1 Pohjoismaisia lauluja Tampereen Pohjola-Norden ry Nordisk allsång (Henriikka Pitkäjärvi)
2 Sisällys Sivu 1. Jag tror på sommaren 2 2. Ju mer vi är tillsammans - Taas kun yhdess ollaan 3 3. Kultainen nuoruus - O ljuvliga ungdom 3 4. Svantes lykkelige dag 3 5. Sjösala vals - Keväthuumaus 4 6. Satumaa - Sagolandet 5 7. En sjöman älskar havets våg On armas mulle aallon tie 5 8. En gång jag seglar i hamn Kerran saavun satamaan 6 9. Hangövalsen Leila 6 10. Båklandets vackra Maja Seiskarin kaunis Siiri 7 11. Svinnsta skär Dansen på Måkeskjær 7 12. Svarte Rudolf Musta Rudolf 8 13. Där björkarna susa Miss soutaen tuulessa 9 14. Vem kan segla förutan vid Ei kukaan voi purjeitta seilata 9 15. Helan går Pohjaan juo 10 16. Vila vid denna källa Levähdä lähtehellä 10 17. Kotkan ruusu - Kotkas ros 10 18. Värmlandsvisan Kaunis kotimaani 11 19. Öppna landskap 11 20. Höstvisa Syyslaulu 12 21. Så länge skutan kan gå Purjehdus 13 22. Aftonfalken 14 23. Stanna lite längre Viivy vielä hetki 15 24. Ud efter øl Olutta ostamassa 15 25. Aurinko paistaa - Sommar 16 26. Ellinors vise 17 27. Maistjarnan 17 Jag tror på sommaren Kortast och blekast vintersol finns en decemberdag, kallad för Thomas Tvivlaren för att hans tro var svag. Man skulle aldrig någonsin trott på en sol en vår. Ändå förvandlas vintern till sommar vartenda år. Jag tror, jag tror på sommaren. Jag tror, jag tror på sol igen. Jag pyntar mig i blå kravatt, och hälsar dig med blommig hatt. Jag tror på dröm om sommarhus med täppa och med lindars sus. En speleman med sin fiol och luften fylld av kaprifol. Midsommarafton dagen lång, kärlek och dans och sång. Solen som plötsligt börjar gå upp och ned på en gång. Pojken med flickans hand i sin viskar och får till svar. Löften han gått och hoppas på under det år som var. Jag tror, jag tror...
3 Ju mer vi är tillsammans Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans och ju mer vi är tillsammans dess gladare vi blir, för dina vänner är mina vänner och mina vänner är dina vänner. Ju mer vi är tillsammans dess gladare vi blir! Taas kun yhdess ollaan Taas kun yhdess ollaan, yhdess ollaan, yhdess ollaan. Taas kun yhdess ollaan niin tullaan tuttaviks. Ja sinun kaverit on minun kaverit ja minun kaverit on sinun kaverit. Taas kun yhdess ollaan, niin tullaan tuttaviks! Kultainen nuoruus O ljuvliga ungdom Lapsena tuntenut murheita en, Riemuja vain, kohdata sain. Siksi kai aika tuo onnellinen, Säilyykin muistelmissain. Ei kultainen nuoruus jää unholaan, vaan muistoissain jälleen sen luoksein saan. När jag var barn var jag sorgfri och glad, då levde jag, lycklig var dag. Än kan de lyckliga dagarnas rad skänka åt minnet behag. Svantes lykkelige dag Ja, ljuvliga ungdom, dig har jag kvar, som värme i hjärtat på äldre dar. Se, hvilken morgenstund! Solen er rød og rund. Nina er gået i bad. Jeg spiser ostemad. Livet er ikke det værste man har og om lidt er kaffen klar. Blomsterne blomstrer op. Der går en edderkop. Fuglene flyver i flok når de er mange nok. Lykken er ikke det værste man har og om lidt er kaffen klar. Græsset er grønt og vådt, bierne har det godt. Lungerne frådser i luft. Åh, hvilken snerleduft! Glæden er ikke det værste man har og om lidt er kaffen klar. Sang under brusebad. Hun må vist være glad. Himlen er temmelig blå. Det kan jeg godt forstå. Lykken er ikke det værste man har og om lidt er kaffen klar. Nu kommer Nina ud, nøgen, med fuktig hud, kysser mig kærligt och går ind for at re sit hår. Livet er ikke det værste man har og om lidt er kaffen klar.
