Faktaunderlag till strategi för vattenarbete inom Vaskabäckens delavrinningsområde

Faktaunderlag till strategi för vattenarbete inom Vaskabäckens delavrinningsområde MILJÖKONTORET Rapport 2006

Innehåll INNEHÅLL... 1 1 INLEDNING... 3 2 MARKANVÄNDNING... 5 2.1 SKOG... 6 2.2 ÅKERMARK... 6 2.3 ÖPPEN MARK... 6 2.4 SJÖ OCH VÅTMARK... 7 2.5 SAMLAD BEBYGGELSE OCH STÖRRE VÄGAR... 7 3 PUNKTKÄLLOR... 7 3.1 PEAB AB VÄGSTATION... 7 3.2 VÄGAR... 8 3.3 JÄRNVÄGAR... 8 3.4 ENSKILDA AVLOPP... 8 3.5 DJURHÅLLNING... 8 4 DAGVATTEN... 8 4.1 DAGVATTEN FRÅN VASKABÄCKENS AVRINNINGSOMRÅDE... 10 4.2 VÄGDAGVATTEN... 10 4.2.1 Påverkan från E4:an... 10 5 EKOLOGISKT KÄNSLIGA OMRÅDEN... 11 5.1 E10 VASKASJÖARNA... 12 6 BERÄKNINGAR... 12 6.1 MARKANVÄNDNING... 12 6.2 SCABLONBERÄKNING AREALSPECIFIK AVRINNING... 12 6.3 SCHABLONBERÄKNING LÄCKAGE AV NÄRSALTER OCH METALLER... 13 7 FÖRORENINGSTRANSPORT... 13 7.1 SCHABLONBERÄKNAD TRANSPORT AV NÄRSALTER... 14 8 SJÖAR... 15 8.1 NORRA VASKASJÖN... 16 8.2 SÖDRA VASKASJÖN... 16 8.3 RUDSJÖN... 17 9 RECIPIENTEN... 17 10 SLUTSATSER... 17 1

11 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER... 19 12 KÄLLOR... 20 2

1 Inledning Vaskabäckens avrinningsområde är ett litet avrinningsområde beläget söder om Södertälje tätort. På grund av sin storlek och avsaknaden av tät bebyggelse är området mycket litet undersökt. Med grund i de uppgifter som idag finns går inte att fastställa hur vattendraget mår. Följande rapport är ett försök att uppskatta vilka källor som borde påverka ån. I rapporten kommer att beskrivas vilka källor som troligen påverkar vattensystemet uppdelat på Markanvändning, Punktkällor och Dagvatten. Det kommer även tas upp områden som är extra känsliga eller på annat sätt är skyddsvärda ur en ekologisk synvinkel. Sedan följer ett avsnitt om metoder och beräkningar som utförts för att fastställa olika källors del i den totala närsaltstransporten inom vattensystemet och efter det resultatet av beräkningarna. I rapporten finns även information om de olika sjöarna inom avrinningsområdet samt en kortare beskrivning av recipienten där alla föroreningar så småningom hamnar. Rapporten avslutas sedan med slutsatser och förslag till åtgärder som kan förbättra vattenkvaliteten i bäcken. 3

2 Markanvändning Bild 1. Markanvändningskarta över Vaskabäckens avrinningsområde. Vaskabäckens avrinningsområde ligger Markanvändning i % inom Vaskabäckens avrinningområde söder om Södertälje tätort och har en yta på 10,9 km 2. Skog 1% Avrinningsområdet är, enligt 20% Öppen mark SMHIs indelning, ett delavrinningsområde till det 1% Samlad bebyggelse och större vägar större området mellan 8% 70% Åker Sjö och våtmark Mälaren och Trosaån. All nederbörd som faller inom området kommer förr eller senare att rinna ut i Bild 2. Markanvändning i procent inom Vaskabäckens avrinningsområde. Vaskabäcken rinna vidare mot dess utlopp i Vaskhusviken (en grund vik av Östersjön). På vägen mot utloppet anrikas föroreningar, som närsalter och metaller, i olika hög grad beroende på vilken typ av markytor vattnet möter på sin väg genom systemet. 5

