Kriminalpolitik inte så hett som man kan tro

Kriminalpolitik inte så hett som man kan tro Kriminalpolitik inte så hett som man kan tro Marie Demker OCH Göran Duus-Otterström E n vanlig tanke är att vårt samhälle är besatt av brott. Att kulten av säkerhet, trygghet och kontroll leder till en fixering vid det avvikande, det brottsliga. I litteraturen framträder samhällsfilosofer som Ulrich Beck och Zygmunt Bauman samt rättssociologen David Garland som några av de mer tongivande för ett sådant perspektiv. Otvivelaktigt har mediernas förändrade villkor med ökad tillgänglighet, lägre auktoritetströsklar och mer individualiserade medieval bidragit till en utveckling där brottslighet både som fiction och fakta har kommit i centrum för den politiska debatten. Flera partier skaffade sig t ex under 1990-talet kriminalpolitiska program och i riksdagen blev brottsofferdebatten en plattform för instiftandet av Brottsoffermyndigheten 1994. Men samtidigt är det inte så att svenska medier på något självklart sätt ägnar mer utrymme åt kriminalitet och brott. Däremot har skildringarna och diskursen kring kriminaliteten ändrats över tid. 2 I sin analys av mediernas samspel med kriminaliteten menar medievetaren Ester Pollack att våld och dramatiska, avvikande brott får mer utrymme framför allt i bildmedierna. Och skildringarna kopplas under 1990-talet, enligt Pollack, samman med bilden av ett Sverige som utsatt för en hotfull förändring, orkestrerad av ligor, gäng, rasism, huliganism, vandalism, droger och politiska misslyckanden. Pollack och många med henne menar att medierna ägnar sig åt en form av moralpanik, alltså dramatiserande av ett kollektivt fenomen utan att detta objektivt motsvaras av en faktisk verklighet. Begreppet moralpanik myntades i övergången mellan 1960- och 1970-tal och bär enligt vår mening en djupt normativ innebörd som helt negligeras av de flesta användare. Inom kriminologin återkommer begreppet ofta, syftande på klyftan mellan den stillastående eller dalande brottsstatistiken och det ökade intresset för och fixeringen vid kriminalitet i samhället. Dock tycks många användare bortse från att begreppet har en tydlig bas i en vetenskapssyn som de flesta samhällsvetare idag inte känner igen, nämligen tanken att det finns en objektivt försvarbar mängd medieintresse utifrån ett faktiskt mätbart empiriskt fenomen. När man t.ex. säger att människor oroar sig mer över brott än vad brottsutvecklingen i sig motiverar, bör man vara på det klara med att det på intet sätt är oproblematiskt att säga att det finns en viss nivå av oro som brottsutvecklingen borde leda till. Moralpaniksbegreppets normativa innebörd leder till fördömelse snarare än förståelse av fenomenet. 4 Om vi vill förstå och förklara klyftan mellan medborgarnas känsla av oro, medie- 227

Marie Demker och Göran Duus-Otterström ringen av politiken och den faktiska brottsstatistiken bör vi istället anlägga ett mobiliserings- och opinionsbildningsperspektiv. Kriminologer har noterat att straffpraktiken i Sverige, liksom i andra västländer, bytte riktning under 1970-talet. Straffpraktiken blev hårdare och politiserades i högre grad. Det finns många möjliga förklaringar till detta. En är att partierna länge önskade att hålla kriminalvården apolitisk, eftersom de var ense om att individualprevention och adekvat vård av förbrytare var det överordnande målet med påföljdssystemet, men att denna relativa konsensus ersattes av en strävan efter hårdare tag i takt med att rehabiliteringsprogrammens magra framgångar blev uppenbara. 6 En annan förklaring är att partiernas ökande betoning av kriminalpolitik är en följd av en större politisk utveckling. I takt med att tron på politikens möjligheter kringskärs på vissa områden uppstår behovet att visa politisk dådkraft på andra. Kriminalpolitik har påståtts vara särskilt lämpligt härvidlag, dels eftersom det är något som faller inom den enskilda statens kontroll, dels eftersom kriminalpolitik är något som medborgarna tycker är viktigt och som man kan vinna röster på. Detta har fått som konsekvens, fortsätter teorin, att politiska partier numera i ökad grad betonar kriminalpolitik. Följden blir emellertid också att medborgaren upplever brottsligheten som ett allt större samhällsproblem, och att kraven på hårdare tag ökar. 7 Intresse för kriminalpolitik Den allmänna bilden är alltså att kriminalpolitik partipolitiserats allt mer. Men hur intresserade är svenska medborgare av kriminalpolitik? Vilka faktorer hänger ihop med ett stort eller litet kriminalpolitiskt intresse? Och hur ser intresset ut över tid? I 2006 års SOM-undersökning undersöktes graden av intresse för kriminalpolitik. Senaste gången den frågan ställdes i en SOM-undersökning var 1993; en undersökning som här kommer att utgöra jämförelsepunkt för 2006 års resultat. Vi har funnit att intresset för kriminalpolitik bland svenska medborgare på intet sätt ökat mellan 1993 och 2006. Trots den upptagenhet med brottslighet och kriminalitet som många medborgare har vittnat om, och trots förändrad dramaturgi i mediernas skildringar av våldsbrott, ligger intresset för kriminalpolitik kvar på en, jämfört med andra områden, ganska låg nivå, vilket visas i Tabell 1. 228

