TCO GRANSKAR: håller hållbarhets utvecklingen måttet? TCOs Rio Ranking 2012:3 #6/12

Rio TCO GRANSKAR: håller hållbarhets utvecklingen måttet? TCOs Rio Ranking 2012:3 #6/12 TCO rankar världens länder utifrån några hållbarhetsmått inför FNs hållbarhetskonferens i Rio i sommar. 2012-06-07

Författare Kristian Skånberg Avdelningen för samhällspolitik och analys, TCO kristian.skanberg@tco.se tel: 08-782 91 54 2 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012

Innehållsförteckning Förord 4 Sammanfattning 5 Inledning 7 Läshjälp och kort metodgenomgång 9 Resultat 10 Rankningslistor 11 Kvinnlig förvärvsfrekvens 11 Utbildning 12 Folkhälsa mätt som minskad barnadödlighet 14 Befolkningsutveckling 15 Ekonomisk utveckling 15 Inkomstfördelning 15 Energi 16 Förnyelsebar energi 18 Koldioxid 19 Referenser 22 Appendix A: Data och metod 23 Appendix B: IPAT-uppställning över alla länder i alfabetisk ordning 26 Appendix C: IPAT-uppställning över alla länder i rangordning 30 TCOs Rio Ranking 2012:3 tco granskar 6/2012 3

Förord I år firas 20-års jubileumet av FNs första konferens om hållbar utveckling i Rio. FNs medlemsländer återsamlas i juni för världens tredje så kallade Earth Summit. Under FNs hållbarhetskonferens i sommar kommer hållbarhetsmål att föreslås. TCO lanserar TCO Rio Ranking där data för 134 länder har samlats för att man ska kunna avgöra hur hållbart olika länder har utvecklats sedan Riomötet 1992 ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Den öppna databasen tco.se/riorank som utgör grund för denna rapport, ger möjligheter att utvärdera olika hållbarhetsinriktade mått och mål, samt skapa rankningslistor för olika länder under olika tidsperioder. TCOs intresse för grön ekonomi beror på att vi värnar förutsättningarna till framtida försörjning och hälsa. Sveriges och andra länders förmåga att skapa full sysselsättning och bättre välstånd avgörs på sikt av: att folkhälsan utvecklas väl att vi utbildar oss att vi har hög förvärvsfrekvens för unga och äldre av båda könen att samhällets välstånd kommer alla till del genom en rättvis inkomstfördelning vår förmåga att lösa klimat-, miljö- och resursproblemen, vilka alla påverkas av hur energieffektiva vi är och hur vi ordnar vår energitillförsel. I Sverige finns fackligt organiserade på nästan alla arbetsplatser. De fackliga organisationerna kan därmed vara en stark aktör när det gäller att påverka Sveriges producenter och konsumenter att agera mer hållbart. TCO Rio Ranking görs tillgänglig via internationella fackliga kanaler för att fackliga kollegor i alla länder ska kunna använda framtagna data och förespråka förbättringar på sina hemmaplaner. TCO anser, liksom världsfacket IFS, att det är hög tid att gå från ord till handling när det gäller hållbar utveckling. En del i detta är att börja mäta och utvärdera uppställda mål. Det kan göras globalt som i Rio, genom en ansvarsfull nationell politik och genom att facket driver på miljöarbetet ute på alla arbetsplatser. Med denna rapport vill TCO bidra till dessa processer och vara med och ta ansvar för den nödvändiga omställningen. Eva Nordmark, ordförande, TCO 4 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012

Sammanfattning TCO har som en förberedelse inför FNs globala hållbarhetskonferens som genomförs i Rio sommaren 2012 låtit granska hur hållbart världens länder utvecklats. Årets konferens är också ett 20-årsjubileum sedan FNs första hållbarhetskonferens, som ordnades i Rio 1992. Därför har vi valt 1992 som startår i denna TCOs tredje Rio-rankningsutvärdering av hur hållbart världens länder utvecklats. Vi breddar i denna rapport analysen från hur grönt länders ekonomier utvecklats till att också innefatta den sociala utvecklingen. Ekonomisk hållbarhet är ju ett egentligen ett medel till att nå social utveckling som är mer att se som det övergripande samhälleliga målet. Ekologisk hållbarhet kan ses som en restriktion för att göra hållbarhet möjlig. Ett av de förslag som lagts inför sommarens Rio-konferens är att lansera hållbarhetsmått för att mäta just hur världens länder närmar sig ett hållbart samhälle. 134 länder som det gått att samla data för har rankats utifrån hur de lyckats förbättra sig sedan 1992 på ekonomiska, ekologiska och sociala hållbarhetsområden. Utbildning anses vara nyckeln till ekonomisk och social utveckling, och därmed också en nyckelfaktor för hållbarhet. Utbildningsområdet har dock inte tilldelats så mycket mer resurser, mätt som andel av BNP, sedan det förra Riomötet som man hade kunna hoppats. I världen som helhet har det den senaste tioårsperioden skett en ökning med en halv procentenhet så att andelen av BNP som går till utbildning närmar sig fem procent. I mer än hälften av länderna där data gick att få fram minskade emellertid andelen. Gällande kvinnlig förvärvsfrekvens minskar denna i världen som helhet marginellt. I många delar av världen har kvinnor en förvärvsfrekvens under tjugo procent, medan den i andra delar av världen snarare är för hög, vilket antyder att kvinnor dels saknar rätt till utbildning och dör för tidigt. Ökad jämställdhet, där kvinnligt arbetskraftsdeltagande är en viktig pusselbit, är en nyckelfaktor för att nå både ekonomisk och social hållbarhet. Folkhälsa, här mätt som barnadödlighet, är en annan nyckelfaktor för att nå både ekonomisk och social hållbarhet. På detta område har utvecklingen gått åt rätt håll i nästan alla länder sedan 1992, vilket är mycket glädjande. Beklämmande är dock att i många länder är barnadödligheten fortfarande så skrämmande hög att nästan två av tio födda barn inte överlever. På miljöområdet har inte bara koldioxidutsläppen fortsatt att öka, utan även utsläppen per tillverkad vara, den så kallade koldioxideffektiviteten, har de allra senaste åren nästan slutat att förbättras. Andelen förnybar TCOs Rio Ranking 2012:3 tco granskar 6/2012 5

