2013 SUGGOR, SMÅGRISAR OCH SLAKTSVIN UTFODRING AV SVIN MED FRISKA DJUR OCH GOD AVKASTNING SOM MÅL
UTFODRINGS- FRÅN RAISIO EXPERTIS 2 Utfodring av svin 2013
RÄTT UTFODRING GER EFFEKTIVITET INNEHÅLL Utfodring av avelsdjur Uppfödning av gyltor till hållbara suggor...5 Högklassig sperma av avelsgalten...6 Utfodring av suggor Utfodring under dräktigheten...9 En vecka före grisningen...10 Utfodring under digivningen...13 Utfodring efter avvänjningen...14 Utfodringsprogram för suggor...17 Utfodring av smågrisar En god start för smågrisen...19 Tillräckligt med mjölk första veckorna...20 Tillskottsnäring förbättrar smågristillväxten...23 Den utmanande konsumtionsstarten...24 Utfodringsprogram för smågrisar...27 Utfodring av slaktsvin Slaktsvinens tillväxt...28 Konsumtionsförmågan avgör utfodringen...31 Kortare uppfödning med energiutfodring...32 Rätt slags proteinutfodring garanterar bästa tillväxten...35 Foderutnyttjandegraden beskriver effektiviteten...36 Utfodring av slaktsvin...39 Könsåtskild uppfödning...40 Allmänt Ett välmående djur producerar bäst...43 Svinet behöver rent vatten...44 Utfodringen påverkar utsläppen i miljön...47 Det blir allt viktigare med planerad produktion på svingårdarna. De internationella prisstegringarna på råvaror påverkar den finländska grisköttsproduktionen. Fodren är en stor utgiftspost, och därför lönar det sig att välja kvalitet och ett utfodringsprogram som passar för gården. Vi har uppdaterat handboken Utfodring av svin. I handboken hittar du mycket fakta och tips till hjälp för utfodringsplaneringen. Rätt utfodring och god skötsel är viktiga faktorer för en effektiv produktion i uppfödningen av suggor, smågrisar och slaktsvin. Den inhemska matkedjan har stor betydelse. Kunderna och Raisioagro kommer att lyckas genom samarbete och vi på Raisioagro vill ta hand om våra kompanjoner. Som vår kund har du alltid tillgång till den färskaste kunskapen, högklassiga foder och andra insatsvaror och förnödenheter. Dessutom får du professionella råd för foderplanering och analyser av den egna spannmålen. Du har väl redan besökt Raisioagros nätbutik? Där kan du snabbt och smidigt beställa bl.a. foder, utsäde, växtskyddsmedel och handelsgödsel. Be din personliga kundansvariga sända dig en användarkod och logga in på adressen shop.raisioagro.com. Låt det bli en vana att besöka nätbutiken där du får varor till ett förmånligare pris. Du kan vända dig till dina kundansvariga i allt som gäller din gård. Vi står till din tjänst! Tilläggsinformation: Päivi Volanto utvecklingschef för svinfoder tfn 050 363 6596 paivi.volanto@raisio.com Paavo Viitanen produktionsrådgivare tfn 040 869 6085 paavo.viitanen@raisio.com Utfodring av svin 2013 3
MÅTTLIG TILLVÄXT FÖRBÄTTRAR DJURETS HÅLLBARHET 4 Utfodring av svin 2013
AVELSDJUR UPPFÖDNING AV GYLTOR TILL HÅLLBARA SUGGOR Uppfödningen av gyltor ska inriktas på att ge suggor med starka ben och många kullar. Gyltan ger avkastning först efter den tredje kullen, då antalet spädgrisar börjar växa. Om procenten utslagna suggor efter en eller två grisningar är hög, växter behovet av nyrekryteringar. Stora mängder förstagrisare försämrar gårdens produktionsresultat beträffande kultingar, eftersom gyltor har mindre kullar och färre avvanda smågrisar än gamla suggor. Tillväxthastigheten påverkar hållbarheten Benen är ofta suggans svaga punkt och den vanligaste orsaken till utslagning. Om gyltan växer upp för snabbt leder det ofta till svaga ben i ett senare skede, vilket Raisioagros och MTT:s samforskning också visar. När gyltor föddes upp i en långsammare takt, blev antalet kullar högre. Under de fyra första levnadsmånaderna utvecklas könsorganen och livmodern. Därför är det skäl att börja begränsa tillväxten först då levande vikten är 45 50 kg. För att dämpa tillväxten begränsar man fodergivan och den får innehålla högst 2,8 fe/dag. En låg lysinhalt i fodret främjar tillväxten av späck. Fodret måste vara mättande för att gyltorna ska hålla sig lugna och inte utveckla svansbitningsbeteende. En måttlig dagstillväxt för en finländsk gylta är omkring 750 800 g, då hon väger 30 150 kg. Inseminering vid lämplig storlek Begränsad utfodring kräver flushing, för att gyltan ska ha lika många ägg vid ägglossningen som gyltor som fått mycket foder. Flushingen inleds 10 14 dagar före andra brunsten med ett särskilt flushing- eller smågrisfoder. Gyltan insemineras då hon är 230 250 dagar gammal och väger 140 160 kg. Då är gyltan omkring ett år vid sin första grisning. Om gyltan insemineras vid den andra eller tredje brunsten, blir hon hållbarare och första kullen större. I praktiken borde ryggspäcket vara omkring 16 18 mm vid grisningen. Gyltans mjölkproduktion är nästan lika stor som hos äldre individer, men konsumtionsförmågan är sämre. Gyltan tappar lätt sin vikt och får därför vara lite rundare vid grisningen än suggor som grisat flera gånger. Men gyltan får inte vara för fet, eftersom konsumtionen då minskar under digivningen och gyltan förlorar sitt hull. En lämplig hullklass vid grisningen är 4. Via temporär förflyttning till galten I gyltornas uppfödningsavdelning får det inte finns galtar, för att brunsten tydligt ska kunna märkas vid önskad tidpunkt. Under slutuppfödningen borde flyttningar av djuren undvikas, för att gyltorna inte ska bli brunstiga, innan de flyttas till insemineringsavdelningen. Gyltorna borde vara åtminstone 7,5 månader, innan de kommer i närheten av galten. Det lönar sig att flytta gyltorna till insemineringsavdelningen via en s.k. temporär förflyttning alltid då detta är möjligt. Omkring 4 veckor före önskad inseminering måste djuren flyttas till en annan avdelning, och därifrån flyttas gyltorna vidare till insemineringsavdelningen efter ungefär tre veckor. Galten visas upp för gyltorna först i insemineringsavdelningen. Ett annat sätt är att anteckna tiden för brunsterna i de temporära boxarna och flytta djuret till insemineringsavdelningen omkring 2 veckor efter brunsten. Utfodring av svin 2013 5