Kriminalpolitik inte så hett som man kan tro Tabell 1 Intresse för politikområden 1993 och 2006 (procent) 1993 2006 Ekonomisk politik 27 18 Flyktingpolitik 18 15 Utrikespolitik 15 15 Familjepolitik 20 21 EG/EU-politik 20 7 Miljöpolitik 26 23 Sysselsättningspolitik 35 32 Kriminalpolitik 18 17 Kommentar: Frågan löd: Hur intresserad är du av följande politikområden? Svarsalternativen var mycket intresserad, ganska intresserad, inte särskilt intresserad, inte alls intresserad. I tabellen anges den del som svarat att de var mycket intresserade. Procentbasen utgörs av de svarspersoner som angivit något av de fyra svarsalternativen, övriga är borträknade. Intresset för kriminalpolitik 2006 ligger alltså på samma nivå som 1993. Ekonomisk politik och EU-politik har däremot dalat i intresse, men det beror troligen på att dessa frågor stod i ett alldeles särskilt fokus 1993. Dels var folkomröstningen inför EU-inträdet under uppsegling och dels var Sveriges ekonomi i kraftfull gungning. Intresset för kriminalpolitik har samband med såväl utbildning som bostadsort. Medborgare med högre utbildning är mer intresserade och stadsbor i allmänhet mer intresserade än personer på landsbygden. Men detta förhållande speglar egentligen bara att det allmänna intresset för politik tenderar att ha just det mönstret. Även för andra politikområden ser mönstret likartat ut. Om man är kvinna eller man har heller ingen betydelse, intresset ligger på 17 procent bland både kvinnor och män. Sedan 1993 har skillnaden snarast utjämnats då kvinnor 1993 var något mindre intresserade (16 procent mycket intresserade) än män (19 procent mycket intresserade) av kriminalpolitik. Under perioden 1993 till 2006 har den yngsta åldersgruppen (15-29 år) ökat sitt intresse för kriminalpolitik medan den äldsta har minskat. Men åldersskillnaden är 2006 betydligt mindre än 1993. År 2006 skiljer det endast tre enheter mellan den äldsta gruppen och den yngsta, medan det år 1993 skiljer sex enheter. I undersökningen från 1993 är de över 75 år mest intresserade (23 procent mycket intresserade), medan år 2006 är det personer under 30 år som är mest intresserade (21 procent mycket intresserade). Intresset för kriminalpolitik har ett visst samband med ideologisk position. En klar vänsterposition såväl som en klar högerposition ger en något högre sannolikhet för att medborgaren också är mycket intresserad av kriminalpolitik. Sambandet är ett s.k. U-samband vilket innebär att personer utan klar position på en vänsterhögerskala är mindre intresserade än de som har en ytterposition. Även här har sambandet emellertid snarast försvagats 2006. 229

Marie Demker och Göran Duus-Otterström Figur 1 Samband mellan vänster-högerposition och intresse för kriminalpolitik (procent) 30 25 20 15 10 1993 2006 5 0 klart vänster något vänster varken vänster eller höger något höger klart höger Kommentar: Frågan löd: Hur intresserad är du av följande politikområden? Svarsalternativen var mycket intresserad, ganska intresserad, inte särskilt intresserad, inte alls intresserad. I tabellen anges den del som svarat att de var mycket intresserade. Procentbasen utgörs av de svarspersoner som angivit något av de fyra svarsalternativen, övriga är borträknade. Positionen på vänsterhögerskalan har fem värden: klart till vänster, något till vänster, vare sig vänster eller höger, något till höger samt klart till höger. Som framgår av figur 1 är det 2006 dem som anser sig vara klart till höger eller vänster som vi kan iakttaga ett något förhöjt intresse för kriminalpolitik. Däremot finns det ett avsevärt tydligare samband mellan intresse för kriminalpolitik och partisympati, ett samband som dessutom förändrats mellan 1993 och 2006. I undersökningen från 1993 var moderaternas sympatisörer mest intresserade (22 procent mycket intresserade) av kriminalpolitik, tätt följt av kristdemokratiska sympatisörer (20 procent mycket intresserade). Minst intresserade av kriminalpolitik var folkpartiets sympatisörer (12 procent mycket intresserade). I undersökningen från 2006 är det istället folkpartiets och moderaternas sympatisörer som är mest intresserade av kriminalpolitik. 8 I dessa grupper är det 20 procent som anger sig vara mycket intresserade av kriminalpolitik. Om vi tittar på båda de svarsalternativ som markerar intresse (mycket och ganska intresserade) är folkpartiets sympatisörer i topp med 78 procent som anger sig vara mycket eller ganska intresserade av kriminalpolitik. 9 230

