Sveriges ambassad i Prag STATENS FASTIGHETSVERK
Sveriges ambassad i Prag ligger i ett palatslikt litet flerfamiljshus uppfört 1928-29 för advokat Josef Růžička. Huset ligger högt, synligt från Karlsbron som en ljuspunkt i grönskan alldeles nedanför Strahovklostret. På ritningarna, signerade arkitekt Tomáš Šašek, står att de gäller nybyggnationen vid den vackra utsikten. Relationen mellan Sverige och Tjeckien har gamla anor. På medeltiden sökte sig svenska studerande till Karlsuniversitetet i Prag, Mellaneuropas äldsta, och en tid var uppsalaprästen Karl Håkansson rektor vid stadens juristuniversitet. Två sekel senare utnämnde Gustav II Adolf en tjeckisk poet till hovskald och en tjeckisk läkare var professor vid Uppsala universitet. Svenskarnas stormning av Prag 1648 tillhör däremot ett mörkt kapitel i ländernas gemensamma historia. Sverige inrättade sin första beskickning i Prag 1921 och var fram till andra världskriget hyresgäst i Lažanskypalatset på Moldaus flodbank i Gamla stan. Sedan 1945 har svenska ambassaden funnits där den nu är, vid den vackra utsikten i Josef Růžičkas hus. Dess rum rymmer många berättelser en av dem slutar med att svenska staten blir husets ägare. Omslag: Bild t v: Sveriges ambassad i Prag, trädgårdsfasad. Matsalsdörr med originaldetaljer i mässing.
Huset vid den vackra utsikten Na krásné vyhlídce är tjeckiska för vid den vackra utsikten. Så hette den krog som fram till 1920-talets slut låg där Sveriges ambassad nu ligger. Krogen var fallfärdig men omtyckt och många pragbor var upprörda när den revs än idag kallas platsen Na krásné vyhlídce i folkmun. Det vittnar både om krogens popularitet, och om hur väl dess namn beskriver platsen. Den historiska miljön intill Strahovklostret och Pragborgen förpliktigar och advokat Josef Růžička hade mångåriga, hårda förhandlingar med stadens skönhetsråd innan han 1928 fick tillstånd att bebygga sin tomt. Att han alls hade blivit den åtråvärda tomtens ägare var sannolikt en följd av att han, på banken där han var chef för juridiska avdelningen, förvaltade Strahovklostrets affärer och genom det etablerat en god relation som gjorde köpet möjligt. Villkoret för bygglov var att Růžičkas hus anslöt till områdets historiska karaktär, präglad av Strahovklostrets imponerande enkelhet och Pragborgens högresta, sammansatta siluett, men kanske främst av de närliggande bostadshusen i böhmisk barock. Uppdraget gick till arkitekt Tomáš Šašek som förefaller ha varit något av expert på nya byggnader i historisk miljö. Arkitekt Šašek ritade en vinkelställd huskropp, åt gatan uppdelad i tre delar som med stegvis avtagande höjder följer Úvoz-gatans lutning. Inåt, bakom den avskärmande muren, betonas huskroppens olika delar av terrasser och en arkad. Trädgårdens nivåskilda indelning följer den kraftigt sluttande tomten och blir som en organisk förlängning av det byggda. Den enda dekor Tomáš Šašek använde var enkelt profilerade lister och spelet mellan ytor, mellan ljus och skugga över husets fasader. Utsikt över Prag från ambassadens trädgårdssida. När Eliška Junková, rattens drottning, flyttade hit 1930 tyckte hon att hela huset var felvänt... och för att få bättre utsikt bekostade hon en balkong till vindslägenheten hon hyrde. Därifrån kunde hon se åt söder och Strahovklostret.
Tidlöst skal om modernt inre Tomáš Šašek ritade Růžičkas hus som en sentida ättling till sina grannar, men utan att för den skull förlora kontakten med det 1920-tal det byggdes i. Inuti var huset utrustat med tidens alla moderniteter, som till exempel hiss. Materialen var dyrbara, från exteriörens koppardetaljer till interiörernas marmor, mässing och mörka träslag. Familjen Růžička var förmögen, men Josef Růžičkas eget kapital var inte stort nog för att bekosta huset till sig och sin fru Anna. Han lånade av sin far. Projektet drog över budget och lånet blev större än avsett som tack hedrade Josef Růžička sin far med en bronsmedaljong i en nisch i fasaden mot trädgården. På medaljongen, ett verk av skulptören Otakar Španiel som också formgav det självständiga Tjeckoslovakiens första myntserie 1918, är fadern avbildad i profil med blicken vänd mot den stenlagda pations behagfullt porlande fontän. Detaljer med historia Huvudentrén ligger diskret indragen från gatan, skyddad av en kopparskodd liten baldakin buren av två kraftigt kannelerade kolonnskaft. Entrén leder in till en vestibul med brevinkast som visar att Anna och Josef Růžička inte var de enda som bodde i den palatslika villan det var ett flerfamiljshus i fem våningar. Růžičkas bodde på bottenplan, med vinterträdgård och utgång till arkaden och trädgården. Den våningen är idag en del av Sveriges ambassads kansli. En storslagen dubbeldörr i välvd omfattning leder in till det som nu är ambassadörens arbetsrum. På omfattningens krön vilar en konsol där en snidad träfigurin, en kvinna med omsorgsfullt kammad frisyr, ler spjuveraktigt ner mot besökaren Anna Růžička lär ha varit mycket vacker, kanske var hon figurinens förebild. På familjen Růžičkas tid låg sovrummen i den här delen av huset. Advokat Josef Růžička lånade pengar av sin far när han byggde huset. För att visa sin tacksamhet lät han skulptören Otakar Španiel porträttera fadern i brons. Ambassadörens arbetsrum. Ambassadkansliets arbets- och konferensrum ligger i den del av huset där familjen Růžička en gång bodde.
