UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE

INLEDNING TILL Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket. Stockholm : P.A. Norstedt & söner, 1853-1862. Täckningsår: Årg. 1(1851)-10(1860). I serien ingår två bihang: 1851 bihang: Inledning till och återblick öfver 3:dje afdelningen Om allmänna hälsotillståndet i riket af Fr. Th. Berg 1853 bihang: Sundhets-Collegii underdåniga berättelse om Kolerafarsoten i Sverge år 1853 efter uppdrag af Collegium utarbetad av dess ledamot D:r A. Timoleon Wistrand Efterföljare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. K, Hälso- och sjukvården. 1, Sundhetskollegii underdåniga berättelse för år... Stockholm : P.A. Norstedt & söner, 1864-1912. Täckningsår: 1861-1910 = Ny följd 1-50 Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket 1851-1860 digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, 2009 urn:nbn:se:scb-b0-k0-5901_

SUNDHETS-COLLEGII UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE OM MEDICINALVERKET i RIKET år 1859. NIONDE ÅRET. STOCKHOLM, 1861. P. A. NORSTEDT &. SÖNER, Kongl. Boktryckare.

INNEHÅLL. 1. Kongl. Sundhets-Collegii embets-verksamhet 2. Summarisk öfversigt af Medicinalfondens utgifter och inkomster 3. Öfversigt af allmänna helsovården i riket A. Läkare-personal, distrikter och stationer B. Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om medicinsk topografi och endemiska sjukdomar Wemdalen 8; Sillbodal 11; Carlskoga 13; Norrtelje 13; Trosa J3; Håby 14; Naum 16; Hvetlanda 18; Brösarp 19. C. Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om under året gängse sjukdomar a) Tabell öfver embetsresor för sjukvård och utgiften derför 21; antal fattige sjuke som erhållit fria rnedikamenter på medicinalfonden 22; Vikarierande och biträdande läkare 23. b) Öfversigt af Väderleken 24; Årsväxten 25; Helsotillslåndet 26; Smittkoppor 26; Vattenkoppor 32; Skarlakansfeber 33; Messling 35; Kikhosta 36; Påssjuka 37; Strypsjuka 39; Inflammatoriska och katarrhala febrar 40; Gastriska och nervösa febrar 42; Hjernfeber 46; Kolera 51; Rödsot 64; Diarrhé 72; Frossa 73; Gulsot 78; Tabell öfver sjuke vid jernvägsbyggnaden 79; Bölder och fulslag 79; Syphilis 80; Elephantiasis 80; Kroniska hudsjukdomar 84; Smittosam ögonsjukdom 84; Mjeltbrandsböld 85. c) Allmän återblick på helsotillståndet i riket 85. 4. Skyddskoppympningen a) Tabell öfver ympningen i särskilta län 92; b) Vaccinationsdepoternas verksamhet 99; c) Belöningar för verkställd vaccination 103; Anslaget för vaccinationens befrämjande 104. 5. Sammandrag af rapporter från Civila Sjukvårdsinrättningar.. A. Länslasaretter och kurhus B. Sinnessjukhus eller hospital Utdrag af General-direktörens inspektionsberättelse 111; Wexiö 111; Hernösand 112; Upsala 112; Wisby 113; Nyköping 113; Wadstena 114. C. Serskilde sjukvårds- och välgörenhets-anstalter a) Akademiska sjukhuset i Upsala 114; b) Serafimerordens-Lasarettet 115; c) Provisoriska sjukhuset 115; d) Fabrikssjukhuset 116; e) Stockholms sjömanshus 116; f) Diakonissanstaltens sjukhus 116; g) Danviks enkehus och hospital 116; h) Sabbatsbergs fattighusinrättning 116; i) Drottninghuset 117; k) Gymnastiskt-Ortopediska Institutet 117; l) Gymnastiska-Central-Institutet 117; m) Allmänna Elektricitets-anstalten 118; n) Allmänna Barnhuset 118; o) Ammeskaffningskontoret 120; p) Allmänna Barnbördshuset 120; q) Barnbördshuset Pro Patria 121; r) Barnbördshuset i Lund 122; s) Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Götheborg 122. Sid. 1. 3. 7. 7. 8. 21. 92. 105. 105. 111. 114.

D. Helsobrunnar och bad Tofta brunn 124; - Adolfsberg 124; Loka 125; Sätra 125; Bie 126; Gustafsberg 126; Marstrand 127; Strömstad 128; Rostock 128; Lund 129; Medevi 129; S:t Ragnhild 130; Södra Wi 131; - Lannaskede 131; Ronneby 132; Ramlösa 133; Tabell ofver behandlade sjukdomar 135. E. Sjukvården vid Fängelserna 6. Sammandrag af rapporter om de å rikets samtlige offentliga sjukinrättningar vårdade veneriske sjuke 7. Helso- och sjukvården vid arméen och flottan a) Sammandrag af rapporter om Beväringsmönstringarne b) Sammandrag af rapporter rörande sjukvården vid arméen Garnisonssjukhuset i Stockholm 156; Stockholms garnisons kasserner 166; Kadett-corpsen 168; Garnisonen i Götheborg 169; Wendes Artilleri-kommendering i Christianstad 170; Garnisonen i Landskrona 170; Arméens och Beväringsmanskapets vapenöfningar 172; Öfningslägret å Ladugårdsgärdet 180; Fästningarne Carlsborg, Carlsten och Waxholm 187. c) Sammandrag af rapporter rörande sjukvården vid flottan Carlskrona station 190; Stockholms station 195; Götheborgs depot 196; Corvetten Jarramas 196; Corvetterna Chapman, Najaden Svalan m. fl. 197. d) Sammandrag af rapporter rörande revaccination vid arméen och flottan e) Andra ärenden rörande helso- och sjukvården Förändringar inom läkare-korpsen vid arméen och flottan 199; Pensionärer och stipendiater 200; Förordnade extra läkare 200. 8. Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om medicolegala förrättningar Domstolsremisser i medicolegala frågor 209. 9. Undervisningen vid Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet 10. Understöd till vetenskapliga utrikes resor 11. Apotheksväsendet a) Den Farmaceutiska undervisningen 218; b) Apothekens antal och tillstånd 218; c) Tillkomne nya apothek och stadfästelse-privilegier 221; d) Medicinal-taxan 222; e) Handeln med arsenik 223. 12. Barnmorskeväsendet a) Undervisningen 224; b) Barnmorskornas verksamhet 224; c) Instrumentalförlossningar 230. 13. Veterinärväsendet a) Undervisningen 236; b) Länsdjurläkarnes verksamhet 240; 1) Beträffande husdjursskötseln och på husdjurens helsotillstånd inverkande förhållanden 241; 2) Beträffande sjukdomsförhållandet hos husdjuren 253; Tabell öfver embetsresor och utgifter 254. Sid. 124. 138. 139. 147. 147. 156. 190. 198. 199. 201. 210. 217. 218. 224. 236.

Stormäktigste, Allernådigste Konung! I enlighet med föreskriften i Eders Kongl. Majris nådiga Bref af den 3 Mars 1852, får Sundhets-Collegium härjemte öfverlenma dess underdåniga berättelse om medicinalverket i riket för år 1859.

Collegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit, Stormäktigste, Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåter MAGNUS HUSS. E. G. ENGBERG. A. TIMOL. WISTRAND. AX. GABR. CARLSSON. CARL J. ROSSANDER. Stockholm den 10 Oktober 1861. J. Ljungberg.

1. Summarisk uppgift på de af Sundhets-Collegium handlagde mål år 1859. a) Inkomne mål: b) Utgångne expeditioner:

2

3 2. Summarisk redogörelse för de till Kongl. Sundhets-Collegii disposition ställde medel, år 1859. Inkomster. Hela Medicinal-Staten för detta år upptager en total anslagssumma af 304,177 R:dr 58 öre R:mt, deraf från Stats-Kontoret direkte skolat utgå: och återstoden 79,900 R:dr 58 öre af Sundhets-Collegium disponerad för bestämda ändamål, neml. :

4 tillkommer : I Kongl. Stats-Kontoret lyftade: samt serskildta inkomster: Då till ofvanstående tillgångar, att af Collegium disponeras, ytterligare läggas:

5 Utgifter. Med förestående tillgång hafva följande utgifter blifvit bestridde, nemligen: Till farsoters och smittosamma sjukdomars botande:

6 Behållning : Lefverering.

7 3. Öfversigt af allmänna helsovården i Riket *). A. Läkarepersonal, distrikter och stationer. Vid början af år 1859 voro i Riket lediga: Under årets lopp blefvo ytterligare lediga: Inbland dessa ledigheter hafva under året blifvit återbesatte: Och återstodo alltså vid 1859 års slut: Under loppet af år 1859 hafva 5 Läkare dels i, dels utom tjenst med döden afgått och från läroverken utexaminerade Läkare, så vidt anmälan derom hos Sundhets-Collegium blifvit gjord, tillkommit till ett antal af 10. Under årets lopp hafva 17 Läkare inför Collegium aflagt det s. k. embetsprofvet och sålunda förvärfvat full kompetens till offentliga läkare-befattningar. *) Referent: Medicinal-llådet Wistrand.

8 Uti förutvarande förhållande med läkare-distrikter och stationer samt läkares befordringsrätt, hafva följande förändringar föregått Genom Kongl. Brefvet den 25 Febr. 1859 har Håby socken blifvit bestämd till station för den nya Provincial-läkaren innom Tunge, Stångenäs, Sotenäs, Sörbygden och Qville Härader af Bohuslän, der donationshemmanet Sandklef anvisats till boställe och invånarne i de 4 förstnämde Häraderna, åtagit sig att ombesörja erforderlige nybyggnader å bostället, som sedermera skall underhållas af boställsinnehafvaren, hvilken icke eger med sin tjenst förena någon annan läkarebeställning, allt i enlighet med af Kongl. Maj:t under samma dag faststäldt serskildt Reglemente för Provincial- Läkaren uti nyssnämnde Härader, Genom Kongl. Brefvet den 26 Mars 1859 har Svenljunga blifvit bestämd till station för den nya Provincial-Läkaren inom Elfsborgs Län med tjenstgöringsdistrikt af Svenljunga, Sexdrega, Tranemo, Kalfs och Mjöbäcks Pastorater af Kinds Härad, der invånarne ock åtagit sig att åt Läkaren anskaffa och underhålla bostad. Genom Kongl. Brefvet den 26 Mars 1859 har ock uppå förekomne anledningar, stationen för Provincial-Läkaren i Tjusts distrikt, blifvit från Gamleby förflyttad till Öfverrums bruk uti Hallingsbergs Socken. Genom Kongl. Brefvet den 10 Dec. 1859 har tjensteårs beräkning, i likhet med civile läkare i statens tjenst, uppå de villkor som Kongl. Kungörelsen den 17 Oct. 1840 bestämmer, blifvit beviljad för en af Bollnäs Socken antagen Läkare med tjenstgöringsdistrikt af Bollnäs, Alfta, Ofvanåkers och Woxna Socknar, dock utan att derigenom skyldigheten förminskas för ortens Povincial-Läkare att vid inträffande ledighet af Distrikts-Läkare-befattningen eller eljest, efter Kon. Befalmingshafvandes pröfning fullgöra tjenste-åligganden med afseende på den allmänna sjukvården innom distriktet. B. Sammandrag af Läkarnes embets-berättelse om medicinsk topografi och endemiska sjukdomar. I enlighet med den ursprungliga planen för Collegii underdåniga Berättelser upptagas här några tillägg till hvad som under denna rubrik uti föregående Berättelser blifvit anfördt. Jemtlands län. Wemdalens disrikt: Under en i anledning af i åtskilliga lappsamhällen yppad nerf-feber, i October månad till Tännäs lappfjäll, nära 63 N.B. företagen embetsresa, har Prov.-Läkaren lemnat följande skildring af orten och invånarne : En uppmärksam blick på det nordliga Skandinavien öfvertygar snart derom att när Norska fjällryggen höjde sig, massorna brustit sönder i paralella remnor i rigtning från nordvest till sydost, hvarom ock dalar och floder bära vittne. Herjeådalen

utgör ett eget system af paralelldalar, genomflutna af Ljungan och Ljusnan med deras häruppevarande tilloppsfloder, till den förra Helagsån och Skärkan, Mittan med Anan och till den sednare Funnan och Tännan med dem omgifvande dalar. Vid en resa i dessa trakter uppför branterna till fjällen och öfver de»blöta» myrorna får man vara belåten om man med god ridhäst och skicklig lots kan tillryggalägga en mil på omkring 5 timmar. När man från Ljungdakby skall begifva sig till lappstationen Hervallen i Ljungrisdalen, far man efter en stunds ridt, först på bro öfver till Ljungans södra strand och efter ännu någon tids färd vadar, man öfver till norra eller nordöstra stranden och finner sig snart inklämd emellan Dunsjöfjället till höger och Torkilsstöten till venster, öfver hvilken sistnämde snart Helagsstötarna i nordverst resa sina väldiga massor och man är nu i Ljungrisdalen, så kallad af der växande korta björkskog samt vide och enris. Dunsjöfjäll s. k. af den derpåvarande Dunsjön, afger flere bäckar till Ljungan. Längre upp och ofvanför Torkilstöten, vidtager på Ljungans högra strand Vargkärrstöten, så kallad af vattnet Vargkärre. Vid nordvestliga ändan af denna dal och på flodens venstra strand öppnar sig ett skoglöst fritt fält begränsadt af Dunsjöfjäll till höger. Detta fält begagnas till hviloställe och lekplats för rehnhjordarna. Längre fram och midt för den från Ljungdalsby kommande färdmannen, stiger Härhångsskalet som en koloss i höjden. Här som annorstädes fäster lappen sin konstlösa koja utan murare, snickare, smed eller glasmästare, vid en liten bäck i brynet af en skog, dvergartad liksom bebyggaren sjelf. Den lilla lappkojan hyser merendels tvenne hushåll, h varder a af 5 ö personer oeh under vissa tider på ntitten med lika många hundar. Denna koja med sin å eldstaden midt på golfvet ständigt brinnande stock, som skickar röken genom en öppning på taket, tjenar på en gång till kök, arbetsrum, sofgemak, mottagningssal och sjukrum. Då man gjort bekantskap med den bofaste herjeådalarens usla bostäder, der snön yrer in emellan golf, väggar och fönsterpanelningen och den lösa fyllningen ofvanpå det glesa taket regnar ned, tror man sig ock hafva sett det eländigaste i bostads väg; men den bostadsflyttande befolkningen i denna ort har det dock ännu eländigare. Eländet ökas ännu mera när, såsom vid detta tillfälle i Storvallen, de fleste af invånarne äro sjuke. Komma då främmande dertill att hvila öfver natt, blir rummet allt trångare och tillgången till öfverbredsel vill ej räcka till. Till underbädd får man hålla tillgodo ett rislagdt golf och en mycket inskränkt och trång plats derpå. Af de båda i kojan inrymde hushållen, bor det ena på högra, det andra på venstra sidan om luckan, med köksredskap, kläder oeh hundar. Ingången är alltid gjord trång och blir med tiden trångare i mon som kojan sjunker ihop. Bjudningen:»var så god och stig in,» betyder: vik sig på sidan och kryp på händer och fötter in i kojan. Ingången till slutes med ett tygstycke eller hud med å tvären satta pinnar.»vid ett nattläger här jemte min ledsagare, voro vi 10 personer med o -6 sjuke samt 5 hundar.» En massa välgödda flugor voro alltför maklige att lemna det rum de en gång intagit på kroppens åtkomliga delar. Man stufvas in på qväljen så godt sig göra låter. När 9