Skogsmark är den vanligaste marktypen inom avrinningsområdet, ytan av områdets sjöar och våtmarker är liten. Skogsmarker är vanligen förknippade med ett litet läckage av närsalter då skogen vanligen breder ut sig på närningsfattiga jordar. Det läckage som trots allt förekommer uppkommer i samband med naturliga markprocesser som löser ut näringsämnen för skogens växlighet att ta upp. Öppna vattenytor som sjöar och våtmarker är förknippade med ett än mindre närsaltsläckage än skogsmarken. Markytor som förknippas med ett större läckage är åkermark, öppen mark och bebyggda ytor. Åkermarken utbredd i de centrala delarna av området, men förövrigt är denna typ av ytor relativt begränsade. 2.1 Skog Skogsmark är den dominerande marktypen inom avrinningsområdet med 70 % av den totala ytan. En betydande mängd av de närsalter som läcker ut i Vaskabäckenss vattensystem härstammar troligen just från skogen och de naturliga processer som försiggår i all mark. Schablonvärden som finns att hitta i Vattenprogram för Stockholms kommun uppskattar att skogen läcker ca 0,6 milligram kväve och 0,02 milligram fosfor per liter vatten som transporteras vidare i vattensystemet. Den påverkan som människan har i skogsmiljö är skogsbruk och av gröna kartan framgår att flera hyggesområden finns eller har funnits i området (vid karteringstillfället utgjorde hyggen 4 % av områdets totala yta). Vid skogsavverkning släpps närsalter fria i marken och riskerar att urlakas i högre takt än normalt för skog på grund av nedbrytning av trädresterna och genom ökad markerosion. Hyggena är i markanvändningsdiagrammet ovan inräknade i den öppna marken. De schablonberäkningar som presenteras nedan utgår från att skogsbruket idag motsvarar det vid karteringstillfället. 2.2 Åkermark Åkermarken som är förknippad med stora närsaltsförluster utgör 20 % av avrinningsområdets totala yta återfinns i områdets centrala delar och vid utloppet. Här är troligen förutsättningarna för jordbruk bäst. Större delen av jordbruksmarkerna är i Översiktsplanen för Södertälje (Södertälje Kommun, 2004) klassad som värdefull åkermark av klass 4, den näst högsta, enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Schablonvärden i Vattenprogram för Stockholms kommun visar att läckaget från odlad mark uppskattas till 2,3 milligram kväve och 0,06 milligram fosfor per liter vatten som transporteras vidare i vattensystemet. 2.3 Öppen mark Den marktyp som betecknats som övrig mark består av en mix av områden som: fritidsbebyggelse, övrig tomtmark golfbanor, hyggen och ängsmark. Den öppna marken är alltså en blandning av naturlig och mänskligt påverkad mark. Att ange ett schablonvärde som ska sammanfatta läckaget från denna typ av mark är nog extra svårt. I skriften vattenprogram för Stockholm 6

2000 anges ett värde som är högre än för skogsmark, men lägre än åkermark vilket känns naturligt. De öppna markerna har troligen någon form av vegetationstäcke året runt vilken leder till mindre erosion än den från åkermark, men markerosionen och näringsläckaget är troligen större än i skogsmark där trädens rötter fungerar som ankare för de översta jordlagren. Vidare tillförs troligen mindre näringsämnen den öppna marken än åkermarken (undantaget skulle kunna vara golfbanorna). Schablonvärdena enligt Stockholms vattenprogram är för kväve och fosfor 1 respektive 0,03 milligram per liter vatten som transporteras vidare i vattensystemet. 2.4 Sjö och våtmark De sammanlagda sjö- och våtmarksytorna i Vaskabäckens avrinningsområde är mycket små. Den största sjön är Norra Vaskasjön med en yta på 0,039 km 2. Våtmarker och öppna vattenytor, som sjöar, bidrar även de med näringsämnen till vattensystemet genom våtdeposition av luftburna föroreningar (det vill säga att luftburna föroreningar regnar ned på sjöns yta). Sjöarna kan dock även fungera som fällor för näringsämnen genom att binda dem i bottensedimenten och minska näringsläckaget till resten av systemet. Schablonvärden från Vattenprogram för Stockholms kommun visar på ett litet näringsläckage, 0,4 milligram kväve och 0,013 milligram fosfor per liter vatten som rinner vidare ut i vattensystemet. 2.5 Samlad bebyggelse och större vägar Ungefär 1 % av avrinningsområdets totala yta består av bebyggda (hårdgjorda) ytor. Ytorna utgörs av Mikaelsgårdens byggnader, E4:an och järnvägsspåren som leder till Södertälje. De hårdgjorda ytornas påverkan på vattensystemet kommer att förklaras mer ingående nedan under två rubriker, punktkällor och dagvatten. Schablonvärden i Vattenprogram för Stockholms kommun varierar beroende på vad ytorna används till men ligger inom intervallerna 1,7 2,7 milligram för kväve och 0,13 0,35 milligram för fosfor per liter vatten som fortsätter ut i vattensystemet. 3 Punktkällor De källor till föroreningar som nedan kommer att listas som punktkällor är källor som inte härrör till naturlig markerosion. Föroreningarna kan ha anrikats på hårdgjorda ytor alternativt härstamma från avlopp, gödselhanteringsanläggningar eller spill från industriverksamhet. 3.1 Peab AB vägstation På vägstationen som delvis ligger innanför områdets gränser förvaras stora mängder vägsalt samt saltlösningar, saltet förvaras på asfalterad yta och lösningarna i cisterner. Saltspill i närområdet har förekommit när överfulla lastbilar lämnar lagret samt vid spolning. Saltvatten har setts rinna längs slänten ut mot den väg som leder mot Södertälje och död vegetation har uppmärksammats. Då en hög salthalt kan skada grundvattnet finns egenkontrollprogram för verksamheten där det bland annat framgår vem som ska kontaktas vid betydande 7

