Granskning av NO-områden på Sveaskogs marker av Patrik Nygren

Granskning av NO-områden på Sveaskogs marker 2003 - av Patrik Nygren Innehåll: 1. Resultat 2. Kommentarer 3. Framtiden? 4. Metodik 5. Beskrivningar av granskade NO-områden 6. Kartor 7. Liten Ordlista 8. Litteratur 9. Tack 1. Resultat: Totalt har 32 st NO-klassade områden på Sveaskogs marker i Västerbotten och Norrbotten granskats. Av dessa 32 skogar har 27 st besökts i fält, men 2 av dessa 27 skogar har endast observerats på avstånd. Vad gäller de 5 skogar som inte alls besökts i fält så har information om naturvärdena erhållits från länsstyrelsen, bl.a. från inventeringen av naturvärden på statlig skogsmark 2003. Sveaskog har hela tiden poängterat att dessa granskade NO-områden inte är statiska utan kan ändras till t.ex. PF eller NS allt eftersom ny kunskap tillkommer och man håller för närvarande på att sammanställa större landskapsplaner där vissa avsättningar kan komma att ändras och nya tillkomma. Av dessa 32 st granskade NO-områden bedömdes 8 st ha Mycket Höga Naturvärden medan 7 st bedömdes ha Höga Naturvärden. 11 st bedömdes ha Vissa Naturvärden, medan 6 st områden inte bedömdes ha några naturvärden alls. Av de 17 objekt som inte hade höga naturvärden idag så har 8 st goda möjligheter att utveckla höga naturvärden. 12 områden hade klara brister i avgränsning, urval och naturvärdesbedömning där angränsande eller närliggande områden med högre - eller lika höga - naturvärden och utvecklingspotensial hade klassats som PG eller i ett fall PF. Två områden med opåverkade urskogssuccesioner var klassade som PG-bestånd. 2. Kommentarer: Knappt hälften av de granskade områdena hade alltså höga eller mycket höga naturvärden idag vilket är glädjande och en klar vinst för naturvården. Samtidigt är det förstås en besvikelse att 6 områden inte hade några naturvärden alls, och att det i hela 12 fall fanns närliggande områden med högre - eller lika höga - naturvärden som klassats som vanlig produktionsmark (eller i ett fall PF-bestånd) och påfallande ofta innehöll ett betydligt högre virkesförråd. Flera av dem har avverkats under de senaste åren. Bristande naturvärdesbedömning gäller särskilt område nr 27 och 28 och brister i avgränsningar och urval gäller områdena 2, 6, 7, 8, 9, 11, 14, 25, 26 och 31. På den kronopark där störst antal områden granskats, Jovansk3, fanns det nästan inga bestånd kvar att avverka utanför det som avsatts och flera av de avsatta områdena måste vara svåra eller t.o.m. omöjliga att avverka med dagens teknik p.g.a. mycket stark lutning och rik

blockighet. Enligt vittnesmål från lokalbefolkningen var det bara för 10 år sedan mycket stora sammanhängande arealer med äldre skog i området vilket styrks av den påfallande höga andelen färska hyggen och nyetablerad plantskog idag. Att en sådan utveckling med mycket hård exploatering genom kalhyggesskogsbruk får äga rum inom ramen för FSC är givetvis ett stort misslyckande (Assi Domän certifierades 1997 och köptes av Sveaskog 2002). Sveaskogs kommentarer: Inledningsvis vill vi säga att Sveaskog har en mycket positiv inställning till att föra en konstruktiv dialog med SNF, dess representanter och andra intressenter som har synpunkter på Sveaskogs skogsbruk. Vi är ett flertal personer på distrikt Västerbotten som tagit del av dina båda granskningar av NO områden och av FSC-hyggen och våra synpunkter sammanfattas i våra dokument kombinerat med detaljsynpunkter direkt i dina granskningsdokument.med hänsyn till den korta tid vi haft till vårt förfogande inför ditt manusstopp (en månad, förf. anmärkn) så kan vi tyvärr inte gå in och kommentera detaljerna för respektive NO-område som granskats. Vi har inte kunnat besöka dem och bilda oss en egen uppfattning vilket medför att vi tvingas vara mer generella i våra kommentarer till granskningen av NO-områdena. Lycksele 031212. Ronny Löfstrand 3. Framtiden? Vad gäller frivilliga avsättningar så måste både naturvärdesbedömning och urvalskriterier förbättras. Skogsbolagen måste följa Sveaskogs lovvärda exempel och upplåta kartor över sina naturvårdsavsättningar för utomstående granskning, så att kvalitén av dessa avsättningar kan bedömas av t.ex. naturvården. I november 2003 fick SNF ta del av Holmen skogs avsättningar i Skellefteå kommun vilket är ett lovvärt initiativ av bolaget. En lösning för de sista resterna av gammal skog i inlandet som inte håller nyckelbiotopskvalité men har höga kontinuitetsvärden och vissa - höga naturvärden (p.g.a. fynd av rödlistade arter, obruten kontinuitet av gamla träd och bitvis även död ved) borde kunna vara att införa alternativa skogsbruksmetoder. T.ex. skulle plockhuggning/blädning med god naturhänsyn kunna ge vinst åt markägaren samtidigt som dessa ingrepp i viss mån bevarar skogarnas naturvärden och deras värde som jakt-, fiske- och rekreationsområden för ortsbefolkningen. En gemensam nämnare för många av dessa skogar är just en bakgrund med dimensionsavverkning och blädning under senare delen av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Detta skulle också kunna vara en lösning för att minska konflikten mellan art- och biotopbevarande och skogsbruk och ett sätt för skogsnäringen att kunna ta större hänsyn till skogens potensial för en växande turistnäring. 4. Metodik: Sveaskog har själva bidragit med kartor över kronoparker och enskilda områden där det framgår vilken klassning man gjort, PG, PF, NS eller NO. För tre områden har jag fått ta del av länsstyrelsens naturvärdesbedömningar från deras inventering av den statliga skogsmarken 2003. Övriga objekt har jag själv besökt i fält för att bedöma vilka naturvärden som finns. Jag har delat in bestånden i följande klasser: Mycket Höga naturvärden, Höga naturvärden, Vissa naturvärden och Inga naturvärden. Mängden urskogsstrukturer i form av död ved, biologiskt gamla träd, flerskiktning, brandspår och hänglavsrikedom har varit vägledande för min naturvärdesbedömning, liksom skogshistorik i form av mängden avverkningstubbar samt uppskattning av deras ålder (hur länge sedan man högg i skogen senast).

