ERA-Net Utvärdering av utvecklingsstatus för småskalig förbränning av pellets från nya askrika råvaror

ERA-Net Utvärdering av utvecklingsstatus för småskalig förbränning av pellets från nya askrika råvaror Marie Rönnbäck, Mathias Johansson, Frida Claesson SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut Energiteknik SP Rapport 28:31

ERA-Net Utvärdering av utvecklingsstatus för småskalig förbränning av pellets från nya askrika råvaror Marie Rönnbäck, Mathias Johansson, Frida Claesson SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut SP Technical Research Institute of Sweden SP Rapport 28:31 ISBN 978-91-85829-48-4 ISSN 284-5172 Borås 28

SAMMANFATTNING I detta projekt har pellets med högre askhalt än de träpellets som marknadsförs i Sverige idag testats i tre pelletbrännare avsedda för enskilda villor. Testerna utfördes i SPs förbränningslaboratorium och testmetoden baserades på EN 33-5. Förbränningsparametrar som kolmonoxid, koldioxid, syre och kolväten uppmättes i rökgasen tillsammans med andra, mer bränslespecifika, parametrar som kväveoxider, svaveldioxid, väteklorid, totalt stoft och stoftpartiklar mass- och antalsfördelade. Stoft (flygaska) och bottenaska karaktäriserades kemiskt. Hur en hög askhalt kan inverka på förbränningen diskuteras i rapporten. Allt som allt fem pellets med 8 mm diameter testades: rapshalmspellets, rörflenspellets, kornhalmspellets, barkpellets och träpellets (gjorda på sågspån). Alla bränslena var torra med fukthalter mellan 6,5 och 12 %. Askhalten varierade från,3 vikt-% ts i träpelletsen till 7,9 vikt-% i rörflen. Korn hade en noterbart låg asksmältpunkt, IT var < 98 C, och kunde inte eldas i någon av brännarna. Kvävehalten varierade nio gånger (mellan ved och rörflen) och svavel mer än 1 gånger (mellan trä och raps- och kornhalm). Klorhalten var mycket låg i ved och bark och mer än 2 gånger högre i rapshalm och korn. Sammansättningen av oorganiska ämnen i bränsleaskan dominerades av kalk, kalium och kisel i ved, bark och rapshalmspellets, medan rörflen och kornhalm dominerads av kisel. De tre brännarna var kommersiellt använda brännare och kända för att uppfylla höga kvalitetskrav. De representerar olika förbränningstekniker. Den här typen av brännare kan installeras i en existerande panna vilket är ett vanligt förfarande i Sverige. Brännare A är en pelletbrännare där bränsle tillförs på rosten utan någon mekanisk metod för att förflytta bottenaska på rosten under förbränningen. Bottenaska blåses bort, och eventuell kvarvarande slagg på rosten tas bort mha en skrapa före tändning. Brännare B är en uppåtbrinnande pelletbrännare där bränsle och aska knuffas uppåt och där glödbädden exponeras för den omgivande förbränningskammaren. Brännare C är en framåtbrinnande spannmålsbrännare som knuffar bränsle och aska framåt, inuti en cylinder. I brännare A var det möjligt att elda barkpellets med ett askinnehåll på 3,4 %, men lasten måste reduceras och rosten rengöras oftare än med träpellets som bränsle. Förbränningen var inte optimal och indikerade ofullständig förbränning av koksen med låg temperatur i glödbädden, vilket ledde till låg temperatur också i gasfasen och ofullständig förbränning av CO. Aska som samlades ovanpå glödbädden fungerade som ett hinder för syre att nå koksytorna. Med bränsle med ännu högre askinnehåll blev detta ännu tydligare, och förbränningen kunde inte upprätthållas. När brännare A används i en villa är förbränningsperioderna vanligen kortare (än under testen), och rengöring av rosten med skrapan med tätare intervall (än med träpellets) bör inte vara ett problem vid användning av ett bränsle som har en något högre askhalt (som bark), förutsatt att lasten och skrapfrekvensen anpassas till bränslet. För att uppnå verkligt god förbränning och god utbränning av koks, måste dock åtgärder till för att öka syrets diffusionshastighet och/eller temperaturen i rökgasen. Brännare B knuffar kontinuerligt koks och aska uppåt och slutligen över kanten på brännaren. Beroende på askans struktur och volym kommer denna att samlas till en viss höjd som täcker koksen innan den faller av. Denna ansamlade aska fungerar som ett lock som effektivt täcker koksen. Syret hindras då från att nå koksen och temperaturen sjunker. Varken rörflens- eller rapshalmspellets kunde eldas i denna brännare. I denna konstruktion är glödbädden exponerad till det omgivande förbränningsutrymmet, och därför blir temperaturen i glödbädden lägre än i glödbädden i brännare C. Dock nådde kornhalmspelletsen en temperatur där de sintrade till hårda bitar som kvävde förbränningen. 4

I brännare C kommer koks och aska att kontinuerligt knuffas framåt. Färskt bränsle och glödande koks kommer då inte att täckas av aska och enklare nås av syre jämfört med glödbädden i brännare B. Den mer slutna konstruktionen håller glödbädden varmare jämfört med en konstruktion där glödbädden exponeras för omgivningen. Alla bränslen, utom kornhalm, kunde eldas i brännare C. Från förbränningstesterna i detta projekt dras slutsatsen att en ökad askhalt kan leda till försämrad förbränning och t.o.m. till att förbränningen kvävs. Försämrad förbränning visar sig i höga CO-utsläpp och (i ett fall) i låg rökgastemperatur. Aska kan utgöra ett hinder om det inte transporteras från rosten utan samlas ovanpå färskt bränsle, eller i form av ett skal runt varje enskild bränslepartikel, varvid syrets diffusionshastighet minskar. CO-emissionerna från de askrika bränslena var högre än vad som kan förväntas från en god förbränning av vedpellets. OGC-utsläppen och andel oförbränt i flygaskan, mätt som vikt-% av flygaskan efter filterprovtagning, var låga, vilket visar på en generellt god förbränning med låg andel oförbränt i form av kolväten och sot i rökgaserna. Uppmätta emissioner av SO 2 och HCl i detta projekt var låga. Endast förbränning av rörflen resulterade i halter som överskred halter vid förbränning av träpellets. De låga utsläppen av SO 2 och HCl mätta från bränslena i detta projekt visar att inga brådskande åtgärder behöver sättas in för att undvika korrosion. Dock är det viktigt att kontinuerligt övervaka dessa korrosiva emissioner, eftersom variationerna i halter och i asksammansättning kan komma att påverka bildningen av korrosiva gaser. Väl utsläppta genom skorstenen är dessa gaser försurande och skadliga för miljön. Om det blir en storskalig ökning i framtiden av förbränning av bränslen som innehåller svavel och klor, är det nödvändigt att reducera dessa emissioner. Emissionerna av kväveoxider följde bränslets kväveinnehåll: trä 137, bark 41, rapshalm 478 och rörflen 94 mg/nm 3 vid 1 % O 2 (full last). Vid minsta last är CO-emissionen högre och emissionen av NO 2 lägre än vid full last, dock är skillnaderna mellan lasterna liten, med undantag för bark. Omvandling av bränslekväve till NO x minskar med ökande halt bränslekväve. Utsläpp av totalt stoft är för rörflen liknande utsläpp för träpellets (29 75 mg/nm 3 vid 1 % O 2 ), och för barkpellets något högre än 1 mg/nm 3 vid 1 % O 2. För rapshalmspelleten var stoftutsläppet betydligt högre, vid full last 639 och vid minsta last 359 mg/nm 3 vid 1 % O 2. Emissionerna av totalt stoft avspeglar inte direkt bränslets askinnehåll. Uppmätta massfördelningar hos partiklarna i rökgaserna visar att flygaskan huvudsakligen består av submikrona partiklar. Kemisk analys visar att de submikrona partiklarna från träeldning domineras av kalium som positiv jon och svavel och klor som negativa joner, vilket är typiskt för träaska. Partiklar från barkförbränning är gaska lika dem från träeldning, men kalium får nu sällskap av natrium, och andelen klor är högre. Partiklar från rörflen innehåller fosfor som en positiv jon tillsammans med kalium. Även här är svavel och klor viktigaste negativa jonerna. Olyckligtvis blev analysen från rapshalm förstörd. Den jämförelsebart höga halten av bränsleklor i rapshalm tillsammans med ett lågt klorinnehåll i bottenaskan och ett lågt utsläpp av väteklorid indikerar att det mesta av kloret i rapshalmen lämnar förbränningen i form av partiklar som återfinns i flygaskan. 5

