1/2015 en medlemstidning från Svensk-tibetanska Skol- och Kulturföreningen 1
norbu Tidskriften NORBU utges av Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen. Redaktör: Ingegerd Hamberg Ansvarig utgivare: Allan Fotheringham Omslag fram: Pemba Tsering, snart färdig läkare Foto: Skolföreningen Omslag bak: Vy från Tibet Foto: Skolföreningen Grafisk form & Layout: Stig Jonsson Postadress: Vivstavarvsvägen 200 122 43 Enskede Telefon: 08-643 49 47 Telefax: 08-643 49 17 PlusGiro: 90 06 66-9 E-post: info@tibet-school.org Hemsida: www.tibet-school.org NORBU betyder den önskeuppfyllande juvelen. Medlemsavgiften i Svensktibetanska skol- och kulturföreningen är 200 kr. I medlemsavgiften ingår abonnemang på tidskriften NORBU. ISSN: 1101-5020 Tryck: Trycknu, Stockholm, 2015 3 4 5 5 6 7 10 12 Om barnen och livet Lennart Lindgren Brev från Pemba Tsering Geshe Nyima Norbu Filmkvällarna 2015 Minnesord över eldsjäl i USA Vipassana - en buddhistisk övningsväg Uno Svedin Studentträff i Katsel Folksaga från Tibet 14 Höstfesten 15 16 17 18 Katselshopen 19 Anslagstavlan Innehåll Norbu nr 1, 2015 Volontär i Katselshopen Munhi Westin Livaktig bokcirkel Gränslösa Resor Redaktören Om barn och om livet skriver vår vice ordförande Lennart Lindgren så poetiskt i ledaren på nästa sida. Han citerar bl. a den brasilianske biskopen Dom Helder Camara som verkade bland de fattiga i Rio de Janeiro och för vilka han grundade en bank, Försynens bank. Jag blev så tagen av vad Lennart skrev att jag skickade efter Camaras lilla bok Tusen skäl att leva. Om Vipassanameditation skriver Uno Svedin initierat, och Torbjörn Sedell berättar om de filmer vi visar under året. Och ni som planerar en resa till Tibet, se annonsen från Gränslösa Resor. Ingegerd Hamberg, redaktör ingegerd@tibet-school.org 2
Tibets barn är också våra barn Den libanesiske poeten Kahlil Gibran skriver i sin världsspridda lilla bok Profeten om barnen: Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er, men inte från er. Längre fram skriver han något som vi kan reflektera över: Livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt. Att ta vara på Livet, det är en uppgift för oss alla. Vårt eget korta liv som del i en lång kedja av utveckling där vi beror av vanandra. Där morgondagen är lika viktig som vår dag. Att vi tar ansvar för morgondagen. Men gör människan det i vår tid? Krig, exploatering av ändliga naturresurser, spridning av gifter, klimatpåverkan. Knappast omtanke om morgondagen. Då kan bönen, den eftertänksamma reflexionen, retreaten bli ett medel att hantera en galen värld. Att få människor att komma till insikt om sitt ansvar för Livet - det heliga - och för morgondagen. Kahlil Gibran skriver att vi inte bara skall be i vår förtvivlan och nöd, utan också i vår lyckas fullhet. Att då lyssna till nattens stillhet, till haven, skogarna och bergen. Det som är Livet. En annan författare som skriver i samma anda är den brasilianske biskopen Dom Helder Camara i sin tänkebok Tusen skäl att leva. Den börjar så underbart och svindlande: Bara en vattenpuss ville jag vara och spegla himlen. Himlen den outgrundliga och ofattbara och längtansfulla. Och det märkliga att vi lever på ett litet klot i ett oändligt universum (himlen?) där livet får näring av döden. Ett svårfattligt mysterium. Camara önskar att han kunde ge till varje barn en jordglob för att väcka intresse för och kärlek till alla folk, alla raser, alla språk och alla religioner. På sätt och vis har vi i Skolföreningen med våra 108 skolor på den tibetanska landsbygden överräckt denna jordglob och väckt intresse och respekt för världen. Förstärkt med det vi nu fyller på med: att ge stöd till ungdomar som studerar vidare för det tibetanska folkets bästa och för en ljusare framtid. Tibets barn är också våra barn, en del av den världsvida familjen. Lennart Lindgren Vice ordförande 3
