Skuldsanering för näringsidkare

Juridiska institutionen Höstterminen 2016 Examensarbete i civilrätt, insolvensrätt 30 högskolepoäng Skuldsanering för näringsidkare en jobbskapare eller en papperstiger? Författare: Kent Olsson Handledare: Professor Torbjörn Ingvarsson

2

3 Innehåll 1 Inledning 5 1.1 Bakgrund.. 5 1.2 Syfte och frågeställningar..... 5 1.3 Metod och material... 6 2 Skuldsaneringslagen.. 8 2.1 Vad är skuldsanering 8 2.2 Allmänt om skuldsaneringslagen.. 8 2.3 Allmänna villkor för skuldsanering.. 9 2.4 Särskilt om förfarandet... 10 2.5 Skuldsanering för aktiva näringsidkare.. 11 2.6 Skuldsaneringslagen öppnas för fler aktiva näringsidkare. 13 2.7 Motiven bakom förändringarna.. 14 2.8 Betydelsen av skuldernas ålder... 15 2.9 Utredningen (SOU 2008:82 Vägen tillbaka för överskuldsatta) 16 2.10 Är den som driver bolag näringsidkare?... 17 2.11 Förhållandet till konkurs och företagsrekonstruktion... 21 2.12 Betydelsen av näringsrelaterade skulder i skuldsaneringssammanhang... 22 3 Utredning. 24 3.1 Antalet ärenden... 24 3.2 Vissa näringsidkare kunde beviljas skuldsanering innan lagändringen..24 3.3 De som avskrevs och avvisades.. 26 3.4 De som avslogs... 28 3.5 De som beviljades skuldsanering... 30

4 3.6 Analys. 42 4 De nya skuldsaneringslagarna. 44 4.1 Bakgrund 44 4.2 Den nya skuldsaneringslagen. 45 4.3 Skillnader mellan de två skuldsaneringslagarna.. 48 4.4 Skuldsanering för företagare.. 50 4.5 Vilka kan beviljas skuldsanering för företagare?... 51 4.5.1 Tre kategorier 51 4.5.2 Före detta företagare.. 52 4.5.3 Närstående till företagare.. 52 4.5.4 Aktiva företagare... 53 4.6 Näringsverksamheten ska ha bedrivits på ett försvarligt sätt. 54 4.7 Begreppet företagare istället för näringsidkare.. 55 4.8 Verksamheten behöver inte vara enkel att utreda... 56 4.9 De allmänna kraven 57 4.9.1 Förändringar när det gäller skuldsanering för företagare.. 57 4.9.2 Kvalificerad insolvens... 57 4.9.3 Skälighet 58 4.10 Förhållandet mellan de båda nya skuldsaneringslagarna. 59 Avslutning... 61 Källförteckning... 63 Bilaga

5 1 Inledning 1.1 Bakgrund Skuldsanering innebär att en person genom beslut av Kronofogdemyndigheten (Kronofogden) kan få sina skulder helt eller delvis nedsatta. Den som beviljas skuldsanering får under ett antal år betala så mycket hen kan och är därefter skuldfri. Näringsidkare och skuldsanering har på sätt och vis alltid varit förknippade med varandra. I förarbetena till den första skuldsaneringslagen framhölls f.d. näringsidkare som en grupp som behövde få hjälp. Att den som sökte skuldsanering hade skulder som uppkommit i tidigare bedriven näringsverksamhet skulle därför tala för att bevilja skuldsanering. Från början var aktiva näringsidkare helt uteslutna från möjligheten att beviljas skuldsanering. Lagen har därefter öppnats upp även för denna grupp. Först för de som bedrev näringsverksamhet i väldigt liten skala men fr.o.m. 2011 är det möjligt även för den som har sin huvudsakliga inkomst från näringsverksamhet att beviljas skuldsanering. En anledning till att öppna upp skuldsaneringslagen även för dessa har varit att de bidrar till att skapa arbetstillfällen och därigenom till samhällsekonomin. Skuldsaneringslagen är dock anpassad för att hantera privatpersoners skuldproblematik. Frågan är hur väl den fungerar för att hantera aktiva näringsidkare. Nu har riksdagen beslutat att ersätta den nuvarande skuldsaneringslagen med en ny lag. Därutöver ska en helt ny skuldsaneringslag för företagare instiftas. Båda lagarna träder i kraft den 1 november i år. En annan fråga är därför hur detta förändrar möjligheterna för aktiva näringsidkare att bli skuldfria. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att utreda hur väl tillämpningen av skuldsaneringslagen fungerar när den som söker skuldsanering är aktiv

6 näringsidkare. I det ingår att undersöka om syftet med att göra det möjligt för aktiva näringsidkare att beviljas skuldsanering har uppnåtts. Resultatet av denna utredning ska därefter användas för att analysera den nya lagstiftning på området som snart träder i kraft. Syftet med detta är att utreda vilka eventuella förändringar som den kan medföra för de aktiva näringsidkarena. En fråga är då om den nya lagstiftningen förbättrar möjligheten för aktiva näringsidkare att beviljas skuldsanering. 1.3 Metod och material I den inledande delen av uppsatsen har en traditionell juridisk metod använts för att studera nuvarande bestämmelser i skuldsaneringslagen. De källor som främst använts har varit lagtext och förarbeten eftersom frågan om skuldsanering för aktiva näringsidkare inte behandlats i någon större utsträckning i doktrin. Därefter följer en genomgång av de skuldsaneringsärenden som prövats av Kronofogden där den som sökt skuldsanering angett att hen är näringsidkare. I samband med detta förändrades också Kronofogdens ansökningshandling om skuldsanering. Sedan dess finns en ruta som den sökande kan kryssa i vilken markerar att gäldenären är näringsidkare. Det gör att dessa ärenden är enkla att hitta i Kronofogdens datasystem. I utredningen har en genomgång gjorts av de av dessa ärenden där det fattats beslut mellan den 1 juli 2011 och den 15 mars 2015. Den mera detaljerade undersökningen har begränsats till de ärenden där skuldsanering har beviljats. Vissa slutsatser dras dock även av de ärenden som avvisats eller avskrivits. Utredningen F-skuldsanering en möjlighet till nystart för seriösa företagare (SOU 2014:44) har analyserat de ärenden som avslogs. Dessa resultat presenteras i anslutning till undersökningen för att ge en heltäckande bild. Slutsatser dras därefter utifrån den samlade bilden som de båda undersökningarna ger. Resultatet av ovanstående används slutligen för att analysera den nya skuldsaneringslagen och den nya lagen om skuldsanering för företagare. De nya

7 lagarna har studerats genom lagtext och förarbeten. Utifrån resultatet från den tidigare genomgången har slutsatser dragits om vilka förändringar den nya lagstiftningen innebär för de aktiva näringsidkarna.

