YTTRANDE 1 (9) Mark- och miljööverdomstolen Socialdepartementet 103 33 Stockholm Remiss av två betänkanden - Ökat bostadsbyggande och samordnade miljökrav - genom enhetliga och förutsägbara byggregler, Delbetänkande av Byggkravsutredningen (SOU 2012:86) - Ett effektivare plangenomförande, Delbetänkande av Plangenomförandeutredningen (SOU 2012:91) Regeringskansliets dnr S2012/8708/PBB Remissen avser två betänkanden som Mark- och miljööverdomstolen valt att besvara i ett gemensamt yttrande. Betänkandena behandlar mycket angelägna frågor som kräver noggranna politiska överväganden bl.a. om markägande och tillträde till allmänna platser. De synpunkter som domstolen lämnar nedan är av mer övergripande natur eftersom det är på den nivån som en del av förslagen i första hand kan ifrågasättas. Förslagen i betänkandena kan inte generellt tillstyrkas bl.a. eftersom konsekvenserna är otillräckligt belysta. Mark- och miljööverdomstolen har inte funnit anledning att kommentera lagtextens utformning i detalj och har begränsat sitt yttrande till de centrala förslagen. Inledningsvis vill Mark- och miljööverdomstolen framhålla följande. Det är för närvarande mycket arbete som pågår med förslag till förändringar i plan- och bygglagstiftningen. De två betänkandena som nu remitteras innehåller frågor och förslag som i vissa delar överlappar varandra. I samband med det fortsatta lagstiftningsarbetet är det viktigt att ha ett helhetsperspektiv på lagområdet för att skapa en rättssäker och enhetlig lagstiftning. Lagstiftningen riskerar annars att bli svåröverskådlig och mindre förutsägbar. Detta kan komma att påverka olika aktörer inom plan- och byggväsendet negativt och försvåra domstolarnas arbete. Mot bakgrund av att planprocesserna och efterföljande prövningar i samband med bygglov och startbesked tillsammans med eventuella överprövningar ofta tar lång tid måste övergångsreglerna utformas så att de blir ändamålsenliga och tillämpbara i praktiken. Domstolen vill även framhålla att plan- och bygglagstiftningen rör avvägningar mellan många olika intressen vilka även berörs av annan lagstiftning. För att uppnå ett effektivt prövningssystem för samhällsbyggandet är det särskilt viktigt att tydliggöra hur dessa olika regelverk ska förhålla sig till varandra. Det har gått knappt två år sedan plan- och bygglagen (2010:900), PBL, och en ny instansordning för plan- och byggmålen infördes. Någon mer genomgripande utvärdering av dessa förändringar har av naturliga skäl inte kunnat göras. Vidare kan konstateras att stora förändringsprocesser inom den fysiska planeringen och byggandet kräver stora utbildningsinsatser som är både kostsamma och tidskrävande. Det R2B Box 2290, 103 17 Stockholm Besöksadress: Birger Jarls torg 16, Riddarholmen Telefon: 08-561 670 00 Fax: 08-21 93 27 svea.hovratt@dom.se www.svea.se Expeditionstid: Måndag-fredag 08.00-15.00
YTTRANDE 2 (9) kan alltså ta lång tid innan önskade effektivitetsvinster av gjorda förändringar kan uppnås. Ökat bostadsbyggande och samordnade miljökrav genom enhetliga och förutsägbara byggregler (SOU 2012:86) Förslag till stoppbestämmelse och reglering av genomförandeavtal i planprocessen I betänkandet föreslås att genomförandeavtal inte ska få gå längre än de tekniska egenskapskraven som följer av plan- och bygglagstiftningen. Om det finns ett genomförandeavtal eller ett offentligt förslag till genomförandeavtal ska detta redovisas under planprocessen. Länsstyrelsen ska verka för att genomförandeavtalet inte går utöver kraven i PBL. Avtal som strider mot detta ska kunna helt eller delvis ogiltigförklaras. Utredningens förslag till stoppbestämmelse innebär att civilrättsliga avtal regleras i PBL. En sådan ändring innebär att en etablerad struktur ändras och medför att många komplexa frågor behöver genomlysas utöver vad utredaren redovisar. Man måste också vara medveten