MSB-51.1 1 (5) Fördjupning Eritrea 1952 införlivades Eritrea som federal stat i kejsardömet Etiopien i enlighet med ett beslut av FN. Tio år senare bröt ett gerillakrig ut där det Eritreanska folkets befrielsefront (EPLF) och den Eritreanska befrielsefronten (ELF) stred för nationens självständighet. Under befrielsekriget samarbetade de eritreanska befrielsegrupperna med andra rebellgrupper i Etiopien. Efter 30 års väpnad kamp lyckades de väpnade grupperna till slut störta den etiopiska regimen. De allierade rebellgrupperna beslutade att EPLF fick börja förbereda Eritreas självständighet. Splittrad nation Den 23-25 april 1993 genomfördes en FN-övervakad folkomröstning i Eritrea där en överväldigande majoritet av deltagarna röstade för självständighet. Den 24 maj utropade slutligen det nya landet Eritrea officiellt sin självständighet. Trots att Eritreas befolkning kämpade tillsammans för att frigöra sig från Etiopien, var det inte en helt enad nation som började bygga upp sitt nyvunna land. Efter självständigheten tog Isaias Afewerki som var ledare för den största befrielsegruppen, EPLF, makten i landet. 1994 ombildades EPLF till det politiska partiet PFDJ, som är det enda officiellt erkända politiska partiet i landet. Trots tidiga löften om att skapa ett demokratiskt Eritrea förblir landet en enpartistat där oppositionspartier är förbjudna och där inga nationella val hittills har hållits. Under 2001 började ett antal PFDJ medlemmar öppet utrycka sitt missnöje med bristen på demokratiska framsteg. De ville att den nya konstitutionen skulle ratificeras och att demokratiska val skulle hållas. För att kväva missnöjet arresterades ett antal öppna motståndare till regimer och oberoende journalister, och hölls på okänd plats utan att åtal väcktes mot dem. Oberoende mediekällor stängdes ner. En av dem som arresterades 2001 var den svenskeritreanske journalisten Dawit Isaak, vilket väckt stor uppmärksamhet och engagemang i Sverige. Trots diplomatiska försök och en stor mediekampanj i Sverige sitter Isaak
2 (5) fortfarande frihetsberövad i ett eritreanskt fängelse, där han befarats varit utsatt för tortyr. Den förbjudna oppositionen Eritreas befolkning är jämnt delad mellan kristna och muslimer. Under befrielsekriget lierade sig de flesta muslimer i ELF och de kristna i EPLF. Idag är de kristna i majoritet i regeringen även om muslimer också finns representerade. Idag är oppositionen i Eritrea enade i Eritreas demokratiska allians (EDA), som huvudsakligen arbetar i exil. EDA samlar 13 oppositionsorganisationer med det gemensamma målet att störta president Isaias Afewerki och är en fortsättning av Eritreanska nationella styrkornas allians (ENA) som bildades i mars 1999 i Sudans huvudstad Khartoum. Den viktigaste militanta oppositionsgruppen i landet har varit Eritreas islamska reformrörelse (Islah). Islah har som mål att störta regimen i landet och att kämpa för utökade rättigheter för muslimer. När Eritrea deklarerade sin självständighet 1993 hade föregångaren till Islah redan funnits i över ett decennium. 1981 bildades Eritreas muslimska pionjärorganisation av anhängare som tidigare tillhört ELF men som fått lämna rörelsen då de ansetts för religiösa. Eritreas Islamska Jihad Rörelse (EIJM) bildades 1983 när Eritreas muslimska pionjärorganisation slog sig samman med fyra andra grupper. EIJM har sedan dess splittrats vid flera tillfällen. Först 1993 när den mest militanta utbrytargruppen ledd av Abu Suhail bildades, sedan igen 1996 när Ibrahim Malek lämnade organisationen och försökte få till stånd en dialog med den resterande oppositionen i landet. Gruppen bytte namn till Islah 2002. Under 2009 skedde en del omorganisering i oppositionsrörelsen. Trots att alla grupper fortfarande verkar under EDA, finns nu tre huvudsakliga block i rörelsen. Ett sådant block består av en nyformad religiös underallians som kallas Eritreas solidaritetsfront (ESF), där bland annat Islah ingår. I augusti 2009 hävdade ESF att de dödat nio säkerhetsstyrkor i en attack. Mot slutet på 2009 uttalade sig ytterligare en nyskapad underallians till EDA, Demokratiska fronten för eritreanska nationaliteter (Democratic Front of Eritrean Nationalities, DMEN), och lovade att de skulle utöka antalet attacker mot regeringen. Under årets första månader tog de ansvar för en rad attacker på regeringsmål, och hävdade att de dödat över fyrtio regeringssoldater.