Rödlistade arter och signalarter har endast eftersökts i mindre omfattning och fältbesöken får betraktas som översiktliga. Områdenas avgränsning, storlek och de omgivande skogarnas naturvärden har också betydelse för naturvärdesbedömningen. Det har också stor betydelse för den bedömning av skogens potensial att utveckla högre naturvärden framgent som jag gjort på samtliga 32 skogar. Små områden omgivna av hyggen och produktionsmark har sämre möjligheter att utvecklas jämfört med stora, sammanhängande områden eller skyddade bergsbranter. Likaså har boniteten stor betydelse, liksom andelen grova stammar. Högproduktiva områden utvecklar mycket snabbare urskogsstrukturer som exempelvis grova träd och död ved om de lämnas till fri utveckling jämfört med lågproduktiva skogar. Ibland kan man gå in och aktivt påskynda processer som antas generera höga naturvärden, t.ex. genom att manuellt tillskapa död ved eller bränna. I dessa fall ska området klassas NS istället. 5. Beskrivningar av granskade NO-områden: Kronopark Tjärnbergsheden i Skellefteå kommun, Västerbotten. 1. Norrgravbäcken Olikåldrigt och ogallrat granbestånd. Knappt 100 år gammalt men med bitvis inslag av 150-200(+) granar och bitvis har självgallring inletts. Beståndet ligger som en kantzon längs en dikad bäck som är ett av källflödena till Norrgravbäcken. Överlag hög bonitet. Triviala, tämligen unga och stamtäta partier utan död ved, förekommer bl.a. söder om vägen men de är ogallrade. Idag finns Vissa Naturvärden knutna till ett sparsamt inslag av gamla granar och död ved. Beståndet bedöms ha goda förutsättningar att utveckla höga naturvärden framgent, främst p.g.a. den höga boniteten. Möjligen kunde man påskynda denna process genom att bitvis dämma i bäcken för att dels återskapa en mer naturlig vattenomsättning och dels skapa död ved. 2. Rävatångbergen Långsmalt litet område inklämt mellan två bergimpediment. Tidigare gallrad och dikad granskog med sällsynt hög bonitet för kommunen som helhet. Trädhöjder på 25-30m är inte ovanligt och mycket grova stammar förekommer trots förhållandevis låg ålder. Lite död ved idag men redan har några av bjässarna fallit ut som lågor och fler lär det bli framgent. Beståndet har ännu inte höga naturvärden men har sällsynt hög bonitet jämfört med övrig skogsmark i landskapet och kommer därför på förhållandevis kort tid att utveckla mycket höga naturvärden. Direkt söder om detta område, på andra sidan vägen, fanns dock ett betydligt större, sammanhängande område med något högre naturvärden och lika god utvecklingspotensial men som avverkades i december 2001, se nedan: OBS Tillägg: Direkt söder om vägen växte några ha med grov granskog utan död ved eller höga naturvärden och medelgrov, talldominerad skog. Flera granar mätte över 50cm i diameter i roten, den klart äldsta granen var närmare 70cm i diameter på 70cm höjd och 218 år gammal. Söderut växte medelgrov, talldominerad skog men även yngre, lövrik barrskog kring den dikade bäcken. En liknande biotop som den som lämnats norr om vägen (delområde nr 2)

fanns mot bäcken i hyggets centrala/norra del, söder om plantskogen som gör en kil in i avverkningen. Ca 3ha med mycket grov gransumpskog, bitvis rejält sumpigt trots en riktig torrsommar. Glest spridda torrträd och rotvältor i den norra delen, enstaka stambrott. Flera granar mätte över 50cm i rotdiameter, några över 60cm. En gran hade 180 årsringar och flera andra ca 150. Många träd var 120 år. I norr gick denna skog fram mot bäcken. I den södra delen fanns ett inslag av grov, äldre tall (ca 170 år gamla). Längst söderut fanns en bäckravin med ca 100 årig skog. Beståndet hade vissa naturvärden knutna till grova och gamla träd och ett mindre område med färskare död ved. Några småområden i norr hade sällsynt hög bonitet jämfört med övrig skogsmark i landskapet och hade därför god potensial att utveckla mycket naturvärden. 3. Tjärnbergshedens naturreservat Omfattar knappt 100 ha där dryga 70 ha är produktiv skogsmark. Området är mycket varierat med ganska stora myrar och tallnaturskogar i norr samt högproduktiv grannaturskog i centrala delen, där kommunens artrikaste vedsvamplokal förekommer (rikligt med rosenticka, allmänt med lappticka, rynkskinn mm). I denna del finns allmänt med granar över 25m höga och ofta några lager med grova, mossbelupna lågor. Skogarna är genomhuggna men aldrig kalavverkade och det är över 50 år sedan några ingrepp gjordes i området. Tallar som är över 300 år gamla förekommer på flera partier, liksom minst 250 åriga granar. Garnlavsfloran är överlag mycket välutvecklad. En av kustlandet fåtaliga lokaler för lavskrika. En av de artrikaste naturskogarna i hela Skellefteå kommun. Höga naturvärden i nästan hela området med undantag för några mindre partier i södra delen som ännu inte utvecklat höga naturvärden men är på gång. 4. Rengårdskammen Söder om vägen: I sydöst finns ett litet, grandominerat parti med hög bonitet. Glest utställda förekommer en del grova tallar (50cm bhd) samt mindre ansamlingar av tallrotvältor. Ogallrat och välslutet men tyvärr mycket smalt med hygge på östra sidan och ett litet parti ungskog på västra. I söder dominerar tallen på lågproduktiv mark, bitvis karaktär av trädbevuxen myr. Ca 150 åriga träd förekommer allmänt, några är 200 (+) år gamla och växer i anslutning till myrtallskogen. Närmare vägen ökar boniteten något, bitvis är skogen gallrad, bitvis mer oskött men beståndsåldern ligger på beskedliga ca 100 år och inga träd äldre än 150 år observerades. Ingen död ved att tala om. Nordväst om vägen växer tallskog av medelgod bonitet, dominerad av 100-150 åriga träd. Enskiktat och utan död ved. Österut tar granen över men träd yngre än 100 år dominerar. Inga höga naturvärden, lite död ved och mycket sparsamt med träd äldre än 150 år. Ganska varierat men även stora kanteffekter i den östra delen. Det finns en viss utvecklingspotensial men för att påskynda detta borde området snarare klassas NS. Åtgärdsförslag innefattar t.ex. brand och manuellt tillskapande av död ved. 5. Vilhelmsbo

