Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar

Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar

Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Författare: Anna Gustafsson 2014-01-20, reviderad 2014-04-16 Rapport 2014:1 Naturvatten i Roslagen AB Norr Malma 4201 761 73 Norrtälje 0176 22 90 65 Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 2 av 41

SAMMANFATTNING... 4 INLEDNING... 5 METODIK... 5 VATTENKEMISK OCH -FYSIKALISK UNDERSÖKNING... 5 VÄXTPLANKTON... 6 BEDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS... 6 TRENDER OCH JÄMFÖRELSER MED TIDIGARE UNDERSÖKNINGAR... 8 RESULTATREDOVISNING... 8 ULLNASJÖN... 9 VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA FÖRHÅLLANDEN... 10 VÄXTPLANKTON... 11 TRENDER... 11 RÖNNINGESJÖN... 14 VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA FÖRHÅLLANDEN... 15 VÄXTPLANKTON... 16 TRENDER... 16 KÄRINGSJÖN... 18 VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA FÖRHÅLLANDEN... 19 VÄXTPLANKTON... 21 TRENDER... 21 HÄGERNÄSVIKEN... 24 VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA FÖRHÅLLANDEN... 24 VÄXTPLANKTON... 26 TRENDER... 26 EKOLOGISK STATUS... 28 VATTENKEMISKA OCH -FYSIKALISKA VARIABLER... 29 VÄXTPLANKTON... 31 SAMMANVÄGD STATUSBEDÖMNING... 32 SLUTSATSER... 34 REFERENSER... 35 Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 3 av 41

Sammanfattning Föreliggande rapport redovisar resultat av 2013 års fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar av Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken samt en bedömning av ekologisk status. Årets biologiska undersökningar omfattade enbart analys av klorofyll a som ger ett indirekt mått på växtplanktonmängden. Undersökningar och sammanställning utförtdes av Naturvatten AB på uppdrag av stadsbyggnadskontoret i Täby kommun. Bedömning av ekologisk status baseras på data från undersökningar utförda 2011-2013. Vid slutlig statusbedömning togs hänsyn även till de biologiska kvalitetsfaktorer som undersökts tidigare år (2010-2012). En sammanvägd bedömning visar på otillfredsställande status för Ullnasjön och Rönningesjön, måttlig status för Käringsjön och dålig status för Hägernäsviken. Sett till fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer uppvisade näringstillståndet en förbättring i Ullnasjön och Käringssjön, medan ljusförhållandena försämrats i Rönningsjön. I övrigt var klassningen oförändrad. Det utökade underlag som använts vid bedömningen medförde klassning till sämre status än den som redovisas av vattenmyndigheten (VattenInformationsSystem Sverige, VISS). Miljötillståndets utveckling sedan undersökningarna inleddes på 90-talet visar glädjande nog på statistiskt säkerställda trender av minskad fosforoch klorofyllhalt i Ullnasjön och minskad fosforhalt i Rönningesjön. Det senaste decenniet finns indikationer på förbättrade förhållanden i Ullnasjön (minskad kväve- och klorofyllhalt, ökat siktdjup) medan Rönningesjön generellt sett tycks oförändrad. För Hägernäsviken finns tendenser till en försämring (ökande klorofyllhalt, minskat siktdjup). Ingen av dessa trender är statistiskt säkerställd och utvecklingen under senare tid måste alltså betraktas som osäker. Slutsatsen av de statusbedömningar och trendanalyser som utförts är att det krävs omfattande och omedelbara åtgärder för att inom utsatt tid uppfylla miljökvalitetsnormerna för vattenförekomsterna Ullnasjön och Hägernäsviken och komma tillrätta med den övergödningsrelaterade problematik som dessa vatten drabbats av. Åtgärder krävs också för att Rönningesjön ska uppnå god status. För att öka kunskapen om den sparsamt undersökta Käringsjön är det önskvärt med kompletterande undersökningar av biologiska faktorer samt fortsatt övervakning av sjöns fysikalisk-kemiska förhållanden. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 4 av 41

Inledning Rapporten redovisar resultat av 2013 års biologiska och fysikaliskkemiska undersökningar av Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken samt en bedömning av ekologisk status baserad på den senaste treårsperioden. Årets biologiska undersökningar omfattade enbart analys av klorofyll a som ger ett indirekt mått på växtplanktonmängden. Vid slutlig statusbedömning togs därför hänsyn även till de biologiska kvalitetsfaktorer som undersökts tidigare år (2010-2012). Undersökningar och sammanställning utförtdes av Naturvatten AB på uppdrag av stadsbyggnadskontoret i Täby kommun. Syftet med undersökningarna är att ge en beskrivning och bedömning av sjöarnas och vikens nuvarande ekologiska status och miljötillståndets utveckling över tid. Resultaten utgör också ett bra underlag för bedömning av eventuella åtgärdsbehov för att uppnå en god miljökvalitet. Metodik Vattenkemisk och -fysikalisk undersökning Undersökningen omfattar provtagning och analys av yt- och bottenvatten i Ullnasjön, Rönningesjön och Käringsjön samt Hägernäsviken. Provtagningspunkternas ungefärliga lägen visas i figur 1. Provtagning utfördes vinter (februari), vår (maj), sommar (augusti) och höst (oktober). I fält registrerades siktdjup och temperatur- och syrgasprofiler från yta till botten (med en Multi 340i). I Hägernäsviken mättes även salthaltsprofilen. Yt- och bottenvattenprover togs med Ruttnerhämtare och analyserades med avseende på ph, alkalinitet, konduktivitet, absorbans, grumlighet, ammoniumkväve, nitrit- och nitratkväve, totalkväve, fosfatfosfor och totalfosfor. Provtagning och fältmätningar utfördes av Naturvatten AB. För övriga analyser svarade Erkenlaboratoriet som sedan 1992 är ett ackrediterat laboratorium. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 5 av 41

Figur 1. Karta över delar av Täby kommun med provtagningsstationernas ungefärliga lägen markerade (röda cirklar). Växtplankton Till skillnad från föregående år omfattade inte 2013 års program fullständig planktonanalys, utan enbart analys av klorofyll a som är ett indirekt mått på växtplanktonbiomassa. Klorofyll a analyserades vår, sommar och höst i ytvatten. Bedömning av ekologisk status Bedömning av sjöarnas och vikens ekologiska status utfördes i enlighet med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). Statusbedömning utförs genom klassificering av ett antal kvalitetsfaktorer och fokuserar för sjöar på de biologiska parametrarna växtplankton, makrofyter, bottenfauna och fisk, och för kustvatten på växtplankton, makroalger och bottenfauna. Ekologisk status fastställs genom jämförelser mellan uppmätta värden och referensvärden som vanligen är objektspecifika och beräknade. Slutligen utförs en sammanvägning av de olika bedömningarna, där de biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst. Principen är att den kvalitetsfaktor som indikerar sämst status är styrande. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 6 av 41