Brev från Pemba Tsering Pemba Tsering är en av våra elever som snart är klar med sin utbildning. Han studerar på Medical University i Nanjing och så här skriver han till sina välgörare: Först av allt tack för allt stöd och hjälp med pengar så att jag har kunnat studera som andra barn! Jag hade mycket goda betyg i skolan och 2010 blev jag antagen till Medical University i Nanjing i Kina. Jag läser det femåriga förebyggande medicinska programmet. I år är jag redan 24 år gammal och är bland seniorstudenterna. I juni nästa år utexamineras jag från universitetet. Då kan jag arbeta vid Center for Disease Control & Prevention i Tibet. Hemma har jag en 58 år gammal mor och två yngre bröder. Hela vår familj är mycket tacksam mot er. När jag gick i gymnasiet dog min far. Men skolföreningens representant Pemba Tsering som liten Namgyal försäkrade mig om att jag skulle få skolavgifter och levnadskostnader betalda så att jag kunde fortsätta studera. Förra månaden måste jag opereras för blindtarmsinflammation. Återigen fick jag pengar från skolföreningen för att täcka de 4 medicinska kostnaderna. Jag är nu bra igen så ännu en gång vill jag tacka er så mycket. Ni är inte bara mina välgörare utan i mitt hjärta är ni också som min andra förälder. När jag är färdig hoppas jag bli lika god som ni och återgälda er vänlighet genom att hjälpa människor efter bästa förmåga. Nu är det snart examenstid så jag har tentamensläst både i biblioteket och i sängen ända till 22.30 på kvällen. Jag föredrar dock att läsa i biblioteket; vårt universitetsbibliotek är mycket stort och också väldigt vackert. Där finns massor av medicinsk litteratur. Under veckosluten har jag lite tid att koppla av med mina vänner. Första juli stänger vi för sommarledigheten här. Då ska jag åka hem med Quinghai-Tibetjärnvägen (Nanjing-Beijing-Xiling-Lhasa). Från skolan tar det 48 timmar att komma hem med tåg. Trots att det tar så lång tid är jag så lycklig över att få återse min mor som jag saknar. Jag ska också besöka Tibetan Center for Disease Control & Prevention medan jag är där. Välkomna att åka till Nanjing och hälsa på i Nanjing Medical University! Till slut önskar jag er och era familjer ett hälsosamt, lyckligt och långt liv! Ert fadderbarn Pemba 2014-06-11
Gesheutbildning sponsrad av Skolföreningen 1976 föddes i Drigung Katsel i Tibet en pojke som skulle gå en lysande framtid till mötes. Han blev munk vid 14 års ålder och lärde sig läsa och skriva under tre år i sitt eget kloster i Tibet. 1993 gick han i exil i Indien. Där blev han antagen till Drikung Gomang Monastery och studerade de Fem Stora Texterna. Han läste också tibetansk grammatik samt satte sig in i traditionerna och Dharmahistoria. Han gick ut som etta i hela 16 klasser. Senare fick han tillfälle att ta examen i Gelukpa University 2008. Han läste sedan sex andra kurser som kallas Karam, Lopon och Lharam på tibetanska. Varje kurs tar 2 år och han tog sin slutliga examen 2013. Samtidigt tilldelades han Geshe Lharampa-graden inför Gaden Tri Rimpoche. Nu finns han under 1 år i Gyudmey Monastery för att studera tantra. Geshe Nyima Norbu tackar skolföreningen som har stöttat honom under en stor del av utbildningen. Filmkvällarna under 2015 Under de senaste åren har jag haft hand om filmkvällarna på The House of Tibet. Filmerna har handlat om Tibets mångfacetterade kultur och vackra natur. Det här året kommer alla filmer ha