Optioner till anställda med särskild inriktning på optionens värdepappersstatus

Ekonomiska institutionen Magisteruppsats, Affärsjuridiska programmet 2000/9 Optioner till anställda med särskild inriktning på optionens värdepappersstatus Stefan Eliasson

Avdelning, Institution Division, Department Ekonomiska Institutionen 581 83 LINKÖPING Datum Date 2000-06-07 Språk Language X Svenska/Swedish Engelska/English Rapporttyp Report category Licentiatavhandling Examensarbete C-uppsats X D-uppsats Övrig rapport ISBN ISRN Affärsjuridiska programmet 2000/9 Serietitel och serienummer Title of series, numbering ISSN Titel Title Författare Author Optioner till anställda - med särskild inriktning på optionens värdepappersstatus Stock options Stefan Eliasson Sammanfattning Abstract Syftet med denna uppsats är att utreda vilken typ av villkor som i enlighet med gällande praxis är avgörande för huruvida en option utfärdad i samband med ett optionsprogram skall anses utgöra ett värdepapper eller ej. Nyckelord Keyword Personaloptioner, Stock options, värdepapper, Optioner

Avdelning, Institution Division, Department Ekonomiska Institutionen 581 83 LINKÖPING Datum Date 2000-06-07 Språk Language X Svenska/Swedish Engelska/English Rapporttyp Report category Licentiatavhandling Examensarbete C-uppsats X D-uppsats Övrig rapport ISBN ISRN Affärsjuridiska programmet 2000/9 Serietitel och serienummer Title of series, numbering ISSN Titel Title Författare Author Optioner till anställda - med särskild inriktning på optionens värdepappersstatus Stock options Stefan Eliasson Sammanfattning Abstract This thesis conserns stock options. The writers major task has been to analyse and to show under which circumstanses, according to swedish law, options are considered to be stock options. Nyckelord Keyword Stock options, Options 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRKORTNINGAR... 4 1. INLEDNING... 5 1.1 PROBLEMBAKGRUND... 5 1.2 PROBLEMFORMULERING... 6 1.3 SYFTE... 7 1.4 METOD... 7 1.5 AVGRÄNSNINGAR... 7 1.6 DISPOSITION... 8 2. ALLMÄNT OM OPTIONER... 8 2.1 BESKATTNING AV INNEHAVAREN AV EN MARKNADSMÄSSIGT OMSATT OPTION... 8 3. VARFÖR ÄR VÄRDEPAPPERSSTATUSEN AV BETYDELSE?... 9 3.1 OPTIONER SOM UTGÖR VÄRDEPAPPER... 9 3.2 OPTIONER SOM INTE UTGÖR VÄRDEPAPPER... 10 4. OLIKA TYPER AV OPTIONER PÅ DEN SVENSKA MARKNADEN... 11 4.1 KÖPOPTIONER... 12 4.2 TECKNINGSOPTIONER... 12 4.3 SYNTETISKA OPTIONER... 13 4.4 PERSONALOPTIONER... 13 5. VÄRDEPAPPER ELLER EJ?... 14 5.1 LAGTEXT & FÖRARBETEN... 14 5.2 PRAXIS... 15 5.2.1 RÅ 1994 not 41 och RÅ 1994 not 733... 15 5.2.2 Köpoptioner... 18 5.2.3 Hembuds- och förköpsklausuler... 19 5.2.4 Teckningsoptioner... 21 5.2.5 Syntetiska optioner... 22 6. SLUTSATSER... 24 7. KÄLLFÖRTECKNING... 28 3

Förkortningar ABL Aktiebolagslagen (1975:1385) KL Kommunalskattelagen (1928:370) KR Kammarrätten RSV Riksskatteverket RÅ Regeringsrättens Årsbok SIL Lag (1947:576) om statlig inkomstskatt SN Skattenytt SOU Statens offentliga utredningar SRN Skatterättsnämnden SvSkT Svensk skattetidning VPC Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag 4

1. Inledning 1.1 Problembakgrund Under senare år har det blivit allt vanligare att företag, både utländska och inhemska, använder sig av olika typer av optionsprogram riktade till sina anställda. Dessa optionsprogram ger arbetsgivaren eller arbetsgivarens ägare en möjlighet att, i stället för att ge de anställda en traditionell bonus, ge ut optioner till de anställda. Skälen för att erbjuda anställda optioner kan vara olika. I bland kan företagets ledning eller dess ägare sträva efter att intressera de anställda till delaktighet och inflytande i det egna företaget genom att erbjuda dessa en möjlighet till ett framtida aktieägande i bolaget. Optioner erbjuds också för att motivera de anställda till extra goda arbetsprestationer, som på sikt väntas leda till en värdeökning på bolagets aktier. Syftet är i detta fall inte i första hand att berika personalen som äger aktieoptioner i företaget utan att öka värdet för aktieägarna. Naturligtvis förekommer också att optioner erbjuds anställda som belöning för redan utförda prestationer. Skälet att i detta fall erbjuda optioner t.ex. till underpris eller gratis istället för kontant bonuslön är att företaget på detta sätt förutom att kompensera för utförda prestationer även kan knyta personalen starkare till företaget för framtiden genom att personalen får del i en framtida värdestegring på bolagets aktier. Detta utgör samtidigt ett incitament för optionsinnehavarna att även i fortsättningen utföra goda arbetsprestationer. 1 Rent finansiellt kan optioner även vara ett sätt att hålla nere kostnader för löner, i alla fall i ett första skede. 2 I optionsprogrammen kan olika typer av optioner användas och beroende på vilken typ av option som ligger till grund för programmets utformning kommer olika beskattningskonsekvenser att uppstå. I 41 anv. p 4. fjärde stycket KL finns särskilda bestämmelser som har betydelse vid beskattningen av deltagande i optionsprogram. Bestämmelsen stadgar bl.a. att om 1 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1998, s.31 2 Steneberg, Computer Sweden 991210 5

den skattskyldige på grund av sin tjänst fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas förmånen upp till beskattning det år förvärvet skedde. Vidare stadgas att om det som förvärvas i sig inte utgör ett värdepapper men innebär en rätt att i framtiden få förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor, tas förmånen upp till beskattning det år då rätten utnyttjas eller överlåts. För att kunna tillämpa bestämmelsen är det alltså av avgörande betydelse att man utreder om den option, som den anställde erhåller utgör är ett värdepapper eller ej. Eftersom det saknas en skatterättslig definition av begreppet värdepapper både i lag och praxis leder bestämmelsen i 41 anv. p 4. fjärde stycket KL i dess nuvarande utformning till stora tillämpningssvårigheter för såväl skattemyndigheterna som för de skattskyldiga. I förarbetena till den aktuella bestämmelsen anges att frågan om vad som utgör ett värdepapper får avgöras från fall till fall i enlighet med gällande praxis. 3 Med detta uttalande torde lagstiftaren inte endast ha menat den praxis som förelåg vid tidpunkten för lagens ikraftträdande, utan den vid varje aktuell tidpunkt gällande praxis. Med hänsyn till att praxis i denna fråga inte ger någon klar definition av begreppet värdepapper och då värdepappersbegreppet redan tidigare medfört stora rättstillämpningsproblem 4 är det min avsikt att i denna uppsats närmare studera frågan om huruvida en option som den anställde förvärvar skall anses utgöra ett värdepapper eller ej. 1.2 Problemformulering Skall en option som förvärvas av en anställd i samband med ett optionsprogram anses utgöra ett värdepapper eller ej? 3 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1998, s.39f 4 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1998, s.39 6

