Lidan-Nossan 24. INNEHÅLLSFÖRTECKNING LIDAN NOSSANS VATTENVÅRDSFÖRBUND 1 SAMMANFATTNING 3 1 INLEDNING 9 2 OMGIVNINGSFÖRHÅLLANDEN 9 2.1 Lidan-Nossans avrinningsområde 9 2.2 Väder och vattenföring 24 1 3 UNDERSÖKNINGARNAS OMFATTNING OCH METODIK 15 4 RESULTAT 15 4.1 ALLMÄNT 15 4.2 ÖREDALSÅN 16 4.3 SJÖRÅSÅNS VATTENSYSTEM 17 4.4 MARIEDALSÅNS VATTENSYSTEM 26 4.5 LIDANS VATTENSYSTEM 32 4.6 NOSSANS VATTENSYSTEM 44 4.7 DÄTTERN 53 BILAGOR 1. Provpunkter, frekvens och läge 2. Vattenkemiska data 24 3. Bedömningsgrunder enligt Naturvårdsverkets Rapport 4913 4. Väderuppgifter, vattenföring och närsaltstransporter 24 5. Bottenfaunatabeller 24 3
Lidan-Nossan 24. SAMMANFATTNING I Lidan-Nossans Vattenvårdsförbunds regi undersöks fortlöpande vattenkvaliteten i Lidans, Nossans, Mariedalsåns, och Sjöråsån vattensystem. I denna rapport redovisas resultaten av 24 års recipientundersökningar. Undersökningarna har omfattat vattenkemiska mätningar i sjöar och vattendrag, och biologiska undersökningar i form av bottenfauna som har analyserats vid 4 st provpunkter. Under 1999 kom en revidering av naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet, vilket bl.a. förändrat sättet att klassificera närsalter i rinnande vatten. Det innebär att alla provpunkter för närvarande inte kan klassificeras p.g.a. att uppgifter om avrinningsareal saknas. Bland de resultat som framkommit finns det anledning att uppmärksamma följande: Vattnet från de olika åarna innehåller mycket höga halter av totalfosfor och totalkväve (se figur 1-4) främst i de punkter som ligger i slättbygden långt ner i systemet. Det är också mycket grumligt. TOTALFOSFOR 24 59M 59KB 58KB 577KB 5757M D2KB D1KB 79KMB 778M 565KM 565B 542KMB 76B 76K 5637KB 748KMB 21 46KMB 33B 33KM 325KMB 3192KB 67K 67B 659KMB 651K 651B 634B 634K 646KB 611KB 613KB 63B 63KM 63K 53K 55K 513KM 513PB 514B 73KMB 515B 72K 72B 78M 74KB 71K 517M 5K 528KMB 5212M 56KB 517K < 7,5 ug/l 7,5-15 ug/l 15-25 ug/l 25-5 ug/l >5 ug/l Figur 1. Totalfosforhalter i vattensystemen år 24 uttryckt som årsmedelvärden. 4
Lidan-Nossan 24. Arealspecifik förlust (kg P/ha, år) i rinnande vatten med klassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i sjöar och vattendrag (Rapport 4913). 58 Lidan, Lovenebron 577 Jungån 59 Lidan, Lidköping 46 Mariedalsån 33 Sjöråsån 325 Göteneån, Silboholm 79 Nossan, väg 56 3192 Göteneån 67 Flian, Kristinedal 659 Dofsan, Tveta 651Dofsan, Skara 565 Afsån 646 Flian, Staka 542 Lidan, Sjuntorp 76 Nossan, Bäreberg 5637 Afsån, Jutagården 748 Nossan, St Djupås 634 Flian, Västtomten 611 Pösan, g:a ren.verket 613 Pösan, Valsa 63 Hornborgaån 55 Sjötorpasjön 73 Nossan, Fölene 513 Bragnumsån, väg 655 72 Nossan, Herrljunga 74 Nossan, Hägdene 528 Lidan, Kvarnö 56 Lidan, Johannelund 517 Bragnumsån <,4,4-,8,8-,16,16-,32 >,32 kg P/ha,år Mycket låga Låga Måttligt höga Höga Mycket höga Förluster förluster förluster förluster förluster Figur 2. Arealspecifika förluster med klassificering enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder från 24. Vattenföringen i åarna hamnade 24 på ungefär samma nivå som 22 efter 23 års mycket låga flöden. Medelvattenföringen var det året den lägsta sedan 1982 i Lidan och Nossan. Fosfortransporterna kom också tillbaka till 22 års nivå i Lidan och Nossan medan transporterna i Sjöråsån och Mariedalsån låg kvar på ungefär samma nivå som 23. Situationen med fosforläckage ur Hornborgasjön stabiliserats under de tre senaste åren vilket medfört att halterna av fosfor endast ökat marginellt efter genomflödet i sjön. Den nya klassificeringen ger i allmänhet en något klassindelning. gynnsammare bild beträffande närsalter ä Majoriteten av närsalterna härrör sannolikt från urlakning från jordbruksmarken, men även punktkällor har betydelse framför allt lokalt. 5
Lidan-Nossan 24. TOTALKVÄVE 24 59M 59KB 58KB 577KB 5757M D2KB D1KB 79KMB 778M 565KM 565B 542KMB 76B 76K 5637KB 748KMB 46KMB 21 33B 33KM 325KMB 3192KB 67K 67B 659KMB 651K 651B 634B 634K 646KB 611KB 613KB 63B 63KM 63K 53K 55K 513KM 513PB 514B 73KMB 515B 72K 72B 78M 74KB 71K 517M 5K 528KMB 5212M 56KB 517K <,3 mg/l,3-,45 mg/l,45-,75 mg/l,75-1,5 mg/l >1,5 mg/l Figur 3. Totalkvävehalter i vattensystemen år 24 uttryckt som årsmedelvärden. Från hela avrinningsområdet transporterades det ut ca 32 ton kväve till Vänern under år 24, vilket är en vanlig nivå i förhållande till de senaste årens resultat 23 obeaktat.. Man kan jämföra med de åren 1997-22 då den legat mellan 22 och 42 ton. För fosfor var motsvarande siffra för 24 ca 76 ton, vilket kan jämföras med 23 års värde på ca 3 ton. Mellan 1998 och 22 har den legat mellan ca 79-166 ton. 1997 som var ett mycket torrt år var uttransporten 47 ton. Intressant att notera är att man i Sjöråsån och Mariedalsån bibehöll de låga fosfortransporterna trots att flödena ökat mycket kraftig i jämförelse med 23. Det är en trend som bibehållits under de senaste fem åren. Vattendragen har god neutraliseringsförmåga vad gäller försurande ämnen. 6
Lidan-Nossan 24. 58 Lidan, Lovenebron 577 Jungån 59 Lidan, Lidköping 46 Mariedalsån 33 Sjöråsån 325 Göteneån, Silboholm 79 Nossan, väg 56 3192 Göteneån 67 Flian, Kristinedal 659 Dofsan, Tveta 651Dofsan, Skara 565 Afsån 646 Flian, Staka 542 Lidan, Sjuntorp 76 Nossan, Bäreberg 5637 Afsån, Jutagården 748 Nossan, St Djupås 634 Flian, Västtomten 611 Pösan, g:a ren.verket 613 Pösan, Valsa 63 Hornborgaån 55 Sjötorpasjön 73 Nossan, Fölene 513 Bragnumsån, väg 655 72 Nossan, Herrljunga 74 Nossan, Hägdene 528 Lidan, Kvarnö 56 Lidan, Johannelund 517 Bragnumsån < 1, 1, - 2, 2, - 4, 4, 16, > 16, kg N/ha,år Mycket låga Låga Måttligt höga Höga Mycket höga Förluster förluster förluster förluster förluster Figur 4. Arealspecifika förluster med klassificering enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder från 24 I de följande diagrammen kan man följa uttransporten till Vänern av totalfosfor och totalkväve från respektive vattendrag för åren 1997 till 24. Här får man en bild av storleksrelationerna av materialtransporten i de olika åarna. Man kan där också se att vattenföringen har mycket stor betydelse för den totala transporten. 7
