INLEDNING TILL Det civila veterinärväsendet / av Kungl. Veterinärstyrelsen. - Stockholm : Norstedt, 1918-1951. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1916-1949. 1916-1945 utgiven av Kungl. Medicinalstyrelsen. 1916-1948 med innehållsförteckning och parallelltitel på franska: Hygiène et service vétérinaire civil en Suède. 1916-1942 även med sammanfattning på franska. - 1949 med innehållsförteckning och parallelltitel på engelska: The civil veterinary service. Föregångare: Veterinärväsendet ingår som ett kapitel i årg. 1911-1915 av: Allmän hälso- och sjukvård / Socialstyrelsen. Stockholm, 1913-1982. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911-1979. Det civila veterinärväsendet. År 1926. (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2011. urn:nbn:se:scb-veter-1926
SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK HÄLSO- OCH SJUKVÅRD Arkivexemplar DET CIVILA VETERINÄRVÄSENDET ÅR 1926 AV KUNGL. MEDICINALSTYRELSEN STOCKHOLM 1927 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 273467
STATISTIQUE OFFICIELLE DE LA SUÈDE HYGIÈNE ET SERVICE VÉTÉRINAIRE CIVIL EN SUÈDE EN 1926 PAR LE CONSEIL SUPÉRIEUR DE L'ADMINISTRATION MÉDICALE DE L'ÉTAT.
Innehållsförteckning. Sid. I. Verksamheten inom medicinalstyrelsens veterinärbyrå 1. 1. Ärenden och expeditioner 1. 2. Författningar 2. II. Veterinärernas antal och verksamhet 4. III. Sjukdomar bland husdjuren 6. 1. Mul- och klövsjuka 6. 2. Mjältbrand 11. 3. Frasbrand 12. 4. Svinpest 13. 5. Svinsjuka 20. 6. Rödsjuka 20. 7. Smittsam kastning hos häst 20. 8. Tuberkulos hos nötkreatur 21. 9. Infektiös anämi hos häst 22. 10. Smittsam kastning hos nötkreatur 23. IV. Karantänsväsendet 23. V. Sveriges import och export av kreatur 23. VI. Köttkontrollen 24. 1. Offentliga slakthus 24. 2. Kommunala köttbesiktningsbyråer 24. 3. Exportslakterier 24. 4. Andra enskilda, under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar 24. 5. Köttimporten 24. 6. Köttexporten 24. a. I allmänhet 24. b. Till Norge 25. 7. Statsinspektionen över köttkontrollen 25. Tabellbilagor. Tab. 1. Veterinärer och deras befattningar, länsvis, vid årets slut 27. Tab. 2. Antal djur, som av veterinärer behandlats för sjukdom, kastrerats eller för olika ändamål besiktigats 28. Tab. 3. Sammandrag av veterinärernas uppgifter om vissa smittsamma husdjurssjukdomar 32. Tab. 4. Sammandrag av veterinärernas uppgifter om vissa icke smittsamma husdjurssjukdomar 34. Tab. 5. Av veterinärer verkställda tjänsteresor för hämmande av sjukdomar bland husdjuren 35. Tab. 6. Antal vid offentliga slakthus och exportslakterier slaktade och besiktigade djur 36. fl 273467. Civila veterinärväsendet år 1926.
IV Sid. Tab. 7. Antal vid offentliga slakthus och exportslakterier helt eller delvis beslagtagna kroppar och i anledning därav vidtagna åtgärder 37. Tab. 8. Antal och vikt av vid offentliga slakthus och exportslakterier särskilt behandlade hela kroppar jämte uppgift å behandlingens art 38. Tab. 9. Antal vid offentliga slakthus och exportslakterier kasserade organ och kött samt vikten därav 39. Tab. 10. Viktigare beslagsorsaker vid offentliga slakthus och exportslakterier 40. Tab. 11. Antal vid köttbesiktningsbyråer besiktigade kött 41. Tab. 12. Antal vid köttbesiktningsbyråer helt eller delvis beslagtagna kroppar och vid beslagen vidtagna åtgärder 42. Tab. 13. Antal och vikt av vid köttbesiktningsbyråer särskilt behandlade kroppar jämte uppgift å behandlingens art 44. Tab. 14. Antal vid köttbesiktningsbyråer kasserade organ och kött samt vikten av de kasserade köttpartierna 46. Tab. 15. Viktigare beslagsorsaker vid köttbesiktningsbyråer 47. Tab. 16. Uppgift om utförsel av kött 49. Tab. 17. Kontrollen av införda köttvaror och andra födoämnen 50. Table des matières. Page. I. Activité du Bureau vétérinaire du Conseil supérieur de l Administration médicale de l'etat 1. 1. Expéditions 1. 2. Ordonnances 2. II. Sombre et activité des vétérinaires 4. III. Maladies des animaux domestiques 6. 1. Fièvre aphteuse 6. 2. Charbon bactéridien 11. 3. Emphysème du charbon 12. 4. Peste des porcs 13. 5. Septicémie des porcs 20. 6. Rouget des porcs 20. 7. Avortement épizootique des juments 20. 8. Tuberculose des vaches 21. 9. Anémie infectieuse du cheval 22. 10. Avortement épizootique des vaches 23. IV. Quarantaine 23. V. Importation et exportation de bétail 23. VI. Contrôle des viandes 24. 1. Abbattoirs publics 24. 2. Bureaux municipaux du contrôle des viandes 24. 3. Boucheries pour exportation 24. 4. Autres boucheries privées sous le contrôle officiel 24. 5. Importation des viandes 24. 6. Exportation des viandes 24. 7. Contrôle de l'état sur les viandes 25.
