Reseberättelse för Caroline Sundin på KAIST (Sydkorea) HT2014 Under mitt tredje år på programmet Energi och Miljö (inriktning miljöteknik och hållbar infrastruktur) åkte jag under hösten till Korean Advanced Institute of Science and Technology (KAIST) i Sydkorea. Det blev ett halvår helt olikt ett hemma både i Sverige och på KTH. Sydkorea, eller Korea som man oftast säger, är ett oerhört vackert land som på många sätt är väldigt likt Sverige men också väldigt olikt. Jag hade föreställt mig ett, i min mening, asiatiskt land. Jag har tidigare varit ibland annat Thailand och Vietnam, och det var väl lite av den kulturen jag väntade mig. Men så fel jag hade. Korea är väldigt utvecklat och jag kom ibland på mig själv att känna mig lite som hemma i Sverige, jag skulle vilja säga att det är ett väldigt västerländskt asiatiskt land. I Korea ligger mycket fokus på respekt för äldre, vilket syns bland annat i språket då man har olika sätt att säga samma sak beroende på om personen är äldre eller yngre än en själv. En annan gest av artighet som man gör är att man ger saker med två händer, alternativt ger med en hand men lägger den andra handen på den givande handens arm. Men om man som utlänning glömmer detta så är det inte hela världen. Språket var något som jag upplevde besvärligt, då koreaner dessvärre inte är så bra på engelska. Många, både äldre och yngre, kan knappt någon engelska alls och därför blev det många missförstånd och frustrationer. Därför rekommenderar jag att kanske lära sig lite koreanska innan, alternativt ha allt skrivet på en lapp (typ adress till hostel eller liknande) på hangul (koreanska alfabetet). KAIST ligger i en stad som heter Daejeon, cirka två timmar söder om Seoul och har ungefär 1,5 miljoner invånare. Man kan ta KTX som är ett snabbtåg, och då tar det en timme från Seoul. Värt att rekommendera är att överväga att ta bussen (cirka tre timmar) eller det långsamma tåget (två timmar) då detta kostar halva priset. Det är hög standard på både bussar och tåg och jag var aldrig med om någon försening eller så. När vi kom till KAIST fick vi ett så kallat T-money card som man kan ladda pengar på och använda för att betala tunnelbana, buss, taxi, vissa läsk- och snacksautomater etc. Taxi är väldigt billigt så det kan man gott och väl kosta på sig. Akta er för rusningstrafiken som börjar strax efter klockan 18 och håller på ett par timmar. Men eftersom tunnelbanan ligger 15-20 minuters promenad från skolan är taxi ibland det enda alternativet. Dessutom finns det bara en linje så man kan egentligen inte ta sig överallt i stan med den. Jag testade aldrig att åka buss utan höll mig till taxi eller cykel. Ett tips är att just skaffa sig en cykel, detta kan man göra på affären på campus eller utanför skolan. Det är väldigt bekvämt att ha denna för att ta sig runt på campus eller använda utanför för att ta sig in till stan eller så (som nämnt ovan). Det finns något som heter West gate och det syftar både till den västra utgången samt området utanför. Där går studenterna ut för att äta (om man inte vill göra det på campus), dricka, umgås och handla. Det är ett rätt stort stadsområde och här finns det mesta man behöver. Om man har ansökt om att få boende på campus så kan man räkna med att få det, jag har inte hört någon som inte har fått det. Man bor två och två (killar och tjejer för sig, man får inte ens besöka varandras delar av byggnaden) i ett ganska litet rum men det funkar rätt bra. De försöker para ihop en med någon från samma land. Man har även två olika byggnader för kandiat- och masterstudenter. Det året jag var där så hade vi som kandidatstudenter både dusch och toalett på rummet medan masterstudenterna hade delat ute i korridoren. För övrigt finns det ett gym i varje byggnad som faktiskt är bra. Undvik att gå hit på kvällarna och nätterna för då gillar koreaner att träna. De har en annan syn på när man ska vara vaken och när man ska sova ibland. Kommer du hit på morgonen eller mitt på dagen kan du ha turen att vara helt ensam.