För att en sjö eller ett havsområde ska bedömas till god ekologisk status krävs att både biologiska och fysikalisk-kemiska faktorer ger stöd för denna bedömning. Med undantag för analys av klorofyll a omfattade 2013 års undersökningar av Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken enbart fysikalisk-kemiska analyser och statusbedömningar baseras på detta underlag. Rapporten presenterar dock även biologiska statusbedömningar från tidigare år. Sjöar För sjöarna baserades bedömningen av siktdjup och totalfosfor på treårsmedelvärden (2011-2013, Käringsjön 2012-2013). För syrgas användes lägsta registrerade halt under samma period. Referensvärden för totalfosfor och siktdjup i sjöarna erhölls från Länsstyrelsen i Stockholms län (http://www.viss.lansstyrelsen.se/referencelibrary/51302/lstab_allmä nna_förhållanden_småsjöar_referensdokument_110908.xls) och jämfördes med uppmätta värden enligt ovan. Referensvärden för syrgas beräknades enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder utifrån uppskattade mättnadskoncentrationer vid vårcirkulationens slut, medeltemperatur i hypolimnion (djupvattenskiktet), hypolimniontjocklek samt tid mellan skiktningens början och provtagning. Denna beräkning resulterade dock i orimligt låga värden. Detta beror på brister i bedömningsgrunderna vad gäller grunda sjöar utan stabila skiktningar (personlig kommunikation, Lars Sonesten, medförfattare till bakgrundsrapport för bedömningsgrunder för syrgas). Sjöarna klassificerades därför enbart baserat på lägsta registrerade värden under perioden 2011-2013. Försurning klassificeras med hjälp av det så kallade MAGIC-biblioteket vilket kräver underlagsdata i form av bland annat halter av sulfat, klorid, kalcium och magnesium. Eftersom denna typ av underlag saknas, kan ingen regelrätt försurningsklassificering utföras för sjöarna, men med ledning av sjöarnas höga ph-värden och goda buffertförmåga klassificerades de till hög status. Bedömning av klorofyllhalt ger en indikativ statusbedömning för växtplankton. Referensvärden för klorofyll a erhölls från Länsstyrelsen i Stockholms län (http://www.viss.lansstyrelsen.se/referencelibrary/51302/lstab_allmä nna_förhållanden_småsjöar_referensdokument_110908.xls. Hägernäsviken För Hägernäsviken baserades bedömningar av siktdjup på treårsmedelvärden (2011-2013) från augusti och salthaltsrelaterade referensvärden (typområde 24). Syrebalans klassificerades under Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 7 av 41

antagandet att viken återkommande drabbas av säsongsmässig syrgasbrist, så som indikeras av tidigare mätdata. Klassificeringen utfördes därefter baserat på lägsta registrerade halt under perioden 2011-2013. Näringsämnen klassificerades genom sammanvägning av ekologisk kvot beräknad för vintervärden för parametrarna totalfosfor (TP), totalkväve (TN) samt löst oorganiskt kväve (DIN) och fosfor (DIP) och sommarvärden för TP och TN. Sommarvärden baserades på medelvärden från augusti för åren 2011-2013, och vintervärden på medelvärden för februari-mars motsvarande år. Klassificeringen ska enligt bedömningsgrunderna baseras på prover från den övre vattenmassan, men utfördes i detta fall på prover från ytskiktet (0,5 m), vilket möjligen kan medföra en sämre klassning än den verkliga. De olika parametrarnas ekologiska kvot beräknades med hjälp av en excelapplikation som tillhandahålls av Naturvårdsverket (http://www.naturvardsverket.se/sv/arbete-med naturvard/vattenforvaltning/handbok-20074/). För klorofylla a baserades bedömningen på treårsmedelvärden (2011-2013) från ytskiktet, definierat som en halvmeters djup, i augusti, och salthaltsrelaterade referensvärden. Beräkning av ekologisk kvot utfördes med hjälp av Naturvårdsverkets excelapplikation (http://www.naturvardsverket.se/sv/arbete-med naturvard/vattenforvaltning/handbok-20074/). Trender och jämförelser med tidigare undersökningar Övervakningsprogrammet omfattar årliga undersökningar av vattenkemiska och fysikaliska variabler och 2013 års resultat kommenteras med hänvisning till föregående års resultat. För totalfosfor, totalkväve, siktdjup och klorofyll analyserades trender och signifikansnivån i utvecklingen över tiden med Pearson s korrelationskoefficient med tillhörande sannolikhetsvärde (p). Signifikansnivån redovisas med asterisk/-er (*p<0,05, **p<0,01, ***p<0,001). Analysen baserades på augustivärden från den senaste 10- årsperioden (2004-2013). För Käringsjön som enbart undersökts 2002 och 2012 samt 2013 är dataunderlaget för litet för att tillåta statistisk analys. Resultatredovisning Resultat av vattenkemiska och fysikaliska undersökningar redovisas separat för Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken. Därefter redovisas bedömningar av ekologisk status för enskilda variabler och slutligen en sammanvägd statusbedömning. Oavrundade vattenkemiska och fysikaliska analysresultat redovisas i bilaga 1. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 8 av 41