v Annexes. Page. Tabl. 1. Vétérinaires et emplois des vétérinaires par département 27. Tabl. 2. Nombre des animaux traités par les vétérinaires pour maladies, castrés ou examinés pour différents buts 28. Tabl. 3. Relevé des rapports des vétérinaires concernant certaines maladies infectieuses des animaux domestiques 32. Tabl. 4. Idem, concernant certaines maladies non infectieuses 34. Tabl. 5. Voyages d'office effectués par les vétérinaires pour cause d'épizooties chez les bestiaux 35. Tabl. 6. Nombre des animaux abattus et examinés aux abattoirs publics et aux boucheries d'exportation 36. Tabl. 7. Nombre des corps (viandes) saisis aux abattoirs publics et aux boucheries d'exportation et les mesures prises en conséquence 37. Tabl. 8. Nombre et poids des corps entiers traités aux abattoirs publics et aux boucheries d'exportation ainsi qu'un resumé sur le caractère du traitement 38. Tabl. 9. Nombre et poids des organes et viandes cassés aux abattoirs publics et aux boucheries d'exportation 39. Tabl. 10. Causes importantes de saisie (des viandes examinées) aux abattoirs et aux boucheries d'exportation 40. Tabl. 11. Nombre des viandes examinées aux bureaux d'inspection 41. Tabl. 12. Nombre des corps saisis aux bureaux d'inspection et les mesures prises lors des saisies 42. Tabl. 13. Nombre et poids des corps traités aux bureaux d'inspection ainsi qu'un resumé sur le caractère du traitement 44. Tabl. 14. Nombre des organes et viandes cassés aux bureaux d'inspection ainsi que le poids des viandes cassées 46. Tabl. 15. Causes importantes de saisie (des viandes examinées) aux bureaux d'inspection 47. Tabl. 16. Exportation de viandes 49. Tabl. 17. Contrôle des viandes importées et d'autres aliments 50. Résumé. On peut à un certain degré juger de l'activité du Bureau vétérinaire du Conseil supérieur de l'administration médicale de l'état par le nombre des affaires y traitées. Au cour de l'année 28 364 affaires étaient portées devant le Bureau et 16 914 étaient expédiées. Le nombre des documents, comptes etc. reçus au Bureau s'élevait à 47 955 et ceux expédiés à 33 298. Le nombre des vétérinaires était à la fin de l'année de 539. 1054 157 animaux ont été traités par les vétérinaires. Parmi les maladies infectieuses d'animaux domestiques, lesquelles sont soumises aax mesures officielles, il faut mentionner la fièvre aphteuse, le charbon bactéridien et l'emphysème de charbon, la peste, le septicémie et le rouget des porcs ainsi que l'avortement épizootique des juments. Le charbon bactéridien a causé 269 décès et l'emphysème charbonneux 55. La peste des porcs s'est manifesté dans 29 groupes de porcs, le septicémie dans 5 et le rouget dans 5. Par suite de la mammite tuberculeuse 109 vaches étaient abattues contre indemnité aux propriétaires.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet. Kungl. medicinalstyrelsen får härmed jämlikt 13 i den för styrelsen gällande instruktionen överlämna berättelse angående det civila veterinärväsendet i riket för år 1920. B. BUHRE Gust. KJERRULF. M. Forsman. Stockholm den 31 december 1926. f2 273467. Civila veterinärvasendet år 1926.
I. Verksamheten inom medicinalstyrelsens veterinärbyrå. 1. Ärenden och expeditioner. En summarisk redogörelse utvisande antalet inkomna ärenden och utgående expeditioner å veterinärbyrån under är 1926 lämnas härnedan. Antalet inkomna ärenden under året uppgick till 28 364, varav 4 293 anmälningar och 15 467 räkningar; antalet utgående expeditioner var 16 914. Inkomna ärenden. Utgående expeditioner. Antalet till veterinärbyrån under året inkomna skrivelser uppgick till 47 955, häri ej medräknade 1 559 å byrån granskade räkningar inkomna från statens veterinärbakteriologiska anstalt; antalet från byrån utgångna skrivelser uppgick till 33 298. En närmare specifikation av dessa ärendens natur lämnas i Tab. A.
2 Tab. A. Veterinärbyråns ärenden och expeditioner år 1926. 2. Författningar rörande det civila veterinärväsendet. Under året hava utom vad under >Mul- och klövsjuka» (sid. (i) finnes anfört utkommit följande Kungl. Maj:ts författningar rörande veterinärväsendet, vilka äro intagna i svensk författningssamling eller i medicinalstyrelsens samling, serie B, med nedan angivna nummer: a) intagna endast i svensk författningssamling. Juni 18. K. kung. om ändring i vissa delar av giftstadgan den 7 dee. N:r 190(3 (nr 114) samt om ändrad lydelse av de vid samma stadga fogade förteckningar I IV, m. m. 395. 29. K. kung. ang. ändrad lydelse av 35 och 39 i instruktionen för medicinalstyrelsen den 17 dec. 1914 (nr 497)... 294. 1 Rapporter angående nedanstående smittsamma sjukdomar uppgå till 15 661, därav rörande muloch klövsjuka 13 180. 2 Därav 1 297 rapporter angående serumförrättningar samt anmälningar ang. rödsjuka. 3 Därav 1168 rapporter. 4 Därav 158 rapporter. 5 Därav 471 rapporter. 6 Därav 429 årsberättelser från veterinärer. 7 Därav 596 skrivelser och telegram till byrån. 8 Därav 917 skrivelser ocli telegram från byrån.
Sept. 23. K. kung. ang. ändrad lydelse av övergångsstadgandena till N:r kap. V i reglementet den 31 dee. 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt 440. Dec. 17. K. kung. ang. ändrad lydelse av 21 i instruktionen för medicinalstyrelsen den 17 dec. 1914 (n:r 497) 500. 3 April 30. b) intagna i medicinalstyrelsens samling ser. B. Transumt av Kungl. Maj:ts brev till länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län ang. uppvärmning av till kreatursföda avsedd vassla (B. 15 1 ) 92. Juni 11. K. ämb.skr. ang. fastställelse av stat och övergångsstat för länsveterinärer (B. 21).? 18. Transumt av K. Maj:ts kung. ang. utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. (B. 47). 5» K. kung. ang. ändrat namn av statens pensionsanstalt för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. samt angående reglemente för statens pensionsanstalt (B. 26).. 350. 29. K. instruktion för statens veterinärbakteriologiska anstalt (B. 48) 392. Juli 26. K. kung. om allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar (B. 27) 389. Sept. 23. K. kung. ang. ändrad lydelse av 5 och 7 i förordningen den 10 oktober 1913 (nr 241) angående exportslakterier samt andra enskilda under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar (B. 38) 439. Okt. 7. K. kung. med vissa bestämmelser rörande införsel till riket av djur tillhörande hundsläktet (B. 34) 432. 1 N:r 15 i Samling av författningar och cirkulär m. m. angående medicinalväsendet, utgiven av kungl. medicinalstyrelsen, ser. B. Veterinärväsendet.