Människoöden Den glamorösa Eliška Junková, tävlingsföraren i europeisk elitklass som alltid körde Bugatti, var god vän med Ettore Bugatti och kallades rattens drottning, flyttade in i vindslägenheten 1930. Fönstren satt för högt, rummen var för små och hela huset felvänt, tyckte hon, och bekostade själv vindslägenhetens balkong för att få bättre utsikt åt Strahovklostret. När Eliška Junková kom till Růžičkas hus var hon nybliven änka. I en tävling hon och hennes man Čeněk kört tillsammans omkom han i en olycka, just efter att hon lämnat över ratten till honom. Hon tävlade aldrig mer. Eliška Junková bodde i Růžičkas hus många år och minnet av henne lever där än hennes namn står kvar på ett av brevinkasten i husets entré och i fasaden åt gatan finns en minnesplakett över henne. Efter Tysklands ockupation av Tjeckoslovakien fängslades Josef Růžička av nazisterna år 1939; som honorärkonsul för Panama hade han utfärdat visum till, och därmed räddat, många tjeckoslovakiska judar. Man förmodade att han hade blivit angiven av den gestapoman som flyttat in på första våningen i Růžičkas hus strax efter ockupationen. Nazisterna beslagtog alla familjens ägodelar, Anna och barnen Tatiana och Primus tvingades flytta. Josef Růžička dog i koncentrationslägret Mauthausen. Även andra familjer i huset förlorade sina kära i nazismens koncentrationsläger. Knappt hade den tjeckiska motståndsrörelsen skingrats efter andra världskriget, innan den tvingades återuppstå denna gång i opposition mot den nya kommunistiska regimen. Flera av de boende i Růžičkas hus fängslades, bland dem dr Oldřich Pecl och hans fru Ankica i lägenheten på första våningen. Dr Pecl dömdes till döden och avrättades i samband med processen mot oppositionspolitikern Milada Horáková 1950. Passage från gatan mot trädgården.
Medmänsklighet Anna Růžička och barnen återvände till sitt hus efter kriget men använde då bara en del av sin forna våning i husets bottenplan, i den obebodda delen inrättade Sveriges ambassad kansli 1945. Huset konfiskerades av staten efter det kommunistiska maktövertagande 1948, och Anna Růžička ålades betala staten både hyra och hypotek för huset hennes man låtit bygga. Dottern Tatiana tillhörde motståndsrörelsen och fängslades. Tatianas man Veleslav Wahl, sonen i familjen på husets tredje våning, fängslades och avrättades 1950 för sitt motstånd mot kommunistregimen. Hans mor tvingades lämna sin lägenhet och flyttade in hos Anna Růžička. Det var hårda år och Anna fick hjälp av ambassaden för att kunna stanna. Fram till sin död förblev hon ambassadens granne. Det unga Tjeckoslovakiens kamp för demokrati engagerade många, bland dem svenskan Amelie Posse, gift med den tjeckiske konstnären Oki Brázda. Hon brann för människans rätt till frihet och hjälpte många under såväl den nazityska ockupationen som det kommunistiska förtrycket. Amelie Posse brukade bo hos ambassadör Wilhelm Winther på svenska ambassaden när hon var i Prag och kommunistregimen förmodade att hon var en av dess anställda. Tack vare förvarning från ambassaden lyckades Amelie Posse 1948 i sista stund fly till Sverige och undgå arrestering. Tjugo år senare, under den så kallade Pragvåren 1968, inleddes en reformansats som slog över i sin motsats när sovjetiska trupper invaderade landet. Agda Rössel, en av Sveriges första kvinnliga ambassadörer, beskrev åren i Prag 1969-1973 som de svåraste i sin karriär. Matsalen, ett av fyra rum i fil i ambassadens representationsvåning. De stora fönsterytorna längs rummets ena långsida ramar in den hänförande vyn över Prag.