spill. Inga brunnar som skulle kunna ta skada finns dock i omdelbar närhet till vägstationen varken inom eller utanför avrinningsområdets gränser. 3.2 Vägar Avrinningsområdet hyser en större väg, E4 som stäcker sig från Södertälje och leder söderut i landet. Vägen är primärväg för farligt gods och utsläpp vid en eventuell olycka skulle kunna drabba de enskilda vattentäkterna vid Gila samt Mikaelsgården. 3.3 Järnvägar Järnvägsspår för både pendeltåg och nationell trafik finns inom området. Spåren leder från Södertälje och vidare ut i landet. En olycka med spill av farligt gods skulle liksom vägarna ovan kunna drabba enskilda vattentäkter, främst i området Gerstaberg. 3.4 Enskilda avlopp Området hyser cirka 12 fastigheter som skulle kunna hysa enskilda avlopp samt ett mindre reningsverk dimensionerat för 35 personekvivalenter (PE). Uppgifter om anläggningstyp för de enskilda avloppen finns endast i ett fall, det kan därför antas att övriga avlopp antingen är gamla eller saknas. I uträkningarna av de enskilda avloppens påverkan på vattensystemet har antagits att reningsgraden motsvarar den som i Länsstyrelsens rapport Moraån (Länsstyrelsen i Stockholms län, 1994) anges som genomsnittlig för Södertälje kommun, 40 % för fosfor och 25 % för kväve. 3.5 Djurhållning Gårdar med många djur kan släppa ut stora mängder närsalter till ett vattensystem om inte spillningen förvaras i container eller annan för vatten ogenomtränglig yta. Det finns i Länsstyrelsens rapport Moraån (Länsstyrelsen i Stockholms län, 1994) schablonvärden för hur mycket närsalter som i genomsnitt släpps ut från gårdar som sysslar med djurhållning. Värden som presenteras är 0,12 kg fosfor och 0,75 kg kväve per djurenhet (DE) och år. En DE motsvarar en fullvuxen häst eller ko eller 100 fjäderfän. 4 Dagvatten Idag går mycket av Södertäljes dagvatten orenat ut i kommunens olika åsystem, men arbete pågår för att förbättra dagvattenhanteringen. År 2001 utkom skriften Dagvattenpolicy för Södertälje kommun med riktlinjer för kommande dagvatten arbete. Samtidigt utfördes en inventering av dagvattenhanteringen i Södertälje tätort. I slutet av 2002 var en liknande inventering klar för de övriga tätorterna i Södertälje kommun (Järna, Ekeby, Mölnbo och Hölö). Begreppet dagvatten definieras som ytavrinnande regn-, spol- och smältvatten som på eller via brunnar i hårdgjorda ytor, diken i genomsläpplig mark eller ledningar rinner till någon form av recipient. Recipienterna 8