1.3 Syfte Syftet med denna uppsats är att utreda vilken typ av villkor som i enlighet med gällande praxis är avgörande för huruvida en option utfärdad i samband med ett optionsprogram skall anses utgöra ett värdepapper eller ej. 1.4 Metod Begreppet värdepapper är inom skatterätten ett tvetydigt begrepp och när det används i lagstiftningen har det olika innebörd i olika paragrafer. 5 Med anledning av detta använder jag mig i mitt arbete endast av material som är specifikt kopplat till 41 anv. p 4. fjärde stycket KL. Genom att studera praxis och doktrin kommer jag att försöka identifiera de villkor som leder till att en option utfärdad i samband med ett optionsprogram skall anses utgöra ett värdepapper eller ej. 1.5 Avgränsningar Enligt uppgift är de vanligast förekommande typerna av optioner i optionsprogram till anställda i Sverige köpoptioner, teckningsoptioner, syntetiska optioner samt personaloptioner. 6 Med anledning av detta kommer min diskussion rörande värdepappersstatus att utgå från dessa optionstyper. Konsekvensen av huruvida optionen anses utgöra ett värdepapper eller ej är att eventuell förmånsbeskattning skall ske vid olika tidpunkter. Jag kommer dock inte i denna uppsats att föra någon principiell diskussion om vilken beskattningstidpunkt som skall anses vara mest ändamålsenlig. De beskrivningar som ges i kapitel 2-4 är endast till för att ge en översiktlig bild av problemområdet och gör därmed på intet sätt anspråk på att vara heltäckande. I vissa sammanhang diskuteras även betydelsen av begreppet finansiellt instrument i samband med betydelsen av begreppet värdepapper. Men med anledning av att det när det gäller betydelsen av begreppet finansiellt instrument råder betydande 5 Prop. 1999/2000:2, s.512 6 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1998, s.33 7

oklarhet, samt med anledning av att detta begrepp har utmönstrats i den nya Inkomstskattelagen, kommer jag att avstå från att blanda in det i den diskussion som förs i denna uppsats. 1.6 Disposition Uppsatsen är, utöver detta inledande kapitel, indelad i ytterligare 5 kapitel. Härnäst följer en kort redogörelse för beskattningen av en marknadsmässigt omsatt option. I kapitel 3 belyser jag betydelsen av att kunna avgöra om en option förvärvad av en anställd i samband med ett optionsprogram skall betraktas som ett värdepapper eller ej. Kapitel 4 beskriver kortfattat de vanligaste optionernas olika karakteristika. Kapitel 5 behandlar den praxis och doktrin som finns på området och i kapitel 6 kommer jag att redovisa de slutsatser man kan dra av praxis när det gäller huruvida optionen skall anses utgöra värdepapper eller ej. 2. Allmänt om optioner 2.1 Beskattning av innehavaren av en marknadsmässigt omsatt option I 24 4 mom. tredje stycket SIL finns en definition av vad som avses med begreppet option vid inkomstbeskattningen. Enligt bestämmelsen avses med option ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att köpa eller sälja aktier, obligationer eller annan egendom till ett visst pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande. De marknadsmässigt omsatta optionerna har standardiserade villkor i särskilda optionskontrakt för att möjliggöra handel. De optioner som finns på marknaden avser alla rätt att köpa eller sälja värdepapper inom viss tid och till visst pris eller rätt att erhålla ett kontantbelopp vid viss kursändring. De standardiserade optionerna har i allmänhet kortare löptid än ett år. Det finns dock optioner som har längre löptid. Optionerna utfärdas mot betalning, s.k. premie. De kan avslutas på olika sätt och villkoren för avsluten varierar beroende på optionsslag. Innehavaren kan välja att lösa den egendom som optionen avser, dvs. köpa den underliggande egendomen av utfärdaren. Innehavaren kan också sälja optionen, s.k. kvittning. Slutligen kan optionen avslutas genom att den får löpa tiden ut utan lösen eller kvittning. 8

Beträffande vissa optioner sker en s.k. stängning genom kontantavräkning om den underliggande egendomens värde fallit ut till innehavarens fördel. Om värdeförändringen under löptiden på den underliggande egendomen i stället fallit ut till utställarens fördel utslocknar optionen, s.k. förfall. 7 Den som förvärvar en option på kapitalmarknaden beskattas inte i samband med förvärvet. Däremot reavinstbeskattas innehavaren av optionen vid kvittning, stängning genom kontantavräkning och förfall. Reavinster och reaförluster beräknas då på vanligt sätt enligt 24 1 mom. första stycket SIL. Kvittnings- eller stängningslikviden tas upp som försäljningspris. Vid förfall tas försäljningspriset upp till 0 kr. Avdrag görs för förvärvskostnaden (premien) för optionen jämte andra kostnader vid förvärv och avyttring. Vid beräkning av anskaffningskostnaden skall genomsnittsmetoden i 27 2 mom. första stycket SIL tillämpas. Schablonregeln i tredje stycket får inte användas. Om innehavaren väljer att lösa optionen genom att begära leverans anses han inte ha avyttrat själva optionen och skall därför enligt 24 2 mom. sjätte stycket SIL inte reavinstbeskattas. Istället läggs kostnaden för förvärvet av optionen till anskaffningskostnaden för den förvärvade egendomen. Reavinstbeskattning sker när den förvärvade egendomen avyttras enligt de regler som gäller för det slags egendom som förvärvet avsett. 3. Varför är värdepappersstatusen av betydelse? I detta kapitel kommer jag, för att belysa betydelsen av att kunna avgöra om en option skall betraktas som ett värdepapper eller ej, att kort redovisa de huvudsakliga beskattningskonsekvenser som uppstår beroende på om optionen utgör ett värdepapper eller ej. 3.1 Optioner som utgör värdepapper Anställda som förvärvar optioner som utgör värdepapper förmånsbeskattas, enligt 41 anv. p 4. fjärde stycket KL det år då förvärvet skedde. 7 Prop. 1997/98:133 s.22f 9

