Rätt till vård

Rätt till vård 30.12.2016

Innehåll 1 Förmånsanvisning... 1 1.1 God förvaltning... 1 1.2 Syfte... 2 1.3 Rätt och villkor... 2 1.3.1 Lagstiftningen om internationell sjukvård... 2 1.3.1.1 Samordning av den sociala tryggheten genom EU:s samordningsförordningar... 3 1.3.1.2 Patientrörlighetsdirektivet och lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård... 5 1.3.1.3 Övrig nationell lagstiftning... 6 1.3.1.4 Migrationsdirektiven... 8 1.3.1.5 Internationella avtal... 9 1.3.2 Tillfällig vistelse och rätt till sjukvård... 11 1.3.2.1 Personer som är försäkrade i Finland och som tillfälligt vistas utomlands... 11 1.3.2.2 Personer som är försäkrade utomlands och som tillfälligt vistas i Finland... 14 1.3.2.2.1 Pensionstagare som är bosatta i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz och för vilkas sjukvårdskostnader Finland ansvarar samt deras familjemedlemmar... 16 1.3.2.3 Intyg om rätt till vård... 17 1.3.3 Bosättning och rätt till sjukvård... 18 1.3.3.1 Bosättning utomlands när kunden är försäkrad i Finland eller Finland svarar för sjukvårdskostnaderna... 19 1.3.3.2 Bosättning i Finland när en person är försäkrad annanstans eller när ett annat land ansvarar för sjukvårdskostnaderna... 21 1.3.4 Olika kundgruppers rätt till sjukvård... 23 1.3.4.1 Rätt till arbetsbaserade vårdförmåner... 24 1.3.4.2 Gränsarbetare... 25 1.3.4.2.1 Som gränsarbetare i Finland, bosättning utomlands... 26 1.3.4.2.2 Som gränsarbetare utomlands, bosättning i Finland... 27 1.3.4.3 Sjömän... 28 1.3.4.3.1 Sjöman på fartyg under finsk flagg, bosatt utomlands... 29 1.3.4.3.2 Sjöman på fartyg under utländsk flagg, bosatt i Finland... 29 1.3.4.4 Utsända arbetstagare... 30 1.3.4.4.1 Utsänd arbetstagare från Finland... 31 1.3.4.4.2 Arbetstagare som sänts till Finland från utlandet... 34 1.3.4.5 Tredjelandsmedborgare som kommer till Finland för att arbeta... 36 1.3.4.5.1 Arbetstagare enligt direktivet om högt kvalificerad arbetskraft... 36 1.3.4.5.2 Arbetstagare enligt direktivet om kombinerade tillstånd... 37 1.3.4.6 Diplomater... 41 1.3.4.7 Personer som arbetar inom internationella organisationer... 41 1.3.4.8 Studerande och forskare... 43 1.3.4.8.1 Finländska studerande och forskare utomlands... 43 1.3.4.8.2 Utländska studerande eller forskare som kommer till Finland... 44 1.3.4.9 Pensionssökande... 45 1.3.4.9.1 Pensionssökande som flyttar utomlands från Finland... 46 1.3.4.9.2 Pensionssökande som flyttar till Finland från utlandet... 46 1.3.4.10 Pensionstagare... 46 i

1.3.4.10.1 Pensionstagare som flyttar utomlands från Finland... 47 1.3.4.10.2 Pensionstagare som flyttar till Finland från utlandet... 49 1.3.4.10.3 Pensionerade gränsarbetare... 51 1.3.4.10.4 Personer som omfattas av det spanska eller det tyska systemet för offentligt anställda... 52 1.3.4.11 Familjemedlem... 53 1.3.4.11.1 Familjemedlemmar till arbetstagare som är arbetspensions- eller olycksfallsförsäkrade eller sjukförsäkrade i Finland på grund av arbete... 53 1.3.4.11.2 Gränsarbetares familjemedlemmar... 54 1.3.4.11.3 Sjömäns familjemedlemmar... 55 1.3.4.11.4 Utsända arbetstagares familjemedlemmar... 56 1.3.4.11.5 Diplomaters familjemedlemmar... 58 1.3.4.11.6 Familjemedlemmar till personer som arbetar inom internationella organisationer... 58 1.3.4.11.7 Pensionstagares familjemedlemmar... 60 1.3.4.11.8 Familjemedlem till en arbetstagare som bor i ett annat land flyttar till Finland... 61 1.3.4.11.9 Familjemedlem till en person som är försäkrad i Schweiz flyttar till Finland... 62 1.3.5 Flyttning under utbetalningsperioden för en penningförmån... 62 1.3.6 Rätt till hjälpmedel... 64 1.3.6.1 Rätt till hjälpmedel vid tillfällig vistelse... 64 1.3.6.2 Rätt till hjälpmedel vid bosättning... 66 1.3.6.2.1 Kunder som bor utomlands och som Finland är kostnadsansvarigt för... 67 1.3.6.2.2 Kunder som bor i Finland och som ett annat land är kostnadsansvarigt för... 68 1.3.7 Olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar... 68 1.3.8 Intyg om rätt till vård... 69 1.3.8.1 Det europeiska sjukvårdskortet... 70 1.3.8.2 Provisoriskt intyg om innehav av europeiskt sjukvårdskort (EHIC-Repl.)... 75 1.3.8.3 E-blanketter gällande internationella sjukvårdsförmåner... 76 1.3.8.3.1 E106... 76 1.3.8.3.2 E107... 77 1.3.8.3.3 E108... 77 1.3.8.3.4 E109... 78 1.3.8.3.5 E120... 79 1.3.8.3.6 E121... 80 1.3.8.3.7 E123... 82 1.3.8.3.8 E125... 82 1.3.8.3.9 E126... 83 1.3.8.3.10 E127... 83 1.3.8.4 Handlingar som visas upp... 83 1.3.8.5 Elektroniska handlingar... 84 1.3.8.6 SF/Q4... 85 1.3.8.7 Intyg över rätt till vårdförmåner i Finland... 85 1.3.8.7.1 Ansökan om och beviljande av intyg över rätt till vård... 86 1.3.8.7.2 Följebrev, meddelanden och intyg över rätt till vård... 88 1.4 Förhållande till andra förmåner... 99 1.5 Ansökan... 100 1.5.1 Hur ett ärende inleds... 100 1.5.1.1 Avsändarens ansvar... 101 ii

