Jätteekarna i Halltorps naturreservat under perioden 2004-2009 En förutsättning för större ekbockens överlevnad i Halltorp på längre sikt är tillgången på levande jätteekar som orkar stå emot ett angrepp av större ekbock (Cerambyx cerdo) under en mycket lång period. Ekar av en ålder på 200-300 år är för unga för att klara av ett angrepp under en längre tid. Däremot verkar det som om de kan utgöra ett kortvarigt levnadssubstrat för större ekbock på ungefär 4-6 år. Varför det tycks vara på detta viss vet vi ej, men inser vikten av att försöka behålla de gamla jätteekarna friska så länge som möjligt. Det är även ett antal andra rödlistade arter som endast lever på eller i dessa jätteekar, så försvinner dessa trädindivider så försvinner även dess invånare t.ex. läderbagge (Osmoderma eremita ), ekfjällknäppare(lacon querceus) och eksavknäppare (Reitterelater dubius). Under åren 2004-2009 har jätteekarna följts och dess hälsotillstånd noterats i samband med inventeringen efter kläckhål av större ekbock. Här följer en sammanfattning av läget fram till och med 2009. Tyvärr är trenden inte positiv för ekarna och de dör ut en efter en. Om man ser på denna sex års period så är det med en rasande fart i jämförelse med ekarnas förmodade ålder på 500 800 år. Det är idag endast 9 levande jätteekar kvar i Halltorp naturreservat av 2004 års 16 stycken. Det finns fortfarande ett flertal grova ekar av en ålder på 200 350 år men de har fortfarande en bit kvar till jätteekarnas förmodade ålder på 500 800 år. Vad den exakta åldern är på dessa jätteekar kan man bara gissa, men på ett ungefär är det den tidfördelningen som gäller.
Från en tidigare inventering av jätteekarnas lavflora (T. Johansson opubl.) används samma numrering (se karta) även i denna inventering. De feta prickarna på kartan är jätteekar eller betydande rester av en sådan. Dessa jätteekar och de andra numrerade ekarna har fått en aluminiumpinne med sitt nummer på nerstucken i jorden intill stammen. Detta för att man ska kunna använda samma nummer i andra inventeringar såsom efter blanksvart rödrock (Ampedus nigerrimus) eller andra arter som lever i ekarna långt efter att de har dött. Karta över ekarna inne i vad man kallar jätteekshagen. Den streckade linjen följer i staketet som omgärdar jätteekshagen. De feta prickarna är jätteekarna eller större rester av idag. De
mindre prickarna är ekar av en ålder mellan cirka 120 år och 350 år även kallat efterföljare. För den som är noggrann kan meddelas att nr 26 är en hamlad lind strax utanför i NV hörnet och den tjocka prick utan nummer strax V om 19 är en eklåga liknande ek18 och beskrivs under den. Det finns några fler spår av och liggande jätteeklågor framförallt väster om hagen och norr om åkern som inte är med i undersökningen eller i inventeringen. Jätteek 1 Denna ek är en av dem som har en god mångfald av arter på och runt sig. Under 2009 noterades fortfarande saffransticka på stammen och läderbagge lever inne i mulmen. Eken är numera död och kommer så sakta att tappa flera av dagens rödlistade arter medan nya tillkommer. 2004: En grov gren mot norr lever, men toppen av trädet dött 2007: Den grova grenen är försvagad och har det glest med löv 2008: Grenen är död och därmed är trädet dött 2009: En större gren har rasat ner och trädet dött och tappar lite av barken 2004: 7st hål markerade 2005: 3st hål markerade 2006: 0st hål markerade 2007: 2st hål markerade 2008: 1st hål markerat 2009: 1st hål markerat Eken är numera död och kommer inte att vara värdträd för större ekbock längre. Däremot får vi hoppas att han står upp och kan fungera som en stor naturlig mulmholk för läderbagge som lever inne i ekens inre.
Jätteek 2 Består av en högstubbe där endast en liten del av stammen sticker upp. Tillståndet för denna har varit oförändrat under perioden och fungerar naturligtvis inte som utvecklingssubstrat för större ekbock men väl för andra rödlistade arter. Jätteek 3 Är även den endast en högstubbe men med lite mer av stammen kvar. Tillståndet för denna har varit ungefär likartat under perioden frånsett gnag på veden av får och nöt. Även åverkan av människa kan misstänkas.