En dramatisk historia med lyckligt slut På 1970-talet var ambassadbyggnaden i behov av renovering men Tjeckoslovakiens relation till Sverige var stelfrusen efter att Olof Palme liknat kommunistregimen vid diktaturens kreatur. Frågan om fastighetens öde förhalades. Först efter informella möten mellan svenska och tjeckoslovakiska tjänstemän kom en renovering till stånd. Då, om inte förr, installerades de dolda mikrofoner som senare upptäcktes och visades på Nordiska museets utställning Spioner 1999. I november 1989 föll Berlinmuren och det tjeckoslovakiska folket genomförde den fredliga Sammetsrevolutionen; kommunistregimen avsattes. Václav Havel, en av processens centralgestalter, hade god kontakt med Lars-Åke Nilsson som var Sveriges ambassadör i Prag under de dramatiska åren 1988-1991. Sveriges ambassad hade länge varit den största hyresgästen i Růžičkas hus när kommunismen föll. Konfiskerad egendom återlämnades och barnen Růžička blev återigen husets ägare dottern Tatiana skänkte då sin hälft av huset till svenska staten, som tack för ambassadens omsorg om hennes mor och på villkor att byggnaden förblev ambassad. Sedan 1993 är svenska staten ägare till hela huset vid den vackra utsikten. Trädgården sedd från balkongen som löper längs representationsvåningens matsal. Sveriges fastighetsförvaltning utomlands Statens fastighetsverk (SFV) förvaltar statens egendomar utomlands, närmare bestämt i ett 60-tal länder, i sex världsdelar. Till hyresgästerna hör Utrikesdepartementet (UD), Exportrådet och fyra svenska institut. SFV är även byggherre vid statens byggnationer utomlands och ansvarar för att nya hus representerar god svensk arkitektur, form och design. När det gäller äldre hus arbetar SFV för att erbjuda funktionella lokaler och ändå ta hänsyn till fastighetens historia och kulturella värde. UD ansvarar för inredningen på utlandsmyndig heterna. SFV och UD har ett nära samarbete för att tillsammans stärka bilden av Sverige utomlands. Nattvy. Mitt i bilden anas Prags gamla stad och Karlsbron.
Huvudentréns lekfullt svängda ektrappa. Med seminarier, konserter och andra evenemang arbetar ambassaden för att främja kontakter mellan svenskt och tjeckiskt kultur- och näringsliv. The Embassy of Sweden in Prague is known as the building with the beautiful view. The embassy is housed in a small but palatial apartment building, built in 1928-29 to a design by architect Tomáš Šašek. The terms of the original planning permission stated that the building should fit in with the historic character of the surrounding area, typified by the striking simplicity of Strahov Monastery and the stately, composite silhouette of Prague Castle, but perhaps particularly by the nearby Bohemian baroque residential buildings. Today, the property houses the Swedish Embassy s chancery, reception rooms and staff accommodation. Before the Embassy of Sweden assumed tenancy of the building in 1945, this was an ordinary apartment building and the lives of the first residents form an important part of the building s rich and varied history. The building was originally commissioned by lawyer Josef Růžička, who was imprisoned by the Nazis and died in a concentration camp in 1943. A commemorative plaque on the street façade of the embassy explains that Eliška Junková the acclaimed and highly skilled racing driver known as the Queen of the Steering Wheel was one of the building s residents. Růžička s wife Anna was forced to leave the building when her husband was imprisoned. She returned here after the war, and was protected by the embassy when the communist regime confiscated the property. Her daughter Tatiana donated half of the building to the Swedish State in 1989, as a token of her gratitude, on the condition that it remained as the Embassy of Sweden. The Swedish State has owned the whole of the building with the beautiful view since 1993.
Tradition i utveckling. Statens fastighetsverk vill göra svenska folket stolt över statens egendomar, våra nationalbyggnader och fria marker; slott och kungsgårdar, teatrar, museer, ambassader och en sjundedel av Sveriges mark. Vi äger allt detta tillsammans och SFV:s uppgift är att förvalta det på bästa sätt. Tradition is change. Sweden has many buildings and environments of great value to its cultural history. They are part of the nation s history and its future. The National Property Board administrates public buildings and open spaces; palaces and royal parks, theatres, museums, embassies and one seventh of Swedens total land mass. All this is owned by the Swedes collectively, and the duty of the Board is to administer them in the best possible way. Text: Katarina Juvander. Layout: Södra tornet kommunikation. Foto: Åke E:son Lindman, Katarina Juvander, sid 2. Översättning: Exacta. Tryck: Ineko AB, 2013. Statens fastighetsverk 08-696 70 00 www.sfv.se