Kapitel 11 Program Ett datorprogram är en samling instruktioner som beskriver något som en dator ska utföra. 11.1 Skript Om man lägger flera skalkommandon efter varann i en fil blir det ju en samling instruktioner som beskriver något som en dator ska utföra. Detta kallar man ett skalskript (shell script). Man kan köra det genom att skriva bash filnamn eller sh filnamn. Genom att ge ett filnamn som argument till skalet (bash) talar man om att det ska hämta kommandon därifrån. (Standardnamnet för skalet i Unix är sh, men i GNU är det liktydigt med bash.) 11.2 Interpreterande och kompilerande programspråk De flesta program man kör är dock inte textfiler utan binärfiler. De innehåller då instruktioner i en maskinnära form (maskinkod) som kan utföras (exekveras, köras) direkt av datorn. Med datorprogram kan man avse både en sådan binärfil, och även källkoden, så som programmet skrivits i något programspråk i en eller flera textfiler. I de flesta programspråk skriver man instruktioner som ligger långt ifrån den typen av instruktioner som datorn kan utföra direkt. Det finns olika sätt att då få datorn att utföra instruktionerna i källkoden: kompilering och interpretering. Kompilering är att översätta källkoden till maskinkod. Översättningen sker med en kompilator ett särskilt program. Sen kör man den resulterande koden. (Källkoden behövs inte längre för att kunna köra programmet. Men om man behöver göra ändringar i programmet behöver man källkoden igen och får lov att kompilera om den efteråt.) Interpretering är att tolka källkoden bit för bit istället, så som skalet tolkar kommandon i ett skalskript. Ett särskilt program, en interpretator, läser och utför dessa instruktioner. (Det finns även mellanlägen mellan kompilering och interpretering.) 11.3 Att köra program Programmen är filer de också. Om man t. ex. kör bildbearbetningsprogrammet Gimp så är det filen /usr/bin/gimp man kör. Det skulle gå att skriva den fullständiga sökvägen /usr/bin/gimp för att köra det programmet, men det räcker med bara gimp. Om man skriver bara ett namn utan katalog så letar nämligen skalet efter en sådan fil i vissa kataloger (däribland bland annat /bin och /usr/bin). Där ligger de flesta av de program du använt hittills, som t. ex. cat, grep, ls, sed osv. Om programfilen inte ligger i en av dessa kataloger måste man skriva ett längre filnamn där man tar med katalogen, med en fullständig eller relativ sökväg. 11.4 Att kompilera program För att kompilera ett program så kör man i de enklaste fallen en kompilator med källkodsfilen som ar- 113
11. PROGRAM gument. Kompilatorn skapar en ny fil som går att köra. Ett större program består normalt en mängd filer som använder sig av varandra på komplicerade sätt, och för att kompilera detta kan det krävas flera steg. I Unix-världen används oftast ett program make för att göra detta. Den kör alla dessa steg i rätt ordning för att tillverka vissa filer. I en fil Makefile finns regler som talar om för den vad den ska göra. Man kan ge argument till make som talar om vad det är man vill»tillverka«med det, men bara make utan argument duger ofta. 11.5 Att installera program På en GNU-dator som man själv administrerar är det i allmänhet enklast att inte kompilera program man ska använda själv, utan istället installera färdigkompilerade program som färdiga paket med filer som läggs ut på rätt ställen på disken. Program som sköter sådant kallas pakethanterare. Detta förutsätter att någon har gjort ett sådant paket som passar till ens system, men är det ett välanvänt program så är det antagligen så. Ett paketsystem som många system, bl. a. vårt, använder heter RPM. Men som vanlig användare utan administratörsrättigheter så kan du oftast inte använda dig av sådant eftersom du inte har rätt att lägga filerna på de centrala ställen där de då är tänkta att hamna. Då får du oftast lov att installera program någonstans under din