Motion Mot. 1983/84 2216-2221 1983/84: 2216 Jan-Erik Wikström m. fl. Försvarspolitiken Principerna för den svenska säkerhetspolitiken kännetecknas av fasthet och konsekvens. Neutralitetspolitiken är kärnan i denna politik. Därmed bidrar vi bäst till att säkerställa vårt eget och den övriga Nordens nationella oberoende och till att minska spänningen i Europa. Trovärdigheten för den svenska säkerhetspolitiken ökas ytterligare av att dess grunder bärs upp av en mycket stor riksdagsmajoritet. 1982 års totalförsvarsbeslut var en sådan manifestation. Beslutet grundades på förslag från mittenregeringen, men i de grundläggande säkerhetspolitiska avsnitten byggde dessa försl.ag på eniga betänkanden från den senaste försvarskommitten. En arbetsgrupp inom folkpartiet konstaterade i fjol i en rapport om Sverige och ubåtsincidenterna i ett säkerhets- och militärpolitiskt perspektiv att "ubåtskränkningarna utgör det allvarligaste provet på vår säkerhets- och försvarspolitik sedan andra världskriget". Detta innebär inte att politiken bör omprövas. Tvärtom ligger det i allas intresse, och i högsta grad i vårt eget, att grundvalarna för denna politik förblir orubbade. säkerhetspolitiken syftar ju till att landet skall kunna behålla sin självständighet också i mycket svåra situationer - även i ett krig i vårt närområde - och därför måste vi kunna visa att vår politik ligger fast. Tyvärr måste konstateras att den internationella spänningen ökat ytterligare i förhållande till läget då 1982 års totalförsvarsbeslut fattades. Rustningsutvecklingen i vår närhet gör att Norden mer än tidigare kan hamna i skärningspunkten vid en eventuell konflikt i Europa. Det ligger i vårt eget intresse, liksom i andra folks, att allt som kan göras för att åter få till stånd förhandlingar mellan supermakterna om reduktion av kärnvapen och andra vapen verkligen blir gjort. Frågan om förtroendeskapande åtgärder - ämnet för stockholmskonferensen - är utomordentligt betydelsefull, eftersom sådana åtgärder kan minska misstanken på ömse håll om att kunna bli utsatt för överraskande anfall. Frågorna har också stor direkt betydelse för Sverige, eftersom just riskerna för överraskande anfall tillmättes ökad vikt i det senaste försvarsbeslutet. Ökad öppenhet i fråga om militära dispositioner, som förvarning om manövrer, utbyte av observatörer och över huvud större insyn, är därför önskemål som i hög grad ligger i Sveriges och andra små staters intresse. Folkpartiet vill betona vikten av att vårt land står kvar vid sina säkerhetspolitiska åtaganden inom försvarspolitiken, biståndspolitiken och nedrustl Riksdagen 1983184. 3 sam/. Nr 2216-2221
Mot. 1983/84: 2216 2 ningspolitiken. Om vi vill bli bemötta med respekt måste vi handla konsekvent. Inom försvarspolitiken finns ett sådant åtagande genom grunderna i 1982 års totalförsvarsbeslut. Vi får inte ge intrycket att Sverige är berett att ompröva sin försvarspolitiska målsättning till följd av yttre omständigheter som t. ex. en oväntat hög dollarkurs. Det står nu helt klart att för den närmaste tiden inte kan genomföras det försvarsprogram vi omsorgsfullt bestämt oss för utan att kompensera försvaret. I princip bör gällande försvarsram ligga kvar. Kompensation bör därför ges i efterskott för varje budgetår för sådana dollarfördyringar som inte täcks in genom priskompensationssystemet. Försvaret befinner sig i en akut krissituation till följd av dessa valutaförändringar. l vad mån det kommer att finnas ett kompensationsbehov även de kommande budgetåren är omöjligt att säga i dag. Fredsorganisationen Beroende på den statsfinansiella situationen anser folkpartiet att det är nödvändigt att ställa hårdare besparings- och rationaliseringskrav på försvaret än i 1982 års riksdagsbeslut. Besparingar bör göras i fredsorganisation, drift och administration. Däremot bör försvarseffekt och försvarsförmåga hållas uppe. l linje med vad som beslutades i fjol efter en uppgörelse mellan regeringen och mittenpartierna bör därtill ubåtsskyddet