Jätteek 4 Foto till vänster visar ek4 och foto till höger visar ek4 och ek5 där ek4 är den i bakgrunden. Ek4 är en stående jätteek som varit död i flera år och som har gjort sitt för den större ekbocken för länge sedan. Verkar vara ihålig och har ett litet hål i sidan av stammen där bålgeting har bott något år. Under perioden 2004-2009 har den tappat stora flack av bark troligen på grund av åverkan från nyfikna besökare. Jätteek 5 Även den har varit död i ett flertal år. Vid basen på den barklösa stammen kan man se det vackra gångverket efter större ekbock. Gångverket används än idag av olika insekter som bo, skydd eller födosök medan större ekbock har lämnat trädet för länge sedan. Vid flera tillfällen har svart ädelbagge (Gnorimus variabilis) noterats vid basen av stammen och har troligen en god population inne i trädet. Tillståndet för trädet har varit oförändrat under perioden.
Jätteek 6 Trädet har en stor öppning nere vid basen och hela trädet är som en skorsten. Populärt hos för folk och får att gå in i stammen, vilket slitit på hälsan. Eken är numera helt död och kommer att rasa då trädet lutar betydligt. Lutningen har dock varit den samma under hela perioden. 2004: Flera grenar lever och toppen av trädet är öppen 2005: Ok 2006: Glest med löv och övre grenar döda 2007: Grenarna är döda och därmed är trädet dött 2008: Trädet dött 2009: Trädet dött och tappar lite av barken 2004-2009: Endast äldre kläckhål Jätteek 7 Tillståndet har varit nästan oförändrat under hela perioden och eken ser ut att må bra. Har troligen ett större hål högre upp i stammen då kattuggla tycks häcka i eken(spybollar och fjädrar vid basen). Större ekbock finns i trädet men under perioden har endast äldre kläckhål så långt stegen räcker noterats.
2004-2009: Friskt träd under hela perioden 2004-2009: Endast äldre kläckhål upp till c 4,5 m men större ekbock är aktiv högre upp då gnagspån kan ses i mossan på de nedre grenarna. Jätteek 8 Denna ek går under smeknamnet Amiralen och är en de mest intressanta jätteekarna av idag med många fynd. Är ett aktivt större ekbockträd men har på senare år tyvärr raserat en hel del. 2004: Flera grova grenar lever, men toppen av trädet av 2005. Ok 2006: Två stora grenar har gått av och ligger vid sidan 2007: Flera levande grenar, en grov gren rasat under våren och övriga visar en viss påverkan av eksjuka 2008: Endast en grov gren levande och trädet hårt åtgången 2009: Som 2008 men tappar lite av barken även högre upp 2004: 11st hål markerade 2005: 6st hål markerade 2006: 6st hål markerade 2007: 13st hål markerade 2008: 3st hål markerade 2009: 6st hål markerade
Jätteek 9 En av de mer undanskymda ekarna av dem som är i hagen. Står även lite skuggigt och tycks må bra av det. En stor gren som föll ner 2006 var delvis ihållig och innehöll bl.a. Gnorimus larver i mulmen. 2004: Flera grenar lever, friskt lövverk 2005. Ok 2006: Lövtunn i kronan men ok 2007: Lövtunn i kronan men ok och tappat en grov gren 2008: Ok 2009: Ok 2004: hittade en täckvinge och det verkar aktivt(spån) men såg bara gamla hål 2005: 2st hål markerade 2006-2009: Endast äldre kläckhål noterade, dock lite spån vid basen som ett tecken på aktivitet högre upp Jätteek 10 Står skuggigt i NO hörnan av hagen. Påverkad av eksjuka med ett tunt lövverk men verkar klara sig att leva vidare. Läderbagge och ofta flera individer av matt mjölbagge (Tenebrio opacus) är noterat för trädet. 2004: Flera grenar lever, friskt lövverk 2005. Ok 2006: Lövtunn i kronan men ok 2007: Lövtunn i kronan men ok 2008: Ok 2009: Lövtunn i kronan men ok 2004: Verkar aktivt(spån) men såg bara gamla hål 2005-2009: Endast äldre kläckhål noterade
