Kulturhistoriska värdebeskrivningar över kyrkomiljöerna i Västerbottens län Norrfors kyrka, Nordmalings kommun, Västerbottens län Kyrkomiljön Samhället Norrfors ligger vid Lögdeälven, ca 38 km nordväst om Nordmaling. Det upptogs som nybygge i början av 1800-talet men växte fram som ett stationssamhälle i samband med att stambanan byggdes omkring 1891. Med både järnvägsstation och flera lokalt betydande landsvägar som möttes blev Norrfors en knutpunkt som drog till sig folk och en samhällsbildning växte fram. Som mest fanns 300 invånare samt skola, träindustri, åkerier, hotell, konditorier och en mångfald hantverkare och affärer. Urbaniseringen har därefter fr.o.m. 1960-talet kontinuerligt minskat befolkningen. Samhället fick egen kyrka 1923. Den är omgiven av kyrkogården och ligger ett femtiotal meter söder om järnvägen, medan större delen av Norrfors bebyggelse ligger norr om järnvägen. Kyrkomiljön omges till största delen av skog. Framför kyrkan i öster finns en asfalterad parkering och vid den ligger också församlingshemmet från 1926; en rektangulär envåningsbyggnad med sadeltak, röd locklistpanel samt vita foder, knutar och förstukvist. Strax bortanför denna ligger skolan i rött tegel från 1950. Kyrkogården Kyrkogården anlades 1924 men är utvidgad mot norr och väster samt delvis omdisponerad 1983. Den har plan terräng och omges av en bogårdsmur av kallmurad sten mot den gamla delen i öster och söder, men i övrigt av karaganhäck. Bogårdsmuren har två öppningar som markeras med grindstolpar i huggen bruksmurad sten, med plåtklädda svarta tälttak och klot. Grindarna av smidesjärn är svarta. Gravvårdarna på hela kyrkogården utgörs huvudsakligen av låga stående stenar i gräsmatta. Några gravvårdar ritade av Knut Nordenskjöld finns bevarade på den äldsta delen, bl.a. en stilig grusgrav med stenram sydost om kyrkan. Gravkvarteren är i de äldre delarna av kyrkogården disponerade i ett rätlinjigt rutnätmönster, ofta med rumsbildande rygghäckar. Söder om kyrkan utgörs dessa av häggmispel, men norr om kyrkan främst av hagtorn. I den äldsta delen finns en del planterade björkar, medan de nyare delarna av kyrkogården i norr och väster har naturvuxna höga tallar, saknar rygghäckar och har mer oregelbundet placerade gravvårdar och gångar. Framför kyrkan har det nyligen planterats ett par rönnar. Gångarna är grusade med natursingel, men gången fram mot kyrkans huvudentré är sedan 1988 hårdgjord med betongplattor med frilagd ballast, i likhet med några av de övriga gångarna nordväst om kyrkan. Det kvadratiska bisättningshuset ligger ett trettiotal meter norr om kyrkan. Byggnaden är liten (5*5 m) men betydelsefull. Den har ett nationalromantiskt uttryck, med sina nästan en meter tjocka gråstensväggar och sitt svängda tälttak täckt av tjärat brädspån. Taket kröns av en glob och en sjuuddig stjärna, två av Nordenskjölds mest använda 1
dekorationsmotiv. Kyrkogården har en välbevarad tidskaraktär och tidstypiska växtmaterial. Av de förändringar som gjorts störs upplevelsevärdet mest av de ovan nämnda hårdgjorda gångarna samt den ekonomibyggnad som uppfördes utan tillstånd från RAÄ 1980 1982. Den ligger norr om likboden och är en rektangulär träbyggnad med ljusgrå lockpanel och rött tegeltak. Kyrkan Kyrkan uppfördes åren 1922 1923, i en tillbakablickande blandstil mellan 20-talsklassicism och barock. Ritningarna upprättades 1920 av arkitekt Knut Nordenskjöld, Stockholm, och byggentreprenör var Norrfors snickeriaktiebolag. Kyrkan är disponerad med torn i nordost, ett bredare rektangulärt långhus, ett smalare utskjutande rakt korparti i sydväst samt en sakristia i vinkeln mellan kor och långhus i söder. Kyrkan har en stomme av stående timmer på en grund av kilad sten. Långhusets och sakristians sadeltak täcks av enkupigt lertegel och över koret är taket valmat. Det förhållandevis låga och breda tornet avslutas med en ljudvåning utformad som ett genombrutet galleri med brunmålade balusterdockor. Takfallet ovanför är insvängt och har en lökkupol med en spetsig hög spira som avslutas med glob och kors. Hela torntaket med spira är täckt av tjärat brädspån. En spånklädd nockprydnad med kors och vimpel finns även på andra sidan av långhuset, mot