Ullnasjön Ullnasjön är en naturligt näringsrik och numera övergödningsdrabbad slättsjö belägen i Täby, Österåker och Vallentuna kommuner. Sjöns yta är 2,96 km 2 och max- och medeldjupet uppgår till 4,7 meter respektive 3,0 meter. Vattnets teoretiska omsättningstid är 3 år och 4 månader. Avrinningsområdet omfattar 16,7 km 2 och domineras av skog som utgör nära 59 procent av markanvändningen, figur 2. Drygt 18 procent av avrinningsområdet upptas av vattenyta, främst i form av Ullnasjön och i mindre utsträckning av Långsjön i nordost. Artificiella marktyper utgör cirka 13 procent och förekommer främst i form av åkermark, bebyggelse, vägar och hyggen. En betydande del av sjöns strandområden utgörs av golfbanor (Ullna GC och Arninge Golfklubb) och vid den södra stranden ligger Ullnatippen. Deponin används numera endast för schaktmassor. Markanvändning Ullnasjöns aro Vattenyta Skog Öppen mark Åkermark Hygge Bebyggelse Figur 2. Djupkarta över Ullnasjön samt markanvändning och avrinningsområdets geografiska avgränsning. Ullnasjöns största inflöde är Långbroån som avvattnar Långsjön och mynnar i Sågarviken vid sjöns nordöstra strand. Vid biotopkartering av de Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 9 av 41

delar av stränderna som är belägna inom Täby kommun noterades 11 dikesliknande tillflöden (Arvidsson & Gustafsson 2009). Ullnasjön avvattnas söderut av Ullnaån som har sitt utlopp i Hägernäsviken. Vattenkemiska och fysikaliska förhållanden Temperatur och syrgas Under vintern var Ullnasjön tydligt temperaturskiktad och bottenvattnet var nära syrgasfritt, se bilaga 1. Vid övriga provtagningstillfällen vår, sommar och höst var sjön omblandad med likartad temperatur och goda syrgasförhållanden i hela vattenmassan. Både under vår och sommar uppgick syrgasmättnaden till mer än hundra procent från yta till botten vilket tyder på hög fotosyntesaktivitet i en vattenmassa under omblandning. Den högsta ytvattentemperatur som registrerades var 19,4 C (augusti). Jämfört med 2012 var syrgastillståndet likartat under sommaren. Inga rättvisande jämförelser kan göras för vinterperioden eftersom sjön 2012 var omblandad med goda syrgasförhållanden vid botten som resultat. 2011 rådde dock en liknande situation som 2013 med skiktat vintervatten och låga syrgashalter. Ljusförhållanden Siktdjupet uppmättes till 2,2 meter i februari och 0,9 meter i augusti. Jämfört med 2012 var siktdjupet något mindre under vintern och obetydligt mindre under sommaren. Det låga siktdjupet under sommaren förklaras av kraftig växplanktonproduktion. Mätningar av absorbans visar att Ullnasjön har måttligt färgat vatten. Absorbansen var tydligt förhöjd under våren, troligen i samband med hög markavrinning. Grumligheten var överlag hög och tydligt förhöjd i augusti till följd av algblomning. ph och alkalinitet Ullnasjön uppvisar som väntat neutrala till svagt basiska ph-värden och ett välbuffrat vatten med mycket god förmåga att stå emot försurning. I augusti var ph förhöjt vilket troligen förklaras av den kraftiga växtplanktonproduktion som då rådde. Näringsämnen Totalfosforhalten i ytan uppmättes i februari till 24 µg/l och var väsentligt högre, 65 µg/l, i augusti. Likartade förhållanden rådde i bottenvattnet. I jämförelse med 2012 var halterna under vintern något högre medan Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 10 av 41

sommarhalten var densamma. Vår och höst låg halterna kring 40 µg/l. Fosfatfosforhalten var mycket låg (<5 µg/l) vid yta och botten vid samtliga mättillfällen med undantag för vintern då ett mindre fosforläckage kunde iakttas från bottnarna. Liknande förhållanden rådde 2012 bortsett från den marginellt förhöjda halten vid botten. Totalkvävehalten i ytvattnet var något lägre under vintern (1100 µg/l) jämfört med sommaren (1400 µg/l). I bottenvattnet var halten den samma vid båda mättillfällena (1400 µg/l). Jämfört med 2012 var halten betydligt högre under vintern men lägre under sommaren. Halten löst oorganiskt kväve, det vill säga nitrit/nitrat- och ammoniumkväve, var högst under vinter och vår då fotosyntesaktiviteten är låg och näringsämnen tillförs genom nedbrytning vid bottnarna och från tillrinningsområdet. Halterna i ytvattnet uppmättes under vintern till 270 µg/l vilket är något högre än 2012 (150 µg/l) men betydligt lägre än 2011 (770 µg/l). Att halterna var förhållandevis låga trots den stabila temperaturskiktning som rådde under vintern kan vara ett tecken på att den externa belastningen var lägre än tidigare år. I augusti hade det växttillgängliga kvävet konsumerats och halterna låg precis som föregående år under detektionsgränsen. Växtplankton Klorofyllhalten uppmättes i augusti till 41 µg/l och var högre än 2012 (32 µg/l). Halterna var höga (15-20 µg/l) även under vår och höst. Sammantaget visar data att kraftiga algblomningar alltjämt karakteriserar Ullnasjön. Trender Miljötillståndets utveckling i Ullnasjön visas för hela undersökningsperioden (1990-2013) i figur 3-6. Under denna period har halten av totalfosfor och klorofyll glädjande nog minskat (p < 0,05, Pearson s korrelationskoefficient). Under samma period tycks siktdjupet ha ökat och totalkvävehalten minskat, men dessa trender är inte statistiskt säkerställda. Sammantaget indikerar detta att miljötillståndet har förbättrats. Den senaste tioårsperioden uppvisar stora variationer och inga statistiskt säkerställda trender. Dock ses indikationer på förbättrade förhållanden i form av minskad kväve- och klorofyllhalt och ökat siktdjup. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 11 av 41

Totalfosfor (µg/l) Totalkväve (µg/l) 2500 2000 1500 1000 500 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 Figur 3. Totalkväve i Ullnasjön augusti 1990-2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. 140 120 100 80 60 40 20 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 Figur 4. Totalfosforhalten i Ullnasjön (augusti) har minskat sedan undersökningarna inleddes 1990 (p < 0,05, Pearson s korrelationskoefficient). Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 12 av 41

Klorofyll a (µg/l) Siktdjup (m) 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 Figur 5. Siktdjup i Ullnasjön augusti 1990-2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. 140 120 100 80 60 40 20 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 Figur 6. Halten av klorofyll a i Ullnasjön (augusti) har minskat sedan mätningarna inleddes 1998 (p < 0,01, Pearson s korrelationskoefficient). Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 13 av 41