8 2 Skuldsaneringslagen 2.1 Vad är skuldsanering En skuldsanering är en möjlighet för den som är överskuldsatt att få sina skulder avskrivna. För att beviljas skuldsanering uppställs naturligtvis vissa krav som ska vara uppfyllda. Det är Kronofogdemyndigheten (Kronofogden) som prövar ansökningar om skuldsanering. Det är endast fysiska personer som kan beviljas skuldsanering men en fysisk person kan samtidigt vara näringsidkare. För den som är näringsidkare ställs ett särskilt krav upp men de träffas även av de allmänna krav som gäller för var och en som ansöker om skuldsanering. För att förstå en näringsidkares möjlighet att beviljas skuldsanering behövs därför en förståelse för alla krav som ställs upp i lagen. I den följande genomgången av skuldsaneringslagen kommer alla hänvisningar att avse nu gällande skuldsaneringslag. 2.2 Allmänt om skuldsaneringslagen Skuldsanering infördes i svensk rätt genom den nu upphävda skuldsaneringslagen (1994:334). Denna ersattes den 1 januari 2007 av den nya skuldsaneringslagen (2006:548). En skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen (1 första stycket). Att ärenden om skuldsanering prövas av Kronofogden framgår av 2 första stycket. Ett beslut från Kronofogden kan överklagas till tingsrätt (29 ).

9 2.3 Allmänna villkor för skuldsanering De allmänna villkoren för att beviljas skuldsanering finns i lagens 4. Här framgår att en skuldsanering får beviljas en gäldenär med hemvist i Sverige, som är fysisk person om gäldenären uppfyller det s.k. kvalificerade insolvenskravet (4 först stycket). Det uttrycks i lagen så att gäldenären ska vara på obestånd och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Gäldenären ska alltså vara insolvent, dvs. inte ha förmåga att betala sina skulder i den takt de förfaller till betalning. Insolvensen ska dessutom bedömas vara bestående. I förarbetena framhålls att det är ett högt uppställt krav då det sägs att det i princip inte [ska] gå att se att insolvensen någonsin ska upphöra. 1 Som det är uttryckt i lagtexten ska det alltså inte kunna antas att gäldenären saknar förmåga att betala sina skulder. Om inkomstsituationen är väldigt osäker drabbar det gäldenären som då kanske inte kan antas sakna förmåga att betala sina skulder. För att bevilja en gäldenär skuldsanering krävs utöver att den sökande är kvalificerat insolvent att det är skäligt med hänsyn till dennes personliga och ekonomiska förhållanden (4 första stycket 2). Detta är vad som brukar kallas det allmänna skälighetskravet. Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas uppkomst, de ansträngningar gäldenären gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering (4 tredje stycket). Tidigare skulle här även skuldernas ålder beaktas särskilt men detta förändrades 2011 i samband med att aktiva näringsidkare fick större möjligheter att beviljas skuldsanering. Även om vissa omständigheter ska beaktas särskilt så handlar det om en samlad bedömning av samtligt relevanta omständigheter kring gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. 2 1 Prop. 1993/94:123 s 92. 2 Prop 1993/94:123 s 96.

10 Kravet på kvalificerad insolvens och det allmänna skälighetskravet är kumulativa. Det krävs alltså att båda kraven är uppfyllda för att någon ska kunna beviljas skuldsanering. Utöver de krav som ställs på var och en som ansöker om skuldsanering finns ett särskilt krav som gäller för aktiva näringsidkare. Av 4 4 st framgår att Är gäldenären näringsidkare, får skuldsanering beviljas endast om de ekonomiska förhållandena i näringsverksamheten är enkla att utreda. 2.4 Särskilt om förfarandet Skuldsanering är ett, för gäldenären, helt frivilligt förfarande. Det kräver också att gäldenären medverkar under handläggningen av ärendet. Detta börjar redan med att en ansökan om skuldsanering ska göras skriftligen till Kronofogden och vara egenhändigt undertecknad av gäldenären (10 ). Ansökan måste innehålla vissa uppgifter, t.ex. uppgifter om gäldenärens inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder. Dessa uppgifter lämnas av gäldenären på heder och samvete (11 ). Om ansökan är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning kan Kronofogden komma att avvisa den (12 ). Om det däremot av ansökan eller av Kronofogdens utredning framgår att gäldenären inte uppfyller de materiella villkoren för att beviljas skuldsanering ska ansökan avslås (13 första stycket). En ansökan kan även avslås om gäldenären inte inställer sig vid ett sammanträde eller inte i övrigt medverkar vid ärendets utredning (13 andra stycket) Detta betonar gäldenärens skyldighet att medverka i handläggningen för att en skuldsanering ska kunna komma till stånd. Om Kronofogden efter tillräcklig utredning inte avvisar eller avslår ansökan ska de snarast besluta att skuldsanering ska inledas (14 andra stycket). Följden av att en skuldsanering inleds är inte att gäldenären där och då beviljas skuldsanering utan utredningen fortsätter. Beslutet att inleda skuldsaneringen ska kungöras och alla som har en fordran mot gäldenären har då en månad på sig att anmäla sina fordringar till Kronofogden (15 ). Kronofogden ska därefter också i övrigt se till att ärendet

11 blir så utrett som dess beskaffenhet kräver (16 ). Skulle det under denna utredning framkomma att det saknas förutsättningar att bevilja gäldenären skuldsanering ska ansökan avslås även efter inledandet (13 andra stycket). När det finns en tillräcklig utredning ska ett förslag om skuldsanering upprättas (19 ). Detta förslag ska sändas till alla kända borgenärer tillsammans med ett föreläggande att yttra sig inom en bestämd tid. Föreläggandet måste delges borgenärerna och det ska av föreläggandet framgå att Kronofogden kan fatta beslut även om de inte yttrar sig (20 ). När yttrandetiden löpt ut ska Kronofogden pröva om gäldenären ska beviljas skuldsanering och i sådant fall kungöra detta (21 ). Innan beslutet fattas ska en total prövning av ärendet göras men om inget nytt framkommit är det vanliga att skuldsanering beviljas. Hade Kronofogden inte ansett att villkoren uppfylldes skulle ärendet rimligen ha avslagits i ett tidigare skede. En ansökan om skuldsanering kan förfalla av olika anledningar och avskrivs då av Kronofogden (32-33 ). Detta sker om gäldenären försätts i konkurs (32 första stycket), om gäldenären avlider (32 tredje stycket) eller om gäldenären återkallar sin ansökan (33 ). Det senare är en naturligt följd av att skuldsaneringsinstitutet bygger på frivillighet från gäldenärens sida. 2.5 Skuldsanering för aktiva näringsidkare När den första skuldsaneringslagen kom 1994 kunde inte en aktiv näringsidkare beviljas skuldsanering. Detta framgick av 4 som då lydde, Skuldsanering får beviljas en gäldenär med hemvist i Sverige som är fysisk person och inte är näringsidkare. Frågan om näringsidkare skulle kunna beviljas skuldsanering diskuterades redan inför den första skuldsaneringslagen. En utgångspunkt var att skuldsanering endast skulle vara öppet endast för fysiska personer. 3 Det framhölls att det finns andra regler som behandlar aktiebolags och andra juridiska 3 Prop. 1993/94:123 s 87.