hemkatalog genom att kompilera dem själv. (Så kan det också vara för att ingen har gjort nåt behändigt paket av just det programmet.) Programmen distribueras då i allmänhet i form av ett (komprimerat) filarkiv som källkoden finns i. Du börjar med att packa upp detta filarkiv och sen se efter om det bland filerna finns någon fil README med allmänna instruktioner eller kanske en fil INSTALL med instruktioner om hur du ska installera programmet. (Dessa filer heter ofta just så, med versaler.) Ofta säger instruktionerna att du ska använda make på något sätt. 11.5.1 Att installera med make I GNU har det utarbetats en standard för hur installationen går till. Med distributionen av programmet följer det med ett skalskript configure som man börjar med att köra. Då skapas en fil Makefile som är särskilt anpassad för det system man kör på. Efter det kan man kompilera programmet med make och sedan installera det med make install. I det sista steget kopieras filerna ut till olika ställen i filsystemet. Normalt läggs program i /usr/ local/bin/, man-sidor i /usr/local/man/ och diverse andra filer i några andra underkataloger till /usr/local. Men där har vanliga användare inte rätt att lägga filer, så det kommer inte att funka om man inte är systemets administratör! Bland uppgifterna för configure hör att anpassa installationen för den variant av operativsystemet som det kör på just nu. Det gör en mängd tester av vad som finns installerat och inte och hur saker fungerar som fungerar lite olika på olika system. I anropet till configure kan man dessutom tala om olika saker om hur detta program ska kompileras och installeras just denna gång i form av långa väljare. En användbar sådan är --prefix katalognamn för att tala om var programmet och alla dess filer ska installeras, så med t. ex. --prefix ~/pgm installeras själva programmen i ~/pgm/bin/ osv. Man kan förstås använda en annan katalog under ens hemkatalog, eller hemkatalogen själv. Med --prefix ~ hamnar själva programmen i ~/bin osv. 1 11.6 Upphovsrätt och licenser Upphovsrätt gäller för program, både för källkod och maskinkod, precis som för litterära och konstnärliga verk. Inga som har skrivit program för moderna datorer har dock varit döda i sjuttio år så att upphovsrätten har gått ut för deras verk, så som skett för t. ex. Strindberg och Lenngren. 2 Trots det finns det en mängd program som det står en fritt att använda, kopiera och sprida, eftersom programmens författare uttryckligen givit en tillstånd till detta. Sådant sker i form av en licens där upphovsrättsinnehavarna talar om vad de tillåter. Ett exempel på en förhållandevis kort sådan licens finns i figur 11.1. 1 Tidigare har jag skrivit att det normala sättet att ge argument till långa väljare är med ett likamedtecken, som --prefix=~/pgm, men just i detta fall ställer det till problem eftersom skalet bara ersätter ~ med ens hemkatalog när det står först i ett argument. 2 Detta är förstås skälet till att texter av dessa figurerat i flera övningar. 114
11.6. Upphovsrätt och licenser Permission is hereby granted, free of charge, to any person obtaining a copy of this software and associated documentation files (the Software ), to deal in the Software without restriction, including without limitation the rights to use, copy, modify, merge, publish, distribute, sublicense, and/or sell copies of the Software, and to permit persons to whom the Software is furnished to do so, subject to the following conditions: The above copyright notice and this permission notice shall be included in all copies or substantial portions of the Software. Figur 11.1: Exempel på en licens som följer med ett fritt program. Citerat från http://www.jclark.com/xml/copying. txt av James Clarks företag Thai Open Source Software Center Ltd. I synnerhet är hela operativsystemet GNU sådan»fri programvara«, men för att komma till GNU tar vi först en kort Unixhistoria: 11.6.1 