Ett mindre område i anslutning till en liten myr och en traktorväg. Bitvis mycket bördigt och välslutet med trädhöjder på ca 25 m och grova stammar. Olikåldrigt, med glest spridda lågor. Över 100 åriga träd dominerar och glest förekommer ca 150 åriga exemplar. Mot myren och traktorvägen finns trivialare, lågproduktiva partier. Vissa naturvärden men mycket hög utvecklingspotensial pga sällsynt höga bonitet. Kronopark Brännvattsliden i Skellefteå kommun, Västerbotten. 6. Stor-Vorrmyran Tidigare hårt genomhuggen restskog, mycket olikåldrig men dominerad av ca 100 åriga tallar och bitvis granar. Överlag lite död ved. Bitvis dominerar träd yngre än 100 år. Ett litet, delvis underjordiskt källdråg hade vatten trots rekordtorka men omgavs av trivial skog. I centrala delarna växer enskiktad tallskog dominerad av drygt 100 åriga träd på medel-låg bonitet. Bitvis hällmarker. Kombinationen äldre tallskog och myr gör troligen området intressant för tjäder. I nordost, nedanför sluttning med enskiktad tallskog, växer tät, olikåldrig barrskog som domineras av gran och träd yngre än 100 år. Enstaka gamla sälgar med lunglav förekommer I södra delen, mot vägen och myren (t.ex. 173251, 717764) har man tyvärr avsatt mycket trivial, 10 m hög tallskog på mycket svag bonitet. Detsamma gäller för tarmen som går ut i myren längst i norr. Inga naturvärden idag och begränsad utvecklingspotensial pga tidigare hård genomhuggning, den låga boniteten och den låga åldern. Den bästa åtgärden för att skapa högre naturvärden vore förmodligen att klassa om det till NS och bränna de talldominerade partierna. Österut finns dock ett bestånd med högre utvecklingspotensial, se nedan: OBS Tillägg: Vid fältinventering av beståndet ovan upptäcktes ett närliggande bestånd med högre potensial att utveckla höga naturvärden. Öster om vändplanen intill beståndet ovan så ligger en äldre granskog med mycket hög bonitet. Trädhöjder på 20-25m är vanligt. Skogen är upprinningsområde för Storstrandbäcken, en meandrande, nedskuren källbäck som bildar en grundare ravin i skogen. Skogen är enskiktad och välgallrad men i vissa mindre partier med lägre bonitet är den mer oskött och välsluten. Inga naturvärden idag men relativt god utvecklingspotensial pga hög luftfuktighet och hög bonitet. 7. Söder om Svartbäcken Beståndet avgränsas söderut av en skogsbilväg och delas i två delar av en liten myr. Den södra delen domineras 50-80 årig tall, bitvis gran i samma ålder och bitvis mycket stamtätt. Medeltallen bland de dominerande träden är ca 12 m hög, 70-80 år gammal och mäter 20 cm i bhd! Enstaka träd är 150-200 år gamla. Ingen död ved att tala om. Längs vägen domineras skogen bitvis av ca 50 årig tall men det finns även ca 50 årig, björkrik skog med skiktning av gran och mycket stamtätt. I den norra delen finns bördigare partier med dryga 15 m höga tallar och björkar som dominerande inslag samt inslag av drygt 150 åriga, grova tallar. Ingen död ved.

Här finns inga naturvärden och pga skogens ringa ålder och till stora delar låga bonitet så är det tämligen meningslöst att klassa det som NO om man vill ha fram högre naturvärden inom överskådlig tid. NS-klassning med brand som huvudinslag kan vara en lösning men det blir uppenbart att Sveaskog tyvärr inte valt ute detta område för sina naturvärden eftersom man under de senaste åren avverkat åtminstone 2 skogar i närheten med högre potensial att utveckla höga naturvärden, se nedan: OBS Tillägg: Gabrielsänget, Brännvattsliden 4:1 Sveaskog. Avverkningsplanerat sommaren 02 av Sveaskog. Naturvärden: I sydost, kantzon kring bäcken med medelålders löv samt inslag av äldre gran och tall. Ännu ingen död ved eller höga naturvärden men det finns goda förutsättningar att utveckla sådana framgent t.ex. naturstubbar vid bäcken. Centrala delen: Grov gran/tall 130-170 år, flera tallar är grova och en tydlig ansamling finns vid vändplanen. 150åriga tallar på hällmark, glest trädskikt, klenare skog än omgivningen men äldre. Bedömning: Vissa naturvärden knutna till grova, gamla träd och mindre område vid bäck med viss utvecklingspotensial. Brännvattsliden 4:1 Från vägen vid Sionmyran mot kraftledningen i sydost. Avverkades i två omgångar, 1999 (Assi domän) och 2002 (Sveaskog). Här fanns ett sparsamt inslag av 150-200 åriga tallar samt enstaka granar över 150 år och några gamla sälgar med lunglav. Dessutom några avvikande grova tallar i åldrar 120-150år och anmärkningsvärt gott om relativt grov björk. Ingen död ved. Bedömning: Vissa naturvärden knutna till grova, gamla träd och högt inslag av grov björk. Viss utvecklingspotensial. Kronopark Rislandet i Skellefteå kommun, Västerbotten. 8. Flarktjärnmyran Ett litet, långsmalt område i anslutning till myren. Ovanligt bestånd med skiktning av klen björk samt spridda tallöverståndare som är 100(+) år gamla och som lämnats vid tidigare huggningar. Dessutom glest utställda granar som också lämnats tidigare. Spridda ligger gamla tallrotvältor vilket ger området ett visst inslag av död ved. Mycket lite kubik Vissa naturvärden knutna till högt lövinslag samt en del död tallved och tallöverståndare. Låg utvecklingspotensial pga att beståndet är lågproduktivt och hårt genomhugget. Västerut fanns ett annat område med högre utvecklingspotensial, se nedan: OBS Tillägg: Ca 700m väster om skogen ovan, Öster om Risåtjärn, så avverkningsplanerade Sveaskog under 2002 ett ca 50 ha stort, sammanhängande område med gammal barrskog. Det avverkades delvis under 2003.