energi har inte ökat alls sedan förra Riomötet. Denna negativa utveckling på klimatområdet, som också för med sig en rad andra miljöproblem, måste åtgärdas. I annat fall kommer de tillstötande klimat- och miljöproblemen som följer att med all sannolikhet också påverka den ekonomiska och sociala hållbarheten negativt. Att sätta upp hållbarhetsmål, jämföra sig med andra, och förbättra sig över tiden vad gäller effektivitetsförbättringar, utsläppsminskningar och social måluppfyllelse underlättar en omställning av samhället i hållbar riktning både globalt, nationellt och lokalt. Fackliga organisationer finns företrädda på alla dessa nivåer. Fackliga medlemmar finns på många arbetsplatser och kan därmed påverka att produktionen sker på allt hållbarare sätt ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Samtidigt utgör alla fackliga medlemmar en stor del av ekonomins alla hushåll och kan med sina val i vardagen också påverka länder att utvecklas i hållbar riktning. Allra viktigast är att bidra till en hållbar ekonomisk, ekologisk och social politik för utan en sådan försvåras möjligheterna för producenter och konsumenter att agera hållbart. Framöver kommer TCO att agera på de arenor vi har tillgång till lokalt, nationellt och internationellt för att försöka säkerställa att alla arbetsställen och länder ständigt förbättrar sitt arbete för en god arbetsmiljö, social utveckling, och en resurssnål och miljövänlig produktion för att säkra både hälsa, jobb och hållbarhet. 6 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012

Inledning Hållbarhetsbegreppet introducerades av den av FN tillsatta Brundtlandkommissionens arbete under åttiotalets andra hälft, i rapporten Vår gemensamma framtid. Sedan dess har begreppet präglat både FNs arbete och det lokala arbetet på många håll i världen. Många länder tar idag fram hållbarhetsstrategier där hållbar utveckling ofta beskrivs som det övergripande politiska målet. Syftet med den här rapporten är att utvärdera i vilken mån världens länder har förbättrat sig sedan FNs förra hållbarhetskonferens i Rio 1992 vad gäller att nå de då deklarerade skrivningarna om att världens alla länder skulle utvecklas mer hållbart ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Detta görs genom att ranka alla i den av TCO framtagna och öppet tillgängliggjorda databasen ingående länder utifrån en rad uppsatta ekonomiska, ekologiska och sociala indikatorer rörande demografi, BNP-tillväxt, inkomstfördelning, förvärvsfrekvens, energitillförsel, koldioxidutsläpp, utbildning och hälsa, det vill säga några av de områden som var föremål för ambitiösa skrivningar i slutdeklarationen från det förra Riomötet. Rapporten granskar vilka länder som har förbättrats mest över tid. Eftersom länderna hade så olika utgångsläge, och hållbar utveckling är en förändringsprocess, har vi fokuserat rankningen på förändringstakt. I de publicerade rankningslistorna nämns dock också det absoluta läget för respektive land, och i databasen kan man ranka alla länder utifrån både förändring över tid och läge vid valfri tidpunkt. Jämförelser görs gällande: kvinnlig förvärvsfrekvens offentliga investeringar på utbildningsområdet barnadödlighet koldioxidutsläpp och energitillförsel, inklusive förnybar energi där så lämpar sig görs också jämförelser utifrån ett per capitaperspektiv där allt mäts per person, respektive utifrån ett effektivitetsperspektiv, där allt mäts i förhållande till BNP. 1 I den här studien har TCO granskat de av världens länder det har gått att hitta data för under tidsspannet 1992 2008. För att FN ska kunna mäta hur medlemsländerna, inom ramen för hållbar utveckling, framöver lyckas med att skapa en grön ekonomi, har en idé lanserats om att sätta upp hållbarhetsmål. Det existerar ett fåtal andra studier som lyfter fram liknande möjliga indikatorer där man rankar hur väl olika länder utvecklats över tid. 2 1 Mätt utifrån köpkraftsparitet purchasing power party (PPP) men vill man kan man istället använda verkliga växelkurser market exchange rates (MER). Data beräknade på det sättet går också att hitta i databasen ( www.tco.se/riorank ) 2 På det ekonomiska området och på utbildningsområdet respektive hälsoområdet görs specialstudier av OECD och en rad andra aktörer och FN-organ som UNDP, Världsbanken och IEA. Men samlat på detta sätt, och rankningsbart över tid finns inte så många andra databaser eller studier framtagna. Climate Change Performance Index från tyska Germanwatch är en rankning av cirka 60 länder baserat på nuläget och med en jämförelse med samma rankning året innan. Environmental Performance Index från Yale tittar på en mängd olika indikatorer och väger samman dessa till ett index och en rankningslista. Deras tabeller innehåller data från år 2000, mindre om energi och mer om olika miljövariabler. En rapport från UNEP beskriver vad som hänt sedan förra Rio-mötet, men bara på global nivå, ej på ländernivå. På det sociala området gör FN och andra internationella organisationer ibland tematiska genomgångar av sociala indikatorer. Det finns också grafiska internetbaserade verktyg som Gapminder som åskådliggör demografiska, ekonomiska, energi- och utsläppsdata i diagramform utifrån samma, eller liknande, internationella erkända databaser vi använt oss av. TCOs Rio Ranking 2012:3 tco granskar 6/2012 7

Hållbarhetsmålen skulle kunna likna FNs millenniemål 3 som är uppsatta för att halvera världsfattigdomen. Ett bra sätt att säkra mätbarheten är att utnyttja befintliga data. Då får man också längre tidsserier som kan underlätta analysen och tolkningen av data. 3 http://www.un.org/millenniumgoals/ Studien har projektletts av Kristian Skånberg, TCO. Mårten Berglund, SCBs enhet för miljöräkenskaper, har ansvarat för databearbetning. Ett tack riktas till Kristofer Jakobsson, Uppsala universitet, för kommentarer och goda råd angående energiberäkningar. 8 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012

Läshjälp och kort metodgenomgång Rankningsresultaten nedan läses med fördel genom att man laddar ned Exceldatabasen från länken tco.se/riorank och hittar motsvarande fullständiga tabeller i den. Alla här i resultatdelen kortversionspresenterade tabeller kan hittas på respektive flik i sin fullständiga version i databasen. Se Appendix A för mer detaljerade instruktioner. I Appendix B framgår vilka 134 länder som ingår i denna studie. Tidsperioden som studeras är oftast 1992 2008. Vi har valt att använda tre års löpande medelvärden för att undvika att enstaka års enskildheter ska få för stort genomslag på resultaten. Data för det första angivna året 1992 är alltså ett medelvärde av 1991, 1992 och 1993. Det innebär också att trots att data finns för år 2010 för några länder gällande vissa parametrar, blir sista angivna år oftast 2008, som är ett genomsnitt av 2007, 2008 och 2009. De grunddata som använts är: befolkningens storlek i olika länder, och befolkningstillväxten ekonomisk omsättning, BNP, i olika länder, och ekonomisk tillväxt. Sedan används dessa demografiska och ekonomiska data för att på olika sätt analysera andra grunddata gällande: ekonomiska investeringar på utbildningsområdet i olika länder och hur dessa förändrats över tid barnadödligheten i olika länder och hur den förändrats över tid energitillförseln i olika länder och hur den förändrats över tiden andelen förnybar energi i olika länders energimix, och hur den förändrats över tid, samt koldioxidutsläppen i olika länder, och hur de förändrats över tid. Därtill har data tagits fram gällande: förvärvsfrekvens för kvinnor och män i olika länder, och hur de förändrats över tid inkomstfördelningen i olika länder och hur den förändrats över tid. När energitillförsel och koldioxidutsläpp mäts per BNP i varje land, så blir det gentemot köpkraftsparitetsjusterade BNP-mått (PPP purchasing power parity). I löpande text uttrycks det som ländernas energi- respektive utsläppseffektivitet, eller energiintensitet och koldioxidutsläppsintensitet, och ibland som energi/vara respektive utsläpp/vara. TCOs Rio Ranking 2012:3 tco granskar 6/2012 9