om att många av de krav som kan ställas med stöd av PBL och därmed sammanhängande bestämmelser är allmänt hållna, vilket kan leda till svåra tolkningsproblem i avvaktan på klargörande rättsfall. Bestämmelsen kan särskilt ifrågasättas i de fall kommunen är markägare då den innebär en inskränkning av kommunernas handlingsutrymme. Förslaget innehåller ingen närmare beskrivning av vad detta innebär för kommunerna såsom markägare. I konsekvensanalysen på sidan 95 anges att Inskränkningen i kommunernas ställande av krav avseende byggnadstekniska egenskaper, via markanvisning, är nödvändig för att ge förutsättningar för sänkta byggkostnader och underlätta byggande av bostäder, vilket i sin tur är nödvändigt för landets arbetsmarknad och ekonomi. Påståendet är inte underbyggt på ett sådant sätt att Mark- och miljööverdomstolen finner denna slutsats övertygande. Domstolen ifrågasätter också om det är rimligt att inskränka kommunens handlingsutrymme på detta sätt och om en sådan reglering är förenlig med proportionalitetsprincipen. Det är också svårt att se hur förslaget ska kunna bidra till en snabbare process. Tvärtom finns det risk för att processen fördröjs, särskilt med tanke på det förslag som lämnas om att länsstyrelsen ska kunna ogiltigförklara genomförandeavtal. Mark- och miljööverdomstolen delar den uppfattning som framgår av det särskilda yttrandet på sidan 123 i betänkandet där det påtalas att förslaget inte innebär en snabbare och mer förutsebar plan- och byggprocess. Mark- och miljööverdomstolen avstyrker förslagen i denna del. Lagstöd för planbestämmelser Utredningen föreslår i 4 kap. 30 och 43 PBL att det vid en planbestämmelse eller områdesbestämmelse ska anges vilken föreskrift i 4 kap. PBL som bestämmelsen har stöd i. Mark- och miljööverdomstolen delar utredningens bedömning
YTTRANDE 3 (9) att det finns ett starkt behov av åtgärder för att se till att de planbestämmelser som kommunerna antar har stöd i lagstiftningen. Många av de detaljplaner som domstolen prövar innehåller bestämmelser vars förenlighet med PBL kan ifrågasättas. I två nyligen avgjorda domar (mål nr P 2699-12 och P 5128-12) har Markoch miljööverdomstolen upphävt kommunens antagandebeslut på grund av att de innehöll olagliga planbestämmelser. Kunskapen om vad som går att reglera i detaljplan och områdesbestämmelser är dock begränsad hos ett flertal av de sakägare som kan överklaga en detaljplan. Det medför att många planer med olagliga planbestämmelser inte blir föremål för prövning i domstol. I betänkandet föreslås alltså att kommunerna ska redovisa lagstöd för varje planbestämmelse. Det förtjänar att påpekas att det är en angelägen uppgift för Boverket att ge ett ökat kunskapsstöd till kommunerna på detta område. Boverket bör förmedla kunskap om och i så fall hur man genom en planbestämmelse kan reglera frågor som blir aktuella i planskedet. Enligt Boverkets tidigare vägledning skulle en olaglig planbestämmelse betraktas som en nullitet i en lovprövning. Mark- och miljööverdomstolen kom till en annan slutsats i mål nr P 6568-11. Många nu gällande detaljplaner innehåller olagliga planbestämmelser. Det är en otillfredsställande situation som bör uppmärksammas i samband med förändringar av PBL. Länsstyrelsens ändrade roll och mark- och miljödomstolarnas ändrade uppgifter I betänkandet föreslås att mark- och miljödomstol ska vara första överklagandeinstans beträffande detaljplaner och områdesbestämmelser. Det innebär att länsstyrelsens roll som första överklagandeinstans i dessa överklagade ärenden upphör. Enligt utredningen bör länsstyrelsen få en tydligare rådgivande roll. Länsstyrelsen ska också utöver vad som nu är möjligt på eget initiativ kunna överpröva en detaljplan eller områdesbestämmelser med avseende på den formella hanteringen av planen och planbestämmelsernas lagstöd. Länsstyrelsen ges därutöver rätt