Lidan-Nossan 24. 12 Transport av totalfosfor 1997-24 3 ton/år 1 8 6 4 2 25 2 15 1 5 Q m3/s Totalfosfor År 1997 Totalfosfor År 1998 Totalfosfor År 1999 Totalfosfor År 2 Totalfosfor År 21 Totalfosfor År 22 Totalfosfor År 23 Totalfosfor År 24 Medelvattenföring, m3/s År 1997 Medelvattenföring, m3/s År 1998 Medelvattenföring, m3/s År 1999 Medelvattenföring, m3/s År 2 Medelvattenföring, m3/s År 21 Medelvattenföring, m3/s År 22 Medelvattenföring, m3/s År 23 Medelvattenföring, m3/s År 24 33 Sjöråsån 46 Mariedalsån 59 Lidan 79 Nossan Figur 5. Transport av totalfosfor från respektive vattendrag 1997-24. Transport av totalkväve 1997-24 35 3 ton/år 3 25 2 15 1 5 33 Sjöråsån 46 Mariedalsån 59 Lidan 79 Nossan 25 2 15 1 5 Q m3/s Totalkväve År 1997 Totalkväve År 1998 Totalkväve År 1999 Totalkväve År 2 Totalkväve År 21 Totalkväve År 22 Totalkväve År 23 Totalkväve År 24 Medelvattenföring, m3/s År 1997 Medelvattenföring, m3/s År 1998 Medelvattenföring, m3/s År 1999 Medelvattenföring, m3/s År 2 Medelvattenföring, m3/s År 21 Medelvattenföring, m3/s År 22 Medelvattenföring, m3/s År 23 Medelvattenföring, m3/s År 24 Figur 6. Transport av totalkväve från respektive vattendrag 1997-24. 8
Lidan-Nossan 24. 1 INLEDNING Inom ramen för Lidan-Nossans vattenvårdsförbunds verksamhet genomförs sedan många år regelbundna kontroller av vattenkvaliteten i åarna. Lidan-Nossans avrinningsområde är ett vattensystem som flyter fram genom områden kantade mestadels av jordbruksmark. Till följd av det stora inslaget av åkermark är det främst en hög belastning av näringsämnen som karaktäriserar situationen. Syftet med recipientkontrollen är att bevaka miljöstörande verksamhet i anslutning till vattendragen samt att sammansställa resultaten från denna bevakning till ett underlagsmaterial för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. Nuvarande kontrollprogram är nytt från år 24. Programmet är en revidering av det tidigare programmet som gällt sedan 1998. Förändringarna i programmet är dock små. Provpunkten 21 Öredalsån ingår nu i det ordinarie programmet. Föreliggande rapport är en redovisning av 24 års resultat. Undersökningarna har omfattat vattenkemi i sjöar och rinnande vatten samt bottenfauna vid 4 stationer. Från och med 1999 gäller också nya bedömningsgrunder från naturvårdsverket, vilka publicerades i februari 1999. En stor skillnad mot 199 års klassificering gäller för närsalter i rinnande vatten, där klassificeringen inte längre utgår från halterna i vattnet utan i stället grundas på arealspecifika förluster. Detta innebär att årstransporten divideras med den avrinningsareal som provpunkten har. Avrinningsarealen saknas dock vid flera punkter så den beräkningen kan inte utföras för samtliga stationer. 2 OMGIVNINGSFÖRHÅLLANDEN 2.1 LIDAN-NOSSANS AVRINNINGSOMRÅDE Landskapet runt de undersökta vattensystemen präglas till stor av jordbruk. Av den totala markarealen utgör nästan hälften åkermark. Andelen skog är mycket mindre, cirka en tredjedel. Gemensamt för avrinningsområdena är att de är sjöfattiga. De rinner till stor del genom områden som är kalkrika och har bördiga lerjordar, vilket medför att åarna har god buffertkapacitet att stå emot försurning. Betecknande är också en hög biologisk produktion. I recipientkontrollprogrammet ingår fyra stycken avrinningsområden och en del av Vänern. Förutom de två större åarna Lidan och Nossan ingår även Sjöråsåns vattensystem och Mariedalsån. Tillståndet i vänerviken Dättern där Nossan har sitt utlopp redovisas också tillsammans med denna rapport. Knappt tvåhundra meter över havet har Lidan och Nossan sina källflöden. Medan Lidan flyter fram mot Lidköping och sitt utlopp i Vänern rinner flera biflöden in i ån. Nossan flyter från sina källflöden västerut mot utloppet till vänerviken Dättern. Dättern är en grund vik omgiven av betade strandängar, och utgör en viktig rast- och häckningsplats för många fåglar. Dättern är också en av Vänerns viktigaste lekplatser för gös, sedan flera tidigare lekplatser i Vänern blivit förstörda. Tillförseln av växtnäringsämnen framför allt från Nossan har gjort att Dättern blivit kraftigt övergödd vilket hotar vikens unika naturvärden. Den antropogena belastningen på vattendragen består främst i stora diffusa utläckage av närsalter från åkermarken och enskilda avlopp. Utsläpp från kommunala reningsverk och andra punktutsläpp bidrar också till eutrofiering av vattendragen. 9
Lidan-Nossan 24. 2.2 VÄDER OCH VATTENFÖRING 24 Väderleksförhållandena spelar en avgörande roll för hur föroreningar sprids från utsläppskällor till recipienten. För de utsläpp som är vattenburna spelar naturligtvis nederbörden en stor roll. Nederbördsmängden, dess intensitet och vid vilken tidpunkt på året är av stor betydelse för hur urlakning av till exempel näringsämnen går till. Med utgångspunkt från SMHI:s väderstationer i Skara och Såtenäs kan man konstatera att årsmedeltemperaturen 24 var knappt 1 grad över det normala (1961-9). Det var ungefär som 23. Det senaste decenniet har det med något enstaka undantag varit varmare än normalt med mellan ca ½ grad och 2 grader. Det var temperaturöverskott under större delen av året men januari samt juni och juli var kallare än normalt. Beträffande nederbörden så var det i Såtenäs ungefär samma mängd som under 21-23. För Skara noterades 743 mm under 24 vilket var ca 1 mm mer än vad som uppmätts de senaste åren och nästan 2 mm mer än normalt. Normalvärdet på stationen är 555 mm. (SMHI, Väder och Vatten). Man kan notera stora nederbördsmängder under sommaren främst i Skara. 2 Temperatur 24 - Såtenäs 15 1 oc 5-5 Jan Feb Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sep Okt Nov Dec Normal 1961-9 Såtenäs -4 2 Temperatur 24 - Skara 15 1 oc 5-5 Jan Feb Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sep Okt Nov Dec -1 Normal 1961-9 Skara -4 Figur 7. Månadsvärden 24 för temperatur vid SMHI-stationerna i Såtenäs och Skara. 1
Lidan-Nossan 24. mm 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Nederbörd 24 - Såtenäs Jan Feb Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sep Okt Nov Dec 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Normal 1961-9 Såtenäs -4 Nederbörd 24 - Skara mm 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Jan Feb Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sep Okt Nov Dec Normal 1961-9 Skara -4 Figur 8. Månadsvärden 24 för nederbörden vid SMHI-stationerna i Såtenäs och Skara. Av de åar som ingår i recipientkontrollen är det Lidan som har den största vattenföringen på årsbasis. Vattenföringen som årsmedelvärde låg 24 på 19,6 m 3 /s medan den 23 var 11,4 m 3 /s. Det var å andra sidan den lägsta som noterats sedan 1982. År 22 var den 17,4 m 3 /s, 3 Medelvattenföring (m3/s) 198-24 vid 59 Lidan, Lidköping 25 2 m3/s 15 1 5 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 Figur 9. Årsmedelvattenföringen för åren 198-24 i Lidan vid Lidköping, provpunkt 59. 11