12 personers ekonomiska problem. Ett problem var dock att begreppet fysisk person innefattar både privatpersoner och näringsidkare varför ytterligare avgränsningar kunde vara nödvändiga. 4 Vissa remissinstanser ansåg att skuldsaneringsinstitutet borde vara öppet för den som bedriver näringsverksamhet i mindre omfattning. 5 För att undvika gränsdragningsproblem stannade dock lagstiftaren vid att aktiva näringsidkare inte skulle kunna beviljas skuldsanering. 6 Ovanstående förändrades 1996 i samband med att lagen om företagsrekonstruktion antogs. 7 Det betonades på nytt att skuldsaneringslagen endast ska avse fysiska personer. 8 Däremot omprövades synen på skuldsanering avseende fysiska personer som är näringsidkare. Det konstaterades till att börja med att definitionen av en näringsidkare är vid och innefattar varje fysisk eller juridisk person som bedriver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig. 9 Det innebär att även personer som bedriver en väldigt liten rörelse innefattas i begreppet. Likaså den som har en anställning och huvudsakligen är beroende av sitt lönearbete för sin försörjning men som vid sidan av detta bedriver någon mindre verksamhet. Även dessa personer omfattades av förslaget till lag om företagsrekonstruktion och kunde möjligen också komma ifråga för en sådan. Företagsrekonstruktion var dock sällan lämpligt för denna kategori näringsidkare utan i första hand riktat till större företag, bl.a. eftersom det var förenat med kostnader som kunde vara för stora för en mindre näringsidkare. 10 De riktigt små näringsidkarna riskerade därför att hamna mellan två stolar. 11 Som en följd av detta förändrades skuldsaneringslagen så att även aktiva näringsidkare under vissa förhållanden kunde beviljas skuldsanering. Det var tydligt att det handlade om näringsidkare som bedrev verksamhet i väldigt liten 4 Prop 1993/94:1123 s 87. 5 Prop. 1993/94:123 s 87. 6 Prop. 1993/94:123 s 88 f. 7 Prop. 1995/96:5. 8 Prop. 1995/96:5 s 163. 9 Prop. 1995/96:5 s 163. 10 Prop. 1995/96:5 s 165 f. 11 Prop. 1995/96:5 s 165.

13 skala. De näringsidkare som nämns i förarbetena var de där verksamheten var av mycket blygsam omfattning och som i begränsad omfattning kunde bidra till deras försörjning. Samtidigt förutsattes att verksamheten inte skulle belasta ekonomin utan istället bidra till denna. Om verksamheten löpande belastade ekonomin borde den avvecklas innan det kunde bli aktuellt att bevilja personen skuldsanering. 12 Enligt lagen fick en fysisk person som var näringsidkare beviljas skuldsanering endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till näringsverksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet. 13 2.6 Skuldsaneringslagen öppnas för fler aktiva näringsidkare Den 1 juli 2011 infördes nuvarande regel i skuldsaneringslagen som gör det möjligt även för den aktive näringsidkare som bedriver verksamhet i större omfattning att beviljas skuldsanering. 14 Skuldsanering kan nu beviljas en aktiv näringsidkare om de ekonomiska förhållandena i verksamheten är enkla att utreda. Detta motsvarar det tidigare kravet på enkel beskaffenhet. 15 Lagändringen innebar alltså att kravet på att verksamheten skulle vara av ringa omfattning slopades. Det tidigare kravet på enkel beskaffenhet innebar att de ekonomiska förhållandena i verksamheten skulle vara enkla att överblicka. 16 Eventuella utestående åtaganden eller tillgodohavanden fick inte vara komplicerade och bokföring skulle ha skötts. Likaså skulle det inte finnas några ouppklarade förhållanden med Skatteverket. Även fordringsförhållandena i verksamheten skulle vara enkla att överblicka. En näringsidkare kan ibland ha behov av att behålla vissa krediter för sin verksamhet. Om de befintliga reglerna i 12 Prop. 1995/96:5 s 165. 13 Äldre skuldsaneringslagen 4a. I samband med den nya skuldsaneringslagen(2006:548) överfördes bestämmelsen till 5. 14 Prop. 2010/11:31. 15 Prop. 2010/11:31 s 15. 16 Prop. 1995/96:5 s 167 f.

14 skuldsaneringslagen som behandlar möjligheten att undanta vissa skulder inte var tillräckliga för att hantera ärendet så skulle näringsverksamheten inte anses vara av enkel beskaffenhet. 17 Mot bakgrund av att skuldsaneringsförfarandet ska vara snabbt och enkelt framhålls att det även fortsättningsvis förutsätts att verksamheten är sådan att gäldenärens ekonomiska situation är relativt lätt att bedöma. I förarbetena exemplifieras detta med verksamheter inom hushållsnära tjänster och enklare konsultverksamhet. 18 Även verksamheter inom tjänstesektorn såsom frisör, hantverkare och konsulter nämns. Det framhålls att det inte finns någon automatisk koppling mellan verksamhetens omfattning och frågan om den är enkel att utreda. Att verksamheten är omfattande och har en hög omsättning kan dock öka risken för att utredningen blir mera komplicerad. 19 Det är värt att poängtera att det är de ekonomiska förhållandena i verksamheten som ska vara enkla, inte nödvändigtvis verksamheten i sig. 2.7 Motiven bakom förändringarna Att aktiva näringsidkare ska få möjlighet att beviljas skuldsanering motiveras främst av två olika omständigheter. Ett motiv är regeringens övergripande mål om att skapa arbetstillfällen, entreprenörskap ses som avgörande för att öka sysselsättningen och lägga grunden för välfärden. 20 I samband med detta lyfts även en OECD-rapport från 2007 om behovet att begränsa riskerna med företagande fram. I rapporten framhålls att en snabb skuldavskrivning efter konkurs är avgörande för att den som drivit företag ska starta om och tidigare erfarenhet av företagande ska ha visat sig öka chansen att det nya företaget ska 17 Prop. 1995/96:5 s 166. 18 Prop. 2010/11: 31 s 15. 19 Prop. 2010/11:31 s 23. 20 Prop. 2010/11:31 s 10.