att överpröva och ogiltigförklara genomförandeavtal. Mark- och miljödomstolarna får nya uppgifter att bl.a. överpröva länsstyrelsens beslut om ogiltigförklaring av genomförandeavtal. Vad gäller konsekvenserna av förslaget att länsstyrelsen när det gäller detaljplaner och områdesbestämmelser inte längre ska vara överklagandeinstans finns på sidan 80 i betänkandet en beräkning av antalet överklagade detaljplaner och områdesbestämmelser som mark- och miljödomstolarna kan komma att belastas med. Tillskottet har uppskattats till ca 100 mål, beräknat utifrån det antal mål som kommit in till länsstyrelserna under 2011. I förslaget saknas dock en närmare analys av vad det innebär att ta bort en instans i prövningskedjan. Om man tar bort länsstyrelsen som överprövningsinstans måste man i konsekvensanalysen även beakta att länsstyrelsen idag utför mycket av det utredande arbetet i överklagandekedjan. Vid bedömning av konsekvenserna av föreslagen ändring är det alltså inte enbart en fråga om tillskott av ett visst antal mål till mark- och miljödomstolarna som är av intresse. Förslaget medför även att mark- och miljödomstolarnas arbete förändras och blir mer omfattande i varje mål som en följd av att domstolarna kommer att vara första instans i överklagandekedjan i mål gäl-
YTTRANDE 4 (9) lande detaljplaner och områdesbestämmelser. I konsekvensanalysen måste även beaktas att en kortare instanskedja sannolikt medför att fler mål överklagas till Mark- och miljööverdomstolen och att frekvensen av prövningstillstånd troligen kommer att öka eftersom de överklagade målen typiskt sett är mindre genomlysta. Den ansats till analys beträffande konsekvenserna för domstolar som finns på sidan 99 f. är otillräcklig. Det tillkommande personalbehovet för samtliga domstolar har beräknats till 0,7 rådman, 0,7 tekniska råd, 0,7 beredningsjurist, 0,4 domstolssekreterare och 0,4 registrator. Det framgår inte av betänkandet hur dessa siffror räknats fram. Förslaget att ta bort länsstyrelsen som överklagandeinstans motiveras i betänkandet bl.a. av att länsstyrelsens dubbla roller som rådgivande och överprövande instans kan ifrågasättas. Det är i och för sig en riktig synpunkt. Genom det föreslagna systemet kvarstår dock problemet med de dubbla rollerna eftersom länsstyrelsen får nya uppgifter som gäller överprövning av den formella hanteringen av planer och planbestämmelsernas lagstöd. Länsstyrelsen ska också kunna pröva genomförandeavtalens giltighet. Förslaget innebär att länsstyrelsens tillsyn över kommunala beslut utökas genom införandet av en ny överprövningsgrund i 11 kap. 10 samt genom tillsynsansvar över genomförandeavtal. Detta sker samtidigt som länsstyrelsens deltagande i processen förstärks genom att deras rådgivande roll utökas. Utredningen motiverar sitt förslag avseende tillsynen över genomförandeavtalen på sidan 77 på följande sätt: I utredningens förslag har länsstyrelsen en roll som rådgivare gentemot kommunen såväl vad avser förfarandereglerna för detaljplaner och lagstöd för planbestämmelser som vad gäller lagstöd för genomförandeaval. Länsstyrelsen är därmed inne i frågor kring planen och genomförandeavtalet varför deras prövning vad gäller ogiltigförklaring blir ett led i processen. Denna ordning är inte följsam mot de generella bedömningar för hur en tillsynsreglering bör vara utformad som regeringen redogjort för i sin skrivelse En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn (Skr 2009/10:79). I skrivelsen anges bl.a. att tillsyn bör utföras av ett organ som är självständigt i förhållande till den verksamhet som tillsynen riktas mot. Beträffande föreslagen bestämmelse i 11 kap. 10 andra stycket 6 PBL vill Mark- och miljööverdomstolen dessutom anföra följande. De övriga punkterna i 11 kap. 10 PBL avser frågor som enligt den äldre plan- och bygglagen utgjorde skäl för länsstyrelsens