10 det frampå natten blir rätt kallt, breder den omtänksamma värden någon värmhållare på sin gäst, Boni vaknar med en rå illa stinkande renhud öfver sig. Räcker han ut en arm så stöter han emot en förut trubbig lappnäsa, sträcker han ut en fot så gläfser en hund; vänder han sig, så slår han omkull en kaffepanna med sump o. s. v. Lappen dricker mycket starkt kaffe och koppen är redan efterlängtad långt innan morgonrodnan gryr. Lappen har också ett oändligt tålamod vid grytan då han i den bearbetar rensteken. Egentligen kokas denna i flott. Man bjudes att sitta till bords på skrinet, den enda sittmöbel i kojan, \ aln långt och \\ qvarter högt; måladt, igenläst. Bordet utgöres af en torkad renhud med köttsidan uppåt. Man begagnar sin egen färdknif och ve den som med Europeiska vanor på resor i dessa trakter, der cercalierna hafva upphört att finnas, icke har med sig salt och bröd. Lappen är mera belefvad och lättfattande än dalbonden. Måhända bidrager härtill öfningen att lära tvenne språk dertill att han i detta hänseende står framför den okunniga och långtänkta jordbrukaren. I Storvallen voro endast 4 hushåll, utgörande 17 personer, ett ringa antal i jemförelse med den år 1855 besökta lappstationen vid Messlingen. Det ligger dock i sakens natur att många hushåll icke kunna samlas på ett ställe i anseende till renarnas stora antal och det oafvisliga behofvet af bränsle till underhåll af den ständiga elden. Af hela antalet hade \ \ personer angripits af sjukdomen och 5 voro ännu sjuka; 2 hade aflidit. Såsom tacksamhet för den vård dem blifvit i deras elände egnadt, afläto ae en tacksägelseskrift, uttryckande underdånig erkänsla för vederbörande myndighet som beredt dem läkarvård och läkemedel. Man skulle knappt tro att lapparna äro skrifkunnige. Här träffades likväl sådane. Kojan lämpar sig dock ej till skrifning. Man hänvisas för sådant ändamål till lappens visthus köttgällen (se Coll. Berätt. femte året sid. 12). Hflr korsas några grenar på knäna, en torkad derpå lagd spetsad Tenhud, med köttsidan upp, utgör skrifbordet, en kullersten stolen. Att se en lapp sålunda skrifva sitt namn var något oförväntadt. Tacksägelseskriften var af följande lydelse:»undertecknade, Svenska kronans lagliga men fjerran boende, nu lidande undersiter kunna icke afvisa behofvet att uttrycka vår erkänsla med afseende på denna ort och detta folk aldrig förut beviljad fördel, nemligen vården om vår helsa hvarmed vi nu blifvit hyllade. Vi finne med rörelse att vår aktningsvärde Kronolänsman Herr P. Olson anmält vår nöd under en oss nu öfvergående smittosam sjukdom. Vi hembäre vår vördade länestyrelse den innerligaste tacksägelse för dess förbarmande öfver vårt lidande. Med trofast undersåtlig vördnad hafva vi uppfattat att detta kunnat ske under den älskade Konung som före dess thronbestigning eå nådigt»oordnat att skyddskoppympningens välgerningar komma äfven oss i vårft fjäll tillgodo» En ööh annan slägting eller tjenare har under vistelse här dragit smitta med sig till våra grann-

folk, och vi önske Båledea att Lakwen tnåtte besöka under färden äfven desse. Hörr Doctor Elimin har hos oss gjort två besök, vårdat de sjuke och utan kostnad lemnat läkemedel. Vi skulle i vår nuvarande vanmakt icke kunna lösa sådana. Vi nedkalla Guds välsignelse öfver hög och låg som sönder en deltagande tanke b i fjällmannens och lappens torftiga jordkojor. Storvallen i Ljungris d, 6 Oot, år 1859. Lare Janson, Anders Thomasson Länggtröm; vittnen, Måns Päreson, Olof Jonasson Vall.» Från Storvallen togs vägen åt Helagsstötarna, dit Skärvägens lappar flyttat. Ibland dalar som här passeras är en verklig jättedal benämd Gröndörrsdalen, p& kartorna icke utmärkt med något namngifvet vattensystem, men som genomkorsas af mindre fjällvatten och innefattar Ojernsjön öfverströdd af tätt liggande holmar. Hällearten i dessa trakter är tunnbladig, i hög grad skiffrig och ganska lös så att bergen som endast på norra sidan äro kala, eljest äro öfver växta af en matta innefattande den lappska floran, och företedde södra och vestra sluttningarna af de omgifvande höjderna under denna sena årstid en utomordentligt skön vårlik grönska. Här och der ser man i trakten af Helagsbergen, granitstockar stöta upp och längre fram, i Mittåtrakten bemärktes en liten utmärkt hvit och vacker marmorkörtel, stor som en halfspannsäck. Vid solens nedgång anländ till Helagsstötarna, nödgades jag att, beredd på hvad försakelse som helst, tillbringa natten i den enda härvarande kåtan, redan upptagen af 10 personer och 8 hundar, i en ort utan annat bränsle än J aln högt enris, utmed fjällets eviga snö, sjelf hotad att på natten insnögas. Denna renvall var ett ogent tillfällighetstillhåll endast för några veckor under senhösten och beboddes nu af tvenne hushåll, deribland blott en person af sjukdomen angripen. De invid lapptjället belägna Helagsstötarna äro tvenne, h vilka ursprungligen synas hafva varit sammanhängande. Den vestliga stöten, benämd predikstolen, liknar en sådan, men så kolossal att det kostar en fjällgångare en hel sommardag att bestiga densamma. Följande dag fortsattes färden till Mittå-orten i den mörka fjälldimman och rimfrosten, med svårighet för både häst och folk att på den isiga halkan komma uppför och utför de svåra branterna. Före ankomsten till de mera söderut liggande Mittå-fjällen öfverraskas man att möta små hus försedde med skorstenar. Här befunno sig nemligen norr om lappsamhället, några Ljusnedals bruksvallarna tillhörige fäbodvallar. Mittå-dalens renar hafva sin lekplats på nordvestliga sidan af norra kläppen. Här voro 3 lappkojor med 4 hushåll af tillsammans 18 personer deribland 5 sjuke. Vid Läkarens slutliga återkomst till stationen hade han färdats i sadel 18 20 mil fjällväg, hästskorna voro jemnslipade som ett pressjern och han skattade sig lycklig att ej hafva i fjällen blifvit öfverraskad af det snöfall som med ständig vinter kort derefter yppades och under flera dagar fortfor, desto heldre som upp i lappfjällen ej finnes hästfoder. (Prov.-Låk. ffllmin). Wermlands Län. SillbodalsfrånArvika nyligen afsöodrade distrikt, utgörande Nordmarks Härad med Socknarna Holmedal, Karlanda, Töcksmark, Fogel- 11