Lidan-Nossan 24. vilket var mycket lika 21 års medelvattenföring på 16,9 m 3 /s. Medelvattenföringen vid mynningen (provplats 59) har sedan 198 legat runt 19 m 3 /s, men årsmedelflödet kan variera relativt mycket mellan olika år. Under 1998 var medelvattenföringen hela 27,1 m 3 /s, vilket är den näst högsta som uppmätts under den tidsperiod som vi har uppgifter om. Men 1999 och 2 låg inte långt efter med ett årsmedelvärde på 23,1 respektive 22,8 m 3 /s. Under 1996 och 1997 var dock vattenföringen mycket låg 12,3 respektive 14 m 3 /s. Vattenföringen under 24 var i Lidan alltså mycket nära medelvattenföringen för de senaste 25 åren. Flödesbilden för år 24 var nu åter mera normal med höga flöden under vår och höst, men även en topp i juli till följd av de kraftiga regnen. 23 års flöden var helt olik den som brukar framträda. Det var låga flöden under våren och hösten, medan det var högre under vegetationsperioden. 35 Vattenföring i Lidan (59) under 24 m3/s 3 25 2 15 1 5 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 11 12 Månad Vattenföring i Lidan (59) under 23 Q, m3/s 35 3 25 2 15 1 5 jan feb mars apr maj juni juli aug sep okt nov dec Figur 1. Månadsmedelvärden för 24 och 23 av vattenföringen i Lidan vid Lidköping, provpunkt 59. 3 UNDERSÖKNINGARNAS OMFATTNING OCH METODIK 3.1 KARTA På följande sida presenteras en karta (figur 11) över de avrinningsområden som ingår i recipientkontrollprogrammet. 12
Lidan-Nossan 24. 33B 33KM 5 9 59KB 21KB 46KMB 325KMB 3192KB 58KB 577KB 67K 67B 659KMB 5757M 651K D2KB 651B D1KB 634B 79KMB 634K 646KB 778M 611KB 565KM 613KB 565B 542KMB 63B 63KM 63K 76B 53K 76K 55K 5637KB 513KM 748KMB 513PB 514B 73KMB 515B 72K 72B 78M 74KB 71K 517M 5K 528KMB 5212M 56KB 517K Figur 11. Karta över de avrinningsområden som ingår i Lidan-Nossans recipientkontrollprogram. B = Station för bottenfaunaundersökning. K = Station för kemiska undersökningar. M = Station för metaller i vattenmossa. 13
Lidan-Nossan 24. 3.2 RECIPIENTKONTROLLPROGRAMMET Gällande program för den samordnade recipientkontrollen i Lidan-Nossans avrinningsområde är daterat 23-2-25 och gäller fr.o.m. 24. Programmet är utarbetat av Lidan-Nossans vattenvårdsförbund och omfattar både kemiska och biologiska parametrar. För Vänerviken Dättern finns ett separat kontrollprogram. 3.3 PROVTAGNINGSSTATIONER OCH FREKVENS Under 24 har 33 provtagningsstationer i rinnande vatten undersökts. Det innebär utökning med en provpunkt som tillkom redan under 23 som är benämnd 21 Öredalsån. Provtagningsfrekvensen vid de olika är generellt 6 gånger per år för rinnpunkterna, med utökning till 12 gånger per år för några punkter i Lidans och Nossans avrinningsområden. I sjöarna tas prover två gånger per år, februari och augusti. I bilaga 1 redovisas alla provpunkter med läge, namn och vilka undersökningar som genomförts. 3.4 UNDERSÖKNINGSMOMENT 24 Undersökningarna inom ramen för Lidan-Nossans vattenvårdsförbund har under år 23 omfattat vattenkemiska mätningar på samtliga stationer, studier av bottenfaunan i 4 st provpunkter. Resultaten av de vattenkemiska analyserna och bottenfaunaanalyserna presenteras i bilaga 2 och 5. Den vattenkemiska provtagningen har omfattat vattentemperatur, konduktivitet, ph, alkalinitet, TOC, COD Mn, turbiditet, suspenderade ämnen, färgtal, ammoniumkväve, nitratkväve, totalkväve, fosfatfosfor, partikulärt fosfor, totalfosfor, syrehalt och syremättnad. För Dättern har därutöver halten av klorofyll analyserats. Provtagningen har skett i enlighet med BIN SR 11 (SNV Rapport 318,1986) och analyser i enlighet med gällande SIS-normer (tabell 1). Analyserna har utförts av AnalyCen. Resultat från analyserna finns i bilaga 2. De bedömningsgrunder som man använder vid tillståndsklassning av sjöar och vattendrag (NV Rapport 4913) finns i bilaga 3. Tabell 1. Analysmetoder för de kemiska och fysikaliska undersökningarna. Parameter Metod Parameter Metod Turbiditet SS-EN2727 Totalfosfor TRAACS Konduktivitet SS-EN27888 Fosfatfosfor TRAACS Färg SS28124-2 Totalkväve TRAACS COD Mn SS28118 Ammoniumkväve TRAACS Alkalinitet SS28139 Nitratkväve TRAACS ph ANSVARIGA SS28122-2 FÖR OLIKA DELMOMENT Syrgashalt SS-EN25813 Totalfosfor (partikulärt) TRAACS Syremättnad SS-EN25813 Provtagning: Vattenkemi: Kalevi Sutinen AnalyCen Bottenfaunaundersökningar har genomförts i rinnande vatten enligt BIN RR 11 (SNV Rapport Dättern Lennart Olsson Länsstyrelsen i Västra Götaland 318, 1986) och i sjöprovtagning enligt BIN BR 1 alternativt SS 2 81 9. Vid provtagning Kemiska har 1 separata analyser: prov tagits Lena på varje Olsson lokal för att senare AnalyCen analyseras vad gäller artsammansättning. Bottenfaunaanalyser Anne-Marie Gustafsson ELK AB Utvärdering och sammanställning Kjell Enstedt ELK AB 14
Lidan-Nossan 24. 5 RESULTAT 4. RESULTAT 4.1 ALLMÄNT Kemiska undersökningar De mest utpräglade miljöproblemen i svenska vattendrag är försurning och övergödning (eutrofiering), samt i vissa fall förhöjda halter av t ex tungmetaller. I jordbruksområden som dessa delar söder om Vänern är sällan försurning ett problem, p g a underlagets bidrag av buffrande joner. Surhetsförhållanden analyseras genom att m h a en elektrod mäta ph-värde, logaritmen av vattnets vätejonhalt. Normala ph-värden ligger mellan 6.5 och 8, medan stora avvikelser åt det alkaliska eller sura hållet generellt påverkar det biologiska livet negativt. Vattnets buffertförmåga (alkalinitet) mäts genom titrering med syra; en indikator ger ett färgomslag när de buffrande jonerna, främst bikarbonat- och karbonatjoner, är slut. Buffertförmågan speglar vattendragets försurningskänslighet, förmågan att mottaga t ex surt regn utan att ph sjunker. Om försurning sällan förekommer i jordbruksområden, brukar eutrofieringsproblemen däremot vara desto mer utpräglade. Höga halter av kväve och fosfor leder till hög produktion av plankton och makrofyter, särskilt där vattnet stannar upp. När det organiska materialet dör sjunker det till botten för att där brytas ned under syretäring. Resultatet kan bli mycket syrefattiga eller helt syrefria bottnar, vilket i princip slår ut det biologiska livet. Man bör dock observera att dessa problem sällan syns i rinnande vatten, vilka ofta är grunda och där vattnet syresätts genom rörelsen och omblandningen, men ofta blir desto mer utpräglade efter vattendragets utflöde i en sjö. För att få en bild av näringssituationen i ett vatten mäts halterna av totalkväve och totalfosfor, samt dessa ämnens viktigaste delfraktioner (ammonium-, nitrat- och nitritkväve samt fosfatfosfor och partikulärt fosfor). Syresituationen analyseras genom att mäta den faktiska syrehalten och syremättnadsgraden (mg O 2 / l resp %). Dessutom undersöks den kemiska syreförbrukningen (COD Mn ) och TOC (totalorganiskt kol), d v s halten av ämnen som kräver syre vid nedbrytningen (organiskt material). Ytterligare en faktor som påverkar det biologiska samhället i ett vatten är ljusförhållandena. Färgtalet speglar främst innehållet av lösta humusämnen, och mäts genom att jämföra vattnets färg med en standardiserad platina-koboltlösning. Turbiditeten mäts också, och är ett 15
