Sorter, sortutveckling och bevarande. Begreppet bevarandesort. Genomgången byggde främst på broschyren "Den odlade mångfalden". Följande togs upp: 1. odlingens historia 2. vad som skiljer vilt från tamt 3. artbegrepp 4. sortbegrepp 5. vad förädling innebär 6. olika utgångspunkter för urval i det gamla bondesamhället och i dagens jordbruk 7. finns stenålderssorter (av lantbruksväxter) 8. varför ska mångfalden bevaras 9. Programmet för Odlad Mångfald 10. NordGen 11. Begreppet bevarandesort. Nedan redogörs för vad som togs upp som kompletterar det som står i broschyrer 3 Art kan definieras på flera sätt En art är en eller flera populationer av individer med flera, gemensamma, yttre särdrag, med vilka den kan särskiljas från andra sådana populationer. (Morfologisk definition) Grupper av individer som under naturliga omständigheter kan fortplanta sig med varandra, producera en fertil avkomma och som är reproduktivt isolerade från andra grupper. (Botanisk definition) En grupp individer bestående av minsta möjliga antal individer med en gemensam förfader. Individerna skall ha en eller flera nedärvda karaktärer som de inte delar med några andra grupper. (Sammansatt) Det är inte utan problem att särskilja arter särskilt gällande kulturväxter som fått artnamn långt tillbaka. Utgår man från den morfologiska definitionen har till exempel speltvete och brödvete skiljts åt. Ur den botaniska definitionen är de dock fullt korsningsbara och därmed samma art. Det samma gäller för emmervete och durumvete. Det finns olika internationella standarder som arbetar lite olika med detta även om de flesta börjar ta till sig den sammansatta definitionen. Detta gör dock att i utsädeslagstiftningen så behandlas de fortfarande som skilda arter där emmervete inte berörs av lagstiftningen. En svensk namnstandard som är bra att känna till finns i boken "Våra kulturväxters namn" och den databas som denna bygger på. Databasen heter Svensk kulturväxtdatabas (SKUD) och den hittar man på www.skud.se. 4 Definition på sort En sort är en indelning inom en art och är en samling odlade plantor som i ett eller flera avseenden klart avviker från andra sådana plantor och som efter förökning behåller de särskiljande karaktärerna eller egenskaperna.
6 Olika utgångspunkter för odling I äldre tider premierades säkerhet i odlingen högre än hög avkastning och därmed valde man att inte ha ett enhetligt utsäde. Man visste att en variation kunde innebära att vissa typer till exempel gick bättre ett år med torka och vissa gick bättre år med regn. Variationen har dock hållit sig inom en given ram. Idag tänker vi mer på att vi vill veta vad vi får och önskar både jämn kvalitet och god skörd. Den aktiva växtförädlingen som främst pågått under de senaste 200 åren har arbetat efter dessa principer. Och istället för att ha en gröda som i viss mån anpassar sig efter omständigheterna, så anpassar vi omgivningen till ett att bli så optimal för grödan som möjlig exempelvis dikning, arrondering, bevattning, bekämpning etc Att bara göra urval fungerade bra till att börja med inom växtförädlingen. Men eftersom man gärna ville ha högre avkastning infördes sorter med högre avkastning från andra länder. Dessa sorter var dock inte omedelbar användbara utan man gjorde korsningar mellan nya och gamla sorter. På så sätt skapade man en ny mångfald av egenskaper att välja mellan. Därefter så har man återigen gjort ett urval. Den mer utvecklade växtförädlingen ökade därmed till att börja med den genetiska mångfalden i våra odlingar när de hämtade sorter från andra delar av världen och korsade med inhemskt material. 