3 (5) Militärt stöd Relationerna mellan länderna på Afrikas horn har kännetecknats av att regeringarna gett stöd till varandras rebellgrupper. Sudan gav till exempel stöd till rebellgrupper i Etiopien, som i sin tur stöder rebellgrupper i Sudan. Oppositionsgrupper i Eritrea har fått stöd både från Sudan och från Etiopien. EIJM (föregångsorganisationen till Islah) har länge haft baser i Kassaladistriktet i Sudan och deras militära operationer har varit koncentrerade till gränsområdet mellan Sudan och Eritrea. Eritreas regering anklagades i sin tur för att stödja sudanesiska medlemmar i oppositionsrörelsen. EIJMs attacker har lett till en spänd relation mellan de båda länderna. De första attackerna rapporterades 1993 och som ett resultat bröt Eritrea sina diplomatiska förbindelser med Sudan. I december 1996 och januari 1997 rapporterades det om strider i byn Mensura mellan EIJM och Eritreas armé. Nya attacker rapporterades 1999, 2003 och 2006 men information från konflikten är sällsynt. 2006 normaliserades relationerna mellan Sudan och Eritrea. Sedan 2007 anklagas Eritrea för att stödja somaliska rebellgrupper, däribland Al-Shabaab, som sägs ha länkar till det internationella terroristnätverket al-qaida. På grund av dess roll i den somaliska konflikten började internationella ekonomiska sanktioner mot Eritea övervägas. Du kan läsa om detta under Eritreas inblandning i Somalias krig nedan. Spända relationer I början av sin självständighet hade Eritrea goda relationer med omvärlden och landet mottog mycket utländskt bistånd. Under de senaste åren har dock relationerna kallnat. Regimen har slagit ner oppositionen, motsatt sig yttrandefrihet och hamnat i konflikt med flera av sina grannländer. Bland annat hamnade Eritrea 1995 i en gränsdragningskonflikt med Yemen över några öar och fiskerättighteter i Röda havet. Konflikten löstes 1998 med hjälp av en internationell skiljedomstol, som tilldelade Yemen rättigheterna till öarna. Vissa spänningar över fiskerättigheter blossade upp 2002, men relationerna mellan länderna är i stort sett normaliserade. 1998 bröt ett krig ut mellan Etiopien och Eritrea om gränsdragningen mellan de båda länderna som kom att pågå fram till år 2000. Konflikten var mycket våldsam och länderna drabbades båda mycket hårt. Konflikten orsakade tiotusentals dödsoffer, och bara i Eritrea tvingades en miljon människor på flykt. Du kan läsa mer om den konflikten under Etiopien. Det finns även tecken på att situationen för Eritreas medborgare blir svårare. De senaste åren har flyktingströmmarna från Eritrea ökat lavinartat.
