5.4 Normavveckling utifrån principen Ett för ett Övre gräns för det disponibla anslaget: 100 000 Tidsplan: 4/2017 12/2017 Bakgrund till samt beskrivning och motivering av informationsbehovet: Principen Ett för ett (One in One out) i författningsberedskapen avser att frysa regleringsbördan för företagen. Det betyder att om regeringen föreslår lagbestämmelser som leder till direkta kostnader för företagen, ska samtidigt andra bestämmelser som påför företagen motsvarande kostnader slopas. Regeringen har beslutat tillämpa principen i arbets- och näringsministeriets samt jord- och skogsbruksministeriets lagberedning under 2017. Syftet är att göra det lättare att bedriva företagsverksamhet och jordbruk genom att avveckla onödiga normer, minska den administrativa bördan och skapa smidigare tillståndsprocesser. Inom bioekonomi är målet att avsevärt minska den administrativa börda som bromsar upp utvecklingen. Utgångspunkten är att primärproducenterna under regeringsperioden inte ska påföras nya skyldigheter som medför kostnader. Vidare stärks lönsamheten inom jordbruket genom normavveckling och minskad administrativ börda. För den praktiska lagberedningen betyder det här att informationsinnehållet i motiveringarna till lagförslag ska utvecklas. Utöver en kvalitativ utredning bör propositionsmotiven kompletteras med en kvantitativ utredning av lagförslagets konsekvenser. Vidare bör motiveringen vid sidan av den lösning som valts behandla också andra alternativ och deras konsekvenser. Rådet för bedömning av lagstiftningen, som inrättades 2016 för att säkerställa kvaliteten på lagberedningens konsekvensbedömningar, har i ett flertal utlåtande fäst uppmärksamheten vid behovet att beskriva konsekvenserna med hjälp av kalkyler. Vid tillämpningen av ett-för-ett-principen beaktas enbart de direkta ekonomiska konsekvenser som regleringen har för näringslivet och jordbruket. Det kan lika gärna gälla direkta kostnadsökningar som direkta kostnadsinbesparingar. Arbets- och näringsministeriet och jord- och skogsbruksministeriet ska i början av 2017 lägga fram en preliminär beräkningsmodell för tillämpningen av ett-för-ett-principen. Vid utvecklingen av den preliminära modellen utnyttjar ministerierna motsvarande utländska modeller och en standardkostnadsmodell (standard cost model, SCM) för beräkning av administrativ börda. Den senare har använts också i Finland. Projektet samlar in information som anknyter till företagens kostnader för reglering och undersöker den offentliga sektorns behov och erfarenheter (bl.a. genom intervjuer, enkäter, workshoppar och företagspaneler) samt testar försöksmodellen i ett pilotprojekt för bedömning av konsekvenserna för företag (ex ante). Projektet ska resultera i ett motiverat och testat förslag till utveckling av en beräkningsmodell och till ett sammandrag av de erfarenheter av modellen som inhämtats under projektets gång. 1(10)
Forskningsfrågor: a) Projektet syftar till att generera följande kunskap: a. Lämpar sig den preliminära beräkningsmodell som tagits fram av förvaltningen för den ett-för-ett-princip som ska tillämpas i lagberedningen? Uppnås de mål som ställts upp för principen? b. Vilka är de med tanke på målgruppen, dvs. företagen och den offentliga sektorn, mest väsentliga synpunkter som måste beaktas vid den fortsatta utvecklingen och den praktiska tillämpningen av den preliminära modellen? (Utveckling av modellen i växelverkan mellan företagen och lagberedarna.) c. Hur fungerar ett-för-ett-modellen i praktiken? (Pilotprojekt i samband med beredningen av arbetstidslagen och en totalreform av livsmedelslagen; syftar till att studera hur modellen fungerar i praktiken och utreda eventuella skillnader i tillämpningen inom olika områden.) Projektets genomförare svarar för användningen av beräkningsmodellen, insamlingen av företagsinformation som anknyter till pilotprojekten (t.ex. intervjuer och enkäter) och för rapporteringen om erfarenheterna från pilotprojekten. b) Hur kan modellen förbättras ur företagens och förvaltningens synvinkel och utifrån de erfarenheter pilotprojekten ger? Projektet ska resultera i ett motiverat förslag till en lättanvänd och tillräckligt informativ beräkningsmodell