Unix Operativsystemet Unix skapades i slutet av 60-talet på Bell Labs i USA. I mitten av 70-talet började det spridas utanför Bell Labs. Det såldes rätt billigt (speciellt till universitet) och gick att köra på relativt billiga datorer (vid en tid när datorer var stora och dyra), vilket bidrog till dess popularitet. Dessutom följde källkoden med så att man kunde se precis hur det fungerade och även införa egna ändringar i systemet. Det ökade populariteten ännu mer i den akademiska världen, där en mängd universitet använde Unix i undervisningen i datorvetenskap. Möjligheten att göra ändringar i koden ledde till att det uppstod en stor mängd varianter av Unix. En viktig variant var BSD (Berkeley Software Distribution) från University of California, Berkeley. Berkeley spred sina tillägg och förändringar fritt, och många använde dessa. På 80-talet tillverkade flera företag olika enanvändardatorer med Unix arbetsstationer. De var mycket kraftfullare och dyrare än den tidens vanliga persondatorer, och innehöll alla lite olika versioner av Unix. De olika tillverkarna skickade med olika tillägg från BSD och andra håll, och skrev också mycket egna tillägg (som inte spreds fritt), så de olika Unix-systemen skilde sig åt så pass mycket så att det inte alltid gick rakt av att flytta ett program från ett system till ett annat, trots att alla var Unix i grunden. En viktig del var fönstersystemet X som spreds fritt från Massachusetts Institute of Technology (MIT) där det var skrivet. Även till detta lade de olika tillverkarna till olika nya finesser, så på olika datorer körde man lite olika versioner av X. 11.6.2 GNU och fri programvara När Unix var nytt hade de flesta av dess användare möjlighet att läsa koden för att lära sig hur den fungerade och även möjlighet att införa egna ändringar för att få delar av systemet att bete sig annorlunda. Med tiden hade det blivit allt ovanligare. De flesta Unix-användare kom att sitta vid arbetsstationer som till stora delar var som svarta lådor som man inte hade insyn i. Det uppfattades av många som frustrerande vid en tid när en stor del av datoranvändarna var programmerare själva. 1983 utannonserade Richard M. Stallman på MIT planer på att skriva ett fritt operativsystem som skulle få namnet GNU. Eftersom Unix redan då hade en så stark ställning så valde han att det skulle vara Unix-kompatibelt, dvs. bete sig som Unix trots att det inte var Unix. GNU stod för»gnu s Not Unix«. Snart startades en särskild stiftelse, Free Software Foundation (FSF), för att hålla i projektet och även i övrigt verka för fria program. En del program som redan fanns och som var fria kunde användas. T. ex. bestämde Stallman tidigt att man inte behövde skriva ett nytt fönstersystem eftersom fönstersystemet X var fritt. En del tillägg till Unix som skrivits på Berkeley och andra ställen var också möjliga att återanvända. Men den största delen av koden fick man skriva själva. 115
11. PROGRAM 11.6.3 Linux Många delar av GNU kom snabbt på plats, och användes som separata delar på andra Unix-system, men en viktig del som kom på efterkälken var den mest centrala delen av operativsystemet, kärnan. Utan den var det inte möjligt att sätta ihop ett helt GNU-system. 1991 offentliggjordes Linux av den finlandssvenske studenten Linus Torvalds. Det var ett litet Unixliknande system, framförallt inspirerat av Minix, ett tidigare minimalt Unixliknande system, gjort särskilt för undervisning i operativsystem av Andrew S. Tanenbaum i Holland. Inom kort sattes hela GNU/Linux-system samman som använde Linux som operativsystemskärna istället för HURD som var den fortfarande bara halvfärdiga kärna som skulle användas i GNU. Oftast kallas sådana system bara för Linux-system, efter den kärna som används. Detta gick att köra på vanliga persondatorer, som annars oftast körde MS-DOS från Microsoft. Persondatorerna hade med tiden blivit så pass kraftfulla att de kunde klara ett mer krävande system. 