4 Sjösala vals Rönnerdal han skuttar med en skratt ur sin säng. Solen står på Orrberget, sunnanvind brusar. Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng. Hör min vackra visa, kom, sjung min refräng! Tärnan har fått ungar och dyker i min vik, ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik, och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen! Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Rönnerdahl har virvlar sina lurviga ben under vita skjortan som viftar kring vadorna. Lycklig som en lärka uti majsolens sken, sjunger han för ekorn som gungar på gren! Kurre, kurre, kurre! Nu dansar Rönnerdahl! Kokó! Och göken ropar uti hans gröna dal Och se, så många blommor Rönnerdahl han binder utav blommor en krans, binder den kring håret, det gråa och rufsiga, valsar in i stugan och har lutan till hands, väcker frun och barnen med drill och kadans. Titta! ropar ungarna, pappa är en brud, en blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud! Och se, så många blommor Rönnerdahl är gammal, men han valsar ändå! Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner. Sällan får han rasta han får slita för två. Hur han klarar skivan, kan ingen förstå Ingen utom tärnan i viken (hon som dök) och ekorren och finken och vårens första gök och blommorna, de blommor som redan slagit ut på ängen: Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Keväthuumaus Anttila nyt ampaisee ylös vuoteeltaan, aurinko on korkeella, kevättuuli lounaassa. Niityllä hän tanssii järin yöpaidassaan, lauluhunsa yhtyä saa kuka vaan. Kuikkaemo uittaa jo untuvaisiaan, peipponenkin helskyttää riemulaulujaan, katso kuinka kukkaakin monta on jo kevätniityllä: orvokki, lehdokki, vuokko ja moni muu! Palttinainen paita se vaan hulmuaa, Anttila kun karvaisia kinttujaan viskoopi. Anttilalle auki on taivas ja maa, oravalle kuuseen hän näin huudahtaa: Tunnetko, sä Kurre, kuka tanssija on tää, kuule, käki kukkuu taas lempisävelmää, katso, väriloistossaan tervehtii jo kevätniityllä: orvokki, lehdokki, vuokko ja moni muu!
5 Kukkasista kietoo nyt mies seppeleen, sen hän panee harmaaseen, pörröiseen päähänsä. Laulaen hän tanssii taas perähuoneeseen, lapset ylös kirmaisten hokee äidilleen: Katso, isi tanssii, hän morsian on kai mistä hän tuon hunnun ja kukkakruunun sai, noinko monta kukkaa jo puhjennut on kevätniityllä: orvokki, lehdokki, vuokko ja moni muu! Anttila on vanha, mutta tanssii hän vain, häll on paljon huolia, rahat on tiukalla harvoin saa hän huilia, työtä piisaa ain, millä tavoin pärjää, ei tiedetä lain. Tietänee sen kuikka, joka salmen suulla sous, peippo sekä orava, joka oksallensa nous, tietänee sen kukkaset, jotka loistavat kevätnurmella: orvokki, lehdokki, vuokko ja moni muu. Vaan siivetönnä en voi lentää vanki olen maan, vaan aatoksin mi kauas entää sinne käydä saan. Bort om vida havet finns det någonstans ett land, Där små vågor plaskar mot en lummig lyckostrand. Ständigt står där blommor i den härligaste prakt. Över morgondagens oro glömskans väv sig lagt. Ack om jag blott en enda gång fick flyga över dit, då skulle jag bli stannfågel och aldrig komma hit. Men utan vingar som jag är, så får jag hållas här. Blott tanken som är snabb och fri kan stundom vara där. Satumaa Sagolandet Aavan meren tuolla puolen jossakin on maa missä onnen kaukorantaan laine liplattaa. Missä kukat kauneimmat luo aina loistettaan, siellä huolet huomisen voi jäädä unholaan. Oi jospa kerran sinne satumaahan käydä vois, niin sieltä koskaan lähtisi en linnun lailla pois. En sjöman älskar havets våg En sjöman älskar havets våg, ja, vågornas brus. När stormen skakar mast och tåg, hör stormarnas sus! :,: Farväl, farväl förtjusande mö! Vi komma väl snart igen. :,: Min trogna flickas varma kyss - hör vågornas brus - för sista gången fick jag nyss. Hör stormarnas sus! :,: Farväl, farväl förtjusande mö! Vi komma väl snart igen. :,:
6 Hon viskar ömt och ljuvt mitt namn vid vågornas brus. Kom snart tillbaka i min famn från stormarnas sus. :,: Farväl, farväl förtjusande mö! Vi komma väl snart igen. :,: medan ovanför strjärnorna hör sången jag skrev till dej, och En gång jag seglar i hamn,... On armas mulle aallon tie On armas mulle aallon tie, Ja veet hyrskivät. Kun myrskytuuli purtta vie ja veet tyrskivät. :,: O hii, o-hei, nyt jää tyttösein, pian palaamme jällehen! :,: Kas uskollista neitoain, kun veet hyrskivät, Mä äsken hältä suukon sain, kun veet tyrskivät. :,: O hii, o-hei, nyt jää tyttösein, pian palaamme jällehen! :,: Hän mulle kuiski hellästi, kun veet hyrskivät: "Oi riennä taas mun luokseni, kun veet tyrskivät." :,: O hii, o-hei, nyt jää tyttösein, pian palaamme jällehen! :,: En gång jag seglar i hamn Liten blir stor, drömmer och tror, kommer du snart till mej! Rosende kind, kommer en vind, för den mej hem till dej, och En gång jag seglar i hamn, en gång är du i min famn En gång berättas, min vän, sagan om den som kommer igen. En gång i drömmarnas land, vandra vi två hand i hand. En gång, min älskling, kommer jag hem till dej. Kerran saavun satamaan Laineitten tie laivaani vie taas kotimaata päin. Touveissa hoi, yötuuli soi sinua tervehtäin. Kerran taas saan valkamaan, kerran taas nähdä sun saan. Silloin mä kertoa voin, sen, mistä nyt mä vain unelmoin. :,: Kerran taas onnea päin kuljemme näin käsikkäin. Kerran, oi kerran, saavun sun luoksesi. :,: Tiedäthän sen vaarallinen, on merimiehen tie. Aallokko käy, rantaa ei näy, purjeissa myrsky lyö, :,: Kerran taas onnea päin Hangövalsen Sol och hav och böljedans har alltid stått mig nära Nu för Hangö drar jag lans och sjunger till dess ära. Hangö, Hangö, Hangö, sol och sommarfröjd. Hangö, Hangö, Hangö, hos dig min längtan är förnöjd. Du har ej din like i Norden, nej, inte på hela jorden! Hangö, Hangö, Hangö, hos dig är jag glad och nöjd. Blågröna svall, tång och korall, lurar inunder mej,
7 Leila Konsaan ei jää unholaan tuo armas nuoruusaika. Yksi sana mull aina on kuin suuri lemmentaika: Leila, Leila, Leila, lempiystäväin. Leila, Leila, Leila, kautt aikain säilyt sydämessäin. Näin yhä vuosien takaa sun tenhos onnea jakaa. Leila, Leila, Leila, sävel soi syömessäin. Båklandets vackra Maja Båklandets vackra Maja, är du min hjärtanskär? Ser du min vimpel vaja röd vid ditt bruna skär? Duken är röd och namnet ditt sirligt sömmat i guld och vitt. Båklandets vackra Maja, är du min hjärtanskär? Du var ljuv att betrakta, len som ett silkeskot. Tången knastrade sakta under din bara fot. Dungen var tyst och soln gick ned, stranden blev mörk på Båklandsön. Du var ljuv att betrakta, len som ett silkesskot. Båklandets vackra Maja, är du min hjärtanskär? Grannare vimplar vaja snart vid ditt bruna skär. Vågen för bort ditt spår på strand, vågen bär annan tång i land. Båklandets vackra Maja, var du min hjärtanskär? Seiskarin kaunis Siiri Seiskarin kaunis Siiri, ootko sä ystäväin? Katso jo venheeni viiri kaartaa sun saartas päin. Lippuhun nimesi ompelin valkean sinisin kirjaimin. Seiskarin kaunis Siiri, ootko sä ystäväin? Viehkeä olit sä impi, untuvanhienoinen, all avojalkojes rimpi katkesi kuiskaten. Hiljeni lehto ja rantamaan laskeva päivä loi varjojaan. Viehkeä olit sä impi, untuvanhienoinen. Seiskarin kaunis Siiri, armahin olitko mun? Uljaampi lippujen piiri kaartaa jo saares sun. Aalto vie jäljet askeltes tuo levät toiset rannoilles. Seiskarin kaunis Siiri, armaani oletko mun? Svinnsta skär Dansen den går uppå Svinnsta skär, hör klackarna mot hällen, gossen han svänger med flickan kär, i stilla sommarnatt. Blommorna dofta från hagen där och många andra ställen, och mitt i taltrastens kvällskonsert, hörs många muntra skratt. Ljuvlig är sommarnatten, blånande vikens vatten, och mellan bergen och tallarna, höres musiken och trallarna. Flickor har blommor i håren, månen strör silver i snåren, aldrig förglömmer jag stunderna där uppå Svinnsta skär.