Kriminalpolitik inte så hett som man kan tro Tabell 2 Intresse för kriminalpolitik och partisympati (procent) 1993 2006 vänsterpartiet 16 15 miljöpartiet 15 14 socialdemokraterna 16 15 centerpartiet 16 12 folkpartiet 12 20 moderaterna 22 20 kristdemokraterna 20 19 Kommentar: Frågan löd: Hur intresserad är du av följande politikområden? Svarsalternativen var mycket intresserad, ganska intresserad, inte särskilt intresserad, inte alls intresserad. I tabellen anges den del som svarat att de var mycket intresserade. Procentbasen utgörs av de svarspersoner som angivit något av de fyra svarsalternativen, övriga är borträknade. Kriminalpolitik är uppenbart något som under 2000-talet börjat intressera folkpartistiska sympatisörer mer och centerpartistiska sympatisörer mindre. Detta mönster stöds i någon mån av partiernas agerande. Centerpartiet har inte författat något kriminalpolitiska manifest sedan 1970-talet. 10 Folkpartiet däremot skrev sitt första kriminalpolitiska program 1993, som sedan följdes upp med ytterligare ett 2005. 11 Dock måste sägas att partiernas makt över medborgarnas politiska intresseinriktning inte tycks vara så stor som en del kriminologer vill framhålla. 12 Trots att systematiska studier av partiernas kriminalpolitiska strategier saknas, ger en snabb inspektion av partiprogram och kriminalpolitiska program över tid vid handen att partierna tenderat att ge brottsfrågan större politiskt utrymme. Men denna strategi har, som tabell 2 visar, inte givit några generella utslag på medborgarnas intresse för kriminalpolitik. I synnerhet moderaterna har anledning att undra över detta, eftersom partiet sedan 1993 har skrivit inte mindre än 12 program, skrivelser, och rapporter som handlar om kriminalpolitik, men ändå sett andelen moderata sympatisörer som är mycket intresserade av kriminalpolitik gå ned. 13 Vilka grupper är det då som ligger bakom förskjutningen av intresset för kriminalpolitiken? I undersökningen 1993 rådde det stora könsskillnader i flera partier, både folkpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet uppvisade stora skillnader mellan kvinnor och män ifråga om intresset för kriminalpolitik. Endast i folkpartiet var det dock kvinnorna som hade ett större intresse än männen. I undersökningen 2006 var istället kvinnor mer intresserade av kriminalpolitik än män i såväl folkpartiet, centerpartiet som moderaterna. Och könsskillnaden i folkpartiet hade vuxit till den största. 231