12 vik, östvallskog, Sillbodal, Blomskog, Trankil, Sillerud, Jernskog och Skillingsmark, med en sammanlagd befolkning af 20,000 invånare, gränsar i vester utefter hela sin sträckning till Norge, i norr till Jösse Härad, i öster till Gillbergs och i söder till Dalsland. I sträckning från norr till söder har distriktet en längd af 9 mil. Större och mindre förgreningar af Kölen genomlöpa landet från norr till söder och de härigenom bildade dalsänkningarna äro mestadels odlade, ehuru med mer och mindre framgång, så att träd varuhandeln med Norge måste lemna invånarne de förnödenheter som en njugg natur nekar dem. Alltför starkt anlitade hafva likväl skogarna börjat glesna. Genom nyodlingar och ett ändamålsenligare brukningssätt har dock åkerbruket på sednare tiden lemnat bättre afkastning. Nordmarkbonden är i allmänhet storvext, oförtruten och liflig. Då bränvinet icke utöfvar sitt inflytande på honom, är han fredlig och arbetsam, men opålitlig, så att han sällan är ordhållig och om den ene kan lura den andra, så sker det med nöje. Klädedrägten består allmänt för män af underkläder och rock af grått hemmaväft vadmal; q vinnorna begagna likaledes hemmaväft ylletyg om vintern och om sommarn bomullstyg, dels hemmaväft och dels köpt af kringvandrande vestgötar. Lefnadssättet är enkelt; hafrebröd, sill och potatis samt mjölk utgöra de hufvudsakligaste födoämnen. Bränvinssupandet har mycket aftagit serdeles på sommaren. På vintern är det mera brukligt då lönnbränningen lemnar tillgång på varan om den saknas hos landthandlare. Kaffet är till den grad allmänt att knappast någon ort i Sverge torde med denna kunna i detta hänseende jemföras. Detta kaffemissbruk anses vara infört från Norge, dit stora hopar af befolkningen om sommaren begifva sig att söka arbetsförtjenst. Inom distriktet finnas 7 jernbruk. Såsom endemiska sjukdomar nämnas bleksot och magsyra, den sednare så allmän att ganska få personer äro från densamma fullkomligt fria och i många fall utvecklad till magsår med blodkräkningar. (Prov.-Läk. N. Dahlman). Arvika distrikt, numera inskränkt till Jösse och Gillbergs Härader med en folkmängd af i8,000 personer fördelade uti 16 Socknar, är omvexlande slätt och bergigt. Skogstillgången är numera till följd af den starka åtgången, betydligt minskad emot fordom. Jordmånens fruktbarhet är medelmåttig. Hafra, råg och korn utgöra hufvudsäden; hvete odlas ringa. Invånarnes föda utgöres hufvudsakligen af rågbröd, salt kött och fläsk samt potatis; till dryck begagnas vanligen svagdricka och mjölk. Bränvinsmissbruket, ehuru mindre allmänt än förr, tyckes dock vid allmogens högtider såsom bröllop och begrafningar m. m. hafva tilltagit. Bruket af kaffe ökas mer och mer; till ortens sed hörer att tjenstefolk på förhand betinga sig ett visst qvantum kaffe per dag. Befolkningens lynne är lifligt men lättsinnigt och dess sjelfkänsla urartar ofta till högmod. Till växt och kroppskrafter äro invånarne i allmänhet öfver medelmåttan, starka och viga. I klädedrägten börjar klädet att uttränga vadmalet Qvinnorna8 drägter äro lika med dem i städerna. Af fabriker finnas inom distriktet 3 glasbruk och omkring 30 jernbruk och sågar samt % tobaksfabriker. Ibland endemiska sjukdomar nämnas chronisk gastritis och cardialgi samt bleksot, hvarförutan frossa som för 10 15 år tillbaka lärer hafva varit obekant i orten, under de 3 sista åren

varit mycket gängse äfven under sommarmånaderna och under året förekommit jemvftl i distriktets nordligare del Bogen och Gunnarskogs Socknar, der frossor hittills ej förekommit. (E. Prov.-L&k. Borgström). Örebro län. Carlskoga distrikt utgöres af Carlskoga och Bjurkärns Socknar, med en folkmängd d. 31 Dec. 1859, af 10,419 personer. Genom Oxelbergska donationen eger Distrikts-Läkaren att begagna ett inom förstnämnde Socken beläget boställe. Landet är en högslätt, genomdragen af en mängd sjöar och till en del segelbara strömmar. Nordöstra delen har en sandig och mera kuperad skogsmark. Utmed Svarfcelfvens östra strand nedlöper en arm af Dalfjellet h vilken fortsatt på östra sidan af sjön Möckeln, mellan denna sjö och Ölen bildar vattenskilnaden emellan Mälaredalens och Venerna vattentillflöden. Södra och mellersta delen åter omkring Möckeln och dess vattendrag, är mera slätt och lämpligt för åkerbruk. Invånarnas hufvudnäring jemte jordbruket som på sednare åren lärer gått betydligt framåt, utgöres af tackjärnstillverkning som drifves med 9 hyttor inom distriktet. Folket högvext och kraftigt bygdt, är ihärdigt och arbetsamt, h varför också välmågan är temligt allmänt spridd. Födan utgöres hufvudsakligen af råg, salt kött och fläsk samt för den fattigare delen af befolkningen mera potatis. Hafra begagnas sällan eller aldrig till brödfoder. Superiet som förr varit mycket allmänt, har på sednare åren betydligt aftagit, härtill har ock i sin mån bidragit att»ingen privilegierad krog» eller utskänkningsställe finnes inom distriktet. Befolkningens lynne är redbart och allvarligt. Klädseln är för mannen rock af egendomlig snitt, % västar, förskinn, långbyxor, kalsonger samt stönar med långa skaft, dragna utanpå byxorna; för qvinnan är den föga afvikande från den i mellersta Sverge brukliga. (Digtr.-Läk. C. H. Sanddin). Stockholms Län. Norrtelge stad med en folkmängd af 1,040 personer, är belägen vid vestra ändan af en 3 mil lång vik af Östersjön, på södra sidan begränsad af en temeligt hög bergås, den norra af kuperad mark. Vester om staden befinnes en större insjö, förenad med den först omnämda saltsjöviken genom en staden genomflytande å, som drifver spiksmedja, mjöl- och sågqvarn samt en klädesfabrik. Södra delen af staden, belägen emellan bergåsen och ån, lider af alla de olägenheter som vår- och höstflöden medföra; den norra, bygd på en långsluttande mark, ligger friare och friskare, till följd af hvilka förhållanden ock större sjuklighet vanligen är rådande i den södra, der frossor, rheumatismer och katarrher ofta äro gängse, en följd ock af dervarande bostäders bristfälliga beskaffenhet. I befolkningens föda ingår till stor del fisk; bran vinssuperiet är allmänt ehuru det i sednare tid. tyckes hafva något aftagit. Ibland endemiska sjukdomar nämnas bleksot och kardialgiska åkommor och dernäst skrofler under form af otorrhe och ophtalmi. (T. f. Stads-Läk Isander. Södermanlands Län. Trosa distrikt utgörande Hölebo Härad med Mörkö, Hölö, Trosa, Vagnshärad och Vesterljung Socknar samt af Röne Härad, Bälinge, Thorsåker och Lästringe Socknar, eger en folkmängd af 8,/)00 personer på 13