AVELSDJUR HÖGKLASSIG SPERMA AV AVELSGALTEN Galtens spermakvalitet är en mycket viktig ekonomisk faktor för smågrisproduktionen. De främsta orsakerna till utmönstring beror på dålig spermakvalitet och på galtens ålder, hälsa och libido. Spermakvaliteten påverkas av betäckningsfrekvens, värmestress och utfodring. Under uppfödningen lönar det sig att utfodra galten på samma sätt som gyltan. Målet är en galt med starkt skelett och som har lätt att röra sig. Om galten fått växa upp för snabbt ökar risken för problem med rörligheten. En galt som är lättare än 50 kg kan utfodras med startuppfödningsfoder för slaktsvin. Ända till testningen kan man ge foder avsett särskilt för avelssvin. Galtarna testas vid ca 100 kilos vikt och de som har benfel utmönstras. Efter detta får galten dräktighetsfoder tillsammans med mineralfoder. Då levande vikten nått 150 kg får galten vid sidan av dräktighetsfodret samma flushingfoder som ges till suggorna. Detta förbättrar spermiernas kvalitet och antal. Lämplig hullklass Målet med utfodringen av en fullvuxen galt är att hålla djuret vid lämpligt hull som motsvarar hullklass 3. Lämplig mängd foder är 3,0 3,3 kg/dag beroende på galtens vikt och energin i fodret. En fet galt blir lat och benfel börjar uppträda. Å andra sidan sjunker spermieproduktionen hos en mager galt. Det är viktigt med fri tillgång till vatten, eftersom en galts vattenbehov är 6 8 liter om dagen. Galtar behöver också röra på sig för att hålla sig i skick. Därför måste boxen vara tillräckligt stor, omkring 8 m 2. Ett bra sätt att få galten att röra på sig är att placera vattenposten och mattråget på motsatta väggar. Könsmognad vid 6 8 månaders ålder Stora fodergivor leder till tidig könsmognad och små fodergivor har motsatt verkan. Spermiebildningen startar redan då galten är fyra månader gammal, men spermiekvaliteten är svag i början. Då galten nått 24 29 månaders ålder är sädesvätskemängden och spermiernas antal på sin högsta nivå. Unga galtar ska ha färre betäckningar än gamla. Antalet betäckningar per vecka ökas efterhand. Om temperaturen i omgivningen stiger mycket, t.ex. på sommaren, försvagas spermiekvaliteten. Man ser inte verkan av värmestress direkt utan först efter 6 7 veckor. Sommarljuset påverkar galtens testosteronmängd, men testosteronet ökar igen med minskat dagsljus. Värmestress och låg testosteronmängd kan förklara den lägre mängden och sämre kvaliteten på sädesvätska under sommarmånaderna. UTFODRING AV GALTAR ÖVER 150 KG Vikt, kg Ålder, Måltillväxt, Raisioagros Raisioagros månader g/dag dräktighetsfoder, flushingfoder, kg/dag kg/dag 150 9 500 2,2 0,5 200 12 400 2,3 0,5 250 16 300 2,4 0,5 300 22 200 2,4 0,5 350 29 100 2,5 0,5 400 46 50 2,6 0,5 Utfodringen av avelsgalten siktar på semin av god kvalitet och i stora mängder. SPERMAKVALITETEN FÖRSVAGAS, OM GALTEN ALLTFÖR OFTA TAPPAS PÅ SÄDESVÄTSKA Tappning av sädesvätska Mängden sädesvätska, ml Sädesvätskans halt, Totala antalet spermier/galt/vecka, Antalet spermier som per vecka spermier x 10 6 /ml spermier x 10 9 rör sig utmärkt, % 1 256 289 70 78,00 2 258 276 133 77,58 3 220 240 154 75,64 7 198 153 206 70,17 Källa: R. Frangez m.fl., 2005. 6 Utfodring av svin 2013
EN GALT MED HÅLLBART SKELETT OCH SOM RÖR SIG LEDIGT SOM MÅL Utfodring av svin 2013 7
EN HÅLLBAR SUGGA OCH STORA, LIVSKRAFTIGA KULLAR SOM MÅL 8 Utfodring av svin 2013
SUGGOR: DRÄKTIGHET UTFODRING UNDER DRÄKTIGHETEN Det är nödvändigt att fästa allt mera uppmärksamhet vid utfodringen av moderna suggor under hela produktionscykeln. Suggorna har förändrats mycket under de tio senaste åren. Största förändringen har skett inom reproduktionen: det föds mera smågrisar, kullarna väger mer och suggorna producerar mera mjölk än förut. Suggorna har blivit mera storvuxna och förhållandet mellan muskel- och fettvävnad har förändrats. Ge suggan lämpligt hull under dräktigheten Suggan är dräktig 113 115 dagar. Under den tiden måste suggan komma i lämpligt hull inför följande digivning. Suggan måste få tillräckligt med foder för att kunna gå upp i vikt och för att fostren och mjölkkörtlarna ska utvecklas utan att konsumtionen försämras under digivningen. Men fodermängden under dräktigheten måste vara restriktiv för att suggan inte ska bli alltför fet. Målet med utfodringen under dräktigheten är att säkerställa att det föds tillräckligt med levande spädgrisar och att dessa har tillräcklig födelsevikt och livskraft. Dessutom skapar man förutsättningar för en lyckad digivning under dräktigheten. Digivningen främjas av att suggan har ökat sin vikt och har tillräckligt tjockt späck. Större vikt i början Efter semineringen är det skäl att ge suggorna ordentligt med foder, för att en negativ energibalans snabbt ska bli positiv. Målet är att snabbt öka suggans vikt, för att embryonas utveckling ska vara tryggad. Men forskningen visar att alltför riklig utfodring av gyltor har en negativ effekt på embryonas överlevnad och på följande kullstorlek. De första 3 5 dagarna är de mest kritiska. Då lönar det sig att hålla en måttlig fodergiva. Den första månaden efter semineringen borde suggan komma i rätt hull. I det här skedet lyckas man bäst med hullutvecklingen, eftersom suggorna kan utfodras individuellt genom gruppering enligt hullklass, så att t.ex. magra suggor får äta vid samma ventil och får foder enligt sin hullklass. Lämpligt hull vid grisningen är 3,5. Suggor och gyltor som grisar i lösdrift eller gruppbox får vara i hullklassen 4. Håll lämpligt hull När dräktigheten är halvvägs kräver fosterutvecklingen inte längre mycket energi, utan största delen av denna går åt till underhållet av suggan. Behovet av underhållsenergi ökar med högre vikt hos gamla suggor, av att djuren motionerar i lösdrift eller i boxen och eventuellt av stress. Om suggan inte har återfått sitt hull i tillräcklig grad under första dräktighetsmånaden, måste hon fortsättningsvis få ökad fodergiva. Men alltför gott hull måste undvikas, eftersom feta suggor äter mindre under digivningen än suggor med lämpligt hull. Fetma gör också grisningen svår och får den att dra ut på tiden, den försvagar utvecklingen av mjölkkörtlarna och minskar mjölkavsöndringen. Större fodergiva under slutdräktigheten Under dräktighetens sista tredjedel utvecklas fostren och mjölkörtlarna snabbt. Om suggan inte får tillräckligt med foder, tar den näring ur de egna vävnaderna och magrar, eftersom suggan i första hand tryggar tillväxten hos fostren. Vanligen höjs fodergivan under de sista veckorna av dräktigheten, men också i det här skedet är det suggans hull som avgör givan. En alltför stor fodermängd under slutskedet av dräktigheten ökar risken för MMA. Utfodring av svin 2013 9
