SvSkT 2012:8 sida 621 FATCA en rysare från USA Av Ulrika Hansson 1. Bakgrunden till FATCA År 2010 antog kongressen i USA lagen Foreign Account Tax Compliance Act (härefter FATCA). FATCA är en lagstiftning om kontrolluppgifter för skatteändamål och uppgiftsskyldigheten träffar i första hand utländska finansiella institut, s.k. foreign financial institutions, (FFIs). Definitionen av FFI tar sikte på kontoförande finansiella institut såsom banker eller värdepappersförvarare ( depository institution ) och företag som innehar och förvaltar tillgångar för andras räkning såsom kapitalförvaltare och investeringsfonder. Även fondmäklare och så kallade specified insurance companies, dvs. försäkringsföretag som betalar till eller som håller financial accounts omfattas av definitionen av FFI. Definitionen av FFI är enligt lagen så pass vid att den även kan omfatta rena holdingbolag, investmentbolag och riskkapitalbolag. Lagen träder i kraft den 1 januari 2013 men ska tillämpas tidigast från 2014. Olika delar av lagstiftningen träder i kraft vid olika tidpunkter. FATCA antogs som en följd av skandalen kring Union Bank of Switzerland (UBS) 2008 2009 i vilken det framkom att tusentals välbärgade amerikaner gömt undan medel i banken och på så viss undgått amerikansk beskattning av dessa. UBS-affären slutade med att UBS fick betala skadestånd till USA om 780 miljoner dollar som kompensation för uteblivna skatteintäkter. President Obama hade också i sin presidentvalskampanj 2008 utlovat hårdare tag mot skatteundandragande via utlandet ( offshore tax evasion ). Ett annat viktigt skäl till USA:s offensiv avseende inrapportering av amerikanska tillgångar utomlands är den lågkonjunktur som drabbat landet med stort budgetunderskott och hög arbetslöshet som följd. Tanken var att man med FATCA skulle kunna stärka landets finanser så att man genom en skatteväxling skulle kunna sänka arbetsgivaravgifterna och viss inkomstskatt för företag i USA för att på så vis öka företagens möjlighet och vilja att anställa och därmed minska arbetslösheten i landet. FATCA ingår således som en del i den s.k. HIRE Act från 2010 ( Hiring Incentives to Restore Employment ). Ytterligare ett argument för att genomföra FATCA är USA:s erfarenheter av att under en följd av år successivt ha skärpt kontrolluppgiftslämnandet för företag i USA och utomlands. Genom att inhämta uppgifter om olika slags inkomster vilka därefter matchas med deklarerade inkomster i USA har skatteuppbörden effektiviserats och efterlevanden av skatteregelverket ( tax compliance ) ökat från ca 50 procent till 99 procent. Erfarenheterna av det ökade uppgiftslämnandet har således varit så goda att man vidareutvecklat systemen. Ett första steg i förhållande till FFI:er togs i början av 2000- talet då USA:s skattemyndighet IRS (Internal Revenue Service) tecknade avtal med sådana institut om rapportering av dessas kunders status som US eller non-us persons för källskatteändamål. Syftet var att få fram vilka personer som skulle erlägga full källskatt på utdelning på investeringar i amerikanska värdepapper och de som med stöd av skatteavtal skulle erlägga reducerad dito, den s.k. QI-ordningen (institutet blev en s.k. Qualified Intermediary). Den som inte blev QI fick se utdelning från USA bli föremål för 30 procent källskatt istället för den källskatt som enligt skatteavtal rätteligen skulle utgå, för svenskars vidkommande, 15 procent. En fördel med QI-avtal var att FFI:erna kunde garantera sina kunders anonymitet vid uppgiftslämnandet och slapp ge ut information till andra konkurrerande institut om vilka kunder man hade. QI-ordningen tar sikte på rapportering av, i förhållande till USA, utländska personers utdelningsinkomster från amerikansk källa (amerikanska värdepapper). FATCA är ytterligare ett steg i riktningen att effektivisera skatteuppbörden i USA ( tax enforcement ) genom att samla in uppgifter om amerikanska medborgares och bosatta i USA:s (US persons) tillgångar utomlands och matcha denna information med den