Marie Demker och Göran Duus-Otterström Tabell 3 Intresse för kriminalpolitik och kön inom olika sympatisörsgrupper (procent) 1993 2006 Män Kvinnor Män Kvinnor vänsterpartiet 17 15 16 15 miljöpartiet 20 11 14 13 socialdemokraterna 17 15 17 12 centerpartiet 17 15 9 14 folkpartiet 8 16 12 28 moderaterna 21 21 15 24 kristdemokraterna 40 6 20 18 Kommentar: Frågan löd: Hur intresserad är du av följande politikområden? Svarsalternativen var mycket intresserad, ganska intresserad, inte särskilt intresserad, inte alls intresserad. I tabellen anges den del som svarat att de var mycket intresserade. Procentbasen utgörs av de svarspersoner som angivit något av de fyra svarsalternativen, övriga är borträknade. Sammantaget indikerar jämförelsen mellan 1993 och 2006 att kriminalpolitik inte blivit en så het fråga för svenska folket som det är lätt att tro när partiernas aktivitet i dessa frågor har ökat. Men samtidigt kan vi se en möjlig förskjutning där kriminalpolitik blivit mindre av en vänster-högerfråga än tidigare. Intresset verkar också ha jämnats ut i olika åldersgrupper. Istället framträder kriminalpolitik som en viktig fråga för borgerligt röstande kvinnor. Det är bland borgerliga sympatisörer som könsskillnaderna är markanta och det är också där kvinnorna är mer intresserade än männen. Resultaten tyder på att det kan vara i yngre åldersgrupper som intresset ökat. Om det är yngre kvinnor som är mer intresserade av kriminalpolitik skulle det möjligen kunna hänga samman med att våldsbrott fokuseras starkt i medierna och att våldet mot kvinnor tydligare kommit i centrum av debatten sedan 1980- talet. Att folkpartiet fått en profilfråga, även bland borgerliga väljare, står dock utom tvivel. Det är faktiskt endast bland folkpartister som intresset för kriminalpolitik stigit rejält. 14 Slutsatser Givet att det stämmer att svenska partier i ökad grad betonar kriminalpolitik kan resultaten som framlagts här i någon mån sägas strida mot tesen att partier påverkar och drar nytta av medborgarnas intresse för kriminalpolitik. Som generellt mönster står det i alla fall klart att andelen mycket intresserade av kriminalpolitik inte har förändrats sedan senaste mätningen 1993. Om partierna försökt att profilera sig tydligare i brottsfrågan och detta synes gälla inte minst i brottsofferdiskussionen som lanserades på allvar av moderaterna med skriften Brottsoffer 1988 måste resultaten i medborgarnas kriminalpolitiska intresse ses som något av ett 232

Kriminalpolitik inte så hett som man kan tro misslyckande. Dock finns en del undantag som är intressanta. Vi har pekat på den förändring som folkpartiets sympatisörer uppvisar. Det är här lätt att ta folkpartistiska sympatisörers ökade kriminalpolitiska intresse som intäkt för folkpartiets generella uppgörelse med snällismen, vilken kan ha attraherat nya väljare (och/eller förändrat gamla). Man bör dock ha i åminnelse att ett ökat intresse för kriminalpolitik inte behöver innebära en ökad vilja att ta hårda tag mot brottsligheten. Dessutom är det inte säkert att en fråga om kriminalpolitiskt intresse fångar det Beck och andra menar när de påstår att våra samhällen är besatta av risk och fara. Det är naturligtvis inte säkert att en ökad rädsla för att utsättas för brott också leder till ett ökat kriminalpolitiskt intresse eller tvärtom. En avslutande reflektion kring våra resultat: Vår jämförelsepunkt till 2006 års undersökning har varit SOM-undersökningen från 1993. Jämförelsen visar att det inte skett så mycket mellan dessa år. Mycket kan naturligtvis ha hänt mellan dessa årtal. Dessutom kan man misstänka att 1993 här utgör en alltför sen jämförelsepunkt. Enligt kriminologen Henrik Tham börjar kriminalpolitik partipolitiseras på 1970-talet i och med att borgerliga partier angriper den kriminalpolitiska linjen hos socialdemokraterna, vilka länge ville hålla frågor om brott och straff ovanför och bortom politiken. Följden av angreppet blir att även partierna på vänsterkanten tvingas formulera kriminalpolitik, och att en ny konsensus med fokus på hårdare tag växer fram i svensk politik. 15 Om Thams beskrivning är korrekt behöver vi tidigare surveydata, från början av 1980-talet och framåt, för att se om partipolitiseringen haft effekt på väljarkåren. Några sådana data, byggd på samma frågeställning som ställdes 1993 och 2006, finns oss veterligen inte. Lag och ordning är dock en fråga som i låg grad anges av väljare som viktig för deras partival. Som mest har fyra procent av väljarna angivit lag och ordning som en viktig fråga (år 2002). Jämfört med utbildning, sjukvård, sysselsättning eller skatter är lag och ordning en lätt vägande fråga. 16 Visserligen är det inte nödvändigtvis samma sak att ange lag och ordning som en viktig fråga för partival och att ha ett kriminalpolitiskt intresse. Frågan torde dock vara relevant för att pröva huruvida partiernas ökade betoning av frågor om brott och straff har haft effekt på väljarna. Och med tanke på att det finns ett ihållande mönster att väljarna i låg grad anger lag och ordning som viktigt för deras partival verkar det tveksamt om någon sådan effekt finns. Man kan således ifrågasätta dels huruvida partiernas ökande kriminalpolitiska aktivitet haft en effekt på väljarkåren, dels huruvida det finns särskilt många röster att vinna på detta område. 233