14 en yta af inemot 5 qvadratrnil, deraf en d«l skargård. Jordmånen beatår mest af lera. Grunden är i allmänhet granit, men i Mörkö och Hölö Socknar finnas kalkuppsättningar, skogstillgången ä,r medelmåttig. Största delen af jorden tillhör herregårdar så att få sjelfegande bönder finnas. Åkerbruk är ortens hufvudnäring hvartill uti kustbygden kommer fiske. Inom distriktet finnas 9 sågverk, 5 tegelbruk, \ marmorbruk och ett kalkbruk förutom 49 mjölqvarnar çch ett större ångbränneri. Allmogens lynne är i allmänhet stilla och fredligt, lefnadssättet enkelt och tarfligt: brödet bakas vanligen med surdeg, hvarförutom potatis och salt fisk allenast ingår i födan. Kaffe brukas allmänt. Bränvinssuperiet har mycket aftagit i allmogens hvardagslif och förekommer hufvudsakligen vid marknadsbesök och stadsresor. (Prov.-Läk. Rosborg). Rohus Län. Håby distrikt består af Tunge, Stångenäs, Sotenäs, Sörbygdens och Qville Härader af Bohus Län, med en folkmängd af omkring 33,000 menniskor. Af dessa Härader ligga Tunge, Stångenäs, Sotenäs och Qville vid hafvet; Sörbygden gränsar mot Dalsland. Hela distriktet är genomkorsat i alla riktningar af dels större, dels mindre, till största delen kala bergskedjor, mellan hvilka en mängd dalgångar sträcka sig. Dessa dalar äro i allmänhet ytterst fruktbara och till följe deraf särdeles tätt befolkade. Den vid hafvet belägna delen af distriktet inskäres af talrika, djupa fjordar, som öfverallt omgifvas af mer eller mindre höga och branta klippor. Mot kusten visa bergåsarnas och de mellan dem liggande dalgångarnas riktning sig gående i öster och vester; längre från kusten är deremot deras riktning mera omvexlande. Vid kusten presentera sig dalgångarna mera tydligt såsom uppgrundade hafsvikar. Hela detta distrikt börjar nu att, tillfölje af den långt drifna skogsförödelsen, blifva nästan skoglöst. Beträffande inbyggarnes lefnadssätt, så utgöres huvudbeståndsdelen af deras föda i allmänhet af hafrebröd, potatis, saltad, torr eller färsk fisk, smör, mjölk och kaffe. Endast mera sällan ingår kött eller fläsk i deras lefnadsordning. Till dryck njutes vanligen dåligt svagdrieka och om sommaren sur mjölk. Bränvin och kaffe hafva här en oerhördt stor konsumtion ; det sednare brukas nästan uteslutande hos större delen af den mindre bemedlade befolkningen såsom dess enda supanmat och åtnjutes både bittida och sent, natt och dag. Jag har hört flera qvinnor tillstå att de förtära omkring 20 à 30 koppar dagligen. Med dessa älsklingsdrycker trakteras främlingen ytterst liberalt, men nästan aldrig erbjudes honom en ordentlig måltid mat. Folkets lynne är i allmänhet högst ojemt, beroende på deras större eller mindre smak för starka drycker. Man får skilja emellan en mindre del (af den manliga befolkningen), som med måtta njuter spirituösa och en vida talrikare del, som är oförmögen att lemna något enda erbjudet tillfälle obegagnadt, att omåttligt förtära dessa drycker. Emellertid förtjenar bohuslänningen i allmänhet beröm för höflighet, vänlighet, tjenetaktjghet samt idoghet och förmåga att lefva nöjd med litet. Han är dessutom af naturen gästfri, god och tillgifven sin hustru och sina barn. Eldad af spirituösa blir han deremot grälaktig, stridslysten och hamdgirig samt hatar gerna

alla, både bekanta och obekanta. Till vext och storlek är han, jemförd med andra provinsers innebyggare, kanske snarare under medelmåttan, men besitter å andra sidan en mera än vanlig raskhet, liflighet och uthållighet. Klädedrägten är mycket varierande. Männerna bruka vanligen rockar och långbyxor af vadmal, med blå eller grå färg. Qvinnorna nyttja helkjolar, vanligen af köptyg. Lyxen lärer i sistnämda hänseende vara i ständigt stigande. Längs kusterna och i synnerhet å de talrika, stora och folkrika fisklägena, är karlarnas kostym mera sjömäns och qvinnorna» nästan uteslutande bestående af köptyger. Landthandlande, judar och gårdfarihandlande finnas här i stort förråd och bidraga mycket till dessa stigande anspråk på finare klädsel. Af fabriker finnas inom distriktet tvenue, båda belägna inom Foss Socken, nemligën Munkedals bruk, hvarest idkas qvarn- och bandfabrik samt stångjerns-, spik- och grofsmide m. m. samt sågbruken vid Torp m. m., dit stora qvantiteter af timmer flottas från Wermland, Norge och Dalsland. Hvad det allmänna välståndet bland befolkningen beträffar, så har detta beklagligtvis sina allt för mörka sidor. Ingenstädes inom fäderneslandet, der jag vistats, är den fattiga och utfattiga delen af befolkningen så talrik,.som inom detta distrikt. Anledningen härtill får sökas i det allmänt och vidtutbredda systemet att i stället för tjenstefolk begagna torpare eller statfolk. Följden häraf blir att en statkarl eller torpare, hvilken såsom ogift möjligen har nog för sin torftiga utkomst, åter såsom gift och begåfvad med barn, hvilkas skara nästan alltid blir betydlig, måste, så länge han får lefva och förmår arbeta, sträfva sig fram med stora försakelser i största fattigdom samt vid dödlig bortgång efterlemna sin familj att försörjas på kommunens bekostnad. Alltför ofta bar jag under årets herrskande epidemi varit vittne till dylika beklagansvärda fall. En annan, äfven ganska vigtig orsak till denna stora fattigdom är befolkningens långt drifna böjelse för missbruk af kaffe och bränvin. Såsom en egenhet härvid och såsom i hög grad rekommenderande för distriktets fattigvårds-anstalter, bör nämnas att jag sedan min hitkomst ännu icke sett någon enda, som begärt allmosor. Af endemiska sjukdomar äro chroniska gastriter och cardialgier, af folket vanligen benämda»vassbitar,» magsyra, de vanligaste. Dessa mag-affektioner förekomma i en så vidt utbredd grad, att nästan hvartredje person (efter fyllda om kr. 20 år) kan anses mer eller mindre lida deraf. I samband härmed bör nämnas att magsår och magkräfta här äfven räkna en mera än vanlig freqvens; båda sannolikt en följd af förstnämda sjukdomstförm. Flera gånger har jag anträffat svåra chroniska maginflammationer med gaetralgi redan hos barn vid 6 à 8 år. Orsaken till dessa sjukdomars så stora freqvens får väl sökas i befolkningens vanliga otjenliga diet. Om det tunna, osyrade hafrebrödet, sotn sä alhnåbt här njuteé, hat del häri eller icke vågar jag ej afgöra, men detta i förening med folkets öfriga, ötjenliga kost måste väl i betydligare grad influera på framkallandet af dessa» för så väl Läkare som 15