Lidan-Nossan 24. mått på vattnets grumlighet. Utspolade/uppgrumlade lerpartiklar och planktonförekomst styr i stor utsträckning turbiditeten. Vid diskussionerna om vattenkemi i samband med de olika avrinningsområdena görs jämförelser över tiden, vilka syftar tillbaka till de tidigare rapporterna från recipientkontroll i Lidan-Nossanområdet, framförallt till förra årets rapport (ELK 23). Kemiska primärdata från avrinningsområdena finns samlade i bilaga 2. 4.2 ÖREDALSÅN En ny provpunkt tillkom under 23. Punkten är benämnd 21 Öredalsån, bro vid väg 44 Truveholm, och är ett mindre vattendrag som ligger mellan Lidan och Mariedalsån. Provtagningar utfördes 6 ggr under 24 för vattenkemiska analyser. Det var alltså andra året som provtagning och analys utfördes vid den stationen. 21 Öredalsån Figur 12. Öredalsån med provpunkten markerad som röd cirkel. Vattenkvalitet Vattnet har en mycket höga alkalinitet (2, mmol/l) och ett högt ph-värde (8, som årsmedel), vilket innebär att det inte är någon risk för försurning. Det var dock lite lägre än 23. Vattnet var starkt färgat (klass 5) och var mycket starkt grumlat. Turbiditeten var 12 FNU som årsmedelvärde och halten av suspenderade ämnen var 17 mg/l, vilket indikerar en mycket hög slamhalt. 16
Lidan-Nossan 24. I augusti 23 noterades ett lågt syrevärde, endast 1,4 mg/l, men 24 var inge värde under 7,8 mg/l vilket visade på en bra syrehalt. Halten av organiskt material var som högst i augusti och i december, med 11 mg/l (COD Mn ) respektive TOC. Det innebär att vattendraget förs till klass 3, måttlig syretäring. Vattnets innehåll av närsalter var tämligen högt. Totalfosforhalten varierade mellan 2 och 49 µg/l under året med ett medelvärde på 35 µg/l, och det var lite lägre än 23 då medelvärdet var 39 µg/l. Halten av kväve var också tämligen hög i Öredalsån. Totalkvävehalten låg i snitt på 3.26 mg/l under året mot knappt 3 mg/l under 23. Huvuddelen av totalkvävet bestod av nitratkväve som är en oorganisk fraktion som lätt tas upp av växtligheten. Öredalsåns vatten är ur kvalitetssynpunkt ganska lika som det man finner i Sjöråsån och Mariedalsån. Det finns inga vattenföringsmätningar i Öredalsån så några mängdberäkningar har inte kunnat utföras, och därmed inte heller några arealspecifika förluster. 5.3 SJÖRÅSÅNS VATTENSYSTEM Allmänt Sjöråsåns vattensystem mynnar till Vänern vid Hällekis, drygt en mil norr om Götene. Avrinningsområdets yta är ca 24 km² med en stor andel jordbruksmark (41%). Skogsmarker (34%) förekommer framför allt i den sydöstra delen av avrinningsområdet. I vattensystemet finns tre provpunkter; nr 3192, 325 och 33. Inom avrinningsområdet finns ett antal punktkällor. Vid Flämsjön ligger Flämslätt avloppsreningsverk (markerad med S5 på kartan). Uppströms punkt 3192 ligger Gullhammars industritipp (Gö4) och alldeles uppströms 325 ligger Götene avloppsreningsverk (Gö1). Innan Sjöråsån mynnar i Sjöråsviken i Vänern ligger Hällekis avloppsreningsverk (Gö3). Detta ligger dock nedströms den sista provpunkten (33) och påverkar inte provtagningsresultaten. Nedan följer en lista på de punktutsläpp som finns inom avrinningsområdet: S5 Gö1 Gö3 Gö4 Flämslätt avloppsreningsverk (infiltrationsanläggning) Götene avloppsreningsverk Hällekis avloppsreningsverk Gullhammars industritipp (nedlagd) Vattenföring Vattenföringen i Sjöråsån var under 24 2,83 m 3 /s vilket är det näst högsta under årsmedelvärdet sedan 1982 för vilket det finns mätningar. Det är endast 1998 som haft högre medelvattenföring. Under 23 var flödet 1,78 m 3 /s mätt som årsmedelvärde. 17
Lidan-Nossan 24. Vattenföring i Sjöråsån (33) under 24 7 6 5 Q, m3/s 4 3 2 1 jan feb mars apr maj juni juli aug sep okt nov dec Figur 13. Vattenföring i Sjöråsån under 24 enligt SMHI:s Puls-modell. Näringstillstånd I och med att nya bedömningsgrunder för vattenkvalitet (1999) har tagits i bruk så används inte längre halterna av närsalter i rinnande vatten som grund för klassificeringen. Istället bedömer man den arealspecifika förlusten av totalfosfor och totalkväve, och då behöver man känna till provpunktens avrinningsareal samt flöden och halter. Av de tre punkterna i Sjöråsåns vattensystem är det endast utloppspunkten (33) som det finns uppgifter för att räkna ut den arealspecifika förlusten. I kartorna har därför de gamla bedömningsgrunderna använts för att illustrera halterna vid respektive punkt. För totalfosfor beräknades den arealspecifika förlusten till,18 kg/ha,år vilket var den samma som för 23 soh den hittills lägsta noteringen sedan dessa beräkningar började utföras 1999. Det var hälften av 1999 års resultat men bara lite lägre än år 2 och 21. Det innebär ändå att provpunkten i år hamnade i klass 4, höga förluster. Gränserna för klass 4 är,16-,32 kg P/ ha,år. Värdet börjar således alltmer närma sig klass 3. För totalkväve ger motsvarande beräkning en arealförlust på 13,1 kg/ha,år mot 1,3 året innan. Det medför att man även för totalkväve hamnar i klass 4, höga förluster. År Totalfosfor (kg/ha*år) Totalkväve (kg/ha*år) 1999,36 1,5 2,23 14,4 21,21 11,5 22,28 1,8 23,18 1,3 24,18 13,1 På följande sidor (figur 13-16) presenteras resultaten av årets provtagningar för kväve och fosforhalter med ingående fraktioner. Färgningen av provpunkterna har i år liksom tidigare 18
Lidan-Nossan 24. Sjöråsåns vattensystem Fosforhalt 47 33 325 82 3192 49 Fosforfraktioner ug/l 1 8 6 4 2 3192 Nedstr. Byaån 325 Silboholm 33 Sjöråsån Fosfat-P Part.-P Total-P Halter av totalfosfor < 7,5 ug/l 7,5-15 ug/l 15-25 ug/l 25-5 ug/l >5 ug/l Figur 14. Fosforhalter i Sjöråsån år 24. 19
