Taksäkerhet Ny branschstandard

HUS Taksäkerhet Ny branschstandard Vid årsskiftet infördes en ny lag om sanktionsavgifter vid arbetsmiljöbrott. Syftet är att minska antalet överträdelser och få färre olyckor. För byggnads- och anläggningsarbeten där det förekommer fallrisker på två meter eller mer är sanktionsavgifter tillämpliga. Sanktionsavgifterna gäller även vid brist på fallskydd vid snöskottning. TEXT OCH FOTO: TORBJÖRN OSTERLING. ILLUSTRATIONER: TAKSÄKERHETSKOMMITTÉN, HANS SANDQVIST Figur 1. Byggherren är ansvarig för att det finns taksäkerhetsanordingar som kan användas vid drift och underhåll. Fotot visar ett befintligt tak uppfört för flera år sedan. Är det tillfyllest idag? Det är arbetsgivaren till de som utför arbetet som kan få betala sanktionsavgifterna. Avgiften beräknas utifrån hur många arbetsgivaren totalt sysselsätter i sin verksamhet, även till exempel kontorspersonal inbegrips i antalet sysselsatta. Sanktionsavgifter på upp till 400 000 kronor kan bli aktuella. Tidigare användes böter men det innebar samtidigt att det var ett brott som skulle upp i domstol. Sanktionsavgiften kan utdömas utan att det görs en polisanmälan och handläggningen kan ske mycket snabbare. ARBETSGIVARE, BYGGHERRAR OCH PROJEKTÖRER HAR ALLA ETT ANSVAR FÖR FALLSKYDD Enligt arbetsmiljölagen är det entydigt att det är arbetsgivaren som har ansvaret för hur ett arbete utförs. Den anställde ska följa de föreskrifter som finns och även ha den utbildning som krävs för att utföra arbetet på ett säkert sätt. Byggherren har också ett ansvar för arbetsmiljön. Arbetsmiljölagen och föreskrifterna för byggnads- och anläggningsarbete måste beaktas och även samordnas vid all planering och projektering av en byggnad. Byggherren har ett särskilt ansvar för byggnadens bruksskede. Detta innebär att byggherren måste ta hänsyn både till Arbetsmiljöverkets regler liksom övriga regelverk som kan vara tillämpliga, till exempel BBR. Det har från branschens företrädare för de som har taket som arbetsplats ofta påtalats att taken inte är utrustade på ett sådant sätt att det är möjligt att använda fallskydd. Det finns ofta brister för att det ska vara möjligt att bedriva drifts- och underhållsarbete. Det kan vara en sådan enkel åtgärd som att byta några takpan- 56 AMA-nytt Hus 2/2015

TORBJÖRN OSTERLING Byggnadsingenjör SBR Bentab Byggkonsult AB i kompletterande taksäkerhetsanordningar innan ett underhållsarbete kan, eller enligt arbetsmiljölagen, får utföras. Figur 2. Enkel riskanalys? Hur är det med skorstenen? Vill inte sotaren gå upp? Ska sotning ske på sommaren eller vintern? Hängrännan av trä är ny, men den kanske kan bytas från markstege, om det nu skulle vara tillåtet? Fallhöjden är inte 2 meter. nor, skifferplattor, rensa hängrännor eller måla om delar av ett tak. Snöskottning är som redan påtalats ett arbete som kan kräva omfattande taksäkerhetsanordningar. Projektörerna har ett ansvar för att under projekteringen ta hänsyn till de olika arbetsmiljöaspekter som kan finnas såväl i byggskedet som i driftskedet. Men är det möjligt att bygga och underhålla den planerade byggnaden? Projektören har alltid ett ansvar för de förslag som redovisas. Här bör särskilt påpekas det ansvar Bas-P har i sitt arbete med att samordna det som de olika projektörerna föreslår. Det måste vara säkert att såväl bygga som att bruka det som projekteras. Bas-U har ett viktigt arbete under uppförandet av en byggnad, det handlar bland annat om samordning och kontroll av att de olika entreprenörerna kan utföra sina arbetsuppgifter på ett säkert sätt. Det är viktigt att det finns en arbetsmiljöplan. RISKANALYS MÅSTE FÖREGÅ ETT ARBETE PÅ TAK Arbete på tak ska föregås av en riskanalys. Analysen ska omfatta till exempel tillträde, transporter med mera. Vilket arbete ska utföras? Vilka risker finns? Vilken