16 patient, obehagliga sjukdomar. Ofta har jag kunnat spåra missbruk af kaffe och bränvin såsom direkt sjukdomsorsak härvid. De sjukdomar som dernäst förekomma i större utbredning ftro chlorosis och leukorrhé. Äfven dessa hafva en ovanlig freqvens bland könet och orsaken dertill bör väl äfven sökas i den dåliga föda, som utgör hvardagsdieten. Oftast förekomma dessa båda ejukdomsformer gemensamt och visa de vanligen sig ganska envisa mot medicinsk behandling. Vidare förekomma temligen ofta, särdeles längs kusterna, skrofelaffektioner, och ibland dessa synnerligast glandulära indurationer, scrofulösa ögoninflammationer o. s. v. En fjerde klass af hithörande sjukdomsformer är masksjukdomar. De intestinalmaskar, som oftast angifvas, äro: ascaris lumbicoides och oxyuris vermicularis samt, ehuru mera sällan, Bothryocephalus latus & Tasnia solium. Ehuru allmänt förekommande äfven inåt landet, äro likväl kusttrakternas bebyggare i ännu högre grad besvärade af dessa, för mycket ondt anklagade, men vanligast oskyldiga parasiter. Här, som öfverallt der dessa parasiter förekomma mera allmänt, äro barn de, som hufvudsakligast komma under medicinsk behandling. Slutligen bör väl något nämnas om den så mycket renommerade Bohuslänska saltflu8sen. Jag måste dock i detta fall beklaga att jag ännu ej mött något enda fall af hudsjukdom, som förtjenat denna benämning. Månne icke denna benämning af äldre Läkare tilldelats en mera generel betydelse och att man under detta begrepp inbegripit flera andra chroniska eczéma m. fl. arter?! Kanske äfven att sednare tiders förståndigare behandling af syphilitiska åkommor och qvicksilfverprœparaternas försigtigare användning dervid, har gjort sitt till att dessa utslagsformer nu mera endast sällan observeras!? Af de här allmännast förekommande hudsjukdomar vill jag nämna chroniska eczemer, impétigo och pemphigus jemte några fall af scabies. Vid de tre förstnämda har 01. Jec. Aselli ofta blifvit lokalt använd och nästan alltid med förträfflig verkan. (E. Prov.-Läk. Lundgren). Skaraborgs Län. Naums distrikt nyligen afsöndradt från Lidköpings, utgöres af As, Sal och Näs Socknar samt Flo pastorat af Åse Härad, Vånga, Edsvära och Qvœnums Socknar af Skånings Härad samt Barne, Viste och Laske Härader, med en folkmängd af omkring 30,000 personer, förnämligast bosatta på en vidsträckt slättbygd. Ibland endemiska sjukdomar nämnas Cardialgi, bleksot och skrofler hvarförutan skabb allmännast förekommer såsom följd af slättbondens osnygghet. (Prov.-Läk. Erikson). Falköpings distrikt, från hvilket Laske Härad numera blifvit afsöndradt och lagdt till Naums distrikt, eger en befolkning af 37,000, utbredd på 46 Socknar. Största längden från nordvest till sydost utgör omkring 8 mil och största bredden omkring 4 mil. Kring Falköping samt nordost, öster och sydost derifrån är ett slättland kalladt»falbygden,» hvarest jordmånen består af svartmylla på kalkstensgrund. A

denna slätt uppstiga enskilda höjder såsom Àlleberg, Varkullen, Gisse-, Gerums-, Hvarfs- och Högstenabergen, samt såsom gräns mot densamma, Mösseberg, Billingen och Borgundaberget. På andra sidan Mösseberg utbreder sig en ännu vidsträcktare slätt benämd»nolbygden,» sträckande sig i nordvest och vester till Kinnekulle, Venern samt Hunne- och Halleberg och öfvergår på gränsen i söder emot Elfsborgs Län i ett landskap, som utgöres af smärre bergkullar och stenbunden mark. I den del af distriktet, som ligger å denna slätt, består jorden af sandblandad mylla och lera. Söder om Falköping utbreda sig ofantliga mossar af ett par mils Jängd, hvilka under höst-, vinter- och vårtid ofta exhalera en kall och tjock dimma, som drar sig upp åt bergen och lägrar sig öfver Falbygden. På dessa mossar vexa sparsamt starrvexter; men de innehålla i sitt djup bräntrofslager, hvilket för denna skogsfattiga ort är af stort värde, och de torde i en framtid blifva af än större vigt, då skogarna sannolikt blifva utödda; ty skogsegarne anlita starkt sina skogar för att skaffa sig pengar, hvilket äfven kan ses af de stora massor af ved, som blifvit framkörda till jernvägsstationerna. Endast sydöstra delen af distriktet är egentlig skogsbygd, bestående af åsar och sandmoar och härifrån hufvudsakligast hemtar Falbygden sina skogsprodukter. Af vattendrag förekomma Vettern såsom gräns i sydost och Hornborgasjön i norr. Sjön Stråken ligger i sydostliga delen och ur honom har Tidan sitt utlopp. Ösan, en biflod till denna, upprinner vid Hångsdala. Atran i sydliga delen utgör till en del gräns emot Elfsborgs Län. Lidan i vestliga delen af distriktet har en biflod Hornborga-ån, som upprinner ur Orraholmssjön. Endast ett bruk finnes, nemligen Ryfors jernbruk. Invånarnes föda utgöres hufvudsakligen af hafrebröd eller biandbröd af korn och hafra eller råg och hafra; dock börjar rågbrödet nu blifva mer allmänt sedan priset å rågen blifvit så billigt, samt potatis och sill, salt kött och fläsk. Färsk fisk, som fiskhandlare taga ifrån Götheborg med bantåg, har en strykande afgång. Till dryck begagnas vanligen surt svagdricka. Kaffedrickandet är ej så allmänt; men om bränvinssuperiet kan detta ej sägas. I synnerhet när bönderna komma in till staden taga de sig rus, samt köra då ofta i bredd på landsvägarna och skoja och hålla ej ur vägen, hvarföre det är en stor svårighet att möta dem. De kläda sig i allmänhet väl, vintertiden med långrock af vadmal fordrad med ludna fårskinn, samt väst, undertröja, långbyxor och underbyxor eller kalsonger hvartill ofta såsom öfverplagg kommer en burnus. På fötterna begagnas vanligen stönar med långa, skaft, dragna utanpå byxorna, eller finare stöflar med bottforer. Qvinnornn begagna långklädning eller tröja ofta af ludet fårskinn och kjortel med kapott till ytterplagg och på fötterna kängor eller vid smutsigt väglag stöflar. Qvinnorna deltaga nästan lika med karlarna i jordbruket, hvarföre nian ofta ser dem köra i åkern, slå gräs, köra lass etc. Vägarna kring Falköping äro höst-, vinter- och vårtid i ett ömkeligt tillstånd, ty höst- och vårtid upplöses den djupa mylla, hvaraf de bestå, alldenstund grus till 17