för tillämpning i anslutning till genomförandet av ett-för-ett-principen. Modellen ska lämpa sig för samtliga verksamhetsområden. Kopplingar till handlingsplanen för regeringsprogrammet, statsrådets strategier och annan utrednings- och forskningsverksamhet: Regeringens spetsprojekt 4.4. (Den finländska matproduktionen ska bli lönsam, handelsbalansen bättre och den blå bioekonomin större inga skyldigheter som ger upphov till nya kostnader ska införas under regeringsperioden) Regeringens spetsprojekt 5.3. (Smidigare författningar) Informationsproduktionens huvudsakliga former: jämförelse av åtgärdsalternativ, politiska åtgärder bedöms ex ante, kostnadsanalyser 2(10)
5.5. Konsekvensbedömning i anslutning till lagstiftningsprojektet om ett enda serviceställe för miljötillståndsärenden Övre gräns för det disponibla anslaget: 100 000 Tidsplan: Bedömningen görs under perioden 03/2017 10/2017; en proposition med förslag till lagstiftning om samordnade och integrerade förfaranden lämnas under 2017 Bakgrund till samt beskrivning och motivering av informationsbehovet: Miljöministeriet startade 14.10.2016 ett lagstiftningsprojekt för samordnade miljötillståndsförfaranden. Projektet ska bereda ett förslag till proposition om samordnade förfaranden, omfattande en lag om ett samordnat förfarande och behövliga ändringar i gällande lagstiftning. Den brett förankrade styrgruppen ska senast 30.4.2017 slå fast vilka tillståndsförfaranden och myndigheter lagstiftningen ska gälla och hur samordningen och integreringen ska genomföras. Förslaget till regeringsproposition ska lämnas senast 31.12.2017. Ändringarna i lagstiftningen ska enligt planerna träda i kraft 1.1.2019, dvs. samtidigt som ändringarna i den statliga regionförvaltningen. Målgruppen för den planerade lagstiftningen är stor och varierande. Lagstiftningen har verkningar inte bara för den som söker tillstånd utan också för andra parter i tillståndsärendena (grannar, skadelidande och organisationer som bevakar allmänintresset) samt för tillståndsmyndigheterna och besvärsmyndigheterna. Det samordnade förfarandet kan beröra nationellt viktiga investeringsprojekt eller småskalig företagsverksamhet som exempelvis djurskydd. Lagstiftningen berör såväl statens som kommunernas tillståndsmyndigheter och har konsekvenser också för förvaltningsdomstolarna. Den korta beredningstid som avsatts för lagstiftningsprojektet förutsätter att inhämtningen av den information som behövs för konsekvensbedömningen kan läggas ut på olika projekt. Lagstiftningsprojektet anknyter inte bara till miljöministeriets utan också till flera andra ministeriers ansvarsområden. Det samordnade tillståndsförfarandet ska omfatta åtminstone tillstånd som enligt vattenlagen faller under justitieministeriets ansvarsområde och som även anknyter till jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde. Vidare övervägs att också ta in tillstånd som faller under arbets- och näringsministeriets ansvarsområde, exempelvis tillstånd enligt gruvlagen och kemikaliesäkerhetslagen. Projektet har också en klar koppling till förfaranden enligt förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen, vilka faller under justitieministeriets ansvarsområde, och till bestämmelserna om ändringssökande i förvaltningsärenden. Den nya lagstiftningen anknyter till den allmänna utvecklingen av villkoren för näringslivet (arbets- och näringsministeriets ansvarsområde), utvecklingen av förutsättningarna för landsbygdsnäringarna (jord- och skogsbruksministeriet) och produktionen av statens och kommunernas offentliga service (finansministeriet). Lagstiftningsprojektet bygger i hög grad på utredningen Genomförandet av principen om ett enda serviceställe i miljöfrågor (Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhets 29/2016). Enligt utredningen skulle principen om ett enda serviceställe genomföras genom reglering som samordnar och integrerar förfarandena samt genom utveckling av webbtjänsterna. I utredningen föreslås det att det stiftas en ny lag om samordning av miljötillståndsförfaranden. Enligt utredningen utgörs modellen med ett enda serviceställe av tre centrala förfaranden (miljötillståndsförfarandet,förfarandet för vattentillstånd och förfarandet för marktäktstillstånd). 3(10)