anknytning till Dalai Lama för att uppmärksamma att han blir 80 år i sommar. Filmerna tar upp olika aspekter av Dalai Lamas verksamhet och budskap. Här är några av filmerna vi visar. The Sun Behind The Clouds är en film som handlar om demonstrationerna 2008 för Tibets frigörelse från Kinas styre. I filmen intervjuas Dalai Lama och där beskriver han hur han ser på sin middle way, en kompromiss som han inte lyckats få de kinesiska ledarna att acceptera. The Unwinking Gaze filmades in under tre år och visar de dagliga svårigheter Dalai Lama som Tibets ledare möter där han balanserar mellan sina buddistiska löften och den realpolitiska situationen. 10 questions for the Dalai Lama är en filosofisk och andlig dokumentär av Rick Ray där han ställer frågor som varför är fattiga traditionellt så mycket lyckligare än rika? och hur reagerar en person som ser ickevåld som lösning när han möter oundvikligt våld? Road to Peace är en film som följer Dalai Lama på en resa runt Storbritannien där han delar med sig av sitt budskap till oss i väst. Den här dokumentären visar hans visdom och medkänsla och hur han inspirerat miljoner människor i många länder. Det är ett unikt porträtt som fångar Dalai Lamas enkla, mänskliga och humoristiska sida. Compassion in Exile är en film som ger ett nära porträtt av Dalai Lama där han väldigt öppet och med humor beskriver sin barndom och viktiga händelser i sitt liv. När han var 16 år blev han statsöverhuvud, vid 19 åkte han till Peking och träffade Mao Zedong och vid 20 år flydde han till Indien. Vi får också se foton tagna av hans äldre bror, hans syster och Heinrich Harrer. Filmerna ges i Tarasalen och följs av diskussioner över en fika. Tiderna står i årsprogrammet för 2015. Torbjörn Sedell 5
Eldsjäl har gått hädan Anne Stuart Oliver, vice ordförande i vår systerorganisation U.S. Tibetan Society for School and Culture, slutade sina dagar på årets sista dag, nyårsaftonen 2014. Det var med stor sorg och saknad vi mottog budet om hennes bortgång. Hon var en eldsjäl som engagerade sig helhjärtat för tibetanernas sak. Annes vetgiriga och öppna sinne gjorde henne till en livslång student. Hon tog sin masterexamen vid New York University och gjorde karriär inom telebranschen i flera städer i USA och i London. Annes semesterresor ledde henne till Sydamerika, Europa och Asien, något som förstärkte hennes respekt och intresse för asiatisk konst, kultur och visdom. Hon antog buddistisk tro och fick därigenom många vänner bland tibetanerna och arbetade oförtröttligt som vice ordförande i vår amerikanska systerorganisation genom att bygga och sätta igång skolor på den tibetanska landsbygden. Som representant för skolföreningen besökte hon Tibet vid flera tillfällen. Sitt andra hem fick hon i Umbrien i Italien där hon fördjupade sig i den italienska konsten, arkitekturen, maten och folket och lärde sig tala italienska. Hon kombinerade en speciell synförmåga och kreativitet med sin lust att resa och blev en skicklig fotograf. Hon fokuserade särskilt på intressanta former, reflektioner, mönster, färgklickar och arkitektoniska detaljer som är lätta att missa. Sina fotografier ställde hon nyligen ut i Massachusetts General Hospital i Boston för att samla in pengar till forskning om lungcancer. Anne Oliver i blå tröja omgiven av sina medarbetare i US Society for School and Culture 6