8 Gossen tar flickan uti sin hand och vandrar neråt stranden, lossar sin julle och ror från land bland kloppor och bland skär. Drömmande ser han mot vågens rand som rullar in mot stranden, kysser sin flicka så ömt ibland, och viska Hjärtans kär. Ljuvlig är sommarnatten... Solen går upp bakom Konungssund, och stänker guld på vågen. Fåglarna kvittra i varje lund sin stilla morgonbön. Gäddorna slå invid skär och grund, så lekfulla i hågen, men sista valsen i morgonstund, man hör från Svinnerön. Ljuvlig är sommarnatten... Dansen på Måkeskjær Dansen den går utpå Måkeskjær, i lyse sommarnätter, guttene svinger den de har kjær, i nattens friske vind! Det blåser så herlig fra havet der, det skvulper og det skvetter! Badet i lys legger Måkeskjær, i ild ocg måneskinn! Småbølger kruser sjøen, blinker som sølv om øen, trekkspillet låter fra båtene, allting forhekses av låtene Øynene stråler og kinnen blusser så varmt imot vinden aldri forglemmer jeg nettene der utpå Måkeskjær Trekkspillet låter den hele natt til leken og til dansen! Månen den blekner og går forlatt til ro blant fjerne trær. Ungdommen stanser og ser betatt mot solskinnet og glansen. Takker for gledene de har hatt i natt på Måkeskjær: Småbølger kruser sjøen... Svarte Rudolf Se svarte Rudolf han dansar och böjer sin nacke och ler. Han tänker på stormande nätter i Amsterdams glädjekvarter. Han drömmer om flickornas kransar och svävande bruna ben på stranden av blåa slätter vid Samoamånens sken. Musta Rudolf Näin laulaen meriä kulkee mies musta kuin tropiikin yö. Hän tyttöjä syliinsä sulkee se hetki kun hänelle lyö. On mielessä etelän kukka ja kirsikanpunainen suu. Jäi kauaksi tuo tummatukka, mi kuiskasi: I love you. Blodet blir heftig og dansen vill og alle øyne blande; skyggene flakker og bålets ild til tramp og trekkspillåt! Langt klinger lokkende dans og spill og stjeler hver en tanke: Måkeskjær stevner hver ungdom til i blomstersmykket båt. Småbølger kruser sjøen...