Den samordnande myndigheten för de centrala förfarandena är antingen regionförvaltningsverket eller den kommunala miljöskyddsmyndigheten. Övriga miljöförfaranden kan kombineras med dessa förfaranden. Det samordnade förfarandet kunde införas stegvis. Förfarandet ska vara flexibelt, så att det också i fortsättningen är möjligt med separata ansökningar om olika miljötillstånd för ett projekt, om det är lämpligare med hänsyn exempelvis till att projektet genomförs stegvis. Modellen med ett enda serviceställe har konsekvenser också för sökandet av ändring i miljöbeslut. Förenhetligandet av bestämmelserna om ändringssökande utgör därför ett led i lagstiftningsprojektet. Projektet syftar också till att integrera miljökonsekvensbedömningarna med tillståndsförfarandena. Utredningen lyfte fram olika alternativ för hur bedömningarna och förfarandena kan integreras. I utredningen ingår en allmänt hållen konsekvensbedömning som identifierar de möjliga formerna av konsekvenser och en allmän uppskattning av dem. Avsikten är att i den fortsatta beredningen i större detalj utreda konsekvensernas omfattning och inriktning. Forskningsfrågor: Projektet ska bedöma ändringarnas ekonomiska konsekvenser (de offentliga finanserna, företagen och hushållen) konsekvenser för myndigheternas verksamhet (myndigheternas inbördes relationer, uppgifter och förfaranden samt personalen, organisationen och kostnaderna) miljökonsekvenser och övriga konsekvenser (särskilt konsekvenserna för medborgarnas ställning i samhället, regionutvecklingen och it-samhället). Det samordnade förfarandet syftar till positiva ekonomiska effekter för företagen genom att det leder till ett snabbare och tydligare tillståndsförfarande. De totala effekterna för samhällsekonomin och de offentliga finanserna blir positiva, om företagens investeringsmiljö blir gynnsammare genom ändringarna och om tillståndsförfarandena blir snabbare och mer förutsägbara. Lagstiftningen har konsekvenser för myndigheternas förfaranden och kostnader. Omfattningen och arten av konsekvenserna för myndigheterna beror på vilken modell som väljs. Det inbördes förhållanden mellan myndigheterna hör till de frågor som ska lösas genom lagstiftningsprojektet. Lagstiftningen syftar inte till några direkta miljökonsekvenser, eftersom de materiella förutsättningarna för att få tillstånd inte granskas i det här sammanhanget. Lagstiftningen syftar till att stärka medborgarnas möjligheter att delta i tillståndsförfarandet i och med integreringen av förfaranden som nu grundar sig på olika lagar. Ett mål är att konsekvenserna för it-samhället ska vara positiva; utöver att ny lagstiftning bereds ska också en integrerad webbtjänstmiljö byggas upp för tillståndsförfarandet. Syftet med forskningsprojektets konsekvensbedömning är att precisera de former av konsekvenser som preliminärt identifierades i den tidigare utredning och i synnerhet att ge en uppskattning av kostnaderna för lagstiftningsändringarna. 4(10)
Kopplingar till handlingsplanen för regeringsprogrammet, statsrådets strategier och annan utrednings- och forskningsverksamhet: Lagstiftningsprojektet svarar på regeringsprogrammets strategiska mål Sysselsättning och konkurrenskraft, närmare bestämt spetsprojektet Konkurrenskraften stärks genom förbättrade förutsättningar för näringsliv och företagande. Inom det strategiska målet Digitalisering, försöksverksamhet och avveckling av normer motsvarar projektet också spetsprojektet Smidigare författningar. Också de övriga strategiska målen (t.ex. bioekonomi och ren teknik) innefattar mål som syftar till smidigare förfaranden. Genomförandet av det samordnade förfarandet påverkas påtagligt av den kommande reformen av landskaps- och regionförvaltningen och av genomförandet av den offentliga förvaltningens nationella servicearkitektur samt av regeringsprogrammets spetsprojekt för digitalisering. Informationsproduktionens huvudsakliga former: Framsynsanalys som beaktar metaanalyser av befintlig information; eventuella enkäter och intervjuer Handlingsalternativ och författningsändringar jämförs med nuläget Lagstiftningsändringar bedöms ex ante Kostnadsanalyser 5(10)