1.5.1.2 Överföring av handlingar... 101 1.5.2 Vem kan söka förmåner?... 101 1.5.2.1 Personen själv... 102 1.5.2.2 Intressebevakare... 102 1.5.2.3 Intressebevakningsfullmäktig... 103 1.5.2.4 Ombud, dvs. befullmäktigad... 103 1.5.2.5 Nära anhörig eller annan person... 104 1.5.2.6 Kommun... 104 1.5.2.7 Begäran om tilläggsutredningar... 104 1.6 Avgörande... 106 1.6.1 Handläggningsställe... 106 1.6.2 Jäv... 110 1.6.2.1 Handläggnings- och avgörandeförbud... 110 1.6.2.2 Konstaterande av jäv... 111 1.6.3 Hörande... 111 1.6.3.1 När ska kunden höras?... 111 1.6.3.2 Hur går hörandet till?... 112 1.6.4 Meddelande av beslut... 112 1.7 Rättelse och undanröjande av beslut... 113 1.8 Sökande av ändring... 113 iii

1. Förmånsanvisning Förmånsanvisningarna används som hjälp vid handläggningen av förmåner och vid förmånsrådgivningen. De är primärt avsedda för internt bruk vid FPA. Pdf-filen skapas automatiskt utifrån de webbsidor på FPA:s intranät där förmånsanvisningen finns. På grund av den tekniska utformningen förekommer några av rubrikerna två gånger i innehållsförteckningen och anvisningstexten. Det sätt på vilket pdf-filen tekniskt skapas förbättras senare till denna del. I pdf-formatet av anvisningarna saknas följande anvisningsavsnitt som innehåller delar som är gemensamma för alla anvisningar: rättelse och undanröjande av beslut återkrav sökande av ändring. För dessa finns separata anvisningar i pdf-format. 1.1. God förvaltning FPA är en del av den offentliga förvaltningen och myndighetsverksamheten. Principerna för god förvaltning ska tillämpas även vid FPA. Grundläggande rättigheter som ingår i god förvaltning, och som tryggas i grundlagen, är: rätten för var och en att få sitt ärende behandlat vid behörig myndighet, på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål rätten att bli hörd rätten att få ett motiverat beslut och rätten att söka ändring i beslut. I god förvaltning ingår även krav på gott språkbruk och rådgivningsskyldighet. I förmånsärenden liksom i andra ärenden som behandlas vid FPA ska användas ett sakligt, tydligt och begripligt språk. Kunden ska ges råd i anslutning till skötseln av ett förmånsärende och ges svar på frågor och förfrågningar om ärendet. principer för behandlingen av handlingar. Om kunden av misstag har skickat FPA en handling för behandling av ett ärende i vilket FPA inte är behörig, ska handlingen utan dröjsmål överföras till rätt myndighet och kunden underrättas om överföringen. Om en handling inkommit till FPA i ett ärende som FPA är behörig att behandla men handlingen är bristfällig, ska avsändaren uppmanas att komplettera handlingen inom en viss tid. I annat fall avgörs ärendet utgående från de uppgifter som FPA har till sitt förfogande. objektivitet i handläggningen, vilket särskilt säkerställs genom bestämmelserna om jäv. En tjänsteman får inte delta i eller vara närvarande vid behandlingen av ett ärende där han eller hon är jävig. En tjänsteman är jävig t.ex. i förmånsärenden som gäller tjänstemannen själv eller en närstående till honom eller henne. Tjänstemannen ska själv avgöra om han eller hon är jävig. Också FPA:s sakkunnigläkare kan vara jävig. Jävsbestämmelserna är avsedda att säkerställa att ärendehandläggningen är opartisk och objektiv. Verksamheten ska vara opartisk, även i utomståendes ögon. utredningsskyldighet. FPA ska se till att ärendena utreds tillräckligt och på ett behörigt sätt och i detta syfte skaffa den information och de utredningar som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. En part, dvs. den som inlett ett ärende, ska lägga fram en utredning om grunderna för sitt yrkande och även i övrigt medverka till att utreda det ärende som han eller hon har inlett. 1

1.2. Syfte Närmare anvisningar om dessa och andra allmänna grunder för god förvaltning ingår i anvisningen om tillämpning av förvaltningslagen i förmånsärenden avsnitten om ansökan och avgörande i förmånsanvisningarna. Se även förvaltningslagen (434/2003). Rätt till vård kan grunda sig på EU-lagstiftningen, den internationella lagstiftningen eller den nationella lagstiftningen. Syftet med denna förmånsanvisning är att styra så att rätten till vård fastställs korrekt för att kunden ska få de vårdförmåner som han eller hon har rätt till med stöd av EU-lagstiftningen, den internationella eller den nationella lagstiftningen. Vidare är syftet att säkerställa att sjukvårdskostnader faktureras och betalas korrekt stater emellan. 1.3. Rätt och villkor En kund kan med stöd av EU-lagstiftningen, internationella överenskommelser om social trygghet och sjukvård som är bindande för Finland, andra internationella överenskommelser eller nationell lagstiftning ha rätt till vårdförmåner i Finland eller utomlands, även om villkoren enligt den finska lagstiftningen inte uppfylls. Avgöranden om försäkringstillhörighet görs enligt en överenskommen arbetsfördelning vid FPA:s center för internationella ärenden. Internationell lagstiftning och försäkring 1.3.1. Lagstiftningen om internationell sjukvård Internationella sjukvårdsförmåner anknyter till såväl den nationella som den internationella lagstiftningen. Bestämmelser och skyldigheter enligt den internationella lagstiftningen måste beaktas när nationella lagar stiftas. EU-förordningarna är i sig direkt tillämplig lagstiftning i medlemsländerna. EU-direktiven kräver däremot nationella lagstiftningsåtgärder. De avtal som Finland har ingått med andra stater om sjukvård och social trygghet måste ytterligare beaktas när det är fråga om sjukvård med internationell anknytning. Samordning av den sociala tryggheten genom EU:s samordningsförordningar Patientrörlighetsdirektivet och lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård Övrig nationell lagstiftning Migrationsdirektiven Internationella avtal 2