I 42 anv. p 5. finns en specialbestämmelse som stadgar att vid värdering av en skattepliktig förmån att få förvärva värdepapper skall även det s.k. förväntningsvärdet, dvs. värdet av rätten att till ett i förväg bestämt pris få förvärva egendom vid en senare tidpunkt, beaktas. Denna bestämmelse kan synas onödig i och med att ett beaktande av förväntningsvärdet måste anses ingå i en marknadsvärdering (enligt 42 andra stycket KL skall ju värdet av en förmån beräknas till marknadsvärdet). Anledningen till att denna reglering ändå infördes var att lagstiftaren inte var nöjd med utgången i det s.k. Skåne-Gripen-målet 8, där Regeringsrätten vid värderingen av ett konvertibelt skuldebrev i samband med ett optionsprogram valde att inte ta hänsyn till något förväntningsvärde. Tillägget i 42 anv p 5. KL ansågs, av lagstiftaren, nödvändigt för att vid förmånsvärderingen beakta själva konverteringsrättens värde alltså värdet utöver den nakna skuldförbindelsens diskonterade värde. 9 Eftersom värdering och beskattning av eventuell förmån sker redan vid förvärvet kommer all värdeförändring avseende en option som utgör värdepapper att beskattas i inkomstslaget kapital. 10 3.2 Optioner som inte utgör värdepapper Att optionen som den anställde erhåller inte anses utgöra ett värdepapper innebär att värderingen och beskattningen av en eventuell förmån skjuts upp till dess den anställde faktiskt förfogar över optionen genom att utnyttja den för förvärv av underliggande värdepapper eller till dess optionen överlåts. Detta innebär att all värdestegring under innehavet av optionen kommer att beskattas som inkomst av tjänst 11. Om en anställd t.ex. deltar i en optionsplan (där optionerna ej anses utgöra värdepapper) som ger honom rätt att förvärva 10 000 aktier, varav 20% efter ett år, ytterligare 20% efter två år, 20% efter tre år etc. till visst på förhand angivet belopp, 8 RÅ 1986 ref. 36 9 Prop. 1989/90:50, s.72f 10 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1999, s.603 11 Tivéus, SN 1999, s.35 10

inträder beskattningen i takt med att optionen faktiskt utnyttjas till förvärv av aktier. Förmånsvärdet beräknas då vid varje tillfälle som skillnaden mellan aktiekursen vid respektive tillfälle och lösenpriset. 12 Motivet till att inte beskatta denna typ av optioner vid tidpunkten för förvärvet är att det faktiska värdet på förmånen är okänt fram till dess att optionen utnyttjas. Fördelarna med en beskattning vid utnyttjandetidpunkten jämfört med förvärvstidpunkten är så stora, såväl för skatteförvaltningen som för den skattskyldige, att detta enligt Regeringen framstår som det mest ändamålsenliga. 13 För att på ett tydlig sätt åskådliggöra skillnaden i beskattning kommer jag här att ge ett litet exempel på hur det kan se ut: När optioner som utgör värdepapper tilldelas de anställda sätts värdet till 10 kronor men marknaden värderar dem till 20 kronor. Mellanskillnaden på 10 kronor beskattas som inkomst av tjänst. Vid en senare försäljning av option eller aktie för 30 kronor uppstår mellanskillnaden 10, eftersom man redan beskattats för 20. Dessa 10 kronor beskattas som inkomst av kapital, dvs. med 30 procent. När optionerna inte räknas som värdepapper sker beskattning och värdering vid det tillfälle då optionen utnyttjas. Detta leder, vid ett marknadsvärde om 30 kronor, till att 20 kronor beskattas i inkomstslaget tjänst, dvs. med c:a 55 procent. 4. Olika typer av optioner på den svenska marknaden Såsom jag tidigare har påpekat kan man använda sig av ett antal olika typer av optioner i optionsprogram till anställda i Sverige. Vanligast förekommande är köpoptioner, teckningsoptioner, syntetiska optioner samt personaloptioner. 14 För att ge en bild av hur optionerna används, kommer jag här nedan att kort beskriva olika karakteristika för de olika optionstyperna. 12 Tivéus, SN 1999, s.39 13 Prop. 1997/98:133, s.31 14 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1998, s.33 11

4.1 Köpoptioner Tidigare har det i princip varit så att ett svenskt aktiebolag inte har fått inneha egna aktier. Användandet av köpoptioner som grund för optionsprogram har då normalt gått till så att köpoptionerna ställts ut av en huvudaktieägare i bolaget på dennes befintliga aktieinnehav mot marknadsmässigt vederlag. I de fall arbetsgivarbolaget önskat ge bort optionerna gratis till sina anställda har utställaren erhållit betalning för optionerna från arbetsgivaren. På senare år har det börjat förekomma att köpoptioner ställs ut av en extern part, t.ex. av ett oberoende finansiellt institut, som mot marknadsmässigt vederlag skräddarsyr en option på bolagets aktie (s.k. marknadsoptioner eller Astraoptioner). Optionerna köps av arbetsgivarbolaget för de anställdas räkning. Dessa optioner erbjuds normalt utan vederlag till de anställda och den anställde beskattas för marknadsvärdet på optionerna. 15 Från och med mars i år har det blivit möjligt för vissa marknadsnoterade publika aktiebolag att återköpa egna aktier. 16 Huruvida detta faktum kommer att förändra det ovan beskrivna förfarandet är idag svårt att svara på. Förmodligen blir den enda omedelbara konsekvensen att det blir aktiebolagen själva som ställer ut optionerna. 4.2 Teckningsoptioner Vidare förekommer att företagen erbjuder anställda teckningsoptioner. Sådana optioner kan än så länge enbart emitteras tillsammans med skuldebrev. Det är dock vanligt att lånet och optionerna separeras direkt efter utgivandet genom att emissionen riktas till en tredje part som avskiljer och levererar optionsrätterna till de anställda. Optionslånet kan också riktas direkt till de anställda som inlöser skuldebrevet efter en kort innehavstid. Enligt förslag från aktiebolagskommittén (SOU 1997:22) föreslås att kopplingen mellan skuldebrev och teckningsoptioner slopas och att företagen således i framtiden skall kunna emittera s.k. nakna teckningsoptioner. Intresset för teckningsoptioner som personalinstrument bör därmed öka. 17 15 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1998, s.33 16 KPMG Skattenytt, Nr 3, 2000-03-23, s.11 17 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1998, s.34 12