Från experimenten dras slutsatsen att utrustning som är optimerad för träpellets måste anpassas och optimeras för askrika pellets. För att nå framgång med förbränning av askrika pellets måste följande garanteras: Askan måste hindras från att ansamlas och täcka glödbädden. Askan måste föras bort från rosten. Hög askhalt fungerar som ett hinder för syrediffusion varför koksens uppehållstid måste vara tillräckligt lång för fullständig utbränning temperaturen i glödbädden måste vara tillräckligt hög för fullständig förbränning. Förbränningen i glödbädden är en förutsättning för fullständig utbränning i gasfasen. Därför måste tillräcklig temperatur och blandning i gasfasen garanteras. 6

SUMMARY In this project, pellets with higher ash content compared to the wood pellets used today on the Swedish market were tested in three domestic-scale burners in the combustion laboratory at SP. The tests were carried out based on EN 33-5. In the flue gas, combustion parameters as carbon monoxide, carbon dioxide, oxygen and hydro carbons were measured, and also more fuel specific parameters such as nitrogen oxides, sulphur dioxide, hydrogen chloride, total dust and particle mass- and number concentration. The dust (fly ash) and bottom ash were characterized chemically. The implications of high ash content on combustion performance are discussed in the report. Altogether five pellets with 8 mm diameter were tested: oilseed straw pellet, reed canary grass pellet (RCG), barley straw pellet, bark pellet and wood pellet. All fuels were dry ranging from 6.5 12 % moisture. The ash content varied from.3 weight-% dm in wood to 7.9 % in RCG. Barley straw has a noticeable low ash melting temperature, IT is < 98 C, and could not be combusted in any of the burners. The nitrogen content varied nine times (between wood and RCG) and sulphur more than 1 times (between wood and oilseed and barley straw). The chlorine content was very low in wood and bark and more than 2 times higher in oilseed and barley. The composition of inorganic species in the fuel ash was dominated by calcium, potassium and silica in wood, bark and oilseed pellet, while RCG and barley straw were dominated by silica. The three burners used were commercial and known to fulfil high quality requirements. They represented different burner techniques. These kinds of burners that can be applied to an existing boiler are a common technique in Sweden. Burner A is a pellet burner where fuel is supplied on top of the grate with no mechanical mean for moving bottom ash on the grate during combustion. Bottom ash is blown away, and any slag remaining on the grate is removed with a scrape before ignition. Burner B is an upward burning pellet burner where fuel and ash is pushed upwards and the glow bed is exposed to the surrounding combustion department. Burner C is a forward burning grain burner that pushes fuel and ash forwards, inside a cylinder. In burner A it was possible to combust bark pellets with an ash content of 3.4 %, though the load had to be reduced and the grate had to be cleaned more frequently than with wood pellet. The combustion was not optimal and indicated insufficient combustion of the char with low temperature in the glow bed, leading to low temperature also in the gas phase which resulted in incomplete combustion of CO. The ash piling up on the glow bed acts as a hindrance for oxygen to reach the char surface. With fuels with even higher ash content this effects was even more accentuated, and combustion was not possible to sustain. Normally, when burner A is used in a house, the combustion periods are shorter (when during these tests) and cleaning of the grate with the scrape with shorter intervals (compared to wood pellets) should not be a problem for using a fuel with several percentage of ash (as for bark), provided that the load and the cleaning periods are adjusted to the fuel. Still, to achieve really good combustion and thorough burnout of char, actions have to be taken to enhance oxygen diffusion and/or temperature in the flue bed. Burner B continuously pushes the char and ash upwards and, finally, above the rim of the burner. Depending on the volume and structure of the ash it piles up to a certain height and covers the char before it falls off. The piled up ash acts at a hat that effectively covers the char. The oxygen is hindered from reaching the char and the temperature is lowered. Neither Reed Canary Grass pellets nor oilseed straw pellets were possible to combust in this burner. In this design, the glow bed is exposed to the surrounding 7

combustion compartment, and therefore the temperature in the glow bed is lower compared to the glow bed in burner C. Nonetheless, the barley straw pellets reached a temperature where they sintered into hard pieces that suffocated the combustion. Burner C continuously pushes the char and ash forward. In this process, fresh fuel and glowing char is not covered by ash and can more easily be reached by oxygen compared to the glow bed in burner B. Also, the closed design of the burner keeps the temperature in the glow bed higher compared to a design where the glow bed is exposed to the surrounding. All fuel, except barley straw, was possible to combust in burner C. From the combustion tests in this project it was concluded that an increase of ash content may lead to a poorer combustion and even extinction of the glow bed. Poorer combustion is manifested by high CO emissions and (in one case) low flue gas temperature. Ash can acts as a hindrance if it is not transported away from the grate but piled up above the fresh fuel, or if it forms a shell around each fuel particle and decrease the oxygen diffusion velocity. CO emissions from the ash rich fuels were higher that should be expected from good combustion of wood pellets. The OGC emissions, as well as the combustible parts of the fly ash particles, measured as weight-% of dust after filter sampling of total dust, were low, showing a generally good combustion performance with low amount of unburned hydrocarbons and soot in the flue gas. Measured emissions of SO 2 and HCl in this project are low. Only combustion of RCG resulted in emission values exceeding the order of combustion of wood pellets. Because of the low emissions of SO 2 and HCl measured from the fuels in this project, no urgent measures are to be taken to avoid corrosion. Nevertheless, it is important to continuously survey these corrosive emissions, because variations in fuel content and ash composition may influence the formation of corrosive gases. Let out of the chimney, these gases are also acidifying and harmful for the environment. Therefore, if there will be a massive expansion of combustion of fuels containing sulphur and chlorine in the future, it might be necessary to reduce these emissions. Emissions of nitrogen oxide follow the fuel content with: wood 137, bark 41, oilseed straw 478 and RCG 94 mg/nm 3 at 1 % O 2 (full load). At minimum load, CO emissions are higher and NO 2 emission lowers than at full load, though the difference in all cases but bark is quite small. The conversion of fuel nitrogen to NO x decrease with increasing fuel content. Emissions of total dust are for RCG pellets in the same order as for wood pellets (29 75 mg/nm 3 at 1 % O 2 ), and for bark pellets slightly above 1 mg/nm 3 at 1 % O 2. For oilseed straw pellet the dust emissions are considerably higher, at full load 639 and at minimum load 359 mg/nm 3 at 1 % O 2. Emission of total dust does not directly correspond to fuel ash content. Measured particle mass concentrations show that the fly ash consists mainly of submicron particles. Chemical analyses show that submicron particles from wood combustion are dominated by potassium as positive ion, and sulphur and chlorine as negative ions, which is typical for wood fly ash. Particles from bark combustion are quite similar to particles from wood combustion, but potassium is now accompanied by sodium, and the share of chlorine is higher. Particles from Reed Canary Grass pellets exhibit phosphor as positive ion together with potassium. Also here, sulphur and chlorine are main negative ions. Unfortunately, the chemical analysis of fly ash from oilseed straw was corrupt. The comparably high fuel chlorine content of oilseed straw, the low content of chlorine in 8