ingripande inom ramen för den statliga kontrollen, bl.a. påverkan på riksintressen och frågor om en bebyggelses lämplighet med hänsyn till människors hälsa och säkerhet. Redan idag finns en viss oklarhet beträffande länsstyrelsens prövning enligt 11 kap. och prövning av överklagande enligt 13 kap. PBL. Mark- och miljööverdomstolen har behandlat frågan i mål nr P 6594-12. Den nya prövningsgrund som föreslås införas i 11 kap. 10 avviker genom sin utformning från det som i övrigt utgör skäl för länsstyrelsen att utöva den efterkontroll som nu är tillsyn. På sidan 81 i betänkandet nämns att domstolen (dvs. mark- och miljödomstolen) som första instans ska kunna pröva bl.a. länsstyrelsens beslut om överprövning av kommunens formella hantering av detaljplaner och dess bestämmelser. Detta stämmer dock inte med lagtexten. Om länsstyrelsen upphäver en kommuns beslut enligt 11 kap. 11 PBL kan detta beslut överklagas till regeringen enligt 13 kap. 5. Följden av förslaget med en ny överprövningsgrund i 11 kap. 10 andra stycket 6 blir således att ytterligare prövning läggs på regeringen. Det bör också
YTTRANDE 5 (9) uppmärksammas att frågor som länsstyrelsen prövat enligt 11 kap. 10 även kan åberopas av klaganden vid ett överklagande till mark- och miljödomstolen. Det bör dessutom noteras att länsstyrelsens prövning enligt 11 kap. 10 PBL även kan avse byggnadsnämnds beslut om lov eller förhandsbesked enligt 11 kap. 12. Mark- och miljööverdomstolen efterlyser en analys av vad det innebär att instansordningen blir olika för detaljplaner och områdesbestämmelser å ena sidan, respektive lov och förhandsbesked å andra sidan. Mark- och miljööverdomstolen vill även framhålla att om man tar bort länsstyrelsernas roll som överklagandeinstans beträffande detaljplaner och områdesbestämmelser och renodlar den till en rådgivande roll finns det en risk att länsstyrelsen tappar kompetens inom PBLområdet. Detta är negativt eftersom länsstyrelsen enligt utredningsförslaget ska ha kvar sin uppgift som första instans i överklagandekedjan vad gäller lov, förhandsbesked och tillsynsärenden. Det innebär också att länsstyrelsernas rådgivning under samråds- och granskningsskedena blir lidande då denna, för att hålla hög kvalitet, är beroende av vad som generellt kommer fram vid prövningen av överklagandena. Det bör poängteras att den prövning som länsstyrelsen föreslås göra av genomförandeavtalens giltighet innebär en helt ny och främmande uppgift för länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska, enligt förslaget, ogiltigförklara genomförandeavtalet om den finner att avtalet i inte endast obetydlig grad strider mot 6 kap. 1 a PBL. Mark- och miljödomstolen anser att en sådan uppgift naturligen borde läggas på en domstol som första instans. Mark- och miljööverdomstolen avstyrker förslagen i denna del. Förslag om inrättande av ett samarbetsorgan råd Mark- och miljööverdomstolen anser, i likhet med vad som uttrycks i det särskilda yttrandet på sidan 120 i betänkandet att utredningen inte tillräckligt väl har analyserat i vilken mån förslaget till råd tillför ett mervärde i förhållande till redan befintliga nätverk. De myndigheter som har att bevaka frågor om energiprestanda behöver istället samordnas och ges tydliga uppdrag så som framgår av det särskilda yttrandet på sidan 124. Uppdragen behöver ges så att långsiktigt hållbara effekter uppnås på alla plan. Ett effektivare plangenomförande (SOU 2012:91) Förslag till hänvisning i 6 kap. PBL I 6 kap. 1 PBL föreslås bl.a. en hänvisning till i vilka lagar plangenomförande regleras. En hänvisning ger intrycket av att vara komplett men det är svårt att få en heltäckande hänvisning. Det beror på vad man menar med plangenomförande. För att kunna genomföra en plan kan det krävas beslut enligt annan lagstiftning t.ex. miljöbalken eller kulturminneslagen. Bestämmelsen bör utgå.