koret. Fasaderna är klädda med varmt beigevit stående locklistpanel och har i dagsläget något ljusare vita detaljer, såsom dörr- och fönsterfoder, hörnpilastrar, lisener mellan långhusets fönster samt omfattningen runt huvudentrén. Långhuset har omvikt takfot, ett typiskt drag för 1920-talet, och tornets hörnpilastrar avslutas på samma höjd och på motsvarande sätt. Längs långhusets sidor finns höga rundbågiga fönster, men i övrigt är fönsterformerna runda och kvadratiska. De småspröjsade rutorna har rödbruna bågar. Samma färg återfinns på de rutmönstrade dörrarna. Sidoingångarna längst bak på långhusets långsidor och på korgaveln är liksom sakristieingången stickbågiga och försedda med ett ovalt litet fönster. Kyrkporten i tornets bottenvåning är rektangulär och har svarta gångjärnsbeslag samt ett mycket konstfullt smitt lås på insidan. Omfattningen med pilastrar, profilerat bjälklag och avrundat överstycke flankeras av två karaktärsfulla och för Nordenskjöld så typiska lyktor. Kyrkans yttre är i stort sett oförändrat sedan byggnadstiden, förutom att färgsättningen ändrats flera gånger och att tegeltaket lades om 1988. Kyrkan målades senast om 2007 och den nuvarande färgsättningen är troligtvis något ljusare än den ursprungliga som beskrevs som sandfärgad. Kulören upplevs som varm och inbjudande, men tyvärr blev kontrasten mellan fasadfärg och snickeridetaljer väldigt liten, vilket gör att detaljerna idag inte syns så mycket som arkitekten avsett. Ljudvåningen är sedan länge brunmålad men var ursprungligen tjärad, vilket skulle passa kyrkans karaktär bättre. Utöver ändrad färgsättning är det största ingreppet den handikappanpassning som gjordes 1987 88. Man har undvikit separat ramp genom att hela marknivån istället har anpassats så att vägen sluttar från grindstolparna fram till kyrkporten, men tyvärr framstår materialvalet, i synnerhet betongplattorna med frilagd ballast, som ett främmande inslag i kyrkomiljön. Den ursprungliga trappan som togs bort var femsidig och fem trappsteg hög. Ett tornur sattes in 1993. 2
Genom kyrkporten kommer man in i vapenhuset i tornets bottenvåning. Både vapenhuset och sakristian har plana vita brädtak med synliga dekormålade mörkare bjälklag, samt vita väggar, lackade trägolv, mörka socklar och mörka dörrar. Båda utrymmena är välbevarade. Kyrksalen är treskeppig med avgränsande pelare mot de två lägre och smalare sidoskeppen. Mittskeppet täcks av ett brett och högt spegelvalv, gestaltat som ett treklövervalv med synligt tvärgående bjälklag. Takets svängda former och färgsättning i grått och blått för tankarna till den folkliga barocken. Flera motivmålningar finns på taken; valven är täckta av moln, valvhjässans spegel har målade evangelistsymboler och frisen längs valvets bas är målat med äggstavsmönster. Sidoskeppen har plana rödbruna tak med fyra sjuuddiga blå stjärnor. Dekorationsmåleriet (förutom evangelistsymbolerna) är utfört av konstnären Yngve Lundström, som ofta samarbetade med Nordenskjöld. Väggarna i kyrkorummet täcks av stående gråvit slätspontad panel. De avgränsande pelarna i kyrkorummet är marmorerade i blågrått och kröns av kapitäl som liknar lotusblommor. Golven utgörs av lackade furubräder. Koret är indraget och upphöjt med två trappsteg. En diskret placerad och utförd hk-ramp finns vid östra sidogången utanför predikstolen. Det runda korfönstret är ritat av Yngve Lundström och har gröna glasmålningar som föreställer Jerusalem, den heliga staden. Bänkinredningen är öppen och disponerad med mittgång och sidogångar samt bänkar mot ytterväggarna. Bänkarna går i grått och gråblått, med rektangulära gavlar och marmorerade speglar som liksom överliggarna är brunröda. Altarringen är halvrund med marmorerade speglar. Altartavlan är målad av Gunnar Torhamn och utgörs av ett altarskåp (triptyk) med krönande spiror och stjärnor över gångjärnen. Predikstolen är femsidig med fristående nedåt avsmalnande kolonetter som flankerar förgyllda skulpturer. Dessa föreställer Kristus och de fyra evangelisterna och är utförda av skulptören David Wretling 1929. Predikstolens platta ljudtak kröns av likadana spiror som altarskåpet. Läktarbarriären som bara når över mittskeppet är rakt framtill