18 vägfyllnad sällan användes och om vintern hopa sig stora snödrifvor utefter gärdesgärdar och vägar, & hvilka då djupa gropar eller»dölpor» uppkomma. Staden Falköping, den enda staden i distriktet, är belägen mellan Alle- och Mösseberg, \\ fjerdingsväg från det förra och på sluttningen af det sednare. Den haï ehuru ett högt dock ett sumpigt läge, ty vattnet från berget samlar sig i mossdrag vid sydvestra sidan om staden. Dess absoluta höjd utgör enligt sannolik beräkning 693 fot eller 231 fot lägre än högsta punkten af Mösseberg, som har en absolut höjd af 924 fot. Vattentillgången i staden är dock knapp, ty här begagnas gräfda brunnar med ett starkt kalkhaltigt vatten som ofta torka ut under sommaren och med en liten rännil vid sydvestra sidan af staden eger samma förhållande rum. En vattenledning från berget skulle vare ganska lätt och föga kostsam att anlägga. Hälsotillståndet i staden är i allmänhet ganska godt, hvilket måste bero på de nästan ständigt från söder och sydvest eller nord och nordost mellan bergen blåsande vindarna. Staden är illa bygd med trånga, smutsiga och krokiga gator och torde i en framtid blifva utflyttad till den \ fjerdingsväg derifrån belägna jenvägsstationen Ranten, hvarest tomtplatser för en ny stad äro utstakade. En chaussé mellan nämde station och staden har blifvit under sommaren anlagd. De iakttagelser, som förut blifvit gjorda i afseende på skabben, såsom varande inhemsk på Falbygden, bekräftas, och möjligen skulle man äfven kunna räkna hit masksjukdom såsom serdeles allmän så väl hos barn, som äldre personer i nämde bygd. Cardialgi förekommer allmänt i hela distriktet, dock mest på Falbygden. (Prov.-Läk. Neutnan). Jönköpings Län. Hvetlanda distrikt, nyligen afsöndradt från Ekesjö, utgöres af Östra Härad med 18 Socknar och en folkmängd af 23,650 personer på ungefär 32 qvadratmils areal. Jordmånen är bland den bättre i Länet, hvilket förhållande i synnerhet äger rum, på de talrika, häradet genomstrykande höjderna. Distriktet är i allmänhet bergigt och skogigt. Flera af bergen innehålla metall såsom guld (vid Ädelfors), koppar, jern, nickel, men dessa bearbetas ej, utom niokel vid Klefva nickelverk. Myrmalm upptages i flera sjöar. Häradets förnämsta vattendrag är Emmån. Hvad beträffar folkets lefnadssätt, så utgöres födan bos större delen af allmogen af hafrebröd, hafremjölsvälling, potatis och salt fisk, hos de förmögnare bland allmogen begagnas äfven animalisk föda. Till dryck mest surt svagdricka. Bränvinssuperiet är ej så särdeles allmänt. och har på sednare tiden mycket aftagit; men bruket af kaffe är desto mera utbredt och utgör detsamma ofta gamlas, sjukas eller convalescenters enda födoämne. De förmögnare bland allmogen hafva väl bygda gårdar med stora boningshus, men i hvilka, åtminstone under vintern endast ett rum bebos af hela familjen, till föga fromma för snygghet och frisk luft. De fattigare bo vanligtvis serdeles trångt och osnyggt. Det såkallade»läseriet» florerar starkt. Underblåst af fanatiska prester och kringresande predikanter, har det uppnått en sådan höjd, att man enligt min åsigt ej kan frånkänna densamma en viss inverkan

på ajukkomsförhållandet, dels direkt genom framkallandet af vissa, här temligen allmänna hysteriska och krampaktiga sjukdomsformer, dels mera indirekt, på så sätt, att Läkarens åtgörande derigenom betydligt motarbetas, emedan den sjuke och hans omgifning ofta hysa 4en åsigten»att om Herran vill att den sjuke skall bli frisk, så är läkarehjelp öfverflödig, i annat fall tjenar den till intet.» Oaktadt allt detta kan ej sägas att folket i allmänhet står på serdeles hfg ståndpunkt i moraliskt afseende; gröfre brott äro visserligen sällsynta, men egennytta, osedlighet och isynnerhet vinningslusta äro utmärkande drag i folklynnet. Ibland endemiska sjukdomar förekomma cardialgi eller som den af allmogen benämnes»förhäfning» och tyckes alstras af det öfverdrifna kaffedrickandet samt den opassande dieten, som följes af allmogen. Ett, enligt min tanke vigtigt moment till framkallandet af densamma är den bland folket allmänt herrskande oseden att så snart några symptomer deraf visa sig, söka att bestorma dem med en här af medikamenter såsom Hoffmans droppar, Prinsens droppar, Tillydroppar, Hjertstyrkande droppar, Kronessenoe och hvad de allt heta, hvilka nästan kunna sägas hör» till dieten, och hvaraf otroliga qvantiteter årligen å Apotheket försäljas. Chlorosis eller rättare anœmi är äfven allmän serdeles hos barn och unga flickor, härrörande dels af den fattigdom och opassande samt knappa föda, hvari en stor del barn uppfödas, dels i missbruk af kaffe samt framför allt i de så allmänt brukade åderlåtningarna. Sällan påträffas någon chlorotica som ej förut genom repeterade åderlåtningar å armar och fötter sökt att framkalla uteblifna eller retarderade menset. Hos hustrur påträffas ofta ansemi beroende på snart sagt beständig digifning. Vanligen, åtminstone hos de fattigare bland folket far barnet dia till bortåt t ar. Detta förhållande ofta repeteradt samt förenadt med en knapp och dålig föda, måste vara ett mäktigt agens till framkallande af ifrågavarande dyskrasi. Bland såkallade scrofulösa åkommor märkas i orten temligen allmänt förekommande körtelsvullnader, ögonsjukdomar för det mesta bestående af conjunctivitis, corneitis, ulcéra corne» och blepharoadenitis samt hudsjukdomar, hvaraf de allmännast förekommande utgöras af eczéma och impétigo; serdeles gynnande för de sedn&ree florerande är en bland allmogen temligen gängse åsigt att betrakta dem nästan såsom ett noli mi tangere, som ej bör bota?, emedan det då kan»slå in.» (E. Prov.-Läk. Carlberg). Christianstads Län. Brösarps distrikt består af Allbo Härad samt 7 Socknar af Gerds Härad nemligen Hörröd, Magiehem, Vidtsköfle, Degeberga, Elveröd, Sönnarslöf och Huaröd eller inalles '16 Socknar med en folkmängd af 16,000 personer. Distriktets nordösta del eller Gerds Härad utgör till största delen skogsbygd, hvaremot södra delen eller hela Allbo Härad, förutom S:t Olofs och Fogeltofta samt en del af Andrarums Socken är slättbygd. Jordmånens fruktbarhet är ingenstädes öfver medelmåttan. Den större delen af befolkningen som utgöres af bönder och torpare under de stora egendomarna Maltesholm, Vidtsköfle, Andrarums alunverk, Christianshof, Torup och Kronovall, befinner sig i allmänhet i mindre goda 19