Resultat Databasen möjliggör konstruerandet av ett stort antal rankningslistor. Här lyfts fyra listor fram för tidsperioden 1992 2008 utgående från mått som vart och ett kan härledas till åtminstone två av de tre hållbarhetsdimensionerna. Först presenteras tre rankningslistor som lästa från toppen visar de länder: vars förvärvsfrekvens förändrats sig mest i jämställd riktning, mätt som förändring av kvinnors förvärvsfrekvens 1992 2008 vars andel av BNP till investeringar i utbildning ökat mest 1998 2008 vars nivå på barnadödlighet förbättrats mest. Måttet är konstruerat som procentuell gap-closure, det vill säga hur långt man förflyttat sig procentuellt mot noll barndödlighet 2008 jämfört hur man låg till 1992. Allra sist presenteras en rankningslista över de länder som minskat sina koldioxidutsläpp procentuellt sett mest under perioden 1992 2008. De bakomliggande faktorerna bakom varje lands utsläppsförändring presenteras också. De är: förändringen i befolkning: fler människor ger upphov till mer utsläpp allt annat lika förändring i BNP/capita: mer produktion eller konsumtion per person ger upphov till mer utsläpp, allt annat lika förändring i energieffektivitet: där en effektivitetsförbättring ger upphov till en minskning av utsläpp per producerad vara, allt annat lika förändring i andel förnybar energi: där en ökad andel minskar utsläppen allt annat lika förändringen av den fossila tillförda energins koldioxidintensitet där förändringar i fördelningen mellan kol, olja och naturgas i den rest av fossilbränslen som fortfarande används påverkar utsläppen eftersom de olika fossila bränslena är olika smutsiga. Hur de valda måtten förhåller sig till de olika hållbarhetsdimensionerna Högt kvinnlig förvärvsfrekvens är en ekonomisk framgångsfaktor som också ofta leder till ökad jämställdhet, som i sig är en social framgångsfaktor. Utbildning är både en ekonomisk och social framgångsfaktor. God hälsa, här mätt som (låg) barnadödlighet är en ekonomisk och social framgångsfaktor, men därtill också ofta ett resultat av en god yttre miljö. Människors hälsa gynnas av att ekologiska hållbarhetsmått pekar åt rätt håll. Förbättrad (minskad) koldioxidintensitet är en ekonomisk framgångsfaktor eftersom både energi och utsläpp kostar, och antas komma att kosta allt mer. Förbättringar av koldioxidutsläppseffektiviteten som leder till minskade utsläpp också i absoluta tal gör det lättare att nå miljömål och ekolo- 10 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012

gisk hållbarhet. Efter de tre första rankningslistorna kommenteras en rad andra resultat som kan hittas i databasen rörande befolkningsutveckling, ekonomisk utveckling, inkomstfördelning, förvärvsfrekvens, utbildning, hälsa, total energitillförsel, förnybar energi, och koldioxidutsläpp. Allra sist presenteras rankningslistan över vilka länder som minskat sina klimatutsläpp mest procentuellt sett. Rankningslistor För er som vill se alla länder i rankningslistorna hänvisas till databasen, och till appendix B, där koldioxidintensitetsrankningslistan för samtliga länder finns presentad. I resultatavsnittet nedan minskas rankningslistornas omfång av utrymmesskäl. De listor som presenteras tar bara med världens fem största ekonomier, värdlandet Brasilien, de nordiska länderna och de tre länder som hamnar högst i respektive rankning, samt det land som hamnat sist. Dessutom presenteras det globala snittet och EU-27- snittet som jämförelse. Kvinnlig förvärvsfrekvens Kvinnors roll i samhällslivet, och i samhällsekonomin, lyfts ofta fram av FN som en framgångsfaktor. EU har som målsättning i sin nuvarande framtidsstrategi att öka den kvinnliga förvärvsfrekvensen för att få fart på den ekonomiska aktiviteten. Nedan presenteras en rankningslista som beskriver förändringen i det kvinnliga arbetskraftsdeltagandet sedan 1992. Det finns en rad skäl till att olika länder har olika nivåer: hur länge kvinnor går i skolan, hur länge de är hemma med barn, när de får gå i pension och hur många förväntade år de har kvar av livet då. Dessutom har tyvärr olika länder valt att presentera sina data utifrån olika åldersgränser. Att mäta förändringen från 1992 till 2008 tar fokus från skillnader i utgångsläget, och lyfter fram de länder där kvinnans position i arbetslivet stärkts oavsett hur varje land mätt sitt kvinnliga förvärvsdeltagande. Med reservation för de fall där kvinnors pensionsrättigheter stärkts, speciellt om medellivslängden också ökat, eller kvinnors studielängd förlängts, bör en ökning av den kvinnliga förvärvsfrekvensen ses som ett mått på ökad jämställdhet, och en förbättring av både den ekonomiska och sociala hållbarheten i samhället. TCOs Rio Ranking 2012:3 tco granskar 6/2012 11