Jätteek 11 Ligger strax utanför hagen NO och är en så kallad skorsten som tyvärr har rasat under perioden(2005-2006). När den stod upp fungerade den bra som mulmholk och det var en betydande mulm hög vid basen när den föll. De arter som var beroende av en något stabil miljö i mulmen har lämnat trädet men andra lever kvar. Jätteek 12 Står en bit utanför hagen i NO. Levde 2004 med en grov gren men är numera död och har tappat de grova grenarna. Vid besöket 2009 noterades rester av både läderbagge och svart ädelbagge. Kattuggla häckar i eken. Har varit framröjd ett flertal gånger och idag är lövslyet högt som synes på fotot. 2004: En grov gren lever 2005. Ej besökt 2006: Ej besökt 2007: Numera död 2008: Död 2009: Död och de stora grenarna har rasat 2004: Verkar aktivt(spån) men såg bara gamla hål 2007-2009: Endast äldre kläckhål noterade
Jätteek 13 Har ett hål i sidan som man kan titta in i och man kan se rester från kajornas bobyggande. Har bland annat noterat matt mjölbagge och kardinalfärgad rödrock (Ampedus cardinalis) på trädet. Att man lägger grenar vid basen är bra för att hålla betesdjur från att gnaga och gnugga sig på eken. 2004: En grov gren lever 2005. Ok 2006: Numera död 2007: Död 2008: Död 2009: Död och några stora grenar har rasat 2004: Endast äldre kläckhål noterade 2005: Endast äldre kläckhål noterade 2006: 1st hål markerat 2007; Endast äldre kläckhål noterade 2008: Endast äldre kläckhål noterade 2009: Endast äldre kläckhål noterade
Jätteek 14 Jätteeken är en av hagens minsta och har en stor stamgren som rasat tidigare bredvid sig. Ett stort hål i stammen efter grenen och som troligen har gott om mulm innanför. Svart ädelbagge lever i den stora grenens inre. 2004: flera grenar lever 2005. Ok 2006: Numera död 2007: Död 2008: Död 2009: Död och börjar tappa bark 2004: 2st kläckhål markerat 2005: 1st kläckhål markerat 2006: 1st kläckhål markerat 2007: Endast äldre kläckhål noterade 2008: Endast äldre kläckhål noterade 2009: Endast äldre kläckhål noterade Jätteek 15 Ytterligare en jätteek som har rasat under perioden. Var tidigare en död stående, barklös och öppen skorsten där man kunde gå in. Har under perioden inte utgjort som substrat för större ekbock.
Jätteek 16 Jätteek 16 är troligen en av de ekar som producerar flest större ekbock men då högt upp i kronan. I början av september 2006 noterades 1 dött exemplar och 4 levande individer på stammen. 2004-2009: Har under perioden sett lika frisk ut. upp till 4,5m 2004: Endast äldre kläckhål noterade 2005: Endast äldre kläckhål noterade 2006: Endast äldre kläckhål noterade 2007: 1st kläckhål markerat 2008: Endast äldre kläckhål noterade 2009: Endast äldre kläckhål noterade Under hela perioden har spån noterats från toppaktivitet. Jätteek 17 Eken har ett underbart gångsystem av större ekbock på sydsidans barklösa parti. Trädet är även helt öppet med en stor springa. Det var populärt att springa in i eken och samtidigt puttade man ut mulm. För att undvika en fortsatt förstörelse har man satt plank på insidan vilket har hjälpt till för att behålla mycket av mulmen. 2006 noterades saffransticka på trädet.
Trädets hälsotillstånd ungefär det samma. 2004-2009 En stor gren lever. 2004: 2st kläckhål markerat 2005: Endast äldre kläckhål noterade 2006: Endast äldre kläckhål noterade och spån 2007: 1st kläckhål markerat 2008: 3st kläckhål markerat 2009: Endast äldre kläckhål noterade Jätteek 18 Är egentligen två ekar som ligger nära varandra och den som är nr 18 ligger sydligast medan den andra ligger strax norr om ek18 och lite väster om ek19. Det är endast resterna som finns kvar av de raserade stammarna men här trivs svart ädelbagge och tidigare en stor population av blanksvart rödrock. Tyvärr sparkas vedresterna runt av boskap och människor varvid mulmen blotas och torkar upp vilket inte är bra för arter som lever i mulmen. Man borde lägga slyris över för att skydda så gott det går.
