EUROPAPARLAMENTET 2004 ««««««««««««2009 Utskottet för kultur och utbildning 14.3.2005 ARBETSDOKUMENT om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktiv 89/552/EEG Television utan gränser, ändrat genom direktiv 97/36/EG, för perioden 2001 2002 Utskottet för kultur och utbildning Föredragande: Henri Weber DT\559226.doc PE 355.551v01-00
1. Kommissionens meddelande om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktivet Television utan gränser I artikel 4.3 i direktivet Television utan gränser föreskrivs att en särskild rapport skall utarbetas om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktivet. Enligt dessa båda artiklar, som behandlar främjande av distribution och produktion av tv-program, skall programföretagen när så är möjligt reservera en övervägande del av sin sändningstid för europeiska produktioner och 10 procent av sin sändningstid eller 10 procent av sin programbudget för europeiska produktioner skapade av producenter som är oberoende av programföretagen. Kommissionen övervakar tillämpningen av artiklarna 4 och 5 och hjälper medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter i fråga om uppföljning. Kommissionen ger i denna sjätte rapport sin syn på de statistiska uppgifter som de femton medlemsstaterna presenterat för referensperioden 2001 2002. De tio nya medlemsländerna kommer att beaktas i nästa tillämpningsrapport. När det gäller tillämpningen av artikel 4 noterar kommissionen tämligen positiva resultat. Med några få undantag tyder indikatorerna på att andelen europeiska produktioner ökat jämfört med föregående period. Kommissionen anser att de mål som anges i direktivet har uppnåtts. När det gäller artikel 5 kan man för första gången konstatera en genomsnittlig minskning av andelen europeiska produktioner skapade av producenter som är oberoende av programföretagen. Siffrorna ligger dock fortfarande på nivåer som överstiger den lägsta tillåtna andelen på 10 procent. Kommissionen förklarar sig nöjd med resultaten, men vid en mer ingående granskning visar sig verkligheten mer komplex: Målen i artiklarna 4 och 5 har visserligen uppnåtts, men man bör notera att det finns stora skillnader i sätten att tillämpa och tolka bestämmelserna, med följd att det inte går att ge någon rättvisande lägesbeskrivning. Föredraganden föreslår att man skall utarbeta och översända ett mer likformigt frågeformulär till medlemsstaterna, som gör det möjligt att få fram mer enhetliga resultat. Medlemsstaternas frihet att tillämpa artikel 4 (där så är praktiskt möjligt och på lämpligt sätt) borde åtminstone kompenseras genom en tillfredsställande rapportering med utgångspunkt i öppet redovisade indikatorer som skall vara exakta, genomblickbara och objektiva. Vissa medlemsstater har fortfarande inte lämnat all information, särskilt i fråga om satellit- och kabel-tv-kanaler, som ofta förbigås i de nationella rapporterna. Föredraganden betonar också behovet av en bättre uppföljningsmetod för rapporterna och av att de används för att göra en samlad bedömning av direktivet. En noggrann granskning av kvoterna visar att de till största delen fylls av nationella produktioner. Det är positivt med tanke på direktivet, men otillräckligt för inrättandet av det europeiska audiovisuella område som fortfarande väntar på att byggas upp. PE 355.551v01-00 2/6 DT\559226.doc
I det perspektivet vore det även av intresse att vissa begrepp preciserades, framför allt begreppet oberoende programföretag och begreppet europeisk produktion. Distribution och spridning av europeiska produktioner förutsätter att man utvecklar europeiska samproduktioner och gemensamma marknadsföringsstrategier. Det europeiska audiovisuella området existerar förvisso för den amerikanska marknaden, men inte för européerna själva, trots att de fortfarande har en större produktion av dokumentärfilm och fiktion. Detta har mindre att göra med språkliga och kulturella barriärer än med det förhållande att vår europeiska tv-industri varken är integrerad eller globaliserad. Föredraganden noterar vidare att det finns ett trängande behov av att få information om hur direktivet tillämpas i de nya EU-länderna. 