Mer jämställd försörjning, mätt som ökning av kvinnors förvärvsfrekvens 1992 2008, procentenheter. Förändring 1992 2008 Nivå 2008 4 Procentenheter Rank Procentenheter Rank Peru 22 1 61 20 Irland 20 2 50 54 Colombia 19 3 45 82 Norge 9 25 61 22 Brasilien 6 54 52 44 Tyskland 4 64 48 87 Danmark 3 73 58 27 Island 2 76 62 12 Finland 2 78 53 40 USA 2 81 55 37 Sverige -2 104 56 34 Japan -3 115 47 71 Indien -3 116 30 113 Kina -4 120 66 14 Moldavien -15 133* 40 101 4 Kvinnlig förvärvsfrekvens, i de flesta länder för kvinnor över 15 år. Världen -0,5 49 EU-27 5 46 * sist Det är mycket stor skillnad mellan länder med hög kvinnlig förvärvsfrekvens Zimbabwe och en rad andra fattiga länder där uppemot 80 procent av alla kvinnor är förvärvsarbetande och länder med låg kvinnlig förvärvsfrekvens Irak och andra länder i Mellanöstern och Nordafrika där bara drygt 10 procent är förvärvsarbetande. 5 För världen som helhet har det kvinnliga förvärvsdeltagandet minskat med en halv procentenhet sedan det förra Riomötet, och låg 2008 på 49 procent. I EU har dock den kvinnliga förvärvsfrekvensen ökat med 5 procentenheter och är uppe på 46 procent. 5 I länder med mycket hög kvinnlig förvärvsfrekvens kan denna höga förvärvsfrekvens bero på att kvinnor inte får tillgång till utbildning eller på grund av dåliga häsoförhållanden inte lever så länge att de hinner gå i pension. En ökning från redan höga nivåer skulle teoretiskt alltså kunna vara en indikator på försämrad jämställdhet. Utbildning Utbildning lyfts inom både ekonomisk och annan samhällsvetenskaplig forskning fram som gynnsamt för både ekonomisk och social utveckling, och därmed också för ekonomisk och social hållbarhet. De ekonomiska medel, här mätt som andel av BNP, som läggs på utbildning, är ingen bra värdemätare på de utbildningsresultat ett land uppnår. Förutsättningarna att lyckas väl med att utbilda sin befolkning blir ändå bättre ju mer ekonomiska resurser, ju högre andel av BNP, man lägger på utbildningsinvesteringar, allt annat lika. En höjning av andelen förbättrar förutsättningarna, medan en sänkning med största sannolikheten försämrar förutsättningarna. En låg andel i ett rikt land kan vara mer i absolut köpkraft än en högre andel av BNP i ett fattigt land, men genom att jämföra förändringen av andelen av BNP som går till utbildning över tid så erhålls en mätare på den vikt utbildning ges av respektive land. 12 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012

Högre utbildad befolkning, mätt som ökning av andel av BNP som gått till investeringar i utbildning 1998 2008, procentenheter. Förändring 1998-2008 Nivå 2008 Procentenheter Rank Procentenheter Rank Cuba 7,0 1 13,6 1 Tanzania 4,9 2 6,9 8 Moldavien 3,6 3 8,2 2 Island 0,6 28 7,6 5 Brasilien 0,5 31 5,4 33 USA 0,4 34 5,5 29 Finland 0 45 6,1 17 Tyskland 0 47 4,6 60 Japan -0,1 51 3,4 84 Indien -0,5 58 3,1 88 Danmark -0,5 59 7,7 4 Sverige -0,8 65 6,8 9 Norge -1,0 73 6,5 10 Brunei -3,2 86* 2,0 108** Kina har bara en datapunkt från 1992 på under två procent Världen 0,5 4,6 EU-27 0,4 5,4 * sist, ** tredje sist Världens offentliga utbildningsinvesteringar, mätt som andel av BNP, har ökat med en halv procentenhet och utgör nu en andel på lite under fem procent. Det land som satsar mest, Kuba, ligger tre gånger högre och har det senaste decenniet fördubblat sin andel. I botten återfinns både väldigt rika länder som Förenade Arabemiraten som satsar mindre än en procentoch en rad mycket fattiga länder som Zimbabwe, Bangladesh, Kambodja, Eritrea och Dominikanska Republiken, vilka ligger under två procent. Att nå en hållbar utveckling för länder med en stor andel unga i befolkningen är knappast möjlig med så små utbildningssatsningar. Bland de länder som minskat sin andel återfinns både rika länder som Brunei, Saudi-Arabien, Qatar, Nya Zeeland, Israel och Norge, och fattiga länder som Eritrea, Namibia och Mongoliet. Bland de länder som ökat sin andel mest återfinns inget riktigt rikt land. EU-länderna Cypern och Irland, som under de senaste två decennierna utvecklats väl ekonomiskt, men som nu brottas med ekonomiska problem, uppvisade dock en ökad andel med drygt två respektive drygt en procent. De nordiska länderna ligger alla över EU-snittet gällande nivån på utbildningsinvesteringar, men andelen av BNP som går till utbildningsområdet sjunker markant, med uppemot en procentenhet i både Norge och Sverige. Både utvecklade länder och utvecklingsländer borde vinnlägga sig om att göra tillräckliga utbildningssatsningar, för utan sådana försvåras en ekonomisk och social hållbar utveckling. TCOs Rio Ranking 2012:3 tco granskar 6/2012 13

Folkhälsa mätt som minskad barnadödlighet God folkhälsa är en förutsättning både för en ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Ett möjligt mått på folkhälsa skulle vara att liksom gällande utbildning mäta andelen av BNP som går till hälso- och sjukvårdsområdet, men eftersom det på detta område finns effektmått som barnadödlighet har vi valt att använda det. Ett bättre folkhälsoläge, som gynnar en hållbar utveckling, borde hänga bra samman med minskad barnadödlighet, vi har därför valt att mäta förändringen i barnadödlighet sedan Riomötet 1992. Rankningen har gjorts utifrån högsta procentuella minskning av barnadödligheten, det vill säga hur långt emot målet noll barnadödlighet varje land nått utifrån det läge de hade 1992. Förändring av barnadödlighet, mätt som procentuell förflyttning mot noll barnadödlighet, 1992 2008. Förändring 1992 2008 Nivå 2008 Procent Rank Barnadödlighetstal 6 Rank Oman -73 1 11,0 49 Turkiet -71 2 21,0 81 Egypten -69 3 25,5 72 Brasilien -60 14 22,0 74 Island -55 28 2,6 1 Kina -55 29 21,0 70 Norge -50 45 3,6 8 Sverige -47 59 3,2 3 Finland -46 63 3,3 4 Danmark -45 69 4,3 12 Japan -44 73 3,4 5 Tyskland -43 75 4,4 14 Indien -39 88 66,7 110 USA -27 116 7,7 38 Sydafrika +13 133* 65,6 108 6 Mätt som antal barn som dör före sin femårsdag utav 1000 levande födda barn. Världen -40 60,8 EU-27-52 5,5 *(sist) Det är en mycket stor skillnad mellan gruppen länder med den högsta barnadödligheten där nästan två av tio födda barn dör i vissa fattiga konfliktfyllda afrikanska länder söder om Sahara och gruppen rika länder med den lägsta barnadödligheten, där bara tre barn av tusen födda dör i de nordiska länderna. Välkommet är att i nästan alla världens länder minskar barnadödligheten. Mellan hållbarhetskonferenserna i Rio och Johannesburg, det vill säga mellan åren 1992 och 2002, ökade barnadödligheten endast i Sydafrika, Zimbabwe och Kamerun. Sedan dess har barnadödligheten minskat överallt. 7 Världshälsoarbetet går åt rätt håll, men behoven är fortfarande skriande i fattiga områden, katastrofområden och konfliktområden. För att stärka den sociala hållbarheten, men också de andra hållbarhetsdimensionerna, behövs åtgärder inom en rad områden, inte minst mänskliga rättigheter och 7 I Sydafrika var dock ökningen mellan 1992 och 2002 så mycket större än minskningen sedan dess att landet sammantaget för perioden 1992 2008 som enda land hamnar på plus, det vill säga ökad barnadödlighet. 14 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012