4 II. Veterinärernas antal och verksamhet. Siffror inom klammer [ ] avse föregående år. Veterinärernas antal uppgick vid slutet av år 1926 till 539 [533], såsom av Tal). 1 närmare framgår, och voro däribland 18 i veterinäradministrationen (däri inbegripna statens bakteriologiska laboratorium och statens veterinärbakteriologiska anstalt) anställda, 17 lärare, 32 länsveterinärer, därav 8 [ 7 ] tillförordnade, 166 stads- och vid den offentliga köttkontrollen anställda veterinärer, 86 militärveterinärer (därav 45 i fältveterinärkårens reserv), 1 stuteriveterinär och 238 distriktsveterinärer. Av hela antalet veterinärer voro 512 legitimerade, däri inberäknade 6 examinerade, som ännu ej fullgjort assistenttjänstgöring, samt 27 icke eller blott delvis legitimerade. Av militärveterinärerna har en på ordinarie stat anställd samtidigt varit distriktsveterinär. Sedan 1926 års riksdag under titel Länsveterinärer uppfört ett förslagsanslag av 168 000 kr., fastställde Kungl. Maj:t genom ämbetsskrivelse (B. 21) den 11 juni samma år stat och övergångsstat för berörda veterinärer, varjämte Kungl. Maj:t i kung. den 18 i samma månad (267; B. 47) förordnade, att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr. 451) skulle från och med den 1 juli 1926 äga tillämpning å länsveterinärer. Sedan 1923 års riksdag såsom bidrag till distriktsveterinärers avlöning uppfört ett till 250 000 kr. förhöjt ordinarie förslagsanslag, utfärdade Kungl. Maj:t i kung. den 8 juni samma år (n:r 180; B. 13) närmare föreskrifter angående sådant statsbidrag, å vilket, jämlikt kungl. kung. den 15 maj 1925 (nr. 197; B. 56), tillsvidare utgår dyrtidstillägg. Av sålunda statsunderstödda distrikt funnos vid 1926 års siut i de olika länen följande antal: Tillsammans funnos sålunda 243 statsunderstödda distrikt, av vilka 7 voro vakanta. Dessutom funnos 2 icke statsunderstödda distrikt. Rätt till tjänstårsberäkning, i likhet med länsveterinärer, har under året medgivits för prosektor rid veterinärhögskolan (utsträckt tid), å medicinalstyrelsens veterinärbyrå tillfälligt anställd veterinär, karantänsveterinär i Haparanda samt extra assistent eller vetenskapligt biträde vid statens veterinärbakteriologiska anstalt (högst 3 år).
Fem veterinärer hava under året avlidit och tio utexaminerats, varjämte en från Köpenhamn utexaminerad, efter vid veterinärhögskolan i Stockholm fullgjord kompletteringskurs, legitimerats. Årsberättelser hava till medicinalstyrelsen inkommit från kungl. veterinärhögskolan, statens veterinärbakteriologiska anstalt, veterinärinrättningen i Skara, slakthusstyrelserna i Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Stockholm, Linköping, Karlskrona, Hälsingborg och Norrköping, kontrollanten för ratin m. fl. samt från 32 länsveterinärer, av dessa 8 tillförordnade, och 394 [456] övriga veterinärer. Inspektion utav slakterier m. m., jämlikt 7 f) i gällande veterinärinstruktion, har under året företagits av länsveterinärerna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro län, Ångermanlands distrikt, Jämtlands och Västerbottens län samt Norrbottens läns norra distrikt. Enligt Tab. 2, som utgör en översikt över veterinärernas verksamhet inom de särskilda länen, hava av landets veterinärer för sjukdom behandlats -, opererats, kastrerats, för olika ändamål undersökts eller besiktigats 1054 157 [924 166] djur. Fördelningen av detta antal på de särskilda djurslagen framgår av nedanstående tabell. Sammandrag av de av civila veterinärer undersökta och behandlade djur år 1926. 5 1 Därav 19006 kliniskt.
6 III. Sjukdomar bland husdjuren. Siffror inom klammer [ ] avse föregående år. Tab. 3 ocli 4 utgöra sammandrag av veterinärernas uppgifter angående antalet av i vissa sjukdomar insjuknade husdjur i enlighet med Form. 3 och 4 av medicinalstyrelsens cirkulär ang. årsberättelser och rapporter från veterinärer den 14 jan. 1919. Redogörelser för mul- och klövsjuka, mjältbrand, frasbrand, svinsjuka samt tuberkulos i juvret hos nötkreatur meddelas i särskilda tabeller. Utav de smittsamma husdjurssjukdomar, på vilka förnyade nådiga förordningen den 9 dec. 1898 (n:r 126) angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren med i densamma gjorda tillägg nådiga kung. den 3 nov. 1906 (n:r 94) angående åtgärder mot svinpest, svinsjuka samt rödsjuka hos svin samt nådiga kung. den 28 sept. 1906 (n:r 84) angående åtgärder mot hönskolera och hönspest skall tillämpas, hava under år 1926 fall förekommit av smittsam muloch klöcsjuka, mjältbrand, frasbrand (mjältbrandsemfysem), smittsam kastning hos häst, svinpest, svinsjuka och rödsjuka hos svin, varemot fall av boskapspest, elakartad lungsjuka, koppor hos får, skabb hos får, skabb hos djur, hörande till hästsläktet, elakartad klövsjuka hos får och getter, vattuskräck, hönspest och hönskolera icke förekommit. 1. Mul- och klövsjuka. a. Historik. Såsom i medicinalstyrelsens berättelse angående det civila veterinärväsendet för år 1925 omnämndes, utgives en utförlig särskild berättelse över den i nov. år 1924 påbörjade mul- och klövsjukeepizootien, varför här endast anföres följande. Under år 1926 bekämpades sjukdomen fortfarande enligt tvenne principer. Den s. k. isoleringsmetoden har nämligen kommit till användning inom bela Malmöhus län samt. efter av Kungl. Maj:t vid olika tillfällen under året beslutade utvidgningar av isoleringsområdet, inom största delen av Kristianstads län, med undantag slutligen endast av de norra gränssocknarna utom de västligaste. I nyssberörda gränssocknar liksom i det övriga landet har kampen alltjämt bedrivits enligt nedslaktningsmetoden med det enda undantaget, att den i nov. månad smittade besättningen å Tjolöholms gård i Hallands län jämlikt nådigt beslut isolerades.
Vid årets ingång voro följande län smittade, nämligen Kristianstads, Malmöhus, Hallands samt Gröteborgs och Bohus län. Under år 1926 smittades 5 991 besättningar, av vilka i Kristianstads län 1 0ö7 (av dessa 931 ej nedslaktade), i Malmöhus 4 573 (av dessa ingen nedslaktad), i Södermanlands 14, i Östergötlands 27, i Jönköpings 8, i Kronobergs 17, i Kalmar 10, i Blekinge 6, i Hallands 88, (av dessa 1 ej nedslaktad), i Göteborgs och Bohus 60, i Älvsborgs 43 samt i Skaraborgs län 58. Under året nedslaktades 8 434 nötkreatur, 6 490 svin och 923 får mot en ersättning av statsmedel av 4 527 202: 25 kronor. Vid årsskiftet 1926 27 kvarstodo följande län smittade, nämligen Kristianstads, Malmöhus, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Hallands, Alvsborgs och Skaraborgs län. Sjukdomen har under året föranlett 17 048 tjänsteresor av veterinär. 7 b. Föreskrifter till förhindrande av mul- och Mövsjukans införande till eller spridande inom riket samt i samband därmed stående bestämmelser. Förutom en del under tidigare epizootier utfärdade K. kung. och av vederbörande myndigheter utgivna föreskrifter hava nedanstående bestämmelser meddelats att lända till efterrättelse i här åsyftade hänseende. Av Kungl. Maj:t utfärdade kungörelser m. m. Den 26 febr. kung. ang. verkställande i särskilda fall av undersökning enligt kung. den 22 juni 1911 (nr 57) angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa varor från främmande land eller del därav, som förklarats smittat av smittsam mul- och klövsjuka (33); den 26 juli kung. om allmänna grunder ang. försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar (389); den 12 nov. kung. ang. visst undantag från tillämpningen av kung. den 10 febr. 1925 (nr 19) ang. dels förbud mot införande till och utförande från vissa län av hästar och klövbärande djur m. m. dels ock viss eftergift från gällande föreskrifter rörande organ tvång vid köttbesiktning (460); den 10 dec. kung. ang. ändrad lydelse av 1 i kung. den 12 sept. 1921 (nr 532) angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av potatis (497); den 17 dec. kung. med bestämmelser angående utförsel av saltade fläsksidor (bacon) till Storbritannien (499). Av Kungl. Maj:t utfärdade brev. Den 15 jan. ang. utförsel av levande svin från exportslakteri i Landskrona till av mul- och klövsjuka smittat land; den 15 jan. ang. gjorda framställningar ifråga om förbud mot utförsel av spädgrisar från Kristianstads län till övriga delar av riket; f3 273467. Civila veterinärväsendet år 1926.