8.9 Hur kan EU:s ramprogram för forskning och innovationer öka FUI-finansieringens ekonomiska och samhälleliga genomslag i Finland? Övre gräns för det disponibla anslaget: 200 000 Tidsplan: 4/2017-10/2017 Beskrivning och motivering av informationsbehovet: I punkten Lösningar för Finland i regeringsprogrammet betonas forskningens och innovationernas betydelse för den ekonomiska tillväxten. Ett av målen för regeringsperioden är att höja kvaliteten på och genomslaget av forsknings- och innovationsverksamheten. För att balansera de offentliga finanserna har det ansetts nödvändigt skära ned också på forsknings- och innovationsfinansieringen. EU:s forsknings- och innovationsfinansiering är dock fortfarande omfattande. Forsknings- och innovationsrådet har satt upp som mål att Finland under ramperioden för EU:s ramprogram för forskning och innovationer Horisont 2020 ska få 50 procent mer EU-stöd jämfört med siffran för det sjunde ramprogrammet (enligt statistiken från mars 2015: 877 miljoner euro). Finland är på god väg att nå målet och är fortfarande nettobidragstagare, men konkurrensen om medlen har ökat betydligt på EU-nivå). Det blir allt viktigare för Finland att under det kommande stödprogrammet betona de centrala kompetensområdena. Det kan ge en hävstångseffekt som stödjer också den kompetens som uppstår genom den nationella finansieringen samt ger ekonomiskt och samhälleligt genomslag. Dessutom finns det ett behov att försöka specificera vilket mervärde den FUI-verksamhet som sker inom ramen för ramprogrammet har gett Finland både med tanke på de viktiga, strategiska FUI-frågor som ingår i regeringsprogrammet och på den kommande OECD-bedömningen (bl.a. utvecklandet av kompetensbasen, ibruktagandet av nya innovationer och deras effekter på affärsverksamheten samt utvidgandet av kompetensklustrens internationella nätverk). De centrala aktörerna i det av arbets- och näringsministeriet samordnade nätverket för att på bästa sätt utnyttja Horisont-programmet (Horisontti haltuun) riktade under hösten 2016 en enkät till de finländska NCP- och kommittémedlemmarna i Horisont 2020-programmet. Genom enkäten inventerades de faktorer som ger Finland framgång i ramprogrammen och de fördelar Finland får genom programmen, och i synnerhet genom det pågående programmet Horisont 2020. Enkäten gav också vissa riktlinjer för vilka delar av Horisont 2020 som bör bevaras till nästa ramprogram och vad som bör ändras. Det har gett underlag för diskussioner om Finlands strategiska utgångspunkter för beredningen av EU:s följande ramprogram för forskning och innovationer. De främsta fördelarna anknyter enligt enkäten bl.a. till följande effekter: omfattande nätverkande med internationella toppexperter, snabbare tillgång till den internationella marknaden, klart ökande finansiering till små och medelstora företag, bidrar till nya tillväxtmarknader som täcker hela Europa, underlättar prognostisering och identifiering av globala utmaningar och utvecklingen av innovativa lösningar på problemen tillsammans med de främsta experterna. Vid ett diskussionsforum i december 2016 konstaterades det att vi behöver fördjupade kunskaper, bland annat med hjälp av ekonometriska analyser, om de fördelar och de resultat som ramprogrammen ger Finland. Vidare är det aktuellt att granska och utvärdera Horisont 2020- programmets uppdaterade struktur, instrument och processer och dess kopplingar till den nationella FUI-verksamheten, till andra EU-baserade stödinstrument och till uppbyggandet av det europeiska forskningsområdet (ERA). Utredningen bör också inventera de centrala referensländernas bedömningar av programmens effekt och nytta genom att projektet kopplas till 6(10)