demokrati, fattigdomsbekämpning, hög beredskap för naturkatastrofer samt konfliktförebyggande och fredsbevarande arbete. Befolkningsutveckling Världens befolkning har ökat med över 20 procent, långt över en miljard människor, sedan det förra Riotoppmötet. Ett femtontal länder, enbart i länder som vid förra Riomötet nyss lämnat Sovjetunionen eller dess östeuropeiska maktsfär, har minskat sin befolkning. I absoluta tal har Indien ökat sin befolkning mest, följt av Kina och Pakistan. En rad arab- och afrikanska länder ligger i topp vad gäller procentuell befolkningsökningstakt. Ekonomisk utveckling Världens ekonomi har som helhet vuxit med nästan 75 procent sedan 1992, mätt i köpkraftsjusterad BNP. Fattiga länder har vuxit snabbare än rika, om nu Kina som vuxit allra snabbast tillväxtmässigt längre kan räknas som ett fattigt land. Irland hamnar högst bland EUs länder. EU-27 har bara växt hälften så mycket som resten av världen. Följaktligen återfinns många av de traditionella ekonomiska stormakterna långt ned på den ekonomiska tillväxtlistan. Japan är sexa från slutet, Italien nia från slutet och Tyskland elva från slutet. De ligger precis före katastrofdrabbade länder som Haiti (naturkatastrofdrabbat) och Kongo-Kingshasa (krigsplågat), som haft negativ eller nolltillväxt under snart två decennier. Inkomstfördelning Trots att GINI-koefficienten 8 är det mest vedertagna måttet på ekonomisk jämlikhet saknas data för så många länder och så många år att rankningslistan till slut inte ens innehöll hälften av de studerade länderna. Även nordiska länder, som alla utmärker sig genom att ha bland världens mest jämlika inkomstfördelningar, saknar i Världsbanksdatabaserna data utom för något enstaka år då de återfinns topp fem med GINI-värden på runt 25. För de nordiska länderna visar dock andra studier på ökande ekonomisk ojämlikhet de senaste decennierna. 9 Lägst värde i databasen hade Slovakien som hade ett GINI-värde under 20 år 1992. Av de länder som har värden för 2008 ligger Slovakien fortfarande lägst, men nu på ett värde nära 27. Högst värde, med mest ojämlik fördelning, hade 2008 Sydafrika med ett GINI-värde en bit över 60. 8 GINI-koefficienten mäter avvikelser från en helt jämn inkomstfördelning, som ger GINI-värdet noll. 9 En samlad bild ges av en studie av Fritzell et al gjord av Institutet för framtidsstudier. Norge har en något gynnsammare utveckling mellan 2005 och 2008, men alla nordiska länder har högre GINI-värden än 1992. 23 av 53 studerade länder har fått en jämnare inkomstfördelning, och 30 länder har fått en mer ojämlik inkomstfördelning. Störst resa mot ökad jämlikhet har Kirgiztan, Armenien och Jordanien gjort som tagit mer än 10 steg, från värden runt 50 ned mot värden kring 35. Detta har lett till att de gått från nedre delen av undre halvan till mitten av rankningslistan. Brasilien har gått mot något ökad ojämlikhet och ligger i botten av rankningslistan med ett värde på 55. TCOs Rio Ranking 2012:3 tco granskar 6/2012 15

Energi De stora energislukarna i absoluta termer mätt är de största och rikaste ekonomierna, men efter USA och Kina ligger Ryssland. Kina ökar sin energianvändning kraftigt och är snart ifatt USA, vars energianvändnings mer eller mindre varit konstant sedan förra Riomötet. Rysslands energianvändning krymper i och med gjorda effektiviseringar sedan Sovjetrepublikens fall. Det ekonomiskt och energianvändningsmässigt snabbväxande Indien kommer snart att vara världens tredje största energianvändare. Världen som helhet har ökat sin energitillförsel med runt två procent per år de senaste två decennierna, men över 20 länder har minskat sin energianvändning, huvudsakligen forna Sovjetrepubliker eller gamla öststater. Tyskland och England har också minskat energianvändningen marginellt, medan EU-27 som helhet ökat med nästan tio procent sammantaget sedan 1992. Mer än tjugo länder har mer än fördubblat sin energianvändning, huvudsakligen oljestater men också Kina, Thailand och Vietnam. Förklaringen för de två sistnämnda är, förutom hög ekonomisk tillväxt, stora turistsatsningar, där en hel del energianvändning kan sägas ske på grund av alla besökare. Mätt per person utjämnas nästan ökningen mellan världen och EU, eftersom energianvändningen i världen ska slås ut på en miljard mer människor, samtidigt som EU-27-medlemsländerna knappt ökat sin sammanlagda befolkning alls. Nästan 40 länder har minskat sin per capita användning av energi. Danmark finns bland dem, och Sverige hamnade också på rätt sida mållinjen med en minskning på några procent. Bara Trinidad, Kuwait, Oman, Iran, Kina och Island har fördubblat sin energianvändning per capita sedan 1992. Delar man energianvändningen med BNP så får man ett mått på ländernas energi effektivitet. EU-27 har förbättrat sin energieffektivitet med över 30 procent och världen som helhet med drygt 25 procent. Bara knappt 30 länder har blivit mindre energieffektiva. Bland dessa finns ett antal länder med dålig ekonomisk utveckling, några som har haft en snabb men energiintensiv utveckling som Island och Brasilien, samt en rad oljestater som inte behövt snåla med den egna oljan och gasen. De forna östländerna återfinns också här i topp, och de allra främsta har fördubblat sin energieffektivitet två gånger om. Kina har lyckats fördubbla sin energieffektivitet, trots att de också fördubblat sin energianvändning, vilket visar hur snabb den ekonomiska tillväxten där har varit. Energifrågan är central vad gäller att uppnå en hållbar utveckling. All energi tillförsel påverkar miljön, men olika mycket. Nivån på energitillförseln, och det sätt den sker på, avgör alltså i hög utsträckning hur den ekologiska hållbarheten utvecklas. Tillgång till energi är också central för att leva ett drägligt liv, och därmed viktigt för hur den sociala hållbarheten utvecklas. Energieffektiviten är en viktig faktor vad gäller ekonomiska verksamheters konkurrenskraft, speciellt om aktiviteterna är energiintensiva och energipriserna höga, vilket gör att även den ekonomiska hållbarheten avgörs av hur energifrågan hanteras politiskt. 16 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012