kan vara yt- respektive grundvattensmagasin eller reningsverk. Dagvattnet för, på sin väg mot recipienten, med sig föroreningar från källor det passerar på sin väg. I jordbruksmarker handlar det ofta om närsalterna kväve och fosfor samt i viss mån pesticider, medan det vid tungt trafikerade vägar handlar om hälsofarliga ämnen som olika typer av PAH (cancerframkallande kolväten), metaller (zink, kadmium, bly m.m.), klorerade organiska produkter och förstås olika typer av oljeföroreningar. I dagvattenpolicyn klassificeras tätorternas dagvatten i en femgradig skala efter förväntat föroreningsinnehåll beroende på markanvändningen. Föroreningsklass Markanvändning Tänkbara föroreningar 1 Låga halter av föroreningar. 2 Låga till måttliga halter av föroreningar. 3 Måttligt höga halter av föroreningar. 4 + 5 Höga halter av föroreningar. Park- och andra grönytor inom detaljplanelagt område. Mindre bostadsområden, takytor, promenadytor utan större inslag av föroreningar av trafik. Större bostadsområden och tätorter med vägar kontorsområden och parkeringsplatser som är koncentrerade till en samlad hårdgjord yta. Starkt trafikerade vägar, gator, parkeringsplatser, parkeringshus, vägtunnlar och industriområden. Tabell 1. Beskrivning av dagvattenklasser enligt Dagvattenpolicy för Södertälje kommun (Samhällsbyggnadskontoret, 2001). Luftföroreningar (våtdeposition av svavel och kväve), bakterier (avfall, fågel- och djurfekalier), gödningsoch bekämpningsmedel. Luftföroreningar (våtdeposition av svavel och kväve), bakterier (avfall, fågel- och djurfekalier, djurhållning), gödnings- och bekämpningsmedel från jordbruk, förzinkade belysningsstolpar mm, ev koppartak, biltvätt på gata. Näringsämnen, suspenderat material, bakterier, biologiskt nedbrytbart material (bensin, disel mm och naturligt organiskt material), organiska kemikalier (kolväten från bränsle, lösningsmedel mm), tungmetaller, halkbeskämpningsmedel. Näringsämnen, suspenderat material, bakterier, biologiskt nedbrytbart material (bensin, disel mm och naturligt organiskt material), organiska kemikalier (kolväten från bränsle, lösningsmedel mm), tungmetaller, halkbeskämpningsmedel. Utifrån klassificeringen sammanställdes råd för dagvattnets hantering: Vatten av de två lägsta klasserna bör i första hand infiltreras (eventuellt perkoleras) ned i marken och där renas naturligt. Utsläpp genom ytavrinning direkt till vattendrag är godtagbart för vatten av klass 1. Från och med klass 3 bör vattnet källsorteras, det vill säga att de smutsigaste fraktionerna ska avskiljas från de renare för att genomgå någon typ av rening innan det släpps vidare i vattensystemet, övrigt vatten bör infiltreras i marken. Dagvatten av klass 4 och 5 från områden som trafikeras med tunga fordon och har högfrekventerade parkeringsplatser ska, som minimikrav på rening, avskiljas från olja. Även bensinstationer ska ha separat oljeavskiljare för dagvatten. 9

Vatten som kommit i kontakt med kemikalier bör inte avledas via dagvattennätet, inte ens om kemikalierna är miljöanpassade. Om förorenat dagvatten av någon anledning måste ledas till dagvattennätet ska kommunens miljökontor konsulteras för att bedöma recipientens känslighet. 4.1 Dagvatten från Vaskabäckens avrinningsområde De hårdgjorda ytorna är mycket små inom området. De ytor som finns utgörs den lilla samlingen byggnader vid Mikaelsgården samt av områdets vägar. Påverkan på vattensystemet från Mikaelsgården bedöms vara försumbar. 4.2 Vägdagvatten Vägar och de fordon som trafikerar dem ger upphov till stor nedsmutsning av dagvatten, vägdagvatten är alltid av klass 5 enligt Södertälje kommuns dagvattenpolicy. Förutom de gödande, syretärande och försurande (koloxider, svaveloxider och kväveoxider löses i vatten och bildar syror, men sprids egentligen luftburet inte via dagvattnet) ämnen som finns i avgaserna är slitage av däck och vägbanor samt spridning av vägsalt stora föroreningskällor. Vidare föroreningar associerade med vägar och fordon är läckage av olja, frostskyddsmedel, rostskyddsmedel och slitage på bromsarna, dessa källor är dock mindre än ovan nämnda. Mycket av det vägdagvatten som bildas går idag orenat ut till närmsta vattendrag. 4.2.1 Påverkan från E4:an Schablonhalter beräknade utifrån halter angivna i Vattenprogram för Stockholms kommun visar att den relativa påverkan från de större vägarna i området är liten vad gäller närsalter, detta beror på att vägytan inom området är liten. Koncentrationen av föroreningar kan dock precis vid utsläppsplatsen vara mycket stor och ha en betydande miljöpåverkan. För att skydda känsliga recipienter är anläggandet av sedimentationsdammar en bra åtgärd för att öka utspädningen av föroreningarna och undvika chockbelastning vid kraftiga regn eller snösmältning. 10