den ad hoc-grupp för konsekvensbedömning som tillsatts av ERAC (European Research Area Committee); därigenom kan projektet dra nytta av de olika former av konsekvenser och resultat gruppen definierat. Projektet bör också kopplas till de nationella kontaktbyråerna för EU:s FUIverksamhet och deras arbete inom ramen för ERA in action. Den här typen av verksamhet behövs för att Finland redan hösten 2017 ska kunna inta bästa möjliga position inför nästa programperiod. Forskningsfrågor: Vilken direkt nytta har Finland hittills fått av ramprogrammen och särskilt av Horisont 2020, och vilka delar och former av programmet lämpar sig bäst för Finland i egenskap av liten ekonomi och med tanke på kraven på kvalitet och genomslagskraft (även i förhållande till Finlands kompetensområden, t.ex. utvecklingen inom energisektorn, de nya tillväxtområdena inom bioekonomin samt plattformsekonomin, social- och hälsovården och digitaliseringen sektorerna väljs i projektets inledningsskede i samarbete med Forsknings- och innovationsrådet)? Vilka samhälleliga, ekonomiska eller miljörelaterade konsekvenser kan programmet eller finländska projekt som fått stöd genom programmet medföra? Hur har de företag som under perioden 2000 2013 fått stöd genom EU:s ramprogram utvecklats i ekonomiskt hänseende (omsättning, export, lönsamhet, personalvolym, FoUoch andra investeringar) jämfört med referensgruppen? Vilka innovationseffekter har uppstått genom de projekt vid forskningsinrättningar och universitet som fått stöd genom EU-ramprogrammen under perioden 2000 2013? Hur kan bl.a. EU:s förstudiebidrag och den nationella medfinansieringen samt de nationella finansiärernas roll vidareutvecklas? Vilka slutledningar i fråga om verkningarna kan vi dra av exempelvis ERAC:s koncept ERA in action, om vi ser på de centrala referensländerna (t.ex. Sverige, Holland, Danmark, Österrike, Irland)? Analysmetoder är lägesbildsanalyser som syntetiserar befintlig information samt effektivitetsutvärdering, bl.a. ekonometrisk analys av EU-stödens effektivitet, material och resultat från befintliga utredningar samt i viss mån eventuella kompletterande enkäter och intervjuer med centrala aktörer. Informationen kommer huvudsakligen utnyttjas i slutskedet av Horisont 2020- programmet och vid förberedelserna inför nästa ramprogramperiod samt vid struktureringen av FUI-verksamhetens effektivitet och i beredningen av den nationella strategin för EU-FUIverksamheten. En arbetsplan och tidsplan kommer att fastställas i början av projektet i samarbete mellan projektansvariga och styrgruppen. Utredningen förutsätter ett nära samarbete med Forsknings- och innovationsrådet och andra strategiska aktörer. Kopplingar till handlingsplanen för regeringsprogrammet, statsrådets strategier och annan utrednings- och forskningsverksamhet: Regeringsprogrammets vision är att forsknings- och innovationsverksamhetens kvalitet och genomslag ska förbättras och att internationaliseringen av forskningen ska öka. Spetsprojekt 5: Ökandet av samarbetet mellan högskolor och näringsliv för att kommersialisera innovationer innefattar åtgärd 2, där Offentliga och privata resurser koncentreras till de mest effektiva strategiska projekten och den nationella arbetsfördelningen inom FUI-verksamheten främjas genom att utnyttja bland annat åtgärderna för att i en mångårig process fördjupa samarbetet mellan högskolorna och forskningsinstituten samt EU:s ramprogram för forskning och innovation, 7(10)
Horisont 2020, Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi). Informationsproduktionens huvudsakliga former: Information som stöder genomförandet av strategin, inkl. analys av lägesbilden och ekonometriska analyser Jämförelse av åtgärdsalternativ Utvärdering av politiska åtgärder: ex ante, ex post eller under genomförandet 8(10)
8.10 Mall för simulering av skatterna för transporter och biltrafik Övre gräns för det disponibla anslaget: 150 000 Tidsplan: 04/2017 12/2017 Beskrivning och motivering av informationsbehovet: Under de senaste decennierna har skattepolitiken i Finland eftersträvat en skattestruktur som gynnar sysselsättning och tillväxt. Beskattningen av arbete har lindrats medan beskattningen av konsumtion i stället skärpts. I synnerhet har skatten på energi, alkohol och tobak höjts. Beskattningen i anknytning till bilismen har lagts om för att främja miljömålen. Energibeskattningen graderas enligt koldioxidutsläpp, energiinnehåll och partikelutsläpp. Även bilskatten och fordonsskatten bestäms utifrån koldioxidutsläppen. När beskattningsstrukturen förändras är det viktigt att man kan följa hur skattebördan förändras och hur den fördelas bland befolkningen. När beslutsfattarna