Rönningesjön Rönningesjön är en naturligt näringsrik slättsjö i Täby kommun. Sjöytan är 0,62 km 2 och strandlinjen cirka sex kilometer. Max- och medeldjupet uppgår till 4,7 respektive 2,9 meter och vattnets teoretiska omsättningstid är cirka två år. Rönningesjöns avrinningsområde omfattar 8,24 km 2 och utgörs till nära hälften av bebyggelse i form av tätort, figur 7. Skogsmark utgör knappt 30 procent av markanvändningen, följt av åker som står för cirka elva procent. Själva Rönningesjön utgör 7,5 procent av avrinningsområdet. Vid biotopkartering 2007 noterades fem tillflöden till Rönningesjön, samtliga av dikeskaraktär (Gustafsson 2008). Det största tillflödet mynnar i sjöns norra del och var kraftigt igenväxt. Ett större tillflöde vid den västra stranden försörjs huvudsakligen via en dagvattenanläggning. Tre anläggningar för omhändertagande av dagvatten finns också i själva sjön. Rönningesjön avvattnas åt sydost av Rönningeån som har sitt utlopp i Hägernäsviken. Markanvändning Rönningesjöns aro Vattenyta Skog Öppen mark Åkermark Hygge Bebyggelse Figur 7. Djupkarta över Rönningesjön. Kartan till höger visar avrinningsområdets geografiska avgränsning och ovan den redovisas markanvändningen. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 14 av 41

Vattenkemiska och fysikaliska förhållanden Temperatur och syrgas Under vintern (februari) var Rönningesjöns vattenmassa tydligt skiktad och svår syrgasbrist rådde redan från två meters djup och ner till botten. En sådan situation medför mycket svåra förhållanden för sjöns växt- och djurliv. Sjön var skiktad även i maj efter vårens omblandning. Vid detta tillfälle var syrgashalterna mycket höga (upp till 19 mg/l) och övermättnad rådde ända ner till botten till följd av hög växtplanktonproduktion. Under sommaren (augusti) var vattenmassan svagt temperaturskiktad med goda syrgasförhållanden även vid botten. Syrgasmättnaden låg något över hundra procent vilket tyder på hög fotosyntesaktivitet.vid årets sista provtagning (oktober) var Rönningesjön omblandad och genomgående väl syresatt. Årets högsta vattentemperatur uppmättes till 19,5 C (augusti). Jämfört med 2012 var syrgastillståndet vid bottnarna likartat, det vill säga tillfredsställande under sommaren, och mycket dåligt i slutet av vintern. Ljusförhållanden Siktdjupet uppmättes till 2,3 meter i februari och 1,1 meter i augusti. Jämfört med 2012 var siktdjupet större under vintern och likartat under sommaren. Det låga siktdjupet under sommaren förklaras av kraftig växplanktonproduktion. Mätningar av absorbans visar att Rönningesjön har svagt till måttligt färgat vatten och att denna variabel ligger på en relativt jämn nivå. Grumligheten var överlag hög och något förhöjd i augusti till följd av algblomning. ph och alkalinitet Rönningesjön uppvisar som väntat neutrala till svagt basiska ph-värden och ett välbuffrat vatten med mycket god förmåga att stå emot försurning. ph var troligen förhöjd vid samtliga tillfällen till följd av kraftig växtplanktonproduktion. Näringsämnen Totalfosforhalten uppmättes till cirka 40 µg/l i ytvattnet både i februari och augusti. Halten i bottenvattnet låg kring 40 respektive 50 µg/l. Växttillgänglig fosfat förekom i knappt mätbara halter vår, sommar och höst. Det tyder på att växtupptaget var stort. Under vintern fanns ett mindre förråd av fosfat i vattenmassan och till skillnad från 2012 förelåg ett fosforläckage från bottnarna, om än i begränsad utsträckning. Jämfört Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 15 av 41

med 2012 var totalhalterna i ytvattnet nu betydligt högre under vintern och lägre under sommaren. Halten i bottenvattnet var likartad. I februari uppgick totalkvävehalten till 1200 µg/l i ytan och 1300 µg/l vid botten. Under sommaren låg halten kring 1100 µg/l vid både yta och botten. Jämfört med 2012 var halten nu betydligt högre under vintern och något högre under sommaren. Halten löst oorganiskt kväve, det vill säga nitrit/nitrat- och ammoniumkväve, var hög (cirka 570 µg/l) under vintern då näringsämnen tillförs genom nedbrytning och från tillrinningsområdet. Halterna var höga jämfört med 2012, men låg på samma nivå som 2011. Under vår och sommar var det växttillgängliga kvävet helt förbrukat och halterna låg under detektionsgränsen. Efter höstombladningen uppmättes halter kring 100 µg/l. Växtplankton Klorofyllhalten i augusti uppmättes till 30 µg/l och jämförbar med den som registrerades 2011 och 2012 (28 µg/l). Trender Miljötillståndets utveckling i Rönningesjön visas för hela undersökningsperioden (1990-2013) i figur 8-11. Under denna period har totalfosforhalten glädjande nog minskat (p < 0,05, Pearson s korrelationskoefficient). Under samma period tycks även totalkväve- och klorofyllhalten ha minskat och siktdjupet ökat, men dessa trender är inte statistiskt säkerställda. Sammantaget indikerar mätningarna att miljötillståndet har förbättrats. Den senaste tioårsperioden förefaller läget vara generellt oförändrat även om variationerna delvis är stora. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 16 av 41

Totalfosfor (µg/l) Totalkväve (µg/l) 2500 2000 1500 1000 500 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 Figur 8. Totalkväve i Rönningesjön augusti 1990-2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. 140 120 100 80 60 40 20 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 Figur 9. Totalfosforhalten i Rönningesjön (augusti) har minskat sedan undersökningarna inleddes 1990 (p < 0,05, Pearson s korrelationskoefficient). Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 17 av 41

Klorofyll a (µg/l) Siktdjup (m) 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 Figur 10. Siktdjup i Rönningesjön augusti 1990-2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. 140 120 100 80 60 40 20 0 1990 1992 1994 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 Figur 11. Klorofyll a i Rönningesjön augusti 1994-2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. Käringsjön Käringsjön är en naturligt näringsfattig humös skogssjö. Sjön är mycket liten och omfattar enbart en yta av 0,0086 km 2 (0,86 hektar). Medeldjupet är 3,1 m och det största uppmätta djupet är 4,4 m. Av djupkartan som Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 18 av 41

visas i figur 12 framgår enbart delar av de våtmarker som omger sjön. Käringsjöns avrinningsområde omfattar 0,26 km 2 och domineras av skog (65%) följt av våtmark (32%). Själva Käringsjön utgör tre procent av avrinningsområdet. SMHI redovisar sjön som en del av Fjäturens delavrinningsområde. I själva verket tycks sjön sakna utloppsbäck. Skog Våtmark Vattenyta Figur 12. Djupkarta över Käringsjön. Kartan till höger visar avrinningsområdets ungefärliga geografiska avgränsning och ovan den redovisas markanvändningen. Vattenkemiska och fysikaliska förhållanden Temperatur och syrgas Undantaget hösten var den lilla Käringssjön genomgående tydligt temperaturskiktad med svår syrgasbrist från två meter och ned till botten. Liknande förhållanden förekommer naturligt i små humusrika skogssjöar som denna och bidrar i hög grad till att begränsa artrikedomen. I augusti var sjön starkt skiktad med en vattentemperatur på 19,1 C vid ytan och 6,6 C vid botten. I oktober var sjön omblandad med förhållandevis goda syrgasförhållanden som resultat. Årets högsta syrgasmättnad var knappa Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 19 av 41