SUGGAN: GRISNINGEN EN VECKA FÖRE GRISNINGEN Suggfodret byts till energihaltigt digivningsfoder 5 7 dagar före grisningen, för att suggan ska hinna vänja sig vid den nya smaken. En plötslig foderändring samtidigt med grisningen kan leda till dålig aptit just i det skede då fodergivan borde börja öka. Suggan inhyses i ett tvättat och desinficerat grisningsutrymme i god tid före grisningen, för att hon ska vänja sig vid den nya platsen. I många länder tvättas suggorna innan de flyttas för hygienens skull. Mindre foder, mera vatten För att underlätta grisningen är det bra att minska fodermängden till 2,0 2,5 kilo under några dagar före grisningen. En knappare fodermängd förebygger också mjölkfeber och juverödem. Men fodergivan får inte minskas alltför mycket, eftersom en onödigt knapp giva leder till förstoppning. Om dräktighets- och digivningsfodren innehåller samma råvaror blir risken för förstoppning mindre. Det är en god vana att ge suggan extra vatten ett par gången om dagen under 2 3 dagar före grisningen och efteråt. Tillskottsvattnet gör avföringen lösare och främjar mjölkavsöndringen. Hormonella förändringar, fostrens ökande tyngd, foderbyten och bristen på motion är faktorer som kan komma till uttryck som långsam matsmältning och förstoppning. Avföringen kan göras lösare med fiberhaltiga specialfoder eller grovfoder. Dessutom påskyndar fibrerna matsmältningen och ökar avföringsmängden. Halm tillfredsställer suggans bobyggarinstinkt. Snabb grisning är bäst Då grisningen närmar sig blir suggan rastlös, hennes vulva sväller och juvren börjar läcka mjölk. Allt som allt tar grisningen 2 5 timmar. Man måste följa med grisningen hela tiden, för att kunna gripa in om det blir problem. Om suggan föder i rask takt, blir antalet dödfödda lågt. Smågrisarna är då också företagsamma och diar råmjölk på ett tryggt sätt. Efter grisningen borde suggan ta sig upp snabbt och dricka vatten. Samtidigt kan man mäta suggans temperatur med digital febermätare för att vara säker på att suggan inte har feber. % RÅMJÖLKEN BLIR MJÖLK 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 0 h 3 h 6 h 9 h 12 h 24 h 2 d 3 d 7 d 14 d 21 d 28 d Protein-% Fett-% Laktos-% 10 Utfodring av svin 2013
EN SNABB GR ISNING TRYGGAR KULL ENS LIVSKRAFT Utfodring av svin 2013 11
ENERGIHALTIGT DIGIVNINGSFODER FÖRBÄTTRAR SMÅGRISARNAS TILLVÄXT 12 Utfodring av svin 2013
SUGGOR: DIGIVNING UTFODRING UNDER DIGIVNINGEN Mjölkbildningen kräver energi, och därför måste suggans fodergiva ökas snabbt efter grisningen. Mjölkavsöndringen påverkas dessutom av vattentillgången, grisningsgången, kullstorleken, smågrisarnas livskraft och difrekvensen. Den mängd mjölk suggan producerar är omkring 3 4 liter om dagen genast efter grisningen. Produktionen stiger till sin högsta volym, över 10 liter om dagen, inom två veckor. Fodergivan ökas vanligtvis omkring 0,5 kg om dagen enligt suggans aptit. Gyltans fodergiva ökas en aning långsammare, eftersom hennes konsumtionsförmåga är ungefär 20 25 % sämre än äldre suggors. Tråget ska vara tomt, innan nytt foder delas ut. En vecka efter grisningen borde suggan konsumera 5 6 kg foder om dagen. Om suggan får äta fritt går det åt 7 9 kg foder om dagen, då mjölkproduktionen är som högst. Energihaltigt digivningsfoder förbättrar smågrisarnas tillväxt En digivande suggas energitillgång kan ökas genom att fodrets energihalt ökas. Skalad havre, korn med hög hektolitervikt, vete och fett är goda energikällor i digivningsfodret. Ett energihaltigt digivningsfoder förbättrar också smågrisarnas tillväxt. Ett tillskott av fett i digivningsfodret höjer mjölkens fetthalt, och då får smågrisarna mera energi till sin tillväxt och har högre avvänjningsvikt. Ett energihaltigt foder är särskilt viktigt, om digivningen blir lång. Hög energihalt är att föredra också under värmeböljor, eftersom konsumtionen sjunker då. Energihaltigt foder under ditiden ökar mjölkproduktionen, minskar viktförlusten hos suggan, sänker smågrisdödligheten och förbättrar resultatet för följande produktionsperiod. Avmagring borde undvikas Om suggan har god matlust, är hennes mjölkproduktion god utan att hon tappar alltför mycket i vikt. Det är svårt att få suggor och i synnerhet gyltor att äta så mycket att energiunderskott inte skulle uppstå. Suggan tar den energi som fattas av egna vävnader, vilket leder till hullförlust. Tidsintervallet mellan avvänjningen och följande brunst förlängs, antalet embryon som lossnar minskar och fruktsamheten försvagas, om suggan magrar mycket. Dessutom ökar antalet embryon som dör i ett tidigt skede och följande kull har färre individer. Under digivningen borde inte suggan tappa i hull mer än en klass. Mätning av ryggspäcket är säkraste sättet att följa med suggans hullklass. Ökat proteinbehov under digivningen Tillsammans med mjölken försvinner stora mängder protein ur suggans kropp. Aminosyror behövs för mjölkbildningen och dessutom för vävnadernas tillväxt och underhåll. Ända upp till 70 % av fodrets aminosyror går åt till att bilda mjölkprotein. Lysinet är den aminosyra som först begränsar mjölkproduktionen. Behovet av aminosyran stiger därför med ökad mjölkavsöndring. Forskning visar att suggans mjölkproduktion stigit avsevärt, då fodrets lysinhalt ökats liksom energihalten. En giva prestarter till smågrisarna skonar suggan från att tappa alltför mycket i hull. Om förstafodret dessutom är gott, växer smågrisarna bättre och är bättre rustade inför avvänjningen. Ju större kullen är, desto större nytta har både sugga och smågrisar av tillskottsfoder. Utfodring av svin 2013 13
SUGGOR: AVVÄNJNING UTFODRING EFTER AVVÄNJNINGEN Målet är att snabbt få suggorna i kraftig brunst, eftersom följande kullstorlek då ökar och viktspridningen mellan kullens individer blir mindre. Flushing är en väsentlig del av suggans utfodring efter avvänjningen. Smågrisar brukar avvänjas vid 4 veckors ålder. Då har deras matsmältning utvecklats tillräckligt för att också kunna utnyttja foder och inte enbart mjölk. Suggans följande kull blir liten, om smågrisarna avvänjs före tre veckors ålder. Om smågrisarna däremot avvänjs mycket sent, tappar suggan och i synnerhet gyltan ohälsosamt mycket i hull. Återställ hullet snabbt Vid avvänjningen är i synnerhet förstagrisarna ofta magra, och därför är det viktigt att suggorna snabbt återfår sitt hull. För detta syfte kan man använda dräktighetsfoder, som ges fritt. Dessutom behövs ett speciellt flushingfoder, som stärker brunsterna och förbättrar grisningsprocenten. Ge suggorna smågrisfoder och flushingfoder individuellt vid sidan av dräktighetsfodret, om det inte är möjligt att utfodra fritt. Flushingutfodringen får fortsätta ända till semineringen. Dräktighetsfodret bromsar suggans mjölkproduktion bättre än digivningsfodret. Mjölk som stannar i juvret leder till tryck i mjölkkörtlarna, vilket får mjölkproduktionen att snabbt avta. En vecka efter avvänjningen har juvret återgått helt och hållet till vila. Rätt utfodring efter avvänjningen: ökar insulinutsöndringen påskyndar brunsterna ger kraftigare brunster ökar antalet äggceller som lossnar förbättrar