Lidan-Nossan 24. Totalfosforhalter i Sjöråsån 24 µg/l 12 1 8 6 4 2 Medel Max Min 3192 325 33 Provpunkt Figur 15. Fosforhaltens variation (med min och max värde) på väg mot Vänern i Sjöråsåns vattensystem år 24. Pilen indikerar flödesriktningen gjorts med utgångspunkt från halterna i vattnet. Skillnaden är att det nu inte är någon formell klassificering. Ser man till näringshalterna i Sjöråsåns vattensystem så brukar man notera en topp vid punkt 325 för både fosfor och kväve, och så var det också 24. Halterna visade inte så stora skillnader jämfört med förra året vid både stationerna 3192 och 325, medan den var betydligt lägre vid 33 främst avseende fosfor. Årsmedelvärdet för totalfosfor var den lägsta som uppmätts sedan mätningarna startades 1982. Det medförde också att fosfortransporten ur Sjöråsån blev densamma som förra året trots att flödet ökade med ca 6 %. För kvävet kan man se samma mönster som tidigare år med en topp vid punkt 325, men halterna var något lägre än förra året. Avloppsreningsverken och andra punktkällor är en viktig orsak till de höga kvävevärdena, men givetvis påverkar också det diffusa läckaget från de stora jordbruksarealerna. Om kvävet främst kommer ut i åarna i form av ammoniumjoner (NH 4+ ) eller i nitrat-nitratform (NO 3 - och NO 2- ) är svårt att säga, men vid provtagningarna dominerade nitrat-nitritformerna starkt. Alla dessa kvävefraktioner kan tas upp av växtlighet och därmed direkt bidra till igenväxning. I närvaro av syre överförs ammonium ofta till nitrat genom nitrifikationsprocesser. Höga ammoniumhalter påträffades dock i februari och december vid punkt 325 Silboholm, vilket kan tyda på att avloppsreningsverket vid dessa tillfällen utgjort en stor del av källan. Fosfor är det näringsämne som normalt anses begränsa vegetationens tillväxt i inlandsområden. Precis som kväve tillförs det i viss mån till vattendragen från punktkällor (även om avloppsreningsverk i regel har lättare att minska fosfor- än kvävehalterna i vattnet 2
Lidan-Nossan 24. som renas) och även från åkermark. Fosfatjoner binds dock ganska hårt till markpartiklar, och därför sker de största utflödena av fosfor till vattendragen vid ytlig avrinning då mycket hela partiklar förs bort från åkrarna. Mönstret vid punkterna i Sjöråsåns system har under de senaste åren skilde sig litet mot tidigare framför allt när det gäller fosfor. Det mest anmärkningsvärda är att halterna har minskat vid station 33 sedan 1998, och det trots att flödet varierat kraftigt. Det är en positiv trend som fortsatt även 24. Under 24 har halterna av totalfosfor visat jämnare värden än under tidigare år, vilket kan tyda på mindre utspolningseffekter från omgivande marker under 24. Fosfatjonerna är den fraktion som direkt kan tas upp av växter, och dessa halter utgjorde ungefär hälften av totalfosforn vid stationerna 3192 och 325, medan den utgjorde ungefär 1/3 av totalfosforn vid station 33. Fosforhalterna varierar ganska mycket mellan olika provtagningar både under året och mellan olika år. Det beror främst på att halterna påverkas av punktkällor och ytavrinning från omgivande marker. Det finns heller inga fördröjningsmagasin för vattnet som gör att partiklar kan sedimentera och biologisk aktivitet kan ta upp närsalter på ett gynnsamt sätt. Genom att haltvariationerna är så pass stora så blir mängd- och transportberäkningarna mer osäkra än om halterna inte varieras så mycket över tiden. De är ju ganska glest mellan provtagningarna som sker varannan månad, och då finns risken att man får ett resultat som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. I nedanstående figurer 17-18 visas totalfosforhalten och vattenflödets variation under åren 1982-4 samt mängden transporterat totalfosfor från Sjöråsån under samma tidsperiod. Både halterna av fosfor i vatten och den totala uttransporten varierar som synes betydligt mellan olika år. Variationerna är i mycket hög grad kopplade till vattenföringen. För år 24 var uttransporten av totalfosfor från Sjöråsån till Vänern ca 4,5 ton vilket var samma mängd som 23 trots ett betydligt högre vattenflöde. De senaste två årens värden på totalfsfortransporten är de lägsta sen 1997. 21
Lidan-Nossan 24. 3,2 33 Sjöråsåns vattensystem Kvävehalt 325 5,4 4,1 3192 Kvävefraktioner mg/l 6 5 4 3 2 1 Ammonium-N Nitrit+nitrat-N Total-N 3192 nedstr. Byaån 325 Silboholm 33 Sjöråsån Halter av totalkväve <,3 mg/l,3-,45 mg/l,45-,75 mg/l,75-1,5 mg/l >1,5 mg/l Figur 16. Kvävehalter i Sjöråsån år 24. 22
Lidan-Nossan 24. mg/l 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Totalkvävehalter i Sjöråsån 24 3192 325 33 Provpunkt Medel Max Min Figur 17. Kvävehaltens variation (med min och max värde) på väg mot Vänern i Sjöråsåns vattensystem 24. Pilen indikerar flödesriktningen. Det kan jämföras med 22 då transporten beräknades till 6,8 ton. Halterna av suspenderat material var i år högre än vid 23 vid 3192 och 325, men lägre och etydligt jämnare vid 33. Variationerna under året vid 3192 och 325 har jämförelsevis varit ganska stora. Orsakerna till detta är sannolikt att vattenkvaliteten i ån påverkas starkt av ytavrinning. Den är i sin tur beroende av vädret, där kraftiga regn under vår, vinter och höst kan medföra att stora mängder finkornigt material spolas ut i vattendraget. m3/s 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, 1982 Årsmedelvärden av totalfosforhalt och flöde i P-tot, mg/l 33 Sjöråsån m3/s Linjär (P-tot, mg/l) 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24,16,14,12 totalfosfor, mg/l,1,8,6,4,2, 23
Lidan-Nossan 24. 16 14 12 1 ton/år 8 6 4 2 Totalfosfortransport i 33 Sjöråsån ton/år m3/s 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5 m3/s, 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 Figur 18a. Totalfosforhalt och flöde 1982-24. Figur 18b. Transport av totalfosfor 1982-24. Transporten av mängden kväve från Sjöråsån till Vänern under 24 blev 319 ton vilket kan jämföras med 23 då den blev 252 ton. Vattenföringen var knappt 6 % högre 24 än 23. Transporten steg med 26 % vilket var knappt hälften av ökningen av vattenflödet. Utvecklingen är alltså inte lika gynnsam för kvävet som för fosforn. vilket är något lägre än 22 (264 ton). År 21 var den 281 ton och år 2 var den 35 ton. Årsmedelvärdet av totalkvävehalten har visat på en stigande trend sedan 1982 uttryckt som linjär regression, men från 1995 kan man se en sjunkande tendens om än oregelbunden. Halten av totalkväve var något högre 23 än 21 och 22. Årsmedelvattenföringen för 23 var 1,8 m 3 /s mot 2,3 m 3 /s 22 och 2,4 m 3 /s år 21. Medelvattenföringen i Sjöråsån har procentuellt sett varierat mindre än t.ex. Lidan och Nossan. m3/s 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5 Årsmedelvärden av totalkvävehalt och flöde i 33 Sjöråsån N-tot, mg/l m3/s Linjär (N-tot, mg/l) 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1,, 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 totalkväve, mg/l, 24