utrustning kan användas, och vilka förutsättningar gäller? Här måste överväganden göras om det är bäst med kollektiva skydd ställningar, räcken eller personlig fallutrustning med hänsyn till arbetstid, ergonomi med mera. En viktig förutsättning är naturligtvis att byggnaden redan vid uppförandet har sådana anordningar att till exempel en personlig fallskyddsutrustning kan ge den minsta risken vid ett underhållsarbete, till exempel snöskottning. För en projektör är det viktigt att redan i planeringsskedet ta hänsyn till vad som kan komma att behöva utföras på taket, för att sedan föreskriva vilka taksäkerhetsanordningar som behöver monteras. En bristfällig riskanalys i detta skede kan leda till att en byggherre eller bostadsrättsförening i ett driftskede måste investera RA HUS 14 I RA Hus 14 finns under NSJ följande råd: Omfattningen av taksäkerhetsanordningar ska fastställas utifrån en riskinventering, där till exempel behovet av skyddsanordningar måste ställas i relation till vad som ska göras på taket, till exempel snöskottning, inspektion, rengöring eller sotning. Risk för person- eller andra skador som på grund av snöras måste beaktas liksom arbetsmiljön för de som ska arbeta på tak. Syftet med detta råd är att fästa projektörens uppmärksamhet på att det kanske inte alltid är tillräckligt att bara falla tillbaka på BBR och tro att de föreskrifterna är tillräckliga med hänsyn till Arbetsmiljölagstiftningen. BRANSCHSTANDARD TAKSÄKERHET De branscher som har taket som arbetsplats i mer eller mindre utsträckning har under en lång tid arbetat med att ta fram riktlinjer för hur taksäkerhetsanordningar ska utföras för att det ska vara säkert att arbeta på tak. Livsavgörande kunskap På Taksäkerhetskommitténs hemsida kan du ladda hem Branschstandard för taksäkerhet som beskriver vilka taksäkerhetsanordningar vi anser är nödvändiga på tak. Läs också mer om vår utbildning Sakkunnig i taksäkerhet. AMA-nytt Hus 2/2015 57

HUS Figur 3. Exempel på vajersystem på en gångbrygga. Detta system har inte glidlås. Det finns två olika stödpunkter för vajern, spår, som är närmast och klo, som är längre bort. Används spår måste fästet för linan föras rakt genom stödpunkten. Används klo är det möjligt att även använda en karbinkrok för att komma förbi stödpunkten. Figur 4. Räknas besiktning av yttertak som ett byggnads- och anläggningsarbete? Det är många organisationer som medverkat i, och ställer sig bakom den nya branschstandarden som utarbetats av Taksäkerhetskommittén. Bland några kan nämnas: Almega Byggnadsarbetareförbundet Byggplåtföreningen inom Entre prenörföretagen Elektrikerförbundet EIO Fastighetsanställdas Förbund Fastighetsägarna Kommunal SEKO SIS genom olika arbetsgrupper Sveriges Sotarmästares Riksförbund TIB (Tak- och tätskiktsentreprenörernas branschorganisation) TMF (här ingår bland annat småhusfabrikanterna). BRANSCHSTANDARDEN BBR Många har ställt frågan huruvida Branschstandarden ska tillämpas när det är Boverkets Byggregler (BBR) som uppfattas som de krav som måste uppfyllas. BBR anger endast minimikraven vad avser taksäkerhetsanordningar på yttertak. De anordningarna kan räcka för tak som inte kommer att beträdas av yrkespersoner. Taksäkerhetskommittén anser att BBR:s regler är baserade på en alltför generell riskanalys. Detta kan innebära att den som ska utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete på ett yttertak saknar de taksäkerhetsanordningar som krävs för att uppfylla gällande arbetsmiljöregler. Branschstandarden baseras på Arbetsmiljöverkets föreskrifter samt Arbetsmiljölagens krav på riskanalys som framgår av 3 kapitlet 7 : Under varje skede av planeringen och projekteringen av ett byggnads- eller anläggningsarbete ska arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar inom ramen för sina