4.3 Syntetiska optioner En syntetisk option avviker från andra typer av optioner genom att den aldrig ger innehavaren någon rätt att förvärva aktier eller andra värdepapper. Optionerna ställs normalt ut av bolaget självt och berättigar innehavaren till ett kontant belopp som räknas fram på grundval av värdeutvecklingen på bolagets aktie. En fördel med arrangemanget är att ingen utomstående parts medverkan krävs eftersom någon leverans av underliggande aktie aldrig krävs. 18 4.4 Personaloptioner En ytterligare typ av optioner till anställda är s.k. personaloptioner. Personaloptioner är ett begrepp som, liksom värdepapper, saknar en skatterättslig definition. Enligt Rutberg och Rutberg är personaloptionsbegreppet uteslutande en skatterättslig beteckning för ett optionsliknande arrangemang mellan normalt arbetsgivaren och den anställde där särskilda beskattningsregler skall tillämpas om personaloptionen uppfyller vissa kriterier. Skatterättsligt karaktäriseras en personaloption av att den inte utgör ett värdepapper. Civilrättsligt utgör däremot en personaloption i allmänhet en option. 19 I förarbetena till 41 anv. p 4. fjärde stycket KL påpekas att det inte är klart vilka rekvisit som borde ställas för att definiera en personaloption. I ett försök att beskriva vilka olika karakteristika som kännetecknar denna typ av option skriver man dock att en personaloption är en rättighet som riktar sig enbart till anställda inom ett företag eller en företagsgrupp. Rättigheten består i att den anställde erhåller en rätt att under vissa förutsättningar i framtiden förvärva aktier till ett i förväg bestämt pris. Det är fråga om en standardiserad rättighet, vilket betyder att optionsvillkoren är bestämda på ett enhetligt sätt för samtliga anställda som får del av förmånen. Ofta är villkoren bestämda i en av företaget beslutad optionsplan. I flertalet fall erhåller den anställde personaloptionen utan att betala någon ersättning till utställaren. Personaloptionerna kännetecknas av att de är förenade med förfoganderättsinskränkningar, t.ex. att de inte får överlåtas eller pantsättas, och att de kan utnyttjas först efter en viss kvalifikationstid. Det är inte ovanligt att optionen är uppdelad i etapper med olika 18 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1998, s.34 19 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1999, s.602 13

kvalifikationstider. Den anställde ges t.ex. en rätt att efter tidigast en viss tid förvärva en angiven andel av det totala antalet aktier som optionsplanen medger och därefter ytterligare andelar efter vissa i optionsplanen angivna tidsintervall under optionens löptid. Optionens löptid är lång, ofta tio år. Vanligtvis förfaller personaloptionen, eventuellt efter en kortare karenstid, om anställningen upphör på grund av uppsägning, avskedande eller dödsfall. 20 För ge en schablonartad bild av vad en personaloption är kan man säga att en personaloption utgörs av t.ex. en köp-, tecknings- eller syntetisk option som, på grund av villkor av den typ som redogjorts för i föregående stycke, skatterättsligt ej är att anse som ett värdepapper. Av det som hittills i denna uppsats har beskrivits framgår att det är av avgörande betydelse att kunna avgöra huruvida en option skall anses utgöra ett värdepapper eller ej. Med anledning av detta kommer jag att ägna den resterande delen av denna uppsats åt frågan huruvida en option som utges till en anställd i samband med en optionsplan skall anses utgöra ett värdepapper eller ej. 5. Värdepapper eller ej? När bestämmelsen i 41 anv. p 4. fjärde stycket KL infördes konstaterade man i förarbetena att begreppet värdepapper vare sig i lag eller rättspraxis är skatterättsligt definierat, utan det har överlämnats till tillämpande myndigheter att i enskilda fall närmare bestämma tillämpningsområdet. 21 I detta kapitel kommer jag därför huvudsakligen att behandla den praxis som vuxit fram på området för att sedan se vilka slutsatser man därifrån kan dra när det gäller begreppet värdepappers innebörd i 41 anv. p 4. fjärde stycket KL. 5.1 Lagtext & förarbeten Bristen på vägledning i lagtext och förarbeten när det gäller att bestämma värdepappersbegreppets skatterättsliga innebörd är närmast total. 20 Prop. 1997/98:133, s.24 21 Prop. 1997/98:133, s.24 14

I förarbetena till lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument finns dock en definition av begreppet värdepapper som ofta tjänar som utgångspunkt vid en diskussion rörande värdepappersbegreppets innebörd. Denna definition säger att med värdepapper avses en handling som tillförsäkrar innehavaren en viss rättighet och som vanligen kan omvandlas i pengar. 22 5.2 Praxis När det gäller frågan om huruvida en option skall anses utgöra ett värdepapper eller ej synes det, enligt doktrinen, vara helt klart att optionstyperna köp-, tecknings- och syntetiska optioner utgör värdepapper i skatterättslig mening. Det som kan förta dessa optioner dess skatterättsliga status som värdepapper är olika typer av förfoganderättsinskränkningar. 23 Detta är en åsikt som man kan säga indirekt bekräftas genom det faktum att praxis uteslutande behandlar optionsprogram innehållande olika typer av förfoganderättsinskränkningar. Med detta sagt kommer alltså den följande genomgången av praxis på området att behandla frågan om vilken typ av förfoganderättsinskränkande villkor som leder till att optionen ej skall anses utgöra ett värdepapper. 5.2.1 RÅ 1994 not 41 och RÅ 1994 not 733 Lagstiftningen i 41 anv. p 4. fjärde stycket KL en följd av den praxis som utkristalliserats genom två förhandsbesked som har överklagats och därefter avgjorts i Regeringsrätten, nämligen RÅ 1994 not 41 och not 733. Omständigheterna i det första fallet, not 41, var följande: Sökanden var anställd i ett svenskt aktiebolag som ingick i en koncern med ett utländskt moderbolag. Genom sin anställning erbjöds sökanden att deltaga i en optionsplan enligt vilken hon fick möjlighet att från och med en viss tidpunkt förvärva aktier i det utländska moderbolaget. Erbjudandet lämnades utan vederlag och det framtida lösenpriset 22 Prop. 1990/91:142, s.85 23 se t.ex. Rutberg, SvSkT 1995, s.570f och Bojs, SN 1996, s.27 15