Lidan-Nossan 24. Totalkvävetransport i 33 Sjöråsån 5 45 4 35 ton/år m3/s 3,5 3, 2,5 ton/år 3 25 2 2, 1,5 m3/s 15 1 5 1,,5, 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 Figur 19a. Totalkvävehalt och flöde 198-24. Figur 19b Transport av totalkväve 1982-24. Syretillstånd och syretärande ämnen Parametrarna som enligt kontrollprogrammet används för att spegla syreförhållandena i Sjöråsån är TOC och COD Mn - för halten syretärande ämnen samt syrehalt och syremättnadsgrad. Höga organiska halter kan t ex bero på att mycket plankton fraktas med vattendraget, men också av belastning av organiskt material från punktkällor eller diffusa tillskott. I Sjöråsån (33) var halterna av syretärande ämnen mycket höga under 4 både mätt som COD Mn och som TOC. Den organiska halten var klart lägre i Göteneån (3192 och 325). Den lägsta syrehalten noterades från punkt 33 med 8,5 mg/l. Vid punkt 325 var den lägsta halten med 5,7 mg/l. Det var bättre syrevärden än 23. Syrehalten kan dock variera ganska snabbt, och provtagning varannan månad ger bara ögonblicksbilder av tillståndet i vattnet. Samtidigt kan det mycket väl räcka med korta perioder av syrebrist för att slå ut syrekrävande organismer. Ljusförhållanden Ljusförhållanden i sjöar och vattendrag undersöks genom att mäta turbiditet, suspenderade ämnen, och färgvärden som främst ger ett mått på mängden löst humus i vattnet. Turbiditetsvärdena, vilka beskriver vattnets grumlighet och halten suspenderade ämnen var 24 lägre än förra året. Halterna är ändå mycket höga, men inte lika extrema som t.ex. 1999. Skillnaderna mellan de tre punkterna var också tämligen små. Färgvärdena var dock högre än förra året men de inbördes relationerna var rätt lika. Färgmätningar ska i första hand avspegla halten av lösta humusämnen. Humus fraktas normalt främst ut från myrområden och våtmarker, och därför är det något förvånande att färgtalen är så höga som de är i Sjöråsåns avrinningsområde. Arealen myrmarker är ju inte särdeles stor i detta område, och humusmaterialet måste därför i ganska stor utsträckning ha tillförts åarna från andra marker. Färgen kan i dessa undersökningar också ha påverkats av annat än halten lösta humusämnen, då vattnet inte filtrerats före mätningarna. 25
Lidan-Nossan 24. Surhetstillstånd ph-värdena i de tre punkterna i Sjöråsåns avrinningsområde var höga, mellan 7,6 och 8,3, under hela året. Även alkaliniteten i vattendragen gav höga värden, vilket visar att förmågan att motstå försurning (buffertförmågan) är stor. Samtliga alkalinitetsvärden under året kvalade med god marginal in i Naturvårdsverkets klass 1, mycket god buffertkapacitet. Varken Göteneån eller Sjöråsån är alltså hotade av försurning under överskådlig framtid, vilket inte heller brukar vara fallet i jordbruksområden. Naturligt bördiga områden har ofta ett underlag av sediment, vars innehåll av buffrande karbonat- (CO 3 2- ) och bikarbonatjoner (HCO 3- ) är stort. Bottenfauna Bottenfaunan i punkt 325 (Göteneån, Silboholm) har visat på förbättrade förhållanden vad gäller påverkan från näringsämnen/organiskt material i jämförelse med hur det såg ut i slutet av 198 talet/början av 199-talet. Antalet funna arter/taxa vid 24 års provtagning blev 35 st vilket kan jämföras med 21, 22 och 23 års provtagningar då de var 32, 36 respektive 33, vilket motsvarar ett måttligt högt antal. Det är dock en ordentlig ökning jämfört med tidigare undersökningar från slutet av 8-talet och början på 9-talet då antalet funna taxa var mellan 11 och 18. Individtätheten var fortsatt mycket hög (ca 4 ind/m 2 ) med en stor dominans av sötvattensgråsuggor (Asellus aquaticus) samt fåborstmaskar, musslor och fjädermygglarver. Det speglade sig i ett lågt diversitetsindex (2,) som även det har ökat på senare år. De vattenkemiska mätningarna visar på höga halter av fosfor och kväve, som dock på senare år har visat på en sjunkande tendens. Den höga näringsbelastningen är orsaken till den låga diversiteten och den mycket höga individtätheten. Den organiska belastningen har varierat mellan åren, men har mestadels varit hög. år antal taxa individtäthet 24 35 45 23 33 4812 22 36 416 21 32 4775 2 29 4941 1999 31 622 1998 26 4434 1997 24 183 1996 22 765 1995 21 114 1994 25 162 1993 24 157 1992 17 36 1991 15 679 199 17 837 1989 18 167 Antal taxa 4 35 3 25 2 15 1 5 1987 1989 1991 325 Göteneån 1993 1995 1997 1999 21 23 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Individ/m2 1988 13 868 1987 11 249 antal taxa individtäthet Figur 2. Antal taxa och individtäthet (individer/m 2 ) vid punkt 325 Göteneån, Silboholm. Sammanfattning 26
Lidan-Nossan 24. Göteneån och Sjöråsån i Sjöråsåns avrinningsområde karakteriseras av mycket höga halter näringsämnen (kväve och fosfor), tidvis även mycket höga koncentrationer syretärande ämnen medan de uppmätta syrehalterna var goda under 24. Vattnet är dock starkt grumligt och färgat, men det förekommer inga försurningsproblem. De allra högsta halterna näringsämnen och de lägsta syrevärdena förekom i år vid punkt 325 precis nedströms Götene. Under 24 var totaltfosforhalten den lägsta som uppmätts vid 33 Sjöråsån sedan mätningarna startade 1982. Det medförde också att fosfortransporten ut ur Sjöråsån hamnade på samma nivå som 23 trots att flödet var ca 6% större. Kvävetransporten ökade jämfört med 23, men inte lika mycket som vattenflödet. Vattendraget ligger i en utpräglad jordbruksbygd och med all säkerhet beror en stor del av problemen i vattendragen i området också på diffusa läckage av näringsämnen och partiklar från jordbruksmark. Denna bild stämmer i allt väsentligt med de tidigare undersökningarna i området under 9-talet. Under de senaste åren har man dock sett en tendens till minskning av både fosfor och kvävehalterna som verkade nå kulmen år 1995, men främst för fosfor. Vattenflödet mätt som årsmedelvärde var 24 den näst högsta sedan 1982 och trots detta var fosfortransporten en av de lägst uppmätta. MARIEDALSÅNS VATTENSYSTEM Allmänt Mariedalsåns vattensystem mynnar till Vänern vid Källby, en knapp mil öster om Lidköping. Avrinningsområdet är det minsta av de ingående vattensystemen med en yta om 1 km 2. Andelen av jordbruksmark där ån flyter fram är mycket stor, ca 5 %, och andelen skogsmark är 24 %. I vattensystemet finns endast en enda provpunkt, nummer 46 vid Sjökvarn. Strax söder om Mariedalsåns utlopp ligger Källby avloppsreningsverk, markerat med Gö2 på kartan. Inom detta vattensystem finns endast en recipientkontrollpunkt (46), och den är placerad vid åns utlopp till Vänern. Näringstillstånd På följande två sidor presenteras resultaten av årets provtagningar vad det gäller kväve och fosfor med ingående fraktioner. Årsmedelhalten av totalfosfor hamnade år 24 på 43 µg/l, vilket blev lite lägre än 23 då motsvarande värde var 46 µg/l. De senaste 5 åren har fosforhalten legat strax över 4 µg/l vilket är en halvering av 1999 års medelvärde (83 µg/l), och i vissa fall en tredjedel av 27