information som dessa personer är skyldiga att uppge när de deklarerar i USA. Nedan beskriver jag närmare utformningen av detta system såsom detta kommer till uttryck i lagtexten i den amerikanska skattelagstiftningen samt i utkast till föreskrifter om FATCA. Jag vill framhålla att det råder olika uppfattningar om tolkningen av lagen och dess utkast till föreskrifter, och den slutliga förståelsen av FATCA är således inte klar. Jag försöker i denna artikel att beskriva principer och huvuddrag i den antagna lagstiftningen. Tyvärr används en del engelska uttryck i texten eftersom det saknas bra officiella översättningar av begreppen till svenska. 2. Vad säger FATCA? Nedan beskrivs huvuddelarna i lagen. FATCA återfinns i kapitel 4 i US Internal Revenue Code. I den ganska kortfattade lagtexten görs hänvisningar till att närmare föreskrifter ska meddelas av the Secretary. Detta görs genom en omfattande förordningstext (400 sidor) som ännu så länge endast är ett utkast, de s.k. draft regulations. Dessa innehåller utfyllande anvisningar till lagtexten. Det senaste utkastet publicerades i februari 2012 och den slutliga förordningstexten ska enligt USA komma i början av 2013. Enligt huvudregeln i lagen ska en s.k. withholding agent dra av och innehålla 30 procent skatt på withholdable payments (1) som går till ett FFI om inte detta FFI åtar sig att undersöka om de konton man har i verksamheten utgör s.k. United States Accounts. Den amerikanska lagen stadgar också att ett FFI i sin tur ska innehålla 30 procent skatt på betalningar som det institutet gör till sina kunder som är FFIs och som inte har ingått avtal med IRS i sin tur (dvs. s.k.non-participating FFIs, NFFI). Vidare ska withholding agents i USA innehålla 30 procent skatt på withholdable payments som görs till andra än finansiella institut om inte dessa betalningsmottagare förser the withholding agent med information om mottagaren har några substantiella amerikanska ägare. Se mer om vad som avses med substantiella ägare nedan. Detta kan i praktiken betyda att betalningar från USA till svenska företag som inte har meddelat den amerikanske utbetalaren om man har några substantiella amerikanska ägare eller inte, kan löpa risk att få se 30 procent av sin betalning innehållen som en skatt i USA. Åtagandet av FFI:n om åliggandena enligt FATCA ska baseras på ett individuellt avtal med den amerikanska skattemyndigheten IRS. Denna konstruktion innebär en lösning på ett vanligt problem som uppstår när stater använder sig av extraterritoriell jurisdiktion, dvs. lagstiftning som omfattar subjekt utanför det egna territoriet. När effekterna av lagstiftning som omfattar subjekt som befinner sig utanför det egna territoriet ska upprätthållas saknas ofta effektiva medel för att åstadkomma detta eftersom stater inte har rätt att utöva egen myndighetsutövning på andras territorier. För detta krävs särskilda överenskommelser mellan länder om handräckning och hjälp med indrivning såsom är fallet med exempelvis avgifter och skatter. Genom att FATCA stadgar en absolut skyldighet för utbetalande subjekt att innehålla en FATCA-skatt om FFI:erna inte rapporterar till IRS sätter detta en press på dessa FFI:er att sluta avtal med IRS. Åliggandet i lagen görs således till en avtalsförpliktelse mellan parterna med de påföljder som ett eventuellt avtalsbrott kan medföra. Valet att avstå från att ingå avtal om rapportering är i princip otänkbart eftersom ett FATCA-skatteavdrag innebär ett så stort avbräck att det inte längre blir möjligt att göra affärer i USA som är affärsmässigt hållbara. Detta bromsar institutens affärsverksamhet på ett påtagligt sätt och påverkar intäkterna negativt vilket i förlängningen kan påverka ekonomin i berörda länder. US Accounts definieras i FATCA som any financial account which is held by one or more specified United States persons or United States owned foreign entities. Begreppet specified United States person definieras i FATCA-lagstiftningen som varje United States person utom vissa subjekt såsom bolag vars aktier handlas på en etablerad handelsplats, staten USA, vissa enligt intern amerikansk rätt skattebefriade subjekt eller individuella pensionsplaner, stater i USA eller andra motsvarande offentliga institutioner, amerikansk offentligt ägd egendom m.fl. Om dylika subjekt innehar konton hos FFI:er ingår dessa konton inte bland de konton som ska rapporteras.