80 procent. Jämfört med 2012 var syrgastillstånd och mättnadsgrader vid vinter och sommar likartade. Ljusförhållanden Siktdjupet uppmättes till endast 0,6 meter i februari och 2,0 meter i augusti. Jämfört med 2012 var siktdjupet nu betydligt mindre under vintern och större under sommaren. Det högre siktdjupet under sommaren förklaras av att växplanktonproduktionen var betydligt lägre än året innan. Mätningar av absorbans visar att Käringsjön har starkt färgat vatten och att denna variabel ligger på en relativt jämn nivå. Grumligheten uppvisade stora variationer och var hög (6,0 FNU) i oktober och låg (0,8 FNU) i augusti. En tänkbar förklaring till den höga grumligheten i oktober kan vara att det mycket lösa bottenmaterialet virvlats upp i vattenmassan i samband med höstomblandningen. ph och alkalinitet Käringsjön uppvisar neutrala till svagt sura ph-värden och ett relativt välbuffrat vatten med god förmåga att stå emot försurning. Näringsämnen Totalfosforhalten i ytvattnet uppmättes till 30 µg/l under vintern och 17 µg/l under sommaren. Det förråd av växttillgänglig fosfat (14 µg/l) som vintertid fanns i ytvattnet var förbrukat till sommaren. Totalfosforhalten i bottenvattnet låg kring 100 µg/l i februari och betydligt högre, kring 230 µg/l, under sommaren. De höga halterna i bottenvattnet förklaras av höga fosfatfosforhalter, vilka i sin tur troligen är ett resultat av hög nedbrytningsaktivitet i sjöns sediment som huvudsakligen består av organiskt material. Den högsta totalfosforhalten i ytan (54 µg/l) uppmättes i samband med höstomblandningen. I jämförelse med 2012 var totalfosforhalterna desamma under vintern men lägre under sommaren. Vid undersökningen 2002 var totalfosforhalterna i ytvattnet betydligt lägre (6-11 µg/l). De förhöjda halter som uppmättes 2012 och särskilt 2013 är något förvånande men förklaras möjligen av höga växtplanktonmängder samt frisättning av fosfat vid bottnarna. I mars uppgick totalkvävehalten till 1400 µg/l i ytan och 1600 µg/l vid botten. Under sommaren var halten betydligt lägre i ytan, kring 960 µg/l, och högre, 2100 µg/l, vid botten. Halten löst oorganiskt kväve, det vill säga nitrit/nitrat- och ammoniumkväve, var högst (cirka 200 µg/l) under vinter och höst då näringsämnen tillförs genom nedbrytning vid bottnarna och från tillrinningsområdet. Vår och sommar var det växttillgängliga kvävet i princip förbrukat och halterna låg under eller nära Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 20 av 41

Totalkväve (µg/l) detektionsgränsen. Jämfört med 2012 var totalkvävehalten i ytvattnet nu nära den dubbla under vintern och likartad under sommaren. Växtplankton Klorofyllhalten i augusti uppmättes till 5,3 µg/l vilket är cirka en femtedel av den halt som registrerades 2012 och ungefärligen motsvarar nivåerna från 2002. Den högsta klorofyllhalt som uppmättes 2013, då denna variabel för första gången undersöktes vid flera tillfällen under säsongen, förelåg under våren och uppgick till 14 µg/l. Trender Data för de tre år, 2002, 2012 och 2013, då Käringsjön undersökts (under 2000-talet) visas i figur 13-16. 2012 utmärker sig med relativt sett mycket höga totalfosfor- och klorofyllhalter som alltså åter var längre vid årets undersökning (2013). I jämförelse med 2002 tycks totalfosforhalten dock ha ökat. Över samma period tycks kvävehalten och siktdjupet ha ökat något. 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Figur 13. Totalkväve i Käringsjön augusti 2002, 2012 och 2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 21 av 41

Totalfosfor (µg/l) Siktdjup (m) 2,0 1,8 1,6 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Figur 14. Siktdjup i Käringsjön augusti 2002, 2012 och 2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. 35 30 25 20 15 10 5 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Figur 15. Totalfosfor i Käringsjön augusti 2002, 2012 och 2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 22 av 41

Klorofyll a (µg/l) 30 25 20 15 10 5 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Figur 16. Klorofyll a i Käringsjön augusti 2002, 2012 och 2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 23 av 41

Hägernäsviken Hägernäsviken är den inre norra delen av havsområdet Stora Värtan, figur 17. I Hägernäsviken mynnar Ullnaån och Rönningeån som avvattnar Ullnasjön och Rönningesjön. Figur 17. Djupkarta över delar av Stora Värtan. Provtagningspunkten i Hägernäsviken markeras med x. Punkten vid Bastuholmen ingår inte längre i provtagningsprogrammet. Vattenkemiska och fysikaliska förhållanden Temperatur, syrgas och salinitet Under vintern (mars) var Hägernäsvikens vattenmassa tydligt skiktad sett till både tamperatur och salinitet. Ytvattnet var tydligt utsötat, troligen både lokalt från Ullnaån och Rönningeån samt mer storskaligt genom Mälarens utflöde vid Norrström, med en salinitet på endast 0,7 promille Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 24 av 41