planerar skattepolitiken måste de ha en sanningsenlig och noggrann bild av hur skatterna fördelar sig bland hushållen, och samtidigt av hur man på det mest effektiva sättet kan uppnå de mål (såväl fiskala som konsumtionsstyrande mål) som ställs för beskattningen. För planeringen och uppföljningen av beskattningen av trafik och bilism behövs en simuleringsmodell som bygger på data som återger befolkningssituationen. Modellen kan utnyttjas av olika ministerier för olika syften. Med hjälp av simuleringsmodellen kan man granska avgifter och skatter ur ett regionalt och socioekonomiskt perspektiv samt följa skatteinflödet. Modellen kan anslutas till simuleringsmodellen för inkomstbeskattning och social trygghet (SISU-modellen), varigenom man får en helhetsbild av befolkningens ekonomiska ställning och effekterna av lagändringar. EU vill utveckla kostnaderna inom biltrafiken så att de i större grad utgår från användningen. Samtidigt måste eventuellt också vägtrafikens beskattning planeras om. Då tyngdpunkten för beskattningen inom trafiken förflyttas kan detta komma att inverka på olika sätt på olika slag av hushåll, och därför är det viktigt att utreda dessa konsekvenser innan man bedömer den totala effekten. Då målen för trafikutsläppen stramas åt kommer nivån på beskattningen och behovet att utveckla strukturerna att växa ytterligare, vilket innebär att det kommer att finnas ett konstant behov av en simuleringsmall som innefattar skatterna inom trafiken. Simuleringsmallen ska i fortsättningen kunna användas för den politiska planeringen vid de olika ministerierna och såsom ett hjälpmedel vid lagberedningen samt som ett beräkningsverktyg vid vetenskapliga forskningar och utredningar. Syftet är att de olika ministerierna ska använda samma beräkningsgrund och simuleringsmall; i FM för planeringen av strukturen på beskattningen, i KM för noggrannare analys av projektet transportbalken och styrningen av miljömålen för trafiken, i ANM eventuellt för prognoser av bränsleförbrukning och energibalanser, i MM för fastställande och uppföljning av målen för samordningen av markanvändning och trafik samt i SHM för uppföljning av hushållens ekonomiska välstånd. 9(10)
Beräknings- och simuleringsmallen bygger på register och övrigt material på individnivå som samlas ihop från olika källor, och således baserar sig bedömningarna av politikåtgärderna på bästa möjliga materialgrund som är tillgänglig och ger en verklig helhetsbild av hur beskattningen totalt belastar transporterna och biltrafiken i förhållande till skattesystemet i övrigt och till avgifterna. I framtiden ger den dessutom möjligheten att göra ändringar i skatter och avgiftssystem samt bedöma de olika åtgärdernas ekonomiska konsekvenser för den offentliga ekonomin och för hushållens ekonomiska situation. Med hjälp av beräkningsmallen får man en verklighetstrogen bild av politikåtgärdernas konsekvenser ex ante, vilket kan utnyttjas även vid den uppföljning som görs i efterhand. Mallen effektiviserar också insamlingen och utnyttjandet av den information som behövs samt underlättar det arbete som syftar till att förbättra kvaliteten på informationen. Bedömningen möjliggörs av en mikrosimuleringsmodell på individnivå som modellerar olika skatter och avgifter som hänför sig till bilismen. Som basmaterial utnyttjar modellen bilskattematerial (Skatteförvaltningen), fordonsregistret (Trafi) och uppgifter om befolkningens inkomster och hemort (Statistikcentralen). Som basmaterial som ges till olika användare tillämpas utdrag ur de nämnda datakällorna samtidigt som personernas integritet tryggas och det tillses att de inte kan identifieras. Simuleringsmodellen kan senare anknytas som en modul i Statistikcentralens mikrosimuleringsmodell för transfereringar och beskattning på person- och hushållsnivå (SISU). Kopplingar till handlingsplanen för regeringsprogrammet, statsrådets strategier och annan utrednings- och forskningsverksamhet: Statsrådets energi- och klimatstrategi Den klimatpolitiska planen på lång och medellång sikt Informationsproduktionens huvudsakliga former: Politiska åtgärder ex ante framsynsanalys och bakgrundsteckning jämförelse av åtgärdsalternativ 10(10)