8 den 22 jan. ang. nedslaktning av vissa utav mnl- och klövsjuka smittade nötkreatur å egendomen Varekil i Göteborgs och Bohus län; den 9 febr. ang. tillämpningen beträffande Kristianstads län av transportförbudet med anledning av mul- och klövsjukan; den 12 febr. ang. undantag vidkommande landskapet Dalsland från vissa vid inträffade fall av mul- och klövsjuka gällande bestämmelser om transportförbud av vissa djur m. m.; den 12 febr. ang. nedslaktning av nötkreatur tillhörande den av mul- och klövsjuka smittade nötkreatursbesättningen å egendomen Varekil; den 19 mars ang. tillstånd för remonteringsstyrelsen att utan hinder av gällande föreskrifter transportera remonter mellan vissa län; den 30 april ang. uppvärmning av till kreatursföda avsedd vassla; den 7 maj ang. särskild ledning och överinseende över åtgärder för desinfektion av mul- och klövsjukesmittade gårdar inom vissa områden av Kristianstads län; den 7 maj ang. ifrågasatt anordnande inom Hallands län av en karantänsanstalt för smågrisar; den 7 maj ang. viss dispens för mellersta Gotlands andelsmejeriförening u. p. a., Visby, från bestämmelserna i lagen den 6 juni 1925 (nr 382) angående uppvärmning av till kreatursföda avsedd mjölk m. m.; den 28 maj ang. viss dispens från det till följd av rådande mul- och klövsjukeepizooti stadgade förbud mot transport av hä«tar; den 4 juni ang. fortsatt tillverkning av rekonvalescentserum för behandling av mul- och klövsjuka; den 25 juni ang. åtgärder för utrönande av renars mottaglighet för muloch klövsjuka; den 7 juli ang. utredning rörande mul- och klövsjukans utbredning samt åtgärder för dess bekämpande i Sverige; den 9 juli ang. ytterligare utvidgning av det område, inom vilket nedslaktningsmetoden till bekämpande av mul- och klövsjuka icke tillämpas m. m.; den 26 juli ang. riksdagens skrivelse om ordnande av en statsunderstödd frivillig försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar; den 30 juli ang. anvisande av ytterligare medel till utförande av vissa undersökningar rörande smittfaran vid mul- och klövsjuka; den 13 aug. ang. viss dispens vid utförsel över Hälsingborg till Danmark av levande svin från exportslakteriet i Landskrona; den 3 sept. ang. ifrågasatt undantagande av Öland från vissa vid inträffat fall av mul- och klövsjuka gällande bestämmelser om förbud mot transport av vissa djur; den 10 sept. ang. pastöriseringstvång inom Skaraborgs län beträffande vassla; den 17 sept. ang. ifrågasatt ytterligare utvidgning av det område, inom vilket nedslaktningsmetoden till bekämpande av mul- och klövsjuka icke tillämpas;
den 20 sept. ang. dödande av tre för smittsam mul- och klövsjuka misstänkta älgar i Naums socken av Skaraborgs län; den 23 sept. ang. anvisande av medel för åtgärder till utrönande av rådjurs mottaglighet för mul- och klövsjuka; den 23 sept. ang. anordnande av bevakning i Värmlands och Örebro län av vissa vägar på gränsen mot Skaraborgs län m. m.; den 25 sept. ang. ifrågasatta fälttjänstövningar inom tredje arméfördelningen ; den 30 sept. ang. resolution på besvär av Ida Lindgren m. fl. i fråga om förbud mot offentliga sammankomster m. m. inom vissa delar av Skaraborgs län; den 22 okt. ang. framställning av Alfred Jönssons sterbhus, Stora Bjurum, Skaraborgs län, om befrielse från nedslaktning av sökandens av mul- och klövsjuka smittade kreatursbesättning; den 22 okt. ang. ytterligare utvidgning av det område inom Kristianstads län inom vilket nedslaktningsmetoden till bekämpande av mul- och klövsjuka icke skall tillämpas; den 12 nov. ang. upphävande av meddelat tillstånd till utförsel av spädgrisar från vissa delar av Kristianstads län m. m.; den 19 nov. ang. distriktsveterinärs förordnande för verkställande av förrättningar i anledning av mul- och klövsjuka; den 19 nov. ang. bemyndigande för medicinalstyrelsen att under viss förutsättning medgiva dispens i fråga om införsel av idisslande djur och svin från Norge; den 26 nov. ang. undantag av nötkreatursbesättningen å Tjolöholm, Hallands län, från nedslaktningstvång i anledning av mul- och klövsjuka; den 10 dec. ang. mul- och klövsjukans bekämpande inom Hallands län. Av medicinalstyrelsen utfärdade kungörelser och cirkulär. Den 23 april cirk. med vissa föreskrifter beträffande transport av för statens räkning till försäljning avsett kött efter djur, nedslaktade i anledning av mul- och klövsjuka; den 29 maj cirk. ang. djurägares rätt att vid misstänkt fall av mul- och klövsjuka tillkalla veterinär för förrättning på statens bekostnad; den 4 dec. cirk. ifråga om ersättning till värderingsmän vid mul- och klövsjuka. Av medicinalstyrelsen avlåtna skrivelser voro, bland andra: den 14 jan. till Konungen ang. framställning av C hr. Hedströms sterbhus om nedslaktning av 2 à 3 mul- och klövsjukesmittade djur; den 19 jan. till Konungen ang. särskilt tillkallade sakkunnigas betänkande med förslag till åtgärder för bekämpande av mul- och klövsjukan inom landet; 9
10 den 4 febr. till Konungen ang. hemställan av länsstyrelsen i Älvsborgs län om undantag från vissa i anledning av eventuellt förekommande fall av smittsam mul- och klövsjuka i länets Västgötadel gällande bestämmelser; den 13 febr. till Konungen ang. ändring av kung. den 22 /e 1911 i fråga om bestämmelser vid införsel av vissa varor från av mul- och klövsjuka smittat land; den 13 febr. till länsstyrelsen, Malmöhus län, ang. utfärdande av föreskrifter rörande mejeri, till vilket mjölk levererats från av mul- och klövsjuka smittad gård; den 27 febr. till samtliga länsveterinärer ang. förbud att låta djurägare utan ersättning tillgodogöra sig kött m. m. efter djur, som i anledning av mul- och klövsjuka vederbörligen värderats och mot ersättning till djurägaren nedslaktats; den 26 april till Konungen med förslag ang. bestämmelser beträffande pastörisering av vassla; den 27 maj till Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet ang. återupptagande av tillverkning av rekonvalescentserum mot mul- och klövsjuka; den 30 juni till Konungen ang. överflyttande av Fågeltofta socken från nedslaktnings- till isoleringsområdet; den 2 juli till Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet med yttrande ang. brittiskt importförbud; den 7 juli till Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet med yttrande ang. viss utskeppning till Storbritannien av djurkroppar; den 24 aug. till Konungen ang. hemställan av länsstyrelsen