BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 1 av 6 GRÄNSVÄRDEN, ORO OCH MÄTNINGAR Det finns många frågor och mycken oro vad gäller exponering för fält/strålning. De senaste åren har debatten koncentrerat sig på GSM och 3G basstationer (master, sändare), inte för att problem med kraftledningar eller bildskärmar försvunnit utan eftersom mobiltelefonutbyggnaden är så intensiv och berör så många personer (hela befolkningen). Fokus i debatten från elöverkänsliga ligger snarare på basstationer än själva telefonerna av det enkla skälet att det är ett personligt val att använda mobiltelefonen, medan exponering från en mast placerad intill bostaden är ofrivillig och svår eller omöjlig att undvika. Varför finns gränsvärden? Hur skall de tolkas? Vad kan de skydda mot? Vilka gränsvärden finns? Läs vidare så kanske några frågetecken rätas ut. Gränsvärden, farligt, inte farligt? Statens Strålsäkerhetsmyndighet SSM (fd. Statens Strålskyddsinstitut SSI) förlitar sig helt på rekommendationer från en ideell förening som kallas för ICNIRP. ICNIRP har publicerat rekommendationer för gränsvärden vad gäller icke-joniserande elektromagnetisk strålning. Grunden i detta är vetskapen att ett elektromagnetiskt fält bär energi. Energi som flyttas från en sändare till en mottagare, då energi lämnat källan, så kallas det fysikaliskt sett för strålning. Strålning är alltså förflyttning av energi. Då en person står i vägen för denna strålning absorberas en del strålning, en del reflekteras och en del passerar vid sidan om. Den tvärsnittsyta som kroppen har bestämmer hur stor energimängd som absorberas. Blir energimängden för stor uppstår ett problem, värme! Det krävs ett visst antal watt under en viss tid, dvs. ett visst antal kwh eller Ws eller Joule för att värma upp en liter vatten eller 1 kg kroppsvävnad. När kroppen värms upp i sin helhet över 43 grader så uppstår akut livsfara. Helkroppsuppvärmning av upp till en grads feber anses sakna hälsoeffekt förutom att man känner sig varm. Denna typ av resonemang gäller oavsett sättet att skapa uppvärmningen av kroppen, hett bad eller radiofrekvent strålning anses sakna betydelse, det är bara temperaturhöjningen som anses relevant. Om man då bestämmer t.ex. maximalt en grads feber så motsvarar det ett visst antal watt per kilogram kroppsvikt, detta kan uttryckas i enheten W/kg. Rekommendationer och så kallade gränsvärden baseras alltså på värmealstring mätt i W/kg. Detta är inte något som enkelt kan mätas, därför ser man på den absorberande tvärsnittsytan och hur många watt som måste träffa denna yta för att ge maximalt antal W/kg. Man får alltså ett sekundärt krav på antal watt per kvadratmeter, något man kallar för effekttäthet W/m 2. För yrkesbruk accepteras en säkerhetsmarginal på 10 ggr och för allmänheten en marginal på 50 ggr, för GSM900 hamnar man på 4,5 W/m 2 och för 3G på 10 W/m 2 då alla förutsättningar och omräkningar är klara. Detta är vad SSM (SSI) går ut med som rekommendation. Bryts denna rekommendation måste man specifikt kontrollera om man överskrider gränsvärdet i form av W/kg eller inte. Efter skador på personal under andra världskriget p.g.a. den nya radarn (mikrovågsstrålning) så var det nödvändigt att ta fram gränsvärden. Forskning på femtiotalet gav relativt snabbt besked vad gällde nivåer av akuta värmeskador. Värmeskador är alltid akuta, om man stoppar fingret i kaffekoppen så bränner man sig endera omgående eller aldrig. Det är givetvis kroppsdelar som inte kan transportera bort värme som skadas först och därmed är det testiklar och ögon som drabbas värst. Ögats lins skadas först, det sker genom att äggviteproteiner genomgår en fasomvandling på samma sätt som den genomskinliga äggvitan blir vit i stekpannan över en viss temperatur. Detta gör det enkelt att i laboratorium konstatera när ögats lins blir grumligt (katarakt) på