VIPASSANA EN BUDDHISTISK ÖVNINGSVÄG Den buddhistiska träningsvägen oavsett vilken skolbildning man än talar om har alltid de fyra ädla sanningarna som start: lidandets djupa närvaro i tillvaron, lidandets ursprung, att det finns en väg till lidandets upphörande och vägen till detta. Det är just i den fjärde sanningen som detta exponeras och då i form av den Åttafaldiga vägen. Det var just detta som Buddha upptäckte under Bodhiträdet i Bodh Gaya i det som idag ligger i regionen Bihar i nuvarande Indien en kunskap som han några veckor senare delade med sig av i Saranath till sina gamla yoga- asketträningskompisar. Detta trots att de i början var minst sagt skeptiska eftersom de uppfattade att han hade lämnat asketlinjen och förfallit till en världslighetsorienterad hållning. I själva verket var det balanseringen av olika mentala faktorer i medelvägen som han upptäckt. Och det är just dessa åtta träningssteg som finns i all buddhistisk övning på det ena eller andra sättet. Ett klassiskt sätt att dela upp de åtta stegen som inte övningsmässigt behöver komma just i den ordningen är i tre block. Det första innebär en något så när hyfsad utgångspunkt för utövningen och livet och kalllas ofta rätt uppfattning. Det är ett block som har med vishet att göra. Denna punkt är också ett slags intermediär slutpunkt när träningen börjat ta fart och då förhoppningsvis har gett en förbättrad och fördjupad uppfattning om hur verkligheten är beskaffad och därmed hur ett centralt livsmål - väl värt att sträva efter - kan vara beskaffat. I buddhismen har motivet för att göra det ena eller andra stor vikt. Inte minst gäller det den långsiktiga aspekten att se helheten och alla andras väl. Till denna första visdomskategori hänförs ofta det andra steget av de åtta, nämligen rätt tanke, befrämjandet av välvilligt orienterade tankar etc. Denna träningspunkt bildar då också övergången till det andra blocket, det som tar upp olika facetter av etiken. Rätt tanke följs här upp av rätt tal, handling och levnadssätt. Dessa övningsregler om ett etiskt förhållningssätt utgör en förutsättning för ett bra liv men är också en viktig grund för att meditationsaspekterna, som vi strax skall ta upp, över huvud taget skall kunna mogna och bära frukt. Kvar har vi då meditationsblockets tre delar varav den första är rätt ansträngning (eng. right effort). Här finns fallgropen med för lite ansträngning men också en med överansträngning, en balanseringsakt som Buddha liknade vid att stämma en sträng på en luta: varken för hårt eller för löst. Så följer den punkt som har med rätt uppmärksamhet att göra och som 7 strävar efter en kontinuerlig närvaro i allt som tänks, talas eller görs. Det är den punkt som dyker upp under det engelska uttrycket mindfulness (eller sati på Buddhas eget talade språk pali) i olika beskrivningar och som är en av de centrala övningsingångarna för meditation. Det är den som är Vipassana-meditationens bas. Den sista punkten av de åtta är rätt koncentration som också är av stor vikt i meditationsutövandet och som i olika skolningsvägar är sådant som i hög grad står i fokus. Det var övningar av denna senare typ som den unge prinsen Siddharta ägnade sig åt hos de bästa yogalärare som fanns på hans tid, dvs. efter det att han lämnat sin faders palats för att söka upplysning hos de asketer som vandrade runt i skogarna. Det var också i denna koncentrationstradition som Siddharta blev en så framgångsrik elev. Men resultatet var ju inte tillräckligt, tyckte han, eftersom det genombrott han syftat till inte hade skett trots att han erfor ytterst avancerade tillstånd av absorptionskoncentration. Det han intuitivt hela tiden skulle önskat hända låg ytterligare bortom även de mest avancerade koncentrationstillstånden. Det är det som vi efter Buddhas upptäckt kallar nibbana (eller nirvana på sanskrit). Så låt oss återvända till de mindfulness- (eller på pali sati ) orien-