Eftersatt energieffektivitet urholkar länders konkurrenskraft, speciellt i dessa tider av höga energipriser. De ekonomiska konsekvenserna förvärras då också än mer för de länder som inte har så hög egen energiförsörjningsgrad. Den höga, i värsta fall ökande, energinotan, cirkulerar då inte ens inom landet, utan försämrar handelsbalansen. De negativa effekterna höga energipriser sägs ha på tillväxtmöjligheterna i ekonomin blir givetvis större ju mer av pengarna som ska bekosta energifördyringen som lämnar landet. För energiråvaruexporterande länder blir effekten den omvända; deras exportinkomster stiger när de får mer betalt på världsmarknaden för sina energiråvaror eller den elektricitet de säljer. Även om en rad forna öststater har energieffektiviserat mest, ligger dessa länders energiintensitet fortfarande mer än dubbelt så högt i jämförelse med de mest energieffektiva konkurrentländerna. Det gäller alltså att förbättringarna fortsätter för att kostnadsnivån för produktionen inte ska urgröpa konkurrenskraften framöver. När energi är dyrt får företag med sämre energieffektivitet än konkurrenterna högre kostnadsläge och sämre konkurrenskraft. När ett lands energinota utgör en tillräckligt stor andel av ett lands BNP, någonstans mellan fem och tio procent, börjar konjunkturbedömare oroa sig för att den ekonomiska tillväxten ska påverkas negativt. 10 Tack vare att nästan alla länder har energieffektiviserats krävs dock numer ganska höga energiprisökningar för att den samlade energinotan ska nå en så hög andel av BNP. Med dagens oljeprisnivåer, där våren 2012 innebar ett historiskt oljeprisrekord i euro, kan man dock nu läsa om denna oro på tidningarnas ekonomisidor nästan dagligen eftersom det världsekonomiska läget redan är så ansträngt. Senast var det IMF 11 som våren 2012 målade upp fortsatt finansiell instabilitet vad gällde statsskuldsutveckling och bankers balansräkningar, respektive fortsatt höga oljepriser som de två största hoten mot den lilla återhämtning i världsekonomin man spådde. 10 T ex Martin Wulf i Financial Times 2012-03-27. http://www. ft.com/intl/cms/s/0/41ba759a- 7730-11e1-baf3-00144feab49a. html#axzz1rquqikvg 11 http://www.imf.org/external/pubs/ ft/survey/so/2012/new041912a. htm Att länder har olika energi/varukvoter beror delvis på att de har olika industristruktur. Att ha en högre energi/varukvot än länder som tillverkar samma sorts varor innebär en konkurrensnackdel som förvärras alltmer ju högre energipriserna stiger. Tre skäl anges oftare än andra till att energipriserna kan stiga ytterligare från redan nu höga nivåer: svårigheterna att pumpa upp olja i den takt efterfrågan ökar att kraftverk som anses för farliga eller miljöpåverkande tvingas stänga ned, och den spända geopolitiska utvecklingen i Mellanöstern. Den dag när världens klimatpolitik skärps kommer antagligen ekonomiska styrmedel att göra fossilbränslen, och därmed energi i allmänhet, än dyrare. Ökad energieffektivitet kommer därmed framöver att utgöra en nyckelfaktor både vad gäller att förbättra konkurrenskraft och att lösa miljö- och klimatproblemen. Alla har alltid behövt betala för att få tillgång till energi, antingen ge- TCOs Rio Ranking 2012:3 tco granskar 6/2012 17

nom att investera i egna kraftverk, eller att köpa på marknaden. Några länder har infört skatt på koldioxidutsläpp och EU har infört handel med koldioxid utsläppsrätter, vilket fördyrar fossil energitillförsel. Priset på el har också ökat på grund av utsläppshandeln. Antagligen kommer energianvändare framöver att behöva betala mer inte bara för energi utan också för de eventuella koldioxidutsläpp energianvändningen leder till. Då räcker det inte med att vara energieffektiv för att vara konkurrenskraftig, utan då måste man också vara utsläppseffektiv. Hur energiineffektivitet kan inverka ekonomiskt kan exemplifieras av de sydeuropeiska länder som under perioden 1972 1992 försämrade sin energi effektivitet Spanien, Grekland och Portugal. De har haft en något bättre energieffektivitetsutveckling sedan dess, men alla länderna ligger långt sämre än världsgenomsnittet även under perioden sedan 1992. Portugal har till och med fortsatt att försämras. Italien som utvecklades något bättre under 70- och 80-talen, har börjat försämras sedan 1992. Att dessa länder försummat sin energieffektivisering under flera decennier har kostat dem stora pengar i form av onödig energiimport. Hade de haft samma energi effektivitetsutveckling som Tyskland, som de numer delar valuta med, hade de sluppit betala en samlad extra energinota på uppemot som mest 70 procent (för Portugal) av BNP sedan 1972. 12 Notera att dessa länders nuvarande statsskulder bara är något större än dessa länders respektive samlade ekonomiska merkostnad för huvudsakligen importerad energi orsakat av att ländernas energieffektiviseringsarbete har släpat efter. Hong Kong, Schweiz och Japan, alla nästan helt utan egna energiresurser, har samtliga bland de lägsta energi/varukvoterna av världens länder. När Japan nu ska förnya sitt energisystem efter att ha, åtminstone till vidare, stängt alla kärnkraftverk kommer fortsatt energieffektivisering säkert att vara en viktig del av landets energipolitik. De länder som har högst energi/ varukvot ligger mer än tio gånger högre, men dessa länder är ofta oljeländer med tillgång till egen billig energi. Sinar källorna kommer dock en radikal omställning att bli av nöden för dessa energislösande länder. Förnyelsebar energi Världen som helhet har inte ökat andelen förnybar energi överhuvudtaget sedan 1992. Utvecklingen har faktiskt stått helt stilla ända sedan FNs första miljökonferens 1972. Det var 13 procent förnybar energi 1972, 13 procent 1992, och det är fortfarande 13 procent idag. EU-27 ökar sin andel förnybar energi, men ligger ännu en bit under världssnittet. 12 Överslagsberäkningen är gjord utifrån den större TCO Rio Rankdatabasen där och bygger på att Tysklands och Luxemburgs energieffektivitetsutveckling har fått ersätta Spanien, Portugal och Greklands egna under perioden 1972 och framåt. Energikostnadens andel av BNP har hämtats från USAs Energy Information Administration (Annual Energy Review 2010, page 12) och utifrån USA energieffektiviseringsutveckling har energikostnadens andel i andra länder kunnat överslagsberäknas. Eftersom de berörda länderas energimix har låg andel förnybart och huvudsakligen består av importerade fossilbränslen, som prissätts på världsmarknaden, bör denna beräkningsgång leda någorlunda rätt. Merkostnaden för varje land ifråga har sedan beräknats år från år som skillnaden mellan den andel av BNP som gått till energikostnader när landet haft sin egen energieffektiviserings utveckli ng, och den del som hade gjort det om landet haft Tyskland eller Luxemburgs, och så har skillnaden för alla år, uttryckt som andel av BNP, summerats. Mäter man den nya tillförda förnybara energin inte som andel, utan i TWh, bygger Kina och Brasilien ut sin förnybara kraft mest, följt av Indien, Nigeria, Tyskland, Indonesien och Etiopien. En rad olika sorts ekonomier gör alltså alla stora satsningar på förnybar energi. Det är dock bara i Tyskland som satsningarna också innebär att den förnybara andelen energi ökar. I alla de andra länderna växer de icke-förnybara energiinvesteringarna ännu snabbare än det förnybara. I många fall växer den fossila energin så mycket snabbare att den förnybara andelen energi minskat med nära (Indone- 18 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012