Lidan-Nossan 24. uppmätta halter innan dess. Medelvärdet av årsmedelhalterna under de senaste 24 åren hamnar på 8 µg/l. Variationerna mellan provtagningarna under året var mindre än förra året med spannet 24-67 µg/l. De högsta värdena noterades från april då även flödet var ganska stort. Fosforjoner har stark affinitet till markpartiklar, även dessa spolas i större utsträckning ut i vattendragen då jorden ligger bar, men enstaka toppvärden kan också inträffa under sommaren vid kraftiga regn med mycket vatten som rinner av ytligt.,16 Totalfosforhalter i Mariedalsån (46) 1,4,14 1,2 mg/l,12,1,8,6,4 1,,8 m3/s,6,4,2,2, 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 Totalfosfor Vattenföring Linjär (Totalfosfor) 24 Figur 21. Årsmedelhalter 1982-24 av totalfosfor med trendlinje i form av linjär regression samt årsmedelvärden av vattenföringen i Mariedalsån vid punkt 46. Tittar man närmare på de olika fosforfraktionerna så ser man att en mycket stor del av den totala fosforhalten utgörs av den oorganiska fraktionen fosfatfosfor vilket torde innebära att det finns potential att ytterligare minska mängden fosfor i vattnet från Mariedalsån. 28
Lidan-Nossan 24.,26,18,43 Mariedalsåns vattensystem Fosforhalt 43 46 Arealspecifik förlust:,156 kg P/ha,år = klass 3, måttligt höga förluster Teckenförklaring Halten i mg/l Halter av totalfosfor <7,5 ug/l 7,5-15 ug/l 15-25 ug/l 25-5 ug/l >5 ug/l Fosfatfosfor,15,24,52 Totalfosfor P tot(part.) Figur 22. 24 års medelvärden av fosforhalter i Mariedalsåns vattensystem. Ser man till den arealspecifika förlusten på vilken den nya klassificeringen grundas, så beräknades den till,16 kg P/ha,år för 24. Det var 5:e året i rad som den arealspecifika förlusten hamnat runt,15 kg/ha och år vilket innebär en halvering sedan 1999 och gör att provpunkten hamnade i klass 3, måttligt höga förluster men precis på gränsen till klass 4.. År Totalfosfor (kg/ha*år) Totalkväve (kg/ha*år) 1999,29 12,4 2,16 15,1 21,16 12,3 22,14 1,8 23,12 9,6 24,16 12,5 För kvävet kan man se ungefär samma utvecklingstendens för de senaste åren som för totalfosfor även om det inte är lika markant. Årsmedelhalten av totalkväve vid Mariedalsåns utlopp blev 2,9 mg/l under 24 vilket kan jämföras med 3,22 mg/l under 23. En beräkning av den arealspecifika förlusten enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder gav 12,5 kg/ha vilket förklaras av den betydligt högre vattenföringen jämfört med 23. Det innebär att Mariedalsån hamnar i klass 4, höga förluster. Denna klass omspänner förluster mellan 4 och 16 kg. Från 2 till 23 såg man en tendens till minskade arealförluster, men den trenden bröts alltså 24. Kväveformen som dominerade var nitrat- och nitritjoner, 29
Lidan-Nossan 24. fraktioner som är lätt tillgängliga för upptag av växter. De allra högsta kvävehalten noterades i februari och december på 4,4 respektive 4,9 mg/l. Det var mindre svängningar än under 23. Markerna kan läcka mycket kvävejoner då det inte finns någon vegetation som står för upptag och därmed hindrar urlakning.,7 2,63 2,92 46 Mariedalsåns vattensystem Kvävehalt Arealspecifik förlust: 12,5 kg N/ha,år = klass 4, höga förluster Teckenförklaring Halten i mg/l Halter av totalkväve, mg/l <,3,3-,45,45-,75,75-1,5 >1,5,77 1,35 3,77 Ammoniumkväve Totalkväve Nitrat+Nitrit Figur 23. 24 års medelvärden av kvävehalter i Mariedalsåns vattensystem. Totalkvävehalter i Mariedalsån (46) 5 1,4 4,5 4 3,5 1,2 1, mg/l 3 2,5 2,8,6 m3/s 1,5 1,5,4,2, 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 Totalkväve Vattenföring Linjär (Totalkväve) Figur 24. Årsmedelhalter 1982-24 av totalkväve med trendlinje i form av linjär regression samt årsmedelvärden av vattenföringen i Mariedalsån vid punkt 46. 3
Lidan-Nossan 24. De lägre halterna av närsalter ger också utslag i form av lägre ämnestransporter. Uttransporten av totalfosfor (figur 25) till Vänern från Mariedalsån beräknades för 24 till 1,6 ton vilket var något högre än 23 (1,2 ton ) och 22 (1,4 ton) med densamma som för år 2 och 21 då den också var 1,6 ton. Det kan jämföras med 1999 då 2,9 ton och med 1998 då 4, ton hamnade i Vänern från Mariedalsån. Värdet från 1998 var det hittills högsta värde på fosfortransporten som uppmätts sedan 198 vilket är det år som beräkningarna startade. 1996 och 1997 var dock mängderna också lägre, 1,6 respektive 1,3 ton, men då var vattenflödena också klart lägre än för åren 2 till 24. Transport av totalfosfor vid 46 Mariedalsån 4,5 1,4 ton/år 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1,5 1,2 1,8,6,4,2 Flöde, m3/s 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 Totalfosfor Vattenföring Figur 25. Transport av totalfosfor och årsmedelvärde för vattenföring 198-24. ton/år 25 2 15 1 5 Transport av totalkväve vid 46 Mariedalsån 1,4 1,2 1,8,6,4,2 m3/s 198 1982 1984 1986 1988 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 Totalkväve Vattenföring Figur 26. Transport av totalkväve och årsmedelvärde för vattenföring 198-24. Uttransporten av mängden kväve från Mariedalsån till Vänern under 24 beräknades till ca 125 ton vilket var lite mer än 23 (96 ton) och 22 (13) ton. Med hänsyn taget till det höga flödet under 24 var ändå kvävetransporten jämförelsevis låg. 31