I norra delen dominerade granen (bra bonitet) samt bitvis lågproduktiv tallskog. Stor andel fuktig mark och relativt välskött skog. Här fanns bl.a. ett litet sumpskogsområde med död ved i olika nedbrytningsstadier och inslag av över 150åriga, grovbarkiga granar med garnlav. Ullticka, kötticka, gammelgransskål och violettgrå tagellav noterades. Det fanns även ett parti med några 120-130åriga, mycket grova och högvuxna granar samt en gammal stig och lämningar efter en kolmila. Nära myren finns bl.a. koncentration av grov tall i 130-150 ålder på en liten ås. Enstaka tallågor och torrträd förekommer. Vid tjärnen fanns asprika, yngre partier med bävergnag. I södra delen växte talldominerad, välskött skog på sandig mark. Inslag av gles och lågproduktiv myrtallskog men partier med grov tall och 150 årig, grov gran ingår. Tjäder förekommer i området. Bedömning: Vissa naturvärden, främst knutna till storleken på området samt inslaget av grova, gamla träd och en mindre biotop med signalarter. God potensial att utveckla höga naturvärden. 9. Söder om Storladumyran Området är mycket smalt och flikigt och består av dikad, talldominerad barrskog på myr eller bärrismark, omgivet av några små myrar. Tämligen glesa och lågproduktiva områden dominerar, särskilt i de centrala delarna där boniteten är mycket låg. Däremot finns det mindre partier med hög bonitet t.ex. på en myrholme i öster och mot hygget i söder. Enstaka, mycket grova granar påträffades men i hela objektet påträffades endast enstaka, drygt 150 åriga träd på produktiv mark. Ingen död ved. Ett ganska varierat område med avseende på virkesförråd men överlag lågproduktivt och tyvärr utan vare sig död ved eller gamla träd. Inga naturvärden. Potensialen att utveckla höga naturvärden framgent bedöms som mycket låg i stora delar av området men hög i de små partierna med hög bonitet. Områdets flikiga, smala form ökar risken för kanteffekter. Området borde klassas som NS om höga naturvärden ska kunna utvecklas inom rimlig tid. Direkt norr om detta område finns ett några ha stort område med högre naturvärden. Det avverkningsplanerades av Sveaskog 2002 men efter påpekande från naturvården är det området tillsvidare inte avverkningshotat, se nedan: OBS Tillägg: En liten ö med några ha äldre skog i huvudsak omgivet av kilometervida hyggen och fröträdställningar samt delvis trädbevuxna små myrar. Gränsar till objektet ovan åt sydost. Beståndet är dikat och dagens produktiva bestånd är mestadels ett resultat av denna dikning som också genererat en viss trädväxt på några myrar som ingår i beståndet. I den norra delen finns den växtligaste skogen, mest 130-150årig tall med inslag av några stycken avvikande grova tallar, 45cm bhd. De flesta är endast 30cm i bhd. Några gamla granar har nått en ålder av ca 200 år. Södra delen; 90-100åriga tallar växer spridda i flerskiktad, yngre skog som domineras av björk. Bedömning: Vissa naturvärden p.g.a. gamla träd. Viss utvecklingspotensial.

Kronopark Jovansk3 i Storumans kommun, Västerbotten 10. Joranliden Ett mindre område på toppen av Joranliden, omgivet av över 150 ha kalhygge med dålig återväxt. Söder om det avsatta området har fröträden lämnats kvar och klassats som PF. I den norra delen är det mycket brant med hög andel hällmarkstallskog som bitvis endast når 5 m höjd och inte kan betraktas som produktiv skogsmark. Söderut är det fortsatt brant men mycket högre bonitet. Där finns ett imponerande inslag av 120-150 åriga, mycket grova tallar, (55+ cm i bhd) men ingen död ved. Vissa naturvärden idag (grova tallar) och god utvecklingspotensial. Imponerande tallar. 11. Vid namnlösa tjärnen Ca 800 m väst-nordväst om Sävenäskojan ligger en liten, namnlös tjärn. Kraftledningen passerar strax öster om tjärnen. Den norra delen av det avsatta området ligger som en kantzon väster om tjärnen samt en långsmal tarm norr därom. Söder om tjärnen ligger en liten holme mellan tjärnen och en annan, ännu mindre göl. Skogen är helt dominerad av klenstammig björk med inslag av 100(+) årig gran och tall och enstaka gammelbjörkar. Ingen död ved. Obegriplig avgränsning. Den norra delen är ett skolexempel på en kantzon mot en tjärn men inget eget bestånd och ska inte räknas med som NO-areal. I söder finns en viss utvecklingspotensial knuten till hög luftfuktighet, skiktning och högt lövinslag men inga naturvärden idag. Ca 700m i nord-nordostlig riktning finns dock ett område med höga naturvärden som är delvis avverkningsplanerat och underröjt, se nedan: OBS Tillägg: På Knäbergets centrala, östra och sydvästra delar finns höga naturvärden. I sydsluttningen rinner två bäckdråg i grunda svackor med rörligt markvatten och mycket hög bonitet. Bitvis förekommer rikligt med nordisk stormhatt och midsommarblomster. Fjälltolta förekommer allmänt. Kring bäcken är skogen ca 100årig och avvikande vildvuxen och oskött och här finns gott om död ved av färskare slag, främst sälg, asp och björk men även tall och gran. Grova, ca 100-åriga aspar förekommer allmänt och de högsta är bortåt 30m höga (ett exemplar höjdmättes till 26 meter) och de grövsta ca 60cm i bhd. Stor aspticka noterades. Bitvis förekommer rikligt med sälg och flera av dem är rikligt draperade med lunglav. Skrovellav är också vanlig på sälgarna. På en sälghögstubbe noterades brunpudrad nållav. Garnlav förekommer allmänt i hela området. En sälg har en sällsynt imponerande grovlek men har aldrig mätts. Längre upp i sluttningen finns bredare zoner med sumpskog kring bäcken där 150-200åriga, senvuxna granar lämnats vid den plockhuggning som gått igenom området för några decennier sedan. I dessa partier är träden draperade i garnlav. Den goda garnlavsförekomsten samt den goda tillgången på bla naturstubbar och träd med grova rotsocklar indikerar att området med stor sannolikhet hyser ytterligare rödlistade lavar knutna till lång skoglig kontinuitet och hög luftfuktighet. I övrigt domineras hela sydsluttningen av ca 100årig, välvuxen tallskog sannolikt uppkommen efter kalavverkning eller brand. På vissa partier finns mindre grupper - eller enstaka - tallöverståndare som är mer än dubbelt så gamla som det nu härskande beståndet.