2. Artiklarna 4 och 5 ingår i ett större sammanhang I ekonomiskt hänseende präglades 80-talet av att de offentliga tv- och radiomonopolen upphörde och av att de privata tv-kanalerna slog igenom. På det politiska och rättsliga området framhöll Europarådet televisionens sociala och kulturella betydelse (utbildning, tillgång till kultur, fri opinionsbildning, demokrati, främjande av rättsstaten och jämlikhet) i sin konvention om gränsöverskridande television från 1989. Jämsides med denna utveckling tillerkände EG-domstolen gradvis EU kompetens inom området för gränsöverskridande television, som kom att ses som en tjänsteprestation. Direktivet om television utan gränser tillkom mot bakgrund av byggandet av den gemensamma marknaden, och främjade etableringsfrihet och kulturell mångfald med utgångspunkt i gemensamma bestämmelser, åtgärder för att skydda mänsklig värdighet, konsumentskydd, skydd av minderåriga och rätt till genmäle. På 90-talet kom betal-tv, och den nya tekniken utvecklades (kabel- och satellitsändningar, teknisk konvergens, digital-tv). På det politiska området utvecklade gemenskapen ett område för rättvisa och medborgarskap samt en politisk union. Amsterdamprotokollet betonade ånyo behovet av en radio och television som kunde svara mot sociala, demokratiska och kulturella behov. I stadgan över grundläggande rättigheter och förslaget till konstitution för Europa betonades sedan den offentliga och privata audiovisuella industrins viktiga roll, utan att överföra nya befogenheter till EU. För att ligga i fas med de pågående förändringarna framhöll Europaparlamentet först 2001 och sedan 2003 att det krävdes en översyn av direktivet. Sedan ett antal månader tillbaka för kommissionen en dialog och genomför ett offentligt samråd om utarbetandet av ett nytt direktiv. Kommissionen planerar att lägga fram ett förslag till översyn i slutet av 2005. DT\559226.doc 3/6 PE 355.551v01-00
Dagens situation Det handlar i dag om att förena två dimensioner som kan synas stå i motsättning till varandra att förstärka den europeiska konkurrenskraften på en globaliserad audiovisuell marknad och att värna om programmens kvalitet och tillgänglighet. Den europeiska audiovisuella modellen bygger på en fruktbar balans mellan två hörnpelare en stark och oberoende public service i flertalet länder och en dynamisk kommersiell sektor. Dessa båda områden genererar i hög grad direkta och indirekta sysselsättningstillfällen. Modellen är en absolut förutsättning för att upprätthålla en vital produktion av god kvalitet och för att åstadkomma en bättre spridning av europeiska produktioner, men den kräver ett regelverk. Föredraganden är övertygad om att ett övergripande reflektionsarbete om översynen av direktivet inte kan undvaras om man vill lägga fram seriösa förslag om artiklarna 4 och 5, särskilt i fråga om produktion och spridning av europeiska produktioner. Europaparlamentet måste spela en central roll inom detta område. I denna för medborgarna så viktiga fråga finns det nämligen en mycket stor risk för att debatten och samrådet domineras av tv-industrin och att besluten i slutändan styrs av ekonomiska överväganden och uppgörelser mellan regeringarna. Parlamentet företräder och ger röst åt det civila samhället och medborgarna, åt föräldrasammanslutningar och konsumenter. Demokrati och insyn måste vägleda våra val. Det finns legitima frågor att ställa, och dessa måste diskuteras öppet. Svaren får inte enbart komma från experter, utan även från politiska företrädare och från oss alla i egenskap av mediekonsumenter. En hearing i utskottet för kultur och utbildning kommer att ägnas åt direktivet och alla dessa frågor sammantagna den 13 september, en vecka innan Liverpoolkonferensen som anordnas av det brittiska ordförandeskapet. Detta möte måste bli ett forum för att lägga upp strategin för den europeiska televisionen. Vi måste förse Europeiska rådet med ett fullödigt bidrag. En politisk signal full av engagemang, förslag och ambitionen att skapa en television av hög kvalitet, som borgar för mångfald och demokrati. 3. Översynen av direktivet om television utan gränser Föredraganden anser att parlamentet har uträttat ett mycket intressant arbete under föregående mandatperioder. Det gäller i synnerhet Ruth Hieronymis och Roy Perrys initiativbetänkanden. Hieronymi och Perry nämnde bland annat följande punkter, som fortfarande är aktuella och relevanta: Det krävs en översyn av direktivet, för att beakta den tekniska utvecklingen och strukturomvandlingen inom den audiovisuella marknaden. Denna översyn av direktivet, eller av rampaketet om audiovisuellt innehåll, skall grunda sig på det nuvarande PE 355.551v01-00 4/6 DT\559226.doc