Vidare finns inget kök, om man inte ansöker om att få vara med i det internationella köket. Man äter alltså all mat ute, på campus finns många bra ställen som är billiga. I ens korridor finns lounge rooms som har mikrovågsugn och vatten (kallt och varmt, du behöver alltså inte oroa dig över att behöva köpa vatten på flaska), så det blev en hel del mikromat under detta halvår. Om du inte har turen att hamna med typ en korean som har ett kylskåp så har du ingen tillgång till det heller. Själv levde jag mycket på tonfisk på bruk och engångsförpackningar av ris som kunde förvaras i rumstemperatur. Men så länge man är inställd på detta så är det inget problem! I varje hus finns även en liten convenience store där man kan handla lite mat, snacks, dricka etc. På vardagar brukar den vara öppen mellan 19-02 och på helgerna är det olika från olika hus. Detta är bra eftersom nästan alla matställen stänger runt 20.00 på campus. När det kommer till studier och kurser är det väldigt annorlunda jämfört med hemma. Först söker du kurser innan du kommer till skolan, ungefär en månad innan. Bra att veta är att kandidatstudenter och masterstudenter egentligen inte får läsa varandras kurser, men om man pratar med läraren när man kommer dit brukar det lösa sig. Så ansök så att du får en plats (det underlättar ännu mer), de kan vara väldigt hårda med att man inte får vara mer studenter än vad som är sagt. När terminen börjar har man två veckor som kallas add/drop period. Precis som det låter så kan du ta bort eller lägga till kurser. Man kan helt enkelt testa att gå på en massa lektioner och sedan bestämma sig för vad man vill läsa. Viktigt att notera är att lektionerna börjar när terminen börjar; man kan alltså ligga två veckor efter om man lägger till en kurs i slutet. KAIST har ett Department of Civil and Environmental Engineering som om det översätts till KTHtermer är ungefär samhällsbyggnad och energi&miljö. De kurser som jag läste som var relevant för mitt program var (det finns en hel del bra i min mening): - Sustainable Infrastructure Systems Engineering. Denna är på master nivå men jag fick tillåtelse att läsa denna ändå. Den går igenom hur vi bygger en hållbar infrastruktur och innehåller både en hel del algoritmer (som man inte behöver kunna lösa) och en hel del begrepp och termer. Man examineras genom ett självständigt projektarbete som fortlöper under hela terminen. - Water and Wastewater Engineering. Vatten- och avloppsrening där man lär sig viktiga begrepp och processer. - Fluid Mechanics. Strömningsmekanik som går att läsa på antingen Mechanical depertment eller Aerospace department, jag läste på den sistnämnda men jag kan inte säga om det skiljer sig. Sedan läste jag även (man kan välja från andra departments): - English Discussion & Presentation. Här lär man sig retorik vad gäller tal och diskussion. Mer en interaktiv klass som examineras genom deltaganden samt projekt i form av olika tal/framträdanden. - Basic Korean 1 for Foregin Students. En grundkurs i koreanska för internationella studenter. Man lär sig läsa och prata samt viss grammatik. Rekommenderas för att kunna klara av det vardagliga livet lite lättare. Som ni ser är det inte rena ingenjörskurser. En kandidat är fyra år på KAIST (master är två år precis som KTH) och under det första året läser man oftast ganska grundläggande och allmänbildade kurser. Kolla igenom kurslistan så ser ni att det finns mycket intressant! Passa på att läsa sådant om ni kan, det är ganska skönt att få en paus från just de där ingenjörskurserna som man tar hemma. Generellt är jag nöjd med mina kurser och jag tycker att alla höll en rätt bra standard. Jag skulle inte avråda någon från att läsa någon kurs. Hur går det då till att plugga? Jo, det skiljer sig som sagt väldigt mycket från KTH. Först och främst så läser man alla kurser samtidigt, alltså är det inte uppdelat i två perioder som på KTH. Vidare så har