Imponerande lodytor i form av mindre stup och jättelika stenblock är vanliga längs branten. På det vidsträckta toppområdet (ca 500 meter över havet) dominerar en ca 140årig granskog med ganska stort lövinslag (björk). Glest spridda granlågor i olika nedbrytningsstadier ligger i skogen och 150 200-åriga granar förekommer bitvis spridda och garnlavsförekomsten är genomgående riklig med bitvis draperade träd. Några grova tallöverståndare är 150-200år gamla. I en koncentration av granlågor fann vi rosentickor, ulltickor och stjärntagging och på andra mindre ansamlingar av lågor förekommer bla ullticka och doftskinn. Andra intressanta småbiotoper är fuktiga svackor med bla fjälltolta och meterhöga ormbunkar, ibland kan man även hitta glest utströdda, färskare lågor av gråal, gran och björk och 150-åriga granar förekommer liksom enstaka tallar i samma ålder. Vissa träd är draperade med garnlav. Närmare sydbranten förekommer lågproduktiv sumpgranskog med optimalt riklig förekomst av garnlav med samtliga träd fullständigt draperade! Detta indikerar förekomst av fler rödlistade lavar. Glest spridda granar är åldriga och senvuxna. Grova, mossbelupna stubbar vittnar om plockhuggning för 30-40 år sedan. Tyvärr har rödlistade lavar inte eftersökts i denna biotop. I nordost finns ett fint parti på toppområdet nedanför en långsträckt klipphylla som är några meter hög. Här finns flera fuktiga partier, bitvis rikligt med garnlav och längre söderut mycket hög bonitet vilket indikeras av fjälltolta. Både granar och tallar som är 50cm i bhd och ca 25m höga förekommer och enstaka björkar i dessa dimensioner. Granarna har kraftiga rotsocklar och här och där står sälgar med lunglav. På minst en sälg växte flera dofttickor. På nordostsluttningen av Knäberget finns också en intressant, bitvis högproduktiv, grandominerad svacka där skogen växlar mellan fuktig till blöt. Inslag av sälg varav flera gamla exemplar som är maximalt draperade med lunglav. Skrovellav noterades på två sälgar varav en var draperad! Dofticka på en sälg. Rikligt med nordlig nållav på en sälg och brunpudrad nållav växte på en björkhögstubbe. Ett visst inslag av björk förekommer men det är glest mellan de gamla och döende exemplaren. Genomsilande grundvatten, rikligt med fjälltolta. Mycket bördigt, grövsta gran mätte ca 60-70cm i bröthöjdsdiameter och flera granar har grova rotsocklar. Måttligt inslag av främst rotvältor och färskare toppbrott. Enstaka gamla, grova lågor och på en sådan växte gränsticka. Inslaget av tall är litet men enstaka överståndare förekommer i kanten av svackan, bla mot ungskogen norröver. Den borrades till 230 år. Glest utställda granar är drygt 150 år gamla men de flesta dominerande träden är 120-150 år. Bitvis goda förekomster av fertil garnlav. Gammelgransskål noterades. Brandrefugila förhållanden med chanser att bla hitta fler rödlistade lavar. Längre upp vidtar ca 140 årig höglägesskog med bra inslag av björk. Glest utställda överståndare av tall och gran förekommer, några tallar var över 200 år gamla och en gran provborrades till 180 år. Spår efter tretåig hackspett samt punkthack noterades. En del talltorrakor förekommer men överlag lite död ved. I mer skyddade småbranter ned mot tidigare nämnda svacka har skogen ännu inte börjat självgallra och är därför tät men överlag rör det sig om typiskt gles höglägespräglad naturskog uppkommen efter kraftig brand. Vi hittade några toppar efter dimensionsavverkad tall samt några stubbar i fuktigare partier

men överlag minimala spår efter tidigare skogsbruk. I några fuktigare partier finns gammal, mycket senvuxen granskog, rikligt klädd i garnlav och med förekomst av gammelgransskål. På Knäberget finns flera biotoper med höga naturvärden och särskilt de två högproduktiva svackorna på södra och nordöstra delen av berget har goda förutsättningar att utveckla Mycket Höga Naturvärden framgent. En stor del av Knäberget är avverkningsanmält men efter påpekanden från naturvården undantar Sveaskog en stor del av området från skogsbruk och klassar delar som nyckelbiotop. 12. Rammellandet, Östra En av de mest genuina tallnaturskogar jag sett i hela länet med mycket lite påverkad, flerskiktad tallskog i blockig terräng. Spridda tallågor i olika stadier av nedbrytning, flerhundraåriga jättetallar och flera träd angripna av reliktbock. Mycket höga naturvärden! 13. Rammellandet, Västra Tämligen ordinär, äldre barrskog som avsats för att skydda en tjäderlekplats. Området har endast setts på avstånd. Det är viktigt att tjäderspel skyddas även om skogen inte har höga naturvärden i övrigt. Vissa naturvärden (tjäderlekplats) och vissa förutsättningar att utveckla höga naturvärden framgent. 14. Sydöstra delen av Knäberget Trivial, äldre barrskog som avsats för att skydda en tjäderlekplatts. Området har endast sett på avstånd. Det är viktigt att tjäderspel skyddas även om skogen inte har höga naturvärden i övrigt. Vissa naturvärden (tjäderlekplats) och vissa förutsättningar att utveckla höga naturvärden framgent. Branågra 100m väst-nordväst om detta område finns ett stort område med höga naturvärden som var planerat för avverkning 2001, se nedan. Detta område binds samman med område nr 14 av ett större område urskogsartad men impedimentklassad tallskog. OBS Tillägg: På Knäbergets centrala, östra och sydvästra delar finns höga naturvärden, se tillägg till område nr 11. 15. Öster om Björkliden En mycket bördig och genuin barrnaturskog nära Umeälven. Området är småkuperat med omväxlande små höjdryggar och svackor. Uppe på åsarna växer en imponerande tallskog med 250-300 (+) åriga tallar med brandljud. I svackorna dominerar granen med gott om granlågor i olika nedbrytningsstadier.

Imponerande grovvuxen och åldrig barrnaturskog med gott om nyckelelement såsom lågor och grova, gamla träd. Här finns säkerligen en hel del sällsynta arter men någon artinventering gjordes inte. Mycket höga naturvärden. 16. Vid Grundforsdammen Beståndet ligger inklämt mellan en mindre kraftledning och vägen som följer dammens södra strand. Det är en brant och blockig sluttning med lågproduktiv, flerskiktad tallskog. Glest utställda förekommer 200-250 åriga tallöverståndare men en 120 årig generation som mäter 2dm i bhd dominerar helt. Ingen död ved. Österut ansluter ett mindre impediment med allmän förekomst av ca 250 åriga tallar med brandljud. Ingen död ved. Obegriplig avsättning! Vissa naturvärden knutna till de fåtaliga överståndarna men i övrigt mycket trivialt p.g.a. låg bonitet och omfattande dimensionsavverkning. Impedimentet har högre naturvärden. Tämligen låg utvecklingspotensial. 17. Västra-Tjeresten Stort (flera hundra ha), svårtillgängligt område som föreslagits som naturreservat av Länsstyrelsen. Domineras av lågproduktiv men mycket gammal tallnaturskog på blockigt höjdläge. Området har ej besökts i fält men bedöms hysa mycket höga naturvärden enligt Länsstyrelsen, både knutet till gammal, lite påverkad skog och stort sammanhängande område. 18. Pelles-berget Ca 100 ha område på Pellesbergets branta nord - nordostsluttning ned mot Umeåälven. Flerskiktad, tämligen lågproduktiv tallnaturskog med några generationer tall, ca 50, 100, 150 och 250 år. Sistnämnda generation har 2-3 brandljud medan tallar i 150-200 års ålder har ett ljud. De gamla träden, tillsammans med en måttlig-sparsam förekomst av död ved i form av klena torrakor och lågor, ger området en viss urskogskaraktär. Tidigare dimensionsavverkat. Endast mindre delar av området har besökts i fält. Höga naturvärden knutna till större areal med flerskiktad, relativt åldrig och måttligt påverkad tallsuccession efter brand. Viss utvecklingspotensial om brand införs. 19. Åliden Ca 30 ha på Ålidens mycket branta, blockiga och svårtillgängliga nord-nordostsluttning. Liknande bestånd som på Pelles-berget, se beskrivning ovan. Höga naturvärden knutna till flerskiktad, relativt åldrig och måttligt påverkad tallsuccession efter brand. Viss utvecklingspotensial om brand införs. 20. Skavbergets sydvästsluttning, det östra området