och insvängt på sidorna samt har marmorerade speglar. Färgsättningen på den fasta inredningen går huvudsakligen i grått, mörkare gråblått och brunrött. Den är väl sammanhållen i hela kyrkan. Interiören har genomgått en del förändringar sedan byggnadstiden, men inget som allvarligt förändrat karaktären. Uppvärmningen med varmluft ersattes av elektrisk värme 1954 och i samband med det togs en del bänkar bort. Vindstrappan som ursprungligen anslöt direkt från vapenhuset kompletterades med en spiraltrappa från kyrkorummet. En toalett inreddes i vapenhusets södra del. Spegelvalvet kompletterades med evangelistsymbolerna i valvhjässan av konservatorn Gösta Lindström, Stockholm. Tidigare var valvhjässan målad i mörkblått med stjärnor i guldfärg. År 1957 byttes den låga rektangulära klassicistiska orgeln på läktaren ut mot en ny, mera framträdande barockinspirerad Grönlundorgel, med orgelfasaden ritad av arkitekt Jörgen Fåk, Stockholm. Åren 1987 1988 skedde en ny restaurering, under ledning av Rolf Sixtensson, VAB, Umeå. Bland annat förlängdes korgolvet något mot kyrkorummet och hk-rampen vid långhusväggen till vänster om koret tillkom. En avbalkning gjordes under läktaren för inrymmande av klädrum och städskrubb. Golvet slipades, altaret flyttades fram, några bänkar togs bort både längst fram och längst bak i kyrkorummet, en ny ambo tillkom liksom högtalaranläggning, spotlights och dynor till bänkarna. Kyrkan är ommålad flera gånger invändigt. 3
Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning Norrfors kyrka är en god och välbevarad representant för 1920-talets historiskt och nationellt tillbakablickande träkyrkobyggande, med drag hämtade från såväl klassicism som nationalromantik och barock. Kyrkan följer det klassicistiska mönstret med torn, långhus och kor i sin längdriktning, även om kyrkomiljöns placering i Norrfors gjort att koret ligger i sydväst istället för öster som är det vanliga. Klassicistiska drag är också de rundbågade fönstren, hörnpilastrarna, lisenerna och locklistpanelen. De barocka dragen för tankarna till bondebyggmästarnas verksamhet i Norrland på 1700-talet, t.ex. tornets genombrutna gallerverk, lökkupolen och tornspiran. Under nationalromantiken uppvärderades sådana stildrag, vilket gör det lika rätt att beskriva tornet som nationalromantiskt. Även bisättningshuset med sina tjocka naturstensväggar och tjärade spånklädda tak är nationalromantiskt. I kyrkans inre märks barockinfluenserna främst i det svängda spegelvalvet, men även i viss mån i färgsättningen och predikstolen. Överhuvudtaget uppvisar kyrkan en blandstil, där också Nordenskjölds personliga stil fick stort utrymme. Kyrkans fasta inredning har många särdrag som även finns i andra kyrkor av Nordenskjöld. Här kan bl.a. nämnas predikstolens nedåt avsmalnande kolonetter, spirorna med stjärnor på altarskåpet och predikstolen, armaturernas och lampetternas utformning samt urnorna med eld som är placerade på de främsta bänkarna. Oftast placerade Nordenskjöld obelisker med genombrutna sniderier här, men urnor var också ett av hans favoritmotiv. Helhetsintrycket är stilhistorisk lekfullhet men samtidigt genomarbetad värdighet, vilket präglar alla Nordenskjölds kyrkor. Kyrkans exteriör är i stort sett oförändrad sedan byggnadstiden. Den har bytt färgsättning flera gånger men den nuvarande är relativt bra. Interiören är något mera förändrad men måste ändå betecknas som intakt och välbevarad. De restaureringar som har genomförts har varit varsamma och kyrkorummet är tämligen rent från sentida tillägg. De många ommålningarna är fint gjorda och kyrkan är därför i gott skick och med en väl sammanhållen färgsättning. Dessvärre innebär det samtidigt att interiören har desto mindre patina. Även golvslipningen bidrar till detta. Sammanfattningsvis utgör kyrkan och kyrkomiljön ett gott exempel både för sin tid och för Knut Nordenskjölds personliga stil, helhetsgestaltande omsorg och rika produktion i länet. Den främsta parallellen i länet är Kåge kyrka (1925), som är snarlik med sin spånklädda spira med lökkupol och liknande rumsgestalning. Kåge kyrka har dock genomgått betydligt fler förändringar, inte minst invändigt, och upplevs därför som mindre