15 växa snabbt och på det viset möjliggöra fler arbetstillfällen. 21 Rapporten från OECD talar alltså inte om att möjligheten för aktiva näringsidkare att beviljas skuldsanering bör öka, endast att en f.d. näringsidkare snabbare ska kunna få skuldavskrivning. Det andra motivet till förändringen är att den som bedriver näringsverksamhet kan ha ett lika stort behov av skuldsanering som den som lönearbetar. 22 Det framhålls att dessa kan ha snarlika ekonomiska förhållanden och att det därför inte är tillfredsställande om de behandlas olika. Dessutom påpekas att en företagare ofta har en sämre inkomsttrygghet än vad en löntagare har. 23 Det är med andra ord orättvist mot de aktiva näringsidkarna om inte de kan beviljas skuldsanering när den som lönearbetar kan det. I propositionen förklaras inte närmare på vilket sätt deras ekonomiska förhållanden skulle likna varandras. Den som har egen näringsverksamhet som huvudsaklig inkomstkälla har som de påpekar ofta en sämre inkomsttrygghet. De riskerar sannolikt också ofta att dra på sig skulder genom sin verksamhet. Detta är två skillnader som mera regelmässigt skiljer en lönearbetare från den som bedriver näringsverksamhet och som måste sägas utgöra skillnader i två gruppernas ekonomiska förhållanden. I förarbetena hänvisades till siffror från Kronofogden som sa att det vid detta tillfälle fanns omkring 15 000 enskilda näringsidkare med skulder registrerade i myndighetens indrivnings- och utmätningsdatabas. Kronofogden själva bedömde att knappt 3 000 av dessa skulle uppfylla de generella kraven för skuldsanering. 24 2.8 Betydelsen av skuldernas ålder I samband med att skuldsaneringsinstitutet öppnades upp för näringsidkare förändrades lagen också på så sätt att skuldernas ålder inte längre särskilt skulle 21 Prop. 2010/11:31 s 10. 22 Prop. 2010/11:31 s 10 f. 23 Prop. 2010/11:31 s 11. 24 Prop. 2010/11:31 s 10 f.

16 beaktas vid den allmänna skälighetsbedömningen. Förändringen motiverades med att den som bedrivit näringsverksamhet och härigenom dragit på sig stora skulder inte ska behöva vänta flera år innan en skuldsanering kan beviljas. 25 Att skuldernas ålder inte särskilt ska beaktas innebär dock inte att detta helt saknar betydelse i skälighetsbedömningen. Om övriga omständigheter talar för att skuldsanering ska beviljas ska detta dock inte hindras enbart av att merparten av skulderna är nya. 26 2.9 SOU 2008:82 Vägen tillbaka för överskuldsatta Regeringen beslutade 2007 att tillsätta en utredning som skulle föreslå åtgärder som underlättade för överskuldsatta personer att ta sig ur överskuldsättningen. Utredningen, som fick namnet 2007 års insolvensutredning, lämnade i september 2008 delbetänkandet Vägen tillbaka för överskuldsatta. Det var denna utredning som skulle ligga till grund för lagförändringen 2011. Det är intressant att konstatera att utredningen inte lämnade något förslag om att aktiva näringsidkare skulle för större möjligheter att beviljas skuldsanering. Något som alltså ändå genomfördes. Utredningen konstaterade att skuldsaneringslagen inte är anpassad för att hantera näringsverksamhet. Kronofogden skulle tvingas göra avvägningar som var svåra för dem om aktiva näringsidkare i större utsträckning skulle kunna beviljas skuldsanering. Eftersom en näringsidkares inkomster ofta är oregelbundna skulle det också bli problem att fastställa en hållbar betalningsplan för en aktiv näringsidkare. 27 Det förutsågs också att endast ett fåtal aktiva näringsidkare skulle kunna beviljas skuldsanering och lagen riskerade därför att bli en missvisande papperskonstruktion. 28 25 Prop. 2010/11:31 s 15 f. 26 Prop. 2010/11:31 s 23. 27 SOU 2008:82 s 118. 28 SOU 2008:82 s 119 f.

17 Utredningen föreslog dock ett antal förändringar som skulle förenkla för näringsidkare. Ett förslag var att tona ner betydelsen av skuldernas ålder vilket var ett förslag som genomfördes. 29 Därutöver föreslogs också bl.a. att betalningsplanen i en skuldsanering skulle förkortas från fem till tre år. 30 Att denna förändring inte genomfördes motiverades i propositionen främst med att det riskerade att påverka kreditgivningen negativt. 31 Kreditgivarna skulle alltså kunna bli mer restriktiva med kreditgivningen om utdelningen i en eventuell skuldsanering minskades. Utredningen hade dock visat att väldigt få skuldsaneringar ger någon högre utdelning. I många fall kan inte gäldenären betala någonting och i endast vart fjärde skuldsaneringsförslag är utdelningen över fem procent. 32 Det medför att en förkortad betalningsplan får begränsad effekt på utdelningen till borgenärerna och rimligen också på vilka konsekvenserna skulle bli på kreditgivningen. Även andra förändringar för att minska tiden från en konkurs till skuldavskrivning föreslogs men inte heller dessa genomfördes. 33 2.10 Är den som driver bolag näringsidkare? Det är som vi sett ovan endast fysiska personer som kan beviljas skuldsanering. När skuldsaneringslagen tillkom 1994 framgick tydligt att de fysiska personer som var näringsidkare var uteslutna från att beviljas skuldsanering. 34 I förarbetena till lagen angavs att termen näringsidkare skulle förstås i vidsträckt mening och att alla som yrkesmässigt på hel- eller deltid bedrev verksamhet av ekonomisk art skulle omfattas. Det framhölls även att den dåvarande regeln i 4 29 SOU 2008:82 s 121 ff. 30 SOU 2008:82 s 121 ff. 31 Prop. 2010/11:31 s 19. 32 SOU 2008:82 s 121 ff. 33 SOU 2008:82 s 142 ff. 34 Äldre skuldsaneringslagen 4 1 stycket.