En US person är enligt den amerikanska skattelagstiftningen en person som är amerikansk medborgare och/eller skattemässigt bosatt i USA, en person med s.k. green card t.ex. En US owned foreign entity definieras enligt FATCA som ett utländskt företag som har en eller flera substantiella amerikanska delägare. I lagen anges att ett substantiellt ägande är lika med mer än 10 procents ägande i aktiebolag eller rätt till del av avkastning i andra former av företag. Det är endast konton som innehas av företag som inte bedriver aktiv verksamhet och dessas ägare som ska rapporteras, i syfte att spåra tillgångar som gömts undan innanför ett skal i form av en juridisk person eller motsvarande. I praktiken kan således en amerikan som är skattemässigt bosatt i Sverige enligt svenska skatteregler (obegränsat skattskyldig) omfattas av rapporteringsskyldigheten enligt FATCA. Har denna person inte deklarerat i USA i enlighet med dennes skyldigheter enligt amerikansk rätt, oberoende av om skatt skulle ha betalats där eller inte, kommer en rapportering på dessa personer enligt FATCA att kunna leda till att dessa personer kontaktas av den amerikanska skattemyndigheten. Detsamma kan komma att gälla för svenskar som innehar uppehållstillstånd i USA, s.k. green card holders, men som flyttat hem till Sverige igen. Ett financial account är enligt lagen depository accounts eller custodial acounts, dvs. i princip inlåningskonton eller förvaltar-/depåkonton och motsvarande. Men även ägarintressen i icke marknadsnoterade aktier, obligationer och försäkringar (s.k. cash value insurance contracts och annuity contracts) kan jämställas med ett financial account. Detta preciseras närmare i draft regulations. Inlåningskonton ska dock inte omfattas av definitionen om innehavaren är en fysisk person och det sammanlagda värdet på kontot inte överstiger 50 000 dollar. Det är det samlade beloppet hos flera i koncernen ingående FFI:er som ska räknas ihop, under förutsättning att instituten kan samköra och få fram ett aggregerat värde. En koncern kan innehålla flera FFI:er. I sådant fall måste samtliga ingå avtal med IRS. Om något institut inte gör det, kommer resten av företagen i koncernen som är FFI:er att räknas som non-compliant FFI:s med withholding som följd. (2) Det kan noteras att innehållandet av FATCA-skatten ska ske oberoende av om betalningen går till en US person eller en vanlig inhemsk kund i det aktuella FFI:et och oberoende av om skattskyldighet för betalningen i inkomstskattehänseende föreligger eller inte. FATCAskatten är således utformad som en straffavgift som ska tvinga FFI:er att rapportera US accounts till IRS. Exempel: En amerikansk depåbank ska föra över en utdelning på amerikanska aktier uppgående till 100 000 US dollar till en svensk bank vars kund är den faktiska betalningsmottagaren ( beneficial owner ). Den svenska banken har inte ingått något informationsavtal med IRS. Den svenska banken erhåller endast 70 000 US dollar (30 procent, dvs. 30 000 US dollar har innehållits med stöd av FATCA som en slags straffavgift/straffskatt). (I exemplet bortses från eventuell källskatt.) FATCA-skatt ska inte innehållas om FFI:et ingår ett avtal med IRS om att lämna viss information om US Accounts. Enligt avtalet åtar sig FFI:et att göra följande: a. Analysera den information man har tillgänglig eller inhämta information från sina kontohavare som kan avgöra om konton i verksamheten är US accounts. b. Följa den verifierings- eller due diligence-process som anges i närmare föreskrifter avseende identifiering av US Accounts. c. Att årligen rapportera viss information avseende sådana identifierade US Accounts till den amerikanska skattemyndigheten. d. Att innehålla en 30 FATCA-skatt på så kallade "passthru payments" ("förbipasseringsbetalningar", dvs. varje slags "withholdable payment" med ursprung/källa i USA såsom räntor, utdelningar, hyror, lön, premier och olika