sien) eller över (Indien) tio procentenheter. I Kinas fall har den förnybara energins andel halverats från nästan 25 procent till tolv procent på bara knappt två decennier, trots att Kina nu anses världsledande både vad gäller solceller och vindkraft. De länder som ökat sin andel förnybart mest är dels länder som inte haft råd att importera olja som Zimbabwe, länder som energieffektiviserat så hårt att den förnybara delen täcker en mycket större del av totalen (forna östländer), men också länder som investerat mycket i förnybar energi som Tyskland, Danmark, Island och Sverige. En rad afrikanska länder ligger i topp vad gäller nivån på den förnybara andelen energi med över 90 procent, varifrån det ju är svårt att öka ytterligare. Ett mått på hur ren den tillförda energi ett land använder sig av är får man genom att titta på koldioxidintensiteten i energin (kg CO 2 /kwh). Världen som helhet använder mer klimatpåverkande energislag nu än då, även om försämringen är marginell. Klimatförhandlingarna som påbörjades i början av nittiotalet har alltså inte över huvud taget lyckats minska den tillförda energins koldioxidinnehåll, utan tvärtom är varje tillförd energienhet något mer klimatpåverkande idag än den var när klimat och hållbarhetsförhandlingarna påbörjades under 1990-talets första år. Den största förbättringen av energirenheten i relativa termer har gjorts av afrikanska länder som ökat sin förnybara andel, och några forna öststater som höjt verkningsgraden i sina fossila kraftverk. De länder som minskat sin andel förnybart försämrar nästan alltid sin energirenhet eftersom en mindre andel förnybart nästan alltid innebär en ökad andel fossil energitillförsel. Energisystemet kan till och med bli mer klimatpåverkande även om den förnybara andelen energi ökar, om de något renare bränslena gas och olja samtidigt tappar marknadsandelar till det smutsigare kolet. EUs energimix har dock blivit nästan tio procent renare sedan 1992. För att skapa en grön ekonomi, nå en ekologiskt hållbar utveckling och undvika för stora klimatförändringar behöver världen snabbt genomföra en stor ökning av andelen förnybar energi. Ju mer världen samtidigt arbetar med energieffektivisering, desto fortare kommer det att gå. Koldioxidutsläpp Ryssland, Ukraina och Tyskland har minskat sina koldioxidutsläpp mest i absoluta tal sedan 1992. Ytterligare 33 av de 134 studerade länderna har lyckats minska sina koldioxidutsläpp. Världen som helhet har ökat utsläppen med runt 40 procent sedan 1992. Bunkerbränsleanvändningen för den internationella fartygstrafiken och flygtrafiken, vilka ännu ligger utanför de internationella klimatförhandlingarna, har ökat ännu snabbare med runt 50 respektive 70 procent. Mätt som procentuella utsläppsminskningar ser rankningslistan mer eller mindre likadan ut, även om länder med snabbt växande befolkning klättrar några placeringar. Den genomsnittlige världsmedborgaren har ökat sina koldioxidutsläpp med drygt tio procent sedan 1992. TCOs Rio Ranking 2012:3 tco granskar 6/2012 19

Lägst koldioxidutsläpp per person, om man ser till nivån och inte förändringen, har de länder med hög andel förnybar energi och därmed låga utsläpp per mängd tillförd energi, men också länder som inte använder så mycket energi. Högst utsläpp per person har rika oljestater, men också rika länder med låg andel förnybar energi. Därefter kommer medelinkomstländer med hög andel fossil energi som förbränns med ålderstigen teknik med låg verkningsgrad. Mäts istället utsläppen utifrån ett konsumtionsperspektiv (där utsläppen i ett land kopplas till exporten subtraheras, medan utsläppen kopplade till importen adderas) ändras siffrorna och rankningslistorna väsentligt för länder med stor utrikeshandel, samt för en del små turistparadis med många besökare vars vistelser ibland leder till stora utsläpp. 13 Gällande utsläppsintensitet, det vill säga koldioxidutsläpp/bnp, är utvecklingen densamma som för energieffektiviteten, det vill säga det har skett en förbättring med över 20 procent. Utsläpp- och energieffektiviteten kommer att följas åt så länge andelen förnybar energi inte ökar och koldioxidutsläppen per enhet tillförd energi inte minskar. Två tredjedelar av de studerade länderna i världen har blivit utsläppseffektivare, men runt 40 länder har blivit mindre klimateffektiva med ökande utsläpp per vara sedan 1992. I topp återfinns samma forna östländer som i alla andra tidigare genomgångna rankningar av utsläpps- och energianvändningsminskning. De allra bästa har fördubblat sin utsläppseffektivitet inte bara en gång utan två gånger under dessa två decennier. En fördubbling av utsläppseffektiviteten har också finansiella center som Luxemburg och Singapore lyckats med. Kina och Sverige har nästan halverat sina utsläppsintensiteter genom att öka utsläppseffektiviteten med cirka 80 procent. Skillnaden är att i Sverige har detta inneburit sänkta totala utsläpp, medan i Kina växer ekonomin snabbare än effektiviseringseffekterna, varvid de totala utsläppen fortsätter att öka snabbt. 13 Data och analyser över konsumtionsperspektivet publiceras dock ej i denna TCO Rio Ranking-rapport, utan kommer att publiceras inför Qatarklimatförhandlingsmötet hösten 2012. Information om konsumtionsperspektivet finns t ex i Global Carbon Project, 2011. Några mycket fattiga länder i Afrika och Asien, som inte har tillgång till, eller råd att importera, så mycket fossilbränslen, och därmed lever kvar med en hög andel förnybar energi och låg energitillförsel, har utsläpps/varukvoter under 0,1. Schweiz och Sverige ligger inte långt efter med kvoter något under 0,2. De allra senaste åren har klimateffektivitetsförbättringstakten i världen nästan avstannat. Fortast gick förbättring innan klimatförhandlingarna påbörjades 1992, sedan dess har takten sänkts något, för att de senaste åren närma sig bara någon enstaka procent per år. Detta bådar inte gott vad gäller världens förmåga att komma tillrätta med utsläppsminskningarna av växthusgaser eftersom världsekonomin brukar växa med mellan tre och fem procent per år. Den sista rankningslistan visar utsläppsförändringar. Tabellen, som är uppställd som en multiplikativ ekvation 14, ska läsas så här: ΔI = procentuella förändringen av koldioxidutsläppen ΔP = procentuella förändringen av befolkningen ΔA = procentuella förändringen av medelinkomsten (mätt som köpkraftsparitets-bnp-per- caoita ΔTe = procentuella förändringen av energieffektiviteten (mätt som primärenergianvändningen delat med förädlingssvärdet i hela ekonomin, definierat som joule/köpkrafts-bnp) 14 Värdena i de fem högra kolumnerna i tabellen kan multipliceras om hela tabellen först görs om till indexvärden och därefter delas med hundra så att tillväxtfaktorer erhålls. T.ex. 43 får indexvärdet 143, vilket sen blir tillväxtfaktorn 1,43. Värdet -20 får indexvärdet 80 som ger en tillväxtfaktor på 0,8. Multipliceras alltså dessa tillväxtfaktorer i de fem högra kolumnerna med varandra erhålls tillväxtfaktorn för koldioxidutsläppen, som tolkat som procentuell förändring är det som visas i fet stil i tabellen. 20 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012