stärkas. Vi menar därför att riksdagen innevarande år bör fatta ytterligare beslut i fråga om fredsorganisationen. I första hand bör beslut fattas om nedläggningar motsvarande vad som 1982 undantogs från de förslag som lagts fram av försvarskommittens arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor. Beslut bör därför fattas i år om nedläggning av ytterligare två regementen inom armen och en milostab. l den mån nya förslag kommer att läggas bör dessa bli föremål för beredning i en parlamentarisk grupp. I de sammanhangen bör även de av chefen för marinen föreslagna förändringarna prövas. Vi anser också att vissa ytterligare beslut bör kunna tas i fråga om försvarets centrala myndigheter genom snabb behandling av förslag från 1982 års kommitte om dessa myndigheter. Därjämte bör möjligheter att inordna flygvapnets skolförband som underenheter till flottiljer studeras, liksom andra rationaliseringsmöjligheter inom flygvapnet. Det kan visserligen sägas att nedläggningar av förband ger besparingar först om tre-fyra år. Dock finns, genom att försvaret har ett rätt kvalificerat lednings- och ekonomisystem, möjlighet att kunna dra nytta av en framtida besparing även tidigare. Genom att försvaret omfattar en stor verksamhet finns möjlighet att skaffa en viss extra utrustning i närtid och betala detta genom att i stället senarelägga t. ex. ett byggnadsprojekt som då i stället kommer till utförande när besparingar från den ytterligare förbandsindragningen kan realiseras. I praktiken är det oftast inte ett projekt som senareläggs, för att ge plats för ett annat, utan i stället kan det vara en kedjeeffekt
Mot. 1983/84: 2216 3 med flera objekt förskjutna kanske något år var. stutsatsen av detta är att försvaret har stor nytta av en rationalisering, även om det tar viss tid från beslut till nedläggning. Vi finner det angeläget att framhålla att de här nämnda ytterligare förbandsindragningarna alltså gäller beslut innevarande försvarsbeslutsperiod. Inför 1990-talet är det därtill starkt motiverat att fatta ytterligare beslut om nedläggningar. Detta främst därför att antalet värnpliktiga kommer att minska kraftigt i början och mitten av 1990-talet. Beslut om förbandsindragningar som skall göras då bör till en del beslutas 1987. Frågan om indragning av ytterligare en milostab - alltså till fyra mot dagens sex - bör också avgöras 1987. Då bör även ytterligare inskränkningar på central nivå vara mogna för beslut. I en annan motion från folkpartiet föreslås, liksom tidigare år, att 2 000 värnpliktiga per år undantas från militärt försvar och i stället förs till civilförsvaret. Det möjliggör då en föryngring av civilförsvaret, samtidigt som pengar frigörs inom det militära försvaret. Luftförsvaret Försvarets akuta ekonomiska problem har från myndigheternas sida och i debatten i övrigt främst föranlett överväganden om reduktioner inom luftförsvaret. Detta är utomordentligt olyckligt, eftersom luftförsvaret var den del av försvaret som i försvarsbeslutet 1982 kom att framhållas särskilt. Hotbilden i luften har nämligen blivit väsentligt allvarligare än förr. Luftförsvarets ökade betydelse togs upp i folkpartiets partimotion för ett år sedan om säkerhetspolitiken (1982/83: 1797) med anledning av att regeringen då föreslog en minskning från tolv till elva jaktdivisioner genom indragning av en division J35 Draken. I motionen framhölls bl. a.: Försvarskommitten konstaterade att kraven på luftförsvaret ökat. Hotet från attackflyg mot vårt land blir större genom att räckvidder, lastförmåga och navigationshjälpmedel utvecklats kraftigt inom Warszawapakten det senaste årtiondet. Detta har lett till en övergång till ett mer offensivt taktiskt flyg, kvalitativt jämförbart med detnato haft under längre tid. Transportflyget har utvecklats mycket kraftigt och kan få mycket stor betydelse i framtida konflikter. Antalet helikoptrar, både för luftlandsättning och som vapenplattform, har ökat dramatiskt. Genom nya flygande radar- och stridsledningsflygplan (vad som i väst kallas A WACS) blir det helt andra möjligheter för en angripare att leda egen jakt - som skydd för attackflyg, transportflyg och helikoptrar - långt in över vårt land. Tillsammans ger detta en betydligt svårare situation än vi tidigare behövde räkna med. Tillkomsten av kryssningsrobotar brukar också nämnas i sammanhanget. Erfarenheter och studier visar att ett fungerande luftförsvar tvingar en angripare att anfalla i "vågor'' för att minska sina förlustrisker. Ur svensk synvinkel har detta den stora fördelen att det väsentligt underlättar möjligheterna att - via luftbevakningssystem - larma civilbefolkningen och därmed nyttja skyddsrummen. Mot den här bakgrunden ter det sig starkt befogat att behålla dagens tolv jaktdivisioner. Jaktflyget har ju reducerats mycket kraftigt - samtidigt som
Mot. 1983/84: 2216 4 hotbilden förvärrats. Vi hade 33 jaktdivisioner år 1955, 28 år 1960, 21 år 1967, 20 år 1972, 17 år 1976 och 12 sedan år 1980. I slutet av 1970-talet avvecklades dessutom flygvapnets sex divisioner med luftvärnsrobotar för höghöjdsförsvar i förtid. (Bioodhoundrobotar som fullt användbara såldes tillbaka till England.) Riksdagsmajoriteten beslöt i fjol att lägga ned den tolfte jaktdivisionen. Vi yrkar nu inte att detta beslut rivs upp. Vi accepterar däremot inte tanken att ytterligare tre divisioner skall läggas ned. Ett sådant beslut skulle innebära att samtliga Draken utgår de närmaste åren trots att flygplanen bedöms fullt användbara även in på 1990-talet. En nedläggning skulle innebära att jaktflyget skulle minska till åtta divisioner, efterhand utrustade med Jaktviggen. En minskning till åtta divisioner är en så dramatisk minskning att den helt strider mot vad som konstaterades i senaste försvarsbeslutet om luftförsvarets ökade vikt. Redan beslutet om en så kraftig neddragning skulle troligen leda till betydande uppmärksamhet utomlands. Detta skulle komma att negativt påverka vår trovärdighet redan innan indragningarna som sådana genomfördes. Det är möjligt att endera eller båda militärblocken skulle finna denna nedskärning av det svenska luftförsvaret så allvarlig att de vidtog motåtgärder genom att stationera ytterligare flyg i vårt närområde. Därmed skulle Sveriges situation vara ännu mer utsatt. Drakenplanen bedöms fullt möjliga att använda ytterligare flera år. Det framgår också av att såväl Finland som Österrike uppges intresserade av att köpa begagnade Draken. (Sådan försäljning är möjlig även om tre divisioner behålls i Sverige, eftersom vi i dag har nio divisioner med Draken, ett antal som minskar i takt med att Jaktviggen tillförs.) Hur skall omvärlden - och även svenska folket- reagera om vi själva skrotar flygplan av samma typ som andra stater köper från oss i ett läge då hotbilden i luften förvärras? Det bör också noteras att Sverige har ett betydande "arv" i form av beväpning till Draken, nämligen Falconrobotarna 27 (radarrobot som även kan användas i moln och dimma) och 28 (infraröd målsökare). Dessa vapen kan inte användas på Viggen, varför en utrangering av Draken innebär att vi inte längre kan nyttja detta "arv". När Bloodhoundrobotarna, tidigare Drakenversionen och jaktversionen av Lansen, togs ur tjänst i förtid under 1970-talet var det under intryck av "avspänningen". Det låg logik i att avveckla materiel i förtid när man bedömde krigsrisken i närtid vara utomordentligt liten. Pengar kunde då frigöras för att skapa handlingsfrihet i ett längre perspektiv. Att nu besluta att luftförsvaret skall ned gå i effekt just för åren kring 1987-1993 förefaller mot denna bakgrund föga underbyggt. Vad finns det i dag för indikationer på att hotet skulle vara mindre just dessa år? Det kan också noteras att det tillskott tillluftförsvaret som väntas komma genom en mörkerversion, dessutom med längre räckvidd, av armens svensktillverkade Robot 70 inte heller kompenserar denna lucka, eftersom roboten inte bedöms vara utvecklad så att beställning kan göras före slutet av 1980-talet.