9 Där björkarna susa Där björkarna susa sin milda sommarsång, och ängen av rosor blommar, skall vårt strålande brudefölje engång draga fram i den ljuvliga sommar. Där barndomstidens minnen sväva ljust omkring, och drömmarna på barndomsstigar vandra, där skola vi i sommar växla tro och ring och lova att älska varandra. Där björkarna susa, där skola vi bland dem svära trohet och kärlek åt varandra. Där skola vi bygga vår unga lyckas hem och göra livet ljuvligt för varandra. Miss soutaen tuulessa Miss' soutaen tuulessa koivut sorjat soi ja runsaimmin ruusut loistaa, siellä morsiussaattomme kaunis karkeloi, kaiku kiirien riemumme toistaa. Siellä lapsuutemme päivät loistavimmat on, kun käyskelemme tuttavilla teillä. Siell' lemmenvala vannokaamme rikkomaton, ett' aina ois rakkautta meillä. Me lehtojen lempeitten liepehellä yös, siellä vannomme uskollisuutta. Me päämme päälle pystytämme pienen mökin myös: näin nauttikaamme onnen ihanuutta. Vem kan segla förutan vind Ken voi purjeitta seilata Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror? :,:Vem kan skiljas från vännen sin, utan att fälla tårar?:,: Jag kan segla förutan vind, jag kan ro utan åror. :,:Men ej skiljas från vännen min, utan att fälla tårar.:,: Ken voi purjeitta seilata, ken voi airoitta soutaa? Keneltä ilman itkua, lemmitty toiselle joutaa? Minä voin purjeitta seilata, minä voin airoitta soutaa. :,:Minulta ilman itkua, voi lemmitty toiselle joutaa.:,:
10 Helan går Helan går, sjung hoppfaderallallallanlej! Helan går, sjung hoppfaderallallallanlej! Och den som inte helan tar, han ej heller halvan får. Helan går! Sjung hoppfaderallallallanlej! Pohjaan juo! Pohjaan juo, hei ral-lala-lallal-lallal-lei! Pohjaan juo, hei ral-lala-lallal-lallal-lei! Ken ei pohjaan saakka juo, ei hälle kukaan puolta tuo. Pohjaan juo! Hei ral-lala-lallal-lallal-lei! Vila vid denna källa Vila vid denna källa! Vår lilla frukost vi framställa: rött vin med pimpinella och en nyss skjuten beckasin. Klang, vad buteljer Ulla, i våra korgar överstfulla. Tömda i gräset rulla, och känn vad ångan dunstar fin! Ditt middagsvin sku vi ur krusen hälla med glättig min. Vila vid denna källa, hör våra valthorns klang, kusin! Valthornens klang, kusin! Levähdä lähtehelle, käy meidän pikku einehelle ja viinitilkkaselle ja lintupaisti oottavi. Kuule, kun pullot kilkkaa, ne viiniä on täynnä silkkaa. Kankaalla tyhjät vilkkaa ja niiden tuoksu huumaapi. Sun viinisi, me jaamme jokaiselle, näin huoleti. Levähdä lähtehelle, jo soivat torvet veikkoni! Soi torvet, veikkoni! Kotkan ruusu On ilta, tähdet syttyy loistamaan, vesi musta laitureihin loiskuaa. Taas vartoo satamassa kulkijaa, yön riemut, oottaa poika ottajaa. Ken lähtee seurakseni tanssimaan, kai hetken lohtu pikarista sallitaan. Jos lemmen tahdon sulle lahjoittaa saat Kotkan ruusun hetkeks omistaa. Det skimmer och i skyn tänds stjärnorna svarta vågor slås i skum mot kajerna. I hamnen väntar nattens fröjder den som nått den; gossen, hittar snart en vän. Vem kommer mig ur och dansar nu? En blick i bägarn, skänker tröst åt hjärtat ju. Min kärlek vill jag kanske skänka dig. Rosen från Kotka låter blocka sig.
11 Värmlandsvisan Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land, du krona bland Svea rikes länder! Ock komme jag än mitt i det förlovade land till Värmeland jag ändock ätervänder. Ja, där vill jag leva, ja där vill jag dö. Om en gång ifrån Värmland jag tar mig en mö så vet jag att aldrig mig ångrar. I Värmeland ja, där vill jag bygga och bo med enklaste lycka förnöjder. Dess dalar och skog ge mig tystnad och ro och luften är frisk på dess höjder. Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång vid den vill jag somna så stilla en gång och vila i värmländska jorden. Kaunis kotimaani Mun kaunis kotimaani on vailla vertaistaan, kuin helmi se kirkkautta hohtaa. Nyt linnan nään maan vierahan, sen loisto kuitenkaan ei harhaan voi kulkuani johtaa. Vain missä keinui kehtoni ja leikit leikittiin, vain sinne kuuluu juureni, ei maihin kaukaisiin. en kaukana mä armastain kohtaa. Tuo kaunis kotimaani on mulla määränpää, käy kulkuni kohti taivaanrantaa. On silmät neidon vieraan maan kuin tulta säihkyvää, vaan kauneimman katseen armas antaa. Ja siksi sinne kiiruhdan tuon leikkipaikan luo, hän keinullaan mua odottaa ja mulle hymyn suo ja häntä saan käsilläin mä kantaa. Öppna landskap Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo några månader om året, så att själen kan få ro. Jag trivs bäst i öppna landskap där vindarna får fart. Där lärkorna står högt i skyn och sjunger underbart. Där bränner jag mitt brännvin själv och kryddar med Johannesört och dricker det med välbehag till sill och hembakt vört. Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo. Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ. Ingen kommer i min närhet som stänger in och stjäl. Jag trivs bäst när dagen bräcker, och fälten fylls av ljus. När tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus. Men ändå så pass nära att en tyst och stilla natt, när man sitter under stjärnorna kan höra festens skratt. Jag trivs bäst i fred och frihet för både kropp och själ. Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri. När stranden fylls av snäckskal med havsmusik uti. När det klara och det enkla får åda som det vill. När ja är ja och nej är nej och tvivlet tiger still.