bottom ash and the low emission of HCl indicates that most of the chlorine leaves as particles and are found in the fly ash. From the experiments it was concluded that appliances optimized for wood pellets will have to be further adapted to and optimized for ash rich pellets. To succeed with combustion of ash rich pellets the following has to be ensured: The ash needs to be hindered from piling up and cover the glow bed. The ash has to be removed from the grate. High ash content acts as a hindrance for oxygen diffusion and thus char residence time has to be long enough for complete combustion of the char, the temperature in the glow bed has to be high enough for complete char combustion. Combustion of the char bed is crucial for complete combustion of CO in the gas phase. Therefore temperature and mixing in the gas phase have to be secured. 9

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 4 SUMMARY 7 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 1 INTRODUKTION 11 1.1 Bakgrund 11 1.2 Syfte 11 2 EXPERIMENT 12 2.1 Experimentell planering 12 2.2 Experimentell utrustning 13 2.2.1 Bränslen 15 2.2.2 Mätutrustning och analyser 18 3 RESULTAT 19 3.1 Brännare och förbränningsresultat 19 3.2 Sintring och påslag 24 3.3 Resultat från SO2, HCl, NOx och totalt stoft 26 3.4 Partiklarnas mass- och antalskoncentration och sammansättning av oorganiskt material 3 3.5 Innehåll i bottenaska 33 4 DISKUSSION 34 4.1 Följder av hög askhalt för förbränningen 34 4.2 Brännarna 35 4.3 Emissioner från de olika bränslena 36 5 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER 38 5.1 Förbränning 38 5.2 Bränslespecifika emissioner 38 REFERENSER 4 BILAGA A 41 1

INTRODUKTION 1.1 Bakgrund Användning av småskalig utrustning för eldning med biomassa ökar snabbt, samtidigt som konkurrensen om råvaror från skogen hårdnar. Dagens pellets tillverkas av restprodukter vid sågverken och är homogena med låg halt av kväve och aska. I takt med ökande efterfrågan kommer morgondagens bränslen att bestå av en variation av råvaror såsom odlade åkerbränslen, restprodukter från lantbruket, utsorterade avfallsfraktioner etc bredvid stamved och annat träbaserat material. Många av morgondagens bränslen kommer att ha högre askhalt och andra egenskaper som förbränningsutrustningen måste kunna hantera. Ett motiv för ökad användning av biobränslen är att de är CO 2 -neutrala. Men hög askhalt kan leda till höga utsläpp av stoft, och höga kvävehalter kan ge höga utsläpp av kväveoxider. Svavel och klor i bränslet kan ge höga utsläpp av svaveldioxid och väteklorid som är korrosiva och försurande. Därför är det viktigt att ta fram information om effekter av förbränning av dessa bränslen i småskalig utrustning. Samtidigt är det en utmaning att utveckla småskalig teknik så att den kan möta krav på enkel hantering och hög tillgänglighet såväl som morgondagens emissionskrav. 1.2 Syfte I detta projekt kommer pellets med högre askhalt än träpellets att eldas i tre brännare < 5 kw. Testerna baseras på EN 33-5 och kompletteras för att utvärdera effekterna av hög askhalt och askans egenskaper. Bredvid de mätningar som krävs i EN 33-5 (CO, CO 2, O 2, OGC och totalt stoft) kommer även NO x, SO 2, HCl och partiklarnas storleks- och antalsfördelning att mätas. Flyg- och bottenaska karaktäriseras kemiskt. Följden av en hög askhalt på förbränningen diskuteras i rapporten. 11

2 EXPERIMENT 2.1 Experimentell planering Fem bränslen testades i tre brännare avsedda för villor. Experimenten skedde i SPs förbränningslaboratorium. Testerna baserades på EN 33-5. Testriggen visas i annex A.6 i EN-34. I standarden föreskrivs 6 timmar långa testperioder vid nominell last och vid enligt tillverkaren minsta last, dock inte över 3 % av nominell last. Förutom mätningar av CO, CO 2, O 2, OGC, totalt stoft, NO x, SO 2, HCl och partiklarnas mass- och antalsfördelning iakttogs slaggning, förbränningsprestanda etc. Flyg- och bottenaska karaktäriserades kemiskt. Mätningarna följde testplaneringen i Tabell 1. Det var inte alltid möjligt att fullfölja 6 timmars kontinuerlig förbränning, och avvikelser beskrivs i varje fall. Tabell 1. Test plan vid SP Energteknik. Mätt parameter Kommentarer Bränsle Fukt Alla bränslen Mätningar i rökgasen kontinuerliga instruments CO/CO 2, O 2, OGC, NO x Full och minsta last Medelvärde av 6 timmar Våtkemisk analys SO 2, HCl Full last Filter Totalt stoft Full och minsta last Partiklarnas ELPI Full last antalskoncentration Partiklarnas DLPI Full last masskoncentration Andra mätningar Avgiven effekt Full och minsta last Andra observationer inverkan av hög askhalt Sintring i bränslebädden och i bottenaskan, påslag på värmeväxlarytor Analyser I totalt stoft Oförbränt Full last Stoft från DLPI, sex Huvudelement (Na, K, Ca, Full last partikelstorlekar Mg, Zn, Al, Si, Fe, Mn, Ba, P, Bottenaska S, Cl) Oförbränt Huvudelement (Na, K, Ca, Mg, Zn, Al, Si, Fe, Mn, Ba, P, S, Cl) Visuella observationer efter varje test 1 Full last 1 Bottom ash was categorized according to the following: Category 1: Only slightly sintered ash that falls apart when touched. Category 2: Somewhat sintered ash that keeps together when touched but can be broken apart. Granules are easily distinguished in the material. Category 3: Sintered ash still possible to brake into pieces. Granules are still possible to distinguish, but melted material/parts can be seen by eye. Category 4: Totally sintered ash, not possible to break apart by hand. The ash has melted and formed larger blocks. No individual granules are possible to distinguish by eye. 12