slags ersättningar) till vissa trilskande kontohavare eller andra FFI:er som inte följer FATCA-regelverket och till sådana FFI:er som valt att låta andra FFI:er innehålla FATCA-skatt på dem. e. Att gå med på att lämna ytterligare information på begäran av IRS om US Accounts i verksamheten. f. Att försöka få kontohavarens medgivande om utlämnande av information om kontot om det visar sig att intern lagstiftning hindrar FFI:et att tillhandahålla informationen till IRS utan dylikt medgivande och att stänga kontot i fråga om sådant medgivande inte kan erhållas inom rimlig tid från kontohavaren. I föreskrifterna för FATCA finns närmare beskrivet hur eftersökningar och due diligenceprocessen ska gå till för såväl redan existerande konton som för nya konton som öppnas. Amerikanska medborgare eller personer som bor i USA eller som har uppehållstillstånd där ska spåras i kundregistren på grundval av s.k. US indicia, dvs. uppgifter som antyder att kunden kan tänkas vara en sådan US person. Exempel på uppgifter som ger indikation på att kontot tillhör en US person kan t.ex. vara en uppgift att en person är amerikansk medborgare, en uppgift om att en person är född i USA, en amerikansk adress eller ett amerikanskt telefonnummer. Vid öppnande av nya individuella konton ska identitet m.m. styrkas i enlighet med reglerna om penningtvätt och kundkännedom. Existerande företagskonton med en behållning som inte överstiger 250 000 dollar behöver inte undersökas förrän behållningen uppgår till över 1 000 000 dollar. Om FATCA-skatt innehålls på grund av att man vägrar att samarbeta som FFI eller som kund hos ett FFI som har ingått avtal med IRS finns endast begränsade möjligheter att korrigera den innehållna skatten med hänvisning till existerande dubbelbeskattningsavtal. 3. Vad ska rapporteras till IRS? FATCA kräver i stort att följande information rapporteras till IRS: a. Namn, adress och skatteregistreringsnummer (s.k. TIN) på varje kontohavare som är en särskild US person, och, när det gäller företagskonton som innehas av ett USA-ägt utländskt företag, namn, adress och skatteregistreringsnummer på varje substantiell ägare av företaget b. Kontonummer c. Kontobehållning eller värdet på kontot d. Bruttoinsättningar och bruttouttag eller betalningar från kontot. Närmare anvisningar hur kontobehållning och betalningar till och från kontot ska rapporteras framgår av utkastet till FATCA regulations vars slutversion förväntas i början av 2013. Skillnaden i förhållande till kontrolluppgiftslämnandet enligt svensk lag är att FATCA kräver inrapportering av fler uppgifter än vad som lämnas idag av finansiella institut enligt svensk lag. Detta gäller t.ex. kontobehållning vilken inte behöver inrapporteras enligt svensk lag. Vidare kräver FATCA att betalningar till och från kontot rapporteras, oberoende av vilka slags betalningar det rör sig om. I Sverige rapporterar banker och andra finansiella institut i lagen närmare angivna skattepliktiga kapitalinkomster och utgiftsräntor. 4. Vilka drabbas av FATCA? För att förstå konsekvenserna av rapporteringsskyldigheten enligt FATCA bör man känna till den beskattningsprincip som tillämpas av USA. Amerikansk beskattning bygger på nationalitetsprincipen. USA tillämpar också, liksom de flesta stater, källstatsprincipen för inkomster som härrör från USA. Nationalitetsprincipen innebär att skattskyldigheten grundas på medborgarskap. Medborgarna i en stat som tillämpar denna princip beskattas således för sin totalinkomst oavsett varifrån inkomsten kommer och oavsett var de är bosatta. Begränsningar i beskattningsrätten regleras i dubbelbeskattningsavtalen. I