fruktsamheten minskar viktspridningen hos de nyfödda smågrisarna. Suggan kommer vanligen i brunst om 3 7 dagar efter avvänjningen. Ståbrunsttiden blir längre hos suggor, som snabbt blir brunstiga efter avvänjningen. Om suggan inte blir brunstig, kan orsaken vara att brunsten inträffat redan under digivningen, det kan vara fråga om en tyst brunst eller att suggan tappat alltför mycket hull under digivningen. Om brunsten inte kommer inom en vecka efter avvänjning, ska man gå över till det foder och den fodermängd som gäller för sintiden. En lyckad seminering Vid semineringen måste vikt läggas vid hygienen före åtgärden. Seminen som används ska vara färsk. Semineringskatetern tas bort först då ståreflexen är över och katetern lossnat. Omseminering görs för säkerhets skull, om det finns minsta antydan om att det är nödvändigt. Som semineringsmärkningar kan man använda s.k. veckomärkning: 1. v. = blå, 2. v. = röd, 3. v. = grön, 1. v. = blå osv. Dessutom kan man skriva veckodagen på svinets rygg: må = 1, ti = 2 osv. Färgen visar vilken vecka omlöpningskontrollen måste göras. Numret å sin sida visar veckodagen, då föregående seminering gjordes. 14 Utfodring av svin 2013
FLUSHING ÄR EN VÄSENTLIG DEL AV UTFODRINGEN EFTER AVVÄNJNINGEN Utfodring av svin 2013 15
VÄLJ FODER SOM PASSAR BÄST PÅ DIN GÅRD! 16 Utfodring av svin 2013
SUGGOR: UTFODRINGSPROGRAM UTFODRINGSPROGRAM FÖR SUGGOR Olika gårdar har olika mål med och krav på utfodringen. Raisioagros utfodringsprogram för suggor, Potra och Rento, beaktar gårdarnas varierande behov. Potra har ställt siktet högt Potra-utfodringsprogrammet för suggor passar på gårdar, som siktar på maximal mängd smågrisar per sugga och år. Utfodringsprogrammets högklassiga foder säkerställer konsumtionen och en riklig mjölkproduktion hos den digivande suggan och lös avföring under grisningen. Efter avvänjningen får suggan en kraftig brunst, och den dräktiga suggan återhämtar sig snabbt och mår bra med en liten fodermängd. MÅLET FÖR SUGGANS POTRA-UTFODRINGPROGRAM ÄR: fodrens aminosyra-, mineral- och vitamininnehåll riklig råmjölks- och mjölkproduktion avföringens konsistens snabb återhämtning välmående sugga tidig och kraftig brunst avelsdjuret blir en hållbar sugga smågrisarna blir livskraftiga och växer snabbt förstoppning undviks storleken på följande kull mättnadskänsla under dräktigheten med små mängder foder grisningsprocenten stiger Rento matar bekymmersfritt Rento-utfodringsprogrammet är avsett för gårdar, vars suggor producerar en måttlig mängd smågrisar varje år och som vill utfodra med högklassiga digivnings- och dräktighetsfoder. Näringsinnehållet i fodren räcker för att trygga ett gott hull hos suggan, eftersom kullstorleken är måttlig. Övergången från dräktighetsfoder till digivningsfoder går smidigt, eftersom fodren har tillverkats för att användas efter varandra. MÅLET FÖR SUGGANS RENTO-UTFODRINGPROGRAM ÄR: likartade digivnings- och dräktighetsfoder hög konsumtion god mjölkproduktion fodrens näringsinnehåll fodrens sammansättning övergången från ett foder till ett annat går smidigt suggan tappar inte alltför mycket i hull under digivningen smågrisarna får en hög avvänjningsvikt tillräckligt för en måttlig smågrisproduktion lägre kilopris på fodren Utfodring av svin 2013 17
RÅMJÖLKEN GER ENERGI OCH MOTSTÅNDSKRAFT 18 Utfodring av svin 2013
SMÅGRISAR: RÅMJÖLK EN GOD START FÖR SMÅGRISEN De första timmarna efter grisningen är kritiska med tanke på smågrisens överlevnad. I fortsättningen är suggans mjölkproduktion en begränsande faktor för smågrisens tillväxt. Tillväxten förbättras, om smågrisarna får förstklassiga foder redan under digivningen. Det livsviktiga första dygnet Syrebrist under förlossningen, nedkylning och knapp råmjölkstillgång får smågrisens livskraft att sina. Smågrisens energireserv töms snabbt, om smågrisen blir nerkyld efter födelsen. Råmjölken ger smågrisen energi, som den kan omvandla till värme. En tillräckligt hög temperatur på grisningsavdelningen, grishyddor, värmelampor, golvvärme och snabb upptorkning minskar värmeförlusten hos spädgrisen och ger den dessutom ökad livskraft. Uppdelad digivning tryggar tillgången till råmjölk för alla spädgrisar. Flyttning av spädgrisarna borde undvikas första dygnet. Suggan producerar i medeltal 3,3 3,7 kg råmjölk under det första dygnet med ett variationsintervall på 1,5 5,5 kg. Kullstorleken eller kullens vikt påverkar inte mängden råmjölk; ju fler smågrisar som föds, desto mindre råmjölk finns det för varje enskild individ. En livskraftig spädgris får mera råmjölk än en svag. Råmjölken är naturens eget vaccin Varje smågris måste få råmjölk av sin egen mor under de första 24 levnadstimmarna. Spädgrisarna har endast 35 40 % egen energi av dygnets behov. För att spädgrisens energibalans inte ska bli negativ, måste den få 150 170 gram råmjölk per kilo födelsevikt. En nyfödd spädgris har ingen motståndskraft mot sjukdomsalstrande bakterier. Av råmjölken får spädgrisen livsviktiga antikroppar, immunoglobuliner, som når sin högsta mängd genast efter förlossningen. Antikropparna upptas bäst under första dygnet. Smågrisens matsmältningskanal utvecklas snabbt under de första två veckorna efter födelsen. Utvecklingen är mycket snabb under det första levnadsdygnet. De tillväxtfaktorer och hormoner som finns i råmjölken stimulerar matsmältningskanalens utveckling och mognad. Utfodring av svin 2013 19
SMÅGRISAR: DITIDEN TILLRÄCKLIGT MED MJÖLK FÖRSTA VECKORNA Mjölk är smågrisens främsta näringskälla under diperioden. Både suggan och kullen drar nytta av ett energihaltigt suggfoder: smågrisen växer bättre och suggan tappar mindre hull. Spädgrisen får energi av fettet och mjölksockret i råmjölken och mjölken. Mjölkens fetthalt kan höjas med foder som har ett tillskott av fett. Av mjölken får spädgrisarna också nödvändiga mineraler och vitaminer. Suggmjölken innehåller inte tillräckligt med järn, och därför måste spädgrisarna få järn i anemiförebyggande syfte. Täta besök till juvret Suggan kan kontrollera mjölkavsöndringen mycket väl. Mjölk avsöndras under 10 20 sekunder åt gången, och spädgrisarna får di i medeltal en gång i timmen. Normalt diar spädgrisarna 24 gånger om dygnet. Difrekvensen minskar med tiden. Hur mycket mjölk en smågris får beror på suggans produktion och dessutom på vilken spene smågrisen använder. De främsta och mittersta spenarna avsöndrar mera mjölk än de som sitter längst bak. Suggan når sin högsta produktion om ca 2 3 veckor efter grisningen, och efter det hålls produktionen ganska jämn. Suggan kan som mest mjölka t.o.m. 14 kilo om dagen och