18 första stycket som hindrade näringsidkare från att beviljas skuldsanering skulle tillämpas strikt. 35 I de fall den som söker skuldsanering bedriver en enskild näringsverksamhet är det tydligt att den sökande är näringsidkare. Lika tydligt är det inte i de fall verksamheten drivs i ett bolag. I de fallen är det bolaget som i formell mening bedriver näringsverksamhet och personen i fråga får eventuellt sin inkomst från bolaget. Att näringsidkare skulle tolkas vidsträckt bör tala för att även den som drev näringsverksamhet genom bolag var uteslutna från möjligheten att beviljas skuldsanering. I förarbetena till lagändringen 1996 uttalades dock att den som driver rörelse i bolagsform redan enligt den första skuldsaneringslagen kunde komma i fråga för skuldsanering. 36 Även i doktrin har det förutsatts att den som är involverad i ett aktiebolag inte ska anses vara näringsidkare i skuldsaneringslagens mening. 37 Att det 2011 blev möjligt även för aktiva näringsidkare att beviljas skuldsanering innebar en stor förändring och frågan hamnade i en annan dager. Det finns dock inget som talar för att lagändringen 2011 skulle ha förändrat vilka personer som omfattas i begreppet näringsidkare i skuldsaneringslagens mening. Oavsett om någon är att betrakta som näringsidkare eller inte så är de inte uteslutna från möjligheten att beviljas skuldsanering. Skillnaden blir att regeln som säger att näringsverksamheten ska vara enkel att utreda blir tillämplig om personen i fråga är att anse som näringsidkare i lagens mening. Det är inte självklart att alla bolag kan betraktas på samma sätt i denna fråga. Även om alla bolag är en egen juridisk person så skiljer sig näringsidkarens ekonomiska ansvar åt beroende på om verksamheten drivs i ett aktiebolag, ett handelsbolag eller ett kommanditbolag. I de fall en skuldsaneringsgäldenär svarar solidariskt för bolagets förpliktelser liknar förhållandena de för en enskild näringsidkare. Även ett solidariskt betalningsansvar omfattas av en eventuell 35 Prop. 1993/94:123 s. 196 36 Prop. 1995/96:5 s. 167. 37 Hellner och Mellqvist, s 104.

19 skuldsanering. Detta kan tala för att de bör betraktas som näringsidkare i skuldsaneringslagens mening. Frågan om den som varit involverad i aktiebolag ska betraktas som näringsidkare i skuldsaneringslagens mening har prövats vid tre avgöranden. I de tre avgörandena har den som sökt skuldsanering haft olika roller i aktuella bolag och de har även kommit till olika slutsatser kring frågan om hen ska betraktas som näringsidkare. I RH 1996:95 hade en person som ägde alla aktier i ett aktiebolag och fick sin inkomst från detta bolag beviljats skuldsanering av Kronofogden. Kronofogden hade överhuvud inte berört frågan om han var att betrakta som näringsidkare. Beslutet överklagades och prövades småningom av hovrätten. Eftersom det saknades vägledande praxis från skuldsaneringsärenden söktes vägledning från andra rättsområden. De konstaterade då att begreppet näringsidkare användes på flera andra håll och att exempelvis enligt praxis beträffande rättshjälpslagen (1972:429) en fysisk person som är eller varit ensam aktieägare eller ägt aktiemajoriteten ansetts vara näringsidkare. Hovrätten framhöll att en enhetlig tillämpning bör eftersträvas och att det saknades anledning att tolka begreppet näringsidkare annorlunda i skuldsaneringslagen. Den sökande ansågs därför vara näringsidkare och kunde därför inte beviljas skuldsanering. I RH 1996:65 var den sökande styrelseledamot och firmatecknare i det bolag där han var anställd. Bolaget ägdes till hälften av hans f.d. sambo och till hälften av hyresvärden till den fastighet där verksamheten bedrevs. Ansökan avslogs av Kronofogden. De ansåg inte att han var näringsidkare och på den grunden inte kunde beviljas skuldsanering. Däremot ansågs hans inflytande över bolaget medföra att det inte kunde anses skäligt att bevilja honom skuldsanering. De framhöll bl.a. att han hade möjlighet att bestämma över sin egen lön. Hovrätten delade Kronofogdens bedömning. I NJA 2003 C 6 var den som sökande suppleant och firmatecknare i ett aktiebolag och han hade tidigare varit VD. Enligt högsta domstolen medförde inte detta att han var att anse som näringsidkare i skuldsaneringslagens mening. Inte heller ansåg de att något tydde på att han därutöver hade något inflytande av

20 betydelse över bolagets verksamhet. Två skiljaktiga delade bedömningen att han inte var att anse som näringsidkare i skuldsaneringslagens mening. Däremot ansåg de att hans inflytande över bolaget medförde att det inte ansågs skäligt att bevilja honom skuldsanering. Mot bakgrund av ovanstående är det svårt att svara säkert på om den som bedriver näringsverksamhet i bolagsform ska anses vara näringsidkare i skuldsaneringslagens mening. I den genomgång av ärenden markerade som NIärenden som gjorts nedan kan konstateras att det förekommer ärenden där gäldenären driver olika former av bolag. Eftersom det inte är Kronofogden själva som sätter dessa markeringar betyder dock inte det att Kronofogden anser att den som driver bolag ska anses vara näringsidkare. Jag återkommer till detta i redovisningen av undersökningen. Redan osäkerheten i sig medför dock problem. Om en gäldenär som driver bolag inte tror att det är möjligt att beviljas skuldsanering eller att det i vart fall är svårare så kan det naturligtvis påverka huruvida en ansökan skickas in. Även om den som söker skuldsanering inte bedöms vara näringsidkare i skuldsaneringslagens mening kan som synes engagemanget i ett bolag påverka möjligheterna att beviljas skuldsanering. När det gäller frågan om kvalificerad insolvens så har en företagare ofta en mera oregelbunden och osäker inkomst än den som t.ex. är anställd och har en fast månadsinkomst. Det kan leda till att ärendet avslås om det är osäkert om gäldenären kan anses ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Deras roll i bolaget kan även medföra att det inte anses skäligt att bevilja dem skuldsanering. Att en gäldenär har möjlighet att påverka sin egen lön kan tala för det, i vart fall om inkomsten borde kunna vara högre. Innehavet av ett bolag representerar också en tillgång vilket kan påverka skälighetsbedömningen.