Sverige tillämpas, liksom i många andra länder i världen, den så kallade domicilprincipen. Domicilprincipen innebär att man skattar där man har sin skattemässiga hemvist vilket är där man har sin stadigvarande bostad. Det är således viktigt att länder ingår dylika avtal med USA för att undvika dubbelbeskattning på grund av att beskattningsprinciperna överlappar varandra och att risken för dubbelbeskattning utan dubbelbeskattningsavtal med USA är stor. I Sveriges dubbelbeskattningsavtal med USA anges att USA har rätt att beskatta i de fall Sverige inte beskattar enligt avtalet. USA har möjlighet att i kraft av sin vittomfattande beskattningsprincip kräva skatt av i Sverige obegränsat skattskyldiga personer för inkomster som inte beskattas av Sverige. Uppgiftslämnandet enligt FATCA kan leda till en rapportering av konton som innehas av amerikanska medborgare i Sverige vilka bott och skattat hela sitt liv i Sverige. Det finns en risk att dessa personer hamnar i diskussion med IRS om eventuell skatteplikt i USA vilket dessa personer rimligen inte kunnat förutse. 5. FATCA i förhållande till EU En fråga som många ställde sig när FATCA antogs i USA 2010 och så småningom blev en realitet i Europa var varför inte EU agerade och tog initiativ till att för samtliga EUländers räkning komma överens med USA om ett gemensamt förhållningssätt till FATCA. EU har löpande fört en dialog med USA i FATCA-frågan men eftersom EU inte kan agera och besluta för samtliga medlemsstater i skattefrågor med mindre det finns en enhällighet i EU om vad som ska gälla har det bedömts som utsiktslöst att nå ett gemensamt avtal med USA på EU-nivå i denna fråga. Det pågår förhandlingar om förslag till ändringar i sparandedirektivet (förslag KOM(2008) 727 om ändringar i rådets direktiv 2003/48/EG) vilka skulle medföra en ökad informationsskyldighet mellan EU-länderna. Förhandlingarna har strandat på grund av att minst två av EU-länderna sätter sig på tvären. Med FATCA på plats har dock ett betydligt större steg påtvingats dessa länder i förhållande till USA. Det är dessutom så att det antagna och per 2013 förväntat genomförda EU-direktivet om administrativt samarbetet på skatteområdet inom EU (rådets direktiv2011/16/eu), det så kallade handräckningsdirektivet, stipulerar att om ett EU-land ingår ett mera långtgående avtal om administrativt samarbete än vad handräckningsdirektivet föreskriver, ska varje annat EU-land ha rätt till motsvarande informationsutbyte med landet i fråga. FATCA-avtalen kommer definitivt att driva på en spännande utveckling inom EU på detta område. 6. Utvecklingen från ensidigt uppgiftslämnande till reciproka avtal Samtidigt som USA utfärdade en ny uppsättning utkast till regulations för FATCA i februari 2012 tillkännagav USA och fem EU-länder (Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Storbritannien) i ett gemensamt uttalande publicerat på IRS hemsida den 8 februari 2012 (s.k. joint statement) att de kommit överens om att arbeta med FATCA på bilateral basis och genom ömsesidiga avtal utbyta information på grundval av FATCA. Ett starkt incitament för att diskutera bilateralt med USA var för dessa EU-länder möjligheten att få uppgifter om egna medborgares innehav i USA. Det gemensamma uttalandet innebar viktiga eftergifter från USA:s sida. USA uttalade att man avstod