försöksdjuret då man exponerar detta för ett radiofrekvent fält. Denna forskning ligger till grund för dagens gränsvärden. Efter 1950-talet har man väsentligen inte ändrat gränsvärdena. Man VET alltså att om man överskrider det grundläggande gränsvärdet med mer än den inbyggda säkerhetsmarginalen så är det inget tvivel om skador uppstår eller ej, det uppstår med säkerhet en skada! Däremot kan man inte dra någon slutsats överhuvudtaget om risken under gränsvärdet, detta är något som t.o.m. SSI upprepade gånger misstar sig på! Ett gränsvärde, oavsett vilket, kan aldrig någonsin garantera ofarlighet! Däremot kan man för vissa gränsvärden, t.ex. för radiofrekvent strålning, faktisk garantera skadlighet över gränsvärdet. Problemet är språkligt, inte över gränsvärdet tolkas alltså ofta felaktigt som inte farligt vilket är fel. För att ta ett tydligt exempel, gränsvärdet på en väg kan vara 90 km/timme, kör du väsentligt över den säkerhetsmarginal som använts då man satte hastighetsbegränsningen, t.ex. 270 km/t så lär du köra ihjäl dig i första bästa kurva. Men är det ofarligt under gränsvärdet? Nej! Om du kör 70 km/t så kan du givetvis ändå köra ihjäl dig Under gränsvärden finns en gråzon där andra bedömningar krävs, ett gränsvärde kan aldrig användas för att avgöra säkerhet utan enbart användas för att undvika absoluta akuta skador. Det är därför försiktighetsprincipen finns och är så viktig att förstå och använda! Riktvärdena och bakomliggande gränsvärden garanterar alltså att man inte får en akut brännskada.
BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 2 av 6 Inga garantier finns för några andra hälsoeffekter än för akut brännskada. Termiskt baserade gränsvärden säger ingenting om andra hälsoeffekter såsom t.ex. huvudvärk, cancer, elöverkänslighet, sömnstörningar eller vad som man nu diskuterar. Dessa hälsoeffekter är inte termiskt baserade, de är inte värmeskador och faller utanför nu gällande gränsvärden. Det är därför inte meningsfullt att jämföra mätresultat med gränsvärden eftersom detta inte tillför någon kunskap överhuvudtaget vad gäller folkhälsan. Man kan också konstatera att operatörer skall följa gällande lagar och förordningar, inklusive gränsvärden! Det skall alltså INTE förekomma någon enda situation där gränsvärdet överskrids i någon kommun i någon punkt annat än då man klättrar upp i en mast! Riktvärdet för 3G är 10 W/m 2, det krävs alltså minst 10 watt från sändaren spritt på en yta av en kvadratmeter eller mindre för att överskrida rekommendationen. Eftersom en typisk 3G sändare är på 20-50 watt så inses lätt att man måste klättra upp i masten och befinna sig direkt framför antennerna för att överskrida gränsvärdet! Det är alltså teoretiskt omöjligt att hitta punkter inom kommunen där gränsvärdet överskrids på grund av GSM, 3G eller dylika sändare. Undantaget är en situation där en antenn monteras på en vägg och riktas längs med väggen och inte rakt ut, då kan en överskridande nivå hittas på insidan av väggen (om denna inte innehåller metall). Detta har bevisligen hänt en gång i en lägenhet i Norrköping, men det är mig veterligen enda konstaterade fallet. Gränsvärden är för folkhälsan verkningslösa I debatten om hälsoeffekter av radiofrekvent strålning dras alltid gränsvärden in vilket bara komplicerar frågan utan att lösa den. Att diskutera gränsvärden är i praktiken helt ovidkommande! 1. Man måste anta att operatörer av radiosändare faktiskt följer de lagar och regler som gäller, inklusive gränsvärden för radiofrekvent strålning. Det är alltså en självklarhet att mätvärden i samhället skall ligga väsentligt under gällande gränsvärden och riktvärden. Debatten rör redan från första början nivåer under gränsvärdena. 