". Uppdraget har nu redovisats i en rapport med titeln "Hållbar användning av växtskyddsmedel" en insnävning som tyvärr också går igen i innehållet. Rapporten saknar helt ambition att ta det bredare grepp på växtskyddsfrågorna som krävs för att klara gällande nationella miljökvalitetsmål och även för att motsvara kraven i kommande EUlagstiftning. Miljökvalitetsmålet "Giftfri miljö" innebär att halterna av "naturfrämmande ämnen" i miljön ska reduceras till "nära noll" så att de ger "försumbar" påverkan på ekosystemen. Målen för Levande sjöar, Grundvatten, Rikt odlingslandskap och Rikt växt- och djurliv ställer snarlika krav. Detta är de s k generationsmålen, som enligt Miljömålsrådets senaste utvärdering bör vara uppfyllda 2020. Redan i förra handlingsprogrammet från 2002 konstaterades att generationsmålen kräver "genomgripande förändringar för att komma bort från det kemikalieberoende som livsmedelsproduktionen nu vilar på" och "förutsätter insatser för att utveckla och implementera alternativ till kemisk bekämpning". Detta hänvisades dock till "ett längre perspektiv" och inga konkreta åtgärder föreslogs. Sågargatan 10 A 753 18 Uppsala Telefon rikskansli 018 10 10 06 Telefax rikskansli 018 10 10 66 Webplats www.ekolantbruk.se
Den aktuella rapporten väljer återigen att skjuta den nödvändiga omställningen på framtiden, och har istället "valt att försöka balansera svenskt jordbruks konkurrenskraft mot miljökvalitetsmålen" (s 9). I praktiken verkar detta innebära att man inte är beredd att överhuvudtaget ställa några krav på jordbruksnäringen. Rapporten utgår uttryckligen från antagandet att användningen av kemiska bekämpningsmedel kommer att öka, men föreslår inga åtgärder för att förhindra detta och inga insatser för att stimulera alternativa växtskyddsmetoder. Tvärtom läggs en rad olika förslag som alla utgår från förutsättningen att kemisk bekämpning ska förbli helt dominerande som växtskyddsmetod. Vi tycker att tre myndigheterna på flera centrala punkter frångått de instruktioner som gavs i regeringsuppdraget. Man har inte föreslagit åtgärder "med utgångspunkt i relevanta miljökvalitetsmål". Man har inte redovisat "olika ambitionsnivåer avseende mål och lämpliga åtgärder", och man har definitivt inte levererat "ett redskap i det långsiktiga arbetet att fortlöpande minska (...) beroendet av växtskyddsmedel" (s 16). Vi menar att dessa brister är så allvarliga att regeringen genast bör besluta om en kompletterande utredning som uteslutande får till uppdrag att belysa alternativen till kemisk bekämpning och lägga förslag på åtgärder som skulle göra det möjligt att nå miljökvalitetsmålen. Att vänta med detta till nästa programperiod efter 2013 är liktydigt med att avskriva möjligheterna att nå målen till 2020. Utredningsuppdraget bör ges till fristående forskare med kompetens inom området uthålliga odlingssystem, exempelvis till Centrum för uthålligt lantbruk vid SLU. Tvärtemot vad som hävdas i myndigheternas förslag saknas inte kunskap och metoder för kemikaliefritt växtskydd. Redan i förra handlingsprogrammet listades en rad väl beprövade åtgärder som inte kräver teknikutveckling utan bara förändrade ekonomiska incitament, bland annat: bättre växtföljder med betydande inslag av vall sänkta kvävegivor val av resistenta sorter anpassad så- och skördetidpunkt mekaniska åtgärder som ogräsharvning och radhackning stubbearbetning bättre dränering. Många av dessa åtgärder är dessutom önskvärda även av andra skäl. På flera ställen i rapporten framskymtar att myndigheternas invändning mot alternativa växtskyddsmetoder snarare är kostnaden än genomförbarheten. Man hänvisar bland annat till den uppskattning som Jordbruksverket gjorde 2002 av kostnaderna för en halverad användning av kemisk bekämpning i svenskt lantbruk. Beräkningen stannade på en nettokostnad om 250 miljoner kronor per år, förutsatt att inga anpassningar gjordes av växtföljder, sortval osv. Med andra ord skulle kostnaden i verkligheten kunna stanna en bra bit under den nivån. Men även den framräknade nivån motsvarar bara knappt 100 kronor per hektar åkermark eller 1-2 öre per kg skördeprodukt. Endast den som anser att miljökvalitetsmålen måste uppnås helt gratis kan betrakta detta som en hög kostnad. 2
Detaljkommentarer till några textavsnitt -- 3.7 Miljömålens betydelse för användningen av växtskyddsmedel Det är riktigt att några få kemiska medel är tillåtna för växtskydd i ekologisk produktion. Mer exakt handlar det om rent svavel, svavelkalkvätska, släckt kalk (mot fruktträdskräfta) och järn(iii)fosfat (mot sniglar). Detta är kanske snarare ett exempel på hur långt man kan komma i att eliminera kemiska medel, än på hur omöjligt det är. -- 4.3.2 Feromoner, mikroorganismer, växtextrakt etc. Det är mycket viktigt att hitta en lösning så att användningen av enkla biologiska preparat inte blockeras. Vi är dock tveksamma till att helt undanta dem från prövning. Biologiskt ursprung och enkel kemi innebär inte med automatik liten miljöpåverkan. En åtgärd som borde kunna vidtas genast är en kraftig sänkning av prövningsavgiften för den nationella registreringen. Kan finansieras antingen genom en liten avgiftshöjning för övriga registreringar eller genom överföring av medel från bekämpningsmedelsskatten. -- 4.9.3 Nationella begränsningar och förbud Vi anser det självklart att de gällande svenska förbuden mot bland annat