2.2 Experimentell utrustning Två brännare avsedda för träpellets och en för spannmål användes för experimenten. De anslöts till en panna av märket Combifire från Ved & Solteknik, Långshyttan. Pannan anslöts till en testrigg med pump, flödesmätare, ventiler och värmeväxlare. Samma typ av panna används vid certifiering och P-märkning av brännare för träpellets och spannmål. De tre brännarna representerar olika teknik. Brännare A är en Janfire NH för vedpellets med en nominell effekt på 2 kw (för vedpellets). Brännaren är P-märkt och uppfyller höga kvalitetskrav. Pelletsen faller ned på en rost. Rosten är försedd med en skrapa som rengör rosten från eventuell kvarvarande aska eller sintrat material före varje start. Pelletsen tänds med varmluft en elektrisk glödtråd. Brännarkoppen är ganska stor för att tillse utbränning av bränslet. Glödbädden exponeras för brännarkoppens väggar och en flamriktare, så temperaturen i glöden hålls hög. Figur 1 visar brännaren och Figur 2 en närbild på rosten och askskrapan. Figur 1. Brännare A: Janfire NH träpellets brännare. Flamman riktas uppåt-framåt. Figur 2. Närbild av rosten med askskrapan. En principbild över den teknik som brännare A representerar visas i Figur 3. Luft tillförs delvis genom glödbädden och delvis genom hål i den övre delen av brännaren. När träpellets eldas kommer oorganiskt material att till största delen följa med gasflödet ut ur koppen och samlas på botten av pannan. Figur 3. Principskiss av brännarteknik representerad av brännare A. Brännare B är en Ecotec Bioline 2 för träpellets med en nominell effekt på 15 kw (ör träpellets), se Figur 4. Brännaren är P-märkt och uppfyller höga kvalitetskrav. I den här konstruktionen knuffas bränsle hela vägen in i brännaren med skruv, varvid aska och 13

eventuellt sintrat material knuffas ut över kanten på brännaren. Glödbädden exponeras mot taket i förbränningsutrymmet, och, beroende på panna kyls glödbädden genom värmeutbyte med de ytor som har lägre temperatur. En principbild över den teknik som brännare B representerar visas i Figur 5. Figur 4. Brännare B: Ecotec Bioline 2 träpellets brännare. Flamman riktas uppåt. Figur 5. Principskiss av brännarteknik representerad av brännare B. Brännare C är en AgroTec-brännare för spannmål, Se Figur 6. Brännaren är inte P-märkt men testades i ett tidigare projekt [1] och uppfyllde då höga kvalitetskrav. Med havre var effekten 14 kw. I den här brännaren knuffas bränsle hela vägen in i den framåtriktade brännarcylindern och aska och eventuellt sintrat material knuffas ut genom den främre öppningen. Under förbränningen är glödbädden exponerad mot cylinderns innersida och temperaturen i glödbädden bevaras ganska hög. En principskiss som representerar den här typen av brännarteknik visas i Figur 7. Figur 6. Brännare C: AgroTec spannmålsbrännare. Flamman riktas framåt. Figur 7. Principskiss av brännarteknik representerad av brännare C. 14

2.2.1 Bränslen Tre bränslen pelleterads på BTK (Enheten för Bioteknik och Kemi): rapshalms, rörflen och kornhalm. Barkpellets köptes från Södra Cell AB. Alla pelletterna hade diametern 8 mm. Bränslena analyserades av BTK, se Tabell 2. Innehåll av oorganiska ämnen visas även i Figur 8 och innehåll av aska som vikt-% i torrsubstans i Figur 9 för att underlätta jämförelse mellan bränslena. Alla bränslena var torra från 6,5 % i träpellets till 12 % i rörflen. Aska som vikt-% i ts var: trä,3 %, bark 3,4 %, rapshalm 4,7 %, kornhalm 6,6 % och rörflen 7,9 %. Flykthalt som vikt-% i torrt, askfritt var: 75,8 % i bark och 8,5 85,4 % i övriga bränslen. Trä och rapshalm hade asksmälttemperaturer > 15 C. Rörflen hade en initial smälttemperatur IT på 135 C och bark hade IT 125 C. Bara kornhalm hade en noterbart låg smälttemperatur; IT var < 98 C. Sammansättningen av oorganiska ämnen i askan var snarlika i trä, bark och rapshalm, vilka dominerades av kalk, kalium och kisel, se Figur 8. Trä och bark innehöll också en högre andel aluminium och järn. Rörflen och kornhalm dominerades av kisel. Andelen kalk och kalium var lägre i rörflen än i trä, bark och rapshalm, se Figur 8, medan det absoluta innehållet av kalium var snarlika hos bark och rörflen, se Figur 9. I kornhalm var det absoluta innehållet av kalk högre än i rapshalm, och det absoluta innehållet och andelen kalium var betydligt högre. De låga halterna av kalium och klor i rörflen är typiska för rörflen skördat på våren. Skillnaden i kvävehalt var mer än 9 gånger. Kväve som vikt-% i ts var: trä,1 %, bark,4 %, rapshalm,5 %, kornhalm,7 %, rörflen,9 %. Svavelhalten var mycket låg i trä och bark och cirka 1 ggr högre i rörflen, raps och kornhalm. Svavel som vikt-% i ts var: trä <,1 %, bark,3 %, rörflen,11 %, rapshalm och kornhalm,13 %. Klorhalten var lägre i trä och bark och endast något högre i rörflen. I rapshalm var klorhalten 2 ggr högre än i trä och bark. I kornhalm var klorhalten noterbart hög. Cl som vikt-% i ts var: trä <,1 %, bark,1 %, rörflen,4 %, rapshalm,18 % and kornhalm,71 %. 15