11.6.4 Unix och Unix-liknande system idag En stor del av Unix-liknande system idag är fri programvara. Det finns nu en mängd olika distributioner av GNU/Linux som publiceras av olika företag och organisationer. Dessa skiljer sig åt mer eller mindre mycket beroende på vilka val distributörerna har gjort angående vilka program som ska vara med och inte vara med. Några av de populäraste distributionerna är Debian GNU/Linux, Ubuntu, Red Hat Enterprise Linux, Fedora, Centos, opensuse och Gentoo. Dessutom finns det fria Unix-liknande system som baserar sig på BSD. På Berkeley fortsatte man nämligen att utveckla koden, och så småningom hade man bit för bit ersatt så många delar med nyskriven kod så att det inte fanns mycket kvar av ursprunglig kod från Bell Labs. Då gjorde man en ansträngning att ersätta även de kvarvarande delarna, så i början av 90-talet kunde man släppa ett nästan komplett operativsystem som var fritt. Fria system som bygger på den koden är FreeBSD, OpenBSD och NetBSD. De vanligaste kommersiella Unix-versionerna är idag AIX, HP-UX, MacOS X och Solaris. Apple har sedan MacOS X (version 10) byggt på ett Unixliknande system från BSD-familjen. Alla dessa system liknar varandra i stora drag i grunden, och man talar om Unix-liknande system även om system som inte verkligen är Unix, 3 utan kanske bara beter sig som Unix, dvs. är Unixkompatibla. De olika Unix-liknande systemen skiljer sig åt på en mängd små sätt. Det har gjorts flera försök att få dem att närma sig varandra för att underlätta flyttandet av program från ett system till ett annat, och bland annat genom standarderna POSIX och Single Unix Specification (och genom att en del kommersiella system slagits ut på marknaden) är dagens Unix-system mycket mer lika varandra än hur det var för ett par decennier sedan. 11.6.5 Gratis och fri De som talar om free software, fri programvara, menar inte free i betydelsen gratis, utan fri, och mer specifikt talar man om fyra friheter för programmens användare: Friheten att köra programmet, oavsett syfte Friheten att studera hur programmet fungerar, och anpassa det till ens egna behov Friheten att sprida programmet till andra Friheten att förbättra programmet och sprida även förbättringarna till andra Det finns många program som är gratis, men som inte är fria enligt detta. 4 Det kan vara till exempel program som man får använda gratis men bara för vissa ändamål (t. ex. bara för undervisning och/eller forskning), eller program som bara sprids i kompilerad form så att andra inte kan studera det eller ändra det. Ofta är det bara indirekt som man har nytta av dessa friheter. Även om man själv inte har kunskaper nog för att själv ändra i programmet så kan man ha indirekt nytta av att andra har rätt att sprida sprida dessa ändringar, istället för att en part har monopol på det. Och även om man själv inte ska använda ett program för kommersiella ändamål så är det t. ex. en fördel om man använder ett distrubition 3 Dvs. som är licensierade att använda varumärket Unix, som ägs av The Open Group. 4»Freeware«används ibland som namn på gratisprogram, så det är skillnad på det och»free Software«. 116
11.6. Upphovsrätt och licenser från ett företag som Red Hat ifall de hade rätt att skicka med programmet från början istället för att man ska behöva installera det själv, osv. 11.6.6 GNU GPL och»copyleft«skrivandet av operativsystemet GNU påbörjades på 1980-talet av Richard Stallman av ideologiska skäl. Han och de som förenade sig med honom ville att alla program skulle vara fria och såg ett fritt operativsystem som det naturliga första steget till detta. Man ville inte använda en lika tillåtande licens som t. ex. BSD gjorde. Skälet var att det ofta gjordes modifierade versioner av sådan kod som spreds som icke-fria program eller stoppades in i icke-fria program. Så var det i de olika kommersiella