Motion 1. Ang. ökat antal specialister i allmänmedicin i framtiden En fullt utbyggd primärvård med allmänmedicin som bas ger den bästa sjukvårdsekonomin. Det finns tillräckligt med evidens bakom detta. En nödvändighet är att det finns specialister i allmänmedicin att tillgå motsvarande resursbehovet. Så är det inte idag och med den tillväxttakt som råder för närvarande finns inte det antalet förrän omkring år 2050. Det finns tillräckligt med analyser bakom detta. Samtidigt finns flera tusen svenska läkarstuderande inom EU, studenter som trots höga studiemeriter lottats bort, men ändå inte gett upp sin önskan om att bli läkare. Läkarstudenter vid svenska studieorter har haft möjlighet att vikariera som underläkare efter nio fullgjorda och godkända terminer och godkänd kurs inom den specialitet man önskat vikariera inom. Utlandsstudenterna har inte haft denna möjlighet då Socialstyrelsen haft som policy att ej godkänna deras ansökningar. Från och med våren 2012 har dock även de som studerar till läkare inom hela EU fått möjlighet att vikariera som underläkare. Socialstyrelsen gör inför vikariatet en individuell prövning av utbildningen. Det är arbetsgivaren som ansöker hos Socialstyrelsen om det särskilda förordnandet som krävs för vikariatet. Som medicine studerande kan man dock aldrig vikariera inom primärvården. Socialstyrelsen motiverar detta med att arbetet inom primärvården är alldeles för självständigt. Samtidigt meddelar man att man eventuellt kan komma att se över den föreskrift detta grundar sig på men att det kommer att dröja. MSF Utland som är en delförening inom Läkarförbundet hade 2012 sin första kongress i Krakow. Bland frågor som diskuterades var rättighet och tillgång till den svenska arbetsmarknaden på samma villkor som de som studerar i Sverige. Norge omnämndes som ett positivt exempel. Det fanns en stark önskan om en förbättrad situation och en underlättad hemkomst till Sverige och till arbete inom den svenska sjukvården. Man måste förutsätta att läkarstudenter på vikariat har handledning oavsett specialitet. Inom primärvården finns gröna öar med omvittnat god handledning baserad på god bemanning och god kontinuitet. Att anta att man där kan erbjuda arbete med högkvalitativ handledning och en positiv arbetsmiljö är mer än rimligt. Man bör betänka att dessa studenter ofta inte är bundna vid någon speciell plats i Sverige utan skulle kunna få en positiv bindning till det område där de får sina första tjänstgöringar. DLF Jämtland yrkar: att DLF knyter en snar kontakt med MSF Utland med syfte att på lämpliga sätt marknadsföra den allmänmedicinska specialiteten och arbete inom primärvården, att DLF verkar för att Socialstyrelsen snabbt ser över den föreskrift som omöjliggör vikariat inom primärvården för utlandsstudenter från EU och öppnar upp för arbete där god bemanning, god handledning och tillfredsställande arbetsmiljö finns. DLF:s lokalavdelning i Jämtland
Svar motion 1. Motionen berör en av primärvårdens och specialister i allmänmedicins ödesfrågor. Tillgängliga aktuella data och analyser från SKL, Läkarförbundet och Socialstyrelsen visar tydligt att bristen på specialister i allmänmedicin är en realitet. Det saknas idag nationellt mer än 1 500 specialister för att nå det av riksdagen fattade beslutet om 1 specialist i allmänmedicin/1 500 invånare. Enligt Socialstyrelsens Nationella Planeringsstöd (NPS 2013) förutspår man att antalet läkare med specialistkompetens i allmänmedicin kommer att minska med 32 % fram till 2025 utifrån dagens förhållanden. Motionärens problembeskrivning och yrkanden känns därför prioriterade och mycket relevanta för det pågående strategiska arbetet inom styrelsen. Styrelsen har under de senaste åren arbetat med att tydliggöra allmänmedicinens viktiga roll inom den svenska hälso- och sjukvården. Styrelsen fick under förra årets fullmäktige ett uppdrag att presentera en strategi för att öka antalet allmänmedicinska specialistläkare. Arbetet kommer att redovisas under årets fullmäktige. I det dokumentet har föreningen definierat tre steg, som är viktiga för en positiv utveckling gällande en framtida ökning av specialister i allmänmedicin. Att rekrytera - behålla utveckla. I texten gällande rekrytering poängterar vi