Överenskommelsen i Göteborg utvärderas

Att man gång på gång startar liknande projekt istället för att bygga vidare på de erfarenheter som redan finns är något som de som är aktiva i förorterna väl känner till. Bert-Ola bergstrand Överenskommelsen i Göteborg utvärderas Göteborgs Överenskommelses utvärderingskonferens lockade ungeför nittio deltagare. Alltifrån politiker och tjänstemän på olika nivåer inom Göteborgs Stad, till representanter för stora och små idéburna organisationer. Spåren i sanden formar en väg - en presentation av utvärderingsrapporten I Göteborg finns det en grundstruktur att bygga samverkan på och det finns en vilja. Tillsammans har vi kommit en bit på väg, men vi måste våga mer och utveckla relationerna. Med ett lyssnande samhälle kan man bygga en starkare demokrati och en starkare tillit. Det är några synpunkter som Bert-Ola Bergstrand har kommit fram till i sin utvärdering av Överenskommelsen i Göteborg. Överenskommelsen om samverkan mellan social ekonomi och Göteborgs Stad har funnits i fyra år, Nu handlar det om att gå från information till handling, men för att utveckla samverkan krävs det en mycket större benägenhet till förändring. Det säger Bert-Ola Bergstrand från Nordic Impact AB som har genomfört en extern utvärdering av Överenskommelsen. Bert Ola Bergstrand har jobbat med frågor som rör samverkan i tio år. Han har tittat på socialt kapital, hur man bygger tillit, varför något fungerar eller inte. För mig är social ekonomi en aktör som kan vara väldigt nära det som händer och fånga upp mindre signaler som annars kan vara otydliga. Social ekonomi kan få den där personliga relationen där man kan bygga någonting. Det är någonting som myndigheter lätt missar, säger Bert- Ola Bergstrand. ÖVERENSKOMMELSEN bygger på sex principer för hur samverkan bör ske. Det handlar om integritet/oberoende, att man ska ha en dialog, långsiktighet, att man ska

ha öppenhet/insyn, ha en mångfald och en kvalité i det man gör. Att utveckla en samverkan handlar framför allt om att bygga förutsättningar och strukturer, att synliggöra och stärka den sociala ekonomins självständiga och oberoende roll, och att på sikt utveckla dess möjligheter att vara en aktör i välfärdsutvecklingen, säger Bert-Ola Bergstrand. Olika förvaltningar och bolag i Göteborg har kommit olika långt i sin samverkan med den idéburna sektorn. Business Region Göteborg och Social resursförvaltning är två exempel där man har kommit långt, men också stadsdelarna Västra Göteborg och Lundby. Oavsett vem man pratar med så dyker ungefär samma aktörer upp. De aktörerna tror jag tar frågan ganska seriöst, säger Bert- Ola Bergstrand. UPPFÖLJNINGEN AV Överenskommelsen visar att det har skett en utveckling. Några exempel där stadsdelar är centrala aktörer är Tusen jobb, Stadslandet, Lärandets torg, Idéslussen för social hållbarhet och One stop future shop. Bert-Ola menar att det även finns fler samverkansprojekt i staden som har en självorganisering. Jag tror att det är just självorganiserade processer som man ska bygga på framöver, säger Bert-Ola Bergstrand. Ett bra exempel är Idéslussen för social hållbarhet i Lundby som drog igång i samband med den ökade flyktingströmmen 2015. Initialt var det företag i stadsdelen som ville göra något och ganska snabbt fick man igång en samverkan mellan näringsliv, föreningsliv och myndigheter. DET FINNS FLER finansieringsformer nu än innan överenskommelsen. Ett sådant är Idéburet offentligt partnerskap (IOP). Till viss del har även upphandling ökat, men man har inte fått upp några stora volymer. Ett antal organisationer är upphandlade, men det finns mer att göra inom det området. Ett hinder som jag har stött på i intervjuerna är att enhetschefer inte alltid vågar ta ett beslut om upphandling även om de vet att det går att göra. Man vill inte riskera något, utan går istället den traditionella vägen. Inom upphandlingsområdet krävs det en tydlighet i politiken så att tjänstepersoner känner att de har mandat att testa, säger Bert-Ola Bergstrand. EU-fonderna skulle kunna vara en stor finansiell tillgång, men många uppfattar att det nästan är omöjligt att hantera ansökan och att processen är väldigt byråkratisk. För tillfället pågår ett arbete genom strukturpartnerskapet, ett partnerskap som finns inom regionen Västra Götaland som består av företrädare från näringslivet, arbetsmarknadens parter, politiker från olika kommuner och representanter från den idéburna sektorn. Där diskuteras hur man bättre kan nå ut när EU-utlysningar görs. Man funderar även på hur utlysningarna ska se ut för att Bert-Ola Bergstrand har haft uppdraget att göra en extern utvärdering av Göteborgs Överenskommelse.