totala produktionen under diperioden kan nå 350 kilo. Behovet av tillskottsnäring ökar under diperioden Mjölkproduktionen ökar med ökat antal grisningar, men också antalet grisar i kullen blir större, och då minskar den mjölkmängd den enskilda grisen får. Mjölkproduktionen påverkas också av suggans vatten- och foderkonsumtion och av hur ofta smågrisarna diar och hur livskraftiga de är. I takt med att diperioden framskrider blir mjölkmängden en faktor som begränsar tillväxten, och smågrisen kan inte utnyttja sin tillväxtpotential maximalt. Om en sugga har 10 smågrisar som är tre veckor gamla, borde hon mjölka 18 kg om dagen, för att tillfredsställa smågrisarnas behov av energi. % KULLSTORLEKENS INVERKAN PÅ MJÖLKPRODUKTIONEN 130 120 110 100 90 80 70 60 50 7 8 9 10 11 12 13 Smågrisens tillväxt under digivningen Mjölkproduktion/smågris Kullstorlek 300 250 200 150 100 50 0 Suggans mjölkproduktion/dag Då antalet individer i kullen växer, minskar mjölkmängden per individ. Källa: Huhn & Leiding, 2007. g/dag 20 Utfodring av svin 2013
SUGGANS MJÖLK- MÄNGD RÄCKER INTE FÖR ATT TILLFREDSSTÄLLA SMÅGRISARNAS TILL- VÄXTPOTENTIAL Utfodring av svin 2013 21
PRESTARTERN VÄNJER SMÅGRISARNA VID FODER- KONSUMTION 22 Utfodring av svin 2013
SMÅGRISAR: PRESTARTER TILLSKOTTSNÄRING FÖRBÄTTRAR SMÅGRISTILLVÄXTEN Prestartern kan ges till smågrisarna då de är en vecka, om suggan producerar normala mängder mjölk. Om mjölkproduktionen är knapp, är det bra att ge spädgrisarna mjölkersättning till en början och prestartern först senare efter ett särskilt övergångsfoder. Till en början ges endast en nypa prestarter, eftersom smågrisarna först bekantar sig med fodret genom att nyfiket smaka på det. I takt med tillväxten ökar också matlusten, och man kan se en tydlig ökning i konsumtionen tre veckor efter födelsen. Om smågrisarna avvänjs vid fyra veckors ålder, konsumerar de 70 80 % av prestartermängden under den sista veckan före avvänjningen. Det är skäl att tänka på att den fodermängd smågrisarna äter varierar mycket både mellan kullarna och inom kullen. Ett lättsmält, smakligt förstafoder I diande smågrisarnas foder måste det finnas mycket energi och protein, vars aminosyrasammansättning är optimal för smågrisens utveckling. Till fodren väljs lättsmälta råvaror som smågrisen kan utnyttja. Lättsmälta foder ökar tillgången på näringsämnen och smakliga foder ökar konsumtionen. Smågrisar som fått foder redan under diperioden växer bättre efter avvänjningen än de som inte fått foder. Bästa nyttan av tillskottsfodret har kullens minsta individer, som har fått i sig små mängder mjölk. Fördelarna med prestartern Prestartern väcker smågrisens produktion av enzymer som spjälker växtbaserade råvaror. Den ökar näringstillgången för de individer som får minsta mängden mjölk och förbättrar grisens tillväxt och avvänjningsvikt. Dessutom underlättar prestartern smågrisens liv efter avvänjningen, eftersom den vänjer grisarna vid annan mat än mjölk. Önskad förbrukning av förstafodret under digivningen är ca 500 600 g foder per smågris. För att prestartern ska hålla god kvalitet, delas den ut flera gånger om dagen. Blötutfodring ökar konsumtionen, men den kräver noggrann hygien. SMÅGRISARNAS KONSUMTION ÖKAR BETYDLIGT TRE VECKOR EFTER FÖDELSEN Konsumtion av totala förbrukningen, % 60 50 40 30 20 10 0 3 6 11 14 12 14 18 18 21 21 24 24 28 Smågrisens ålder, dagar 31 48 Källa: Kavanagh m.fl., 1995. Utfodring av svin 2013 23
SMÅGRISAR: AVVÄNJNING DEN UTMANANDE KONSUMTIONSSTARTEN Avvänjningen är en svår upplevelse för smågrisen och tillväxten stannar av tillfälligt. Det är en stor utmaning att få en nyavvand smågris att äta ens den mängd energi den behöver för underhållet. Orsakerna till backningen i tillväxten är separationen från modern, mötet med nya artfränder, fysisk stress som beror på ny omgivning, förändringar i tarmkanalen och maten som ändras från att ha varit mjölk till att vara växtbaserat foder. Foderkonsumtion utvecklar tarmen Matsmältningsapparaten börjar ändras redan om ett par timmar efter avvänjningen. Akutskedet räcker ungefär 5 7 dagar. Ofta börjar små grisar äta snabbare än stora. De stora individerna har fått fylla sin mage med mjölk under suggan och har inte vant sig vid att äta foder. För dessa grisar kan det ta tiotals timmar, innan de blir intresserade av fodret. Om grisen inte äter eller äter alltför litet, försämras tarmluddet och tarmen skadas. Toxiner och bakterier tar sig då lätt genom tarmväggen ut i blodomloppet och förorsakar sjukdomar. Det går att påverka tarmluddet gynnsamt genom att främja foderkonsumtionen. Om grisen äter ordentligt, hålls tarmluddet i bättre skick, och foderspjälkningen och näringsupptaget förbättras. Om smågrisen kan utnyttja fodret i hög utsträckning, lämnar inte osmält näring som grogrund för skadliga bakterier, t.ex. E. coli, och förorsakar sjukdomar. Mycket energi, lämpligt med protein Eftersom smågrisarna konsumerar knappa mängder strax efter avvänjningen, måste fodret vara energirikt. Råvarorna i fodret måste vara lättsmälta, eftersom avvänjningen försämrar smågrisens förmåga att utnyttja fodret. Fodrets protein- och aminosyrahalt dimensioneras enligt smågrisens ålder, och därför är det bra att beakta avvänjningsåldern, då man väljer foder. Ge smågrisarna samma foder som de fått under suggan några dagar efter avvänjningen. Om mellanuppfödningen har torrutfodring, lönar det sig att också ge smågrisarna blötfoder de första dagarna. Utfodringsnoggrannheten förbättras om smågrisar i blötutfodring får manuellt tillredd gröt under 3 4 dagar efter avvänjningen. Konsumtionsutvecklingen främjas av att alla smågrisar ryms samtidigt vid tråget, dvs. av att fodret är lätt tillgängligt. Följ med hur konsumtionen utvecklas Under de första dagarna måste man noggrant följa med hur smågrisarna mår. En insjunken mage visar att individen inte ätit. Smågrisar som äter dåligt kan gärna placeras i en box för sig, där de får prestarter längre än de andra. Också sjuka smågrisar kan samlas till en egen box, där de får sin medicin. Om ljuset är tänt hela dygnet under någon tid efter avvänjningen, äter smågrisarna bättre. Det är också viktigt att vattenposten är lätt tillgänglig i synnerhet i torrutfodring. Om smågrisen får för litet vatten, rubbas den homeostatiska balansen, konsumtionen minskar och foderutnyttjandet försämras. Följden blir ett försvagat tillstånd. En knapp tillgång till vatten leder snabbt till uttorkning om smågrisen har diarré. Om de avvanda smågrisarna blötutfodras, måste torrsubstanshalten höjas så högt det är möjligt. Dessutom måste fodret badda tills vattnet sugits upp helt och hållet i fodret. 24 Utfodring av svin 2013