1.3.1.1. Samordning av den sociala tryggheten genom EU:s samordningsförordningar Bestämmelser som gäller samordningen av förmåner för personer som rör sig mellan Europeiska unionens medlemsländer finns i Europaparlamentets och rådets förordning om samordning av de sociala trygghetssystemen, dvs. grundförordning 883/2004 och i Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, dvs. tillämpningsförordning 987/2009. Förordningarna har sedan 1.5.2010 tillämpats på personer som rör sig mellan EU:s medlemsstater. Personkretsen som omfattas av förordningarna utvidgades till tredjelandsmedborgare genom förordning 1231/2010. Personer som rör sig mellan Schweiz och EU-länderna omfattas sedan 1.4.2012 av förordningarnas tillämpningsområde. När det gäller det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) tillämpas förordningarna sedan 1.6.2012. Förordning 492/2011 innehåller dessutom bestämmelser om likabehandling av arbetstagare och deras medföljande familjemedlemmar bl.a. i fråga om sociala förmåner. De nuvarande förordningarna föregicks av EU-förordningarna 1408/71 och 574/72 vilkas tillämpningsområde inte omfattade s.k. icke-aktiva personer. Dessa kom att omfattas av samordningen genom förordning 883/2004, enligt vilken bosättningslandets lagstiftning ska tillämpas på icke-aktiva personer. Den personkrets som omfattas av förordningarna utvidgades till tredjelandsmedborgare genom förordning 859/2003. Dessutom tillämpar Förenade kungariket förordningarna 1408/71 och 574/72 i fråga om tredjelandsmedborgare. Schweiz tillämpar inte förordning 1408/71 och inte heller förordning 883/2004 i fråga om tredjelandsmedborgare som rör sig mellan Schweiz och EU-länderna. Ansvar för sjukvårdskostnader EU:s förordningar om social trygghet syftar inte till att harmoniera de nationella systemen för social trygghet, inbegripet systemen för hälsovårdstjänster och sjukförsäkring. Inga nya förmåner införs på basis av gemenskapens bestämmelser. Syftet är att säkerställa att personer som rör sig mellan medlemsländerna inte förlorar sina förmåner. Varje medlemsland bestämmer själv bl.a. om skyldigheterna att ordna sjukvård, servicesystemen inom hälso- och sjukvården samt grunderna för ersättning av vårdförmåner. Därför skiljer sig medlemsländernas sjukförsäkringssystem från varandra. I vissa länder som tillämpar EUlagstiftningen om social trygghet grundar sig sjukförsäkringstillhörigheten på bosättning, medan försäkringstillhörigheten i andra länder endast gäller personer som arbetar där. I III avd. 1 kap. (17 33 art.) i förordning 883/2004 anges de lagvalsregler som gäller ansvaret för sjukvårdskostnader enligt persongrupper när det är fråga om personer som rör sig mellan medlemsländer som tillämpar förordningen: 1. försäkrade personer och deras familjemedlemmar 2. pensionstagare och deras familjemedlemmar 3. pensionssökande och deras familjemedlemmar. En förutsättning för tillämpning av lagvalsreglerna är att personen i fråga hör till tillämpningsområdet för förordningen. Bestämmelserna i punkt 1 som gäller den försäkrade och hans eller hennes familjemedlemmar blir tillämpliga oberoende av om försäkringen grundar sig på bosättning eller på arbete. I 35 art. i förordning 883/2004 föreskrivs att den stat som är kostnadsansvarig har skyldighet att betala ersättning för sjukvårdskostnaderna till den stat som beviljat vårdförmånerna. 3

Bestämmelser för genomförandet av fakturering och betalning av kostnaderna för vårdförmåner finns i förordning 987/2009 (artiklarna 62 68). I genomförandeförordning 987/2009 ingår dessutom bestämmelser bl.a. om registrering av intyg om rätt till vård och om att söka planerad vård med förhandstillstånd (avdelning III kapitel 1). Vårdförmåner och intyg om rätt till vård i enlighet med förordning 883/2004 I Finland hör följande vårdförmåner på grund av sjukdom till dem som ska som ersättas i enlighet med EU-lagstiftningen: a) ersättningar för sjukvård enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) b) rehabiliteringsförmåner enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) c) offentliga hälso- och sjukvårdstjänster. Vårdförmånerna beviljas och ges enligt lagstiftningen i personens vistelse- eller bosättningsland. Detta kan gynna eller missgynna personen beroende på om de beviljade förmånerna är bättre eller sämre jämfört med förmånerna enligt lagstiftningen i den stat som är ansvarig för sjukvårdskostnaderna. Omfattningen av de vårdförmåner som beviljas är beroende av om personen tillfälligt vistas i ett annat medlemsland eller om personen flyttar dit för att bosätta sig. Den som flyttar för att bosätta sig har rätt till behövlig vård i bosättningslandet, medan den som tillfälligt vistas på ett annat medlemslands territorium har rätt till medicinskt nödvändig vård. En personens rätt till vård och ansvaret för sjukvårdskostnaderna utreds från fall till fall. FPA utreder alltid rätten till vård om en person meddelar att han eller hon flyttar utomlands eller till Finland endera tillfälligt eller permanent. Rätten till vård utredes också då bosättningslandet inte ändras men personen på grund av arbete börjar omfattas av lagstiftningen i ett annat land. Uppgifterna om rätt till vård förmedlas mellan medlemsländerna på olika blanketter, dvs. intyg om rätt till vård. Enligt förordning 987/2009 förmedlas uppgifterna mellan medlemsländerna med strukturerade elektroniska dokument (Structured Electronic Documents). De kallas i talspråk även elektroniska meddelanden eller esed. Den nya EESSI-miljön för elektroniskt informationsutbyte (Electronic Exchange of Social Security Information) är under uppbyggnad. Innan EESSI tas i bruk används pappersversioner av esed. För dem används förkortningen psed. Blanketterna i E100-serien enligt de föregående förordningarna om social trygghet kan användas ännu under hela övergångsperioden, dvs. innan EESSI tas i bruk. Under övergångsperioden använder Finland fortfarande i huvudsak blanketterna i E100-serien. Ett undantag är blankett E112 som från och med 1.6.2016 inte längre är i bruk. Finland beviljar för närvarande tillstånd att söka planerad vård med blankett S2. E-blanketterna måste dock separat identifieras för verkställandet av förordningarna 883/04 och 987/09. Även det europeiska sjukvårdskortet, EHIC (European Health Insurance Card), är ett intyg om rätt till vård. Administrativa kommissionens beslut I anslutning till Europeiska kommissionen finns en administrativ kommission för samordning av de sociala trygghetssystemen. Administrativa kommissionen meddelar beslut och rekommendationer. Kommissionens beslut i S-serien gäller samordning av sjukvårdsförmåner. 4