underlätta för den idéburna sektorn. I RAPPORTEN LYFTER Bert-Ola Bergstrand fram de tio miljoner som Kommunstyrelsen beslutade att ge som stöd till socialt företagande och som Business Region Göteborg har verkställt. Han menar att de pengarna har gagnat många projekt. Satsningen pågår ännu genom Mikrofonden, vilket han menar har möjliggjort en del testande. Business Region Göteborgs uppdrag att stödja sociala företag är ett bra exempel på fördelen med olika förvaltningar får egna ansvarsområden som ligger i linje med deras kärnverksamhet. I studien beskrev många intervjuade entreprenörer att man genom Business Region Göteborg fick tillgång till näringslivet på ett sätt som man inte hade fått genom Social resursförvaltning, säger Bert- Ola Bergstrand. PERSONLIGA MÖTEN skapar förutsättningar. Man behöver vara mycket ute i organisationernas verksamheter för att bygga relationer och lära känna personerna, följa vad som händer och organisera, gärna med social ekonomi som utförare. Det är ett stort steg att gå från att dela information till att ha en beteendeförändring. Det krävs en medveten process att jobba med och någon form av systematik att bygga på. En process där man jobbar nära människor, där man lyssnar in, är kreativ och vågar testa nya innovationer. Samhällsförändringen är snabb oavsett inom vilken sektor man är verksam. Hur får man till en testande organisation? Det kräver politiskt ledarskap. Om politiken ger tydliga signaler att testa så vinner man mycket, säger Bert-Ola Bergstrand. I alla samverkan är dialogen en viktig del, liksom att ha kunskap om den man ska samverka med. Det är också viktigt att känna att man är delaktig. I studien tryckte social ekonomis representanter på att man ofta kommer in i steg två eller tre. Det skapar en typ av misstro hos social ekonomi när man inte får vara med när själva spelreglerna sätts, säger Bert-Ola Bergstrand. Forskningen är obetydlig mellan sektorerna, men den finns i de lokala projekten. Det finns även mycket bra forskning på Göteborgs Stads hemsida för samverkan med social ekonomi. Där finns även mycket annan bra information, goda exempel och en matris. http://samverkan.socialhallbarhet.se/ Hört på konferensen Vi behöver våga mer och gå utanför ramarna. Man ser inte alltid allt man kan göra på nya sätt utan att för den skull bryta mot kommunallagen. Tänk nytt. Tjänstmän behöver mod och mandat för att våga samarbeta. Stoppa kommunala korta projektanställningar som gör att de anställda inte hinner landa. Hur får vi med små föreningar och hur kan vi stötta dem att få bidrag? Vi behöver arbeta tillsammans mot något större än bara det ekonomiska. Hur skapar vi en stadsdel eller stad för medborgarna? I vissa fall gör vi mycket själva, i andra tillsammans med de idéburna. Vi behöver återkommande utbildning för nya chefer i staden. Utbildning som den idéburna sektorn kan stå för. Det är viktigt att vi utforma gemensamma plattformar. I slutändan handlar det om långsiktiga finansieringar och tillit till varandra. Det finns ett behov att skapa strukturer där den här samverkan och tilliten kan finnas. Vi måste jobba vidare med att ständigt implementera Överenskommelsen och inte tappa röstbärarna. Vi behöver fundera på hur vi ska gå vidare. Det har varit många kloka inspel här

Idag finns en större distans mellan de som leder föreningarna och medlemmarna. Vi har alltmer så kallade postgiromedlemmar som betalar sin medlemsavgift, men i övrigt inte är särkilt aktiva. Detta samtidigt som de som driver föreningen i allt större utsträckning är professionella. Det vill säga, de har lön och arbetar inom föreningslivet, säger Lisa Kings. Förorternas föreningsliv i förändring Föreningslivet i storstädernas förorter går från att vara röstbärare till utförare, från att få bidrag till ersättning och mot en tendens att snabbt förändra verksamheterna när nya behov uppkommer. Det menar åtminstone Lisa Kings från Södertörns