21 2.11 Förhållandet till konkurs och företagsrekonstruktion Konkursinstitutet är överordnade skuldsaneringsinstitutet vilket kommer till tydligt uttryckt i skuldsaneringslagen. Enligt 32 1 st. förfaller nämligen en ansökan om skuldsanering om gäldenären försätts i konkurs. Detta gäller oavsett om ansökan om konkurs görs av gäldenären själv eller en borgenär. Det innebär att en borgenär i princip kan hindra att en skuldsanering kommer till stånd. Detta förhindrar också att en borgenär sätts i en sämre situation i en skuldsanering än vad som skulle vara fallet i konkurs. Om det t.ex. finns tillgångar som borgenären inte får del av i en skuldsanering har denne möjlighet att försätta gäldenären i konkurs och då förfaller ansökan om skuldsanering. I många fall finns det dock ingen anledning för borgenärerna att försätta en person i konkurs. Om det saknas tillgångar eller om tillgångarna inte täcker kostnaderna för en konkurs får de ändå ingen utdelning. Då kan en skuldsanering vara en bättre lösning för borgenärerna eftersom den innehåller en betalningsplan som i normalfallet löper på fem år, om det nu finns ekonomiskt utrymme i gäldenärens ekonomi för detta. Beräkningen görs av Kronofogden och utgår från samma regler som gäller vid utmätning i lön. Vad gäldenären kan betala fördelas så att alla borgenärer får en lika stor andel av sina fordringar täckta. Skuldsaneringen påminner på detta vis om offentligt ackord. Ett offentligt ackord kan beslutas i samband med en företagsrekonstruktion och innebär också den att gäldenärens skulder sätts ned men att borgenärerna får viss utdelning. Möjligheten till företagsrekonstruktion infördes i svensk rätt 1996. 38 Enligt lagen om företagsrekonstruktion kan en näringsidkare som har betalningssvårigheter, efter beslut av domstol, få till stånd ett särskilt förfarande för att rekonstruera sin verksamhet (1:1). Utifrån detta framstår det som ett naturligt alternativ för den överskuldsatte företagaren. Det finns dock vissa regler i denna lag som gör den mindre lämplig för vissa företagare och situationer. Detta diskuterades i lagens förarbeten och det var även 38 Lag (1996:764) om förtagsrekonstruktion.

22 på grund av detta som skuldsaneringsinstitutet öppnades upp för de fysiska personer som bedrev en näringsverksamhet av ringa omfattning, dvs. mer eller mindre av hobbykaraktär. Eftersom företagsrekonstruktion inte lämpade sig för alla företagare skulle vissa av dessa riskera att hamna mellan två stolar om inte möjlighet till skuldsanering gavs till dessa näringsidkare. De två rättsinstituten har olika fokus. Som framgår av namnet syftar företagsrekonstruktion till att rekonstruera själva företaget, alltså verksamheten. För de personer som driver en näringsverksamhet men har privata skulder passar företagsrekonstruktion därför sämre. De kan bedriva en fungerande verksamhet som ger dem en inkomst och är hållbar men de har skulder sedan tidigare som inte är kopplade till själva verksamheten. Då behöver inte själva verksamheten rekonstrueras men personen är ändå i behov av hjälp för att komma till rätta med sina skulder. I skuldsaneringssammanhang förutsätts dessutom att verksamheten i vart fall inte går med förlust. I ett sådant fall kan det knappast vara aktuellt att bevilja skuldsanering eftersom verksamheten kan leda till nya skulder. De två rättsinstituten är dock inte exklusiva i förhållande till varandra. En företagare kan mycket väl uppfylla villkoren för att ansöka om båda. Såväl skuldsanering som företagsrekonstruktion kräver gäldenärens medverkan. Den överskuldsatte näringsidkaren har därmed möjlighet att själv välja mellan dessa. Enligt skuldsaneringslagens 32 2 st. ska dock en ansökan om skuldsanering förklaras vilande om en förhandling om offentligt ackord tas upp. Om ackordet därefter fastställs förfaller ansökan om skuldsanering. 2.12 Betydelsen av näringsrelaterade skulder i skuldsaneringssammanhang Skuldsanering har som nämnts tidigare alltid handlat om fysiska personers ekonomi. Det har aldrig varit fråga om annat än att ekonomiskt rehabilitera människor. För att ordna upp ett företags ekonomi finns regler om företagsrekonstruktion vilka avser att hjälpa själva näringsverksamheten att komma på fötter. För avveckling av företag finns i stället konkursinstitutet.

23 Däremot har privatpersoner som ådragit sig skulder genom att bedriva näringsverksamhet funnits med i diskussionen om skuldsanering redan från första början. I direktiven till den utredning som ledde fram till den första skuldsaneringslagen angavs särskilt att ett skuldsaneringsinstitut för privatpersoner i första hand bör utformas just med sikte på de som försökt starta näringsverksamhet men misslyckats och ådragit sig stora personliga skulder. 39 Även om det inte står uttryckt i lagtexten så framgår av skuldsaneringslagens förarbeten att omständigheten att en gäldenär tidigare bedrivit näringsverksamhet kan påverka bedömningen. Kravet på kvalificerad insolvens är och har alltid varit det samma oavsett om gäldenären bedrivit näringsverksamhet eller inte. Däremot kan det påverka den allmänna skälighetsbedömningen. Det uttalas i förarbetena till den första skuldsaneringslagen att skulder som härrör från tidigare bedriven näringsverksamhet normalt ska tala för att bevilja skuldsanering i den allmänna skälighetsbedömningen. 40 Det framhålls dock att detta inte gäller om näringsverksamheten har anknytning till brottslig verksamhet. Denna inställning har därefter aldrig varit föremål för omprövning utan gäller än idag. 39 Prop 1993/94:123 s 100. 40 Prop. 1993/94:123 s 100.

24 3 Utredning 3.1 Antalet ärenden Följande genomgång avser ansökningar om skuldsanering från personer som angett att de är näringsidkare (NI-ärenden). Under den period som studerats uppgår antalet beslut i ärenden som markerats som NI-ärenden till 380 stycken. Även om det är en begränsad period så handlar det ändå om över tre år och åtta månader. Mot bakgrund av att Kronofogden hade beräknat att några tusen gäldenärer borde kunna vara aktuella att ansöka så framstår det som en grov missräkning. Av de beslut som trots allt fattades var 130 beslut om skuldsanering. Av övriga avsåg 168 avslagsbeslut (varav 16 efter inledande), 38 avvisningar och 44 avskrivningar. Jag har närmare undersökt de 130 ärenden där det fattats beslut om skuldsanering. Som nämnts tidigare är det den som söker skuldsanering som markerar om hen är näringsidkare. Detta medför att det i många fall finns en markering om näringsverksamhet trots att gäldenären inte bedriver någon sådan. I 55 av de 130 fall beslut om skuldsanering fattades bedrev inte gäldenären någon aktiv näringsverksamhet när beslut om skuldsanering fattades. I de flesta fall handlade det om att gäldenären redan avvecklat sin verksamhet innan ansökan om skuldsanering skickades in. I många av dessa fall fanns fortfarande en registrerad enskild firma vilket kan förklara missförståndet. Eftersom det inte bedrevs någon verksamhet så var det dock inte fråga om en näringsidkare. I andra fall lades verksamheten ner under handläggningen av ärendet. 3.2 Vissa näringsidkare kunde beviljas skuldsanering innan lagändringen Redan innan lagändringen 2011 kunde vissa aktiva näringsidkare beviljas skuldsanering. Kravet var då att verksamheten var av enkel beskaffenhet och ringa omfattning. Frågan är då vilka aktiva näringsidkare som redan innan