1.3.1.2. Patientrörlighetsdirektivet och lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård Direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, det s.k. patientdirektivet, tillämpas i EU-staterna. Norge började med stöd av sin nationella lagstiftning tillämpa direktivet 1.3.2015. De övriga EES-länderna som inte är EUmedlemsländer, dvs. Island, Liechtenstein och Schweiz, tillämpar tills vidare inte direktivet. Patientdirektivet definierar patientens rättigheter när denne söker vård i ett annat EU-land. Utgångspunkten är att en person fritt kan uppsöka hälso- och sjukvårdstjänster i något annat EU-land och att den stat som svarar för personens sjukvårdskostnader är skyldig att i efterhand ersätta kostnaderna på samma sätt som om vården hade getts i den ansvariga staten. För att man ska få ersättning förutsätts att vården är ersättningsgill i den kostnadsansvariga staten. Syftet med direktivet är också att säkerställa att varje EU-lands hälso- och sjukvårdssystem har bestämmelser om minimikrav i fråga om vårdens kvalitet och patientsäkerheten. Direktivet reglerar också medlemsstaternas samarbete kring gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Enligt direktivet krävs i regel inte förhandstillstånd för planerad vård i ett annat medlemsland för att vårdkostnaderna ska ersättas. Enligt patientdirektivet är det dock möjligt att kräva ett sådant förhandstillstånd. Systemet med förhandstillstånd enligt direktivet är avsett som en noggrant definierad möjlighet för den stat där personen är försäkrad att begränsa kostnadsersättningarna. Förhandstillstånd enligt patientdirektivet kommer inte att implementeras i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Om någon annan EU-stat har tagit i bruk förfarandet med förhandstillstånd, har det dock ingen betydelse för den vård som ges i Finland. Ett förhandstillstånd enligt patientdirektivet begränsar inte heller en persons rätt att på eget initiativ söka vård inom den offentliga hälso- och sjukvården i Finland. Ett förhandstillstånd enligt patientdirektivet är en bekräftelse på att personen i efterhand kommer att få ersättning från sin hemstat. Patientdirektivet i förhållande till EU-förordningarna EU-förordningarna 883/2004 och 987/2009 och patientdirektivet bildar två parallella regelverk som gäller vårdförmåner i gränsöverskridande fall. Deras bestämmelser avviker från varandra i fråga om både tillämpningsområde och principer för kostnadsersättning. Bestämmelserna tillämpas delvis på samma gränsöverskridande situationer. I motsats till EU-förordningarna som är direkt tillämpbar lagstiftning i medlemsstaterna, måste direktiven genomföras i den nationella lagstiftningen. I Finland har patientdirektivet genomförts genom lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (den s.k. gränslagen) (1201/2013), som trädde i kraft 1.1.2014. Utöver genomförandet av patientdirektivet innehåller lagen också bestämmelser som gäller förfaranden och ersättning av kostnader med anknytning till gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilka tidigare har ingått i separata lagar. Lagen har medfört ändringar i hälso- och sjukvårdslagen, sjukförsäkringslagen, lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen och lagen om Folkpensionsanstalten. Lag om gränsöverskridande hälso- och sjukvård I lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013) föreskrivs om rätt till gränsöverskridande hälso- och sjukvårdstjänster, ersättning av kostnader, utlämnande av uppgifter om rätt till vård och om utfärdande av intyg om rätt till vård. Vidare innehåller gränslagen bestämmelser om administrationen av sjukvårdskostnader, kontaktpunkten för 5

gränsöverskridande hälso- och sjukvård samt ändringssökande. Lagen tillämpas när det är fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som gäller ett annat EU- eller EES-land eller Schweiz. Lagen tillämpas inte på förmåner vid långvarigt vårdbehov, överlåtelse av och tillgång till organ avsedda för organtransplantationer, vaccinationer i enlighet med det nationella vaccinationsprogrammet, företagshälsovård eller skol- och studerandehälsovård. Lagen tillämpas på följande personkrets: 1. personer som har hemkommun i Finland eller som är sjukförsäkrade i Finland 2. personer som med stöd av EU-lagstiftningens lagvalsregler omfattas av den finländska lagstiftningen samt deras familjemedlemmar 3. personer som enligt EU-förordning 883/2004 får ett förhandstillstånd från Finland för att söka planerad vård utomlands. Ovannämnda personer har rätt att resa utomlands för att anlita hälso- och sjukvårdstjänster och de har rätt att få ersättning enligt finländsk lagstiftning. Den som utan förhandstillstånd söker vård i en annan stat som tillämpar EU-lagstiftningen får vård i enlighet med lagstiftningen i den staten. Personen betalar själv de faktiska kostnaderna för vården men har rätt att ansöka om ersättning i efterhand enligt sjukförsäkringslagen. Kostnaderna ersätts enligt 2 5 kap. i sjukförsäkringslagen. Personen kan alltså söka och beviljas ersättning för läkar- och tandläkararvoden, behandling och undersökning som ordinerats av läkare och för läkemedelskostnader. Resekostnader ersätts enligt vad det hade kostat att resa till närmaste vårdenhet i Finland. Om en person insjuknar plötsligt i en annan stat som tillämpar EU-lagstiftningen och personen själv betalar kostnaderna, kan han eller hon välja ersättning antingen enligt vårdgivarstatens lagstiftning eller enligt nationell lagstiftning när han eller hon i efterhand söker ersättning hos FPA. Ersättning enligt nationell lagstiftning betalas enligt ersättningsnivån och klientavgiften i personens hemkommun. Resorna ersätts enligt vad det hade kostat att resa till närmaste vårdenhet utomlands. För personer som är försäkrade i en EU-stat måste den offentliga hälso- och sjukvården ordna tjänster på samma grunder som för kommuninvånare. En person som kommit från en annan EUstat har dock inte bättre rätt till vård än kommuninvånarna. Således gäller till exempel de nationella vårdköerna också honom eller henne. Av en person som är försäkrad i en annan EU-stat uppbärs de faktiska kostnaderna för vården och personen kan söka ersättning i efterskott i den stat där han eller hon är försäkrad. Skyldigheten att ta emot vårdsökande inom den finländska offentliga hälsooch sjukvården gäller inte personer som är försäkrade i Norge, Island, Liechtenstein eller Schweiz. Också den privata hälso- och sjukvården måste ordna vård för personer som är försäkrade i en annan EU-stat utan diskriminering och på samma grunder som för dem som är bosatta i Finland. Lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård innehåller också bestämmelser bl.a. om förfarandena vid sökande av planerad vård enligt EU-förordning 883/2004 och om FPA:s behörighet att bevilja de intyg om rätt till vård som behövs. I gränslagen finns också en bestämmelse om den statliga ersättning som ska betalas till den offentliga hälso- och sjukvården. 1.3.1.3. Övrig nationell lagstiftning Lag om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen I lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen (352/2010) föreskrivs det om institutionernas och myndigheternas behörighet och uppgifter vid tillämpningen av förordningarna 883/2004 och 987/2009. Dessutom innehåller lagen bestämmelser om elektroniskt informationsutbyte mellan medlemsländerna. Lag om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet 6