man samma schema hela terminen, tänk lite som på gymnasiet, och man har midterms i mitten av terminen och final exams i slutet av terminen. Slutbetyget grundar sig oftast på: 40% finals, 30% midterms, 20% homework och 10% attendance (men detta skiljer sig ju självklart om man inte har exempelvis tentor eller läxor). Man har alltså läxor som man ska (bör) göra samt närvaro. Hur mycket närvaro man behöver är olika från olika kurser och olika lärare är olika noga med att ta närvaro vid varje tillfälle. Fördelen med detta system enligt mig är att allt fokus inte läggs på en stor tenta på slutet. Samtidigt som närvaron kan vara besvärlig om man till exempel har en professor som inte lär ut något bra och man hellre vill läsa själv, men tvingas sitta på lektionerna ändå. Sedan finns inte övningar heller, utan allt är lektioner som mer eller mindre är som föreläsningar. Kan hända att professorn går igenom något tal, men i mitt fall hände det nog bara någon enstaka gång. Det är alltså väldigt mycket självstudier. Gör läxorna och förstå dem, det är oftast (i varje fall för mig) det som professorn kommer att examinera dig på. Under min vistelse hann jag även med att åka iväg en del. Eftersom Korea inte är alltför stort och det är enkelt att ta sig runt med tåg och buss så rekommenderar jag verkligen att resa så mycket du kan! Jag och många andra valde även kurser som gjorde att vi var lediga på fredagar, väldigt praktiskt om du vill resa. Jag besökte bland annat större städer som Seoul och Busan men åkte även på en organiserad resa till en skidort och åkte skidor en helg. ISSS är KAIST internationella organisation och anordnande många olika utflykter, jag åkte med på en där vi fick lära oss om traditionell koreansk kultur och fick även bo på traditionellt vis (sova på golvet etc.). Efter midterms var vi några som tog några dagar ledighet och åkte till Filippinerna och det var även många andra som åkte iväg under terminen till Japan, Hongkong osv. För Filipinerna tog jag ledigt ett par dagar. Det är ju, som jag skrev tidigare, obligatorisk närvaro men vi sa som det var och man brukar kunna få vara borta några lektioner. Dessutom verkar de inte vara alltför hårda mot utbytesstudenter. Vad hade jag velat veta mer innan jag åkte? Vi tar några tips i punktform: Det går alldeles utmärkt att betala med kort i Korea. Om du nu vill ta ut pengar så finns bankomat på campus, men det är bara en eller två som tar emot internationella kort. Wi-fi finns på många offentliga ställen, jag skaffade aldrig ett koreanskt telefonnummer utan tog mig runt på wi-fi (finns på campus också). Inte optimalt alltid, men man får gå tillbaka till stenåldern ibland och faktiskt bestämma tid och plats i förväg. När jag åkte var det väldigt varmt (varmare än bra svensk sommar) fram till kanske mitten av september. Sen började värmen avta men hösten var lång och väldigt fin. Vi fick snö första december men det blev som max ett par minusgrader. Skulle det bli värre det året du åker, så finns kläder och skor att köpa där borta (de är ju inte främmande för snö och kyla), så jag skulle inte använda plats i resväskan för det. Jag vill återigen betona språket, utanför campus kommer/kan det vara väldigt svårt att kommunicera på engelska. Bara så man är förberedd på det och inte blir frustrerad, det brukar lösa sig bra! Nu har du läst igenom min berättelse och funderar kanske på huruvida du vill åka hit eller inte. Jag säger bara, åk! Korea är ett fantastiskt land och jag tycker att fler borde besöka det. Självfallet finns det vissa mindre bra saker med både landet och skolan, men det är oundvikligt var du än åker. Jag kommer aldrig någonsin ångra att jag tog den här chansen att få åka hit, och jag är även så oerhört tacksam att jag också fick chansen.
Avslutningsvis några bilder Bibimbap, typiskt koreanskt. Ris med olika toppning som man först rör runt (oftast serveras det med ett ägg på som gör allt kletigt) så allt blandas. Koreansk barbecue. Man har en grill i mitten och så grillar man sitt kött och olika tillbehör. Antingen så äter man köttet som det är eller lindar in det i ett salladsblad och toppar med olika såser och tillbehör.
Detta är mitt rum i Narae Hall, där vi kandidatstudenter bodde. På sidan skymtar man varsin garderob och utanför bilden finns toalett, dusch och handfat som alla är separata. Det ser inte så stort ut, men jag upplevde aldrig det som ett problem.