från att innehålla en FATCA-skatt och kräva stängning av konton som innehas av motsträviga kunder på villkor att USA fick de uppgifter man önskade från berörda länders myndigheter. Ett avtal mellan länder i enlighet med det gemensamma uttalandet mellan USA och de fem EUländerna innebär att de uppgifter FATCA kräver istället ska lämnas till de inhemska skatteverken för att därefter utbytas med USA. Genom att låta ansvaret för uppgiftslämnandet förankras i bilaterala avtal mellan länder undanröjs den riskexponering som hade blivit konsekvensen om enskilda finansiella institut hade slutit avtal direkt med IRS. Detta är en betydande lättnad. Det står dock klart att de bilaterala avtalen innebär samma omfång på uppgiftsskyldigheten som FATCA innebär och i princip samma due diligence-process för att spåra US accounts. Ett visst utrymme för särskilda nationella undantag för vissa slags subjekt och vissa produkter har dock tillskapats i
avtalet genom en särskild bilaga och tidsramarna har skjutits framåt något. Storbritannien har som första land i världen ingått ett FATCA-avtal med USA och nu påbörjas omedelbart genomförandet av avtalet i nationell rätt. Sverige har uttryckt önskemål om att också ingå avtal med USA om FATCA. Det första modellavtalet 1 kommer att följas av ett modellavtal 2 för länder vars finansiella institut väljer att ingå enskilda avtal med IRS. Detta avtal innebär att länderna förpliktar sig att tillse att ett sådant uppgiftslämnande blir förenligt med nationell rätt. Modellavtal 2 är i skrivandes stund inte publicerat av IRS. 7. Konsekvenser av FATCA och framtida utveckling FATCA har väckt protester från stater och finansiella institut över hela världen. IRS har fått ta emot kritiska skrivelser och synpunkter på denna rapporteringslagstiftning. Den största kritiken mot FATCA på internationell nivå har förutom den stora administrativa svårigheten att spåra upp US accounts i verksamheten, handlat om att finansiella institut får välja mellan att ingå enskilda avtal om uppgiftslämnande med IRS, vilka avtal i sig innebär att man kommer i konflikt med lokal lagstiftning, och att följa den lokala lagstiftningen i etableringslandet, vilket medför att affärsmöjligheterna i USA försvåras på grund av innehållandet av FATCA-skatten på betalningar från USA. I Sverige har finansbranschen konstaterat att ett avtal om uppgiftslämnande enligt FATCA med IRS är svårförenlig i förhållande till åtminstone fyra olika lagar; Lagen (2004:297) om bankoch finansieringsrörelse stadgar att det råder sekretess avseende den enskildes förhållande till sin bank (banksekretess), Skatteförfarandelagen (2011:1244) stipulerar ingen skyldighet att utge uppgifter om konton etc. till IRS, Personuppgiftslagen (1998:204) stadgar att personuppgifter endast får lämnas ut om den vars uppgifter ska lämnas ut ger sitt samtycke till detta. Samtycke ska ges på frivillig basis. En påföljd att kontot stängs med mindre samtycke ges är knappast ett samtycke på frivillig basis. Slutligen gäller enligt lagen (1995:1571)om insättningsgaranti att banker och andra finansiella institut som omfattas av insättningsgarantin är ålagda att öppna ett inlåningskonto för den som önskar. Om FFI:er måste stänga konton för motsträviga kunder kan detta strida mot rätten att inneha ett inlåningskonto. Inom EU har man hittills konstaterat att dataskyddsdirektivet (rådets direktiv 95/46/EG) på vilket personuppgiftslagen vilar, sannolikt inte medger att enskilda FFI:er går med på att lämna ut uppgifter till IRS. Med bilaterala avtal torde de flesta lagkonflikter kunna rättas till under förutsättning att intern