I 2 i sjukförsäkringslagen där det föreskrivs om lagens tillämpningsområde finns en hänvisning till de villkor för sjukförsäkring som anges i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993), den s.k. tillämpningslagen. Sjukförsäkringslag Bestämmelserna i avdelning II och avdelning V i sjukförsäkringslagen (1224/2004) tillämpas på betalning av ersättning för vårdförmånskostnader som uppkommit i Finland till personer som är försäkrade utomlands. Likaså tillämpas bestämmelserna i sjukförsäkringslagen när en person som är sjukförsäkrad i Finland ansöker om ersättning för kostnaderna för planerad vård som getts utomlands utan förhandstillstånd. Vidare föreskrivs i avdelning VI om finansieringen av sjukförsäkringen och den försäkrades betalningsskyldighet. Lag om hemkommun I lagen om hemkommun (201/1994) stadgas det om hur hemkommunen ska bestämmas för en person som flyttar till eller från Finland. Rätten till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster bestäms i sin tur i regel på basis av hemkommun. Folkhälsolag I 14 i folkhälsolagen (66/1972) föreskrivs vad som avses med invånare i en kommun när folkhälsolagen tillämpas. Med invånare i kommunen jämställs också personer som beviljats rätt att arbeta med stöd av uppehållstillstånd enligt 78 1 eller 2 mom. eller 3 mom. 1, 2, 5 eller 7 punkten i utlänningslagen eller har rätt att arbeta utan uppehållstillstånd på grundval av 79 1 mom. i 1, 2, eller 6 punkten i utlänningslagen och som har ett gällande arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller annat anställningsförhållande i Finland eller har registrerats som arbetslösa arbetssökande efter att ett minst sex månader långt arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller annat anställningsförhållande har upphört. Med invånare i kommunen jämställs dessutom personer som med stöd av 81 i utlänningslagen beviljats ett EU-blåkort som avses i 3 26 punkten i nämnda lag familjemedlemmar enligt 37 i utlänningslagen till ovan avsedda personer. Lag om specialiserad sjukvård Enligt 3 i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) är kommunen skyldig att ordna specialiserad sjukvård för invånarna i kommunen. Utvidgningen av den personkrets som avses i 3 i lagen om specialiserad sjukvård motsvaras av det som fastställs i 14 i folkhälsolagen. Med invånare i kommunen jämställs alltså också personer som beviljats rätt att arbeta med stöd av uppehållstilstånd enligt 78 1 eller 2 mom. eller 3 mom. 1, 2, 5 eller 7 punkten i utlänningslagen eller har rätt att arbeta utan uppehållstillstånd på grundval av 79 1 mom. i 1, 2, eller 6 punkten i utlänningslagen och som har ett gällande arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller annat anställningsförhållande i Finland eller har registrerats som arbetslösa arbetssökande efter att ett minst sex månader långt arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller annat anställningsförhållande har upphört. 7

Med invånare i kommunen jämställs dessutom personer som med stöd av 81 i utlänningslagen beviljats ett EU-blåkort som avses i 3 26 punkten i nämnda lag familjemedlemmar enligt 37 i utlänningslagen till en ovan avsedd person. Statsrådets förordning om administrationen av kostnader för gränsöverskridande hälsooch sjukvård I statsrådets förordning om administrationen av kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård (65/2014) ingår bestämmelser om överföring av statens medel till FPA för fakturering mellan stater och statlig ersättning. I förordningen föreskrivs dessutom om ansökningstiden för statlig ersättning och om den offentliga hälso- och sjukvårdens skyldighet att förete en utredning för FPA om ändamålsenligheten med ambulansflyg när det gäller ersättning för merutgifter för returresa från ett nordiskt land. Statsrådets förordning om delegationen för gränsöverskridande hälso- och sjukvård Med förordning 64/2014 har en delegation för gränsöverskridande hälso- och sjukvård tillsatts vid Social- och hälsovårdsministeriet. Delegationens uppgift är att följa tillämpningen av lagstiftningen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, att komma med förslag och initiativ till utveckling av lagstiftningen och att behandla andra frågor som gäller såväl verkställigheten av lagen som gränsöverskridande hälso- och sjukvård. 1.3.1.4. Migrationsdirektiven EU:s migrationsdirektiv påverkar rättigheterna för arbetstagare från andra länder än EU- och EES-länderna, Schweiz och de länder med vilka Finland ingått en överenskommelse om social trygghet som innehåller bestämmelser om sjukvård. Arbetstagare som hör till tillämpningsområdet för migrationsdirektiven har rätt att bli behandlade på lika grunder som vistelselandets egna medborgare bl.a. på området för social trygghet. Direktiven inverkar följaktligen på rätten att få vård i Finland för arbetstagare som kommer från andra länder. Migrationsdirektiven är följande: 1. det s.k. direktivet om högkvalificerad anställning, dvs. rådets direktiv (2009/50/EG) om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning 2. det s.k. direktivet om kombinerade tillstånd, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv (2011/98/EU) om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat 3. det s.k. direktivet om säsongsanställning, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv (2014/36/EU) om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning 4. det s.k. ICT-direktivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv (2014/66/EU) om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal. Direktivet om högkvalificerad anställning sattes i kraft nationellt 1.1.2012 och direktivet om kombinerade tillstånd 1.1.2014. Direktivet om säsongsanställning ska ha genomförts senast 30.9.2016 och ICT-direktivet senast 29.11.2016. 8

1.3.1.5. Internationella avtal Finland har överenskommelser om social trygghet med de nordiska länderna, Australien, Chile, Estland, Indien, Israel, Kanada, Tyskland och USA. Finland har dessutom en avtalsreglering om social trygghet med delstaten Quebec i Kanada samt en överenskommelse om sjukvård med Australien. Av de ovannämnda är överenskommelsen om sjukvård med Australien, avtalsregleringen om social trygghet med Quebec i Kanada och den nordiska konventionen om social trygghet av betydelse när det gäller vårdförmåner. Personer som omfattas av överenskommelsernas personkrets har rätt till sjukvårdsförmåner i enlighet med de villkor och i den omfattning som bestäms i överenskommelserna. Överenskommelsen om sjukvård med Australien På grundval av överenskommelsen med Australien (FördrS 61/1993) har personer som är bosatta på den ena avtalspartens territorium rätt till nödvändig sjukvård vid tillfällig vistelse på den andra avtalspartens territorium. För att höra till personkretsen för överenskommelsen krävs inte medborgarskap i avtalslandet. Rätten till vård visas med avtalsstatens eller en annan stats pass av vilket det framgår att innehavaren har obegränsad rätt att bo i avtalslandet. Finländska studerande som tillfälligt vistas i Australien omfattas inte av överenskommelsen. I Finland tillämpas inte motsvarande begränsning. Chefen för eller personalen vid en diplomatisk beskickning eller ett konsulat och deras familjemedlemmar har rätt till de vårdförmåner som de behöver. I deras fall förutsätts alltså inte att vården är nödvändig. Vårdförmånerna beviljas enligt lagstiftningen i vistelsestaten. För Finlands del gäller överenskommelsen öppen vård och sjukhusvård som ges eller för vilken det betalas ersättning med stöd av folkhälsolagen, lagen om specialiserad sjukvård eller sjukförsäkringslagen. Inom den offentliga hälso- och sjukvården tas samma avgift ut som av kommuninvånare. Ersättning betalas av FPA i enlighet med sjukförsäkringslagen. För Australiens del gäller överenskommelsen öppen vård och sjukhusvård som ges eller för vilken det betalas ersättning på basis av sjukförsäkringslagen eller den nationella hälso- och sjukvårdslagen. Med sjukhusvård avses vård som patienten kan få i offentlig hälso- och sjukvård samt öppen vård och läkemedel. Överenskommelsen tillämpas inte på personer som kommer till den andra fördragsslutande partens territorium uttryckligen för planerad vård. Respektive länder svarar för de kostnader som överenskommelsen orsakar dem. Överenskommelsen om social trygghet med Chile I överenskommelsen med Chile (FördrS 98/2007) ingår en bestämmelse som gäller pensionstagares rätt till vård. En person som får pension enligt den ena avtalspartens lagstiftning och bor på den andra partens territorium har enligt överenskommelsen rätt till vårdförmåner på samma villkor som andra personer som får pension enligt bosättningslandets lagstiftning. För Finlands del innebär det rätt till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster samt sjukvårdsersättningar som betalas på basis av sjukförsäkringslagen. Pensionärer som bor i Finland har dock rätt till dessa förmåner också på basis av den nationella lagstiftningen och således påverkar inte överenskommelsen deras ställning. Hälsovårdsavgiften för pensionstagare som är bosatta i Chile påverkas också av pensioner från utlandet. För att fastställa hälsovårdsavgiften ger FPA:s center för internationella ärenden pensionstagaren ett intyg. Överenskommelsen ger inte rätt till sjukvård för andra persongrupper, t.ex. turister. 9