att: En särskild satsning behöver göras för att rekrytera det ökande antalet medicinstuderande utanför Sverige. Här skulle arbetsgivarna kunna erbjuda intressanta praktikplatser i svensk primärvård redan under pågående utbildning. Möjligheterna att erbjuda underläkarvikariat regleras i Socialstyrelsens föreskrift SoSFS 2000:6 - om särskilt förordnande att utöva läkaryrket för icke legitimerade läkare. En student som genomgår medicinsk grundutbildning vid en svensk fakultet och har fullbordat studier till och med den nionde terminen med godkända kurser och prov, får anställas med ett vikariatsförordnande under handledning. Om vikariatet avser ett ämne, som den studerande genomgår efter den nionde terminen, krävs godkänd kurs och godkänt prov även i detta ämne. Anställning av medicine studerande i primärvården får inte förekomma. Vad som avses med primärvård framgår av 5 första stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Utländsk medicinstudents möjligheter att vikariera har under 2012 prövats juridiskt varvid en student med utbildning i annat EU-land fick rätt till vikariatsanställning under förutsättning att vederbörande genomgått nio terminers utbildning och prövats individuellt av Socialstyrelsen gällande kunskap och färdigheter inom specialiteten där praktiken skulle utföras. Styrelsen konstaterar att Läkarförbundet för närvarande inte aktivt driver frågor gällande förändringar av Socialstyrelsens föreskrift. Den rättsliga processen, som beskrivits ovan har tydliggjort möjligheterna för de utlandsutbildade studenterna. Medicine studerandes förbund har, enligt ordförande Isabella Kongstad, stött den student som under 2012 prövade frågan juridiskt, men har för närvarande inga pågående kontakter med förbundet eller Socialstyrelsen gällande möjligheter att få anställning inom vården som student med utbildning utanför Sverige. Som en del i styrelsens arbete så kommer DLF att delta på SKL speciella hemvändardagar för medicinstudenter i utlandet i augusti 2013. Vi kommer då att få möjlighet att medverka vid informationen till de blivande kollegorna. Det kommer också med största sannolikhet att anordnas en allmänmedicinsk endags sommarskola i allmänmedicin under ledning av SFAM vid detta tillfälle. Gällande yrkandena i motionen så ser styrelsen att det första yrkandet ligger helt i linje med styrelsens pågående strategiska arbete. Gällande den andra motionens att-sats så konstaterar styrelsen att förordningen SoSFS 2000:6 omöjliggör alla kandidaters, inte bara de utlandsutbildades, möjligheter till att vikariera inom primärvården. Enligt föreskriften så får man inte
ta anställning i primärvård som student eftersom kompetensnivån bedöms för låg i relation till det individuella arbetet på en vårdcentral. Regleringen finner styrelsen bör gälla generellt, även på väl bemannade arbetsplatser. Vi finner däremot inga som helst hinder för att studenter med både svensk eller utländsk utbildning får ta anställning inom befattningen läkarassistent där det finns ett väl beskrivet handledningskrav. Som läkarassistent gör man inte heller självständiga medicinska handläggningar av patienter eller utfärdar recept. DLF:s styrelse föreslår mot bakgrund av ovanstående fullmäktige besluta: - att bifalla motionens första yrkande, - att avslå motionens andra yrkande. Motion 2. Dataprogram på vårdcentralerna Det sägs tydligt i AML att: Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete. Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Vidare: Skyddsombud skall delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och av arbetsorganisation liksom vid planering av användning av ämnen som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Skyddsombud skall vidare delta vid upprättande av handlingsplaner enligt 3 kap. 2a. Arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom ombudets område. I föreskrifter om bildskärmsarbete: Programvara och system 10 Programvara och system skall vara lämpligt utformade med hänsyn till arbetsuppgiftens krav och användarens förutsättningar och behov. Programvara skall vara lätt att använda och vid behov kunna anpassas till användarens kunskaps- eller erfarenhetsnivå. Systemen skall så långt möjligt ge användarna återkoppling ifråga om