Tabell 2. Bränsleanalyser. Alla bränslen var pellets med 8 mm diameter. Enhet Trä Bark Raps halm Rörflen Korn halm Torrsubstans % 93,5 9,9 9,4 88 9,7 Fukt % 6,5 9,1 9,6 12 9,3 Aska % i ts,3 3,4 4,7 7,9 6,6 Lägre värmevärde MJ/kg ts 19,13 17,77 17,57 17,31 17,41 Bulkdensitet kg/m 3 574 1 679 59 568 535 Svavel % i ts <,1,3,13,11,13 Kväve % i ts,1,4,5,9,7 Väte % i ts 6 5,9 6 5,9 5,7 Kol % i ts 5,6 52,5 47,2 45,9 46 Syre % i ts 43 37,8 41,3 39,4 4,2 Klor % i ts <,1,1,18,4,71 Flykt % i ts 85,1 73,2 78,9 76 75,2 Flykt % of af ts 85,4 75,8 82,8 82,5 8,5 Asksmältpunkt IT C 155 125 159 135 <98 Asksmältpunkt ST C 155 134 159 153 99 Asksmältpunkt HT C 155 14 159 158 11 Asksmältpunkt FT C 155 142 159 159 119 Organiska askkomponenter Si % i ts,1,37,3 2,77,86 Ca % i ts,7,85 1,18,22,3 Al % i ts,2,8,1,6,3 Fe % i ts,4,4,1,5,3 K % i ts,3,2,51,24,73 Mg % i ts,1,8,8,7,6 Mn % i ts,1,5,3,2,2 Na % i ts,1,3,6,2,13 P % i ts,5,5,7,1,11 Ti % i ts,1,3,5,4,2 1 Mätt av VTT 1% Composition (weight-%) 9% 8% 7% 6% 5% 4% 3% 2% Si Ti P Na Mn Mg K Fe Ca Al 1% % Wood Bark Oilseed straw Figur 1. Fördelning av oorganiska ämnen i bränsleaskor. RCG Barley straw 16

Content in dry matter (weight-%) 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1,5 Si Ti P Na Mn Mg K Fe Ca Al Wood Bark Oilseed straw RCG Barley straw Figur 2. Innehåll av oorganiska ämnen i bränsleaskor som vikt-% i ts. 17

2.2.2 Mätutrustning och analyser Mätinstruments och analyser visas i Tabell 3 och Tabell 4. Tabell 3. Mätinstrument. Beteckningar refererar till SPs kvalitetssystem. Instrument Beteckning Thermocouple type K ETf-QD Db 2 Dust sampling equipment, STL-Medi Inventory no. 2 399 Dust sampling equipment, STL-Combi Inventory no. 22 743 CO/CO 2 -analyser type Binos (NDIRinstrument) Inventory no. 22 45 O 2 -analyser type M&C Model PMA 1 Inventory no. 22 589 (paramagnetic instrument) O 2 -analyser type M&C Model PMA 1 Inventory no. 22 342 (paramagnetic instrument) THC-analyser type JUM (FID-instrument) Inventory no. 21 664 NO, NO 2 EcoPhysics 7 (paramagnetic Inventory no. 22 16 instrument) Gas watch with pump for wet chemical analysis Inventory no. 2 619 Measured parameter Measurement uncertainties Flue gas temperature + 3ºC Dust < 1 % at an increase of > 2 mg CO 2 +,3 % CO 2 CO + 45 ppm CO O 2 +,46 % O 2 THC propane equivalences 3-3 A ± 3 ppm NO 2 ± 31 ppm Tabell 4. Mätinstrument och analyser. Parameter Instrument eller analys HCl, väteklorid Wet chemical absorption followed by IC-TCD analysis SO 2, svaveldioxid Wet chemical absorption followed by IC-TCD analysis Particle mass concentration DLPI, Dekati Low Pressure Impactor Particle interval: 3 nm 1 µm Particle number ELPI, Electrical Low Pressure Impactor concentration Particle interval: 7 nm 1 µm Inorganic components in Leaching of particles followed by chemical analysis of dust from DLPI Cl -, SO 2-4 with the instruments 861 Advanced Compact IC and Metrosep A Supp 5, both from Metrohm Al, Ba, Ca, Fe, K, Mg, Mn, Na, P, Si and Zn was analysed with an ICP-OES-instrument Optima 3 DV from Perkin Elmer Unburt in bottom ash Leaching Unburt in fly ash Oven at 55 ºC Measured parameter Measurement uncertainties SO 2 Estimated to + 11-2 % HCl Estimated to + 11-2 % 18

3 RESULTAT 3.1 Brännare och förbränningsresultat Testerna utfördes enligt Tabell 5. Kontinuerligt mätta emissioner visas i Figur 1 Figur 17. Tidsmedelvärderade emissionsnivåer tillsammans med uppmätt totalt stoft, SO 2 och HCl visas i Figur18 Figur 33. En tabell med detaljerade förbränningsresultat visas i Bilaga A. Tabell 5. Summering av bränslen och brännare under testerna. Bränsle Brännare Kommentar Träpellet B Bör vara möjligt i alla tre brännarna full last Träpellet minsta last B Rörflenspellet C Försök i A och B misslyckades, full last förbränningen släcktes av ansamlad aska Rörflenspellet C minsta last Barkpellet A Förbränningen okay men först efter full last ändrade inställningar för brännaren Barkpellet A minsta last Rapshalmspellet C Försök i A and B misslyckades, full last förbränningen släcktes av ansamlad aska Rapshalmspellet C minsta last Kornhalmspellet Ej möjligt på grund av slaggning Brännare A är utvecklad för träpellets med låg askhalt. När träpellets eldas blåser askan bort från rosten av primärluften. nominell effekt är 2 kw. Varje förbränningsperiod startar med att skrapan rör sig några gånger fram och tillbaks över rosten och rengör den från eventuell aska och slagg. Brännare A användes, efter några ändrade inställningar, för barkpellets med en askhalt på 3,4 %. Lasten måste minskas (15,7 kw) och den aska som samlades på rosten måste avlägsnas manuellt efter tre timmars kontinuerlig drift då glödbädden hotade att släckas av ansamlad aska. Tid mellan skrapningarna valdes till 18 minuter vid full last. Vid skrapningarna töms rosten och pannan måste återstartas. Tiden då skrapan rör sig och återstarten är inte medräknat vid beräkning av medelvärden, se Figur 14. Vid minsta last 4,2 kw, justerades tiden mellan skrapningarna till 15 minuter, se Figur 15. Förbränningen var inte optimal. Medelvärden för CO var vid full 36 och vid minsta last 576 mg/nm 3 vid 1 % O 2 vilket är högre än vad normalt accepteras. Medelvärden visas i Figur 22-23 (full last 15,7) och Figur 3-31 (minsta last 4,2). 19