12 Då binder jag en krans av löv och lägger den vid närmast sten, där runor ristats för vår skull nån gång för länge sen. Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri. Jag trivs bäst i öppna landskap nära havet vill jag bo. Höstvisa Vägen hem var mycket långt och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena. Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött och med ens så förfärligt allena. Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort, går och tänker på allt det man borde. Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort och det är så väldigt lite jag gjorde. :,:Skynda dig älskade skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut, tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommarn slut.:,: Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort och som du kunde hjälpa mig att finna. En sommar går förbi, den är alltid lika kort, den är drömmen om den man kunnat vinna. Du kommer kanske nån gång, förr n skymningen blir blå, innan ängarna är torra och tomma. Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på något sätt att få allting att blomma. :,: Skynda dig Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr, det är för sent för att undra och leta. Jag älskr kanske mindre, än vad jag gjorde förr men mer än du nånsin får veta. Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust och hör vågorna villsamma vandra. En enda sak är viktig och det är hjärtans lust och att få vara samman med varandra. :,: Skynda dig Syyslaulu Kotimatka pitkä niin. ei vastaantulijaa, illat sammuvat kylmään hämäryyteen. Jo tule lohduttamaan, synkkä mieli pujahtaa syksyiltani yksinäisyyteen. Kas, pimeähän saa sitä ajattelemaan, mitä muuten en muistaisi lainkaan. Nyt muistan miten paljon mä tehdä tahdoinkaan, miten vähän siitä aikaan mä sainkaan :,: Kiirehdi rakkain, jos rakkaus kutsuu, päivän ei hetket niin pitkiä lie. Suo valon syttyä, yö kohta saapuu, pois kesän kukkaset syksy vie.:,: Etsin jotain mikä meiltä unohtunut on, minkä löytää mä avullasi voisin. On kesä lyhyt niin kuin haave saavuttamaton
13 siitä mikä oisi voinut olla tosin. Kai tulet pian ennen kuin pimeään mä jään, eihän kaikki kai ole mennyt hukkaan. Jos löytäisimme toisemme silloin ehkä nään keinon, jolla vielä kaiken saamme kukkaan. :,: Kiirehdi rakkain,. Syksyn tuuli mukanaan vie kesän muistotkin, nyt jo turhaan sä kysyt minne vie tää. Nyt rakastan kai vähemmän kuin ennen rakastin, mutta enemmän kuin koskaan saat tietää. Nyt majakat me näämme, kun myrsky raivoaa, tuuli vaahtopäiden äänen tänne kantaa. Ja tärkeintä on sydämemme ääntä noudattaa ja kaikkemme toisillemme antaa. :,: Kiirehdi rakkain (Kuva: Joni Kärki) Så länge skutan kan gå Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå, om blott en dag eller två, så håll till godo ändå, för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få! Och vem har sagt att just du kom till världen, för att få solsken och lycka på färden? Att under stjärnornas glans bli purrar ut i en skans, att få en kyss eller två i en yrande dans?. Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn, höra böljornas brus och kunna sjunga! Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn och som fågeln på vågorna gunga! Och vid motorernas gång och ifall vakten blir lång, så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dång! Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå. Så tag med glädje ditt job fast du lider, snart får du vila för eviga tider! Men inte hindrar det alls att du är glad och ger hals, så kläm nu i med en verkligt sju sjungande vals! Det är en rasande tur att du lever, min vän, och kan valsa omkring uti Havanna! Om pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen med Karibens passadvind kring pannan. Klara jobbet med glans, gå i land någonstans, ta en kyss eller två i en yrande dans! Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå,