25 lagändringen hade kunnat beviljas skuldsanering. Kravet på enkel beskaffenhet kvarstod efter ändringen, även om det då formulerades som att det skulle vara enkelt att utreda. Av de ärenden jag gått igenom har jag därför sorterat bort dem där näringsverksamheten kan betraktas vara av ringa omfattning eftersom dessa redan tidigare haft möjlighet att beviljas skuldsanering. Här finns dock ingen knivskarp gräns. Innan lagändringen 2011 fick Kronofogden som nämnts ett nytt ärendehanteringssystem. Det var därför som det nu var möjligt att enkelt söka fram NI-ärendena. För ärenden som hanterats innan dess skulle det knappast vara görligt att hos Kronofogden sortera fram de ärenden där gäldenären bedrivit näringsverksamhet. Det skulle av den anledningen vara svårt att göra en genomgång för att se var gränsen för ringa omfattning går i Kronofogdens praxis. Möjligheten för den som bedrev näringsverksamhet av ringa omfattning att beviljas skuldsanering infördes 1996. Av förarbetsuttalandena framgår att det innebär att gäldenärens huvudsakliga inkomst bör komma från annat håll. 41 Bland de ärenden som jag gått igenom har jag därför sorterat bort de ärenden där inkomsten från näringsverksamhet understiger hälften av gäldenärens totala inkomst. Av förarbetsuttalandena framgår även att inkomsten inte bara ska utgöra en mindre del av gäldenärens totala inkomst utan också vara liten i absoluta tal. 42 I många av de fall där gäldenären haft andra större inkomster har näringsverksamheten inte inbringat någon inkomst alls utan utgjort en hobby för gäldenären. Inte i något av de fall där inkomsten från näringsverksamheten utgjort en mindre del av den totala inkomsten har den varit särskilt hög. Det är ändå möjligt att vissa av dessa gäldenärer hade fått avslag på sin ansökan om skuldsanering om den skett före lagändringen 2011. Även om det därför kan finnas ytterligare ärenden där skuldsanering beviljats på grund av lagändringen 2011 bedömer jag att resultatet av utredningen ändå är tillräckligt för att dra de slutsatser jag gör. 41 Prop. 1995/96:5 s 167. 42 Prop. 1995/96:5 s. 167.

26 I de 130 ärenden där beslut om skuldsanering fattades bedrevs alltså ingen näringsverksamhet alls i 55 fall. Därutöver var i 47 fall inkomsten från näringsverksamheten mindre än hälften av gäldenärens totala inkomst. I dessa fall skulle alltså näringsverksamheten kunna anses vara av ringa omfattning. Detta skulle innebära att de kan ha haft möjlighet att beviljas skuldsanering redan innan den senaste lagändringen. Därefter återstår alltså endast 28 ärenden där gäldenären beviljades skuldsanering samtidigt som den huvudsakliga inkomsten kom från näringsverksamhet. I ett av dessa fall drev dock gäldenären ett aktiebolag. Som tidigare diskussion visat så träffas sannolikt inte dessa gäldenärer av regeln om att näringsverksamheten ska vara enkel att utreda. Det hade i det ärendet inte heller gjorts någon bedömning av om verksamheten var enkel att utreda. 3.3 De som avskrevs och avvisades Innan vi går in på de ärenden där gäldenären beviljades skuldsanering vill jag nämna något om de ärenden som avslogs, avvisades och avskrevs. När det gäller ärenden som avvisades eller avskrevs så var de 38 respektive 44 stycken ärenden. Det är självklart tänkbart eller till och med sannolikt att det även bland dessa finns gäldenärer vars näringsverksamhet redan var avslutad eller där den kunde ha betraktats vara av ringa omfattning. Det kan dock konstateras att det är en betydligt högre andel av de ärenden som markerats som NI-ärenden som avvisats och avskrivits jämfört med alla ansökningar under samma period. Under åren 2010-2015 var andelen avvisningar av samtliga ärenden endast två till tre procent. För avskrivningar var den fyra till fem procent. 43 Eftersom dessa ärenden inte utretts grundligt är det svårt att dra några säkra slutsatser. I skuldsaneringslagen finns dock bestämmelser som möjligen kan förklara i vart fall en del av detta. En ansökan ska avvisas om den är så bristfällig 43 Kronofogden, detaljerad statistik om skuldsanering 2007-2015.

27 att den inte kan läggas till grund för prövning (Skuldsaneringslagen 12 ). En ansökan från en gäldenär som bedriver näringsverksamhet är sannolikt i de flesta fall mera komplicerad än för den som t.ex. lönearbetar. Det innebär att det också ställs högre krav på gäldenären som ska redovisa sina ekonomiska förhållanden i ansökan. Klarar hen inte av detta kan ansökan komma att avvisas. Om ansökan om skuldsanering förfaller ska den avskrivas. Detta sker vid konkurs, om gäldenären avlider eller om ansökan återkallas (Skuldsaneringslagen 32-33 ). Att antalet gäldenärer som försätts i konkurs sedan de ansökt om skuldsanering är högre om de bedriver näringsverksamhet än annars är naturligt. Redan i förarbetena till den första skuldsaneringslagen förutsattes att borgenärerna inte skulle hamna i en sämre sits i en skuldsanering jämfört med att gäldenären istället försatts i konkurs. 44 I ett konkursförfarande finns dock möjligheter till t.ex. återvinning vilka inte finns i skuldsaneringsförfarandet. Den utredning som Kronofogden gör vid en skuldsaneringsansökan kan inte heller vara lika omfattande som en konkursförvaltares. I och med att en ansökan om konkurs medför att skuldsaneringsansökan förfaller har dock borgenärerna själva en viss möjlighet att säkerställa sin rätt. Eftersom det ofta finns mer att hämta i det fall gäldenären är näringsidkare är det också förklarligt att borgenärerna i fler fall väljer detta jämfört med om gäldenären är anställd eller lever på någon typ av bidrag. Det finns naturligtvis inget som talar för att de gäldenärer som bedriver näringsverksamhet skulle avlida i högre utsträckning än andra under handläggningen av skuldsaneringsärendet. Däremot kan de möjligen återkalla sina ansökningar i något större utsträckning. Om inte förehavandena i näringsverksamheten är fullständigt avslutade kan det tänkas finnas risk för att det uppstår ytterligare skulder. Eftersom en skuldsanering endast omfattar de skulder som uppkommit fram till dagen för beslut om inledande kan en gäldenär tänkas återkalla sin ansökan för att återkomma med en ny när dessa förhållanden är klarlagda. 44 Prop. 1993/94:123 s 97.