jämfört med de 2,7 promille som rådde vid botten. Trots den tydliga skiktningen var syrgasförhållandena goda. Under våren var Hägernäsviken omblandad och syrgasövermättnad (> 130 %) rådde i hela vattenpelaren till följd av kraftig algproduktion. I augusti var viken tydligt temperaturskiktad med 17,3 C i ytan och 13,7 C vid botten. Syrgasbrist rådde (min 2,1 mg/l) de båda sista metrarna mot botten. Under hösten var var skillnaderna i temperatur och salinitet små mellan yta och botten, men att vattenmassan var tydligt skiktad framgår av syrgashalterna som var generellt goda i de övre skikten (10 mg/l) men betydligt lägre vid botten (5,4 mg/l). Förhållandena (vinter och sommar) var jämförbara med de som rådde 2012. Ljusförhållanden Siktdjupet uppmättes till 3,1 meter i mars och 2,4 meter i augusti. Jämfört med 2012 var siktdjupet nu generellt mindre. Näringsämnen Totalfosforhalten uppmättes till cirka 40 µg/l i ytvattnet både i februari och augusti. Halten i bottenvattnet låg kring 40 respektive 50 µg/l. Växttillgänglig fosfat förekom i knappt mätbara halter vår, sommar och höst. Det tyder på att växtupptaget var stort. Under vintern fanns ett mindre förråd av fosfat i vattenmassan och till skillnad från 2012 förelåg nu ett fosforläckage från bottnarna, om än i begränsad utsträckning. Jämfört med 2012 var totalhalterna i ytvattnet nu betydligt högre under vintern och lägre under sommaren. Halten i bottenvattnet var likartad. I februari uppgick totalkvävehalten till 1200 µg/l i ytan och 1300 µg/l vid botten. Under sommaren låg halten kring 1100 µg/l vid både yta och botten. Jämfört med 2012 var halten betydligt högre under vintern och något högre under sommaren. Halten löst oorganiskt kväve, det vill säga nitrit/nitrat- och ammoniumkväve, var hög (cirka 570 µg/l) under vintern då näringsämnen tillförs genom nedbrytning och från tillrinningsområdet. Halterna var höga jämfört med 2012, men låg på samma nivå som 2011. Under vår och sommar var det växttillgängliga kvävet helt förbrukat och halterna låg under detektionsgränsen. Efter höstombladningen uppmättes halter kring 100 µg/l. Totalfosforhalten uppmättes i mars och augusti till cirka 25 µg/l i ytan och 40 respektive 30 µg/l vid botten. Jämfört med 2012 var halten likartad undantaget bottenvattnet i mars där den nu var lägre. Fosfatfosfor uppmättes vid samtliga tillfällen i halter under detektionsgränsen, undantaget i ytan i mars då det fanns ett mindre förråd (12 µg/l) av detta växttillgängliga näringsämne. Vid samma tillfälle förelåg också ett bottenläckage av fosfat. Jämfört med 2012 var förhållandena likartade Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 25 av 41

med undantag för att inget fosforläckage noterades från bottnarna under sommaren. I mars uppmättes totalkvävehalten till hela 1200 µg/l i ytan. Redan i maj hade halterna mer än halverats (580 µg/l) och låg sedan kvar på samma nivå vid resterade två provtagningar. Bottenhalterna i mars och augusti noterades till 720 respektive 570 µg/l. Jämfört med 2012 var halterna betydligt högre under vintern och något högre under sommaren. Ytvattenhalten av växttillgängligt kväve (DIN, nitrit/nitrat- och ammoniumkväve) var förhöjd, 440 µg/l, vintertid då fotosyntesaktiviteten normalt är låg och näringsämnen tillförs genom nedbrytning och ytavrinning. Även om halten var förhöjd förklarar det endast en mindre del vinterns mycket höga totalkvävehalt. Närvaron av fosfatfosfor och de normala mättnadsnivåerna av syrgas talar mot att den skulle bero på algblomning. Under vårens och sommarens algblomningar var halterna av växttillgängligt kväve mycket låga för att åter öka till hösten. Förhållandena var jämförbara med de som rådde 2012. Växtplankton Klorofyllhalten i augusti uppmättes till 7,1 µg/l vilket är något högre än 2012. Under våren uppmättes en extremt hög klorofyllhalt, 39 µg/l, vilket tyder på mycket kraftig algblomning. Klorofyllhalten var mycket hög (14 µg/l) även under hösten. Trender Miljötillståndets utveckling i Hägernäsviken visas för hela undersökningsperioden (1998-2013) i figur 18-21. Under denna period tycks totalkväve, totalfosfor- och klorofyllhalten minska och siktdjupet öka, men ingen av dessa trender är statistiskt säkerställda. Den senaste tioårsperioden uppvisar stora variationer där näringshalterna tycks i stort oförändrade över tid medan klorofyllhalten förefaller ha ökat och siktdjupet minskat. Denna negativa tendens är inte statistiskt säkerställd. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 26 av 41

Totalfosfor (µg/l) Totalkväve (µg/l) 800 700 600 500 400 300 200 100 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 Figur 18. Totalkväve i Hägernäsviken augusti 1998-2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. 60 50 40 30 20 10 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 Figur 19. Totalfosfor i Hägernäsviken augusti 1998-2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 27 av 41

Klorofyll a (µg/l) Siktdjup (m) 6 5 4 3 2 1 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 Figur 20. Siktdjup i Hägernäsviken augusti 1998-2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 Figur 21. Klorofyll a i Hägernäsviken augusti 1998-2013. Den indikerade trenden är inte statistiskt säkerställd. Ekologisk status I detta avsnitt redovisas bedömningar av ekologisk status baserad på 2013 års fysikalisk-kemiska undersökningar. Dessutom redovisas en samlad bedömning som beaktar samtliga undersökningar som utförts under de Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 28 av 41

senaste åren (2010-2013). Samtliga bedömningar är utförda enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). Figur 22 visar de fem olika statusklasserna som används enligt vattendirektivet. Figur 22. Benämning och färgkoder för de fem statusklasser som används enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007). Vattenkemiska och -fysikaliska variabler En sammanställning av ekologisk status baserad på vattenkemiska och fysikaliska variabler redovisas för sjöarna och Hägernäsviken i tabell 1. De bedömningar för näringsämnen och siktdjup i sjöar som presenteras i tabellen baserar sig på de referensvärden som numera används av länsstyrelsen och vattenmyndigheten (se metodikavsnittet). För näringsämnen i Hägernäsviken visas även en bedömning med uppdelning på säsong och enskilda variabler i tabell 2. Motsvarande säsongsuppdelade klassning för sötvatten omfattas inte av bedömningsgrunderna. Klasserna anges med färger enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Tabell 1. Ekologisk status för Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken bedömt genom klassificering av vattenkemiska och fysikaliska variabler enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007) och med de referensvärden för sjöar som myndigheterna nu tillämpar. Klassificeringarna baseras på medelvärden för perioden 2011-2013, undantaget syrgas som baseras på lägsta årsminimivärden under samma period. För Käringsjön baseras bedömningen på data från 2012 och 2013. Variabel Ullnasjön Rönningesjön Käringsjön Hägernäsviken Siktdjup Syrgas Näringsämnen Försurning underlag saknas Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 29 av 41