direktivets övergripande principer (fri rörlighet för europeiska televisionssändningar, fri tillgång till särskilda evenemang, gynnande av europeiska produktioner och nyproduktioner av oberoende programföretag, skydd för minderåriga och den allmänna ordningen och konsumentskydd genom tydlig märkning och insyn i reklamen samt rätt till genmäle). I den digitala tidsåldern måste regelverket för den audiovisuella sektorn ta hänsyn till synergieffekter och interaktion mellan traditionell television och de nya systemen för bildoch ljudöverföring. När det gäller reklam konstaterades redan här att det i vissa europeiska länder fanns stora brister i tillämpningen av direktivets artiklar om kontroll av reklam. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de funktionshindrades tillgång till tv-program. Programmet Media Plus bör få en förstärkt roll för att stödja produktionen av europeiska tv-program. 4. Föredragandens synpunkter Det finns ett starkt samlat tryck från industrin, reklambranschen och vissa medlemsstater om att lätta upp regelverket inom det audiovisuella området. De normer som fastställs i direktivet ligger redan nu på en miniminivå och har inte alltid lyckats förhindra kommersiella avarter i vissa medlemsstater, ofta på bekostnad av programkvaliteten. Att direktivets tillämpningsområde utökas till att omfatta nya former av television får under inga omständigheter rubba det bräckliga tillstånd av status quo som med stor möda skapats kring nuvarande bestämmelser, även om det är nödvändigt att förutse hur det audiovisuella landskapet kommer att se ut 2010, då detta nya direktiv i bästa fall har trätt i kraft. Det nya direktivet måste beakta alla nya former av television utifrån en konstant strävan att hitta balansen mellan för lite och för mycket lagstiftning. För lite lagstiftning för att det inte skall vara möjligt att utan bromsande regelverk kringgå gällande lagstiftning om traditionell tv. För mycket lagstiftning för att man inte får förhindra de nya televisionsformernas tekniska och ekonomiska utveckling. En lagstiftning på olika nivåer kan därför vara ett alternativ, om den föregås av en strikt klassificering av de nya medierna. Man måste för övrigt i sammanhanget ställa sig frågande till det rimliga i den strategi som hittills har följts i gemenskapslagstiftningen och som bygger på en åtskillnad mellan innehåll och infrastruktur. Att bereda allmänheten tillgång till ett innehåll av hög kvalitet blir än mer angeläget mot bakgrund av teknikomvandlingen. Det får därför en avgörande betydelse att public service-företagen även inom de nya medierna kan fullgöra sitt uppdrag, som erkänns i fördragen. Digital kompetens. Ökningen och diversifieringen av tjänsteutbudet måste mötas genom att alla ges möjlighet att utnyttja dessa tjänster. Det är en nyckelfråga, som hänger samman med frågan om medborgarnas rättigheter. DT\559226.doc 5/6 PE 355.551v01-00
Vi måste även reflektera över mediekoncentrationen. I de båda föregående betänkandena uppmanades kommissionen att se övervakningen av mediekoncentrationen som en av sina centrala uppgifter på det audiovisuella området. Trenden går också mot ökad ägarkoncentration av medierna, såväl horisontellt som vertikalt. Utan denna övervakning och i brist på en skärpt antitrustlagstiftning på nationell nivå, kan man fråga sig om inte en sådan utveckling riskerar att skada mediernas mångfald, yttrandefriheten och den fria tillgången till information. Föredraganden förordar att förslaget om en stadga för allmännyttiga tjänster på det audiovisuella området tas upp till ny diskussion. Föredraganden föreslår att ett europeiskt år för television skall anordnas i syfte att formulera en europeisk pakt för audiovisuella medier som garanterar balansen mellan konkurrenskraft, innovation, kvalitet, kultur och mångfald. PE 355.551v01-00 6/6 DT\559226.doc