14 /Users/eijaheikkala/Desktop/Purjevene - JoniKä så länge solen den glittrar på böljorna blå. Purjehdus Kun purtta keinuttaen, käy tuuli rauhallinen ja meren aava kun kimmeltää aurinkoinen, jos vaikka vain hetkisen, niin ole kiitollinen niin moni paistetta saa tuskin pilkahduksen. Ja miten ansainneesi edes luulet sen että aina saat suotuisat tuulet ja kun on tähdissä yö, kun vahtivuorosi lyö ja joskus valssiin ja suudelmaan vaihtuu taas työ. On pelkkä sattuma vain, että kuulet ja näät meren kuohuissa laulat sekä liikut. Ja juhlapöydässä toisinaan istua saat ja lintuna laineilla kiikut. Ja kone kun jyskyttää ja joskus pitkästyttää niin muista että vain muistot pian sinusta jää. Kun purtta keinuttaen käy tuuli rauhallinen ja meren aava kun kimmeltää aurinkoinen. Sä muista silloin kun murhe sua painaa on elo vain lyhytaikaista lainaa. Se se silti estää ei saa, iloa kuohuttavaa, siis valssin pyörteissä taas kerran pyöriköön maa. On onni valtava maailmalla kulkea näin satamaan mennä tanssimaan ja juomaan. rki.jpg Kun rahat loppuvat lähdet taas aaltoa päin pelotonna käyt tuulien uomaan. Hoida taidolla työ, valvo vahdissa yö, pian valssin ja suudelman hetki taas lyö. Kun purtta keinuttaen käy tuuli rauhallinen ja meren aava kun kimmeltää aurinkoinen. Aftonfalken På ängen finns en aftonfalk röd som blod och höst, på ängen finns en aftonfalk grå som skiffer och hav. Kl, kl, kl, kl, kl, kl, en klagande röst bor i hans röst. På ängen finns en aftonfalk, grå som skiffer och hav. I havet simmar hajarna både fula och grå. I havet simmar hajarna, säg vad tänker dom på? Ingenting, ingenting, dom hugger med tand, blir kvar på land. I havet simmar hajarna, vad tänker dom på? På fjället bor en östanvind klädd i björk och i ljung. På fjället bor en östanvind blåser sin andedräkt. Låt den gå, låt den gå, där druvorna bär vita och blå. På fjället bor en östanvind blåser sin andedräkt.
15 Stanna lite längre Stanna lite längre. Vi har ännu en sång att sjunga En refräng från när vi var unga. Jag har nånting att säga dig Stanna lite längre. Vi ha ännu en skål att tömma Minnas sådant vi borde glömma. När var och en ska gå hem till sig. Man gör misstag, man går vilse, gör fel mot sig själv och mot andra För du vet så väl att vi är männ skor och vi tappar så lätt bort varandra. Inte ska vi väl sörja, för drömmen om en röd liten stuga tillsammans blev ju verklig för oss, men med andra, Så kom med mig, ge mig en dans. Stanna lite längre... Viivy vielä hetki Viivy vielä hetki. Yksi laulu on laulamatta Pari sanaa on sanomatta, kun sinut pitkästä aikaa näin. Viivy vielä hetki. Yksi malja on tyhjentämättä Lähtöitkut on itkemättä ennen kuin erkanemme kotiin päin. Me teemme virheitä, harhailemme. Mut älä anna menneiden painaa. Rakas ystävä, toisillemme me oomme ihmiset kaikki vain lainaa. Emme saa olla pahoillamme. Perunamaan ja sen punaisen tuvan saimme kumpikin tahoillamme Siis, tänään, saanko luvan? Viivy vielä hetki Sommar Solen den skiner och regnet plaskar, det betyder sommar! Fåglar och flugor och myror, maskar, det betyder sommar! Nu är vintermössan borta och byxorna för korta, vantarna har slitits ut, stövlarna för trånga - fötterna för långa - ingenting är som förut. Ekorrar och harar, bofinkar och starar, vimsar överallt omkring. Björnen i sitt ide, undrar var hand frid är fattar ingenting! Aurinko paistaa ja vettä sattaa, taitaa tulla kesä. Linnut ne laulaa ja sirkat soittaa, taitaa tulla kesä! Ud efter øl Det var en skickelig bondeman Som skulde gaa ud efter øl, Han skulde gaa ud efter øl, Han skulde gaa ud efter øl, efter øl. Efter hoppsansa, tralalala Han skulde gaa ud efter øl. Til konen kom der en ung student, mens manden var ud efter øl, mens manden var ud efter øl, mens manden var ud efter øl, efter øl. Efter hoppsansa, tralalaa Mens manden var ud efter øl.