28 Fler ansökningar från aktiva näringsidkare avslås eller avskrivs alltså jämfört med andelen av alla ansökningar. Även om ingen utredning gjorts av dessa ärenden kan det konstateras att det finns omständigheter som talar för att det är en naturlig följd av den osäkerhet som företagande medför och kraven som ställs i en skuldsanering. Det finns med andra ord delar i skuldsaneringslagen som gör det svårare för en aktiv näringsidkare att beviljas skuldsanering. 3.4 De som avslogs I utredningen F-skuldsanering en möjlighet till nystart för seriösa företagare (SOU 2014:44) har en gemomgång gjorts av de NI-ärenden där gäldenären fått avslag på sin ansökan. 45 För att undersöka hur nuvarande regler tillämpades bad de Kronofogden göra en genomgång av NI-ärendena. De undersökte då de ärenden som inkommit till myndigheten under perioden 1 juli 2011 till 9 september 2013. Antalet NI-ärenden i denna undersökning var 253. Detta motsvarande 1,3 procent av det totala antalet ansökningar under samma period. Denna undersökning omfattade även pågående ärenden. Av de 253 ärendena hade 96 ansökningar avslagits när undersökningen gjordes. Därutöver fanns dock 47 ärenden som fortfarande var pågående. En del av dessa kan därför ha avslagits senare. Av de återstående var endast 69 ärenden sådana där Kronofogden fattat beslut om skuldsanering eller förväntades fatta beslut om skuldsanering. Bland dessa fanns dock även sådana gäldenärer som inte hade sin huvudsakliga inkomst från näringsverksamhet. Av de ärenden de gick igenom hade 59 gäldenärer beviljats skuldsanering när undersökningen gjordes. Av dessa hade 34 procent sin huvudsakliga inkomst, dvs. mer än 50 procent, från näringsverksamhet. Detta bör motsvara 20 ärenden. 45 SOU 2014:44 kapitel 4.2

29 Av de 96 gäldenärer som fått avslag på sin ansökan hade 44 personer näringsverksamhet som sin huvudsakliga sysselsättning. De vanligaste anledningarna till avslag var att de inte var kvalificerat insolventa, osäker prognos beträffande den kvalificerade insolvensen, bristande medverkan under handläggningen av ärendet och fortsatt skuldsättning. I båda de första kategorierna är gäldenären inte att betrakta som kvalificerat insolvent. Eftersom gäldenären inte ska kunna antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid så drabbas gäldenären själv av en eventuell osäkerhet. Om inkomsterna är osäkra, vilket är vanligt bland aktiva näringsidkare, kan det ofta vara svårt att konstatera att gäldenären är kvalificerat insolvent. De båda senare kategorierna är avslag pga. bristande skälighet. Den allmänna skälighetsbedömningen ska som vi sett vara en samlad bedömning av samtliga omständigheter kring gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid ett avslag kan dock ofta någon omständighet vara den dominerande och därför kan det ändå vara möjligt att göra denna typ av kategorisering. Endast fem av ansökningarna avslogs pga. att de ekonomiska förhållandena i näringsverksamheten inte var enkla att utreda. Liksom andelen ärenden som avskrevs eller avvisades är även andelen avslag betydligt högre för de s.k. NI-ärendena jämfört med samtliga ärenden. De 96 ärenden som avslogs motsvarar 38 procent av de som undersöktes. Eftersom undersökningen även omfattade pågående ärenden kan den siffran ha ökat något. Detta ska jämföras med andelen avslag i samtliga ärenden som under åren 2010-2013 varierade mellan 26 och 29 procent. 46 Även om underlaget är litet kan det konstateras att den osäkerhet som aktiv näringsverksamhet medför leder till avslag. En av de vanligaste orsakerna till avslag var att prognosen över gäldenärens möjligheter att på egen hand betala sina skulder var för osäker. Den som bedriver näring kan också ofta vara beroende av krediter för att kunna driva verksamheten. Att detta kan leda till nya skulder är inte förvånande och detta var enligt undersökningen också en vanlig orsak till avslag. Det är intressant att 46 Kronofogden, detaljerad statistik om skuldsanering 2007-2015.

30 notera att de allra flesta ansökningarna avslogs på grund av att de allmänna villkoren för skuldsanering inte var uppfyllda, alltså de krav som gäller var och en som ansöker om skuldsanering. Endast fem ärenden avslogs för att verksamheten inte var enkel att utreda vilket alltså är det enda speciella krav som gäller endast aktiva näringsidkare. Det verkar med andra ord även här finnas delar i skuldsaneringslagen som gör det svårare för en aktiv näringsidkare att beviljas skuldsanering. 3.5 De som beviljades skuldsanering Jag kommer nedan kort att redogöra för vart och ett av de 28 ärenden i min undersökning där gäldenären beviljades skuldsanering samtidigt som den huvudsakliga inkomsten kom från näringsverksamhet. S-06243-13 (AB) Kvinna, 32 år. Driver enligt beslutet ett aktiebolag där hon arbetar som butikschef. Hon har en inkomst om 25 000 kr per månad brutto. I övrigt beskrivs ingenting om bolaget och bolaget tas inte heller upp som en tillgång. Skulderna uppgår till drygt 1,2 miljoner kronor och härrör främst från tidigare bedriven näringsverksamhet. Kronofogden tar inte heller upp någonting kring bolaget i sin bedömning mer än att de konstaterar att gäldenären arbetar heltid. De konstaterar även att gäldenären varit föremål för utmätning i sin inkomst. Möjligen kan det förklara varför ingen vidare utredning av bolaget verkar ha gjorts. Om det funnits tillgångar eller liknande som skulle kunna komma borgenärerna till godo så bör detta redan ha gjorts. S-04037-11 En man 59 år, driver byggfirma. Har en anställd på halvtid. Har skulder från tidigare näringsverksamhet. Nämner själv att han om han beviljas skuldsanering och genomgick den så skulle han kunna ta ROT-jobb och anställa fler. Gör uttag