Unixversioner som uppstått vid denna tid som ofta hade delvis utgått från BSD-kod men lagt till sina egna förbättringar till den. Likadant var det med fönstersystemet X från MIT som spreds som fri programvara med en liknande licens. Många av de olika Unix-versionerna hade lagt till sina egna förbättringar av X, men dessa förbättringar kom bara just det företagets kunder till godo och kunde inte tas över av de andra företagen också. Den som använde en arbetsstation med Unix på 80-talet hade oftast inte möjlighet att läsa källkoden till program som de körde, även när den koden ursprungligen skrivits som fri programvara. För att de program som skrevs för GNU skulle fortsätta att vara fria för alla som använde dessa program skrev man en ny licens, GNU GPL (General Public License), där en av de viktigaste nyheterna var något som man kallade för copyleft. Det innebär att man inte tillåter att någon sprider modifierade versioner av programmet om inte dessa ändringar också sprids med samma villkor. Den som delar med sig av program enligt GPL till en grupp människor försäkrar sig alltså inte bara att programmet är fritt för den gruppen, utan även för dem som den gruppen i sin tur sprider vidare programmet till. Ibland använder man ett omvänt copyright-tecken (figur 11.2) för detta. Med tiden har det skapats fler licenser för fri programvara med lite olika egenskaper, men GPL är den klart vanligaste inte bara för sådant som skrivits direkt för GNU, utan även för t. ex. kärnan Linux och webbläsaren Firefox. Istället för att formulera dessa villkor själv brukar man i allmänhet använda någon av de licenser som redan har formulerats. Ett skäl är att det underlättar mycket för den som vill använda programmet om en välkänd licens som man redan känner till har använts. Ett annat är att det underlättar återanvändning av delar av programmet tillsammans med delar av andra program som använder samma licens. Licenser för icke-fria program är i allmänhet utformade som avtal eller överenskommelser mellan två parter. För att få komma åt programmet så förbinder man sig till att uppfylla vissa villkor. En licens som GNU GPL fungerar inte så, utan är helt enkelriktad. Det finns ingenting som man behöver gå med på för att använda ett GPL:at program. Allt licensen gör är att ge andra rätt att göra vissa saker som annars inte hade varit tillåtet på grund av upphovsrätten. Figur 11.2: Copyleft-tecknet har bildats genom att spegelvända copyright-tecknet. 11.6.7 Öppen källkod = Open source Medan rörelsen för fri programvara har ett ideologiskt ursprung och gärna talar om»frihet«betonas i andra sammanhang istället tekniska frågor, som att en ökad tillgänglighet av källkoden till program kan leda till förbättrade program genom att fler har möjlighet att hitta fel eller bidra med fixar. I sådana sammanhang talar man oftast om öppen källkod (open source) istället, och ser det som ett medel till att nå bättre resultat snarare än som ett mål i sig, även om vilka program som är fri programvara och vilka som är öppen källkod i praktiken oftast räknas likadant. 117
11. PROGRAM Figur 11.3: Byggblock i Creative Commons-licenser. 11.6.8 Annat än program Programförfattares fria spridande av sina program har varit en inspiration även för fritt spridande av andra upphovsrättsligt skyddade verk, som texter, bilder och musik. Ett exempel är ett stort samarbetsprojekt som encyklopedin Wikipedia. Organisationen Creative Commons har gjort en mängd olika licenser som är till för att upphovsrättsinnehavare ska kunna ge en del av sina rättigheter till allmänheten utan att släppa all kontroll. Dessa används rätt ofta vid spridande av texter, musik, bilder osv. och en del av dessa licenser är»fria«i den betydelse som används inom fri programvara. En del har även en copyleft-klausul, som där kallas för Sharealike. I figur 11.3 ses ikoner som ofta används vid beskrivning av de olika CC-licenserna. Creative Commons. BY = Attribution: man måste ange upphovsmakare. NC = Noncommercial: bara icke-kommersiell spridning är tillåten. ND = No Derivate Works: man får inte sprida härledda verk, bara exakta kopior SA = share alike: man får bara sprida det med samma villkor. En CC-licens använder någon kombination av dessa element, t. ex. Attribution + NoDerivates = by-nd = för något som andra får sprida vidare i oförändrat skick, om de anger ursprung, oavsett om det görs kommersiellt eller inte. 118