ΔTr = procentuella förändringen av andelen icke förnybar energi (andelen förnybar energi mäts som mängd tillförd förnybar primärenergi delat med total primärenergianvändning, det vill säga IEAs defintion; andelen icke förnybar energi är då 1 minus det talet) ΔTi = procentuella förändringen av koldioxidinternsiteten i den icke-förnybara andelen av energimixen, mätt som CO 2 /joule av den icke förnybara delen av primärenergianvändningen) Förenklat uttryckt beskriver ekvationen att utsläppsförändringen till olika stor del beror på om man blivit fler eller färre människor, i genomsnitt rikare eller inte, om man använt sin energi mer ändamålsenligt eller inte, om man ökat eller minskat andelen förnybar energi, och om man bytt från renare till smutsigare icke förnybara bränslen eller inte. I = P x A x T 15 står för: impact = population x (economic) activity x technology, vilket i svensk översättning i detta fall blir: Koldioxidutsläppen = befolkningsförändring x medelinkomstförändring x tekniska förändringar i energisystemet, uppdelat på allmän energieffektivisering, samt hur andelen icke förnybar energi respektive olika icke förnybara energibärare förändrats. 15 IPAT-ekvationen från Ehrlich & Holdren, 1970 och Commoner, 1972. I den ursprungliga formuleringen stod A för Affluence, men i praktiskt bruk används oftast (economic) Activity, och då vanligtvis mätt som BNP/ capita. IPAT-ekvation för koldioxidförändring 1992 2008 Rang ΔI 1 ΔP ΔA ΔTe ΔTr 2 ΔTi Georgien 1-72 -10 43-72 -20-2 Moldavien 2-66 -4-14 -48-2 -20 Armenien 3-62 -11 178-76 -1-34 Danmark 22-14 6 29-26 -11-5 Tyskland 25-13 2 22-22 -7-4 Sverige 28-10 6 43-33 -9-2 Japan 37 8 3 14-7 0-1 USA 42 13 19 34-28 0-1 Finland 44 15 5 55-24 -6-2 Island 47 19 21 46 39-44 -13 Norge 58 36 11 42-19 7 0 Brasilien 75 61 24 32 2 1-5 Indien 105 124 29 121-35 24-3 Kina 114 168 14 325-51 16-2 Vietnam 131 450 24 159-28 158-8 Benin 132 1 794 64 24-5 736 18 EU-27-4 5 37-26 -4-6 World 38 23 41-21 0 1 1 Notera att ΔI ej är lika med ΔP + ΔA + ΔTe + ΔTr + ΔTi, utan att uppställningen är multiplikativ som framgår av tidigare fotnot. 2 Notera att värdet för denna variabel innebär den relativa förändringen av andelen icke förnyelsebar energi, dvs det innebär inte förändringen i procentenheter av andelen icke förnyelsebar energi. För tillgång till alla data och alla rankningslistor, använd länken tco.se/ riorank TCOs Rio Ranking 2012:3 tco granskar 6/2012 21

Referenser Commoner, B., 1972. The environmental cost of economic growth. In: Ridker, R.G. (ed). Population, resources, and the environment. The commission on population growth and the American future, Research reports, Volume III,Washington, D.C. Ehrlich, P.R. & Holdren, J.P., 1970. The people problem. Saturday Review, 53 (27), 42 43. Fritzell, Bäckman och Ritakallio, 2011, Income inequality and poverty: do the Nordic countries still constitute a family of their own?; i Changing Social Equality, Policy Press Germanwatch, 2011. The Climate Change Performance Index. Results 2012. Global Carbon Project, 2011. Carbon budget and trends 2010. Emissions transfer 1990 2010. Hämtad från http://www.globalcarbonproject.org/ carbonbudget 2012-01-26. IEA, 2011. World Energy Statistics and Balances. IMF, http://www.imf.org/external/pubs/ft/survey/so/2012/ NEW041912A.htm REN21, 2008. Renewables 2007. Global Status Report. UN, 2012. Millennium Development Goals. Hämtad från http://www.un.org/millenniumgoals 2012-04-25. UNEP, 2011. Keeping Track of Our Changing Environment: From Rio to Rio+20 (1992 2012). United States Energy Information Administration, Annual Energy Review 2010. Världsbanken, 2011 och 2012. World Bank Development Indicators. http://data.worldbank.org/data-catalog. Wulf, M., 2012. Financial Times, 2012-03-27. http://www.ft.com/intl/ cms/s/0/41ba759a-7730-11e1-baf3-00144feab49a.html#axzz1rquqikvg Yale Center for Environmental Law & Policy, 2011. 2012 Environmental Performance Index and Pilot Trend Environmental Performance Index. http://epi.yale.edu. 22 TCOs Rio Ranking 2012:3 TCO granskar 6/2012