uppdrag, se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas när det gäller såväl byggskedet som det framtida brukandet. Det som ytterligare förstärker behovet av ändamålsenliga och säkra taksäkerhetsanordningar är det uttryckta kravet på att man ska vara löpande förankrad vid tillsyn och underhåll av anordningar på tak. Detta krav trädde i kraft 1 januari 2015 men har varit känt sedan våren 2014. Detta innebär att projektören måste se till att det finns möjligheter till att vara löpande förankrad vid arbeten på ytter- tak. Beroende på vad som behöver utföras kan val av anordningar variera, det är bland annat detta som riskanalysen ska visa. Riskanalysen ligger bland annat till grund för Arbetsmiljöplanen för byggande, drift och underhåll. Planen ska innehålla en riskbedömning och val av metoder för att minimera risken för fall. Samtidigt måste även de ergonomiska riskerna beaktas. Om aktiviteterna är mindre omfattande kanske det bedöms som rimligt att använda dubbla förankringslinor och att använda gångbrygga, nockräcke eller förankringspunkter för förankring av linorna. Om arbetet kommer att bli mer omfattande är det säkert mer tidsbesparande och ergonomiskt motiverat att använda system som innebär att förflyttning på taket kan ske utan att förankringslinorna behöver kopplas om (se figur 3). I Branschstandarden finns underlag och hjälpmedel för att göra en riskanalys beroende på vilket arbete som ska utföras. I Branschstandarden har såväl projektörer, entreprenörer och byggherrar ett hjälpmedel för att uppfylla alla gällande föreskrifter och lagar för byggnaden, byggandet och dess framtida drift och underhåll. 58 AMA-nytt Hus 2/2015

I det följande redovisas några av förändringarna i branschstandarden som innebär skillnader i förhållande till BBR. Taksäkerhetskommittén arbetar för att Boverket ska ändra BBR. DAGERMÅTT PÅ UPPSTIGNINGSLUCKOR Enligt AMA Hus 14 och BBR ska dagermått på uppstigningsluckor till yttertak vara 600 900 mm. I branschstandarden är detta ändrat till 700 900 mm (se figur 5). Tänk på att vindsluckan i ett trapphus och upp till vinden också ska ha en dagerarea på minst 700 900 mm (se figur 6). På vinden vid vindsluckan bör det finnas en förankringsögla. Ändringen av dagermått har även medfört att det i Beskrivningsdelen till AMA-nytt Hus 2/15 finns nya beskrivningstexter. Vägglucka för utstigning till tak ska ha ett dagermått på 700 1 200 mm. Höjden 2 100 bör eftersträvas. Figur 5. Uppstigningsluckor till yttertak ska ha ett dagermått på 700 x 900 mm Figur 6. Vägglucka för utstigning till tak ska vara minst 700 x 1 200 mm TILLTRÄDESLEDER INNE PÅ VIND TILL UPPSTIGNINGSLUCKA I BBR finns inte några föreskrifter som anger mått på tillträdesleder inne på vind och fram till en uppstigningslucka. Om det inte går att fortsätta direkt upp på taket från vindsluckan utan förflyttning inne på vinden måste tillträdeslederna ha tillräcklig bredd och höjd. Bredden bör vara minst 700 mm och höjden 2 100 mm, vid enbostadshus godtas 1 400 mm. Figur 7. Användning av markstege. Av figuren framgår även att ett nockräcke eller gångbrygga om en sådan används, ska avslutas cirka 2 meter från takkant vid gavel. Figur 8. Fast fasadstege ska ha fallskydd över 4 meter. UPPSTIGNING TILL TAK Markstege, tidigare lös stege, med stegbreddare får tillsammans med glidskydd användas för uppstigning till tak om uppstigningshöjden är högst 5 meter. För lös stege enligt BBR gäller 4 meter. Se även figur 7. Fasta fasadstegar ska ha fallskydd vid uppstigningshöjd över 4 meter (se figur 8). Här är det viktigt att notera att ett ryggskydd (korg) inte längre uppfyller kraven för fallskydd. FÖRFLYTTNING PÅ TAKET För säkert tillträde till anordningar på ett yttertak som kräver underhåll eller tillsyn av något slag finns enligt branschstandarden olika alternativ. ppgångbrygga med