Tabell 2. Ekologisk status för näringsämnen i Hägernäsviken med uppdelning på säsong och variabler enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007). Klassificeringarna baseras på medelvärden för perioden 2011-2013. Variabel Näringsämnen sammanvägd Totalfosfor Totalkväve DIP DIN vinter Hägernäsviken sommar Siktdjup används som en samlingsparameter för bedömning av ljusförhållandena vilka främst påverkas främst av växtplankton och andra partiklar, samt i sjöar och mynningsområden också av humusämnen. Vattnets ljusgenomsläpplighet har en avgörande roll för i vilka delar av ekosystemet fotosyntes kan ske. Dubbla siktdjupet ger ett ungefärligt mått på kompensationsdjupet, det vill säga det djup under vilket fotosyntes inte kan förekomma. Bedömning av siktdjup indikerar otillfredsställande status för Ullnasjön och Rönningesjön och måttlig status för övriga vatten, se tabell 1. Det innebär en försämring för Rönningesjön jämfört med perioden 2010-2012 och i övrigt en oförändrad klassning. Syretillståndet varierar främst beroende på produktionsförhållandena och den organiska belastningen men beror också av vindpåverkan och temperaturen vilken påverkar syrets löslighet. Syresituationen är vanligen sämst i slutet av stagnationsperioderna under sommar och vinter, då för många organismer kritiska förhållanden kan förekomma. I samband med algblomning kan betydande dygnsvariationer i syrgashalt förekomma, särskilt i ytvattnet. Vattnets syretillstånd är av vital betydelse för mikrobiella och kemiska processer i ekosystemet liksom för den biologiska strukturen. Baserat på de lägsta registrerade värden under perioden 2011-2013 bedömdes syretillståndet motsvara dålig status i sjöarna och måttlig status i Hägernäsviken. Det innebär en oförändrad bedömning jämfört med föregående period (2010-1012). Näringsämnen uppvisar otillfredsställande status för Hägernäsviken, måttlig status för Ullnasjön och Rönningesjön och hög status för Käringsjön, se tabell 1. Jämfört med föregående period (2010-2012) innebär det en förbättring för Rönningesjön och Käringsjön och i övrigt oförändrade förhållanden. Uppdelat på säsong för Hägernäsviken var status otillfredsställande både vinter och sommar, se tabell 2. Det innebär en försämring under sommaren jämfört med föregående period. Sett till enskilda variabler bedömdes Hägernäsvikens totalfosforhalter motsvara måttlig status under vintern och otillfredsställande under sommaren. Även DIP (löst oorganisk fosfor) låg i måttlig status under vintern. Totalkväve och DIN (löst oorganiskt kväve) motsvarade dålig status under vintern. Under sommaren låg totalkvävehalten dock på en nivå som motsvarar måttlig status. Sett till denna säsongsuppdelning var förhållandena Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 30 av 41

oförändrade jämfört med föregående period, med undantag för totalfosfor vintertid där läget var förbättrat. Försurning kunde inte bedömas enligt bedömningsgrunderna eftersom underlagsdata saknades. Mätningar i Ullnasjön och Rönningesjön visar dock på höga ph-värden och god buffertförmåga. Kalkhaltiga jordarter i de aktuella områdena medför att risken för försurning är liten. För Käringsjön visar data från 2013 på svagt surt vatten vilket är naturligt för en myrsjö som denna. Växtplankton Växtplankton har stor betydelse i näringsväven som producenter av organiskt material och syre, som föda för betare och genom utsöndring av löst organiskt material som näringsresurs för mikroorganismer. Alger svarar snabbt på förändringar i vattenkvalitet, i sjöar vanligen främst på fosfor eller förhållandet mellan fosfor och kväve. Förändrad näringsstatus kan redan efter någon vecka ses som förändringar i artsammansättning och total förekomst. En sammanställning av ekologisk status för växtplankton visas för Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken i tabell 3. För sjöarna baseras bedömningen på totalbiomassa, andel cyanobakterier och trofiskt planktonindex (TPI) för 2010-2012 eftersom dessa variabler inte omfattades av 2013 års program. Klorofyll kan användas för att få en indikation på status i de fall data från växtplanktonanalys saknas och redovisas parallellt med övriga bedömningar. För 2013 finns enbart klorofylldata att tillgå. Även för kustvatten utgår bedömningen enbart från klorofyllhalt. Observera att bedömningarna för Käringsjön bör betraktas som osäkra eftersom baseras på data från endast ett år och inte ett medelvärde av tre år i enlighet med bedömningsgrunderna. Statusklasser anges med färger enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Tabell 3. Ekologisk status för Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken bedömt genom klassificering av växtplankton enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007). Klassificeringarna baseras på medelvärden för perioden 2010-2012 undantaget Käringsjön som klassats med data från 2012. Bedömningen av klorofyll baseras på data för 2011-2013, undantaget Käringssjön som klassats med data från 2012 och 2013. Variabel Ullnasjön Rönningesjön Käringsjön Hägernäsviken Växtplankton sammanvägd Biomassa Andel cyanobakterier TPI Indikativ Klorofyll Uppnår ej god Uppnår ej god Uppnår ej god Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 31 av 41