Laboration 11: Program Redovisning Checka in svar på frågorna i en fil ids11.txt i den versionskontrollerade katalog som heter som ditt användarnamn och som du har sedan tidigare. Gör en incheckning redan första dan du hållit på med detta, och en ny efter nästa gång du arbetat med det, osv. Versionskontroll igen Gå tillbaks till katalogen alla som du skapat tidigare som kontrolleras av Subversion. Tidigare har du sett hur du kan ändra i existerande filer och lägga till nya filer. Du använde även svn update för att uppdatera din arbetskatalog. Det finns en mängd olika Subversionkommandon som man ger på det sättet som argument till kommandot svn. Prova kommandot svn status. Det ger en översikt över hur din arbetskatalog skiljer sig från vad som finns i repositoriet. Kommandot listar de filer som skiljer sig med ett tecken först på raden som visar vad som gäller för just den filen. Du borde bland annat ha med rader som? sagobok.aux? sagobok.pdf och några till eftersom LaTeX skapade de filerna när du TeXade sagobok.tex, men Subversion inte vet något om dessa filer. Det är helt i sin ordning. Dessa filer bör inte checkas in, eftersom de skapas automatiskt från andra. Ett M står för modified, så om du har en rad som M sagobok.tex betyder det att du har gjort ändringar i den filen som du inte har checkat in. (Gör det i så fall!) A Ett A står för added, så om du haft en rad som groda.png skulle det betytt att du har registrerat den filen i Subversion, men sen inte checkat in den ännu. Uppgift 11.1 Ta bort filen sagobok.tex och ge svn status igen. Att en fil som borde finnas saknas i din arbetskatalog vill Subversion verkligen uppmärksamma dig på. Vad använder den för tecken för att markera sådana filer? Eftersom filen var versionskontrollerad kan du hämta tillbaka den från repositoriet igen. Gör svn update så får du den senaste versionen. Per har varit inne och ändrat lite i den. Ändra du också, genom att ändra rubriken för din saga från ditt användarnamn till nåt som har med innehållet att göra och checka sedan in din ändring. Skapa kataloger Nu kan du ändra i filer och skapa nya filer med svn. En sak som återstår är att lägga till nya kataloger. När du lade till en ny fil så skedde det i två steg. Det är likadant med kataloger, men denna gång får du inte hjälp av Emacs utan får ge svn-kommandon själv. Gå till den svn-katalog som heter som ditt användarnamn och skapa en underkatalog saga där, t. ex. med skalkommandot mkdir saga. Sen talar du om för Subversion att den ska hålla koll på denna katalog med svn add saga. Prova härnäst svn status i den katalogen. Uppgift 11.2 Vad får du för output från detta nu? De ändringar som anges av svn status kan checkas in med 119
LABORATION 11: PROGRAM $ svn commit -m "ett loggmeddelande" (Man måste ha ett loggmeddelande. Om man verkligen vill slippa kan man ge ett tomt sådant som "".) Gör så! Kontrollera efteråt att den incheckade katalogen inte längre nämns i outputten från svn status. Nu är den nya katalogen redo och du kan skapa nya filer i den på samma sätt som du gjorde förra veckan. Lägg din gamla klassiska saga.txt i den katalogen och checka in den från Emacs! Att kompilera Gör svn update i svn-katalogen som heter som ditt användarnamn. Det visar sig att en ny fil dyker upp trappa.c. Det är ett litet program i programspråket C. Kompilera programmet med cc trappa.c. (cc är C-kompilatorn.) Det skapas