flygbesprutning, bekämpning på naturbetesmark, nedvissningsbehandling, jorddesinfektion och stråförkortning måste behållas. Liksom utredarna har vi noterat en tilltagande lobbyverksamhet framförallt från industrin, men även från LRF och närstående organisationer, som pläderar för en uppluckring. Vi vill påminna om att flera av dessa begränsningar tillkom efter starka opinionsyttringar och att de utan tvivel har mycket starkt stöd bland konsumenterna. En uppluckring skulle förutom de negativa miljöeffekterna även skada förtroendet för svenskt lantbruk. -- 4.9.3 Nationella särbestämmelser om makrobiologiska bekämpningsmedel Liksom när det gäller feromoner är det angeläget att användningen av makrobiologiska medel inte försvåras. Vi har dock lite svårt att se poängen med att flytta regleringen från KemI där kompetensen finns till annan myndighet (tullen?). Om huvudproblemet är prövningsavgiften är den enkla lösningen att reducera den. -- 5.2 Jordbruk och trädgård Statistiken över bekämpningsmedelsanvändningen presenteras genomgående på ett missvisande sätt, som ger intryck av en minskande användning trots att bekämpningsintensiteten stadigt ökat sedan mitten av 1990-talet. Redovisning i termer av mängd aktiv substans bör undvikas eftersom den varken är relevant för miljö- och hälsoeffekter eller som mått på beroendet av kemiskt växtskydd. Det används idag cirka 1 miljon fler hektardoser än under första halvan av 1990- talet, trots att den areal där bekämpningsmedel används minskat med cirka 25 procent. Särredovisningen av glyfosatpreparat gör det svårare för läsaren att se denna ökning, eftersom det är de som ökat, medan annan herbicidanvändning minskat. 3
Siffrorna från SCBs intervjuundersökning lyfts fram som de rättvisande, trots att denna undersökning alltid underrapporterat användningen jämfört med försäljningssiffrorna. -- 7.4 Ekologisk odling Det är självklart riktigt att effekten av omläggning till ekologisk produktion skulle vara större om mer av omläggningen skedde i intensivt odlade slättbygdsområden. Att så inte skett är dock inte ett problem med odlingsformen. Rapporten hade kunnat föreslå åtgärder för att göra ekologisk produktion mer attraktiv i slättbygd. Det är inte förvånande om ekoproduktionen i första hand lockat de företag som haft lätt att lägga om, och det är möjligt att effekten på glyfosatanvändningen därför är något mindre än 5 procent. Även en total reduktion av kemisk bekämpning i storleksordningen 7-8 procent är dock värdefull, särskilt jämfört med den stadiga ökningen i det konventionella lantbruket. Det finns också faktorer som inte tagits med i beräkningen. Till exempel är det betydligt fler ekologiska djurgårdar som odlar eget kraftfoder, varför ekologisk spannmålsodling i skogsbygder ofta kan antas ha ersatt tidigare foderinköp och därmed reducerat konventionell spannmålsodling i slättbygd. Även den högre grovfoderandelen i ekologisk djurhållning ger en liknande effekt, eftersom foderareal överförs från spannmål till vall. -- 7.5.2 Miljöskatter och avgifter Vi saknar en analys av vilka effekter skatt/avgift kan ha haft på användningen. Redan en snabb titt på tabellen visar att användningen (i termer av hektardoser) var som lägst under den period som summan skatt/avgift var som högst (1990-93). Erfarenheten från Danmark pekar också klart på att även ett måttligt avgiftsuttag är styrande på användningen, förutsatt att avgiften sätts per bekämpning (hektardos eller motsvarande), och inte efter mängden preparat. -- 8.1 Framtida användningen ökar... Rapporten menar att miljöersättningen till fånggröda tvingat fram ökad glyfosatanvändning, eftersom det saknas realistiska alternativ. Det motsägs av att anslutningen till fånggrödeersättningen är stor bland ekologiska producenter, som inte har möjligheten att använda glyfosat, men uppenbarligen ändå finner ersättningen attraktiv. -- 8.9 Växtförädling och genteknik Erfarenheten från Nord- och Sydamerika visar att herbicidtoleranta grödor inte är en framkomlig väg till mer hållbart växtskydd. Efter bara drygt tio års användning har de glyfosattoleranta grödorna resulterat i hittills åtta herbicidtoleranta ogräs, som i sin tur lett till en större herbicidanvändning än tidigare, eftersom man utöver glyfosat nu också använder ett eller flera av de medel som användes tidigare, för att kontrollera de glyfosattoleranta ogräsen. Se www.weedscience.org. --11 Åtgärder De åtgärder som föreslås handlar nästan uteslutande om att effektivisera användningen av kemisk bekämpning eller kontrollera de negativa effekter som 4
följer av den. En del av förslagen förefaller relativt kostsamma i förhållande till nyttan (exempelvis 11.1.3 som är mycket vagt beskrivet trots en prislapp på 23 Mkr/år), men självklart behövs många av dessa åtgärder så länge kemisk bekämpning förekommer i större skala. Vi menar dock att det bör vara självklart att finansieringen löses utan att belasta skattebetalarna. Totalkostnaden för de nya åtgärder som föreslås motsvarar i stora drag en fördubbling av nuvarande (låga) skattesats på kemiska växtskyddsmedel. En sådan ökning skulle samtidigt utgöra ett första test på vid vilken nivå beskattning börjar ha en styrande effekt. Vi förordar starkt att man i samband med höjningen (2010?) övergår till en skattesats baserad på hektardos. /Enligt uppdrag För Ekologiska Lantbrukarna Peter Einarsson 5