Författare: Svea Assarsson Rymdresan PS: Läs inte boken på kvällen.
Kapitel 1 Huvudpersonen Jag heter Frooogi. Jag är 2 år. Jag har 2 stora ögon. Ett grönt öga och ett rött. Jag är hel grön med några svarta sprickor. Jag har 2 gula armar med lite grönt på. Min mun är stor och röd. Jag kan bara prata rymd språket men jag har lärt mig lite svenska när jag var på jorden. Min röst är lite ljus och väldigt knäpp. Jag blir ledsen om någon slår mig. Jag blir glad om någon vill leka med mig. Jag blir rädd om någon skrämmer mig. Jag blir förvånad om någon ringer mig och det inte är någon från våran galax. Jag gillar glass. Jag gillar inte dumma rymdvarelser. Min favorit mat är glass. När jag blir stor vill jag bli astronaut. Jag kan äta glass. Jag blir lycklig av mina kompisar. Jag är rädd för rymdskepp för dom är så stora. Jag har en hemlighet som ingen vet det är att jag föddes inte med mina sprickor.
Mitt intresse är rymdboll det är en boll som man sparkar på. Jag bodde på Saturnus. Alla i Vintergatan är mina kompisar. Min mamma och min pappa och min släkt är fast på Saturnus. Jag går på rymddagiset Stjärnan. När jag var liten så åt jag glass med min familj på sommarn det är ett bra mine. Min idol är Rymd-Elvis. Kapitel 2 Brevet. En dag låg det ett brev i min brevlåda.jag blev förvånad. Ingen brukar skicka brev till mig. Jag läste det stod: Jag behöver din hjälp. Med att förstöra Saturnus ringar så alla på Saturnus kan leva utan att behöva bara vara på Saturnus. För Sirka 2 år sedan så kom en meteorit och krascha på Saturnus så det blev ringar. Ringarna snurrar så fort så det blir som man är i en glas skål. Jag är också på Saturnus!!!!! Hoppsan jag glömde presentera mig jag heter Korven. Hej då! Hoppas du kan hjälpa oss.
Kapitel 3. En annan plats Jag tänkte att jag skulle hjälpa dom. Så jag började bygga ett slags skepp. Det tog dagar att bygga det. Äntligen sa Frooogi. Jag är klar! Nu måste jag åka iväg. När jag kom fram till Sarturnus så kom jag på vad de stod i brevet det stod att ringarna snurra så fort så att det blev som jag var i en glas skål. Men är inte det ett hål sa jag till mig själv. Jo det är det ju sa jag. Så jag hoppa ner det såg inte ut som för. Jag bodde här för sirka 1 år sedan. Jag såg blod på marken. I I blodet låg en kniv. Jag blev rädd. Jag vände mig om. Och jag hörde något så jag vände mig om till andra sidan. Kniven var borta. Jag såg en skugga långt bort och en kniv skugga. Jag såg ett stort nerbrunnet hus. Jag hörde rop på hjälp. Jag kollade mig omkring ingen var där. Jag skrek ingen svarade. Det luktade onska. Jag kom försent för att rädda dom trodde jag. Jag ser många träd de ser läskiga ut. Jag känner något som är hårt. Det var ett stort stort läskigt träd. Inte vilket träd som helst utan en björk. Jag som är allergisk mot pollen. Jag ser personen med kniven han kommer sakta närmre. Kapitel 4 En annorlunda vän Han med kniven kom närmare. Plötsligt stod den märkliga varelsen med kniven framför mig. Han sa: - Hej jag heter Korven! Förlåt om jag skrämde dig. Jag jobbade nyss på en affär men affären började brinna. Jag tog med mig tomat juice men jag tappade juicen. Jag hade också en kniv i fickan för att skära tomater. - Nu kommer jag ihåg dig. Du skickade ett brev till mig där det stod att det var från korven, det är väl du? frågade jag med en konstig röst. Korven sa: - Så klart jag är Korven. Vem skulle jag annars vara? Jag svarade inte. - Ska jag berätta mer om problemet? Frågade Korven. - visst, sa jag. Korven viskade i mitt öra att inga kunde komma ut härifrån. Det finns också ont om mat. - Vi vill kunna vara här men ändå kunna komma ut sa Korven med en ledsen röst. -Förresten hur kom du hit? frågade Korven. -Jag hittade ett stort hål, svarade jag med en konstig röst. -Varför sa du inget? sa Korven med en glad röst. - Jag vet inte varför jag inte sa något, sa jag med en lite rädd röst. - Kom, vi går till hålet, sa Korven. - Vilket håll? frågade Korven. - Vänster nej höger nej vänster ja höger nej jo, sa jag med en konstig röst.
- Vi går, sa Korven. - Okej, sa jag. Vi gick och gick och gick tillslut visste vi inte var vi var. - Du korven jag kommer nog inte kunna hjälpa dig, sa jag med en ledsen röst. - Nu är du också fast,sa korven. - Vi löser det imorgon, sa jag. Men inombords kändes allt hopplöst. Jag var uppe hela natten och tänkte, men allt var meningslöst. Kapitel 5 Mitt updrag Rätt som det var så tänkte jag att Korven hittade väl till Mat på ett silver fat. Det var restaurangen som Korven jobbade på. Jag frågade Korven: - Korven vet du var Mat på ett silver fat ligger? - Så klart, man svänger bara vänster och höger och vänster igen så är man framme, sa Korven förvånat. Är du hungrig? - Nej! Men jag ska hjälpa dig att hitta hålet, sa jag. - Men hålet var ju hitåt, eller? sa korven förvånat. - Nej!!!!! Jag trodde det, sa jag. - Mmmmm, sa Korven långsamt. -Nej!! Protesterade jag. Ska jag hjälpa dig eller inte? Korven svarade: - Visst. Jag börja prata om planen. - Om vi går till restaurangen så kan jag hjälpa er. Korven sa: -Okej! Vi gick och gick och gick och gick och gick och sprang tillslut var vi framme. - Att jag kom därifrån. Och där var hålet. Jag såg att ringarna var snabbare än förut. Korven har inte du en alkemi kniv i fickan? - Så klart jag har,sa Korven. - Ringarna tål inte alkemi, om du håller kniven vid ringarna så försvinner den nog. - Vi testar,sa jag. Nu testar jag. Det funkade. - Äntligen är uppdraget slutfört och det måste firas. Mat på ett silver fat
Kapitel 6 Det stora firandet - Äntligen så är vi färdiga med dekorationerna, sa jag med en trött och glad röst. Tårtan ser fin ut, den är regnbågs färgad med några silver färjade chokladbitar på. Vi hade ställt fram swimmingpoolen och fyllt den med vatten. Jag kliade mig i huvudet. - Nu kan jag ju bo här på Saturnus. Jippi hippi jippi!!!!! -Vi har glömt att göra inbjudningskort,sa korven stressat. - Jag gjorde inbjudningskorten ju. Jag har redan delat ut dom. - Lovar du det? sa korven. - Jag lovar. Jag bjöd Nonepoptotunonisos Bobbo Gamlemannen och Gunnhild och Sira jag bjöd också Deimos. Nu kom alla gäster. Deimos började titta på tårtan sen gick han och badade. Jag viskade: - Korven, Deimos gillar nog tårta. Vi festade hela natten. Nu har alla gäster gått hem. - Korven jag måste hem och hämta mina grejer för jag ska ju flytta hit, hänger du med?sa jag glatt. -Japp,sa korven. - Vi drar, sa jag. Nu är vi framme. Korven sa: - Du Frooogi det ligger ett nytt brev i din brevlåda.