då en ny fil med det körbara programmet. Uppgift 11.3 Vad heter den fil som då skapas? Kör detta program med /local/texts/ jabberwocky som input. (Programmet accepterar inga argument, så du får lov att använda omdirigering.) Uppgift 11.4 Hur skrev du kommandot för att göra detta och hur löd resultatet? Normalt skulle man vilja att detta program vars källkod ligger i trappa.c skulle heta trappa istället. Det finns väljare till cc för att göra så istället, men tillverka istället en sådan fil trappa med hjälp av kommandot make. Kör alltså make trappa. Det skriver ut vilket kommando det i sin tur utför. Uppgift 11.5 Vilken väljare till cc använde make för att tala om vad det kompilerade programmet skulle heta? Uppgift 11.6 Om du gör make trappa igen vad får du du för meddelande från make? Såg du vad programmet gjorde med textfilen? Antagligen kan du inte C, men öppna ändå källkoden med Emacs och se om du kan gissa en del av hur programmet fungerar. Indent betyder indrag. Uppgift 11.7 Vissa delar av programmet är kommentarer de har ingen effekt på vad programmet gör, utan finns där för att underlätta läsningen och förståelsen av programmet. Vad skriver man tydligen före respektive efter kommentarer i C? Ändra i trappa.c så att den gör indrag med mellanrum istället för med understreck. Skriv make trappa för att kompilera om programmet och provkör det för att se att det stämmer, och checka sedan in den ändring du har gjort, med ett loggmeddelande som talar om att det är detta du ändrat. NR-grep Du har fått nys om ett program NR-grep som är ett grep-liknande program, men som bland annat skiljer sig genom en väljare -k med vilken man kan hitta ungefärliga träffar, som kan skilja sig lite från det man letar efter. I exemplet nedan söker jag efter felstavningen»aprksimativ«i en ordlista. Först tillåter jag två skillnader, men hittar ändå inget. När jag tillåter tre skilnader hittar jag ordet. Om jag tillåter hela fyra skillnader finns det flera möjligheter. $ ngrep -k2 '^aprksimativ$' dsso-list.txt $ ngrep -k3 '^aprksimativ$' dsso-list.txt approximativ $ ngrep -k4 '^aprksimativ$' dsso-list.txt approximativ approximativa approximativt predikativ presumtiv primitiv Sök upp detta program på nätet och hämta källkoden (till den senaste versionen). Flytta den till din kurskatalog och packa upp den där. 120
DSSO Uppgift 11.8 Vad heter filen du hämtade? Uppgift 11.9 Vad gav du för kommando för att packa upp den? I katalogen du får då hittar du information om hur programmet kan installeras. Gå till den nyskapade underkatalogen och gör så. (Det kommer upp en drös varningar när programmet kompileras, men det är inget du behöver bry dig om. Ifall du vore programmets författare borde du bry dig om dem.) Gå med cd.. upp ett snäpp till kurskatalogen och ge där ett kommando som plockar ut alla ord i dsso-list.txt som ligger högst ett steg ifrån»hund«. Använd en relativ sökväg till programmet! (Du kommer inte att kunna köra det bara genom att skriva»ngrep«som jag gjorde i exemplet ovan.) Uppgift 11.10 resultat? Hur löd ditt kommando och dess Uppgift 11.11 Om du istället står i katalogen där ngrep ligger, hur kan du då skriva för att göra samma sak? När man kör nrgrep -H säger den att det är free software och att man ska se»the GNU General Public License for details«, men här finns motstridig information, för det följer med en fil med programmet som innehåller upphovsrättsinformation som inte är GNU GPL utan en egen text. Uppgift 11.12 Vad heter den filen? Uppgift 11.13 Enligt vad som står om rättigheterna där, är detta fri programvara enligt vad som står i avsnitt 11.6.5? Vilka av de fyra friheterna som listas där har man som användare av detta program? Skalskript Öppna en ny fil dosaga.sh i katalogen saga som du skapade tidigare i denna labb och skriv där in kommandon som utför alla dessa uppgifter (varav du redan löst de flesta tidigare): Skapa saga-i.txt