RÄTT MILJÖ FRÄMJAR UTVECKLINGEN AV KONSUMTIONEN Utfodring av svin 2013 25
VÄLJ UTFODRINGS- PROGRAM ENLIGT GÅRDENS MÅL! 26 Utfodring av svin 2013
SMÅGRISAR: UTFODRINGSPROGRAM UTFODRINGSPROGRAM FÖR SMÅGRISAR Raisioagro har tre olika smågrisutfodringsprogram för gårdarnas särbehov: Potra, Terve och Rento. Gemensamt för alla program är att de ger smågrisarna god konsumtionsförmåga i synnerhet efter avvänjningen. Gårdarna har olika behov. En gård siktar på god tillväxt med en utmärkt foderutnyttjandegrad, en annan vill stödja en sund utveckling och en tredje vill komplettera den egna spannmålen med lämpligt koncentrat. Potra påskyndar tillväxten Potra-utfodringsprogrammet siktar på hög foderkonsumtion och tillväxt både under suggan och efteråt. Programmet beaktar också kullens minsta, vars förmedlingsvikt man vill höja till samma nivå som de övrigas. Snabb tillväxt fås med de energi- och proteinhaltiga fodren i utfodringsprogrammet, som innehåller alla de näringsämnen som smågrisen behöver. När fodren optimeras används lättsmälta och smakliga råvaror. Terve håller smågrisarna friska Terve-utfodringsprogrammet är planerat för gårdar med ett hälsoläge som behöver stöd för att smågrisarna ska utvecklas sunt också med hjälp av fodret och i synnerhet efter avvänjningen. Fodren i utfodringsprogrammet innehåller lättsmälta råvaror och tillsatsämnen, som förbättrar utnyttjandet av fodret. När fodren utnyttjas bättre, finns det mindre osmält fodermassa i tarmen, där skadliga bakterier kan frodas, och därför minskar diarrérisken. Rento är enkel utfodring Rento-utfodringsprogrammet har sammanställts för gårdar som vill komplettera den egna spannmålen med högklassiga halvkoncentrat. De tillför foderblandningen viktiga beståndsdelar som förbättrar smågrisens foderutnyttjande. Utfodringsprogrammets halvkoncentrat är mycket energihaltiga. Därför får foderblandningen rikligt med energi som smågrisen behöver. Eftersom det är få foder som är i bruk, är utfodringsprogrammet lättare att tillämpa. VÄLJ UTFODRINGSPROGRAM FÖR SMÅGRISAR ENLIGT MÅLEN! Mål Potra Terve Rento Tillväxt, g/dag ++++ +++ ++ FCR, fe/kg tillväxt ++++ +++ ++ Hälsa +++ ++++ ++ Smidig utfodring +++ +++ ++++ Utfodring av svin 2013 27
SLAKTSVIN: TILLVÄXT KROPPENS FETTVÄVNAD ÖKAR MED ÖKANDE ÅLDER Protein 10 % Fett 2 % Aska 3 % SMÅGRIS, 1,5 KG SLAKTSVINENS TILLVÄXT Vatten 85 % Avelsarbetet har med åren märkbart förbättrat svinets tillväxt, foderutnyttjandegraden och kroppens kvalitet. Också ett förbättrat företagande, förbättrad miljö och foderkvalitet har haft en positiv verkan. Fett 18 % Aska 3 % SVIN, 54 KG Djurens tillväxt mäts som ökande levande vikt under vissa tidsperioder. Svinkroppen består av muskler, fett, ben och bindvävnad och kroppens sammansättning ändras med ökande levande vikt. Vid födelsen är smågrisens fettreserv knapp, mindre än 2 % av kroppsvikten, men tack vare modersmjölken är fettvävnaden 15 % då smågrisen är 3 4 veckor gammal. I början verkar tillväxten av fettvävnaden vara viktigare än muskeltillväxten. Protein 17 % Vatten 62 % Fettvävnadens andel växer med tiden Vid förmedlingsåldern koncentreras tillväxten till stor del till muskelvävnaden. Då svinet blir äldre ökar fettandelen av vävnadstillväxten. Ett gammalt svin bildar mera fett och mindre muskelvävnad per energienhet än unga individer. Eftersom bildningen av fettvävnad kräver mycket mera energi än tillväxten av muskelvävnad, är foderutnyttjandegraden alltid sämre i slutuppfödningen än i startuppfödningen. Oberoende av kön eller ålder leder en stor fodergiva alltid till större fettandel hos kroppen än en knapp giva. Kastrat bildar mera fettvävnad än suggor och galtar. Detta beror inte enbart på kastratens förmåga att konsumera mycket foder, för man kan se samma fenomen med begränsad utfodring. Eftersom behållningen av protein är lägst hos kastraten och konsumtionsförmågan högst, förbättrar begränsad utfodring bäst kastratens kroppskvalitet. Fett 40 % Protein 14 % Aska 2 % SVIN, 127 KG Vatten 44 % Källa: R.G. Shields m.fl., 1983. 28 Utfodring av svin 2013
FODER- UTNYTTJANDEGRADEN ÄR BÄST I BÖRJAN AV UPPFÖDNINGEN Utfodring av svin 2013 29
MÅNGA FAKTORER PÅVERKAR DEN FODERMÄNGD SVINET ÄTER 30 Utfodring av svin 2013
SLAKTSVIN: KONSUMTIONSFÖRMÅGA KONSUMTIONSFÖRMÅGAN AVGÖR UTFODRINGEN Det är viktigt att känna till svinets konsumtionsförmåga. Med hjälp av den optimerar man rätt fodersammansättning och väljer man lämpligaste utfodringsstrategin för varje tillväxtskede. En noggrann utfodringskurva avslöjar avvikelser i konsumtionsbeteendet och då kan man snabbt reagera på dem. Om magsäcken och tarmkanalen töms påverkas svinets konsumtionsförmåga. Hur snabbt magen töms påverkas å sin sida av svinets storlek, den tid som förflutit efter konsumtionen, mängden, magsäckens flexibilitet, dagsrytmen och fodrets sammansättning. Fodrets mättande effekt har betydelse för tarmens volym; ett fiberhaltigt foder ökar volymen. Dessutom påverkas konsumtionen av hur snabbt tarminnehållet går framåt i kanalen, vilket också har samband med fodrets smältbarhet. Magsäcken och tarmen växer med åldern Magsäckens volym begränsar konsumtionen hos ett svin som är lättare än 50 kg och utfodras fritt. Svinet förmår inte öka sitt energiintag genom att äta mera foder. När magsäckens volym ökar med åldern, går det att öka energitillgången genom en större fodergiva. Men då är den snabbaste och förmånligaste tillväxttiden redan förbi. Ett svin som äter litet får litet energi och dess tillväxt försämras. Av ett energihaltigt allfoder får svinet mera energi än av motsvarande mängd spannmål-koncentrat. Det utrymme som ett kilo allfoder kräver är 1,5 liter. Ett kilo spannmål-koncentrat kräver närapå 2 liter utrymme. Fodrets mättande verkan är ett problem i synnerhet under början av uppfödningen. Ålder, kön och ras påverkar konsumtionen Kastrat äter oftare och snabbare än suggor. Svin av lantras äter mera sällan och långsammare men större givor än svin av yorkshireras. Duroc-svin i fri utfodring kan äta mera av samma sorts foder än många andra raser. Konsumtionsskillnaderna mellan svinen är visserligen ofta större inom rasen än mellan raserna. Svin som har god förmåga att producera rött kött äter mindre än de fläskigare raserna. Konsumtionen påverkas också mycket av andra faktorer som omgivningens temperatur, djurtätheten i boxen, individernas hälsa, tillgången på vatten, utfodringsanordningen och antalet utfodringsgånger. FAKTORER SOM PÅVERKAR SVINETS DAGLIGA KONSUMTION HÄLSA akuta sjukdomar kroniska sjukdomar UTFODRINGSSYTEM fri/begränsad blötfoder/torrfoder antalet svin per utfodringsplats fodrets tillgänglighet MANAGEMENT svinens ålder och vikt flyttningar/blandningar antalet svin i boxen och rummet FODER smältbarhet energihalt proteinet och aminosyrabalansen partikelstorlek, pellet/mjöl tillsatser KONSUMTION ARV OCH KÖN VATTEN vattennippel/-kopp vattnets tillströmningshastighet vattnets tillgänglighet vattnets kvalitet PRODUKTIONSSYSTEM alla in/alla ut kontinuerlig påfyllning kommer smågrisarna från ett eller flera stall MILJÖ temperaturen i boxen variationer i temperaturen Utfodring av svin 2013 31
