Magiska dörren Julia Björklund
Kapitel 1- Hej Hej jag heter Evelina jag går på Njurunda friskola och jag är 10 år. Min fröken heter Kristina hon är en bra fröken hon hjälper till om de behövs. Jag är livrädd för rektorn han är så sträng. På vår skola finns en magisk dörr. Vi har fått se den en gång. Vad kan det vara bakom den magiska dörren. Kanske lärarnas partyrum där de äter massa med godis och dricker dricka. Min skola är gul på utsidan och röda tapeter inomhus. Jag har oftast på mig en röd tröja och blåa byxor.
Kapitel 2 - Brevet Nästa vecka smet Evelina ner i källaren. Hon gick till den magiska dörren. Där på golvet låg ett brev hon vecklade upp brevet och börja läsa. Hjälp hjälp! Snälla kan den som läser de här hjälpa mig. Jag sitter fast här dörren har jättemånga lås. Jag har försökt att ta nycklarna. Jag får egentligen inte säga hans namn men de är rektorn snälla ta nycklarna som finns i hans jacka och skjut under de här hälsningar anonym.
Kapitel 3 - Nycklarna Nu var det dax någon där inne behövde min hjälp jag skulle bara hitta nycklarna till den magiska dörren jag mindes inte vad det stod på brevet. Jag var tvungen att ta upp det igen det stod. Snälla ta nycklarna som finns i rektorns jacka. Då var det bara att hämtta dem. Det var tur att jag fick reda på i brevet att rektorn hade nycklarna till den magiska dörren. Jag förstod varför just han hade nycklarna till den magiska dörren. Han är ju den strängaste på skolan. När jag kom fram till rektorns dörr var jag rädd det pirrade i min mage. Jag öppna en liten glipa jag tittade in det var tomt. Jag klev in när jag fick tag i nyklarna öppnades dörren det var REKTORN jag tog nycklarna så fort jag kunde och gömde mig. När jag tittade fram igen var han borta jag hörde att han var i korridoren. Jag behövde tänka snabbt. Fönstret jag hoppar ut genom fönstret. Jag försvan ner i källaren jag stoppade in nyckeln och vred om.
Kapitel 4 - En annan värd När jag öpnade dörren var jag i ett hus ett hus med konstiga saker det luktade konstigt. Jag gick ut ur huset jag såg massor av träd. Men det konstigaste var att jag hade krymt. Huset var på en ö så jag gick över en bro. Jag gick å jag gick till slut kom jag till ett torg det fanns inga som stod i stånden. Jag tog ett smakprov på ett päron det smakade gott. Jag gick vidare jag kom fram till ett tivoli det var tomt av folk. Karusellerna gick men det satt inga personer i dem. Jag stannade karusellerna. Var hade alla människor tagit vägen jag hörde några men jag såg dem inte. Jag gick tillbaka till huset. Jag kom på vart jag var.
Kapitel 5 - En annan vän Plötsligt dök en person fram den gick fram till mig och sade: - hej,jag heter Aron vad heter du? - jag heter Evelina svarade jag oroad. Hans röst var svår att förstå men man forstod lite av det han sa. Aron sade: - var kommer du ifrån? -jag kommer i från Sundsvall -vad gör du här på dagarna sade jag -Jag är lärare - Okej svarade jag. När jag tänkte på det var Aron och min fröken ganska lika. Nå vad ville du ha hjälp med. Jag vill ha hjälp med den dumma tanten som gör chckladen hon förgiftar den bara. Men var försiktig hon är den faligaste man kan träffa på. Nu var allting hoplöst.
Kapitel 6 - Mitt uppdrag Rätt som det var kom jag på hur jag skulle göra. Jag skulle fånga hon som gjorde chokladen så hon aldrig skulle förgifta chokladen igen. Hon skulle vara så rädd när jag släppte ut henne så hon skulle göra på sig och springa. Men jag behövde några saker först. 10000 RÅTTER MASSA OST ETT LÅNGT REP 2 GLASÖGON Nu var jag klar. Med punktlistan. Det tog nästan 2 timmar att skriva den. Jag låste in den i en kista och tog farväl av Aron och sprang till dörren.
Kapitel 7 - Tillbaka till slolan När jag kom tillbaka var allt som vanligt. Nu var det dags att hitta sakerna men jag skulle göra det ensam. Det första jag fick tag på var två glasögon. För att få tag på dem gick jag till en glasögonaffär och bad om två gamla glasögon. Sedan gick jag hem och tog ett långt rep. Nu skulle jag bara få tag på 10000 RÅTTER och en massa ost. Jag tog gammal ost från skolan. 10000 kvar jag gick till flera gränder där jag bara hittade 9999 råtter men det var inte lätt att hitta dem. Min bästa vän hittade den sista råttan vilken tur. Jag hade dåligt samvete för jag hittade en ny vän i den magiska världen och inte tänkt på min bästa vän här Amanda. Nu skulle jag till dörren. Jag sade: - tack för hjälpen, och återvände till dörren. SLUT
Kapitel 8 - Sanningens ögonblick Jag tog mig mod och gav mig av. När jag var i huset gick jag direkt till köket och jag fick syn på henne. Hon sade: - Vem är du och vad gör du här? Jag svarade inte och jag tog fram repet jag gjorde ett lasso av repet och kastade den mot hennne mitt i prick hon satt sig ner och jag band fast henne i stolen. Jag tittade mig omkring det var litet. Jag satt ut ost på hennne och släpte ut råtterna. Hon började skrika som den. Jag tittade hennne i ögonen och hon påminde om rektorn på alla sätt. Jag sade: -tyst. Jag tog glasögonen och satt den i en vinkel mot solen och bländade henne och sade: -varför förgiftar du chokladen? Den dödar den som äter. OCH OCH om du tar råttorna jag kommer aldrig tillbaka lovar du? - Jag lovar. Jag tog råttorna och släppte henne sedan tog jag farväl av Aron och gick till dörren.
Kapitel 9 - Tills någon öppnar dören igen Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt. Fröken ropar RAST och alla barn gick ut. På rasten gick rektorn ut från skolgården när man inte ser han hör man ett KRAS? Jag springer dit det är rektorn som ligger där jag ringer 112 ambulansen är där på fem minuter. När ambulansen var där började han att leta efter sina nycklar den nyckeln som ledde till källaren var borta innan ambulansen har åkt ger jag fram nyckeln och säger -Förlåt. Och han säger -Det gör inget det är en hemlighet mellan oss tre -Va då vi tre -Din bästevän du har väl inga hemligheter för henne -Nej krya på dig Sedan åkte ambulansen. När skolan var slut gick jag och Amanda och åt glass. Slut