terade meditationsformerna. Observera dock att vilken träningsväg som än utövas så är det fler och fler faktorer som kommer in i bilden allt eftersom övningarna mognar. Samspelet av faktorerna blir allt viktigare. Vipassana är just en central meditationsform som har sati (uppmärksamheten) som central kapacitet i sinnet som huvudverktyg. Målet är (intuitiv) insikt om hur saker och ting verkligen är. Därför talar man också om denna meditationsform som satipatthana. Sati står ju för uppmärksamhet och patthana betyder i detta sammanhang att vara närvarande, d.v.s. att vara närvarande i det som händer i ögonblicket. Det är alltså detta som är uppgiften för övningen: att denna närvaro blir så tydlig och kontinuerlig som möjligt i livsflödet av ständigt förändrade ögonblicksupplevelser och sinnesintryck som livet tillhandahåller. Vipassana, att se saker som de verkligen är, blir då övningsformen i vilken insikter dyker upp ur existensens djup. Det är här som en samtidigt utvecklad koncentration i viss utsträckning kommer till bra hjälp. Men det är inte samma sak som att lägga tonvikten i detta övningssystem på koncentrationen som central faktor. I själva verket hjälper en fortlöpande utveckling av sati-närvaro till med att inbjuda också koncentrationen att bli stegvis allt bättre. I en del träningsmetoder lägger man in en tidig men kortare fokusering på koncentrationsövningar för att få en bra bas för Vipassana, ex genom fokusering på andningens luftström in och ut genom näsan. Satipatthana kan då utövas med hänsyn tagen till olika erfarenhetssfärer. Den mest närliggande av de fyra som Buddha rekommenderar i sin utläggning i Satipatthana Sutta är den som lägger uppmärksamheten på kroppsliga fenomen, ex att veta vad den aktuella kroppshållningen är, om det finns en känsla av tryck någonstans eller om det sticker i kroppen och gör ont. Allt sådant är mycket bra meditationsobjekt. Men det finns ytterligare tre grupper av objekt. Det nästpåföljande brukar på engelska kallas feeling. Då gäller det att notera detta stämningsläge. Sedan finns i nästa kategori allt det som har med sinnet (eng. mind) att göra, som vrede, irritation, avundsjuka, men också trevliga tillstånd. Och slutligen finns den fjärde kategorin som brukar benämnas dhammas d.v.s. ett slags förståelsekategorier som har med olika former av insikter att göra, ex hinder i meditationen som rastlöshet etc. eller de fyra ädla 8
sanningarna, (se ovan). Dessa kan också göras till föremål för meditationsfokus. Sett överlag går alltså övningarna från mer grova fenomen till mer subtila objekt. En bra övningsinstruktion går då ut på att välja hur denna meditation skall pedagogiskt och erfarenhetsmässigt utveckla sig i olika steg, ungefär som man kan lära sig att spela ett musikinstrument. Här finns det olika pedagogiska skolor som betonar olika saker i olika utvecklingsfaser. I en tidig fas kan ett fokus på kroppsliga fenomen, som andningens rörelser i magtrakten, eller att det sticker någonstans, vara bra eftersom de är tydliga. Allteftersom detta etablerar sig och uppmärksamheten blir mer kontinuerlig så kan andra objekt komma in i fokus, som hörandet av ljud eller uppmärksammandet av sinnesstämningar. Målet är dock att alla de fyra baserna (eng. the four foundations of mindfulness) för träning skall utvecklas. I vår tid har Vipassana utvecklats på olika sätt bl. a. i Burma av olika lärare, inte minst av Mahasi Sayadaw (Sayadaw är en titel som betyder lärare), bortgången i början på 1980-talet, men också av Sayagyi U Ba Khin vars träningslinje i väst är mest känd genom hans elev Goenkaji. Mahasi Sayadaw