2 15 Wood pellet 12,8 kw OGC mg/nm3 at 1 % O2 O2 vol-% in dry gas CO mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas NO2 mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas 3 2 2 4 2 15 Wood pellet 5,2 kw OGC mg/nm3 at 1 % O2 O2 vol-% in dry gas CO mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas NO2 mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas 3 2 2 4 OGC, O 2 1 1 6 CO, NO 2 OGC, O 2 1 1 6 CO, NO 2 5 8 5 8 1 2 3 4 Time (minutes) Figur 1 Emissioner av OGC, NO 2 och O 2. Träpellets, full last 12,8 kw. 1 2 3 4 Time (minutes) Figur 11. Emissioner av OGC, NO 2 och O 2. Träpellets, minsta last 5,2 kw. 2 15 Reed Canary Grass pellet 13,3 kw OGC mg/nm3 at 1 % O2 O2 vol-% in dry gas CO mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas NO2 mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas 3 2 2 4 2 15 RCG pellet 7,8 kw OGC mg/nm3 at 1 % O2 O2 vol-% in dry gas CO mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas NO2 mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas 3 2 2 4 OGC, O 2 1 1 6 CO, NO 2 OGC, O 2 1 1 6 CO, NO 2 5 8 5 8 5 1 15 2 25 3 35 4 Time (minutes) Figur 12. Emissioner av OGC, NO 2 och O 2. Rörflenspellets, full last 13,3 kw. 1 2 3 4 Time (minutes) Figur 13. Emissioner av OGC, NO 2 och O 2. Rörflenspellets, minsta last 7,8 kw. 2 15 Bark pellet 15,7 kw OGC mg/nm3 at 1 % O2 O2 vol-% in dry gas CO mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas NO2 mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas 3 2 2 4 4 3 Bark pellet minimun power 4,2 kw OGC mg/nm3 at 1 % O2 O2 vol-% in dry gas CO mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas NO2 mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas 4 3 OGC, O 2 1 1 6 CO, NO 2 OGC, O 2 2 2 CO, NO 2 5 8 1 1 1 2 3 4 Time (minutes) Figur 14. Emissioner av OGC, NO 2 och O 2. Barkpellet, full last 15,7 kw. 1 2 3 4 Time (minutes) Figur 15. Emissioner av OGC, NO 2 och O 2. Barkpellet, minsta last 4,2 kw. 2 15 Oilseed straw pellet 11,9 kw OGC mg/nm3 at 1 % O2 O2 vol-% in dry gas CO mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas NO2 mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas 3 2 2 4 2 15 OGC mg/nm3 at 1 % O2 O2 vol-% in dry gas CO mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas NO2 mg/nm3 at 1 % O2 in dry gas 3 2 Oilseed straw pellet 8,8 kw 2 4 OGC, O 2 1 1 6 CO, NO 2 OGC, O 2 1 1 6 CO, NO 2 5 8 5 8 1 2 3 4 Time (minutes) Figur 16. Emissioner av OGC, NO 2 och O 2. Rapshalmspellet, full last11.9 kw. 1 2 3 4 Time (minutes) Figur 17. Emissioner av OGC, NO 2 och O 2. Rapshalmspellet, minsta last 8,8 kw. 2

Rapshalmspellets med ett askinnehåll på 4,7 % testades i brännare A men, trots flera försök att justera luft, last och skrapfrekvens, släcktes glödbädden av ansamlad aska. Det gick att upprätthålla förbränningen men den var då ofullständig och flamvakten stängde brännaren efter 4. Rapshalmspellets eldades med framgång i brännare C men CO var högre än vad som normalt accepteras för träpellets, 94 vid full last och 1168 mg/nm 3 vid % O 2 vid minsta last, se Figur 16, Figur 24, Figur (full last 11,9 kw), och Figur 17, Figur 32, Figur 33 (minsta full last 8,8 kw). Minsta last 3 % var inte möjligt att justera in då förbränningen blev så dålig. Rörflenspellets hade en askhalt på 7,9 %, och askan föll inte ihop utan formade skelett som lätt täckte glöden och hindrade syre från att nå färskt bränsle. Brännare A stängdes efter en kort stund. Brännare B testades också men förbränningen var dålig. Brännare C fungerade framgångsrikt vid at full last (13,2 kw) med CO 153 mg/nm 3 vid 1 % O 2, se Figur 12. Brännare C är försedd med en skruv som knuffar bränslet framåt i brännaren. Högen med askskelett visas i Figur 34. Det var svårt att justera förbränning av rörflenspellets till en minsta last på 3 %. Till slut ställdes en minsta last på 7,8 kw in med CO 426 mg/nm 3 vid 1 % O 2, se Figur 13. Askan måste dock knuffas undan manuellt flera gånger under testtiden. Medelvärderade emissionsvärden visas i Figur 2, Figur 21 (full last 13,3 kw), och Figur 28, figur 29 (minsta last 7,8). Pellets gjorda av kornhalm hade en asksmältpunkt lägre än 98 ºC. Försök gjorde i brännare C, men förbränningen gick inte att upprätthålla och rök började komma ut genom bränsleinmatningen. Stora sinterkakor återfanns på botten av den cylindriska brännaren. Försök gjordes i brännare B som har en lägre temperatur i glödbädden, men förbränningen var dålig och stabiliserades på 6 ppm CO. Testerna med kornhalmspellets avslutades. Bildad slagg i brännare B visas i Figur 35. Träpelletsen eldades framgångsrikt i B. Från tidigare erfarenhet är det känt att träpellets kan eldas i alla de tre brännrna; brännare B valdes helt enkelt för att den var monterad på pannan. CO var vid full last 216 och vid minsta last 338 mg/nm 3 vid 1 % O 2, se Figur 1, Figur 18, Figur 19 (full last 12,8), och Figur 11, Figur 26, Figur 27 (minsta last 5,2 kw). Denna brännare används normalt inte vid reducerad last och därför gjordes inga försök att justra in en bättre förbränning vid minsta last. 21

Följande figurer visar medelvärderade emissioner vid full last. Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2) 15 1 5 Wood pellet 12,8 kw O2 OGC HCl SO2 Figur 18. Medelvärde och stdv av O 2 och OGC från 36 minuter. Medelvärden av HCl och SO 2 från 13 minuter. Träpellets, full last 12,8 kw. Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2) 3 25 2 15 1 5 Reed Canary Grass pellet 13,2 kw O2 OGC HCl SO2 Figur 2. Medelvärde och stdv av O 2 och OGC från 251 minuter. Medelvärden av HCl och SO 2 från 12 minuter. Rörflenspellets, full last 13,2 kw. Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2) 15 Bark pellet 15,7 kw 1 5 O2 OGC HCl SO2 Figur 22. Medelvärde och stdv av O 2 och OGC från 25 minuter. Medelvärden av HCl och SO 2 från 12 minuter. Barkpellet, full last 15,7 kw. Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2) 15 1 5 Oilseed Straw pellet 11,9 kw O2 OGC HCl SO2 Figur 24. Medelvärde och stdv av O 2 och OGC från 36 minuter. Medelvärden av HCl och SO 2 från 122 minuter. Rapshalmspellet, full last 11,9 kw. 8 Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 6 4 2 Wood pellet 12,8 kw CO NO2 Dust Figur 19. Medelvärde och stdv av CO and NO 2 från 36 minuter. Medelvärden av stoft från 12 minuter. Träpellets, full last 12,8 kw. 8 Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 6 4 2 Reed Canary Grass 13,2 kw CO NO2 Dust Figur 21. Medelvärde och stdv av CO and NO 2 från 251 minuter. Medelvärden av stoft från 12 minuter. Rörflenspellets, full last 13,2 kw. 8 Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 6 4 2 Bark pellet 15,7 kw CO NO2 Dust Figur 23. Medelvärde och stdv av CO and NO 2 från 25 minuter. Medelvärden av stoft från 12 minuter. Barkpellet, full last 15,7 kw. Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 14 12 1 8 6 4 2 Rape straw pellet 11,9 kw CO NO2 Dust Figur 25. Medelvärde och stdv av CO and NO 2 från 36 minuter. Medelvärden av stoft från 12 minuter. Rapshalmspellet, full last 11,9 kw. 22