7 Finns stenålderssorter av lantbruksväxter? Klimat och odlingsbetingelserna har under århundradena förändrats rätt mycket. Genom det urval man medvetet eller omedvetet gjort så har sorterna snarast hela tiden förändrats och några stenålderssorter finns inte. Egentligen är det kanske först på 1800-talet som vi får mer genuina sortbeskrivningar och det var också då som man försökt vinna sig om att ha enhetliga sorter och därefter ansträngt sig för att fortsätta att odla just dessa sorter. Parallellt har dock bönderna fortsatt att odla de gamla mer variabla och inte så stabila sorterna fram till en bit in på 1900-talet. Sorter som odlades för 1000 år sedan är därmed inte identiska med något vi odlar idag. 8 Varför ska mångfalden bevaras? Växtförädlingen på 1800-talet innebar till att börja med att man fick högre mångfald i odlingarna. Med tiden har dock förädlingsarbetet blivit mer slimmat. Det kostar att ta fram nya sorter och kraven har ökat på att få en ökad avkastning vilket i praktiken gäller friska sorter med bra konkurrensförmåga. Förädlingsföretagen har krav på sig att allt snabbare få fram nya sorter och det gör man lättast genom att inte korsa allt för olika sorter. Därför har det material som växtförädlarna arbetar med idag snävats av. Det är dock fortfarande möjligt att inom detta finna nya egenskaper. Någonstans kommer dock detta att få ett slut och vi behöver då återigen bredda den genetiska basen. Därför är det viktigt att ha kvar äldre sorter och deras egenskaper. Vi vet inte heller vad
för egenskaper våra framtida odlingssystem kan kräva. Att ha kvar en bred samling av sorter med olika egenskaper är därför en viktig handling. Bevarandet av frö sker främst idag i frys och inte i odling. Men för att materialet ska vara användbart behöver vi också veta hur de fungerar i odling. Det är också så att vi har under årens gång missat vissa sorter med egenskaper som inte prioriterats. Dessa egenskaper kanske idag har en funktion som de inte hade då prioriteringarna gjordes. Därför är det också viktigt att odla äldre sorter för att få veta mer om dessa egenskaper. Att använda äldre sorter med mer lokal prägel kan också ge möjlighet till att utveckla traditionella maträtter eller skapa nya. Därutöver så ökar ju också variationen i våra odlingar vilket i sig är en positiv effekt. Till exempel kan det vara så att de äldre och de nyare sorterna inte har samma skadegörare och därmed kan bilda barriärer för smitta. De nya reglerna inom utsädeslagstiftningen ger nya möjligheter att kunna saluföra utsäde och därmed öka odlingarna av äldre sorter även om det finns begränsningar. Att reglerna ger utrymme till utsädesodlingar av bevarandesorter är ett viktigt steg i rätt riktning. 9 Programmet för odlad mångfald I Sverige arbetar vi med den genetiska mångfalden inom Programmet för odlad mångfald. Detta är vårt nationella program för växtgenetiska resurser och är något som alla länder ska ha i linje med konventionen för biologisk mångfald. Programmet har flera mål som stöder att vi öppnar upp för äldre sorter. Bevarande och nyttjande av de växtgenetiska resurserna ska bidra till ökad livsmedelssäkerhet, ett uthålligt jordbruk och till att den biologiska mångfalden i landet bibehålls. Programmet ska bidra till att det biologiska kulturarvet levandegörs. Material som bevaras inom programmet ska vara väl dokumenterat och information om materialet ska finnas fritt tillgänglig. Internationellt samarbete vad gäller bevarande, nyttjande, tillträde till växtgenetiska resurser och rättvis fördelning av de vinster som kan uppstå vid nyttjandet av dem ska främjas. Hittills har programmet mest handlat om att ta reda på vad vi har och hur vi ska bevara den odlade mångfalden. Bland annat har en landsomfattande inventering genomförts. I detta arbete är NordGen en mycket viktig aktör eftersom det är har som de fröförökade sorterna samt potatis bevaras. Planerna är också att få till stånd en nationell genbank för vegetativt förökat material där förutom dagens klonarkiv för frukt också kommer att ha hand om träd och buskar och prydnadsväxter. En central samling kommer att skapas i Alnarp och nya klonarkiv kommer att tillkomma. Framöver kommer inriktningen mer att handla om förvalta och nyttja mångfalden på olika sätt. Läs mer om POM på www.pom.info.