5 Ekologiskt känsliga områden Bild 3. Ekologiskt känsliga områden inom Vaskabäckens avrinningsområde. Ett område som är särskilt ekologiskt känsliga finns i avrinningsområdet: E4 Vaskasjöarna (känslig naturtyp). Vidare framgår av Södertörnsekologernas sjödatabas att en damm nära Gerstaberg hyser den rödlistade (missgynnad - NT) större vattensalamander. Att en art är rödlistad innebär att den är missgynnad eller dess existens är hotad. Inom rödlistan finns flera hotklasser med internationella beteckningar (se bild). Om de ekologiskt särskilt känsliga områdena står i Översiktsplanen för Södertälje (Södertälje kommun, 2004) att läsa: De från ekologisk synpunkt särskilt känsliga mark- och vattenområdena skall, i överensstämmelse med Bild 4. Hotklasser med internationella beteckningar. hushållningsbestämmelserna i miljöbalken, så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada dessa naturmiljöer. Som exempel kan nämnas uppförande av ny bebyggelse som kan innebära risk för ytterligare närsaltsbelastning på intilliggande sjöar och vattendrag. Andra exempel kan vara anläggningar som innebär ökad båttrafik eller att fler människor besöker områden med störningskänslig och skyddsvärd fauna och/eller flora. 11

5.1 E10 Vaskasjöarna Sjöarna som binds samman av ett våtmarksområde benämns Norra respektive Södra Vaskasjön. Vaskasjöarna och området kring dem har bedömts som ekologiskt känsligt eftersom de utgör en känslig naturtyp bestående av kärr och hällmarkstallskog. Vidare hyser Södra Vaskasjön en artrik trollslädefauna. 6 Beräkningar De beräkningar som utförts som ligger till grund för kommande stycke om transport av näringsämnen inkluderar: Beräkning av utbredningen av olika typer av markanvändning inom avrinningsområdet. Schablonberäkning av den arealspecifika avrinningen från området. Schablonberäkningar för förluster av näringsämnen och metaller från olika typer av markanvändning samt enskilda avlopp. 6.1 Markanvändning Beräkningen av markanvändningen i Vaskabäckens avrinningsområde grundar sig på det digitala terrängkartbladet 10ISV. Genom att i MapInfo sammanlänka alla områden med samma typ av markanvändning, inom gränserna för avrinningsområdet, till en yta och ta reda på denna ytas storlek kan jämförelseberäkningar mellan de olika markanvändningsytorna lätt utföras. 6.2 Scablonberäkning arealspecifik avrinning Från uträkningen ovan finns uppgifter om ytan av de olika typerna av markanvändning. I vattenprogrammet för Stockholm finns schablonvärden för avrinning för olika typer av markanvändning beroende hur stor del av ytorna som beräknas vara hårdgjorda. Dessa schablonvärden presenteras för att ge en överblick i tabellen nedan. Markanvändning Avrinning (mm/m 2 år) Skog 240 Öppen mark 240 Låg bebyggelse 290 Åker 240 Sjö 240 Myr 240 E4 >20000 ådt 430 Järnväg 290 Tabell 2. Schabloner för avrinning från olika typer av mark enligt Vattenprogram för Stockholm. För beräkning av den arealspecifika avrinningen beräknades först den totala avrinningen från området per år genom att kombinera schablonvärdena för avrinning med ytan för respektive markanvändning. Avrinningen 12