SLAKTSVIN: ENERGIUTFODRING KORTARE UPPFÖDNING MED ENERGIUTFODRING Svinet behöver energi för underhåll och tillväxt. Energibehovet beror på individen och miljön: ålder, vikt, kön och arv liksom temperaturen i stallet eller djurtätheten i boxen är exempel på faktorer som dikterar energibehovet. Fodrets energi finns i kolhydraterna, fettet och proteinerna. Fettet innehåller dubbelt mera energi än kolhydraterna. Då tillgången på energi ökar växer behållningen av proteinet lineärt, tills maximal behållning av proteinerna har nåtts. Om energitillgången ökas ytterligare, används överskottet till bildning av fettvävnad och följden blir en sänkning av kroppens köttprocent. Avelsarbete har lett till att maximala proteinbehållningsförmågan hos svin har ökat, och foderkonsumtionskapaciteten kan bli en begränsande faktor för maximal bildning av rött kött. tade uppfödningstiden och förbättrade utnyttjandet av fodret. För att bilda ett kilo tilläggsvikt gick det åt 15,7 % mera mättande foder än energihaltigt foder. Då man utfodrade med energihaltigt foder sändes svinen till slakteriet 3,8 dagar tidigare än då svinen fick mättande foder. SVINEN NÅR SLAKTVIKT SNABBARE MED ENERGIHALTIG UTFODRING OCH FODERFÖRBRUKNINGEN MINSKAR Utnyttjandet av tillväxtpotentialen kräver tillräckligt med energi Om svinet får energihaltigt foder, blir energitillgången inte ett hinder för att utnyttja tillväxtpotentialen fullt ut. Ett ungt svins energibehov per kilo levande vikt är stort, och därför innehåller startfodren rikligt med energi. Foderanvändningen i Raisioagros Rypsiporsas -utfodringskoncept visar, att en tillräcklig energitillgång också i slutfasen av uppfödningen förbättrar tillväxten och foderutnyttjandegraden. Dessutom hölls köttprocenten lika stor eller t.o.m. större. Ett försök på MTT visade att ett energihaltigt foder minskade foderförbrukningen, ökade tillväxten, förkor- Kg 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0 Foder, kg ts/dag Tillväxt, g/dag Mättande utfodring Energirik utfodring Källa: Maataloustieteen Päivät 2008. 32 Utfodring av svin 2013
ETT ENERGIRIKT FODER FÖRKORTAR UPPFÖDNINGSTIDEN Utfodring av svin 2013 33
PROTEINET ÄR NÖDVÄNDIGT FÖR ÄMNESOMSÄTTNINGEN OCH TILLVÄXTEN 34 Utfodring av svin 2013
SLAKTSVIN: PROTEINUTFODRING RÄTT SLAGS PROTEINUTFODRING GARANTERAR BÄSTA TILLVÄXTEN Svinet behöver protein för ämnesomsättning och tillväxt. Behovet av aminosyror beror på svinets ålder och vikt, kön, hälsa och muskelvävnadens arvsbestämda tillväxthastighet. Utnyttjandegraden av foderproteinet beror i hög grad på proteinets smältbarhet och aminosyrasammansättning. Proteinet spjälks i svinets matsmältningskanal till peptider och aminosyror, som organismen använder för att bilda muskelvävnad och förnya redan befintlig vävnad. En del av de aminosyror som svinet behöver är essentiella. Svinet kan inte tillverka dem själv, utan de måste fås från fodret. Om svinet inte får tillräckigt med essentiella aminosyror i förhållande till energin, försämras tillväxten av muskelvävnad och överloppsenergin blir späck. Då behållningen av proteinet är som bäst med en viss proteinnivå i fodret, ökar en extra proteingiva inte längre bildningen av muskelvävnad. Överloppsprotein är till skada för svinet, som måste avlägsna det ur kroppen. Förhållandet mellan protein och energi avgör I Finland anger vi behovet av smältbara aminosyror i fodret som gram per energienhet. Om energin i fodret ökar, måste man tillsätta motsvarande mängd aminosyror, för att förhållandet mellan dem ska hållas intakt. Behovet av protein per foderenhet är störst bland unga djur. I startuppfödningen är behovet av smältbara aminosyror ca 36 % större än under slutuppfödningen. När svinet blir äldre sjunker behovet av protein och aminosyror i förhållande till energin. Fastän svinet växer ordentligt är bildningen av muskelvävnad i förhållande till djurets vikt knappare än då djuret var ungt, och en allt större andel av tillväxten utgörs av fett. Idealisk lysinnivå som mål Om man utfodrar med enbart spannmål, är lysinet den första aminosyran som begränsar tillväxten, efter den kommer treonin och metionin. Endast ett grams avvikelse från idealiska innehållet försvagar dagstillväxten med 30 50 g. I idealproteinsammansättningen ställs essentiella aminosyror i förhållande till lysinmängden så att slutresultatet blir bästa möjliga tillväxt. Lysinhalten antecknas som 100 % och de övriga aminosyrorna ställs i ett visst förhållande till lysinet. Ett ungt svin använder lysinet i högre grad för tillväxt än för underhåll. Då svinet blir äldre ändras sammansättningen hos idealproteinet, eftersom aminosyror behövs i allt högre grad för underhållet. Då blir metionin, cystein och treonin förhållandevis viktigare än lysin. EN TILLRÄCKLIG LYSINTILLGÅNG FRÄMJAR TILLVÄXTEN AV RÖTT KÖTT Vikt, kg 46,4 47,8 69,0 69,7 97,5 97,4 126,6 129,9 250 200 g/dag 150 100 50 0 Medelstor Hög Medelstor Hög Medelstor Hög Medelstor Hög Lysintillgång dagligen Proteintillväxt Fettillväxt Källa: J. Ringel, 2005. Utfodring av svin 2013 35