Följande figurer visar medelvärderade emissioner vid minsta last. 3 Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 25 2 15 1 5 Wood pellet 5,2 kw O2 OGC Figur 26. Medelvärde och stdv av O 2 och OGC från 36 minuter. Träpellets, minsta last 5,2 kw. 3 Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 25 2 15 1 5 Reed Canary Grass pellet 7,8 kw O2 OGC Figur 28. Medelvärde och stdv av O 2 och OGC från 362 minuter. Rörflenspellets, minsta last 7,8 kw. Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 3 25 2 15 1 5 O2 Bark pellet 4,2 kw OGC Figur 3. Medelvärde och stdv av O 2 och OGC från 239 minuter. Barkpellet, minsta last 4,2 kw. 3 Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 25 2 15 1 5 O2 Oilseed straw pellet 8,8 kw OGC Figur 32. Medelvärde och stdv av O 2 och OGC från 381 minuter. Rapshalmspellet, minsta last 8,8 kw. 8 Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 6 4 2 Wood pellet 5,2 kw CO NO2 Dust Figur 27. Medelvärde och stdv av CO and NO 2 från 36 minuter. Medelvärden av stoft från 12 minuter. Träpellets, minsta last 5,2 kw. 8 Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 6 4 2 Reed Canary Grass 7,8 kw CO NO2 Dust Figur 29. Medelvärde och stdv av CO and NO 2 från 362 minuter. Medelvärden av stoft från 12 minuter. Rörflenspellets, minsta last 7,8 kw. Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 14 12 1 8 6 4 2 Bark pellet 4,2 kw CO NO2 Dust Figur 31. Medelvärde och stdv av CO and NO 2 från 239 minuter. Medelvärden av stoft från 12 minuter. Barkpellet, minsta last 4,2 kw. Average in mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 ) 14 12 1 8 6 4 2 Oilseed straw pellet 8,8 kw CO NO2 Dust Figur 32. Medelvärde och stdv av CO and NO 2 från 381 minuter. Medelvärden av stoft från 12 minuter. Rapshalmspellet, minsta last 8,8 kw. 23

3.2 Sintring och påslag Efter varje förbränning kategoriserades bottenaskan enligt följande: 1. Endast svagt sintrad aska som faller ihop vid beröring. 2. Något sintrad aska som håller ihop vid beröring men kan brytas sönder. Granuler är tydligt urskiljbara. 3. Sintrad aska som fortfarande kan brytas i bitar. Granuler kan fortfarande urskiljas, men smält material/bitar kan urskiljas. 4. Helt smält material, inte möjligt att bryta sönder för hand. Askan har bildat smälta bitar. Inga enskilda granuler kan urskiljas med blotta ögat. Bottenaska från barkpellets kategoriserades som 2 och från kornhalm korn som 4. Övriga bränslen sintrade inte. Resultaten summeras i Tabell 6. Slagg som bildats vid förbränningsförsöken med kornhalmspellets visas i Figur 35. Tabell 6. Summering av kategorisering av bottenaska och påslag. Askkategori Påslag Träpellets 1 Mycket lite, grått Rörflenspellets 1 Mer än trä, mindre än bark, svart Barkpellet 2 Mycket, svart Rapshalmspellet 1 Mycket, vitt Kornhalmspellet 4 Förbränning inte möjlig Efter varje förbränningstest inspekterades förbränningsutrymmet. Träpellets gav mycket lite påslag, i grå ton. Rörflen gav mer, och svart, påslag. Barkpellet gav mer än än rörflen, också detta svart. Rapshalmspellet resulterade i ett tjockt lager vitt påslag, se Figur 36. Figur 34. Askskelett bildade vid förbränning av rörflenspellets i brännare C. 24

Figur 35. Slagg i brännare B efter förbränning av kornhalmspellets. Figur 36. Aska och påslag efter förbränning av rapshalmspellets. Brännare C. 25

3.3 Resultat från SO 2, HCl, NO x och totalt stoft Under förbränningen kan det svavel som finns i bränslet bindas i föreningar med hög smälttemperatur i bottenaskan, exempelvis kalciumsulfat, CaSO 4, eller bilda aerosoler som sedan återfinns i flygaskan, exempelvis kaliumsulfat, K 2 SO 4, eller bilda gasformiga ämnen, huvudsakligen svaveldioxid, SO 2. Bränsleklor kan stanna i bottenaskan, eller återfinnas i flygaskan, exempelvis som kaliumklorid, KCl, eller bilda gasformig väteklorid, HCl. Rökgas absorberades under 2 timmar vid full last och analyserades sedan. Emissioner av SO 2 och HCl visas i Figur 37 och Figur 39 tillsammans med maximalt möjliga halter beräknade från bränslets innehåll. Resultat från tidigare mätningar med havre visas i samma diagram. Uppmätta emissioner av SO 2 från trä och bark är låga, 1 respektive 2 mg/nm 3 vid 1 % O 2. Emissionerna utgör mellan 3 % (träpellets) och 4 % (barkpellet) av maximal möjlig omvandling av svavel till svaveldioxid, se Figur 38. Utsläpp från rörflenspellets och rapshalmspellets är 25 respektive 9 mg/nm 3 vid 1 % O 2. Detta utgör mellan 9 % (rörflenspellets) och 3 % (rapshalmspellet) av maximalt möjlig omvandling. Detta kan jämföras med förbränning av havre där i princip allt svavel omvandlas till svaveldioxid. Uppmätta utsläpp av HCl i detta projekt var generellt låga, 1 och mg/nm 3 vid % O 2, vilket utgör mellan % (rapshalmspellet) och 17 % (träpellets) av maximalt möjligt utsläpp av väteklorid, se figur 4. Detta kan jämföras med förbränning av havre där mellan 7 och 98 % av bränslets klor omvandlades till väteklorid. SO 2 mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 36 27 18 9 Measured SO2 Max SO2 Wood full load RCG full load Bark full load Oilseed full load Figur 37. Uppmätt SO 2 och maximalt möjlig SO 2. Full last. Oat in PelLing Oat in Agrotec 26

SO 2 mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 3 25 2 15 1 5 4 % 9 % 3 % Wood RCG full Bark full full load load load Measured SO2 3 % Oilseed full load Figur 38. Uppmätt SO 2 och procent av möjlig SO 2. Full last. HCl mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 8 6 4 2 Measured HCl Max HCl Wood full load RCG full load Bark full load 22 Oilseed full load Figur 39. Uppmätt HCl och maximalt möjlig HCl. Full last. Oat in PelLing Oat in Agrotec 27

HCl mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 8 6 4 2 17 % Wood full load 12 % RCG full load Measured HCl 9 % 1 % Bark Oilseed full load full load Figur 4. Uppmätt HCl och procent av möjlig HCl. Full last. Uppmätta emissioner av kväveoxider, beräknat som NO 2, visas i figur 41 tillsammans med resultat från förbränning av havre. Procent av maximalt möjlig emission av NO x beror av bränslets innehåll och ges för varje bränsle. NO 2 mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 8 6 4 2 Measured NO2 Wood full load 37 % Wood RCG full min load load 19 % RCG Bark full min load load 3 % Bark min load Oilseed full load 24 % Oilseed min load Figur 41. Uppmätt NO 2 och procent av möjlig NO 2. Full och minsta last. 11 % Oat in PelLing 8 % Oat in Agrotec Emissioner av NO x beror av förbränningsförhållanden såväl som av bränslets innehåll av kväve. I teorin reduceras bildad NO x till N 2 då syre inte är tillgängligt Därför hänger höga värden på CO vanligen ihop med låga på NO x. CO och NO 2 visas tillsammans i Figur 42. Vid minsta last är CO högre och NO x lägre, men skillnaden är marginell i alla fall utom bark. 28