delades därefter med områdets totala yta samt omvandlades till den enhet som arealspecifik avrinning vanligen presenteras i, l/s km 2. Beräkningarna utfördes i Excel. 6.3 Schablonberäkning läckage av närsalter och metaller De siffror på närsalts- och metalläckage som kommer att presenteras nedan är schablonberäknade. Schablonerna från de olika typerna av markanvändning kommer från Vattenprogram för Stockholm 2000 och värdena har presenterats tidigare i texten. Schablonen för enskilda avlopp kommer från Länsstyrelsens rapport Moraån (Länsstyrelsen i Stockholms län, 1994). Schablonvärdena presenteras i tabellen nedan för att ge en översikt av de olika värdena. Markanvändning Fosfor (mg/l) Fosfor (g/pe dag) Kväve (mg/l) Kväve (g/pe dag) Zink (mg/l) Koppar (mg/l) Skog 0,02-0,6-0,015 0,008 Öppen mark 0,03-1,0-0,025 0,02 Låg bebyggelse 0,1-1,5-0,07 0,04 Åker 0,06-2,3-0,025 0,02 Sjö 0,013-0,04 - - - Myr 0,013-0,04 - - - E4 >20000 ådt 0,35-2,7-0,4 0,09 Järnväg 0,3-1,0-0,35 0,09 Enskilda avlopp - 2,2-12,0 - - Djurhållning - 0,12 (kg/de år) - 0,75 (kg/de år) - - Tabell 3. Schablonvärden för Fosfor, Kväve, Zink och Koppar enligt Vattenprogram för Stockholm, Länsstyrelsens rapport Moraån och Naturvårdsverket. Beräkningarna utfördes i Microsoft Excel genom att kombinera schablonvärden med avrinnings- och ytuppgifter för de olika marktyperna respektive uppgifter om antal fastigheter, personenheter (PE) och reningsgrad för de enskilda avloppen, samt uppgifter om djurhållning och uppskattat läckage. 7 Föroreningstransport Närsalts- och metalltransporten i Vaskabäckenss avrinningsområde är märkbart påverkad av mänskliga aktiviteter. De beräkningar som utförts för denna rapport är helt och hållet schablonberäknade, inga fältbesök eller provtagningar har genomförts. Vattenkemiska provtagningar i området saknas sedan 1985. 13

7.1 Schablonberäknad transport av närsalter Den schablonberäknade närsaltstransporten ger en uppskattning av hur mycket fosfor och kväve som tillförs Vaskabäckens avrinningsområde och vilka källor som står för de största bidragen. I tabellerna nedan presenteras den ungefärliga närsaltstransporten för avrinningsområdet tillsammans med ytuppgifter om de olika markanvändningstyperna. Detta ger, tillsammans med maranvändningskarten, en överskådlig uppfattning i vilket vatten extra höga koncentrationer av föroreningar förekommer och lokal belastning kan väntas. Markanvändning Yta (km 2 ) Fosfor (kg/år) Kväve (kg/år) Skog 7,6 37 1095 Öppen mark 0,8 6 197 Låg bebyggelse 0,1 2 26 Åker 2,2 32 1236 Sjö 0,1 0 6 Myr 0,1 0 8 E4 >20000 ådt 0,04 3 31 Järnväg 0,01 1 8 Enskilda avlopp - 18 128 Djurhållning - 0 2 Totalt 10,9 98 2738 Tabell 4. Föroreningstransport från olika källor inom Vaskabäckens avrinningsområde. Resultaten av beräkningarna kan även åskådliggöras genom att visa den procentuella fördelningen av de två närsalterna från olika källor. I diagrammet nedan har de olika hårdgjorda ytorna från tabellen ovan samlats under en rubrik (Samlad bebyggelse och större vägar) för att ge en tydlig bild. 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Skog Öppen mark Samlad bebyggelse och större vägar Åker Sjö och våtmark Enskilda avlopp Djurhållning Fosfor Kväve Diagram 2. Föroreningstransport från olika källor inom Vaskabäckens avrinningsområde. 14

8 Sjöar Bild 5. Sjöarna inom Vaskabäckens vattensystem. Sjöarna i ett vattensystem utgör delrecipienter på vägen mot utloppet (sjöarna i Vaskabäckens avrinningsområde ligger dock längst uppströms i vattensystemet). I sjöarna sker många naturliga processer (biologiska, kemiska och mekaniska) som fångar upp föroreningar och binder dem till bottensedimenten. Hos en del sjöar är denna förmåga att fånga upp föroreningar så stor att halten närsalter i vattnet som lämnar sjön är mindre än i vattnet som tas emot. De schablonvärden som i denna rapport används för att beräkna närsaltstransporten i vattensystemet antar dock att det atmosfäriska nedfallet av närsalter på sjöytorna är större än den upptagande förmågan. Även sjöytorna ger alltså ett mycket litet tillskott till den totala närsaltstransporten i Vaskabäcken. Sjöarnas upptag av närsalter och bindningen till sedimenten fungerar alltså ungefär som ett reningsverk. Om en sjö överbelastas av närsalter och syrebrist uppstår på sjöbotten kan dock processen vändas och närsalterna frigörs åter till vattnet. Vilket förstås leder till ytterligare belastning och förvärrad syresituation på botten. Sjön kommer i en ond spiral av självgödning och stora mängder närsalter kommer att börja transporteras ut i vattensystemet. En självgödande sjö är mycket svår att restaurera. Det är därför bra, om övergödning misstänks, att sätta in åtgärder innan den onda spiralen träder in. Vidare egenskaper som gör sjöarna i ett avrinningsområde till viktiga provpunkter i ett vattensystem är att de ofta ligger utspridda över området. Genom att analysera skillnader i belastning på olika platser i ett vattensystem blir det förstås lättare att avgöra var insatser för miljöförbättrande åtgärder gör störst nytta. 15