En sammanvägd bedömning för växtplankton visar otillfredsställande status för Ullnasjön och Rönningesjön och måttlig status för Käringsjön och Hägernäsviken. I de båda första sjöarna uppvisar alltså växtplanktonsamhället tecken på kraftig näringspåverkan, medan påverkan är mindre uttalad i övriga vatten. Sett till korofyllhalt är tillståndet oförändrat jämfört med 2011. Eftersom fullständig plankonanalys inte utfördes 2013 kan inga jämförelser göras sett till övriga variabler. Sammanvägd statusbedömning En sammanvägd bedömning av ekologisk status i sjöarna och Hägernäsviken redovisas i tabell 4. Bedömningarna har utförts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007) men med referensvärden som erhållits från länsstyrelsen. Klassningen baseras på resultat av undersökningar utförda 2011-2013 undantaget Käringsjön där enbart data från 2012 och 2013 funnits att tillgå. En sammanvägd bedömning av ekologisk status enligt principen sämst styr visar otillfredsställande status för Ullnasjön och Rönningesjön, måttlig status för Käringsjön och dålig status för Hägernäsviken. Syrgas gavs inte någon utslagsgivande roll i den sammanvägda bedömningen av fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer eftersom referenvärden och därmed bedömningen i stort i viss mån är osäker. Tabell 4. Bedömning av ekologisk status för Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007). Bedömningarna baserar sig på undersökningar 2011-2013 (undantaget Käringsjön) och redovisas som sammanvägd bedömning samt separat för underliggande kvalitetsfaktorer. Provfiske genomfördes 2010 av dåvarande Fiskeriverket, makrofyter och bottenfauna undersöktes av Naturvatten 2010 respektive 2009 och 2012. Ekologisk status Ullnasjön Rönningesjön Käringsjön Hägernäsviken Sammanvägd Biologiska kvalitetsfaktorer Växtplankton 2010-2012 1 Makrofyter 2010 Fisk 2010 Bottenfauna 2009 resp 2012 Fysikaliska-kemiska kvalitetsfaktorer 2 Siktdjup 2011-2013 Syrgas 2011-2013 Näringsämnen 2011-2013 Försurning 2011-2013 underlag saknas 1 För 2013 finns enbart klorofylldata. För denna variabel medger bedömningsgrunderna inte någon särskiljning av klasserna måttlig/otillfredsställande/dålig status. Baserat på medelvärden av klorofyllhalter 2011-2013 kan bedömning endast göras till sämre än god status. Redovisad bedömning för växtplankton baseras därför på data från de fullständiga växtplanktonanalyser som utfördes 2010-2012. 2 Syrgas gavs inte någon utslagsgivande roll i den sammanvägda bedömningen av fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer eftersom referenvärden och därmed bedömningen i viss mån är osäker. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 32 av 41

För Ullnasjön var växtplankton och bottenfauna utslagsgivande vid den slutliga klassningen till otillfredsställande status. Vattenväxter (makrofyter) indikerade ett något mindre påverkat tillstånd, nämligen måttlig status. Med undantag för försurning indikerar de undersökta fysikalisk-kemiska variablerna måttlig, otillfredsställande eller dålig status. Syrgasförhållandena var dåliga men syrgas gavs inte någon utslagsgivande roll i den sammanvägda bedömningen av fysikaliskkemiska kvalitetsfaktorer eftersom referenvärden och därmed bedömningen i stort i viss mån är osäker. I Rönningesjön är det växtplankton som är styrande för bedömningen till otillfredsställande status. Både vattenväxter och bottenfauna indikerar måttlig status motsvarande ett mindre påverkat tillstånd. Liksom för Ullnasjön indikerar de undersökta fysikalisk-kemiska variablerna måttlig, otillfredsställande eller dålig status. Syrgasförhållandena gavs inte någon utslagsgivande roll. Käringsjön bedömdes ha måttlig status baserat på växtplankton som är den enda biologiska variabeln där aktuella data finns tillhands. De fysikalisk-kemiska variablerna klassas sammantaget till måttlig status med ledning av siktdjup. Näringsnivåerna indikerar hög status. Syrgasförhållandena motsvarar dålig status. Denna variabel gavs dock inte någon utslagsgivande roll eftersom syrgashalten i sjöns bottenvatten periodvis kan förväntas vara mycket låg av naturliga skäl, och att bedömningen därför kan anses vara missvisande. Hägernäsviken bedömdes ha dålig status baserat på bottenfauna. Växtplankton visar på ett något mindre påverkat tillstånd, nämligen måttlig status. Fysikalisk-kemiska variabler indikerar otillfredsställande status, baserat på näringsämnen. Den slutliga statusbedömningen baserar sig på biologiska kvalitetsfaktorer. Eftersom denna typ av variabler inte undersöktes 2013 är det inte möjligt att uttala som om någon förändring i sammanvägd status. I vattenmyndighetens senaste klassning bedöms Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken/Stora Värtan ha måttlig status (arbetsmaterial 2013-11-18 respektive 2011-11-01). Det innebär en förbättring för Stora Värtan som tidigare fastställts till otillfredsställande status (beslut 2009-12-22). Myndighetens redovisning omfattar inte den lilla Käringsjön. Det utökade underlag som använts vid de bedömningar som redovisas i denna rapport medförde alltså en klassning till sämre statusklasser än de som redovisas av vattenmyndigheten (VattenInformationsSystem Sverige, VISS). Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 33 av 41

Slutsatser Trots vissa osäkerheter i bedömningarna står det helt klart att Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken är kraftigt övergödningspåverkade. Den lilla skogssjön Käringsjön uppvisar sämre än god status men är troligen påverkad endast i begränsad omfattning. Beslutade miljökvalitetsnormer för vattenförekomsterna Ullnasjön och Stora Värtan som Hägernäsviken utgör en del av, innebär att god ekologisk status ska uppnås senast 2021. Rönningesjön och Käringsjön utpekas inte som vattenförekomster, och omfattas därför inte av denna typ av miljökvalitetsnorm. Det framstår dock som rimligt att ställa motsvarande miljökrav även för dessa vatten. Miljötillståndets utveckling sedan undersökningarna inleddes på 90-talet visar glädjande nog på statistiskt säkerställda trender av minskad fosforoch klorofyllhalt i Ullnasjön och minskad fosforhalt i Rönningesjön. Det senaste decenniet finns indikationer på förbättrade förhållanden i Ullnasjön (minskad kväve- och klorofyllhalt, ökat siktdjup) medan Rönningesjön generellt sett tycks oförändrad. För Hägernäsviken finns tendenser till en försämring (ökande klorofyllhalt, minskat siktdjup). Ingen av dessa trender är statistiskt säkerställd och utvecklingen under senare tid måste alltså betraktas som osäker. Slutsatsen av de statusbedömningar och trendanalyser som utförts är att det krävs omfattande och omedelbara åtgärder för inom utsatt tid komma tillrätta med den övergödningsrelaterade problematik som Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken drabbats av. För att öka kunskapen om den sparsamt undersökta Käringsjön är det önskvärt med kompletterande undersökningar av biologiska faktorer samt fortsatt övervakning av sjöns fysikalisk-kemiska förhållanden. Ullnasjön, Rönningesjön, Käringsjön och Hägernäsviken 2013 Sidan 34 av 41