som innehåller sagan på i- sprikit. Skapa saga-stor.txt som innehåller SAGAN MED ENBART VERSALER. Skapa saga-robber.txt som innehåller sagan på rövarspråket. (Bryt om resultatet så att det inte blir väldigt långa rader bara för att orden har blivit längre.) Skapa saga-ord.txt som innehåller en lista över alla ordformer i sagan som förekommer minst två gånger, med frekvenser, i frekvensordning, med det vanligaste ordet först. Genom att du skriver bash dosaga.sh ska nu allt detta utföras. Checka in denna fil dosaga.sh! (Men inte de filer som den skapar.) DSSO I tidigare uppgifter har ni använt Den stora svenska ordlistan, men inte i den form som den distribueras. Gå till http://www.dsso.se/ på webben och hämta den senaste versionen av denna. Det är förmodligen dsso-1.44.txt, för det är det när jag skriver detta i alla fall. Det finns även versioner av ordlistan som är anpassade för att användas av vissa särskilda program, men hämta själva textfilen bara. Uppgift 11.14 Vilken licens sprids den ordlistan med och vilken teckenkodning använder den filen? Filen du har hämtat innehåller ordlistans information på ett särskilt textformat. Du kan se efter själv hur innehållet i filen är upplagt, eller läsa den beskrivning som också finns på webbsidorna. En sak att märka är att det bara är rader med < och > som innehåller ordformer. Lägg filen i din svn-arbetskatalog som heter som ditt användarnamn och skapa en fil dsso.sh i samma katalog. Checka in den, fast den är tom, så att jag ser att du kommit igång med denna uppgift. Här ska du skriva ett skalskript så att om du ger kommandot bash dsso.sh skapas en fil ordformer.txt som innehåller en UTF8-fil med en ordform per rad. Ta inte med flerordsuttryck från filen som»au pair«och»science fiction«. Använd gärna flera skalkommandon i rad och lagra mellanresultat i filer som du tar bort i slutet av skalskriptet. Det första skulle t. ex. kunna vara ett kommando som skapar en fil dsso-u8.txt som är likadan som originalet, men omvandlad till UTF8. Senare i skalskriptet skulle du i så fall göra rm dsso-u8.txt för att rensa upp efter dig. 121
LABORATION 11: PROGRAM Repetition I data/en/4.0.regex som följde med Link Grammar finns det en del reguljära uttryck som matchar vissa saker som systemet kan hantera den vägen, som t. ex. ett komplicerat uttryck för att känna igen tal skrivna med romerska siffror. Ett av uttrycken där kallas»day-ordinals«och känner igen engelska ordningstal med siffror från»1st«till»31st«. (Inte högre än så, eftersom månader inte har fler dagar.) gånger? Det slipper du också, för med ett numeriskt argument kan man utföra ett makro flera gånger. Ge ett tillräckligt stort argument bara! Checka in dsso-trams.txt när den är klar. Uppgift 11.15 Uppgift 11.16 Hur lyder det? I vilken revidering lades detta till? Uppgift 11.17 Hur skulle du kunna korta ner det uttrycket en aning, utan att det ändrar betydelse? Och så en fånig uppgift att lösa med Emacsmakron. Kopiera dsso-list.txt till dsso-trams. txt i din svn-katalog som heter som ditt användarnamn. Nu ska du i Emacs ändra den så att alla ord som innehåller bindestreck ska sättas inom parentes och få sina sista två tecken omkastade. Det finns ett kommando för att byta plats på två tecken efter varann. Det heter något med»transpose«och du kan hitta det med Emacs hjälpkommmandon. Så ditt makro ska söka framåt efter ett bindestreck (med C-s) och sedan göra de där ändringarna. Du kan också ha användning av C-a och C-e (eller Home och End) för att gå till början respektive slutet av raden. Resultatet ska alltså innehålla bland annat kemisk kemiska (kemisk-mekaniks) (kemisk-mekanisak) (kemisk-mekanistk) kemiskt (kemisk-tekniks) (kemisk-teknisak) (kemisk-teknistk) kemist kemisten kemistens kemister När du utför ditt makro gång på gång och ser att det funkar bra så önskar du kanske att du inte behöver hamra på utför-makro-tangenten hundratals 122