motsvarades av den underliggande aktiens marknadspris den dag då erbjudandet lämnades till den anställde. Optionerna var ej överlåtbara och de fick inte utnyttjas för förvärv av aktier förrän tidigast tre år och senast inom tio år från den dag då erbjudandet lämnades till den anställde. För det fall att anställningen upphörde under löptiden förföll optionen. Majoriteten i Skatterättsnämnden ansåg att villkoren för deltagande i optionsplanen innebar att den anställde under den inledande kvalifikationstiden om tre år överhuvudtaget inte var innehavare av någon rätt att köpa aktier i moderbolaget till det i förväg bestämda priset. Slutade han sin anställning under denna tid förlorade han således inte någon förvärvad självständig rätt. Arbetsgivarens utfästelse syntes därmed närmast vara att jämställa med ett anställningsvillkor av samma ekonomiska karaktär som avtalad lön och andra liknande förmåner, som utgår vid fortsatt anställning. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att företagets utfästelse inte kunde anses innebära att den anställde förvärvat ett värdepapper på förmånliga villkor eller annan förmån, som skulle beskattas i och med att utfästelsen lämnats. Efter den treåriga kvalifikationstiden kunde dock den anställde, enligt Skatterättsnämnden, anses ha förvärvat en självständig rätt som kunde utnyttjas för att förvärva aktier i moderbolaget. Först då kunde den anställde anses ha förvärvat något som i gängse mening avses med en option. Även om denna rätt inte kunde överlåtas utan endast utnyttjas av den anställde för eget aktieförvärv hade arbetsgivaren en förpliktelse mot den anställde som kunde ha ett ekonomiskt värde för den anställde. Detta värde utgjordes av vad det i en tänkt situation skulle ha kostat den anställde att vid intjänandetidpunkten få förvärva samma förmån från en utomstående mot kontant betalning. Skatterättsnämnden ansåg därmed på grund av det ovan anförda att den anställde efter kvalifikationstiden anses ha förvärvat en förmån som enligt de allmänna reglerna om beskattning av förmåner var verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Beskattning skulle därmed ske vid denna tidpunkt. Regeringsrätten fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked. Likartade omständigheter och utgång förekom i det andra fallet, not 733. En viktig skillnad förelåg dock i det senare fallet, nämligen den att den sökande önskade få frågan prövad utifrån den nya lydelsen av 32 anv p 3 KL, dvs. att förmånen skall ha 16

åtnjutits i stället för att tillhandahållits. Skatterättsnämnden konstaterade emellertid att lagändringen inte föranledde anledning till annan utgång än den i not 41. Regeringsrätten fastställde även detta förhandsbesked. Regeringsrätten intar alltså i dessa två fall den ståndpunkten att anställdas förvärv av personaloptioner inte är att anse som ett förvärv av värdepapper. Enligt förarbetena till den nya lagstiftningen i 41 anv. p 4. KL synes Regeringsrättens inställning vara att personaloptioner aldrig, vare sig före eller efter kvalifikationstidens utgång, utgör värdepapper. 24 Det framgår dock inte klart av rättsfallen om ett värdepapper ansetts föreligga efter den treåriga kvalifikationstiden. Regeringsrätten uttalade att först då har ett förvärv av något som i gängse mening avses med en option skett. Beskattning och värdering synes ha skett på den grunden att det vid denna tidpunkt var fråga om en självständig rätt som hade ett ekonomiskt värde och inte på grund av att ett värdepapper då förvärvats. Regeringsrätten har sannolikt ansett att ett värdepapper inte förvärvats vid något tillfälle före eventuellt aktieförvärv. Av domen kan inte utläsas om och i så fall vilken betydelse det haft att personaloptionen inte var avsedd för handel på kapitalmarknaden. Däremot framstår som klart att de förfoganderättsinskränkningar som förelåg i form av att personaloptionen inte kunde utnyttjas förrän efter viss kvalifikationstid och att rätten utslocknade om anställningen upphörde haft betydelse för utgången i målen. 25 De skäl som anfördes av Skatterättsnämnden och Regeringsrätten för att ett värdepapper inte skulle anses föreligga var att den anställde under den inledande kvalifikationstiden överhuvudtaget inte var innehavare av någon rätt att köpa aktier till det i förväg bestämda priset. Om den anställde betalat något för optionen eller ej synes således inte haft någon avgörande betydelse för avgörandet om värdepapper föreligger eller ej. 26 24 Prop. 1997/98:133, s.24f 25 Rutberg, Rutberg, Molander, s.235f 26 Rutberg, SvSkT 1995, s.571 17

I ett nyligen, i Kammarrätten, avgjort mål överensstämde villkoren på avgörande punkter med de i ovanstående notisfall. Bolaget anförde i det här fallet, att det faktum att den anställde erlagt likvid för optionerna samt det faktum att bolaget för det fall anställningen upphörde skulle återköpa optionerna för belopp motsvarande förvärvspriset jämte 11,5 procents ränta, gör att notisfallen inte är tillämpliga i förevarande fall och att optionerna utgör värdepapper. 27 KR poängterar dock att huruvida den anställde betalat något för optionen eller inte, synes inte ha haft någon avgörande betydelse för avgörandet om värdepapper förelåg eller inte i nämnda notisfall. Det faktum att optionsutfärdaren om vissa händelser inträffar omedelbart äger återköpa optionerna för premium jämte 11,5 procents ränta kan inte heller anses innebära att de anställda förvärvat en sådan självständig rätt som medför att optionerna utgör värdepapper. Även övriga omständigheter i målet, såsom att bolagets styrelse uppgett att bolaget lämnat optionssystemet för att övergå till ett rent bonussystem, tyder på att det i förevarande fall är fråga om lön eller annan förmån som utgått för tjänsten. 28 5.2.2 Köpoptioner Skatterättsnämnden har i ett fall avgjort frågan om huruvida köpoptioner skall anses utgöra värdepapper eller ej. 29 Förutsättningarna i förhandsbeskedet som gällde anställdas förvärv av köpoptioner var följande: Köpoptionerna skulle utfärdas av aktieägare i bolaget X AB eller av annan extern part under i huvudsak följande villkor. Den anställde skulle erlägga marknadsmässig premie för optionerna enligt extern värdering. Varje köpoption skulle ge rätt att förvärva en aktie av serie B i bolaget till ett i förväg bestämt lösenpris. Löptiden skulle vara tre år. Optionerna skulle fritt kunna överlåtas under löptiden. Köpoptionerna skulle också kunna utnyttjas för förvärv av aktier när som helst under löptiden. Det skulle inte finnas något krav om fortsatt anställning eller liknande. Förutom sedvanliga omräkningsvillkor skulle det finnas en återköpsklausul enligt vilken innehavaren skulle kunna kräva att utfärdaren återköper optionen till 27 KR:s i Stockholm dom den 30 mars 2000, målnr 6793-1998 28 KR:s i Stockholm dom den 30 mars 2000, målnr 6793-1998 29 SRN:s förhandsbesked den 17 september 1998 18