i Kalmar län att Öland måtte undantagas från vissa vid inträffat fall av mul- och klövsjuka gällande bestämmelser om transportförbud för vissa djur m. m.; den 24 aug. till Chefen för I arméfördelningen ang. villkor för hållande av fälttjänstövningar å vissa orter; den 10 sept, till Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet ang. fråga om övergång till isoleringsmetoden beträffande de delar av Kristianstads län där nedslaktningsmetoden användes; den 23 sept, till Konungen und. utlåtande ang. Chefens för III arméfördelningen framställning beträffande fälttjänstövningar i trakten av Skövde; den 2 okt. till vissa länsstyrelser ang. faran för mul- och klövsjukans spridande genom gårdfarihandel; den 11 okt. till Konungen ang. ersättning åt Otto Paulsson för svinkreatur, som dött på grund av desinfektion efter mul- och klövsjuka; den 26 nov. till Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet ang. ifrågasatt isolering av den å Tiolöholm smittade besättningen; den 29 nov. till Konungen ang. ansökan av grevinnan Blanche Bonde om nedslaktning av besättningen å Tjolöholm; den 21 dec. till Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet ang. isoleringsmetodens införande i Halland.
11 2. Mjältbrand. År 1926 förklarades 255 [193] besättningar smittade av mjältbrand med 269 [213] dödsfall. Av de år 1926 döda djuren voro 253 nötkreatur, 11 hästar, 4 svin och 1 får. Av Tab. D framgår, att sjukdomen icke förekommit inom Stockholms stad. Det största antalet smittade besättningar (45) finner man i Malmöhus län. Av Tab. E framgår, att de flesta mjältbrandsfallen inträffade under maj månad med 38 smittade besättningar. Minsta antalet fall förekom under juni månad med 13 besättningar smittförklarade. Tab. D. Förekomsten av mjältbrand inom de olika länen år 1926 jämte översikt för åren 1913 1925. Tab. E. Förekomsten av mjältbrand och frasbrand under de olika månaderna av år 1926. Mjältbrandens utbredning under de olika kvartalen gestaltar sig så, att under 2:a kvartalet det största antalet besättningar eller 77 [61] nysmittats samt under l:a, 3:e och 4:e kvartalen resp. 68, 50 och 60 [43, 38 och 51]. Av veterinärernas rapporter framgår, att 16 [18] av de i mjältbrand döda djuren störtat ute på bete. Vad angår orsaken till mjältbrandsutbrotten, så har denna endast sällan kunnat av veterinärerna konstateras. Bland uppgivna och antagna orsaker
12 nämnas i rapporterna utländskt vetekli, mjöl och foderkabor, foderhalm, förorenat dricksvatten o. s. v. Dessutom påpekas smitta från föregående mjältbrandsfall å samma gård eller betesmark. Veterinärernas rapporter omnämna intet fall av mjältbrand, som] överförts på människor. Av veterinärer ha tillsammans företagits 500 [407] tjänsteresor för mjältbrand (se Tab. 5). Följande sjukdomar, som misstänkts vara mjältbrand, hava i nedanstående antal fall givit anledning till tjänsteresa av veterinär: 3. Frasbrand. Av denna sjukdom hava under året 55 [63] besättningar varit förklarade smittade med 55 [61] dödsfall, samtliga nötkreatur. Av de smittade besättningarna tillhörde de flesta eller 16 Kronobergs lan. Därnäst förekommo de flesta fallen inom Kalmar län. Se Tab. F. Av Tab. E framgår, att de flesta besättningar smittades under juli månad. Tab. F. Förekomsten av frasbrand inom de olika länen år 1926 jämte översikt för åren 1913 1925. Beträffande sjukdomens förekomst under de olika kvartalen, så smittades under 3:e kvartalet de flesta besättningar eller 24 [33] samt under l:a, 2:a och 4:e resp. 3, 17 och 11 [5, 19 och 6] besättningar. Under betesgång störtade 16 [14] av frasbrand angripna djur. Av veterinärer ha tillsammans företagits 126 [138] tjänsteresor för frasbrand.
13 4. Svinpest. 1 Strax efter midsommar år 1926 utbröt å Stockholms stads svingård Mossen en sjukdom, som dock först den 28 juli, i samband med sjukdomens uppträdande på den andra av de kommunala svingårdarna Sundsborg, kunde fastställas vara svinpest. Sjukdomen svinpest blev genom de amerikanska forskarna SALMONS och SMITHS arbeten år 1885 definierad såsom en i etiologiskt hänseende självständig sjukdom, avskild från svinpasteurellosen (svinsjukan). Smittämnet ansågs vara Bac. suipestifer ända till år 1904, då SCHWEINITZ och DORSET bevisade, att sjukdomsorsaken var ett filtrerbart virus och att Bae. suipestifer endast orsakade en sekundär infektion. Riktigheten härav styrktes sedermera av en mängd andra forskare både i Amerika och Europa. Sjukdomen är utbredd såväl i Amerika som de flesta europeiska stater och orsakar årligen stora förluster. Även i våra grannländer Danmark och Norge förekommer den. I vårt land har den uppträtt år 1887 med 5 län förklarade smittade, år 1888 med 8, år 1889 med 3, år 1890 med 1 samt år 1891 med 1 län smittförklarade. Under dessa år nedslaktades de smittade besättningarna mot ersättning av statsmedel. Ar 1904 blevo 7 besättningar i Stockholms län, år 1905 8 besättningar i Stockholms stad och län samt år 1907 1 besättning i Hallands län förklarade smittade av : svinpest. Dessutom konstaterades svinpest åren 1908 och 1913 med 1 fall vartdera året i Västernorrlands län. Från denna tid till år 1926 har ingen svinbesättning inom landet förklarats smittad av svinpest. Dock må anföras, att år 1924 i östersundstrakten en svinepizooti uppträdde, som var analog med de första utbrotten av den i Stockholmstrakten år 1926 härjande farsoten, såväl beträffande smittsamheten som de kliniska symptomen och de pathologiskt-anatomiska förändringarna. Icke endast de i och omkring Östersund belägna svingårdarna smittades, utan även å enstaka, i skogsbygden helt avlägset belägna gårdar blevo svinen angripna. I allt torde omkring 400 djur dött, och mortaliteten hade säkerligen blivit ännu större, om icke djurägarna i stor utsträckning nedslaktat sina djur. Likaledes må omnämnas, att år 1925 en smittsam svinsjukdom förekom i en större svingård vid Uppsala. Då, liksom vid östersundsepizootien 1924 och Stockholmsepizootien 1926. förekom i många fall en våldsam näsblödning. Dödligheten var stor, i det att av 300 svin endast 15 st. återstodo, när sjukdomen rasat ut. Sjukdomen torde emellertid år 1926 icke ha uppträtt först å Mossen utan säkerligen samtidigt därmed å såväl svingården Lövsta, smittförklarad den 1 augusti, som Bergshamra, smittförklarad den 29 juli, till och med kanske 1 Huvudsakligen efter en redogörelse av sanitetsvetcrinär O. Brandt.