10 NordGen växter NordGen Växter är Nordiskt genresurscenters sektor för kulturväxter. De arbetar med bevarande och hållbart nyttjande av våra nyttoväxter och deras vilda släktingar. Det omfattar både det konkreta bevarandearbetet av frö och potatis, förmedling av sorter och information om materialet samt generellt också med information om värdet av våra växtgenetiska resurser. Tidigare hette NordGen växter Nordiska genbanken. Läs mer om NordGen på www.nordgen.org/ngb NordGen har gjort en omfattande ansökan på sorter som de ser som möjliga bevarandesorter. 11 Begreppet bevarandesort Bevarandesort definieras i föreskriften (och direktivet) som: En lantsort eller annan sort, som även kan vara förädlad, som är naturligt anpassad till de lokala och regionala betingelserna i Sverige och som hotas av genetisk utarmning. Syftet med undantaget från utsädeslagstiftningen är främst att bevara de växtgenetiska resurserna genom att också använda dem och då måste det också finnas utsäde att tillgå. Inriktningen är det är de regionala och lokala särdragen som ska bevaras och därmed finns begränsningen till regioner. Detta innebär att vi håller oss till sorter som odlats i Sverige eller i Sveriges absoluta närhet. Finns redan möjligheten att producera utsäde, genom att sorten finns på sortlista är syftet redan uppfyllt. Det är egentligen först när sorten blir godkänd och hamnar på bevarandesortlistan som det blir en bevarandesort i lagstiftningens mening. Gammal sort Det finns en mängd uttryck för sorter som vi på något sätt definierar som gamla sorter och en gammal sort är inte per definition en möjlig bevarandesort. En gammal sort kan för en person vara något som fanns för hundra år sedan medan det för andra kan räcka att sorten är 4-5 år. Gamla sorter och sortlista är också ett kapitel som det finns misstolkningar om. Det finns gamla sorter på sortlistan. Ett klassiskt exempel är King Edward. Sorten är ursprungligen engelsk och släpptes ut på marknaden 1902. Sorten är ju väldigt populär men är inte så känd för att vara frisk. Lantsort Lantsort är ett begrepp som också används olika. Många använder ordet för att definiera sorter som man inte vet förädlingshistorien på. Det ser man till exempel i NordGens databas. Andra använder det lite slarvigt om alla gamla sorter, som ju också är dåligt definierat. I föreskriften om bevarandesorter definieras lantsort som En uppsättning populationer eller kloner av en växtart som är naturligt anpassad till en region. Detta är en formulering som tagits fram gemensamt i EU och är egentligen en kompromiss. Tyvärr så är detta lite av en paradox att försöka få med lantsorter med den definitionen i bevarandesortlistan. Kravet på enhetlighet hade man kanske kunnat lösa genom att i beskriva
de ingående populationerna som utgör sorten och ge en siffra på andelen. Tyvärr är inte sådana beskrivningar gjorda och det finns ytterligare en aspekt och det är att dessa sorter inte heller är stabila utan detta ändras över tid. Denna paradox påpekades också i de remissvar Jordbruksverket fick på föreskiften. Men föreskriften bygger på direktivet och detta är något som måste tas upp i den uppföljning som ska ske av direktivet. Samtidigt så går det att ifrågasätta om det egentligen finns en marknad för sorter som varken är enhetliga eller stabila. Men börjar man göra ett aktivt urval ur lantsorterna för att få dem enhetliga, så försvinner hela vitsen med att bevara dessa sorter. Ett aktivt urval är också att anses som växtförädling och sorten blir en annan än den ursprungliga. Lantsorterna är mycket viktiga att bevara och helst ska de också odlas men detta blir inte löst genom undantaget för bevarandesorter i utsädeslagstiftningen. Andra lösningar för dessa sorter bör till än att få ut utsäde av dem på marknaden. Odlingar inom ramen för landsbygdsprogrammet är en möjlighet som bör tittas över och detta är en fråga som bör tas upp inom POM. I övrigt så kan man konstatera att sorterna som finns på NordGen i ganska liten utsträckning är så variabla att det inte platsar inom föreskriftens ramar och lantsorter i den vidare bemärkelsen är möjliga bevarandesorter, förutsatt att de är enhetliga och stabila. Arvesorter Inom Föreningen Sesam talas det ibland om arvesorter. Definitionen av detta är närmast sorter vi ärvt av tidigare generationer. Eftersom Sesam mest håller på med köksväxter som oftast omfattar tämligen enhetliga och stabila sorter så skulle många kunna bli bevarandesorter när det blir aktuellt för köksväxter, förutsatt att de inte redan finns på sortlista. Kultursorter Benämningen kultursort förekommer också ofta när man pratar om äldre sorter. Föreningen Allkorn använder gärna denna beteckning. Det är kanske inte alltid sorter som alla anser vara gamla. Det beror igen lite på var man sätter gränsen. Många är förädlade sorter men oftast avses då sorter som tagits fram tidigare än 1970-talet. Många av kultursorterna är möjliga bevarandesorter men då förutsatt att de inte finns på sortlista. De yngre sorterna bör dock ha bra motiv för sitt bevarandevärde. I kultursorter kan också ingå både äldre och yngre utländska sorter som tagits in i Sverige på senare tid. För dessa är det mycket tveksamt om de kan bli bevarandesorter i Sverige.