4 (5) Uppgifter från 2009 uppgav att fler människor flydde från Eritrea än något annat land i världen, av de länder som inte var drabbade av en väpnad konflikt under året. Många flyktingar som tvingas återvända, såväl som medlemmar i oppositionen och journalister, fängslas utan rättegång. Ny gränskonflikt Situationen mellan grannländerna Djibouti och Eritrea är också spänd. Flera gånger har gränsdragningen mellan länderna diskuterats och i april 2008 anklagade Djibouti Eritrea för att ha soldater på fel sida gränsen. Ras Doumeira-området, som Eritrea anklagades för att ockupera, anses strategiskt viktigt på grund av dess läge vid Röda havet, och det finns olika tolkningar gällande vem territoriet tillhör. Den 10 juni 2008 utväxlade parterna eld i gränsområdet efter att Djibouti vägrat överlämna Eritreanska desertörer. 35 personer tros ha omkommit i konflikten. Efter två dagar upphörde skottlossningen men Eritrea har hittills vägrat att dra tillbaka sina trupper från Djiboutis territorium. Detta trots upprepade uppmaningar från omvärlden, bland annat från FN. Eritrea har inte heller gått med på förhandlingar för att lösa tvisten. Den spända situationen kvarstår. Eritreas inblandning i Somalias krig De senaste åren har Eritrea anklagats för att stödja somaliska rebellgrupper i deras kamp mot den svaga somaliska regeringsmakten. En del av stödet har skett genom politiska och diplomatiska medel. Mellan 2007 och 2009, till exempel, vistades en del av den väpnade oppositionen i Eritrea, där de var välkomna. Eritrea sägs även ha hjälpt till när den nya somaliska oppositionsalliansen, Hizbul Islam, skapades 2009. Eritrea har öppet motsatt sig det fredsavtal som undertecknades för Somalia 2008, samt ifrågasatt den somaliska regeringens legitimitet. Men stödet har även tagit andra former. Regelbundna försändelser av pengar har gjort det möjligt för rebeller att köpa vapen. Inför stora offensiver har summorna ökat. Eritrea anklagas dock även för mer direkt militärt stöd, såsom att skicka vapen till rebellerna. Enligt uppgifter sägs Eritrea även driva träningsläger för somaliska rebeller, och ibland har militära rådgivare skickats till Somalia för att hjälpa rebellgrupperna. På grund av deras roll i den somaliska konflikten började internationella ekonomiska sanktioner mot Eritrea övervägas. Mot slutet av 2009 bad därför Afrikanska unionen (AU) FN:s säkerhetsråd att införa sanktioner mot Eritrea. Detta tycks ha förvånat många, inte minst Eritrea, särskilt eftersom Eritrea var medlem i AU. Efter undersökningar utförda av FN, har sambandet mellan Eritrea och väpnade grupper i Somalia kunnat beskrivas på ett detaljerat sätt. I
5 (5) december 2009 infördes därför begränsade sanktioner mot vapenförsäljning till Eritrea och FN beslutade att frågan skulle undersökas vidare. För vissa individer inom politik och militär i Eritrea infördes även reseförbud, samt att deras tillgångar frystes. Själva hävdar dock Eritrea att anklagelserna om stöd till rebellerna är osanna och att de är missförstådda. I beslutet om att införa sanktioner mot Eritrea vägdes även in det faktum att landet inte visat sig villigt att dra tillbaka sina trupper från grannlandet Djiboutis territorium och lösa gränsdragningskonflikten. Vad handlar då Eritreas intressen för konflikten i Somalia om? Stödet till rebellerna kan bäst förstås som ett sätt för Eritrea att påverka den regionala maktbalansen. Medan Eritrea stöder Somalias väpnade motståndsrörelser stöder grannlandet, och ärkefienden, Etiopien regeringssidan i Somalia. Eritreas stöd blir på så sätt en motvikt till Etiopiens stöd. På detta sätt har spänningarna mellan Eritrea och Etiopien utspelat sig på somaliskt territorium, och bidragit till att förvärra den väpnade konflikten i Somalia. Texten är producerad av Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala Universitet.