SLAKTSVIN: FODERUTNYTTJANDEGRAD FODERUTNYTTJANDEGRADEN BESKRIVER EFFEKTIVITETEN Foderutnyttjandegraden visar, hur många kilo foder eller foderenheter som behövs för att ge ett kilo tillväxt. Förutom av fodret påverkas tillväxten av produktionsskedet, slaktvikten, foderspillet, djurtätheten, hälsan och miljön. Lämpligt foder väljs enligt produktionsskedet. Svinet växer upp snabbt med en liten fodermängd, om fodrets sammansättning är optimal beträffande energi, protein och andra näringsämnen. Ett ungt svin använder färre foderenheter för ett kilo tillväxt än ett gammalt svin. Då slaktvikten ökar blir foderutnyttjandegraden sämre, eftersom en allt större andel foder går åt till underhållet. Rätta förhållanden Då kullstorleken ökar föds det fler spädgrisar under ett kilo än förut. En spädgris som är liten vid födelsen växer sämre under hela sin livstid än spädgrisar som föds med bra vikt. Om det finns alltför många spädgrisar under suggan kommer inte alla individer åt att äta samtidigt. De svagaste individerna får inte tillräckligt med foder och tillväxten försämras. Följden blir försämrad foderutnyttjandegrad. Dessutom kan hunger leda till svansbitning, vilket höjer utgifterna för medicinering. En frisk gris äter mycket och växer också bra. Om den insjuknar, bromsas tillväxten och foderutnyttjandegraden försämras. Ofta har en hög dödlighet samband med en dålig foderutnyttjandegrad. Tvätt och desinficering av svinstallet ger friskare djur. Svinstallet måste ha lämplig temperatur, eftersom svinet förbrukar fodret för värmeproduktion i kall miljö och inte till tillväxt. Å andra sidan sjunker konsumtionen i en alltför varm miljö och grisen växer inte. Fodrets kvalitet och mängd Minskad malningsgrovlek främjar foderutnyttjandegraden, eftersom fodrets smältbarhet förbättras. Värmebehandling och pelletering förbättrar foderutnyttjandegraden ytterligare. Dessutom förbättras fodrets smaklighet, hygien och hanterbarhet och det blir lättare att hantera i automater. Till foderutnyttjandegraden räknas också spillsäden. Det lönar sig att följa med foderförbrukningen dagligen, så att svinen inte får för mycket foder. Med torrutfodring går foder till spillo, om automaten matar fram fodret alltför snabbt och svinen kommer åt att böka ut det på golvet. Med blötutfodring förfars överskottsfoder snabbt och lämnar oätet. Foderutnyttjandegraden, foder-kg/kg tillväxt 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0 Lätt Födelsevikt Normal Snabb tillväxt Tung Långsam tillväxt Källa: CL Collins m.fl., 2010. EFFEKTEN AV FODRETS MALNINGSGROVLEK OCH KONSISTENS PÅ FODERUTNYTTJANDEGRADEN I VIKTINTERVALLET 41,5 105 KG Malningsgrovlek fin fin grov grov Konsistens mjöl pellet mjöl pellet Tillväxt, g/dag 927 924 900 919 Foderförbrukning, g/dag 2 465 2 311 2 442 2 382 Total foderförbrukning, kg 170 159 169 165 FCR, foder-kg/kg tillväxt 2,66 2,50 2,72 2,60 Källa: E. Magowan, 2011. 36 Utfodring av svin 2013
FODER- UTNYTTJANDEGRADEN ÄR EN VIKTIG EFFEKTIVITETS- MÄTARE Utfodring av svin 2013 37
TILLVÄXTEN ÄR ANNORLUNDA I START- RESPEKTIVE SLUTUPPFÖDNINGEN ENERGIREKOMMENDATIONER FÖR SLAKTSVIN, RIKLIG/KNAPP Lantras, yorkshire och korsningar mellan dessa (MY) Suggor Kastrat + blandad uppfödning DMY- och HMY-korsningar Suggor Vecka Fe/dag Levande vikt, Fe/dag Levande vikt, Fe/dag Levande Fe/dag kg kg vikt, kg Kastrat + blandad uppfödning Levande vikt, kg 1 1,30 25,0 1,40 25,0 1,40 25,0 1,40 25,0 2 1,40 30,0 1,50 30,0 1,60 30,5 1,60 30,5 3 1,60 36,0 1,70 36,0 1,80 37,0 1,80 37,0 4 1,80 42,0 1,95 42,5 2,00 43,5 2,05 43,5 5 2,00 48,5 2,20 49,5 2,20 50,0 2,30 50,5 6 2,20 55,0 2,45 56,5 2,40 57,0 2,55 58,0 7 2,40 62,0 2,65 63,5 2,60 64,0 2,80 65,5 8 2,60 69,0 2,80 70,5 2,80 71,0 2,95 73,0 9 2,80 76,0 2,90 77,5 2,95 77,5 3,00 80,0 10 2,95 82,5 3,00 84,0 3,00 84,0 3,00 86,5 11 3,00 89,0 3,05 91,0 3,00 90,5 3,00 93,0 12 3,00 95,5 3,10 97,5 3,00 97,0 3,00 99,5 13 3,00 102,0 3,10 104,0 3,00 103,0 3,00 106,0 14 3,00 108,0 3,10 110,5 3,00 109,0 3,00 112,0 15 3,00 114,0 3,10 117,0 3,00 115,0 3,00 118,0 Källa: Fodertabeller 2010. 38 Utfodring av svin 2013
SLAKTSVIN: UTFODRING UTFODRING AV SLAKTSVIN Målet med utfodringen är att svinet snabbt ska växa upp till slaktvikt med en liten fodermängd. Ett annat mål är en god köttprocent. Utfodringen av slaktsvin delas grovt upp i två faser: startoch slutuppfödning. Svinets behov av näring varierar i olika livsskeden. Med blötutfodring är det lättare att öka antalet utfodringsfaser än med torrutfodring, om blötfodermaskinen hinner tillverka tillräckliga mängder av de olika blandningarna. Vanligtvis höjer ett ökat antal utfodringsfaser avkastningen per slaktsvinsplats. Startuppfödningen är en tid för intensiv tillväxt I startuppfödningen kan svinet effektivare använda den energi som finns i fodret för tillväxt. Ett svin som väger 20 55 kg måste få foder enligt aptiten, eftersom tillväxten i förhållande till levande vikten är mycket snabb och mycket näringsämnen går åt. Det lönar sig att använda ett kraftigt foder i startuppfödningen, eftersom energitillgången bestämmer tillväxten i detta skede. Bildningen av muskel- och benvävnad är omfattande och det finns ingen fara för fettansättning. Om energitillgången begränsas i startuppfödningen, minskas dagstillväxten betydligt utan att foderutnyttjandegraden i nämnvärd grad förbättras. Med allfoderutfodring får unga svin tillräckligt med energi, men i spannmål-koncentratutfodring måste man fästa särskild uppmärksamhet vid spannmålens kvalitet. Energitillgången blir knapp i synnerhet om spannmålen som används är lätt eller om blandningen innehåller mycket havre. Med ett energihaltigt koncentrat kan man höja foderblandningens energihalt. Lätt spannmål eller havre innehåller rikligt med fibrer, som ökar mättnadskänslan. Ett ungt svin kan inte äta så mycket av ett mättande foder att det skulle få sitt behov av energi fyllt. Det lönar sig att analysera spannmålens fuktighet, protein och hektolitervikt varje år, om gården använder egen spannmål. Ju bättre man känner till innehållet i de komponenter man använder, desto exaktare utfodring får man. Slutuppfödningen tar energi I slutuppfödningen går det åt 70 % av all den energi slaktsvinet använder under sitt liv. Svinet kan reglera sin energitillgång med att äta, eftersom utrymmet i matsmältningskanalen inte är en begränsande faktor. Att begränsa energitillgången är ett sätt att bromsa bildningen av späck. Slaktsvinets tillväxtpotential kan bäst utnyttjas, om balansen mellan aminosyrorna och dessas förhållande till energin är korrekt. Dagens svin tål en kraftig energiutfodring i slutuppfödningen utan att köttprocenten sjunker. Detta har konstaterats på praktiserande gårdar, som använt Raisioagros Rypsiporsas -foder. Dessutom påverkar slaktvikten fettansättningen: om vikten ökar, ökar också fettansättningen. Fe/kilo ökad tillväxt 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0 25 55 kg 55 110 kg För underhåll För viktökning Det lönar sig att satsa på startuppfödningen, eftersom det går åt mindre foder i början per tillväxtkilo. Källa: Fodertabeller 2008. MÅLET MED UTFODRINGEN AV SLAKTSVIN ÄR: god tillväxt hög köttprocent låg foderutnyttjandegrad sänkning av utfodringskostnaderna mindre miljöutsläpp fodret innehåller tillräckligt med energi aminosyrorna är optimerade i förhållande till varandra och till energin hög utnyttjandegrad av fodrets råvaror fasutfodring sänkning av fodrets fosforhalt med hjälp av fytas Utfodring av svin 2013 39