En sydvästvänd brant med bördig granurskog utan avverkningsstubbar. Gamla granar, flerskiktat, allmänt med död ved i alla stadier av nedbrytning och hänglavrikt. I den nedre delen förekommer en del 200(+) tall i de nästan lodräta partierna. I gransumpskogen under brantens fot fanns några avverkningsstubbar. Mycket höga naturvärden! Produktiv, gammal och ostörd succession med gott om död ved och gamla träd. De nedre delarna är dock tekniskt impediment p.g.a. lutningen. 21. Skavbergets sydvästsluttning, det centrala området Alldeles norr om vägen bildar Skavberget en nästan lodrät, men skogsklädd brant. Bland de stora stenblocken växer en extremt bördig barrskog med ca 25m höga tallar som dominerande inslag tillsammans med en del asp och gran. Några tallar samt en gran är ca 200 år gamla och har ett brandljud men beståndsåldern är bara drygt 100 år. Grövsta tallen mäter över 55cm i bhd och 45 (+) cm i bhd är vanligt förekommande. Sparsamt med död ved. Vissa naturvärden tack vare de många grova träden. Tyvärr sparsamt med död ved. Mycket stor potensial att förhållandevis snabbt utveckla höga naturvärden tack vare den sällsynt höga boniteten. Större delen av området torde dock vara att betrakta som tekniskt impediment p.g.a. lutningen. 22. Skavbergets sydvästsluttning, det sydvästra området Tidigare plockhuggen, grandominerad restskog som fått utvecklas fritt några decennier och slutit sig. Inslag av småbäckar och ett fåtal gamla granar och sälgar men ingen död ved. Inga naturvärden idag men kan utveckla sådana framgent. Fuktig miljö men tyvärr långsmalt med stora kanteffekter från omgivande hyggen. 23. Söder om Bergmyrhobben Det södra delområdet: Barrurskog som domineras av ca 120 åriga träd. Inga avverkningsstubbar förutom en äldre underröjning. Troligen en brandsuccession, grov tall förekommer, liksom ett allmänt björkinslag. Enstaka granar har brandljud. En del ansamlingar av lågor. Genomgående ganska god bonitet och längs bäcken ökar den och här finns stammar som når uppemot 20m. I en fuktig svacka finns ett parti mer senvuxen granssumpskog som är draperad i garnlav. Det norra delområdet besöktes inte i fält. Måttligt gammal men skogshistoriskt högintressant succession efter skogsbrand med vissa naturvärden pga ringa påverkan av skogsbruk. Ännu finns bara måttligt med död ved och få gamla träd men områdets höga bonitet ger god förmåga att ackumulera död ved framöver. Tyvärr är området litet och den norra delen som inte fältbesöktes är till stora delar bara en mycket smal rad med träd omgivet av ett hårt hugget landskap. 24. Bergmyrhobbens nordsida Ca 20 ha område med vissa naturvärden på Bergmyrhobbens nordsluttning. 100(+) år gamla granar dominerar i en mycket välsluten och utpräglat flerskiktad barrskog. Skogen är tämligen lågproduktiv och dimensionshuggen men har utvecklats fritt under andra halvan av 1900-talet.

En heltäckande mossmatta på marken, liksom ett måttligt inslag av löv och död ved är karaktäristiskt, liksom en allmän förekomst av mycket gamla sälgar och björkar som lämnats vid äldre genomhuggningar. Lunglav förekommer både på björk och sälg. Enstaka tallöverståndare observerades. Pga relativt liten påverkan finns goda förutsättningar att utveckla höga naturvärden inom några decennier. Skogen är relativt lite påverkad av skogsbruk och hyser en del gamla lövträd men produktiviteten är låg och skogen innehåller än så länge måttligt med död ved. Naturvärdena är ännu begränsade men kommer att öka allt eftersom den inledda självgallringen får fortskrida ostört. 25. Norra Skavberget Djupt nedskuren bäckravin med granurskog utan avverkningsstubbar. Granar yngre än 150 år dominerar. Sparsam förekomst av granar med över 200 år på nacken. Allmänt med död ved. främst färskare sådan. Troligen brandpåverkat för ca 150 år sedan, därav bristen på gamla träd och gamla lågor? Se även tillägget nedan. Skogen har höga naturvärden och de kommer att bli ännu högre framöver. Direkt österut finns ett stort sammanhängande område med urskog som klassats som PG av Sveaskog, se nedan: OBS Tillägg: Direkt öster om denna avdelning finns ett ca 70 ha stort område urskog utan stubbar. En ca 150 årig succession efter brand. De flesta träden är yngre än 120 år men 150-200 åriga tallar en del med synliga brandljud - förekommer sparsamt. Välslutet, flerskiktat och ett allmänt inslag av asp, sälg och björk. Artfynd: doftticka, skrovellav och lunglav. Sparsamt med talltorrakor (250 (+) år gamla) och tallågor med brandspår på bergets övre delar. Denna ostörda succession efter brand har idag vissa naturvärden knutna till det höga lövinslaget. Andelen död ved och därmed områdets naturvärden kommer att öka markant inom de kommande årtiondena. Denna typ av ostörda, lövrika brandsuccessioner var enligt ASIO-modellen en vanlig skogstyp i naturlandskapet men har idag blivit sällsynt p.g.a. skogsbrukets avverkningar. Dessutom har dessa skogstyper nedprioriterats i reservatsarbetet till förmån för äldre gransuccessioner i höjdlägen. Sveaskog har klassat detta område som vanlig produktionsskog vilket är helt oacceptabelt ur naturvårdshänseende. 26. Barsele-Storberget Enligt Länsstyrelsen ett några 100 ha stort, sammanhängande område med gammal men gles och lågproduktiv granurskog av höglägestyp på Barsele-Storbergets högre delar. Fina urskogsstrukturer och hög ålder. En lång rad rödlistade arter är noterade, bl.a. sällsynta arter som ost- och brandticka. Mycket höga naturvärden knutna till orördhet, hög ålder och stor areal. På Sågberget, alldeles söder om de stora avsättningarna på Barsele-Storbergets högre delar, upptäckte en jägare 2002 att en ny skogsbilväg brutits in i kärnan av ett urskogsområde, se nedan:

OBS Tillägg: Skogen omfattar ca 10 ha urskog utan stubbar eller andra spår av skogsbruk och är belägen på Sågberget nedanför toppen av Barsele-Storberget. Stickvägen från Granknölvägen in till området är nybruten (2002) och färska plogvidjor med löv samt nyligen pålagt grus talar för att den var tänkt att användas i vinter. I skogen sitter dock endast äldre snitslar (enligt Sveaskog avverkningsplanerat av Assi Domän 1998). Omedelbart N.V och S vändplanen finns mindre svackor som är mycket fuktiga och delvis vattenhållande och de har fungerat som brandrefugier. Här växer mycket åldrig granurskog! Många granar är 200 år eller äldre, ofta senvuxna och helt draperade i halvmeterlånga, fertila garnlavar. Max förekomst på många träd! Söder om vändplanen förekom vitpudrad svartspik, gammelgransskål samt en sälg med doftticka. Norr om planen förekommer en koncentration av flera, mycket åldriga aspar utan brandljud vid ett kärr samt en gammeltall och flera gamla granar varav en hade brandljud. Den växte 20 meter från kärret, ned mot myren. Vid kärret står en märklig gran, ca 1 m upp har den en krans av tätt sittande, vidsträckta och tätvuxna grenar medan resten av stammen är en flera meter hög torrspira! Denna refugiala, åldriga skog verkar även ha dominerat där vändplanen är gjord, stubbarna visade 200-230 årsringar och på en delvis överschaktad låga satt gränsticka. Tyvärr tyder allt på att vändplanen gjordes där områdets högsta naturvärden fanns! Västerut finns också en fuktig svacka med refugial karaktär där spridda, grova granlågor ligger utströdda i ett tämligen glest trädskikt med över 200åriga granar. Mycket rikligt med garnlav. Doftskinn på en låga. Inga riktigt nedbrutna lågor. Resten av området är av allt att döma uppkommet efter en brand för ca 150 år sedan. Endast tre st. ca 4-500 år gamla tallöverståndare påträffades men de var alla döda. En av dem hade dött relativt nyligen och hade fortfarande bark kvar på delar av stammen. I övrigt domineras beståndet av ca 130 årig tall och gran (tog ett borrprov), ofta är det tämligen grov- och vidgreniga träd som troligen vuxit upp som pionjärträd efter branden. Några tallar var tämligen grova och ca 150 år gamla. Björkinslaget varierar mellan 25 och 50 % och döda björkar förekommer spridda. På en björkhögstubbe noterades nållav, ärgnål och gulnål och sannolikt skulle rödlistade knappnålar påträffas vid noggrannare undersökningar. Många sälgar med lunglav och stuplav noterades, två sälgar var bevuxna med skrovellav varav en var draperad! Äldre asp förekommer sparsamt och en trolig stor aspticka noterades högt upp på stammen och några asplågor förekommer. Mkt små grupper med granar som klarat branden förekommer, de är minst 200 år gamla och draperade i garnlav. Norr om den nybrutna stickvägen in till området är en ca 50 m bred tarm med skog i en svacka lämnad vid tidigare, vidsträckta avverkningar. Här finns ett inslag av över 200åriga granar, bra med garnlav, flera grova lågor och enstaka gammeltallar. Beståndet är endast sett från vägen men verkar ha liknande kvalitéer som resten av beståndet och troligen samma historik. Bedömning: Beståndet är en brandpräglad urskog med höga naturvärden Sveaskogs marker öster och väster om Bubergets naturreservat i Storumans kommun, Västerbotten - söder om Kronopark Jovansk3 - dessa objekt är fältbesökta av länsstyrelsen 2003 och deras beskrivningar återges nedan.

27. Mossaliden-Björnberget Landskap Mossaliden-Björnberget ligger på norra delen av Stöttingfjället ca 3,5 mil sydost om Storuman och består av bergen med samma namn samt mindre myrmarker däremellan. Mossaliden tangeras av en kraftledning och en skogsbilväg och genomkorsas av en annan kraftledning. Höjden över havet är 530 640 m. Skog/myr (kommentar från inventeraren: Direkt söder om vändplanen så börjar den förstaklassiga högläges granurskogen på Mossaliden. Jag gick några kilometer innan första avverkningsstubben dök upp ) Hela Mossaliden (inklusive kilen inne på Holmenmarken) plus Björnbergets nord och östsluttningar täcks med förstklassig höjdlägesgranurskog på bitvis blockrik mark. Tvåhundra 300 åriga granar, ofta med toppbrott, liksom död ved i form av grova lågor och torrakor förekommer rikligt och stubbar saknas nästan helt och hållet. Löv förekommer ofta allmänt i form av mestadels klena och ofta halvdöda bukettbjörkar, men även en del sälg samt enstaka aspar finns. Västra delen av Mossaliden liksom Björnbergets östsluttning innehåller extremt mycket död ved. På privatmarken söder om Mossaliden är skogen yngre och mer brandpräglad. Här finns en del frodvuxen tall och mycket björk, och avverkningsspår saknas helt. Söder om detta område finns ett område med mer påverkad 120 150 årig, skiktad granskog med bara enstaka äldre träd och måttliga mängder död ved. På norra sidan om myren som löper mellan Björnberget och Hemberget finns rätt påverkade skogar med gott om avverkningsspår och få riktigt gamla träd, död ved förekommer här rätt sparsamt, mest som klenare lågor av framförallt björk. Norr om detta område, i Björnbergets sydbranter och på dess topp är skogen talldominerad med c:a 150 200 åriga tallar, en del gran och björk. Död ved förekommer allmänt och ofta i form av gamla grova tallågor som bär spår av brand. Dessa verkar ha blåst ned efter att ha dödats i brand. Äldre tallar på 300 400 år förekommer sällsynt. Avverkningsspår saknas i princip helt. På toppen av Björnberget är skogen mycket gles, närmast ljunghedsbetonad med bara enstaka mycket små och senvuxna tallar liksom fjällbjörksliknade björkar. En rad småkärr förekommer i området liksom ett större odikat strängflarkkärr söder om Björnberget. Både på Mossaliden och på Björnberget finns även ett flertal småtjärnar som torkar ut under sommaren. Arter VU ostticka (ca 1584650, 7194850), VU liten sotlav (1583073, 7193894), VU tretåig hackspett (2 lokaler), NT rosenticka, NT rynkskinn, NT doftskinn, NT gränsticka, NT gammelgranskål, NT knottrig blåslav, NT skrovellav, NT brunpudrad nållav, NT dvärgbägarlav, ullticka, trådticka, timmerticka, citronticka, kortskaftad ärgspik, bårdlav, stuplav, luddlav, skinnlav, vedskivlav, lavskrika, tjäder med kycklingar, torta, korallrot Naturvärdesbedömning Med undantag av de mer påverkade skogarna i närheten av myrarna och i sydligaste delen utgör hela Mossaliden-Björnberget ett oerhört fint urskogsobjekt med mycket liten grad av mänsklig påverkan. Skogarna är dels av gles höjdlägestyp, dels mer produktiv med grova granar. De talldominerade skogarna är inte lika gamla men orörda. På många ställen finns rikligt med död ved. Området har extremt höga naturvärden och måste skyddas som naturreservat eller motsvarande. Dessutom går det att knyta ihop med de intilliggande stora urskogsområdena på Hemberget, framtidsskogen väster om Björnberget samt