Jätteek 19 Eken har en stor öppning i stammen, där den friska delen valar in så att det ser ut som att hela trädet vrider sig. Brukar ha gott om matt mjölbagge vid nattbesök. Det låg en död räv i öppningen 2008(dit lagd?) Trädet har sett oförändrat ut under perioden 2004 2009. 2004-2009: Endast äldre kläckhål noterade och inget spån Jätteek 20 Har under perioden varit död och endast tappat någon gren. Har en förekomst av äldre spår av större ekbock men har inte varit värdträd för arten under perioden.
Jätteek 21 En av ekarna med saffransticka, vilket alltid är intressant. Man kan se förekomst av saffransticka som en god indikation på att det finns fler intressanta arter på eller i trädet. Den stora nedersta grenen gick av 2008 2009. Trädet är öppet inuti och med en smal springa utåt som syns på fotot. Man kan även skymta saffransticka lite högre upp. Trädet har sett oförändrat ut under perioden 2004 2009 bort sett från grenfallet 2008-2009. 2004: Verkar aktivt(spån) men såg bara gamla hål 2005: Endast äldre kläckhål noterat 2006: 1 levande ex vid basen, såg gnagspån men bara äldre kläckhål noterat 2007: Endast äldre kläckhål noterat och spån 2008: 2st kläckhål markerade 2009: 1st kläckhål markerat
Jätteek 22 Att det kan gå fort i förfallet bevisar denna jätteek som när den väl blev angripen av eksjukan tappade trädet sina finrötter och föll om kull vid första blåst. Från att ha tre grenar levande 2004 till att vara en uppbruten låga 2008. Mulm togs från denna ek och användes i den konstgjorda ekkubbe väster om hagen. Läderbaggen som levde i trädet kommer inte att klara de nya förhållandena en längre tid. 2004: Tre större grenar lever 2005. Tunt med löv 2006: Tom på löv och troligen död 2007: Död stående 2008: Rasade någon gång under året 2009: - 2004: Endast äldre kläckhål noterade 2005: Endast äldre kläckhål noterade 2006: 1st kläckhål markerat 2007: Endast äldre kläckhål noterade 2008: - 2009: - Jätteek 23 Har under perioden sett likartad ut frånsett att en grov gren föll 2006. Har varit död under en längre period och har endast äldre spår av större ekbock. En god population av matt mjölbagge och svart ädelbagge lever i trädet.
Jätteek 24 Denna ek är en död stående skorsten och har under hela perioden varit mestadels barklös. Har endast äldre spår av större ekbock och har inte på en lång tid utgjort något substrat för arten. På norr sidan finns ett litet hål i stammen där något(gnagare?) djur gräver ut mulmen tyvärr. Borde åtgärdas på något sätt. Jätteek 25 Denna ek levde under periodens start och har alltid varit intressant att besöka. Fortfarande är han intressant att besöka än så länge. Vid ett besök en varm augustidag satt en läderbagge precis utanför det lilla hålet på baksidan och doftade härligt. 2004: En större gren lever. 2005. Tunt med löv 2006: Död stående 2007: Död stående 2008: Död stående 2009: Död stående 2004 2009: Endast äldre kläckhål är noterade.