Överenskommelsen om social trygghet med Israel I överenskommelsen med Israel (FördrS 90/1999) ingår bestämmelser om utsända arbetstagares rätt till vård. Medborgarskap i de fördragsslutande staterna är alltså inte ett villkor för att överenskommelsen ska tillämpas. Den tillämpas på personer som omfattas eller har omfattats av den lagstiftning som avses i överenskommelsen och på dessa personers familjemedlemmar och förmånstagare. Den finländska sjukförsäkringen och lagstiftningen om offentliga hälso- och sjukvårdstjänster tillämpas endast när det är fråga om att tillämpa artikel 6.2 samt artiklarna 7 10 i överenskommelsen. De persongrupper som nämns i dessa punkter i överenskommelsen är berättigade till alla förmåner enligt den finländska sjukförsäkringen och till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster om personerna omfattas av finländsk lagstiftning. Exempel Arbetstagare som är utsända från Finland till Israel och deras medföljande familjemedlemmar omfattas fortfarande av finsk lagstiftning och är berättigade till alla förmåner enligt den finska sjukförsäkringen och, när de besöker Finland, till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster. På motsvarande sätt omfattas arbetstagare som är utsända från Israel till Finland jämte medföljande familjemedlemmar alltjämt av israelisk lagstiftning och får inga förmåner från Finland på basis av överenskommelsen. Överenskommelsen innehåller inte bestämmelser om sjukvård när en person tillfälligt vistas i det andra avtalslandet. Avtalsregleringen om social trygghet med delstaten Quebec i Kanada I överenskommelsen om social trygghet med Kanada (FördrS 6/1988) ingår en avtalsreglering om social trygghet med delstaten Quebec. Avtalsregleringen gäller hälso- och sjukvård samt sjukförsäkring. Avtalsregleringen tillämpas utöver på avtalsstaternas medborgare också på andra personer som omfattas eller har omfattats av avtalsparternas lagstiftning. För Finlands del tillämpas överenskommelsen på den offentliga hälso- och sjukvården, vårdförmåner enligt sjukförsäkringen samt olycksfallsförsäkringslagstiftningen. Huruvida en person omfattas av sjukförsäkringen bestäms i fråga om andra än utsända arbetstagare och deras familjemedlemmar enligt tillämpningslagen. Dagpenningsförmåner enligt sjukförsäkringslagen hör inte till tillämpningsområdet för överenskommelsen. Rätten till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster bestäms på basis av lagen om hemkommun. Följande persongrupper har rätt till sjukvård på samma villkor som invånarna i avtalsstaten och personer som är berättigade till sjukvård där, och deras rätt har inte begränsats till nödvändiga vårdförmåner: 1. utsända arbetstagare 2. arbetstagare som tillfälligt vistas inom den andra avtalsslutande partens territorium 3. studerande som är inskrivna vid en läroanstalt på vistelseorten 4. personer som bedriver postdoktoral forskning 5. personer som utför praktik som ingår i ett utbildningsprogram vid ett college eller universitet 6. familjemedlemmar till personer som hör till de ovannämnda persongrupperna. Utsända arbetstagare visar sin rätt till sjukvård med blankett Q/SF1 eller SF/Q1 beroende på flyttningsriktningen. Blanketten ska vara beviljad av en behörig institution. Personer som avses i punkt 2 5 visar sin rätt med blankett Q/SF4 eller SF/Q4. För att få vårdförmåner måste de anmäla sig eller registrera blanketten i vistelselandet. 10

Nordiska konventionen om social trygghet Den nuvarande nordiska konventionen om social trygghet och genomförandeavtalet trädde i kraft 1.5.2014. Konventionen kompletterar EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009, vilkas bestämmelser i regel tillämpas på personer som rör sig mellan de nordiska länderna. Konventionen tillämpas på all lagstiftning inom EU-förordningens tillämpningsområde. Till konventionens personkrets hör alla som omfattas av eller har omfattats av lagstiftningen i ett nordiskt land samt familjemedlemmar eller förmånstagare till dessa personer. Konventionen gäller sedan 1.5.2015 även Grönland och Färöarna, vilka inte är medlemmar i EU och inte heller omfattas av EES-avtalet. Det europeiska sjukvårdskortet eller andra intyg om rätt till vård, alltså E-blanketter eller SED- och PD-dokument används i allmänhet inte mellan de nordiska länderna. Man har också i huvudsak frångått kostnadsersättning för vårdförmåner mellan de nordiska länderna. Kostnader för sökande av planerad vård ersätts dock. 1.3.2. Tillfällig vistelse och rätt till sjukvård Med tillfällig vistelse avses i fråga om sjukvård en vistelse som varar högst 12 månader. Tillfällig vistelse är till exempel en semesterresa en vistelse i ett annat EU- och EES-land eller i Schweiz under en del av året. Under en tillfällig vistelse utomlands har vistelselandet och dess lagstiftning samt eventuella överenskommelser om social trygghet betydelse för tillgången till vård. Tillgången till vård är dessutom beroende av utrikesvistelsens längd och hurdant behov av vård det gäller. Lag om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet 1573/1993 Sjukförsäkringslag 1224/2004 EU-förordningarna 883/2004 och 1408/71 1.3.2.1. Personer som är försäkrade i Finland och som tillfälligt vistas utomlands EU- eller EES-länderna eller Schweiz Under en tillfällig vistelse i ett annat EU- eller EES-land eller i Schweiz har de personer rätt till medicinskt nödvändig vård som är sjukförsäkrade i Finland eller vars sjukvårdskostnader Finland ansvarar för. Medföljande icke-aktiva familjemedlemmar till ovannämnda persongrupper har också rätt att få medicinskt nödvändig vård under en tillfällig vistelse. Medicinskt nödvändig vård är sådan som inte kan skjutas fram till efter den planerade återresan (artikel 25.3 i förordning 987/09). Med andra ord ska personen få den vård som han eller hon behöver för att kunna resa. Omfattningen av vården under en tillfällig vistelse kan variera eftersom varje land bestämmer den utifrån sin nationella lagstiftning. Också vistelsens förväntade längd inverkar på den vård som ges. Under en veckolång semesterresa kan personen få mer begränsad sjukvård än den sjukvård som ges under en tre veckor lång utstationering. Personen ansvarar själv för att ta reda på om den vård han eller hon behöver hör till destinationslandets tjänsteutbud 11