det utförda arbetet. De skall visa information i ett format och i en takt som är anpassad till användarna. Vid utformning och val av programvara skall särskild hänsyn tas till de ergonomiska principer som gäller för människans förmåga att uppfatta, förstå och bearbeta information. På senare tid har ett flertal nya program tillkommit på våra datorer som har sitt ursprung på nationell nivå. Dessa program har hamnat på våra datorer utan att risk- och konsekvensbeskrivningar har gjorts. Detta strider mot föreskrifterna i Arbetsmiljölagen. Exempel på sådana program är den elektroniska sjukskrivningen, Pascal, Mina vårdkontakter och SVPL. Programmen är som regel inte integrerade med journalsystemen och kräver separata inloggningar. Patientdata kan inte överföras mellan programmen. Gränssnitten för programmen är inte likartade. Många upplever dem som obegripliga och svåranvända. Utvecklingen inom IT-området borde syfta till att underlätta arbetet för användarna. Syftet med de nya programmen förefaller istället vara att genomföra rationaliseringar inom annan verksamhet. Arbetsuppgifter läggs därmed över på användarna. Ett exempel på det är pro-
grammet Pascal som är ett led i centraliseringen av Apodosverksamheten. Detta program har inneburit och innebär stor frustration och ett stort merarbete för oss distriktsläkare. Programmet är dessutom undermåligt och felkonstruerat, men vi tvingas ändå att använda det. Vi har gjort en enkät till våra klinik-/skyddsombud och de anser att arbetsmiljön på IT-området avsevärt försämrats och att de aldrig tillfrågas inför förändringar eller tillkomsten av nya program. Utbildningen är också eftersatt. Vi har tagit upp de här problemen med vår Primärvårdsförvaltning, men svaret har varit att det inte går att påverka eftersom programmen har tillkommit nationellt och därför ligger utanför lokal kontroll. DLF Sydvästra Skåne yrkar: att DLF bevakar IT-frågorna på nationell nivå, att DLF verkar för att brukarinflytandet ökar på utformningen av vår IT-arbetsmiljö, att DLF verkar för att Arbetsmiljölagen följs på IT-området. DLF:s lokalavdelning Sydvästra Skåne Svar motion 2. DLF delar motionärens syn på problematiken med IT-arbetsmiljön. De frågor som motionären lyfter är av stor betydelse för medlemmarna och för styrelsen. Att kunna påverka de nationella processer som pågår nationellt är viktigt för arbetsmiljön och vår framtida yrkesutövning. DLF arbetar med att bevaka IT-frågorna och att öka brukarinflytandet på nationell nivå genom deltagande i Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinteknik (RLIM) samt genom de nationella nätverk för IT-frågor som finns kopplade till RLIM och DLF. Arbetsmiljöaspekten följs framför allt via arbetslivsgruppen (ALG) inom Läkarförbundet där DLF också är representerat. Styrelsen föreslår därför fullmäktige besluta att motionens samtliga tre att-satser därmed anses besvarade. Motion 3. Ett gemensamt journalsystem för hela Sverige För närvarande finns ett flertal olika journalsystem i Sverige. Även mellan län/landsting som har likadana system så samarbetas det inte i utvecklings- och förändringsarbete. Vi vet alla att det är svårt att lokalisera IT-tekniska problem och framförallt att det är tidskrävande och därmed kostnadskrävande med fel som tar lång tid att åtgärda. Vi upplever också att intresset är
svalt att förändra och åtgärda redan installerade program med felaktigheter som gör det trögt och svåranvänt för distriktsläkare runt om i landet. Allt detta bromsar vår effektivitet och försämrar vår arbetsmiljö. Fördelen med ett gemensamt system är att läkare kan jobba på olika arbetsplatser i landet och känna igen sig direkt i stället för inskolningsproblem för nya användare. Ekonomiskt så är det dyrt att alla landsting jobbar var och för sig med liknande problem och lösningar i stället för att det löses gemensamt. En större del av skattepengarna skulle kunna gå till vården istället för till IT lösningar. Förutom att det på sikt minskar kostnader ser vi följande fördelar: Ökad patientsäkerhet eftersom alla läkare i Sverige kommer att använda ett system som hen är bekant med. Underlättande av jämförande mätningar av kvalitet mellan vårdenheter och landsting i Sverige. Undvika att skapa parallella