Jätteek 27 Denna ek står utanför själva hagen på en liten kulle i ett sumpstråk. Det är den idag enda levande jätteek med angrepp av större ekbock utanför själva hagen. Den ser ut att må bra har varit fram röjd i omgångar och slyet runt stammen växer upp fort. Trädet har sett oförändrat ut under perioden 2004 2009. 2004: Endast äldre kläckhål noterade 2005: Endast äldre kläckhål noterade 2006: 3st kläckhål markerat 2007: 2st kläckhål markerat 2008: 1st kläckhål markerat 2009: 1st kläckhål markerat Det har under hela perioden varit gott om spån runt basen som tyder på en mer aktiv kläckning av större ekbock högre upp i trädet. Sammanfattning Jätteekarna i Halltorp med sin population av större ekbock och andra mycket sällsynta arter är vida berömt. Men kommer vi i framtiden endast att se rester av dessa jättekar? Ja chansen att det blir så är stor. Varför har det då blivit så här? Självklart är det många faktorer som spelar in både kända och okända. Av de kända orsakerna som kan nämnas är att eksjukan har en roll i det hela. Att eksjukan fick ett så hårt grepp om Halltorps alla ekar beror till stor del på tidigare angrepp av mätarlarver som nästan avlövade ekarna under 3 år vilket stressade träden och gjorde dem mer mottagliga för eksjukan. Stress är inte bra även för träd och de drabbas lättare av olika sjukdomar. Röjningar är faktiskt också ett stressmoment och som troligen har bidragit till den sorgliga bilden. Bortsett från eksjuka så får ej heller större ekbocken s populationen må för bra och därmed ta över eken. Större ekbock är värmeälskande och trivs bäst i de delar som är solbelysta och många gånger i en zon mellan frisk ved och död ved. Detta stämmer bra med hur det kan se ut i toppen på jätteekarna, där någon stor gren gått av och den grova stammen träffas av solen under större delen av dagen. Risken finns att någon av de framröjda jätteekarna blev så bra för större ekbocken längre ner på stammen så att han tog över och till slut dog eken. Detta kan vara en av de bidragande orsakerna till att ek1 och ek25 dog men absolut inte som den enda orsaken.
I inventeringen har det ingått 26(27) objekt av jätteek. Av dessa 27 var 11 redan döda när undersökningen inledes. Av återstående 16 ekar som alla levde 2004 är det idag endast kvar 9 ekar som lever. På en så kort tid som 6 år har nästan hälften av ekarna dött. 2004 2005 2006 2007 2008 2009 ek1 levande levande levande levande död död ek2 död död död död död död ek3 död död död död död död ek4 död död död död död död ek5 död död död död död död ek6 levande levande levande död död död ek7 levande levande levande levande levande levande ek8 levande levande levande levande levande levande ek9 levande levande levande levande levande levande ek10 levande levande levande levande levande levande ek11 död död död död död död ek12 levande?? död död död ek13 levande levande död död död död ek14 levande levande död död död död ek15 död död död död död död ek16 levande levande levande levande levande levande ek17 levande levande levande levande levande levande ek18 död död död död död död ek18 död död död död död död ek19 levande levande levande levande levande levande ek20 död död död död död död ek21 levande levande levande levande levande levande ek22 levande levande? död död död ek23 död död död död död död ek24 död död död död död död ek25 levande levande död död död död ek27 levande levande levande levande levande levande Antal levande 16 15 11 10 9 9 Vad bör då göras för att försöka få de sista levande ekarna till att leva vidare? Yttre påverkan såsom luftföroreningar och sjukdomar är det naturligtvis svårt att skydda sig emot. Men lokalt bör man tänka på hur man undviker att stressa träden så mycket som möjligt. Man bör tänka till en extra gång på vad och hur man röjer i framtiden. En alldeles för snabb framröjning verkar inte vara bra för dessa ekar. Många arter som lever på ek är solälskande och tycker om när hela trädet nås av värmande solinstrålning. Det kan dock bli för bra och arter såsom större ekbock och tvåfläckig smalpraktbagge (Agrilus biguttatus) övergår till att bli skadedjur på trädet. Just tvåfläckig smalpraktbagge har varit en bidragande orsak till några av ekefterträdarnas död i hagen.
Det är en svår balansgång som att försöka få Nordens enda population av större ekbock att överleva och samtidigt behålla alla jätteekar levande. Vid röjning runt de jätteekar som finns kvar bör man lämna en kappa av busk för att skugga stammen och göra den mindre intressant för större ekbocken och samtidigt spara rosbuske och annan blommande busk tillgagn för övrigt insektsliv runt ekarna. Naturligtvis bör större uppväxande sly av ask, avenbok eller liknande som letar sig upp i kronan på jätteeken tas bort. Den pågående instängslingen av jätteekarna har varit positivt för att håla nyfikna fingrar och mular ifrån stammarna. Inga tunga maskiner bör få komma i närheten av jätteekarnas rotsystem vilket kan påverkas negativt. Ytterligare stressfaktor är närområdets stora behov vatten som kan stressa träden med ett för starkt fluktuerande grundvatten. Det viktigaste är att undvika stress för träden och vara uppmärksammad på förändringar i närområdet som kan störa träden. Carabus konsult Håkan Lundkvist