Högskola. Lisa Kings är filosofie doktor och lektor vid Södertörns högskola och har studerat samtida trender i marginaliserade bostadsområden. Utgångspunkten för Lisa är att vi lever i ett alldeles för segregerat samhälle och att vi behöver titta på vilka specifika effekter trenderna får i relation till olika platser. I början av 1900-talet delade man till exempel in världen i geografiska delar. Den första, andra och tredje världen, i Västeuropa och Asien och Afrika och så vidare. Idag pratar man, inom forskningen, om städer och metropoler. Noder som den politiska, ekonomiska och sociala styrningen av världen är kopplad till. Det som är intressant med den här nya rumsliga ordningen är att vi ser att rikedom, men också baksidan av rikedom, fattigdom koncentreras till specifika platser snarar än regioner. Det vill säga att de allra rikaste städerna på jorden också är där vi finner de allra fattigaste med stora kåkstäder som är byggda på sopberg också vidare, säger Lisa Kings LISA KINGS HAR tittat på två områden i Stockholm: Rinkeby och Tensta Det är områden som under många år har blivit omskrivna i media som områden som man, milt uttryckt, skulle kunna säga befinner sig längst ner i den urbana hierarkin i Sverige. Det är områden som har ett lågt valdeltagande och där människor därför per automatik uppfattas som oengagerad i samhället. Det är samma områden som media oftast bara rapporterar ifrån i samband med våldsamma upplopp. Den här bilden är långtifrån sann, menar Lisa Kings. Bortom de här två bilderna av förorten finns det ett vanlig, ganska vardagligt och inte särskilt spektakulärt föreningsliv som pågår i det tysta, men som fyller ett viktigt behov för många människor. Det är just det föreningslivet som har intresserat mig i mitt arbete. RINKEBY HAR 16 000 invånare och ungefär 70 föreningar medan Tensta som har 19 000 invånare har ett hundratal föreningar. Många av föreningarna är etno-nationella organisationer, visar Lisa Kings forskning. Men, menar Lisa Kings, det säger inte mycket om vad fören-

ingarnas egentligen har för aktiviteter. Föreningarnas verksamheter är ofta vardagsnära och föränderliga. Oavsett om det är etno-organisationer eller fotbollsföreningar så utvecklas verksamheterna när nya behov uppstår. Lisa Kings berättar hur ordföranden i en förening uttryckte det. Behoven har bara blivit större och större. Vi kan inte svika dem som kommer hit. De har ingen annan stans att ta vägen, vi är sista utposten. I Rinkeby och Tensta finns det flera exempel på föreningar som startat med en specifik verksamhet och som ganska snabbt ändrat inriktning. Ofta handlar det om nya behov som helt plötsligt dyker upp. Det handlar om att kunna bistå med olika sorters service som det offentliga eller familjen eller det privata av olika skäl inte kunnat erbjuda, säger Lisa Kings. Mycket handlar om vilka behov som är akuta just för stunden. Det är något som förändras ganska fort, särskilt i områden som Rinkeby/Tensta där ungefär tio procent av befolkningen byts ut var femte år. Resultatet är att föreningslivet, aktiviteter och verksamheter förändras med nya människor och behov. INOM FORSKNINGEN pratar man om att den svenska föreningsmodellen alltmer går mot service på en individuell nivå, som alltså inte alltid handlar om den kollektiva nyttan. I de här områdena verkar lokalföreningarna i många fall i någon slags gråzon mellan det offentligas och det ideellas uppdrag. Man ligger väldigt nära de offentligas verksamheter och på olika sätt räddar upp, men kommer också med idéer och tankar kring hur man ska kunna göra det bättre. I vissa fall har även det offentliga tagit in föreningar och använt sig av deras verksamheter och idéer. En annan intressant iakttagelse som Lisa Kings har gjort är det egna områdets stora betydelse för föreningarna. Rinkeby och i Tensta, som ändå ligger grannar med varandra har väldigt lite kontakt över de geografiska gränserna. Det är viktigt