14 först å Lövsta. Enligt vad som framgår av journalerna för destruktionsanstalten å Lövsta, dit kadaver efter svin från svingården därstädes inlämnats för destruktion, hade nämligen talrika dödsfall inom nämnda svinbesättning inträffat redan långt före midsommar 1926. Huruvida det redan då rörde sig om svinpest, kan ju icke nu bevisas, men stor sannolikhet härför föreligger emellertid. Vad Bergshamra svinavelsstation beträffar, hade före den 16 juli 1926, då sjukdomen inom besättningen tagit sådan omfattning, att anmälan därom ansågs böra göras till vederbörande länsveterinär, kroppar av döda eller dödade svin nedgrävts i eller bredvid gödselstaden utanför svinhusen. Hur långt dessförinnan svindödligheten uppträtt där, är ej konstaterat, men efter vad som uppgivits, ha talrika dödsfall förekommit redan före midsommar. Även vid dessa tidigare sjukdoms- och dödsfall torde det säkerligen hava rört sig om svinpest, men något exakt bevis härför kan ej företes. I samband härmed må nämnas, att den 7 juli, således mer än en vecka innan anmälan om sjukdomen gjordes till länsveterinären, såldes från Bergshamra ett svin till en handlande, som transporterade det till sitt sommarställe å Ingarö i Stockholms skärgård, där djuret inom en vecka sjuknade och dog. Någon veterinär blev ej tillkallad, och ingen diagnos blev ställd, men misstanke på svinpest kan ej uteslutas. Smittan torde således förekommit å Bergshamra åtminstone så tidigt som vid nämnt datum. Således har till synes svinpesten uppträtt synkront inom åtminstone tre skilda svinbesättningar omkring midsommar 1926. Efter de första smittförklaringarna i slutet av juli 1926 följde nya sådana oavbrutet under de följande månaderna, så att inom Stockholms stad 7 gårdar med tillsammans 2 495 svin och inom Stockholms län 18 gårdar med tillsammans 3 327 svin blevo förklarade smittade av svinpest, eller sammanlagt 25 gårdar med 5 822 svin. Av inom Stockholms stad befintliga 46 större och mindre svingårdar smittförklarades 174 %. Utom i Stockholmstrakten uppträdde sjukdomen även i Gävleborgs län, där i Bergsjö socken 3 svinbesättningar med tillsammans 16 djur blevo förklarade smittade av svinpest. Under år 1927 blev 1 gård med 24 svin i Västra Ryds socken i Uppsala län förklarad smittad av svinpest. Sjukdomens utbredning framgår vidare av nedanstående tabell. Sjukdomens intensitet har varit varierande inom olika besättningar, och att angiva några exakta förlustsiffror är ej möjligt på grund av bristande tillgång på statistiskt materiel. Av de 26 smittade besättningarna i Stockholms stad och län blevo emellertid 16 nedslaktade på ägarens bekostnad och den sammanlagda djurförlusten därvid, om både slaktade och självdöda djur inberäknas, uppgick till 1 595 st. Därtill kommer förlustsiffrorna för de övriga 10 gårdarna, där totalnedslaktning icke skett. De direkta förlusterna uppstå icke endast genom dödsfallen utan även genom de kassationer, som vid besiktningen av de slaktade svinen måste göras, dels genom författningsenlig kassation av alla organ och dels genom
15 Av svinpest smittade gårdar under utbrotten 1926 jan. 1927. kassationer av hela kroppar på grund av de sjukliga förändringarna. Som ett exempel kan jag framhålla, att från en svingård sändes under en månad 412 svin till Stockholms stads slakthus. Av dessa måste 68 st. (16-5 %) kasseras. Deras sammanlagda vikt var 3 023 kg., med ett värde enligt dåtida noteringar av mer än 4 000 kronor. Från en annan svingård sändes under samma tid 340 svin till slakt, av vilka endast 7 st. (2 - l %) behövde kasseras. Så olika hård kan sjukdomens framfart vara inom skilda besättningar. På frågan, hur smittan inkommit i landet, kan något tillförlitligt svar ej ges. Enligt MAGNUSSON 1 skulle emellertid det amerikanska fläsket kunna misstänkas vara smittförande. Han framhåller, att det genom försök utrönts, att smittämnet kan hålla sig virulent i saltat och rökt fläsk över 3 månader. Då man vet, att i Norrland stora mängder amerikanskt fläsk konsumeras, kan det ju tänkas, att såväl Östersundsfallen 1924 som tidigare fall i Norr- 1 Malmöhus läns hushållningssällskaps årsberättelse för år 1924 och Svensk Veterinärtidskrift irg. 1927, sid. 67. f4 273467. Civila veterinärväsendet år 1926.