2. Gränsvärden förhindrar situationer som ger akuta skador, men gränsvärde är INGET skydd mot skador under gränsvärdet! (Detta är en logisk absolut sanning och inget påstående). För att undanröja den språkliga barriären kan vi ta ett exempel: kör man 70 km/t på 90-väg så är man under gränsvärdet, men man är inte nödvändigtvis säker för det. 3. Gränsvärden för radiofrekvens är idag begränsande för (akuta) värmeskador (termiska effekter), men detta är varken en begränsning eller ett skydd mot andra effekter såsom cancer, huvudvärk, elöverkänslighet eller något annat som inte är en akut värmeskada. Något skydd mot skador som visar sig först efter lång tids exponering existerar heller inte. 4. Gränsvärdet idag är så högt satt att man måste klättra upp i en mast och krama antennerna för att överstiga gränsvärdena. 5. Gränsvärden sätts efter befintlig existerande kunskap. Idag finns kunskap om akuta värmeskador som sker inom 6 minuters tid, och därför är gränsvärdena satta med basis av detta. Gränsvärden sätts efter att en grupp forskare och beslutsfattare nått konsensus, inklusive ekonomiska aspekter. Gränsvärden är alltid en kompromiss och baseras på gamla fakta. Dagens gränsvärden baseras på forskning utförd under 1950- talet, senare forskning har inte reviderat gränsvärdet i sig. 6. Debatt och oro gäller egentligen aldrig gränsvärdena, dessa skall ju följas, utan vad som ev. händer under dessa. Debatten och oron faller därför under försiktighetsprincipen, sunt förnuft och pragmatiska lösningar. Gränsvärden för elöverkänsliga? Gränsvärden kan aldrig skydda mot okända effekter, mot sådant vi ännu inte vet. Dit kan elöverkänslighet sägas höra, vi VET visserligen ATT elektromagnetiska fält orsakar elöverkänslighet, men vi vet inte HUR. För elöverkänslighet är det idag inte möjligt att sätta gränsvärden på elektriska, magnetiska eller elektromagnetiska fält, inte heller tumregler på avstånd eller liknande. Det saknas kunskap om mätstorhet som bäst beskriver sambandet mellan upplevda symptom och elmiljön. Det saknas såväl teoretiska modeller såväl som epidemiologiska studier som grund för gränsvärden. Däremot finns det gränsvärden för såväl yrkesmässig exponering såväl som för allmänhet både för statiska fält och växelfält.
BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 3 av 6 Gränsvärden för statiska magnetfält Gränsvärden för statiska magnetfält enligt ICNIRP 94 Grupp Exponering Magnetfält i T Yrkesmässigt Medelvärde för hel arbetsdag 200 000 Yrkesmässigt Högsta värde för hela kroppen 2 000 000 Yrkesmässigt Högsta värde för armar och ben 5 000 000 Allmänheten Friska 40 000 Allmänheten Elektroniska eller ferromagnetiska implantat 3 000 Allmänheten Pacemakerbärare 500 Teknik Magnetiska media, t.ex. kreditkort 1 000 Rekommendationer för tillträde i närhet av MR-kameror (medicinsk utrustning, magnetresonanskamera): Skyltning Fältstyrka Tillträde Ingen < 500 T Säkerhetsrisken är liten och behöver normalt inte övervakas. Kan dock störa utrustning (t.ex. CRT). Varning för magnetfält. 500-1 500 Begränsat tillträde och övervakning. Tillträde förbjudet för obehöriga. >1 500 Övervakat område, tillträde övervakas. Pacemakers kan påverkas. Bildskärmar börjar få bildförvrängningar av statiska magnetfält redan vid tiotalet mikrotesla. Gränsvärden för elektriska och magnetiska växelfält Gränsvärden för elektriska och magnetiska fält enligt diverse organisationer Organisation Exponering Frekvens (Hz) Magnetfält ( T) Elektriskt fält (V/m) ICNIRP 92 Medelvärde för hel arbetsdag 50 500 10 000 Maximalt 2 timmar per dag 5 000 Extremiteter 25 000 30 000 EG 93 10-1 000 2 000-20 61 400-600 50 400 12 300 ACGIH 93 < 1 60 000 1-30 000 60 000-2 50 1 200 25 000 0-100 25 000 100-4 000 25 000-600 4 000-30 000 625 BfS 94 Kontinuerlig exponering 50 100 5 000 Kortvarig lokal exponering 50 1 000 Bildskärmar börjar få bildförvrängningar (främst en vibrerande instabil bild) av 50 Hz magnetfält vid 1 T, ibland kan till och med 0,2 T räcka för vissa känsligare skärmar.
BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 4 av 6 SSM dvs. ICNIRP:S rekommendationer för radiofrekvent elektromagnetisk strålning ICNIRP:s rekommendationer är INTE att betrakta som gränsvärden. Dock har SSM hittills alltid kopierat ICNIRP rakt av och infört dessa som gränsvärden. Etablerade hälsorisker/skador utgör basen för att fastställa en grundrestriktion. Grundrestriktioner kan delas in i tre grupper: 1. Inducerad strömtäthet i A/m 2, under ca 10 MHz. Detta för att undvika muskelryckningar och nervstimulans. 2. specifik absorption SA i J/kg kroppsvikt, SAR i W/kg kroppsvikt, 100 khz till 10 GHz. För att undvika värmeskador. 3. instrålad effekttäthet i W/m 2, över 10 GHz. För att undvika ytliga värmeskador. Grundrestriktionerna har sedan uttryckts som referensnivåer i elektrisk, magnetisk fältstyrka eller flödestäthet, i V/m resp. A/m eller Tesla samt för instrålad effekttäthet i W/m 2, upp till 10 GHz. För elektromagnetiska fält mellan 100 khz och 10 GHz kan helkroppsexponering för elektromagnetiska fält som leder till en ökad kroppstemperatur av mer än 1 C innebära vissa risker. Denna exponering motsvarar ett SAR värde på ca 4 W/kg. För lokal exponering konstaterade man tidigt under 1940 och 1950-tal ögonskador av mikrovågor. Vid lokal exponering av huvudet på kaniner över 100 W/kg har man påvisat linsgrumlingar (grå starr) i ögonen. Dessa väl etablerade effekter som det råder konsensus om utgör grunden för ICNIRP:s rekommendationer för radiofrekventa fält. Sverige genom SSI, EU och även WHO följer ICNIRP:s rekommendationer. ICNIRP säger sig ha utvärderat forskningsstudier på lägre effekter (icke-termiska), detta är dock omöjligt att verifiera eftersom ICNIRP inte är en offentlig instans av något slag utan faktiskt en förening registrerad i Tyskland. Utan insyn kan man inte bedöma vad som görs eller inte görs inom ICNIRP. Man kan dock konstatera att rekommendationerna för radiofrekventa fält kvarstår idag på samma nivå som sattes redan på 1950-talet. Nyare forskning har de facto inte påverkat gränsvärdessättning överhuvudtaget. Grundrestriktionen för 30-2000 MHz innebär att exponering inte bör ge upphov till mer än 0,4 W/kg för yrkesmän och 0,08 W/kg för allmänheten eller en lokal exponering över 10 W/kg resp. 2 W/kg i huvudet eller bålen. För extremiteter tillåter man 20 W/kg resp. 4 W/kg för yrke resp. allmänhet. Dessa SAR värden är medelvärden över 10 gram kroppsvävnad över varje 6 minuters intervall. En exponering av 2 W/kg i huvudet leder till en temperaturhöjning av cirka 0,1 C. För att tydliggöra eventuella önskemål eller krav på jämförelser med gränsvärden så måste man först inse att gränsvärdet beror av frekvens, man måste alltså veta vilken frekvens ett visst mätvärde har för att kunna jämföra med riktlinjer, referensvärden eller grundrestriktioner. Det är därför meningslöst att prata om gränsvärde med avseende på mätresultat av s.k. isotropiska fältstyrkemätare, trots att det är just dessa som används i yrkeshygieniskt bruk för kontroll av gränsvärden! Man måste förutsätta dominant frekvens eller mäta med spektrumanalysator och därmed veta frekvensen. Gränsvärdena kan sammanfattas i form av en tabell: ICNIRP:s rekommendationer 1998 (SSI FS2002:3) Frekvensområde f MHz Elektrisk fält V/m Magnetiska fält A/m Magnetiska fält T Effekttäthet W/m 2 0,1 1 MHz 87/ f 0,73/f 0,92/f - 1 10 MHz 87/ f 0,73/f 0,92/f - 10-400 MHz 28 0,073 0,092 2,0 400 2 000 MHz 1,375 f 0,0037 f 0,0046 f f/200 450 29 0,078 0,098 2,25 900 41 0,11 0,14 4,5 1800 58 16 0,20 9,0 2-300 GHz 61 0,16 0,20 10 För frekvens under 1 MHz gäller referensnivån i tabellen endast då man summerar exponering med högre frekvenser, t.ex. då man ser till samtidig exponering från GSM900 och en mellanvågssändare.
BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 5 av 6 Dessa restriktioner kan tydligare åskådliggöras i diagrammet nedan. dbuv/m 160 150 140 130 Gränsvärde (röda linjen) enligt SSI FS 2002:3, (ICNIRP 1998) EMC Immunitet SSI FS 2002:3 120 110 3G 100 90 TV kanaler GSM900 DECT 80 Minicall GSM1800 70 FM (medel GSM900) 60 50 (PTS 52 dbuv/m) 40 30 EMC emission på 10 m 20 000,0E+0 100,0E+6 200,0E+6 300,0E+6 400,0E+6 500,0E+6 600,0E+6 700,0E+6 800,0E+6 900,0E+6 1,0E+9 1,1E+9 1,2E+9 1,3E+9 1,4E+9 1,5E+9 1,6E+9 1,7E+9 1,8E+9 1,9E+9 2,0E+9 2,1E+9 2,2E+9 2,3E+9 2,4E+9 Hz 2,5E+9 Förutom SSM:s gränsvärde visas en typisk nivå för vad konsumentelektronik testas för att tåla (EMC immunitet) lagts in, ett (högt) mätresultat från en verklig mätning samt vad konsumentelektronik får avge (störa annan utrustning, EMC emission). För det första är det bara att konstatera att vår konsumentelektronik alltså testas att tåla 3 V/m, vilket är betydligt lägre än vad som alltså får finnas i t.ex. en lägenhet enligt SSM. Man kan alltså ha en absurd situation att datorer, teve, radio, telefon och liknande störs av en GSM eller 3G sändare men att lägenheten fortfarande är okej enligt SSM för människor att bo i, att störningarna kan göra lägenheten värdelös är ett tekniskt problem och inget hälsoproblem således. För det andra kan man konstatera att radiosändare är undantagna från EMC emissionskraven, dvs. radiosändare för FM, TV, GSM, 3G etc. får ge nivåer betydligt högre än vad elektronik i övrigt får avge. För det tredje kan man konstatera att nivåer i verkliga livet är långt under gränsvärdet, som redan konstaterats och poängterats på annan plats i detta dokument är det i stora drag omöjligt att överskrida SSI:s gränsvärden för allmänheten. För fristående personer som inte är i kontakt med ledande föremål får den radiofrekventa strömmen inducerad i människokroppen inte överskrida följande värden: Frekvensområde Ström f=frekvens i MHz ma 0,03-0,1 1 000 * f 0,1-100 100 Övriga rekommendationer B I nt (5-2000 Hz) B II nt (2-400 KHz) E I V/m (5-2000 Hz) E II V/m (2-400 khz) E DC V/m (0 Hz) TCO, bildskärmar <200 <25 <10 <1,0 <+-500 Flera fastighetsförvaltare <200 <10
BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 6 av 6 Försiktighetsprincipen Försiktighetsprincipen godtogs av flertalet ansvariga myndigheter som en vägledning för beslutsfattare, detta innan Miljöbalken uppkom. Även om det inte är möjligt att införa tvingande gränsvärden kan man vidta åtgärder där så är möjligt då misstankarna om hälsoeffekter inte kan förkastas. Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen samt Statens Strålskyddsinstitut rekommenderade gemensamt följande försiktighetsprincip för 50 Hz magnetfält: [Viktigt] Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas. Syftet är att på sikt reducera exponeringen och risken för att människor eventuella skadas. [anekdot/citat] Försiktighetsprincipen har också kallats ALARA (as low as reasonably achievable) eller prudent avoidance. Det anmärkningsvärda är att SSI år 2007 aktivt går ut med att SSI som myndighet INTE arbetar enligt Miljöbalkens försiktighetsprincip för radiofrekventa fält (situationen är ännu mer absurd 2013). Lena Sommerstad gjorde offentliga uttalanden i teve om att försiktighetsprincipen inte är applicerbar på mobiltelefoni. Läkare på Karolinska sjukhuset har pratat om faran med accelererande undvikandebeteende då elöverkänsliga själva använt försiktighetsprincipen och undvikit sådant de själva mår dåligt av. Kommunförbund, f.d. infrastrukturminister Ulrika Messing, m.fl. har verkat för att kommuner ska sakna verktyg för att tillämpa försiktighetsprincipen eller Miljöbalken. De dokument som ovanstående myndigheter tog fram för många år sedan har INTE inneburit någonting alls, varken femledarsystem eller plastpackningar för fjärrvärmerör har införts som lag. Inte heller förhindrar man byggandet av nya kontor eller bostäder nära kraftledningar, typexempel på detta finns längs E4 vid avfart mot Danderyd, nya kontor direkt intill större kraftledning. Idag är frågan huruvida Miljöbalken och försiktighetsprincipen bara är pappersprodukter som inte ska användas?