och om han eller hon kan få den med det europeiska sjukvårdskortet under sin tillfälliga vistelse utomlands. Artikel 25.3 i förordning 987/09 Kronisk sjukdom, graviditet eller förlossning Vårdbehovet ska i regel uppstå under en tillfällig vistelse. Vårdbehovet kan uppstå också på grund av en kronisk och/eller tidigare konstaterad sjukdom, graviditet eller förlossning. Under en tillfällig vistelse utomlands har en person rätt till vård på grund av en sjukdom som kräver regelbunden behandling. Sådan vård är till exempel behandlingen av diabetes och astma, dialys, syreterapi, kemoterapi och ultraljudsundersökning av hjärtat vid autoimmuna sjukdomar. Om personen under sin vistelse utomlands behöver vård på grund av en kronisk sjukdom, måste han eller hon i allmänhet själv vidta nödvändiga arrangemang i förväg för att säkerställa att vården kan ges (artikel 19.2 i förordning 883/2004 ). Administrativa kommissionen har som riktlinje fastställt (beslut nr S3) att sådan vård till exempel är dialys syreterapi särskild behandling av astma ultraljudsundersökning vid kroniska autoimmuna sjukdomar kemoterapi. Den försäkrade och en icke-aktiv familjemedlem som följer med den försäkrade utomlands har rätt att få vård i anslutning till graviditet och förlossning under en tillfällig vistelse i ett annat EU- eller EES-land eller i Schweiz. Vårdförmånerna ges alltid enligt vistelselandets lagstiftning och därför är tjänsteutbudet i vistelselandet inte nödvändigtvis likadant som i Finland. Det europeiska sjukvårdskortet ger rätt till vård Rätten till sjukvård under en tillfällig vistelse i ett EU- eller EES-land eller Schweiz visas med det europeiska sjukvårdskort som beviljats i Finland eller med ett provisoriskt intyg. Kortet ska vara i kraft när vården ges. Den som företer det europeiska sjukvårdskortet bör få medicinskt nödvändig sjukvård till samma pris och enligt samma praxis som personer som är stadigvarande bosatta i landet. I praktiken betalar kunden samma klientavgift för vården som de lokala invånarna. När man får vård för klientavgiften kan man inte i efterhand söka ersättning från Finland. I Förenade kungariket kan man under en tillfällig vistelse också visa sin rätt till vård med ett gällande finskt pass. I så fall måste man dessutom meddela vårdgivaren sin stadigvarande adress i Finland. Rätt till vård utan det europeiska sjukvårdskortet Om den som är sjukförsäkrad i Finland eller den vars sjukvårdskostnader Finland ansvarar för har betalat de faktiska kostnaderna för vården under en tillfällig utlandsvistelse, kan han eller hon 1. ansöka om ersättning för kostnaderna hos sjukförsäkringsinrättningen i vistelselandet, och då betalas kostnaderna enligt lagstiftningen i det landet 2. söka ersättning hos FPA i efterhand. Kostnaderna kan ersättas antingen enligt finsk lagstiftning eller enligt lagstiftningen i vistelselandet, dvs. genom ett återbetalningsförfarande. Om kunden väljer ersättning enligt lagstiftningen i vistelselandet begär FPA uppgift om ersättningsbeloppet av landet (återbetalningsförfarande). Om kunden väljer ersättning enligt 12

finsk lagstiftning betalas ersättning högst enligt vad motsvarande vård skulle ha kostat inom den offentliga hälso- och sjukvården i kundens hemkommun. Ersättning kan sökas hos FPA i efterhand med blankett SV 128r. Ansökningstiden för ersättning är 6 månader från betalningen av kostnaderna. Om vården inte ingår i vistelsestatens lagstadgade sjukförsäkringssystem eller vårdgivaren saknar avtal med sjukförsäkringsinstitutionen i vistelselandet, tas samtliga kostnader för vården ut av kunden. Så kan också vara fallet om vårdgivaren inte godkänner kundens europeiska sjukvårdskort. Länder med vilka Finland ingått en överenskommelse om social trygghet Finland har överenskommelser om social trygghet som innehåller bestämmelser om sjukvård med de nordiska länderna och Quebec i Kanada och en överenskommelse om sjukvård med Australien. Också överenskommelserna med Chile och Israel innehåller bestämmelser om rätt till vård men bestämmelserna gäller inte vid tillfällig vistelse. Överenskommelserna om social trygghet med andra länder har inga särskilda bestämmelser om sjukvård. I överenskommelserna fastställs de kundgrupper som har rätt till sjukvård under en tillfällig vistelse i respektive avtalsländer. Överenskommelserna tillämpas på de kunder som är sjukförsäkrade i Finland och som hör till den personkrets som omfattas av överenskommelsen. De personer som omfattas av en överenskommelse bör få sjukvård inom territoriet för avtalslandet på det sätt som bestäms i överenskommelsen. I praktiken innebär detta att sjukvård i regel bör ges till samma kostnad som tas ut av försäkrade personer i avtalslandet i motsvarande fall. Den som är sjukförsäkrad i Finland ska i första hand söka ersättning för sjukvårdskostnader som har uppkommit i ett avtalsland hos sjukförsäkringsinrättningen i bosättningslandet. Kunden kan i efterhand söka sjukvårdsersättning också hos FPA med blankett SV 128r. Övriga länder Om en person som är sjukförsäkrad i Finland insjuknar någon annanstans än i ett EU- eller EESland eller Schweiz, har han eller hon rätt att i efterhand söka ersättning enligt sjukförsäkringslagen i Finland. Utöver att personen ska omfattas av sjukförsäkringen i Finland krävs det att han eller hon inte samtidigt har omfattats av vistelselandets sjukförsäkring eller fått sjukvårdsersättning med stöd av vistelselandets lagstiftning. Ersättning enligt sjukförsäkringslagen betalas också då vårdbehovet har uppkommit på grund av en kronisk sjukdom. Kostnader ersätts dock inte om kunden har rest utomlands uttryckligen i syftet att få sjukvård där. Kunden kan i efterhand söka ersättning enligt sjukförsäkringslagen hos FPA med blankett SV128r. Det europeiska sjukvårdskortet Provisoriskt intyg om innehav av europeiskt sjukvårdskort Kostnadsersättning 13