lagstiftning ändras och att en sådan ändring är förenlig med underliggande EU-rätt inklusive fundamentala mänskliga rättigheter enligt EU-fördraget. Det kvarstår dock en rad oklarheter även med avtalslösningen och frågan blir hur uttolkningen av avtalet ska göras. Det kommer att uppstå en rad frågor om omfattningen på rapporteringen. Kommer svenskar som uppehållit sig i USA med s.k. grönt kort att komma i fråga för rapportering? Vad sker med personer som har dubbelt medborgarskap? Det kan också förväntas en ökning av antalet rättsprocesser om vilket land som har beskattningsrätten till vissa inkomster. Vidare kan det förväntas att det uppstår en motvilja hos FFI:er att ta emot amerikanska kunder med den rapporteringsskyldighet detta medför. FATCA kan alltså få negativa effekter för amerikanerna själva. Rättsakter som QI, FATCA, EU:s sparandedirektiv och det nya handräckningsdirektivet är exempel på länders agerande när ökad handel över gränserna, ökat antal multinationella företag, inklusive finansiella institut, och avreglerade kapitalmarknader som innebär fria kapitalflöden över hela världen urgröper kontrollen över skattemedlen och därmed hotar den egna ekonomin och statsbudgetars skatteintäkter. Handelspolitik och skattepolitik går i otakt och utan en gemensam skattepolitik som garanterar en effektiv skatteuppbörd vidtar länder drastiska åtgärder för att värna sina egna intressen. Denna artikel ska inte uppfattas som ett inlägg i någon debatt om gemensamma skatteregler på global basis. Jag vill dock gärna peka på den problematik som uppstår i fråga om rättssäkerhet och förutsebarhet i lagstiftningen för den enskilde individen som hamnar i skottgluggen för
ländernas jakt på skattemedel genom ökad rapporteringsskyldighet. I Europakonventionen om mänskliga rättigheter och i annan internationell lagstiftning på det området som andra stater än Europakonventionens anhängare skrivit under finns regler om skydd för den enskildes privatliv. Detta är fundamentala rättigheter som måste värnas i det snabbt växande informationsutbytet för skatteändamål m.m. världen över. Enligt min mening bör detta kunna åstadkommas genom att länder uttryckligen visar att dessa fundamentala rättigheter finns i botten. Länder bör t.ex. tillsammans uttryckligen reglera hur information ska utbytas på internationell nivå, vad informationen får användas till, tidsfrister för hur långt bak i tiden ett land ska ha rätt att inhämta information och hur länge sådan information ska få bevaras samt hur enskilda ska informeras om att uppgifter om deras ekonomiska förhållanden har lämnats ut till andra länder. Det bör också finnas ventiler i systemet som innebär att avsteg från rapportering kan tillåtas i vissa fall. FATCA blir sannolikt en modell för utökat informationsutbyte världen över. Avtal som sluts med USA om FATCA bör ta hänsyn till skyddet av den enskilde skattebetalaren. Ulrika Hansson arbetar som jurist på Svenska Bankföreningen. Hon har tidigare varit verksam på advokatfirman Bird & Bird samt på Finansdepartementets skatteavdelning. Innehållet i artikeln är ett uttryck för författarens personliga uppfattning och representerar inte någon officiell ståndpunkt av Svenska Bankföreningen. Fotnoter 1 En withholdable payment är en betalning som har ett ursprung i USA, t.ex. räntor, utdelning på amerikanska aktier, hyror, lön och annan ersättning samt även bruttoersättning vid försäljning av egendom av sådant slag som kan generera räntor eller utdelning från källa i USA. 2 Det bör observeras att modellavtalet för bilaterala avtal om FATCA med USA lättar på denna regel. Se nedan om modellavtalen.