hade en indisk elev i Rangoon på 1950 och 60- talet som hette Anagarika Munindra. Hans familj kom från Chittagong (numera i Bangla Desh). När han var färdigutbildad i hela den buddhistiska kanon och i dess olika utövningsaspekter i Burma (numera Myanmar) så blev han själv meditationslärare. När han 1966 åkte tillbaka till Indien var det till Bodh Gaya han återvände efter att tidigare ha varit den första ansvarige på tusen år med buddhistiskt ursprung för det stora Mahabodhitemplet där. Det var Munindraji (nu bortgången) som blev många västerlänningars lärare och min lärare när jag på senhösten 1966 steg av bussen i den sovande lilla pilgrimsorten Bodh Gaya framför det tibetanska klostret och Mahabodhi society s gästbyggnad och bookshop. Och till hans död i Calcutta 2003 och längre har jag förblivit hans nära elev. Uno Svedin Läs mer: Mirka Knaster: Living This Life Fully. Shambala, 2010 (en bok om Munindraji och minnen från hans elever, bl.a. undertecknad) Analayo: Satipatthana, Silkworm Books, 2003. Flera böcker av Joseph Goldstein, elev till Munindra och senare betydande meditationslärare själv. Se bl.a. websidan för IMS, stort retreatställe i USA nära Boston. Bl.a. rekommenderas boken Only One Dharma men också böcker om mindfulness, The Experience of Insight, Shambhala 1976 samt Dragon Editions, 2004). Information: I Tibetföreningens årskalender för 2015 framgår att Uno kommer att hålla en endagsretreat på The House of Tibet lördagen den 18 april 2015 om just Vipassanameditation i Mahasi Sayadaw s och Munindraji s tradition. 9
10 Happy New Year from our
graduated university students 11
Vad-för-sorts-frukt-trädet Det var en gång för länge sedan en köpmannason som växte upp till att bli en vis ledare. En dag när han färdades med sin affärskaravan med femhundra vagnar, kom han till ett ställe på vägen som ledde till en stor skog. De stannade vid utkanten av skogen där han kallade samman alla i karavanen och sa: Giftiga träd växer i den här skogen. Var mycket noga med att inte smaka på några blad, blommor eller frukter utan att först fråga mig. Alla lovade att vara mycket försiktiga och färden in i skogen började utan något mer dröjsmål. Nu var det så att alldeles invid skogen fanns en by, och utanför byn växte ett vad-för-sorts-frukt-träd. Vad-för-sorts-frukt-trädet liknade exakt ett mangoträd; stammen, grenarna, löven, blommorna och frukten, för att inte tala om smaken och lukten. Frukten hängde från trädets grenar inom lagom räckhåll, och lockade resande att smaka och äta. Men vare sig de åts mogna eller omogna, var frukten dödligt giftig. Några i karavanen gick i täten framför vagnarna. När de kom fram till trädet, trodde de att det var ett mangoträd och åt begärligt av några 12
frukter. Men andra sa, Låt oss först fråga vår ledare innan vi äter. Med frukten i handen väntade de tålmodigt vid trädet tills köpmannen anlänt. Köpmannen som förstod att det inte var ett mangoträd, sa: Det här är ett vad-för-sorts-frukt-träd. Rör inte denna frukt! När han hindrat dem från att äta frukten, vände han sig till de som redan ätit. Han gav dem genast en dos av en kraftfull medicin och sedan fyra sorters söt mat att äta, och de återfick alla sin hälsa. Före denna händelse hade alla karavaner som stannat vid vad-försorts-frukt-trädet dött av de giftiga frukterna som de misstagit för att vara mango. Sedan hade folket från byn begravt deras kroppar och tagit hela karavanen, oxarna, vagnarna och alla köpmännens varor. Denna dag i vår berättelse, skyndade byns alla invånare med stor förväntan till trädet för att ta vara på sitt rov. Vi vill ha oxarna sa några. Och vi vill