välbevarad än Norrfors. Den fasta inredningen har också paralleller till Sankt Olovs kyrka i Skellefteå, Åsele kyrka och Överklintens kyrka. De två förra är dock manifesterande stadskyrkor i sten, medan Överklintens kyrka inte ursprungligen är ritad av Nordenskjöld, utan bara ombyggd efter ritningar av honom. Alla tre har också äldre begravningsplatser en bit bort, medan Norrfors kyrkogård är samtida med kyrkan. Av Nordenskjölds landsortskyrkor är Norrfors den mest välbevarade i stiftet, och av särskilt värde är att han inte bara har ritat kyrkan med all dess inredning utan också har planerat kyrkogården och ritat bisättningshuset, portstolparna och vissa gravvårdar. Miljön är därmed representativ för det helhetstänkande som med hög arkitektonisk ambition präglar hans arkitektverksamhet. Det är därför viktigt att bibehålla alla originaldetaljer och att vara restriktiv med nya tillägg. Detaljerna, såsom lås, lampetter och armaturer, har också höga estetiska och hantverksmässiga kvaliteter och är utförda av en lokal 4
konstsmed. Slutligen är samarbetet med Yngve Lundström och Gunnar Torhamn både typiskt för Nordenskjölds kyrkor och konstnärligt värdefullt. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Den välbevarade kyrkan utgör stiftets mest orörda representant för en landsortskyrka i trä med tillbakablickande drag från 1920-talet. Allt från gravvårdar på kyrkogården till detaljer i kyrkorummet är utformade med konstnärliga ambitioner av samme arkitekt, Knut Nordenskjöld. Miljön utgör därför också stiftets bästa exempel på hans helhetsgestaltade och historieblandade arkitektverksamhet i en enklare landsortskyrka. Den välskötta kyrkogården utgör ett fint exempel på 1920-talets kyrkogårdar med lokala växtmaterial och klippta häckar (häggmispel) som var typiska för sin tid. Grusgångarna, stenmuren och de karaktärsfulla grindstolparna har ett miljöskapande värde och utgör en värdefull inramning till kyrkomiljön. Bisättningshuset saknar motsvarighet i länet genom sin gedigna utformning i nationalromantik. Dess historicerande form och hantverksmässiga materialanvändning är viktiga karaktärsdrag som samspelar med kyrkans tornspira och takryttare, stenmuren och grindstolparna. Litteratur- och källförteckning Bebyggelsehistorisk tidskrift. Övre Norrlands kyrkor. Nr 22, 1991. Uppsala 1992. Hållén, Agneta. Nya svenska kyrkor, del III, Norrland. Stockholm 1998. Våra kulturmiljöer. Program för kulturmiljövård i Nordmalings kommun. Umeå 1996. Vård- och underhållsplanen för Norrfors kyrka. Västerbottens museum 2004. http://www.nordiq.net/norrfors/historik.htm Inventeringsdatum: 2004-07-07, revidering 2011-08-23 Ansvar karaktäristik och bedömning: Annika Lindberg, Historiska Hus AB och Andreas Grahn, Länsstyrelsen Västerbotten. Texten fastställd i feb 2012. Rapport: Andreas Grahn 5
Norrfors kyrka, Nordmalings kommun, Västerbottens län Norrfors, vid Lögdeälven ca 4 mil nordväst om Nordmaling, växte fram som ett stationssamhälle sedan stambanan byggts på 1890-talet. Det växande samhället fick sin kyrka 1923. Den förlades söder om järnvägen (som skymtar i bildens överkant), medan större delen av samhällets bebyggelse ligger norr om järnvägen. Kyrkplatsen omges av skog. Vid parkeringen i öster ligger församlingshemmet och ännu längre österut skolan i tegel från 1950-talet. Satellitbild från www.maps.google.se 2011-09-30. Hela kyrkomiljön är gestaltad av arkitekten Knut Nordenskjöld och därför väl sammanhållen; allt från kyrkan med dess inredning till kyrkogården, bogårdsmuren med grindstolpar, bisättningshuset och rent av enskilda gravvårdar. Det utgör stiftets mest kompletta exempel på Nordenskjölds lite enklare landsortskyrkor. Genom att allt är så välbevarat är det också länets bästa exempel på 1920-talets träkyrkor i tillbakablickande blandstil med inslag av 1920-talsklassicism, barock och nationalromantik. Det nationalromantiska bisättningshuset och bogårdsmuren har släktskap med tornavslutningen och utgör betydelsefulla inslag i miljön. Något störande genom placering och/eller färgsättning är däremot ekonomibyggnaden samt lyktstolpar och motorvärmarstolpar. Foto: Andreas Grahn/ Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).