16 land härröra sig från smitta härav och att smittan därifrån spritt sig vidare över landet. Även fläsk från östersjöprovinserna, huvudsakligen Estland, har misstänkts vara orsaken till smittans införande i landet. För att försöka utröna, i vad mån fläsk från svin, som insjuknat i svinpest, är smittförande, anställdes å Statens veterinärbakteriologiska anstalt utfodringsförsök å 2 serier svin med 2 svin i varje serie. I den första serien utfodrades fläsk från ett svin med typiska svinpestförändringar (kastad pneumoni och tarmdifteri). Vartdera av försökssvinen erhöll 100 gram fläsk per dag under 5 dagar. I den andra serien gavs 100 gram fläsk per dag och djur i 7 dagar. I detta fall härrörde utfodringsmaterialet från ett svin i sjukdomens första stadier med feber (40-5 ) och smärre blödningar i magens och tunntarmens slemhinnor. De båda svinen, från vilka utfodringsmaterialet togs, hade nedslaktats på Stockholms stads slakthus och tillhörde besättningar, som förklarats smittade av svinpest. Intet av försökssvinen insjuknade i svinpest. Ett av dem slaktades och vid sektionen kunde intet tecken på svinpest iakttagas. Senare ha de tre övriga svinen infekterats med svinpestvirus och därefter insjuknat med symtom på svinpest. Det negativa resultatet av dessa försök tillåter dock ej några konklusioner. Smittämnet hade möjligen redan försvunnit ur muskulaturen eller förekom i så mitigerad form, att det ej förmådde framkalla sjukdomen hos försökssvinen. Erfarenheten från den senaste epizootien pekar hän på, att det rör sig om utfodringssmitta. Det kan ju tänkas, att delar från fläsk, härrörande från till synes friska svin, vilkas kroppar vid besiktning icke visat sjukliga förändringar, men som dock varit infekterade, t. ex. virusbärare, hamnat bland»svinmaten» och att smittan på den vägen införts i svingårdarna. På ett undantag när ha också samtliga smittade svinbesättningar utfodrats med okokt köksavfall. Det måste dock anmärkas, att det icke finnes några uppgifter om, huruvida de övriga, icke smittade svinbesättningarna använt okokt köksavfall. I en besättning, belägen i närheten av flera stora smittade besättningar, har köksavfallet emellertid utfodrats kokt, och där har sjukdomen ej heller uppträtt, vilket i viss mån ger stöd åt teorin om»svinmaten» som smittöverförare. I följande tre fall synes det ha rört sig om direkt smitta från en svingård till en annan. Till Sundsborg inköptes i början av juli 100 svin från Lövsta, vilken svingård då utan tvivel var evinpestsmittad, och med dessa svin torde smittan hava inkommit. Häremot skulle kanske den invändningen kunna göras, att smittan i stället överförts från Mossen. Denna gård blev dock isolerad vid samma tidpunkt som inköpet gjordes, varefter ingen förbindelse ägde rum mellan de båda gårdarna, och under hela epizootien har icke något enda fall av indirekt smittöverföring medelst personer, fordon och dylikt kunnat påvisas. Det andra fallet var Skrubba, dit smittan fördes med en sugga, som i
slutet av juli varit till betäckning å Sundsborg, strax innan sjukdomen utbröt där. Till Ängsvik har smittan högst sannolikt införts genom en galt, som i slutet av juli inköptes från svingården Blåsut, vilken strax därefter blev smittförklarad. Inkubationstiden har visat sig vara omkring 2 veckor. Så förflöto t. ex. 23 dagar, från det Lövstasvinen inkommo till Sundsborg, tills sjukdomen utbröt där och 17 dagar från det Skrubbasuggan betäcktes å Sundsborg. tills de första sjukdomstecknen (svaghet och feber 40, 2 ) visade sig. De kliniska symtomen vid den perakuta formen av sjukdomen, sådan den i början förlöpte å Mossen, voro hög feber (högsta uppmätta temperatur 41-6 ), slöhet och aptitlöshet. Djuren lämnade ej liggplatsen ens vid utfodringen. Hos många förekom näsblödning, som ibland antog våldsam karaktär. 1 Gången var vacklande med utpräglad svaghet i bakdelen, och i några fall iakttogs upphörd koordination i rörelserna. Dessutom förelåg förstoppning. Döden inträffade ibland efter några timmars sjukdom, så att t. ex. ett djur, som på kvällen ej visat något sjukdomstecken, kunde ligga dött påföljande morgon. Småningom blev sjukdomen mindre våldsam och förloppet mera subakut, och under denna form uppträdde den huvudsakligen å Sundsborg. Näsblödningen var där ganska sällsynt. Både förstoppning och diarré förekommo; den senare var vanligast, och i regel var avföringen svartfärgad. Ett mycket allmänt förekommande symtom var konjunktivit med muköst eller mukopurulent flöde. I det intorkade exsudatet fastnade damm och dylikt och till följd därav fingo djuren en markerad svart rand längs ögonlocken, vilket gjorde det lätt att igenkänna de angripna djuren. Döden följde på ett par dagar. Ofta iakttogs som ett första sjukdomstecken, att djuren blevo blå om öronen, på rygg och bogar. I övrigt förekommo hudförändringar i många fall. Dessa bestodo av erythem med punkt- till ärtstora röda fläckar, ofta sammanflytande med varandra. Ibland voro stora hudpartier helt röda. Utom dessa förändringar förekommo punkt- till ärtstora nekroser, framför allt på nosen, halsens undersida, buken och extremiteterna. Vid de kroniska sjukdomsfallen visade svinen avmagring, avstannande i växten, grov, skrovlig hud, ofta med små nekrotiska härdar, och hosta, ungefär som vid den endemiska, kroniska s. k. svinsjukan. Sjukdomen angrep djur i alla åldrar. Digrisarna syntes under digivningen föga mottagliga för sjukdomen men angrepos, så fort de började avvänjas. De patologiskt-anatomiska förändringarna vissde vid de olika formerna vitt skilda bilder. Vid de perakuta fallen syntes ofta intet annat än punkteller fläckvis uppträdande rodnader i magens och tarmens slemhinnor. Dessa 1 Denna våldsamma epistaxis synes varit egendomlig såväl för denna epizootien som för den i Östersund 1924. Det angives visserligen flerstädes i litteraturen, att blodblandat näsflöde kan förekomma vid svinpest, men här rörde det sig om en ren näsblödning, vid vilken det avranna blodet approximativt i ett flertal fall kunde uppskattas till en halv liter och däröver. 17
18 voro ibland ansvällda med tecken på en katarrhal inflammation med ökad slemavsöndring. Lymfkörtlarna voro ansvällda, mörkröda eller marmorerade i rött. Näsans slemhinnor voro vid fall av rhinit ansvällda, intensivt i'öda, ofta med ett muköst eller ett mukopurulent exsudât. Dessutom.förekommo subserösa blödningar. Vid de akuta och subakuta fallen förekommo ofta pneumonier. Dessa pestpneumonier voro icke, som det i regel är vid svinsjukan, lobära och oftast lokaliserade till spets-, hjärt- eller främre, nedre delen av stora loben, utan förekommo lika ofta lobulärt mot margo obtusus. Det för dem typiska var blodutgjntningar i de fibrinösa, purulenta eller nekrotiska förtätningarna (kastad pneumoni). Njurbäckenets liksom urinblåsans och gallblåsans slemhinnor kunde visa blödningar eller vara helt mörkrött färgade med blodigt innehåll. I njurarna iaktttgos punktformiga blödningar. Vid de akuta fallen voro tarmslemhinnorna ibland starkt röda och blod iakttogs i tarminnehållet men de typiska nekroserna saknades. Först vid de subakuta eller kroniska fallen kunde man påträffa de för svinpesten som patonognomiskt symtom ansedda difteriska förändringarna i digestionskanalen. Sådana ha iakttagits i munslemhinnan, tonsillerna, i matstrupens, magens och tarmens slemhinnor. De voro i regel lokaliserade till grovtarmen och påträffades ofta vid ileoeaecalvaiveln. De varierade i storlek från punkt- och hampfröstorlek upp till en 2-kronas storlek, mången gång konfluerande. De s. k. knapparna förekommo mycket sparsamt och i regel endast vid kroniska fall. Sjukdomsbilden komplicerades ofta genom ett sekundärt uppträdande av»svinsjuka», med de typiska fibrinösa pleuropneumonierna, pericarditerna och peritoniterna. Även malignt ödem var under 1926 års epizooti en vanlig komplikation, oftast lokaliserad till hals- och bogpartier men även till extremiteterna. Antagligen har här infektionen skett genom nekroser i tonsiller eller hud. Vid de bakteriologiska undersökningar, som gjordes å Stockholms stads slakthus laboratorium, diagnosticerades ofta sekundära septikämier, orsakade av paratyfusbakterier, streptokocker, kolibakterier eller pasteurellabakterier. I exsudatet från näshålorna hos svin med rhinit förekom i flera fall pyocyaneusbakterier i renkultur. Diagnosen svinpest är vid ett första sjukdomsutbrott mycket svår att ställa. Enligt erfarenheterna från 1926 års epizooti bör man emellertid misstänka svinpest, om en sjukdom med stor dödlighet uppträder inom en eller flera besättningar under symtom av hög feber, näsblödning och med ett apoplexiartat förlopp. Förekomsten av mycket ansvällda och mörkröda eller marmorerade lymfkörtlar samt kastad pneumoni styrker diagnosen. Full visshet om sjukdomens art i denna tidigare form, kan dock först uppnås genom ympning på försökssvin med genom bakterietätt filtrum filtrerat blod eller organextrakt från sjuka svin. Först om därvid ett filtrerbart virus påvisas, kan diagnosen'»svinpest» ställas med full säkerhet.