ha vagnarna, sa andra, medan resten gjorde anspråk på varorna för sin del. Men när de andfådda kom fram till trädet, fann de alla i karavanen levande och vid god hälsa! Hur visste ni att det här trädet inte var ett mangoträd? frågade de besvikna byinvånarna. Vi visste inte, sa folket i karavanen. Det var vår ledare som visste. Byborna gick då fram till ledaren och frågade, Du vise man, hur kunde du veta att det här trädet inte var ett mangoträd? Två saker, svarade den vise köpmannen, och läste denna vers: När ett träd dignar av frukt, som är lätt att nå, Och vid kanten av en by, oplockad står Behövs inget mer bevis för att förstå Att ingen hälsosam frukt växer därpå Efter att ha undervisat den församlade folkhopen hur man tämjer girighet med vishet och medkänsla, avslutade han sin resa i säkerhet. På så vis demonstrerade den vise köpmannen hur iakttagelseförmåga och klart tänkande kan dämpa starka begär och skydda oss från fara. Översättning från engelska: Susanne Ställborn Illustrationer: Rebecca Vats Jonsson 13
Välbesökt höstfest Hög stämning rådde i The House of Tibet under höstfesten sista lördagen i oktober. Medlemmar och sponsorer droppade in under eftermiddagen och blandade sig i minglet runt snittar och andra godbitar och med nypressad äppelmust i glasen. Ani Sangmo var på besök från Paris för att ge massage här på The House of Tibet. I den vackra Tarasalen presenterade ordförande Soenam Jamyangling två projekt som föreningen har varit med och sponsrat i Ladakh. Ett vattenprojekt, sponsrat av Vatten åt alla (Atlas Copco) samt ett isstupaprojekt. Vi kommer att presentera projekten närmare i kommande nummer av Norbu. Anette Ross och Göran Svensson satte sig på bussen i Boxholm och åkte i 3 timmar för att vara med på höstfesten. 14
Munhi volontär i Katselshopen Med två utflugna barn som klarar sig själva kan jag nu fördjupa mig i det jag alltid varit intresserad av, nämligen buddhism och meditation, säger vår volontär i Katselshopen, Munhi Westin. Hon arbetar som psykolog och psykoterapeut och upptäcker att det är en ny tillvaro nu när det bara är maken Ulf och hon själv som bor i huset i Edsviken. Så en del av sin tid ger hon till Katselshopen här i The House of Tibet. Munhi föddes i Seoul i Sydkorea och växte upp med sina föräldrar och två yngre bröder. När hon var 10 år skildes föräldrarna, och det var en av orsakerna till att hon och bröderna adopterades till Sverige. Här hade de turen att hamna tillsammans i en familj i Småland. Kontakten med den biologiska mamman fanns hela tiden och efter tonåren när Munhi aktivt började söka sina rötter flyttade både hennes mamma och mormor till Stockholm. Samtidigt flyttade även Munhi till Stockholm för att läsa koreanska och kinesiska på universitetet. Hon känner sig väl förankrad i sina båda kulturer och talar flytande koreanska. Hon återvände till Sydkorea under en period när hon var 24 år. Både hon och nyblivne maken Ulf arbetade i Seoul i 2 år. Där föddes också första barnet. Hemma i Stockholm igen fick de ett barn till och för 15 år sedan startade Munhi en psykologmottagning på Kungsgatan. Den har växt sakta men säkert under åren och idag är det nio psykologkonsulter som arbetar där. Munhi arbetar dels med psykoterapi, dels med företagsutveckling. En rolig kombination, säger hon. Nu hoppas jag att jag kan bidra med min erfarenhet och kunskap till föreningen, och det är en glädje att få hjälpa till med Katselshopen. Ingegerd Hamberg 15