skyddsräcke som är minst 1 meter högt och som ligger minst 1 meter från nock ppgångbrygga med skyddsräcke på båda sidor och som är minst 1 meter högt ppgångbrygga med vajer eller skena som medger förflyttning utan flera omförankringar. Även takstegar och nockräcken kan förses med vajer eller skena. På tak kan det med hänsyn till de hinder som finns på taket krävas att gångbryggor eller takstegar måste förskjutas såväl i höjdled som i sidled. Om avstånden eller höjdskillnaderna är för stora finns risk för fall. Mot den bakgrunden finns i branschstandarden en angivelse om att mått mellan två enheter inte bör överstiga 450 mm eller att klivmåttet inte bör överskrida 600 mm (se figur 9 10). Några sådana angivelser finns inte i BBR eller AMA Hus. AMA-nytt Hus 2/2015 59

HUS Figur 9. Vid till exempel en skorsten bör avståndet mellan gångbryggorna vara högst 450 mm. Figur 10. Klivmått mellan gångbryggor bör vara högst 600 mm. Figur 11. Fall över takkant med lång förankringslina kan leda till långa pendelfall med stora risker för fallskador. För att begränsa risken för detta behövs kortare förankringslinor och förankringspunkter vid hörn på tak. Se figur 13. Figur 12. En förankringspunkt vid hörn på tak och med kort förankringslina innebär att risken för fall med risk för pendelskador begränsas avsevärt. RISK FÖR PENDELFALL En risk för skador i samband med arbete på yttertak som inte tidigare har beaktats i regelverken är arbete vid takkanter. Om förankringslinan är lång och fäst vid till exempel en gångbrygga, nockräcke eller förankringsögla vid nock finns en risk att fall över takkanten kan leda till ett långt fall med pendeleffekt (se figur 11-12). I branschreglerna finns flera exempel på hur förankring kan ske vid takkanter för att begränsa risken för pendelfall. Principen är att det ska finnas en förankringspunkt 2 meter från takkant (se figur 13-14). Figur 13. Förankringspunkt vid hörn på tak vid låglutande tak där det endast finns förankringsmöjligheter vid taknock. Figur 14. Vid tak där det krävs gångbryggor med hänsyn till lutning på taket och det även finns ett vajer- eller skensystem för kontinuerlig förankring behövs även förankringspunkter vid takhörn. 60 AMA-nytt Hus 2/2015

Figur 15. Exempel på informationsskylt. INFORMATION OM TAKSÄKERHETSANORDNINGAR Det är viktigt för de som ska utföra arbeten på yttertak att taksäkerhetsanordningarna är rätt monterade samt tillförlitliga. Därför ska det i anslutning till uppstigningsställen finnas information om vilken taksäkerhetsutrustning som finns, vem som har monterat anordningarna och när. Vidare ska det framgå om det finns särskilda risker och när utrustningen senast besiktigades (se figur 15). RETROAKTIVA KRAV? En fråga som ofta kommer upp i samband med att nya regler eller som i detta fall en branschstandard publiceras är om kraven, standarderna, rekommendationerna eller vad de ska benämnas är retroaktiva. När det gäller taksäkerhetsanordningar finns historiskt vissa krav som sedermera visat sig vara otillräckliga och har blivit föremål för retroaktivitet i samband med ombyggnad, tillbyggnad eller mera omfattande renoveringar. Oavsett när byggnaden uppfördes eller projekterades har byggherren/fastighetsägaren ett problem med att olika yrkesgrupper som ska utföra arbeten på tak idag eller i framtiden ska kunna göra detta på ett säkert sätt och utan att riskera sanktionsavgifter. Detta kan innebära att ett framtida underhållsarbete kanske inte kan genomföras utan att kompletterande taksäkerhetsanordningar behöver monteras. I Branschstandarden finns exempel på vad som kan godtas för tak med befintliga taksäkerhetsanordningar. I beskrivningsdelen till AMA-nytt Hus 2/15 har under NSJ som information angivits hänvisning till den nya Branschstandarden för taksäkerhet som finns på www.taksakerhet.se.