Marie Demker och Göran Duus-Otterström Noter 1 Beck 1998, Garland 2001 och Baumann 2002. 2 Pollack 2001. 3 Pollack 2001: 81ff 4 Se även Bjereld 2000: 61ff 5 Se Victor 1995. Tesen om rehabiliteringstankens fundamentala misslyckande är något överdriven, se Raynor & Robinson 2005. 6 Tham 2001. 7 Garland 2000; 2001. 8 Det kan vara intressant att se resultaten för personer som sympatiserar med sverigedemokraterna, eftersom detta parti, som gick framåt i 2006 års val, har kriminalpolitik som en profilfråga. Bland sverigedemokraternas sympatisörer är 30 procent mycket intresserade av kriminalpolitik. 38 procent är ganska intresserade. Antalet svarande är här blott 37 personer så resultaten skall tas med en nypa salt. 9 Resultaten för de övriga partierna i 2006 års undersökning: bland vänsterpartiets sympatisörer är 58 procent ganska eller mycket intresserade av kriminal politik; bland socialdemokraternas 64 procent; bland miljöpartiets 57 procent; bland centerpartiets 51 procent; bland moderaternas 70 procent; samt bland kristdemokraternas 63 procent. Partisympati mäter vi genom frågan Vilket parti tycker du bäst om idag?. En person sympatiserar med parti X om han eller hon svarar X på denna fråga. 10 Kriminalpolitiskt program 1971, reviderat 1974. Dock medförfattade centerpartiet skriften Ett tryggare Sverige, det rättspolitiska dokument Alliansen gick till val på 2006. 11 Rättspolitiskt program för folkpartiet liberalerna 1993, Ökad trygghet mot brott 2005. 12 Henrik Tham har till exempel predicerat att partier kommer att med framgång kunna accentuera frågor om lag och ordning i takt med att medborgarnas materiella osäkerhet växer. Se Tham 2001. 13 Moderaterna var förvisso flitiga författare av kriminalpolitiska program och rapporten även under 1980-talet och början av 1990-talet, men det är ändå märkligt att fortsatt fokus på kriminalpolitik inte givit utslag bland sympatisörer. 234

Kriminalpolitik inte så hett som man kan tro 14 Anmärkningsvärt är också att manliga kristdemokratiska sympatisörer har halverat sin andel mycket intresserade av kriminalpolitik: från rejäla 40 procent mycket intresserade 1993 till 20 procent mycket intresserade 2006. 15 Tham 1995; 2001 16 Se Holmberg & Oscarsson 2004:123. Författarna redovisar en tidsserie över viktiga skäl för partivalet 1979-2002. Väljare har i väljarundersökningar ombetts att ange skäl som varit viktiga för deras partival i riksdagsvalet. Resultaten bygger på kategoriseringar av en öppen fråga. 1979 angav 1 procent lag och ordning som en viktig fråga; 1982 1 procent; 1985 0 procent; 1998 1 procent; 1991 3 procent; 1994 1 procent; 1998 2 procent; samt 2002 4 procent. Referenser Bauman, Zygmunt (2002) Det individualiserade samhället. Daidalos, Göteborg. Beck, Ulrich (1998). Risksamhället. På väg mot en annan modernitet. Daidalos, Göteborg. Bjereld, Ulf (2000) Staten och det goda livet. En bok om moral och politik. Santérus förlag, Stockholm. Garland (2000) The Limits of the Sovereign State: Strategies of Crime Control in Contemporary Society, i Hope, T. (ed.) Perspectives on Crime Reduction. Dartmouth: Ashgate. Garland, David (2001) The culture of control. Crime and social order in contemporary society. Oxford university press, Oxford. Holmberg, Sören & Oscarsson, Henrik (2004) Väljare. Svenskt väljarbeteende under 50 år. Stockholm: Norstedts Juridik. Pollack, Ester (2001) En studie i medier och brott. Inst för journalistik, medier och kommunikation. Stockholms universitet. Raynor, Peter & Robinson, Gwen (2005) Rehabilitation, Crime and Justice. Houndmills: Palgrave Tham, Henrik (2001) Law and order as a leftist project? The case of Sweden. Punishment & Society, vol 3, nr 3, s. 409-426 Tham, Henrik (1995) From treatment to just deserts in a changing welfare state, i Snare, A. (ed.) Beware if Punishment: On the utility and function of criminal law. Scandinavian Studies in Criminology, vol 14, s. 89-122. Oslo: Pax Victor, Dag (1995) Politics and the Penal System A Drama in Progress i Snare, A. (ed.) Beware of Punishment: On the utility and function of criminal law. Scandinavian Studies in Criminology, vol 14, s. 89-122. Oslo: Pax 235