Har sjukdomen emellertid hunnit till det stadiet, att tarmnekroserna,»knapparna», förefinnas, behöver man ej tveka om diagnosen. Den såväl av GLASSER som PETERSEN m. fl. såsom»iufektiös rhinit» beskrivna svinsjukdomen, med vilken sjukdomen vid utbrottet å Mossen 1926 förväxlades, torde i många fall vara just svinpest. Det förnämsta symtomet»näsblödning» jämte det hastiga sjukdomsförloppet, som slutar med coma och död, överensstämmer väl med den perakuta formen av svinpest. Förväxling med akut svinsjuka (svinpasteurellos) och rödsjuka kan tänkas förekomma, men genom bakteriologiska undersökningar jämte ympningar på svin med filtrerat blod eller organextrakt bör diagnosen»svinpest eller icke» kunna ställas, även om, som ofta sker, svinpesten kompliceras med svinsjuka. Av vederbörande myndigheter under 1926 års utbrott vidtagna åtgärder till förhindrande av smittans spridning voro smittförklaring med åtföljande isolering av de smittade gårdarna, tillhandahållande mot avgift av serum samt utfärdande av förbud för utfodring med okokt köksavfall. I övrigt överlämnades åt de enskilda svingårdsägarna att handla efter eget skön, således att antingen nedslakta hela besättningarna eller genom nödslakt, desinfektion och serumbehandling söka få bukt med sjukdomen. Serumympningen företogs på flertalet gårdar, men de förhoppningar, som ställdes på densamma, uppfylldes mångenstädes ej. De flesta djurägarna föredrogo därför att nedslakta, när de funno resultatet av serumympningarna ej motsvara deras förväntningar. På några svingårdar har dock gynnsamt resultat uppnåtts. A Stockholms stads kommunala svingårdar ha svinen i flera repriser ympats med både konvalescentblod och svinpestserum från Statens veterinärbakteriologiska anstalt, vilket av allt att döma hejdat sjukdomens framfart. 1 Serumympningar medföra dock en viss risk för att smittan hålles kvar, i det att en del av svinen bli virusbärare. Detta har också bestyrkts genom exempel från Sundsborgs svingård, där sjukdomen under ett par månader ansågs utrotad, men på nytt uppblossade i januari 1927 med ett tiotal sjukdomsfall. Även senare ha flera fall av svinpest, i regel med kroniskt men även med subakut förlopp, kunnat konstateras. Ett annat exempel härpå: En gård, där besättningen serumbehandlats och sjukdomen ansågs överstånden, friiorklarades. En kort tid därefter iakttogos på Stockholms stads slakthus vid besiktning av svin därifrån tydliga, kroniska svinpestförändringar, tydande på att sjukdomen fortfor, ehuru med ett smygande förlopp, och som följd därav blev denna svingård förklarad»misstänkt för svinpest». Det enda rationella förfaringssättet för utrotande av svinpestsmittan lär väl vara total nedslaktning. På de gårdar, där sådan skett och grundlig desinfektion vidtagits, har man, enligt vad erfarenheten givit vid handen, lyckats utrota smittan och utan risk kunnat uppsätta ny besättning. En genomgången svinpestepizooti medför för respektive svinbesättning en 1 Profylaktisk dos av konvalescentblod (1 % citralhlod) var för spädgrisar 15 20 kc, för ungsvin 30 kc. och för stora svin 40 50 kc. 19
20 del sviter, som här må beröras med stöd av erfarenheterna från Stockholms stads kommunala svingårdar. Före svinpestutbrottet hade det lyckats att efter flera års arbete genom hygieniska åtgärder bli kvitt den s. k.»kroniska svinsjukan», som endemiskt härjar i snart sagt varje större svinbesättning. Som följd av 1926 års svinpest har emellertid nämnda stallsmitta ånyo uppträtt. En annan följd av svinpesten har drabbat avelssuggorna. De första grisningarna efter den överståndna sjukdomen misslyckades, i det att suggorna antingen kastade eller grisarna dogo strax efter födelsen. Först i december 1926 började grisningarna bli normala. En svingård, där besättningen angripits av svinpest, men inom vilken sjukdomen kuperats genom serumympning, nedslaktning av sjuka svin m. m., torde icke böra friförklaras förrän efter totalnedslaktning med därpå följande desinfektion. 5. Svinsjuka, Av Tab. G framgår, att under året 5 [9] besättningar förklarats smittade. Sjukdomen har under året föranlett 43 [49] tjänsteresor av veterinär. 6. Rödsjuka. Enligt från veterinärerna inkomna rapporter hava under året förekommit 869 [759] fall av akut rödsjuka, av vilken sjukdom b [29] besättningar förklarades smittade. Sjukdomen har föranlett 33 [26] tjänsteresor av veterinär. 7. Smittsam kastning hos bäst. Under året hava 10 besättningar förklarats smittade av denna sjukdom, nämligen 2 i Södermanlands, 2 i Östergötlands samt 6 i Skaraborgs län. Tab. G. Förekomsten av svinsjuka inom de olika länen år 1926.