Norrfors kyrka, Nordmalings kommun, Västerbottens län Ovan: Kyrkan har många fina detaljer, t.ex. kyrkportens lås i konstsmide. Överst, vänster: Kyrkan målades om i nya kulörer 2007, utan att tillstånd enligt kulturminneslagen söktes och utan antikvarisk medverkan. Utförandet har en del brister och kontrasten mellan fasadens och snickeridetaljernas kulörer är för liten. Handikappanpassningen av huvudentrén gjordes 1988 och är hårdgjord bl.a. med plattor med frilagd ballast, som utgör ett främmande inslag i denna miljö. De skulle, liksom det relativt grova gruset, med fördel kunna bytas mot ett finare stenmjölsliknande grus. Vänster: Bisättningshuset saknar motsvarighet i länet genom sin gedigna utformning i nationalromantik. Notera släktskapet med grindstolparna. Kyrkogården är tidstypisk för 1920-talet, med lokala växtmaterial, planterade björkar och rumsbildande välklippta rygghäckar av häggmispel. Knut Nordenskjöld har även formgett en del av gravvårdarna. Gångarna är huvudsakligen grusade. De som är plattlagda bör ändras tillbaka till grus. Foto: Andreas Grahn/ Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).
Norrfors kyrka, Nordmalings kommun, Västerbottens län Kyrkan präglas av det barockmässigt svängda spegelvalvet, takets och inredningens relativt mörka färgsättning i blågrått och brunrött samt Nordenskjölds formspråk som genomsyrar de flesta detaljer. Nästan allt av originalinredningen är bevarat och relativt lite har tillkommit. Patinan är dock begränsad eftersom golven är slipade och interiören ommålad, men Yngve Lundströms fina dekorationsmåleri i taket (molnen, äggstavsfrisen etc) är intakt. Kyrkorummets disposition och utformning återanvändes av Nordenskjöld i Kåge kyrka, som är året yngre. Av dessa två kyrkor är Norrfors den mest välbevarade. Den tidigare orgeln med sin klassicistiska fasad byttes 1957 mot den nuvarande Grönlundorgeln med en mer barockinspirerad fasad, som också infogar sig fint i kyrkorummet. Foto: Andreas Grahn/ Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).
Norrfors kyrka, Nordmalings kommun, Västerbottens län Ovan, vänster: Predikstolen och altaruppsatsen har tydliga särdrag som är typiska för Nordenskjöld, bl.a. spirorna, stjärnorna och de nedåt avsmalnande kolonetterna. Liknande utformning finner vi bl.a. i Kåge kyrka. Predikstolens skulpturer är skapade av David Wretling, korfönstret av Yngve Lundström och altartavlan är målad av Gunnar Torhamn. De två senare samarbetade mycket ofta med Nordenskjöld. Högtalarna bör kunna få en mer diskret placering och utformning. Ovan höger: De genomarbetade och eleganta belysningsredskapen är alltid en viktig beståndsdel i Knut Nordenskjölds arkitektur och har ofta även hantverksmässiga värden. Bilderna visar ljuskronorna och lampetterna i kyrkorummet, samt lyktorna som flankerar huvudentrén exteriört. Ovan, vänster: Yngve Lundströms dekorationsmåleri, här i form av molnformationer och äggstavsfris, har ett konstnärligt och upplevelsemässigt värde. Pelarkapitälen i form av lotusblad återfinns också i Kåge kyrka. Ovan, mitten: Vapenhuset, med synligt och bemålat bjälklag, mörka spegeldörrar och socklar samt karaktäristisk Nordenskjöldlykta. Ovan, höger: Sakristian, med en inredning och färgsättning som påminner om vapenhusets. Foto: Andreas Grahn/ Länsstyrelsen Västerbotten, 2011 (där inte annat anges).