CO and NO 2 mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 12 1 8 6 4 2 Carbon monoxide, CO Nitrogen oxide, NO2 Wood full load Wood RCG full min load load RCG Bark full min load load Bark Oilseed min load full load Oilseed min load Oat in PelLing Oat in Agrotec Figur 42. Uppmätt CO och NO 2. Full och minsta last Uppmätta utsläpp av totalt stoft visas i Figur 43 tillsammans med resultat från förbränning av havre. Av bränslen eldade i detta projekt är det bara rapshalmspellets som ger stora stoftemissioner, 639 mg/nm 3 vid 1 % O 2 vid full last och 359 mg/nm 3 vid 1 % O 2 vid minsta last. Emissioner från är 126 och 116 mg/nm 3, från rörflen 31 och 12 mg/nm 3 och från trä 25 och 69 mg/nm 3. Emissioner från havre är 322 och 236 mg/nm 3. Emissioner från full last är högre än emissioner från minsta last (utom för trä). Detta kan bero på lägre temperaturer i glödbädden under minsta last vilket minskar bildningen av aerosoler. Dust mg/nm 3 in dry gas at 1 % O 2 7 6 5 4 3 2 1 Wood full load Total dust Wood RCG full min load load RCG Bark full min load load Figur 43. Uppmätt totalt stoft. Full och minsta last Bark min load Oilseed full load Oilseed min load Oat in PelLing Oat in Agrotec 29

3.4 Partiklarnas mass- och antalskoncentration och sammansättning av oorganiskt material Under småskalig eldning bildas stoft (flygaska) huvudsakligen från oförbrända kolväten och sot och från flyktiga ämnen som lämnar bränslet i gasfas och bildar partiklar < 1 µm då temperaturen i rökgasen sjunker. Partiklar större än 1 µm består generellt av oorganiska ämnen med högre smältpunkt som dras med från glödbädden av gasflödet. I större förbränningsanläggningar återfinns oftast en större fraktion av partiklar > 1 µm, eftersom större anläggningar oftast har högre rökgasflöden. Partikelmasskoncentration som funktion av aerodynamisk partikelstorlek mätt med DLPI (Decati Low Pressure Impactor) visas i Figur 44. Partiklarna är huvudsakligen mellan 1 nm och 1 µm. En topp i masskoncentrationen återfinns mellan 13 nm (träpellets) och 35 nm (rapshalmspellets). Maximum i toppen rör sig mot större diametrar vid högre koncentrationer. Detta beror på att fler små partiklar slås ihop till större då koncentrationen ökar. Detta ser män även i Figur 45 där antalskoncetrationen visas, mätt med ELPI (Electrical Low Pressure Impactor). 6 Particle mass concentration Δm/Δlog(Dp) 3 (mg/m n in 1 % O2 dry gas) 5 4 3 2 1 RCG pellet Wood pellet Oilseed pellet Bark pellet,1,1 1, 1, 1, Aerodynamic particle size (µm) Figur 44. Jämförelse mellan masskoncentrationen av partiklar från de fyra bränslena. Den brännbara delen av flygaskan, mätt som vikt-% av totalt stoft, var: trä 13 %, rörflen 9 %, bark 3 %, och rapshalm 1 %. Detta reflekterar en god förbränning med låga halter av kolväten i rökgasen. Samma visar uppmätt OGC som var lägra än 5 mg/nm3 vid % O 2 vid full last. Sammansättningen av oorganiska ämnen i partiklarna analyserat från olika steg i impaktorn visas i Figur 46 (trä), Figur 47 (rörflen) and Figur 48 (bark). Olyckligtvis blev analysen från rapshalmspellets förstörd. De submikrona partiklar som bildas under förbränning av träpellets domineras av kalium, svavel och klor. Vanligen bildas kalium klorid, KCl, och kaliumsulfat, K 2 SO 3, i stoft från trä, och det är troligt att så är fallet även här. 3

Number concentration of particles dn/dlog(dp) 1 % O 2, (#/cm 3 ) 1,E+9 1,E+8 1,E+7 1,E+6 1,E+5 1,E+4 1,E+3 Wood pellet Reed canary grass pellet Bark pellet Oilseed straw pellet 1,E+2,1,1 1 1 Aerodynamic diameter (µm) Figur 46. Partiklarnas antalskoncentration från de fyra bränslena. Full last. Submikrona partiklar som bildas under förbränning av rörflen består huvudsakligen av fosfor, kalium, svavel and klor. Kisel kunde inte analyseras. Kalium och fosfor kan bilda K 2 HPO 4, KH 2 PO 4 eller K 3 PO 4. Troligtvis har kaliumklorid, KCl, och kaliumsulfat, K 2 SO 3, bildats. 1% Composition (mole-%) 9% 8% 7% 6% 5% 4% 3% 2% 1% Ti Zn P Na Mn Mg K Fe Ca Ba Al S Cl %,5,17,44 1,11 2,84 7,35 Particle size (µm) Figur 46. Sammansättning av de huvudsakliga oorganiska komponenterna från DLPI. Förbränning av träpellets, full last 12,8 kw. 31

1% Composition (mole-%) 9% 8% 7% 6% 5% 4% 3% 2% 1% Ti Zn P Na Mn Mg K Fe Ca Ba Al S Cl %,5,17,44 1,11 2,84 7,35 Particle size (µm) Figur 47. Sammansättning av de huvudsakliga oorganiska komponenterna från DLPI. Förbränning av rörflenspellets, full last 13,3 kw. Submikrona partiklar som bildas vid förbränning av bark består till största delen av kisel, natrium, kalium, svavel och klor. Antal analyserade ämnen var färre i detta prov Ti, Zn, Mn, Fe och Al är inte inkluderade. Kisel och natrium är ofta ett resultat av nedsmutsning, natrium kanske i form av NaCl. Troligtvis återfinns kaliumklorid, KCl, och kaliumsulfat, K2SO3 även här. Partiklar större än 1 µm består generellt av oorganiska askfragment som följer med rökgasflödet. Därför består partiklar > 1 µm av ett brett spektrum av ämnen, exempelvis för träpellets aluminium, kalcium, järn, magnesium och titan, och sammansättningen är inte beroende av förbränningsförhållanden. 1% 9% Composition (mole-%) 8% 7% 6% 5% 4% 3% 2% 1% P Si Na Mg K Ca Ba S Cl %,5,17,44 1,11 2,84 7,35 Particle size (µm) Figur 3. Sammansättning av de huvudsakliga oorganiska komponenterna från DLPI. Förbränning av barkpellet, full last 15,7 kw. 32