Olika persongrupper Samordning av den sociala tryggheten genom EU:s samordningsförordningar Internationella avtal 1.3.2.2. Personer som är försäkrade utomlands och som tillfälligt vistas i Finland EU- eller EES-länderna eller Schweiz Den som är försäkrad i ett annat EU- eller EES-land eller i Schweiz har rätt att få medicinskt nödvändig sjukvård under en tillfällig vistelse i Finland. Rätten till sjukvård visas i första hand med det europeiska sjukvårdskortet eller med något annat intyg som det land som ansvarar för personens sjukvårdskostnader har beviljat. Kortet ska vara i kraft när vården ges. Om personen saknar ett giltigt intyg om rätt till vård eller saknar hemkommun i Finland, har han eller hon rätt till brådskande vård enligt 50 i hälso- och sjukvårdslagen. Medicinskt nödvändig vård är sådan nödvändig vård som inte kan skjutas fram till efter den planerade återresan (förordning 987/2009 artikel 25.3). Med andra ord bör kunden vårdas så att han eller hon kan resa. På vårdbehovet inverkar vistelsens förväntade längd vårdens karaktär. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården bedömer vårdbehovet. FPA tar inte ställning till om det är fråga om medicinskt nödvändig vård. Den som för den offentliga hälso- och sjukvården i Finland visar upp det europeiska sjukvårdskortet eller ett provisoriskt intyg om innehav av kortet och ett identitetsbevis får medicinskt nödvändig sjukvård för den klientavgift som tas ut av kommuninvånare. Om kunden har betalat de faktiska kostnaderna för medicinskt nödvändig vård inom den privata hälso- och sjukvården i Finland, har han eller hon rätt till sjukvårdsersättning. Detsamma gäller ersättning för läkemedel som köpts på apotek. Kunden kan i efterhand söka ersättning hos FPA eller från bosättningslandet. Kunder som är försäkrade i ett annat EU- eller EES-land eller i Schweiz beviljas dock i allmänhet inte ersättning enligt sjukförsäkringslagen i form av direktersättning utan måste alltid separat söka ersättning hos FPA i efterhand. I ambulans kan man dock få direktesättning för sjukvård om man visar upp sitt gällande europeiska sjukvårdskort. Kronisk sjukdom, graviditet eller förlossning Vårdbehovet ska i regel uppstå under en tillfällig vistelse. Vårdbehovet kan uppstå också på grund av en kronisk och/eller tidigare konstaterad sjukdom, graviditet eller förlossning. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska bedöma kundens vårdbehov. Under en tillfällig vistelse i Finland har kunden alltid rätt till behandling av en sjukdom som kräver regelbunden vård. Sådan vård är till exempel behandling av diabetes och astma, dialys, syreterapi, kemoterapi och ultraljudsundersökning av hjärtat vid autoimmuna sjukdomar. Om kunden under sin vistelse i Finland behöver vård på grund av en kronisk sjukdom, måste han eller hon i allmänhet själv i förväg vidta nödvändiga arrangemang för att säkerställa att vården 14

kan ges (förordning 883/2004 artikel 19.2). Administrativa kommissionen har som riktlinje fastställt (beslut nr S3) att sådan vård till exempel är dialys syreterapi särskild behandling av astma ultraljudsundersökning vid kroniska autoimmuna sjukdomar kemoterapi. Vård i samband med graviditet eller förlossning betraktas i regel som medicinskt nödvändig under en tillfällig vistelse. I synnerhet under en längre tillfällig vistelse bör man få vård i samband med graviditet och förlossning. Observera detta till exempel då kunden a) vistas i Finland som utsänd arbetstagare eller självständig yrkesutövare b) arbetar i Finland som tjänsteman från ett annat land eller motsvarande c) studerar i Finland d) är familjemedlem till en person som nämns i punkt a c och har följt med denne till Finland. Om kunden kommer till Finland uttryckligen för att föda, är det inte möjligt med det europeiska sjukvårdskortet, utan kunden behöver ett förhandstillstånd från sitt bosättningsland. I annat fall kan kunden själv betala alla faktiska vårdkostnader. Om kunden har hemkommun i Finland får hon vård i samband med förlossningen på samma sätt som andra kommuninvånare. Hemkommunen fastställs av magistraten. Om du inte kan ta reda på hur länge den i ett annat EU-land försäkrades tillfälliga vistelse, arbete eller studier i Finland varar, ska du med blankett E107 begära en handling om kundens rätt till vård från det behöriga landet. Be i så fall att kunden ger åtminstone följande uppgifter innan du skickar blanketten: socialskydds- och/eller sjukförsäkringsnummer eller någon annan eventuell identifikationsuppgift i det behöriga landet den behöriga sjukförsäkringsinstitutionens namn och eventuell kontaktinformation socialskydds- och/eller sjukförsäkringsnummer för en eventuell huvudförsäkrad som bor någon annanstans eller någon annan eventuell identifikationsuppgift i ett annat land. Information till kunderna Vid behov kan du allmänt informera de kunder som är försäkrade på annat håll om den finländska hälso- och sjukvårdens verksamhet, klientavgifter och hur man ansöker om ersättning i samband med eventuella vårdförmåner. Ytterligare information på engelska, särskilt om användningen av det europeiska sjukvårdskortet inom den offentliga hälso- och sjukvården, finns på FPA:s webbplats. Du kan också i tillämpliga delar använda dig av de engelsk- och svenskspråkiga brevmallarna i systemet för kundbrev. Vidare kan du be kunden söka kontaktinformation till enheter inom den offentliga hälso- och sjukvården på webbplatsen Vårdenhetsval.fi. Länder med vilka Finland ingått en överenskommelse om social trygghet Finland har överenskommelser om social trygghet som innehåller bestämmelser om sjukvård med de nordiska länderna och Quebec i Kanada och en överenskommelse om sjukvård med Australien. 15