8.1 Norra Vaskasjön Koordinater: RN-X 6558140 RN-Y 1601590 Höjd över havet: 45 m Sjöyta: 0,039 km 2 Maxdjup: 2,7 m Medeldjup: 2,1 m Näringsgrad: Mesotrof Norra Vaskasjön ligger områdets nordvästra del och är den största av de två Vaskasjöarna. Sjön är en sur brunvattensjö som omges av kärr och hällmarkstallskog. Ur skriften Sjöar och Vattendrag i Södertälje (Södertälje Kommun, 2004) framgår att sjöns vatten är otjänligt både för bad och som dryck. I omgivningen finns mängder med Måsfåglar då Tveta återvinningsanläggning ligger alldeles intill sjön, lakvattnet från tippen avrinner dock inte till sjön. Vattenkemiska provtagningar med analyser av fosfor och kväve saknas sedan 1985 då halter mellan 0,012 och 0,05 mg/l uppmättes för fosfor och 0,55 mg/l för kväve. Mätning av ph och alkalinitet utfördes vid Södertörnsekologernas vattenväxtinventering år 1998. Mätningarna visade på ett måttligt surt tillstånd och svag buffertkapacitet (alkalinitet). Vattnet som lämnar sjön rinner vidare mot Södra Vaskasjön genom ett våtmarksområde. 8.2 Södra Vaskasjön Koordinater: RN-X 6557860 RN-Y 1602000 Höjd över havet: 40 m Sjöyta: 0,028 km 2 Maxdjup: 2 m Medeldjup: 1,4 m Näringsgrad: Mesotrof Södra Vaskasjön har samma karaktär och omgivningar som sin norra namne. Sjön är en värdefull lokal för trollsländor, vid en inventering år 2000 fanns fynd av elva olika arter. Vattnet som lämnar sjön rinner vidare mot Gerstaberg och huvudfåran av Vaskabäcken. 16

8.3 Rudsjön Koordinater: RN-X 6556460 RN-Y 1601100 Höjd över havet: 37 m Sjöyta: 0,006 km 2 Maxdjup: ca 2 m Medeldjup: - Näringsgrad: Mycket liten brunvattensjö i områdets västligaste del som omges av sankmark och skog. Vattnet som lämnar sjön rinner vidare mot Vaskabäckens huvudfåra. 9 Recipienten Vaskabäcken rinner ut i Vaskhusfjärden, en del av Östersjön. Det är hit alla föroreningar som når vattensystemet förr eller senare hamnar. Östersjön är ett mycket övergött och känsligt hav. År efter år hör vi rapporter om algblomningar och syrebrist i bottenvattnet. Larmrapporter kom under början av år 2005 som indikerar att havet interngöder i sådan utsträckning att återhämtning kommer att svår och kräva enorma miljösatsningar. Östersjön har sedan april 2004 särskilt skydd som ett särskilt känsligt havsområde (PSSA) av FNs sjöfartsorganisation IMO, vilket innebär skärpta regler för den fartygsburna oljetrafiken på sjön. Undantaget är den ryska delen av havet samt ryska fartyg var de än befinner sig då landet inte stod bakom ansökan till IMO. Även i de 15 svenska miljömål som fastställdes av riksdagen år 1999 finns fokus på Östersjön. Enligt målet Ingen Övergödning ska fosforläckaget minska kontinuerligt från 1995 års nivå fram till år 2010 och kväveläckaget till Östersjön söder om Ålands hav ska under samma period minska med 30 %. För att dessa mål ska kunna uppfyllas krävs insatser från samtliga kommuner vars vatten rinner ut i Östersjön. Varje åtgärd som minskar närsaltsläckaget till havet är ett steg i rätt riktning och visar på god vilja från Södertälje kommun. 10 Slutsatser Underlag saknas för att kunna uttala sig om tillståndet i Vaskabäckens vattensystem. De fältundersökningsbaserade uppgifter om vattendraget som studerats består av en kort mening i kortversionen av Sjöar och Vattendrag i Södertälje (Södertälje kommun, 2004) och lyder: Bottenfaunan i Vaskabäcken visar indikationer på att bäcken är svagt förorenad enligt en rapport från Länsstyrelsen 1989. Genom att studera markanvändningsbilden framgår att utkanterna av området troligen är relativt opåverkade av människan, viss påverkan finns dock i form av skogsbruk. I de centrala delarna av området till och med Vaskabäckens utlopp i Vaskhusfjärden breder jordbruksmarker ut sig och med dem ett par bostadshus med enskilda avloppslösningar, här ökar troligtvis närsaltsbelastningen på vattnet. De största punktutsläppen sker troligtvis vid Mikaelsgården som släpper ut vatten från en avloppsanläggning dimensionerad för 35 PE och vid E4:an. De dominerande källorna till närsaltsläckage är enligt schablonberäkningarna den naturliga urlakningen från skogsmarkerna samt jordbruket. Skogsmarkerna står enligt beräkningarna för 37 % av fosfor- och 40 % av 17