ot. 1983/84: 2216 5 Slutsatsen är därför att de tre Drakendivisionerna skall behållas. (Alla tre divisionerna finns vid FlO i Ä ngelholm, alltså nära de delar av vårt territorium där de flesta kränkningar av vårt luftrum sker i fredstid och i ett område där anflygningstiderna från andra stater är mycket korta.) Radar och skyddsrum Från folkpartiets sida har framhållits betydelsen av att anskaffa och placera ut de nya radarstationerna för spaning på både hög och låg höjd. Det senare systemet, PS 870, är viktigt därför att Sverige i dag saknar radar som kan upptäcka flygplan på låg höjd vid Torne älv, längs norrlandskusten och på västkusten. Det nya systemet blir gemensamt för flygvapnet och marinen då det också skall svara för havsövervakningen. Man kan med systemet upptäcka övervattensfartyg och ubåtar som sticker upp delar av tornet. Radarsystemen är viktiga också för civilförsvaret, eftersom skyddsrum och andra skydd är meningslösa om man inte kan larma civilbefolkningen. I en annan motion till årets riksdag har vi föreslagit en minskning av skyddsrumsbyggandet det närmaste året. Motivet är att kommunerna ännu inte påbörjat den skyddsplanering som skall ange vilka bostadsområden som bör anses utsatta för stort hot. Regeringen har i avvaktan på denna skyddsplanering föreslagit att skyddsrumsbyggandet bör upphöra i småhusområden. Vi menar att ytterligare områden bör undantas och att i framtiden en mindre del av pengarna bör gå till skyddsrum i anslutning till nyproduktion av bostäder och att i stället mer satsas på att bygga separata skyddsrum, där riskerna anses särskilt stora, t. ex. i sådana cityområden som i dag har brister i luftskyddet. Att något hålla tillbaka skyddsrumsbyggandet och i stället ge ökat utrymme än eljest för investeringar i radarstationer skall ses som en omprioritering inom befolkningsskyddet. Med stora brister i radarsystemet finns det uppenbar risk för att kanske hundratusentals skyddsrumsplatser inte kommer att kunna nyttjas därför att det brister i förvarningen. Inför 1977 års försvarsbeslut diskuterades att civilförsvaret borde bidra med anslag för att förse radarstationer med reservantenner, därför att civilförsvaret ansågs ha snarast större krav än flygvapnet på uthållighet i radarsystemet. Med motsvarande tankegång är det därför fullt befogat att de närmaste åren söka förhindra försening av radarsystemets utbyggnad genom att i stället något reducera skyddsrumsbyggandet i områden som inte bedöms ligga i direkt närhet till sannolika målområden. Olika radarstationers betydelse också för civilförsvarets förvarning bör därför vägas in när man avgör turordningen i vilken stationerna byggs. Jaktrobot Betydelsen av luftförsvaret talar för snar anskaffning av den modernare jaktrobot (Robot 74) som avses för Jaktviggen och som sedan kan ärvas av JAS. Med kompensation till försvaret för dollarkursens verkningar bör en
Mot. 1983/84: 2216 6 sådan anskaffning kunna genomföras de närmaste åren. Består den höga dollarkursen bör anskaffning av I R-robot från annat land övervägas, och då kan priset bli fördelaktigare. Ett alternativ kan också vara att anskaffa ett begränsat antal robotar i en första omgång - en angripare måste då ändå kalkylera med dem, eftersom han ju inte vet på vilka flygplan just de nyaste robotarna finns. Den robot som redan finns (en något tidigare version av samma robot) är i och för sig en bra robot, även om den inte kan användas lika obehindrat från olika anfallsvinklar. Det nya bassystemet inbjuder till mer kreativitet och nytänkande än tidigare system. De tidigare fasta anläggningarna kan ersättas med "rörlig klargöring", alltså fordonsbundna serviceenheter som snabbt kan skifta mellan olika klargöringsställen för flygplan. Och i stället för få, rätt stora banor skall man med JAS nyttja fler små banor. Uthålligheten i bassystemet utökas därmed kraftigt. Också därför att resurserna för att reparera banor utökas. När flygvapnet planerade det nya bassystemet utgick man från