att ha med det här om man ska förstå föreningslivet i utsatta eller marginaliserade förortsområden, säger Lisa Kings. I DEN TRADITIONELLA folkrörelsemodellen har man traditionellt haft en hierarkisk struktur i sätte att arbeta. En lokal organisation, en regional och en nationell. Lokalt har man jobbat lite mer med de mjuka frågorna, regionalt har man kunnat börja prata om lite andra frågor, men det är på nationell nivå som man kan bedriva det politiska opinionsarbetet. I de här områdena så var det väldigt lite relationer, både mellan områdena, men också uppåt. Även om det finns lokalföreningar som är kopplade till regionala och nationella organisationer så har man väldigt lite utbyte. Det som majoriteten av de intervjuade i min forskning sa var att det är ekonomiska transaktioner, däremellan har vi inget med varandra att göra. De håller på med sitt, vi håller på med vårt, thats it, säger Lisa Kings. ÄVEN OM Lisa Kings forskning baseras på två bostadsområden i Stockholm, menar hon att, Göteborg och Malmö ligger på ungefär samma nivåer. Hon menar också att vi behöver ifrågasätta och reflektera kring våra föreställningar om hur civilsamhället faktiskt är uppbyggt om ska kunna lära oss mer om hur föreningar i storstädernas förorter fungerar. Det handlar om normativa processer i förändring, om relationen mellan beroende och oberoende, samt om vilken väg relationerna ska ta härifrån. Vi måste vara ute, på plats och se vad som görs. Det handlar faktiskt om det. När vi inte vet hur organiseringen ser ut måste vi faktiskt vara på plats och se. Vad är det som finns, vad är det som görs och hur kan vi få in det som vi kanske tidigare inte hade plats för, säger Lisa Kings. Idékom I mars 2010 bildades samverkansrådet Idékom för frågor som rör samarbete och samverkan mellan sektorn social ekonomi och kommunala sektorn i Göteborg. I Idékom sitter tjugotvå ledamöter fördelat på nio tjänstemän och politiker från kommunen och tretton representanter från sektorn social ekonomi. Samverkansrådet Idékom har lett arbetet kring framtagandet av den överenskommelse mellan Göteborgs Stad och sektorn social ekonomi som Kommunfullmäktige tog beslut om i maj 2012. Överenskommelse skapar förutsättningar för en effektivare samverkan, vilket kommer ge synergieffekter för många av stadens sektorer och välfärden i Göteborg. UPPFÖLJNING AV ÖVERENSKOMMELSEN: Åtagandena i den lokala överenskommelsen om samverkan mellan Göteborgs stad och sektorn social ekonomi ska följas upp årligen. Var fjärde år ska även en extern utvärdering genomföras. Det är den som har utförts nu.

Mingel med fika Hämtat från Överenskommelsens uppföljningsrapport "En fragmentarisk struktur för samverkan och informationsutbyte mellan staden och social ekonomi har utvecklats" "Samverkan och dialog sker framför allt på lokal nivå ute i stadsdelarna" "Fler former av finansiering är tillgänglig för social ekonomi" "Jag tycker vi har en hel del på gång här i stadsdelen. Det har gått bra det måste man säga/ / Jag tror nog att de lokala krafterna tycker detsamma om du frågar dem." Representant Göteborgs Stad. "Om vi är med så är det mer på det symboliskt plan. När det ställs på sin spets så blir det aldrig, eller i vart fall väldigt sällan anpassat till våra förutsättningar. Vi har helt enkelt inte resurser att sitta och skriva 10 sidor med kompletteringar på en ansökan." Aktör social ekonomi. "Att implementera och utveckla strukturer för en väl fungerande samverkan är en process i många steg som tar tid. Om resultatet ska bli framgångsrikt behöver berörda aktörer bära med sig insikten att svårighetsgraden ökar för varje steg i processen." "Förmåga att se samverkan från ett helhetsperspektiv med lösningsfokus, uthålligt engagemang och villighet att ta ansvar för sin del i det som samskapas, oavsett om det leder till konkret samverkan. eller inte, är utmärkande kompetenser för att kunna driva ett effektivt förändringsarbete.