Bubergsreservatet. Dessa tillsammans är ett av länets största ur-/ naturskogsområden nedanför den fjällnära skogen. Klass 1. Inventeringstid: 1 dag Kommentar: En stor del av Mossaliden är klassat som PF bestånd av Sveaskog, och i norr är ett större parti klassat som vanlig produktionsskog. Delar av detta sistnämnda parti är genuina höjdlägesgranurskogar där länsstyrelsen angett koordinater för fynd av ostticka (se artfynd ovan). Längst i väster, på en mindre bergstopp vid gränsen mot Bubergets naturreservat, är ett mindre område klassat som NO (där länsstyrelsen bla hittade liten sotlav). Sveaskogs naturvärdesbedömning är mycket bristfällig och skiljer sig markant från länsstyrelsens. 28. Brattmyran och Västra Björnberget Reservatsförslaget ligger ca 16 km SSV om samhället Gunnarn i Storumans kommun. Området som är 509 ha stort angränsar mot det befintliga naturreservatet Buberget i öster. Landskapet är måttligt och mjukt kuperat och varierar i höjd mellan 550-600 möh. Berggrunden domineras främst av yngre graniter och bitvis är moränen mycket blockig. Inom det befintliga reservatet är granen det härskande trädslaget medan det inom den föreslagna utökningen, och i landskapet i stort, finns en god förekomst av tall. Trots det höga läget så är skogarna tämligen väl utvuxna och den spridda förekomsten av grova aspar och tallar ger landskapet ett tämligen vilt intryck. I områdets västra och mer mosaikartade del hittas en mycket fin blandning av intermediär myrmark varvat med grandominerade äldre skogsholmar. Stora delar av skogen i anslutning till våtmarken ser ut att vara i det närmaste opåverkad. Den fuktiga hänglavsdraperade granskogen hyser en god förekomst av död ved och rödlistade arter. Mellan den västra myr- skogsmosaiken och det talldominerade berget Björnberget i öster löper en väg och en 20-årig contortaplantering. De tydliga brandspåren vid Björnberget vittnar om att det brunnit ganska frekvent. Den skiktade och blockrika tallskogen domineras av en naturligt brandföryngrad trädgeneration, ca 70-100 år gammal. En sparsam till allmän förekomst av 150-400 år gamla tallar, och död ved, finns i området. Skogen saknar spår ifrån modernt skogsbruk och äldre avverkningsspår är sparsamt förekommande. Vid inventeringen noterades följande arter: Gränsticka, rosenticka, doftskinn, rynkskinn, trådticka, dvärgbägarlav, citronticka, timmerticka, tallticka, skrovlig flatbagge, björnbrodd, purpurvitmossa och gyllenmossa. Naturvärdesbedöming Området uppvisar höga naturvärden kopplade till såväl våtmark som gran- och tallskogsmiljöer. Den mosaikartade strukturen med vitt skilda naturmiljöer ger området, förutom ett tilltalande intryck, ett brett spektra av viktiga livsmiljöer för hotade arter. Kommentar: Inom det avgränsade området har Sveaskog klassat en liten del av skogsmarken på Brattmyran som nyckelbiotop (centrala delen av myrkomplexet samt vid vägen mot reservatet) medan hela Björnbergets västsluttning klassats som PF. Återigen skiljer sig Sveaskogs bedömning markant från länsstyrelsens och måste betraktas som högst bristfällig.

29. Rostberget Det föreslagna området ligger ca 17 km SV om Gunnarn i Storumans kommun. Området som ligger mellan 550-600 m ö h är 1350 ha stort och angränsar till det befintliga naturreservatet Buberget i väster. Landskapet är måttligt kuperat och de granskogsklädda bergen reser sig ur ett landskap där långsträckta myrkomplex och skogssjöar dominerar. Berggrunden utgörs främst av yngre graniter, vilka ofta är megmatitomvandlade. Marken är av en frisk ristyp som i svackor och dråg övergår till en något mer örtrik typ. Blottade hällformationer är vanliga och ytterst få delar är rika på block. Området avgränsas i söder av klass 1 våtmarken Långmyran och norr av det mindre, men dock ändå fina, Börtingträsket. I öster kantas området av tämligen triviala tallungskogar och i väster lika så. En mindre skogsväg går i öst-västlig riktning rakt igenom det föreslagna området. Skogarna kring Rostberget är starkt grandominerade och av skiftande kvalité. Trots det höga läget så upplevs skogarna dock att vara tämligen produktiva. Kring Börtingträskbäcken, sedan vidare norrut, och även upp mot Rostberget, är skogen urskogsartad och mycket tilltalande. En 200-250 årig brandrefugial granskog med en ansenlig mängd död ved dominerar i dessa delar. Skogarna söder och öster om Rostberget är dock tyvärr plockhuggna och har inte samma fina naturskogskvaliteer, inte heller de grandominerade och delvis lövrika granskogarna kring Långmyran. Dessa delar kommer dock, inom kort, att kunna utveckla fina naturskogskvaliteer. Vid inventeringen hittades följande arter Rosenticka, gränsticka, violmussling, rynkskinn, doftskinn, trådticka, ullticka, doftticka, harticka, ostticka, lappticka, vitskaftad svartspik, gammelgransskål, dvärgbägarlav, lunglav, bårdlav, guldspärrmossa, purpurvitmossa, björnbrodd, bollvitmossa, torta, nordisk stormhatt, skogsnycklar, ängsnycklar, storsileshår och dvärglummer. Talrika spår efter björnhona med unge hittades, även efter tretåig hackspett. Naturvärdesbedöming De norra delarna av det föreslagna området håller mycket höga skogliga naturvärden, medan naturvärdet i de södra delarna främst är kopplad till våtmarkerna. Området är dock, med sin stora sammanhängande yta, ett mycket värdefullt komplement till det befintliga reservatet. Kommentar: Sveaskog har klassat ett område kring Börtingträskbäcken samt två små områden väster om Börtingträsket som NO medan större delen av Rostberget klassats som PF tillsammans med Svartliden. Dessa bedömningar stämmer ganska väl överens med resultatet från länsstyrelsens inventering. Arvidsjaurs kommun i Norrbotten 30. Norr om Lehatt Domänreservat, längs Dippavägen GPS: 162795, 732639 Grymt gammal, flerskiktad tallnaturskog på bägge sidor om Dippavägen där flera tallar är minst 400 år gamla. Mycket blockigt men bitvis mer framkomligt. Ett fåtal mycket gamla avverkningstubbar. Norr om vägen rör det sig om mycket små bitar omgivna av hyggen, söder om vägen är det stort och sammanhängande.