Bokcirkel hösten 2014 Under hösten startade en bokcirkel på House of Tibet. Upprinnelsen till bokcirkeln var att vi under en paus i arbetet med utskick av Norbu började samtala om undervisning vi fått och böcker vi läst. Vi upplevde alla att vi saknade ett samtalsforum där vi kontinuerligt kan föra samtal om det vi lärt och förankra det i vår vardag. Vi önskade oss ett sådant forum. Sagt och gjort. Lena Taharally fick i uppdrag att vara den som skulle skicka ut en inbjudan till ett första möte. Vid första mötet den 23 september enades vi om att ha boken Start where you are how to accept yourself and others av Pema Chödrun som utgångspunkt för våra samtal. Vi har hunnit träffas fyra gånger under hösten och till våren fortsätter bokcirkeln med samma bok. Samtalen har varit mycket intressanta, givande och stämt till eftertanke. Vi som deltagit är: Britt Mebius Gudrun Löfgren 16 Lena Taharally Margita Furu Mildrid Lindström Margita Furu och Mildrid Lindström
Vi reser till Tibet I samarbete med Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen (Stsk) reser vi till Tibet. Världens högsta järnväg tar oss från Xining till Lhasa. Där får vi inblick i tibetanernas komplicerade livssituation, besöker klassiska platser som till exempel Potalapalatset och träffar företrädare för Stsk:s skolor. Landvägen åker vi till Kathmandu i Nepal där vi möter exiltibetaner som kan tala fritt om Tibet och sina erfarenheter. Vi besöker också en skola som Stsk varit med och startat. Datum: 4-21 september 2015 (18 dagar) Mer info: Besök vår hemsida www.granslosaresor.se eller ring Lotta 0151-209 00 Reseafton om Tibet En representant från Stsk berättar om föreningens arbete och därefter presenteras höstens Tibetresa. Vi bjuder på fika. Tid: onsdag den 4 mars klockan 17.30 19.30 Plats: Brokiga Bengalen, Södermannagatan 50, t-bana Skanstull Anmälan: senast den 26 feb till Gränslösa Resor. Fri entré men obligatorisk förhandsanmälan. Varmt välkommen! Gränslösa Resor AB, Marsjö Hvilan, 643 94 Vingåker www.granslosaresor.se, info@granslosaresor.se, tel 0151-209 00 17
Katselshopen Vår egen rökelse, Remembering Tibet, finns återigen i Katselshopen. Den är gjord så att den harmoniserar kroppens subtila energier och sprider frid i omgivningen. Priset är 50 kr för stor ask och 30 kr för liten. I shopen finns också böcker, skivor, sjalar, smycken, offerskålar samt produkter från Hantverksskolan i Katsel och dr Tamdins hudvårdsprodukter. Katselshopen är öppen under kontorstid samt vid Skolföreningens evenemang. Tel: 08 643 49 47. Vid frågor och beställning kontakta Munhi på munhi@tibet-school.org 18
A N S L A G S T A V L A N Rum att hyra RUM finns att hyra under kortare perioder för övernattning/enskild retreat och till föreläsningar på The House of Tibet. För mer information kontakta oss på telefon 08-643 49 47 eller på info@tibet-school.org Riksel-Lindhfonden för högre utbildning Utan finansiellt stöd kan våra elever inte anta erbjudna utbildningsplatser efter grundskolan. Här gör Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen en stor och viktig insats. Hjälp oss genom att skicka bidrag till pg 90 06 66-9 eller lämna regelbundet stöd via autogiro. Kontakta föreningen per telefon 08-643 49 47 eller via email info@tibet-school.org GOTT NYTT ÅR! LOSAR TASHI DELEK! Gåvokort Du kan skänka en penninggåva till stöd för barnens skolgång i Tibet! Genom att ge gratulationskort på t ex födelsedag, examensdag, ett kort till minne av någons bortgång stöder du en mycket viktig verksamhet. Meddela oss Ditt namn och Din adress till info@tibet-school.org eller ring 08-643 49 47 och sänd samtidigt pengar till pg 90 06 66-9, Svensk-tibetanska skoloch kulturföreningen. Vi sänder Dig ett kort som Du själv kompletterar med lämplig text och överlämnar till mottagaren. 19
20