YTTRANDE 6 (9) Länsstyrelsen inte längre överklagandeinstans Förslaget från utredningen är att frågan om PBL-målen ska överklagas direkt till mark- och miljödomstol utreds vidare. Som framhållits ovan under avsnittet Länsstyrelsens ändrade roll och mark- och miljödomstolarnas ändrade uppgifter måste man räkna med att PBL-målen kommer att vara mer arbetskrävande i mark- och miljödomstol om länsstyrelsen tas bort som överklagandeinstans. Detta framhålls också på sidan 95 i betänkandet där det sägs följande: PBLmålen är ofta begränsat utredda när de kommer till länsstyrelsen och därför läggs en hel del arbete ned på att förbereda målen för avgörande. Om ett beslut sedan överklagas är ärendet förberett för rätten på ett helt annat sätt än om det skulle gå direkt till mark- och miljödomstolen. Det är viktigt att detta beaktas i det fortsatta arbetet när konsekvenserna för bl.a. domstolarna utreds. På sidan 99 i betänkandet nämns att ett alternativ eller komplement till att ta bort länsstyrelsen som överklagandeinstans skulle kunna vara att införa prövningsavgifter i länsstyrelsen för PBL-mål. Ett sådant förslag har utretts och avfärdats i tidigare utredningar, bl.a. PBL-kommittén i slutbetänkandet Får jag lov?, Om planering och byggande (SOU 2005:77). Kommunen som delägare i gemensamhetsanläggning utan koppling till fastighet Utredningen föreslår att kommunen utan koppling till någon fastighet ska kunna ingå i en gemensamhetsanläggning tillsammans med fastighetsägare och gemensamt kunna ansvara för utförande och förvaltning av en anläggning. Syftet är att skapa en möjlighet att säkra allmänhetens tillgång till allmän platsmark med enskilt huvudmannaskap. Utredningen diskuterar behovet av att kommunen ges möjlighet att delta i gemensamhetsanläggning utan att detta knyts till någon specifik fastighet. Utgångspunkten för diskussionen tycks vara att allmänhetens tillgång till allmänna platser är osäker inom allmänna platser med enskilt huvudmannaskap och att detta utgör ett problem när allmänhetens nyttjande är stort. På sidan 83 i utredningen sägs följande: Det är rimligt att kommunen är med och bidrar när allmänheten utnyttjar en anläggning, men det är också rimligt att kommunen inte ska behöva ta allt ansvar, när allmänhetens behov är litet. Utredningen tycks mena, utan att detta framgår klart, att allmänheten inte har tillträde till allmänna platser med enskilt huvudmannaskap. Mark- och miljööverdomstolen delar inte denna uppfattning. På sidan 82 anger utredningen att de inte uppfattat det som något större problem i dagsläget att allmän platsmark som är enskilt förvaltad spärras av eller på annat sätt privatiseras. Den analys av följderna av förslaget som finns på sidan 277 är dock för grund i och med att den inte behandlar vad som händer med alla befintliga planer där allmänheten har ett visst men litet intresse av den allmänna platsmarken. Kommer kommunerna att vilja gå in som delägare i dessa gemensamhetsanläggningar eller kommer allmänheten att utestängas?
YTTRANDE 7 (9) En tydlig avgränsning mellan allmän plats och enskild kvartersmark har historiskt varit en av de viktigaste rättsliga konsekvenserna av detaljplaneläggning. Det är i första hand en politisk fråga om lagstiftningen ska möjliggöra utvecklingen mot så kallade Gated communities. Denna fråga kräver ytterligare utredning. En sådan grundläggande förändring måste bygga på ett utvecklat underlag med konsekvensbedömning av vad detta kan komma att innebära för det svenska samhället i hela sin vidd. Mark- och miljööverdomstolen anser att dagens regler med kommunalt eller enskilt huvudmannaskap, alternativt delat huvudmannaskap kan varieras på ett sätt så att kommunalt deltagande i enskilt huvudmannaskap via gemensamhetsanläggning inte behövs. I de exempel som utredningen pekar på där allmänhetens användande av gemensamhetsanläggningen är ett problem torde det vara bättre med kommunalt huvudmannaskap. Enskilt huvudmannaskap borde kräva att förutsättningarna är sådana att allmänhetens nyttjande av allmän platsmark kan förväntas vara så liten att inga egentliga problem uppstår utan får accepteras av den enskilde huvudmannen. Mark- och miljööverdomstolen anser däremot att det utanför detaljplan i vissa fall kan finnas en fördel med att kommunen kan delta i gemensamhetsanläggningen direkt och inte via en fastighet. Dessa fall karakteriseras av att det finns ett stort allmänintresse att anläggningen kommer till stånd men att den inte kan ses som väsentlig för någon enskild fastighet. Exploatörsbestämmelserna tas bort Utredningen föreslår att de så kallade exploatörsbestämmelserna upphävs eftersom de inte längre behövs. Exploatörsbestämmelserna innebär att en större markägare under vissa förutsättningar måste överlåta eller upplåta mark utan ersättning. Som motiv säger utredningen att den kostnadsökning som detta innebär för kommunerna balanseras av rätten till gatukostnadsavgift och att man vid enskilt huvudmannaskap kan hantera detta inom anläggningsförrättningen. Förslaget bedöms som i huvudsak kostnadsneutralt genom möjligheten att behandla dessa kostnader i genomförandeavtal. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att utredningen vid denna bedömning enbart behandlat ett tvåpartsförhållande, dvs. exploatör och huvudman. Inom planområden som omfattar både befintlig bebyggelse som nytillkommande byggrätter finns dock en tredje part i form av ägare av redan bebyggda fastigheter. Vid enskilt huvudmannaskap kan dessa bli skyldiga att delfinansiera ny infrastruktur som behövs för nyexploateringen om inte kommunen löst detta i exploateringsavtal. Dessa fastighetsägare blir då beroende av att kommunen, mer eller mindre för deras räkning, sluter ett exploateringsavtal. Mark- och miljööverdomstolen bedömer detta som otillfredsställande och förordar därför en lösning i enlighet med bilaga 3 i utredningen.