20 lefnadsvillkor, inhyst i trånga osunda bostäder och är i bildning och hyfsning betydligt underlägsna de sjelfegande bönderna, hvilka deremot merendels äro välmående och ega snygga, sunda boningar. Inom distriktet finnas flera större brännerier, men superiet är dock icke serdeles framstående. Bier och kaffe hafva utträngt de rusgifvande "dryckerna och begagnas temligen allmänt af allmogen till välfägnad. Invånarne8 lefnadssätt är i allmänhet godt med stark både animalisk och vegetabilisk föda; råg utgör enda beståndsdelen af dess bröd. Klädedrägten är varm och efter årstiden ändamålsenlig samt nästan för hvarje Socken något olika isynnerhet i afseende på qvinnornas hufvudbonad. Någon lyx ingår ock i de förmögnares klädedrågt, en naturlig följd af de i nästan hvarje by bosatte landthandlande som äro försedde med allahanda artiklar så väl för beklädnad som för yppigare lefnndssätt i allmänhet. Bland endemiska sjukdomar nämnas mask och magsyra såsom följder af det dagliga bruket af syradt bröd samt bleksot och frossa. (E. Prov.-Läk. Aspelin). Cimbrishamns distrikt efter ofvannämde afsöndring af Brösarps distrikt inskränkt till Ingelstads och Jerrestads Härader, eger en folkmängd af 31,480 personer. Båda Häraderna utgöra slättland af mycket bördig beskaffenhet och ega högst ringa skog. De sakna insjöar och större vattendrag men gränsa till Östersjön. Distriktets största längd i norr och söder är 4 mil och största bredden 3 mil. Allmogen är i allmänhet förmögen och lefnadssättet godt så att knappt hos de fattigaste begagnas annat bröd än af råg, men brödets sura beskaffenhet och det nästan uteslutande bruket af fläsk såsom sofvel, torde bidraga till den allmänt förekommande kardialgien. Kaffe brukas dagligen äfven hos de mindre bemedlade, men bruket af bran vinet har på sednare åren minskats. Boningshusen hafva ock i sednare tid betydligt förbättrats och bestå oftast af grundmurade tegelstensbus och endast hos husmän och mindre åboer af korsvirkshus med råsten. Allmogens hufvudsysselsättning är jordbruk utom vid kusten der fiske och sjöfart idkas. Dess lynne är trögt och lugnt. Klädedrägten är af ålder något olika inom eerskilda Socknar. Såsom endemiska sjukdomar nämnas shrofier dels under form af körtelsvullnad och dels af ögonsjukdom hvarförutom car^ dialgi synnerligen bland qvinliga befolkningen är mycket utbredd och bleksot under sednare år blifvit mer och mer allmän. (E. Prov.-Läk. Bratt).

C. Sammandrag af Läkarnes Embets-Berättelser om under året gångbara sjukdomar. a) Sammandrag af vederbörande Läkares rapporter om embetsresor för farsoters och smittosamma sjukdomars hämmande, med specifikation länsvis å medicinalfondens utgifter för sjukes vård år 1859. 21 Dessutom hafva inkommit 29 rapporter om resor för venerisk sjukdom.

22 Antalet af under året verkställde embetsresor, uppgående till 69!), öfverstiger alltså något litet motsvarande antal under föregående år. Detta beror helt och hållet på det ökade antalet resor för kolera, nemligen från 9 under förra året till 71 under detta, hvarjemte antalet embetsresor för smittkoppor ökats från 472 till 191. Deremot hafva embetsresorna för hjernfeber och skarlakansfeber understigit motsvarande antal under föregående år. Enligt de upplysningar som kunnat hemtas af till Collegium inkomna summariska rapporter rörande sjuke som erhållit fria medikamenter å medicinalfonden, hafva nedannämnde antal fattige uti h varje Län, under året kommit i åtnjutande deraf, nemligen: Ibland dessa voro 410 behäftade med frossa, 88 med vattusot, 64 med bleksot, 85 med åtskilliga former af nervsjukdomar, 43 med skrofulösa åkommor, 71 med kroniska bröstsjukdomar samt 105 med utvärtes åkommor, hvarförutom ett större antal sjuke af gastriska och nervösa febrar, smittkoppor, rödsot, kolera och hjernfeber m. fl. under året gängse sjukdomar icke ingå uti förutnämnde summa. Vikarierande Provincial-Lakare hafva i anseende till i ortefi herrskande sjuklighet och af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmâldt behof af Läkare, under

Provincial-Läkares sjukdomsförfall eller vacans i provincial-läkare-befattningar, varit för längre eller kortare tid anställde i Wester-Norrlands, St. Kopparbergs, Skaraborgs och Gottlands Lan. Biträdande läkare hafva i anseende till yppad allmännare sjuklighet, för kortare tid varit anställde uti Westmanlands, Stockholms, Götheborgs och Bohus, Elfsborgs, Calmar, Blekinge och Malmöhus Län under der gängse kolera, rödsot och hjernfeber. Beträffande medicinalfondens utgifter för denna del af den allmännare helsovården, så inhemtas af ofvananförde tabell: att kostnaden för Läkares rese- och traktamentsersåttning, utgörande 23,276 B:dr 76 öre R:mt, för medikamenter åt fattige sjuke, utgörande 12,500 R:dr 66 öre R:mt, och för vikarierande Provincial-Läkares aftöning utgörande 3,767 E:dr 51 öre Runt, hvar för sig betydligt understigit motsvarande utgifter under nästföregående år, i följd hvaraf ock sammanlagda kostnaderna för dessa ändamål, uppgående till 39,544 R:dr 93 öre R:mt, med mer än 30,000 R:dr understiger summan af motsvarande utgifter under nästföregående år. Detta förklaras af hvad som uti förra Berättelsen redan blifvit anfördt, nemligen att en del af de uti den höga utgiftssumman för år 1858 upptagna kostnaderna rätteligen tillhörer 1857. Missförhållandet emellan uppgifterne om antalet fattige som åtnjutit fria läkemedel (sid. 22) och beloppet af Medicinalfondens utgifter för somliga Län, såsom Westmanlands och Malmöhus m. fl. (sid. 21), förklaras dels derigenom att, af förr nämda skäl, den utbetalade ersättningen rätteligen tillhör ett föregående år, och derigenom att anspråk om ersättning med uppgift om fattige sjukes antal, icke innan årete utgång till Collegium inkommit. 23