kvävetransporten inom avrinningsområdet, för åkermarken är siffrorna 32 % för fosfor och 45 % för kväve. När det gäller fosfortillförseln inom systemet har även de enskilda avloppen betydelse med 18 % av den totala transporten. Läckaget från åkermarken är betydligt svårare att åtgärda än till exempel enskilda avlopp. Ett sätt att minska läckaget är att anlägga beväxta zoner mellan åkerkanten och närmsta vattendrag. Detta minskar den omedelbara erosionen. Ett annat sätt är att liksom vid dagvattenföroreningar anlägga en komprimerad våtmark innan utlopp till sjöarna i vattensystemet. Det finns dock få studier av hur mycket dessa åtgärder hjälper och optimala dimensioneringar på skyddszoner och våtmarker. Problemen i samband med höga kvävehalter har inte diskuterats ingående i rapporten detta beror på att den främst behandlar sjöar och vattendrag som har fosfor som tillväxtsbegränsande närsalt. Vaskabäckens recipient Vaskhusviken (en grund vik av Östersjön) har däremot sannolikt en kvävebegränsad tillväxt. Här är det alltså kväveläckaget som ökar på övergödningen. Vaskabäcken vattensysten är litet och står förstås för en mycket liten del av Östersjöns totala kvävetillskott. Trots detta är ett minskat kväveutsläpp önskvärt då Östersjön är ett kraftigt övergött och känsligt hav. Minskade kväveutsläpp är även en del av arbetet för att uppfylla de femton miljömål som sattes upp av riksdagen är 1999. Senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 procent från 1995 års nivå till 38 500 ton enligt Miljömålsportalen (www.miljomal.nu). Sjöarna inom avrinningsområdet är små och ligger långt uppströms i vattensystemet. Samtliga sjöar är relativt opåverkade av mänskliga aktiviteter. 18

11 Förslag till åtgärder Nuvarande tillstånd Mål Förslag till åtgärder Utförda åtgärder Kommentar Ansvarig Vägtunnlarna under E4 utgör vandringshinder i bäcken. Inga vandringshinder ska finnas i bäcken. Väggtunnlarna byts under år 2006 ut. Åtgärden är pågående i Vägverket. skrivande stund. Tabell 8. Förslag till åtgärder som kan förbättra vattenmiljön inom avrinningsområdet. 19

12 Källor Skriftliga källor: Länsstyrelsen 1994: Moraån. Resultat av 1989 års vattenkemiska provtagningar. Länsstyrelsen i Stockholms län Rapport 1994:11 Naturvårdsverket 1990: Tillförsel av kväve och fosfor till vattendrag i Sveriges inland. Naturvårdsverket Rapport 3692 Naturvårdsverket 2000: Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket Rapport 4913 Stockholm kommun,2000: Vattenprogram för Stockholm 2000 sjöar och vattendrag. Södertälje Kommun, Miljökontoret 2004: Sjöar och Vattendrag i Södertälje. Rapport Juli 2004. Södertälje Samhällsbuggnadskontoret, VA-enheten 2002: Underlag för dagvattenstrategi Södertälje Kommun 2001: Dagvattenpolicy i Södertälje Kommun. Södertälje kommun. Översiktsplan för Södertälje kommun. Kartmaterial: Lantmäteriets terrängkarta 10I SV Lantmäteriets digitala terrängkarta 10I SV Internetkällor: Naturvårdsverket www.naturvardsverket.se Länsstyrelsen i Stockholm www.ab.lst.se SLU Institutionen för miljöanalys www.slu.se Södertälje kommuns hemsida www.sodertalje.se Svenska naturvårdsförbundet www.snf.se Miljömålsportalen www.miljomal.nu Databaser: Miljökontoret i Södertälje kommuns databaser ECOS Södertörnsekologernas Sjödatabas SLU Institutionen för miljöanalys - Vattendatabasen 20