marknadspris enligt en extern värdering. Någon organiserad handel skulle inte förekomma, men köpoptionerna skulle ändå registreras hos VPC i enlighet med bestämmelserna i 9 kap 1 Aktiekontolagen (1989:827). Sökanden ville ha svar på frågan om de aktuella optionerna utgjorde värdepapper i den betydelse som avses i punkt 4 av anvisningarna till 41 KL. Förutom ovan nämnda fråga ställde sökanden även frågan om bedömningen av huruvida köpoptionerna utgör värdepapper skulle påverkas av att optionerna inte blev VPC-anslutna, samt att en hembudsklausul infördes i villkoren. Klausulen skulle medföra en skyldighet för innehavaren att före en försäljning av köpoptionen först hembjuda den till utfärdaren för marknadsmässigt vederlag. Skatterättsnämnden gjorde i sitt förhandsbesked ingen skillnad mellan dessa två alternativa förfaranden utan meddelade att samtliga optioner får anses vara sådana värdepapper som anges i punkt 4 av anvisningarna till 41 KL. 5.2.3 Hembuds- och förköpsklausuler Innan frågan om hembuds- och förköpsklausuler diskuteras kan det vara på sin plats att kort beröra frågan om huruvida det i värdepappersbegreppet kan anses ligga något krav på marknadsnotering eller omsättning. Enligt min mening måste det anses vara helt klart att det i värdepappersbegreppet inte kan ligga något som helst krav på marknadsnotering. Vidare borde man nog kunna ställa ett krav på att ett värdepapper skall kunna omsättas/överlåtas, men inte ens detta är självklart (se diskussion nedan). Grundinställningen måste dock vara att vid bortseende från eventuella rådighetsinskränkningar måste en option, för att kunna anses utgöra ett värdepapper, vara möjlig att omsätta, d.v.s. den skall verkligen kunna ha ett värde för någon annan än innehavaren. Skatterättsnämnden har i ett fall prövat frågan om hembud i samband med att anställningen upphört. I detta förhandsbesked var förutsättningarna följande: X AB avsåg att emittera skuldebrev som var förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier i bolaget (optionslån). Hela optionslånet avsågs tecknas av Y AB, vilket bolag 19

på X AB:s begäran skulle separera optionsrätterna från lånet och överlåta optionsrätterna till vissa i X AB anställda personer. Optionsrätterna skulle ge innehavarna rätt att teckna nya aktier i X AB. Optionsrätternas löptid skulle vara tre och ett halvt år men aktieteckning kunde ske omedelbart efter det att optionslånet emitterats. Optionsrätterna var överlåtbara men hembudsskyldighet till X AB förelåg. Sådan hembudsskyldighet förelåg också om optionsinnehavarens anställning hos X AB skulle upphöra. Om X AB därvid skulle föredra att inte lösa in optionsrätterna fick den anställde fritt förfoga över dem. 30 Optionsrätterna ansågs, trots att hembudsskyldigheten indikerade att de inte var avsedda för omsättning på den allmänna marknaden, utgöra värdepapper. Förhandsbeskedet har ej överklagats av RSV, vilket torde tyda på att RSV delar SRN:s uppfattning. Av referatet i RSV:s protokoll framgår inte till vilket pris den lösenberättigade (bolaget) kunde köpa optionsrätterna. Även om det skulle vara marknadspris (vilket man får förutsätta) kan det ifrågasättas om den aktuella optionsrätten med dess inskränkningar är fritt överlåtbar. Detta tyder på att man inte uppställer som krav att en option skall vara fritt överlåtbar, det synes räcka med att den är en självständig värdehandling typiskt avsedd för omsättning eller som Skattelagskommittén uttrycker saken i SOU 1997:2 lämpad för allmän omsättning. 31 En annan fråga som inte synes diskuterad är hur ett hembud skall vara utformat för att inte frånta optionen dess karaktär av värdepapper. Krävs det hembud enligt aktiebolagslagens regler (3 kap. 3 ), dvs. att optionen kan lösas av en lösenberättigad part först när optionen övergått till ny ägare eller räcker det med en vanlig förköpsrätt? I det senare fallet närmar man sig en ren återköpsklausul (dvs. utställaren eller annan har en option att köpa tillbaka den utställda optionen). Av nyssnämnda och andra förhandsbesked att döma synes även denna typ av återköpsklausuler accepteras utan att det förtar optionens karaktär av värdepapper. Det enda 30 SRN:s förhandsbesked den 18 juni 1998 31 Tivéus, SN 1999, s.37 20

som synes vitalt härvidlag är att återköpet kommer att ske till ett ansett marknadspris. 32 Det bör påpekas, precis som stycket ovan antyder, att klausuler av den här typen inte är att betrakta som äkta hembudsklausuler. Hembudsskyldighet innebär att den som förvärvat aktier eller liknande värdepapper i ett bolag måste hembjuda värdepapperet åt förutvarande aktieägare efter i bolagsordningen närmare angivna grunder. I det aktuella fallet är det innehavaren som ska erbjuda utfärdaren att lösa in köpoptionerna. En bättre benämning av denna typ av bestämmelse är, enligt Rutberg och Rutberg, tvångsförsäljningsklausul 33. Skillnaden torde dock sakna betydelse för avgörandet om huruvida en option anses utgöra ett värdepapper eller inte. 5.2.4 Teckningsoptioner En teckningsoption, som getts ut enligt ABL:s regler är normalt ett värdepapper. Om en från optionslånet avskild optionsrätt till nyteckning erbjuds en anställd med villkor att optionen inte får överlåtas och/eller ej får utnyttjas när anställningen upphör anmäler sig frågan om teckningsoptionen därmed tappar karaktären av att vara ett värdepapper vid en skatterättslig bedömning. Enligt Tivéus mening finns viss risk att detta kan bli fallet även om det civilrättsligt fortfarande är fråga om ett värdepapper. Typiskt sett är teckningsoptionen ju fortfarande avsedd för omsättning, trots parternas avtal om begränsningar i överlåtbarheten. 34 Kan då inte en teckningsoption genom förfoganderättsinskränkningar omklassificeras och bli en personaloption? Som svar på denna fråga anför Tivéus att detta är en fråga som inte med lätthet kan besvaras. Regeln om rätt beskattningstidpunkt för värdepapper i 41 anv. p 4. KL enligt 1990 års lagstiftning tillkom endast för att säkerställa en beskattning av förmåner, som på grund av förfoganderättsinskränkningar inte var tillgängliga redan vid förvärvet. Lagstiftningen skulle ju vara meningslös om förfoganderättsinskränkningar skulle förta ett värdepapper dess karaktär av värdepapper. Detta borde tala för 32 Tivéus, SN 1999, s.37 33 Rutberg, Rutberg, SvSkT 1999, s.603 34 Tivéus, SN 1999, s.36f 21