YTTRANDE 8 (9) Äldre genomförandeförordnanden tas bort Utredningen delar bedömningen som gjorts av Lantmäteriet i rapporten Beslut enligt 6 kap. 5 PBL om att äldre avståendeförordnanden ska fasas ut (s.k. 113 -förordnanden). I förslaget föreslås en övergångsperiod på ett år. Detta blir en alldeles för kort övergångstid. Mark- och miljööverdomstolen hänvisar här till vad domstolen angett i tidigare yttrande över Lantmäteriets förslag (Dnr S2011/6047/PBB). Många av förordnandena berör fritidsområden där det utvecklats olika former av mer eller mindre informell skötsel av allmänna platser. Det kan i många fall röra sig om att en allmän plats under flera decennier har skötts av mer eller mindre lösliga föreningar helt utan problem. Mot denna bakgrund måste det ges en rimlig tid för att göra det möjligt att överföra ansvaret till en gemensamhetsanläggning. Enligt domstolens uppfattning bör tiden i så fall vara minst tre år och kombineras med ett uppdrag åt Lantmäteriet att utarbeta vägledande informationsmaterial om möjligheterna att inrätta en gemensamhetsanläggning och överföra ansvaret till en samfällighetsförening. Förslag till bestämmelse i 40 a anläggningslagen Mark- och miljööverdomstolen välkomnar denna ändring. Eftersom antalet omprövningar av gemensamhetsanläggningar sannolikt kommer att öka är dagens reglering att upphävande av gemensamhetsanläggning eller inskränkning av utövningsområdet inte innebär rätt till ersättning otillfredsställande. Detta speciellt som de i gemensamhetsanläggningen ingående fastigheterna fick betala ersättning för markupplåtelsen när gemensamhetsanläggningen bildades. Reglering av exploateringsavtal Vad exploateringsavtal får omfatta föreslås regleras i 6 kap PBL. Av planbeskedet enligt 5 kap. 5 PBL ska framgå om kommunen avser att ingå ett exploateringsavtal. Ett program för exploateringsavtal ska bifogas. Det föreslås också att beredning och beslut om avtal bör samordnas med reglerna för framtagande av detaljplan. Det är lantmäterimyndigheten som särskilt ska titta på exploateringsavtalets laglighet. Ett beslut om exploateringsavtal ska kunna prövas enligt 10 kap. kommunallagen, vilket inte är en nyhet jämfört med idag. Syftet med regleringen anges vara att åtgärda bristen på förutsebarhet för byggherren och minska risken för orimliga avtalsvillkor. Även detta förslag innebär att civilrättsliga frågor regleras i PBL. Det kan ifrågasättas om förslaget är för ingripande. De avtal som idag upprättas mellan en kommun och en exploatör sker mellan två frivilliga parter som har en gemensam ambition att uppnå ett resultat som tillfredsställer båda. Kännetecknande för denna typ av förhandling är att den syftar till att vinna fördelar som inte en part ensam kan åstadkomma. Frågan är om det är lämpligt att låta dessa förhandlingar ske öppet till skillnad från idag och vilka konsekvenser detta kan få. Detta behöver utredas ytterligare.
YTTRANDE 9 (9) Det kan också ifrågasättas om inte planprocessen kommer att fördröjas genom att frågor om exploateringsavtal ska samordnas med planprocessen i övrigt. Särskilt kravet på ett program enligt 5 kap. 10 a PBL kommer att belasta processen i onödan. Genom den nya PBL finns det inte längre något krav på planprogram utan bestämmelsen i 5 kap. 10 har gjorts frivillig på det sättet att det är upp till kommunen att bedöma om det behövs ett planprogram. Genom den bestämmelse som nu föreslås i 5 kap. 10 a införs på nytt ett krav på program. Ett sådant system förefaller att komplicera och fördröja hela planprocessen. Mark- och miljööverdomstolen avstyrker förslaget i denna del. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättslagmannen Lars Dirke, hovrättsrådet Vibeke Sylten, tekniska råden Carl-Gustaf Hagander, Jan Gustafsson, Maria Lotz och Tommy Åström, samt hovrättsrådet Margaretha Gistorp, föredragande. Lars Dirke Margaretha Gistorp