Lidan-Nossan 24. Syretillstånd Syreförhållandena i punkt 46 Mariedalsån var mycket goda under året. Så har varit fallet under de senaste åren, och detta beror med stor säkerhet på att vattnet har ganska hög strömhastighet och därmed syresätts kontinuerligt. Inget syrevärde har legat under 8,5 mg/l under året och den lägsta syremättnadsgraden var 86%. Halterna syretärande ämnen mätt som COD Mn och TOC låg som medelvärde under året på 6,1 respektive 7,3 mg/l. Klassificeringen grundas dock på det högsta värdet under året vilket var 8,9 respektive 11 mg/l. Det var måttligt höga halter vilket får anses vara lågt för Mariedalsån. Det var inte heller några större skillnader mot föregående år. De höga koncentrationerna näringsämnen påverkade alltså inte det rinnande vattnet så mycket i form av kraftig tillväxt av vegetation med efterföljande nedbrytning och syrebrist däremot kommer dessa effekter av kväve och fosfor istället att märkas ute i Vänern. Ljusförhållanden Turbiditeten och slamhalten (suspenderade ämnen) visade som årsmedelvärden på höga värden. Vilket ändå var lägre än vanligt. Det högsta värdet noterades från vintermånaderna då vattenflödet var högt. Betydligt lägre värden uppmättes dock under resten av året. Vattnets färgtal var dock högst under augusti. Surhetstillstånd ph-värdena låg mellan 8,1 och 8,3 under 24, och buffertförmågan var också utan undantag mycket god. Mariedalsån har inga problem med försurning. Bottenfauna Vid bottenfaunaprovtagningen 24 hittades 74 arter/taxa vilket motsvarar ett mycket stort antal. Individtätheten var också mycket hög (39) medan diversiteten var måttligt hög (Shannonindexvärde = 2,3). Fjädermygglarver och fåborstmaskar dominerade men var inte lika dominanta som vid t.ex. 1999 års provtagning. Antalet funna taxa har varierat lite upp och ned de senaste åren, och det högsta värdet noterades år 2 med 77 funna arter/taxa. Föroreningskänsliga arter som hittades var bl a bäckbaggarna Elmis aenia och Limnius volckmari samt nattsländorna Goera pilosa, Setodes argentipunctellus, Lype sp och Rhyacophila nubila. Dessutom hittades bäcksländan Taeniopteryx nebulosa. Bottenfaunans sammansättning har varit mycket likartad de senaste 5 åren. De kemiska förhållandena i form av närsaltsinnehåll och organiskt innehåll påminner i hög grad om Sjöråsån. Halterna är fortfarande visserligen höga, men har sedan 1998 ändå minskat dramatiskt. Det är mycket av detta som avspeglas i en klart förbättrad sammansättning på bottenfaunan. Diversitetsindex och antalet funna arter/taxa har stigit högst väsentligt. Jämfört med tidigare års undersökningar är påverkansgraden på bottenfaunan minskat betydligt från t.ex. 1992 års nivå. Tidigare har det varit svårt att dra några säkra slutsatser av materialet, men nu står det allt klarare att situationen har väsentligt förbättrats. Det visar både de kemiska och biologiska undersökningarna. 32
Lidan-Nossan 24. år antal taxa individtäthet 24 74 392 23 71 342 22 73 3915 21 55 2494 2 77 6919 1999 46 264 1998 56 7663 1997 36 234 1996 48 1464 1995 43 236 1994 47 1792 1993 39 1455 1992 26 387 1991 31 93 199 29 63 1989 35 129 1988 26 582 1987 36 13 Antal taxa 9 8 7 6 5 4 3 2 1 46 Mariedalsån 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 Figur 27. Antal taxa och individtäthet (individer/m 2 ) vid punkt 46 Mariedalsån. 16 14 12 1 8 6 4 2 Individ/m2 antal taxa individtäthet Sammanfattning Mariedalsån har under de senaste fem åren visat på minskande halter och mindre transporterade mängder av fosfor, även med hänsyn tagen till vattenflödet. Sjöråsån har visat samma tendens, men den är ännu tydligare i Mariedalsån. Samma tendens har dock inte visat sig för kvävet. Halterna är visserligen fortfarande höga men utvecklingen ser mycket lovande ut. Man kan se att en stor del av både fosforn och kvävet föreligger i form av oorganiska fraktioner, vilket borde innebära att potentialen till ytterligare minskningar finns. LIDAN 33
Lidan-Nossan 24. Allmänt Lidans vattensystem mynnar till Vänern vid Lidköping. Avrinningsområdets yta är 2265 km2 med en mycket stor andel jordbruksmark (46%). Skogsmark (29%) finns framför allt i den södra delen av avrinningsområdet. Lidans vattensystem är sjöfattigt där endast,6% av arealen utgörs av sjöyta. I vattensystemet finns totalt 19 provpunkter. Av dessa ligger fem lokaler i Lidans huvudfåra (56, 528, 542, 58 och 59). I biflödena till Lidan finns tre lokaler i Bragnumsån (55, 513, och 517), två lokaler i Afsån (5637 och 565), en lokal i Jungån (577) samt sju lokaler i Fliangrenen (611, 613, 63, 634, 646, 651 och 67). Inom Lidans avrinningsområde finns många avloppsreningsverk, ca 2 stycken. Vidare finns i östra delen Ranstad industricentrum och Bjurums Slakteri som främst påverkar provpunkt 634 i Flian. Även punkt 5212 påverkas av en industri som ligger vid Buckarp. I Vara kommun påverkar Asko Cylinda provpunkt 577 och en industritipp också punkt 565. I Herrljunga kommun finns en tipp, H12 på kartan. Nedan följer en förteckning över kända punktkällor: Nr Punktkälla Nr Punktkälla Nr Punktkälla L Lidköpings flygplats H6 Källeryd avr F7 Broddetorp avr V1 Vara avr H12 Tipp vid Fågelstavik F8 Valtorp avr V2 Kvänum avr S1 Horshaga avr F9 Falköping soptipp * V3 Håkantorp avr S2 Eggby avr (infiltr.) F1 Stenstorp soptipp ** V4 Larv avr S3 Simmatorp Camping F11 Floby soptipp ** V5 Helås avr F1 Falköping avr F12 Ranstad Skiffer AB V6 N:a Vånga avr F2 Stenstorp avr F13 Bjurums slakteri V8 Asko Cylinda F3 Floby avr V9 Industritipp F5 Vartofta avr H3 Fåglavik avr F6 Odensbergs avr * Lakvatten går via reningsverket **Nedlagda Näringstillstånd Under 24 ökade vattenföringen i Lidan (59) med över 7 % jämfört med 23. Halter och transporter av närsalter kom tillbaka till 22 års nivåer efter att under 23 ha varit på betydligt lägre nivåer. Jämfört med 23 blev uttransporten av fosfor 3 ggr så stor och för kväve fördubblades transporten, men det var i jämförelse med det år som hade den hittills lägsta närsaltstransporten på de 25 år som mätningar utförts. Bragnumsån vid punkten 513 är en punkt med mycket höga närsaltshalter. Vattendraget är kraftigt påverkat av ett avloppsreningsverk. För 24 blev andelen ammonium av totalkvävehalten lägre än förra året vilket kan tyda på något mindre påverkan från reningsverket. Skillnaden kan också förklaras med det betydligt högre vattenflödet. Hela huvudfåran samt Bragnumsån, Afsån och Jungån uppvisade höga kvävehalter. Förutom de mest uppströms liggande punkterna (5, 53 och 56) hade samtliga totalkvävehalter uttryckta som årsmedelvärden runt 3 mg/l. De högsta värdena noterades för 513 Bragnumsån med ca 7,3 mg/l som årsmedelvärde. Andelen nitratkväve var också mycket hög. Nitrat liksom ammonium är oorganiska fraktioner som mycket lätt tas upp av växtligheten. Biflödet som kommer in i Lidan österifrån Slafsan, Dofsan och Flian hade under år 23, precis som tidigare år, höga kvävehalter. Årsmedelhalterna för totalkväve var i alla punkter utom 63 (Gerumsberget), högre än 1,5 mg/l. I Dofsan (659) noterades de högsta 34