att ett värdepapper i form av en teckningsoption kan förses med villkor om fortsatt anställning, om överlåtelseförbud etc. Om inskränkningarna innebär förfall utan marknadsmässig ersättning när innehavaren slutar sin anställning exempelvis genom ett sidoavtal är optionsrätten alltjämt ett värdepapper men knappast ifråga om förvärv av värdepapper. 35 Denna sista mening tycker i alla fall jag är lite otydlig. Min tolkning av den är dock att Tivéus menar att optionen fortfarande civilrättsligt är att se som ett värdepapper. Däremot kommer den vid en skatterättslig bedömning, enligt 41 anv. p 4. fjärde stycket KL, att ej anses utgöra ett värdepapper. Om vidare en teckningsoption genom olika villkor i avtal tappar alla eller väsentliga rättigheter, som ABL uppställer på en sådan rätt (bl.a. en ovillkorlig rätt att teckna nya aktier i bolaget ifråga) kan möjligen ifrågasättas om det över huvud taget är fråga om en teckningsoption. Om de villkor, som förhindrar innehavaren att utnyttja sin teckningsrätt, är så långtgående att PRV inte skulle ha registrerat optionslånet om inskränkningarna hade framgått redan av emissionsvillkoren är det tveksamt om fråga är om ett (civilrättsligt) värdepapper. Risken finns då att optionerna även skattemässigt ses som något annat (t.ex. löfte om en framtida vinstdelning). 36 5.2.5 Syntetiska optioner En syntetisk option kan aldrig falla in under lagstiftningen i 41 anv. p 4. fjärde stycket andra meningen KL, eftersom en sådan option inte ger rätt till förvärv av värdepapper. Praxis rörande syntetiska optioner kan dock fortfarande ge vägledning när det gäller att bestämma innebörden av begreppet värdepapper i samband med optionsprogram. I ett till Regeringsrätten överklagat förhandsbeskedsärende, RÅ 1997 ref 71, erbjöds vissa ledande befattningshavare i ett fåmansföretag att av detta bolags moderföretag förvärva syntetiska optioner, som skulle utfärdas av moderbolaget. De anställda skulle kontant erlägga en premie motsvarande optionernas marknadsvärde vid utfärdandet. Optionerna fick överlåtas under löptiden men det förelåg hembudsskyldighet till moderbolaget. Innehavaren kunde påkalla kvittning under optionens löptid, som var tre år, vilket innebar att han kunde erhålla ett belopp motsvarande 35 Tivéus, SN 1999, s.40 36 Tivéus, SN 1999, s.41 22

optionens marknadsvärde vid kvittningstillfället. På slutdagen, när optionen stängde, skulle innehavaren ha rätt att erhålla en kontant slutregleringslikvid motsvarande skillnaden mellan värdet på slutdagen av en aktie i dotterbolaget och avtalat lösenpris. Värdet på aktien skulle därvid anses motsvara substansvärdet efter justering för på aktien belöpande tillskott och uttag i form av bl.a. koncernbidrag och utdelningar. Rätten till slutregleringslikvid var inte beroende av att innehavaren var kvar i bolagets tjänst. Regeringsrätten ansåg liksom SRN eftersom förvärvet enligt förutsättningarna skett till marknadspris att en efter förvärvet realiserad värdeförändring skulle beskattas i inkomstslaget kapital. Frågan om huruvida optionerna verkligen utgjorde värdepapper enligt bestämmelsen i 41 anv. p 4. KL ställdes dock aldrig på sin spets, eftersom förvärvet skedde till marknadspris. Optionerna kunde utnyttjas redan vid förvärvet, vilket gjorde att första-kan-tillfället sammanflöt med förvärvsdagen. Hade optionerna haft ett förmånsinslag hade detta värde beskattats vid förvärvet genast vare sig det förvärvade utgjort ett värdepapper eller ej. Eftersom frågan om en options värdepappersstatus är av avgörande betydelse när det gäller beskattning av optionsprogram är det olyckligt att Regeringsrätten inte klart uttalar om den i målet aktuella syntetiska optionen utgör ett värdepapper eller ej. Enligt ett uttalande i ett senare avgjort förhandsbesked torde domen få tydas så att Regeringsrätten ansett att den skattskyldige vid inträdet i optionsplanen förvärvat egendom med karaktär av värdepapper. Av domen framgår inte uttryckligen vilka omständigheter som lett fram till det gjorda ställningstagandet. Ett rimligt antagande torde dock vara att det inte varit just optionernas syntetiska karaktär som varit avgörande. Detta är ju en omständighet som snarast talar för att optionerna inte utgjort värdepapper, eftersom en optionsplan, som inte leder fram till något aktieköp utan endast berättigar till kontant ersättning, närmast för tanken till ett resultatbaserat bonussystem. Mera sannolikt är, enligt SRN, att avgörande för utgången i målet i stället varit följande tre omständigheter: 1. Vid inträde i planen erlades en s.k. premie, vilken enligt förutsättningarna för förhandsbeskedet skulle motsvara optionernas marknadsvärde vid tidpunkten för utfärdandet. 23

2. Optionerna var i princip överlåtbara även om hembudsskyldighet till utgivaren förelåg. 3. Optionerna var ovillkorliga i den meningen att de kunde utnyttjas även efter det att innehavaren frånträtt sin anställning. 37 I detta senare förhandsbeskedsärende, som inte överklagats av RSV, var samtliga tre ovannämnda omständigheter för handen, bortsett från att i detta senare ärende var det pris som arbetstagaren skulle få betala ej motsvarande marknadsvärdet (enligt ansökningen förutsattes att deltagandet i optionsplanen innebar en förmån för den anställde). Denna skillnad ledde inte till att optionsrätterna förlorade sin karaktär av värdepapper. I ett nyligen avgjort fall från Regeringsrätten fick syntetiska optioner när som helst under löptiden överlåtas till annan person, dock med förköpsmöjlighet till marknadsvärde för utfärdaren. RR fastslog att optionerna var att betrakta som värdepapper. Vidare påpekade RR att när det gäller sådana optionsavtal till anställda som inte utgör fristående optioner utan snarare är en del av löneavtalet, t.ex. icke överlåtbara optioner att i framtiden få förvärva aktier, kan de sannolikt inte komma att utgöra värdepapper. Denna sista fråga har emellertid inte prövats av Regeringsrätten. 38 6. Slutsatser Att avgöra frågan om huruvida en option utfärdad i samband med ett optionsprogram skall anses utgöra ett värdepapper eller ej är inte alltid lätt. Såsom det står i förarbetena får frågan om vad som utgör ett värdepapper avgöras från fall till fall i enlighet med gällande praxis. 39 Med anledning av detta uttalande kommer jag här nedan att försöka sammanfatta vad som i enlighet med gällande praxis skall anses utgöra ett värdepapper. För att över huvud taget kunna diskutera frågor rörande huruvida något utgör värdepapper eller ej måste man först bestämma vad man i grunden menar med termen värdepapper. När det gäller denna fråga utgår både praxis och doktrin från det 37 SRN:s förhandsbesked den 18 juni 1998 38 RR:s dom den 17 mars 2000, målnr 3709-1999 24