16 Han klappad hende paa rosenkind och kyssde hende paa mund. De tro d han var ud efter øl, De tro d han var ud efter øl, De tro d han var ud efter øl. Efter hoppsansa, tralalala, De tro han var ud efter øl. Men manden stod bak ved dør n og saa hvoran det hele gik til. De trod han var ud efter øl, De tro d han var ud efter øl, De tro d han var ud efter øl, efter øl. Efter hoppsansa, tralalala, De tro han var ud efter øl. Saa skød han studenten og kaellingen med. Og saa saa gikk han ud efter øl. Og saa saa gikk han ud efter øl. Og saa saa gikk han ud efter øl. efter øl. Efter hoppsansa, tralalala, Og saa saa gikk han ud efter øl. Og sensmoralen av dette er: Tag konen din med efter øl, Tag konen din med efter øl, Tag konen din med efter øl, efter øl Efter hoppsansa, tralalaa, tag konen din med efter øl. Olutta ostamassa Yks näppärä talonpoika Tanskanmaan läks olutta ostelemaan, läks olutta ostelemaan, läks ostamaan olutta, olutta, olutta, hopsan saa, tralalallallaa, läks olutta ostelemaan. Niin tulipa taloon nuor ylioppilas, kun mies haki olutta vaan, kun mies haki olutta vaan, kun mies haki olutta, olutta, olutta, hopsan saa, tralalallallaa, kun mies haki olutta vaan. Hän emäntää poskelle taputteli ja suukon hän myös nappasi, kun mies haki olutta vaan, kun mies haki olutta, olutta, olutta, hopsan saa, tralalallallaa, kun mies haki olutta vaan Mutt mies katsoi avaimenreiästä, oli jäänytkin porstuaan. Eik olutta ostanutkaan. Eik ostanut olutta, olutta, olutta, hopsan saa, tralalallallaa, eik olutta ostanutkaan.
17 Yl oppilaan ampui ja akkansa myös ja sitt vasta läks ostamaan, läks olutta ostelemaan, läks ostamaan olutta, olutta, olutta hopsan saa, tralalallallaa, läks olutta ostelemaan. Niin muista, ett akkasi mukanas viet, kun olutta käyt ostamaan, kun olutta käyt ostamaan, käyt ostamaan olutta, olutta, olutta, hopsan saa, tralalallallaa,, kun olutta käyt ostamaan. Ellinors vise Ka e det som æ drømme om at æ en dag ska våkne opp å vite, at arbeidet æ leve med, e mykje mykje meir enn det å slite. Æ drømme om å være fri i lag med alle folkan som æ like. Æ drømme om ei anna tid da ingen folk e fattige og rike. Æ drømme om at alle dæm som trekke garnan langt der utpå sjyen skal få ei bedre tid i lag med dæm som jobbe skift på en fabrikk i byen. Og dæm som har en liten gård, nån kyr og ei gjeld dem ikkje klare. Æ drømme at dæm får en vår dæm bruke te nå meir enn det å spare. Æ drømme at vi får en vår da undertrøkkinga å jorda stanse. Ei ny tid kommer sjøl om fjellan står, og det bli like fint å jobbe som å danse. Maistjarna Ó hve létt er þitt skóhljóð og hve lengi ég beið þín, það er vorhret á glugga, napur vindur sem hvín, en ég veit eina stjörnu eina stjörnu sem skín, og nú loks ertu komin, þú ert komin til mín. Það eru erfiðir tímar, það er atvinnu þref, ég hef ekkert að bjóða, ekki ögn sem ég gef, nema von mína og líf mitt hvort ég vaki eða sef þetta eitt sem þú gafst mér það er allt sem ég hef. En í kvöld líkur vetri sérhvers vinnandi manns, og á morgun skín maísól, það er maísólin hans, það er maísólin okkar, okkar einingar bands, fyrir þér ber ég fána þessa framtíðar-lands
Kiitämme lämpimästi ActaPrintiä lauluvihkomme painattamisesta samoin kuin yrityksiä, jotka ovat tukeneet tilaisuutemme järjestämistä sekä valokuvaajia, joiden kuvia olemme saaneet käyttää. 18
19
20