Ang. remiss förslag till ändrade Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön (beteckning 13-2872-10); gällande fredningstid för hälleflundra Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) har mottagit ovan sagda remiss för yttrande; SFR vill mot denna bakgrund framföra de följande synpunkter: 1 / 6
Kort formulerat innebär det remitterade förslaget att fredningstid för hälleflundra införs mellan den 20 december och den 31 mars. SFR har inget att erinra mot en internationell reglering som medför fredning av hälleflundra under lektid. Härtill vill betonas Sveriges medlemskap i EU och att unionen faktiskt har en gemensam fiskeripolitik. Fiskeriverkets motivering för förslaget inleds med ett långt stycke om ArtDatabankens rödlistning av hälleflundra (helgeflundra). Stark kritik har framförts från skilda håll vad gäller ArtDatabankens icke-frånvaro av synnerligen subjektiva bedömningar. Av återgivandet av ArtDatabankens insikter i remissens motiverings första stycke är notabelt att hälleflundran är starkt hotad, har under lång tid överbeskattats, kontinuerligt starkt minskat i antal, genom hård exploatering blivit oerhört sällsynt och minskningen mellan 1965 och 1983 beskrivs som en populationskrasch. IBTS (Internationella bottentrålsundersökningar) refereras till, trots att det sägs att desamma ger troligen ett dåligt mått på populationsutvecklingen. Samtidigt framgår det att statistik på svenska landningar är osäker och att fångsterna sedan 1983 har legat på samma nivå. Under början av 2010 rapporterades det att stora mängder hälleflundra fångats. Fiskeriverket stoppade med anledning därav fisket och införde en fredningstid under perioden den 8 februari den 31 mars 2010. I den remissrunda som föregick verksbeslutet anförde SFR i uttrande bl.a. det följande: SFR har rent principiellt inget att invända mot en fredning under lektid av hälleflundra. För att en dylik reglering ska få effekt är det inte tillräckligt att endast en nation inför dylika bestämmelser, konsekvensen av det blir endast att andra nationers fiskare tjänar pengar på den hälleflundra de fiskar. Det som efterlystes var således en internationell reglering. Fiskerinäringens organisation i Sverige - SFR - anförde vidare i samma remissvar att förbundet önskade vara Fiskeriverket behjälpligt i arbetet med att framta förslag till hur skyddet av 2 / 6
hälleflundran ska stärkas på ett mer långsiktigt sätt. Såvitt vetskap has om har inga kontakter från Fiskeriverket i saken initierats med förbundet, detta är givetvis något som är beklagligt utifrån alla perspektiv. Som skäl för sitt förslag anför Fiskeriverket i motiveringens tredje stycke beståndssituationen. Frågan är vad som egentligen därmed avses, särskilt i ljuset av att statistik på svenska landningar är osäker och att fångsterna sedan 1983 har legat på samma nivå. Det är inte tillfredsställande med en ensidig nationell reglering som förbjuder svenska yrkesfiskare att fiska hälleflundra när andra nationers fiskare får lov att göra så. Det är inte tillräckligt att Fiskeriverket för närvarande arbetar med att ytterligare försöka harmonisera regelverket, bl.a. i diskussion med Danmark. Enligt SFR:s uppfattning ska dessa harmoniseringssträvanden initieras av regeringen och föras inom ramen för samarbetet inom EU. Vidare anser SFR att det inte under några som helst omständigheter är Fiskeriverket som ska föra diskussioner med Norge om att försöka finna åtgärder som kan ge hälleflundra ett ytterligare stärkt skydd. Den uppgiften tillkommer Europeiska kommissionen. Av konsekvensutredningens första punkt följer att orsaken till förslaget är att Fiskeriverket anser. Med vänlig hälsning SVERIGES FISKARES RIKSFÖRBUND Henrik Svenberg Förbundsordförande 3 / 6
Peter Olsson Ordförande Demersala Västerhavskommittén Fredrik Lindberg Ombudsman 4 / 6
5 / 6
Kopia för kännedom: Jordbruksdepartementet Europeiska kommissionens representation i Stockholm 6 / 6