förarbetsuttalande som säger att med värdepapper avses en handling som tillförsäkrar innehavaren en viss rättighet och som vanligen kan omvandlas i pengar. 40 I samband med att det i denna definition talas om en handling är det viktigt att påpeka, vilket kan synas självklart, att det för bedömningen av huruvida optionen skall anses utgöra ett värdepapper eller ej, inte spelar någon som helst roll om optionen utgör ett papper i fysisk mening eller om utfärdandet eller överlämnandet av en skriftlig handling har ersatts med registrering eller liknande förfarande. Ytterligare en sak som saknar relevans när det gäller att avgöra en options värdepapperstatus är om den anställde betalat något för optionen eller ej. Detta framgår av det grundläggande rättsfallet RÅ 1994 not 41 och konfirmeras i ett i år avgjort ärende i Kammarrätten 41. Vidare kan det i värdepappersbegreppet, såsom det används i 41 anv. p 4. fjärde stycket KL, inte anses ligga något krav på marknadsnotering. En ytterligare åsikt som framgår av redogörelsen ovan är att det får förutsättas att en option för att den skall klassas som ett värdepapper går att omsätta, dvs. har ett värde för någon annan än innehavaren, även om något krav på att den skall vara föremål för omsättning på marknaden inte uppställs. Så här långt är det egentligen inga problem. Problemen att avgöra om ett värdepapper föreligger eller ej uppstår först när det i ett optionsprogram förekommer förfoganderättsinskränkande villkor. I princip krävs det för att optionen skall anses utgöra ett värdepapper att den är fritt överlåtbar. Skatterättsnämnden och Regeringsrätten har dock godtagit att hembudsoch förköpsklausuler får förekomma utan att de förtar optionen dess egenskap av värdepapper. 39 Ds 1997:83, s.45 40 Prop. 1990/91:142, s.85 41 KR:s i Stockholm dom den 30 mars 2000, målnr 6793-1998 25

Kravet på överlåtbarhet kan delas in i olika delar. Den första delen rör ett eventuellt krav på fortsatt anställning. Enligt det grundläggande rättsfallet RÅ 1994 not 41 är huvudregeln när det gäller denna fråga att ett krav på fortsatt anställning, som en förutsättning för att kunna utnyttja sin rätt enligt optionen, leder till att optionen ej anses utgöra ett värdepapper. I SRN:s förhandsbesked den 18 juni 1998 var förutsättningarna de att hembudsskyldighet förelåg vid upphörande av anställning. Om bolaget därvid skulle föredra att inte lösa in optionerna fick den anställde fritt förfoga över dem. Denna hembudsskyldighet förtog inte optionen dess karaktär av värdepapper. Av dessa båda fall kan man, när det gäller krav på fortsatt anställning, dra slutsatsen att en option om den skall anses utgöra värdepapper inte får vara villkorad i så måtto att den får utnyttjas endast vid fortsatt anställning. Den andra delen när det gäller kravet på överlåtbarhet är just att själva optionen skall gå att överlåta. Även här har dock hembudsklausuler accepterats av beslutsfattande myndigheter. Frågan man nu måste ställa sig är hur en hembudsklausul skall vara utformad för att inte frånta optionen dess karaktär av värdepapper. Nämnas bör att jag i mitt arbete med denna uppsats inte har hittat något rättsfall där en option på grund av innehållet i en hembudsklausul ej har ansetts utgöra ett värdepapper. En hembudsklausul kan visserligen anses som en inskränkning i förfoganderätten. Enbart förekomsten av en hembuds-/återköpsklausul medför däremot i sig inte att optionen inte anses utgöra ett värdepapper. Det väsentliga synes vara, om den anställde har möjlighet att vid återköpet erhålla ersättning motsvarande marknadspris. Ytterligare ett villkor som kan förta optionen dess status som värdepapper är om det finns något slag av kvalifikationstid, dvs. ett villkor om att optionerna ej får utnyttjas för förvärv av aktier förrän en viss tid har förflutit. 26

För att sammanfatta det hela kan man säga att det enligt praxis finns tre villkor som kan leda till att optionen ej skall anses utgöra ett värdepapper. Dessa tre villkor är att: - optionen är ej fritt överlåtbar (hembud ok) - optionen förfaller vid avslutad anställning (hembud ok) - viss kvalifikationstid krävs Det går inte av praxis att klart utläsa om det krävs att alla dessa tre villkor skall vara uppfyllda, eller om det räcker med att endast ett eller ett par av dem föreligger, för att en option ej skall anses utgöra ett värdepapper. Min åsikt när det gäller denna fråga är att villkoret om att viss kvalifikationstid krävs, mot bakgrund av vad som förekom i RÅ 1994 not 41, förmodligen ensamt kan leda till att en option som förvärvas av en anställd i samband med ett optionsprogram skall anses ej utgöra ett värdepapper vid förvärvstidpunkten. Även villkoret om att optionen skall vara fritt överlåtbar tror jag ensamt kan leda till att en option ej betraktas som värdepapper. Däremot är det nog så att villkoret om att optionen förfaller vid avslutad anställning ej i sig självt leder till att optionen förlorar sin status som värdepapper. Detta villkor kan ses som endast en begränsning av löptiden och har man fram till den tidpunkt att löptiden går ut möjlighet att överlåta optionen så kan jag inte se annat än att den borde anses utgöra värdepapper. Mot bakgrund av det ovan anförda måste man säga att kraven för att en option inte skall anses utgöra ett värdepapper är relativt höga. 27

7. Källförteckning Propositioner Prop. 1989/90:50 Prop. 1990/91:142 Prop. 1997/98:133 Prop. 1999/2000:2 om inkomstskatten för år 1990, m.m. om handel och tjänster på värdepappersmarknaden m.m. Beskattning av personaloptioner Inkomstskattelagen Departementsserien Ds 1997:83. Beskattning av personaloptioner Litteratur Rutberg, A., Rutberg, J., Molander, L., Beskattning av värdepapper, 2:a uppl., Uppsala 1997 Artiklar Bojs, J., Beskattning av värdepappersförmån i samband med anställning, SN 1996 s.20-33 Rutberg, A., Rutberg, J., Optioner som incitamentsprogram till anställda, SvSkT 1998 s.31-44 Rutberg, A., Rutberg, J., Optioner och personaloptioner, SvSkT 1999 s.601-609 Rutberg, J., Optioner till anställda, SvSkT 1995 s.568-576 Steneberg, K., Optioner kan vara dold skattebomb, Computer Sweden 991210 Tivéus, U., Optioner reavinst eller lön?, SN 1999 s.34-43 Övriga källor KPMG Skattenytt, Nr 3, 2000-03-23 28