register som ska fyllas i och medför dubbelarbete för vårdpersonal. Underlättar och strukturerar utveckling av datorprogram/ journalsystem. Sparar på resurser och personal i vården. Nu finns det grupper av utbildad vårdpersonal som jobbar lokalt i landstingen med utveckling av IT. Antal personer som jobbar med det kan minskas. Vår yrkesgrupp kommer att ha ett gemensamt språk då vi diskuterar IT frågor/problem. DLF Västerbotten yrkar att DLF centralt verkar för att starta ett arbete med mål att påverka införande av ett gemensamt journalsystem för hela Sverige. DLF:s lokalavdelning Västerbotten Svar motion 3. Styrelsen instämmer i den problembeskrivning som motionären målar upp. Vi instämmer också i de fördelar som motionären beskriver om sjukvården och specifikt primärvården hade datorsystem som helhjärtat stödde patientarbetet. Redan idag finns det krav på att de olika journalsystemen ska vara så kompatibla att de ska gå att använda utifrån patientsäkerhet, vårdkvalitet och möjlighet till uppföljning osv. Enligt Patientdatalagen så ska man också ha möjlighet att digitalt komma åt varandras journaler även mellan landstingen. Allt detta enligt PDL, HSL och Socialstyrelsens föreskrifter. Det kommunala självstyret sätter dock upp hinder. Ingen vill ändra på sitt. Dagens journalsystem upplevs som oflexibla och kan inte tillgodose alla olika användarsituationer (olika medicinska verksamheter, olika situationer inom varje verksamhet). Detta ger en tydlig färdriktning och trend mot byggande av olika funktioner som har en lösare arkitektur och som blir alltmer nationella. Exempel på sådana funktioner är NOD, Pascal. Kvalitetsre-
gisterinrapportering och infektionsverktyget. De lokala systemen blir mer en slags dataförvaring om ens det. Vi ser alltså att vi är på väg mot byggande av funktioner som blir olika moduler som sköter olika anpassade situationer. Dessa moduler kan ha olika tillverkare och som knyts samman i ett nätverk där användaren kan ta till dessa vid behov. Exempel på sådana funktioner kan vara läkemedelsordination för barn, ordination av fysisk aktivitet osv. Dessa funktioner kommer att förhålla sig till datalager, som antingen finns lokalt eller nationellt för att kunna hämtas därifrån igen när man har patienten framför sig t.ex. NOD. Styrelsen anser således att vi inte kommer att röra oss mot ett journalsystem i den bemärkelsen att det kommer att vara en leverantör (t.ex. Epic) som står för hela lösningen. Vi ser istället ett system där några levererar lösningar för lagring lokalt, andra sköter logik och funktioner så att dessa presenteras på ett aptitligt sätt för användaren, ytterligare andra fokuserar på nationella kunskapsstöd, uppföljningsfunktioner med mera. Styrelsen ser att det allra viktigaste blir kravställandet på alla dessa olika moduler och funktioner. I vilka situationer behöver vi vad? Hur vill vi att stödet ska vara utformat? Det är bara läkare som kan ställa dessa krav. Vilken information behövs om patienten? Hur vill vi att IT stödet ska pussla ihop den individuella informationen om patienten med den generella informationen i kunskapsstödet? Hur ska det presenteras? Vi som läkare måste ställa krav på funktioner och försöka lyfta fram separata funktioner till en nationell nivå. Det kräver mycket insatser och arbete, men om en enad läkarkår ställer krav gärna på detaljerad nivå kommer beslutsfattarna att ha svårt att stå emot. DLF har ett eget nätverk av IT-intresserade kollegor. Läkarförbundets Råd för Läkemedel, IT och Medicinteknik RLIM har också ett nätverk där man kan delta och göra sin stämma hörd in i Läkarförbundet. RLIM är remissinstans för många intressenter och deltar ofta i referensgrupper gällande övergripande IT-frågor. RLIM har också en mycket aktiv bevakning av utvecklingen på IT-området. Problemet är att få tiden att räcka till för rådets medlemmar. DLF:s styrelse är representerad i RLIM och kan driva våra frågor där. Styrelsen är således helt enig med motionären om problembeskrivningen, men vi ser en framtid där vi inte kommer att ha ett journalsystem utan en lösare arkitektur där funktioner och moduler är ihopkopplade efter de lokala behoven. Styrelsen föreslår därför fullmäktige besluta att motionen anses besvarad.