att vissa specificerade resurser skulle komma att krävas. Ett ganska stort antal basbataljoner ansågs önskvärt, och för dem tänktes då en organisation med värnpliktiga, befäl och utrustning av olika slag. Om pengarna minskar är ett sätt att minska antalet bataljoner. Ett alternativ till att minska antalet bataljoner när resurserna minskar är att undersöka om organisationen kan förenklas. Finns det mer av civil materiel - hos entreprenadföretag och fordonsägare - som borde kunna rekvireras och därmed minska behovet av direktanskaffning? Den personal som direkt handskas med flygplanen är det knappast brist på, eftersom flygtidsproduktionen i fred kräver fler värnpliktiga än som i och för sig behövs för krigsorganisationen på dessa poster. Däremot finns ett behov av mer bevakning av baser och skydd mot kuppanfall Men är det nödvändigt att nyutbilda alla? Ställ militärbefälhavarna inför prioriteringen mellan olika försvarsobjekt. Vissa baser kanske kan mobiliseras snabbt om man väljer lokal rekrytering, medan andra kanske bemannas med något äldre värnpliktiga från storstadsområden och kan vara brukbara först några dagar senare. Rimligen finns en hel rad variabler som man kan spela med, antal, enheter, olika utbildade värnpliktiga, geografiska variationer utifrån just den speciella basen. Det är alltså skillnad mellan att på papperet rita upp önskelista för t. ex. ett 30-tal enheter som man vill ha olika organiserade och med exakt lika utrustning å ena sidan och att å andra sidan säga sig att för begränsade resurser men med fullt utlopp för regionala initiativ få använda fantasi och påhittighet. I arbetslöshetsdrabbade områden - särskilt i övre Norrland - bör AMSmedel kunna få användas för att bredda avsnitt av länsvägar och motsvarande arbeten för "Bas 90" utan att försvaret sedan återkrävs på dessa AMS-medel. Dessa baser skulle därigenom likställas med civila projekt. Vad här senast sagts är inte i sig avsett att ses som genomarbetade alternativ. Vårt syfte har varit att framhålla att i det ekonomiska läge försvaret befinner sig, måste man på olika sätt söka stimulera till kreativitet i syfte att
Mot. 1983/84: 2216 7 hitta fler metoder att med begränsade ekonomiska insatser få ut hög effekt. Hemställan Med hänvisning till ovanstående hemställs l. att riksdagen uttalar sig för att gällande försvarsram skall ligga kvar men att kompensation - i efterskott för varje budgetår - ges för sådana valutakursförändringar som inte kan täckas in genom nuvarande priskompensationssystem, varigenom den i 1982 års försvarsbeslut avsedda försvarseffekten i allt väsentligt bör kunna bibehållas, 2. att riksdagen under innevarande riksmöte beslutar genomföra ytterligare indragningar i försvarets fredsorganisation motsvarande de förslag som stoppades i slutskedet inför 1982 års försvarsbeslut samt möjliga närliggande ytterligare besparingar i försvarets centrala myndigheter, 3. att riksdagen med hänsyn till den statsfinansiella situationen i skrivelse till regeringen begär förslag till 1987 om de ytterligare nedläggningar av fredsförband som möjliggörs genom lägre födelsetal, 4. att riksdagen med hänsyn till den statsfinansiella situationen i skrivelse till regeringen begär förslag till 1987 om ytterligare reduktioner i försvarets centrala myndigheter, 5. att riksdagen beslutar att tre divisioner J35 Draken behålls fram till den tidpunkt de kan ersättas med J AS, 6. att riksdagen i skrivelse till regeringen ställer sig bakom vad som i motionen anförts om behovet av radarövervakning för luftförsvarets, havsövervakningens och befolkningsskyddets behov, 7. att riksdagen i skrivelse till regeringen begär att studier startas för att till lägsta möjliga kostnad och med stor flexibilitet i fråga om personal och materiel söka tillgodose mesta möjliga av intentionerna i det nya bassystemet för flygstridskrafterna. Stockholm den 25 januari 1984 JAN-ERIK WIKSTRÖ M (fp) JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp) KARL ERIK ERIKSSON (fp)