Sverige är ett av de EU-länder som har den

Restaurering och återupptagen hävd kan rädda de skånska rikkärren Rikkärr är en värdefull naturmiljö som hyser många specialiserade arter av kärlväxter, mossor, snäckor och svampar. Rikkärren är dock på stark tillbakagång både i Europa och i Sverige. Tack vare Naturvårdsverkets åtgärdsprogram har länsstyrelsen i Skåne sedan 2006 kunnat arbeta mer intensivt med de skånska rikkärren. I denna artikel presenterar Anette Persson och Johanna Ragnarsson våra skånska rikkärr och redovisar några av de insatser som gjorts. ANETTE PERSSON & JOHANNA RAGNARSSON Sverige är ett av de EU-länder som har den största rikkärrsarealen, uppskattningsvis 100 000 150 000 hektar, vilket utgör 2 3 procent av den totala myrarealen eller 2 3 promille av Sveriges landyta (Sundberg 2006). De största rikkärren finns i Jämtland, men stora arealer återfinns även i fjällkedjan, Norrbotten och Uppland, samt i sydöstra Gästrikland, Västergötland, Östergötland, Öland, Gotland och Skåne. Skåne, tillsammans med de sydligaste delarna av Blekinge och Öland samt västra Halland, hör till den kontinentala biogeografiska regionen och rikkärren här skiljer sig från resten av Sveriges. Eftersom flertalet mellaneuropeiska rikkärr sedan länge är förstörda har Skåne ett uttalat internationellt ansvar för att bevara återstoden av de svenska rikkärren i den kontinentala regionen. Arbetet med rikkärren är även en del i arbetet med att uppnå flera av våra nationella miljökvalitetsmål, så att förlusten av biologisk mångfald hejdas. Till rikkärren är minst 160 rödlistade arter knutna, varav ett sjuttiotal är hotade. Skåne och Gotland är de län som hyser flest antal hotade rikkärrsarter (Sundberg 2006). Naturvårdsverket har utarbetat ett nationellt åtgärdsprogram för att bevara rikkärr (som också inbegriper arterna gulyxne Liparis loeselii, kalkkärrsgrynsnäcka Vertigo geyeri och större agatsnäcka Cochlicopa nitens). Visionen i åtgärdsprogrammet är bland annat att landets rikkärr i framtiden ska ha en ostörd hydrologi och att ytan av rikkärr i södra Sveriges slättbygder ska ha ökat med femtio procent. Detta ska främst åstadkommas genom restaurering av övergödda och igenväxta miljöer. Man vill även se att en hög andel av Sveriges befolkning ska känna till rikkärren och ha möjlighet att uppleva deras skönhet, biologiska mångfald och kulturhistoria (Sundberg 2006). Det nationella åtgärdsprogrammet gällde för perioden 2006 2010, men är under utredning i syfte att förlängas. Figur 1. Rikkärrslokaler i Skåne enligt rapporten Skånes rikkärr (Bager & Persson 2009). Totalt finns det 155 rikkärrslokaler fördelat på sammanlagt 115 hektar. There are 155 rich fens in Skåne, covering a total area of 115 ha. 86

Figur 2. Ett av Skånes finaste extremrikkärr är översållat av majvivor på försommaren. För att ta sig ut i kärret får man balansera på de små tuvorna så man inte sjunker ner i brunmossmattorna där späd skorpionmossa, kransalger och blekeutfällning samsas. Säljeröd, Sjöbo kommun, maj 2006. Foto: Johan Dahlberg, Länsstyrelsen, Skåne län. The rich fen at Säljeröd is covered with Primula farinosa in late spring. Primula farinosa has lost more than 75% of its localities in Skåne over the last fifty years. Inventering av Skånes rikkärr Inom ramen för det nationella åtgärdsprogrammet har Länsstyrelsen i Skåne utfört en rikkärrsinventering under 2006 2009. Syftet med inventeringen var att identifiera länets rikkärr, avgränsa dem och göra en översiktlig artinventering av främst kärlväxter och mossor. Dessutom gjordes en bedömning av rikkärrens naturvärden och förslag till skötselåtgärder. Länsstyrelsen lät även Ted von Proschwitz, Naturhistoriska museet, inventera landsnäckor i ett urval av rikkärren. Resultaten har sammanställts i rapporten Skånes rikkärr (Bager & Persson 2009). Totalt finns det 155 rikkärrslokaler fördelat på så lite som 115 hektar. Men trots att de skånska rikkärren är små bedömdes nästan 90 procent av dem ha höga eller mycket höga naturvärden. Under inventeringen gjordes några intressanta artfynd. Bland annat hittades det första i Skåne belagda fyndet av praktflikmossa Leiocolea rutheana (Dahlberg 2007). Vidare påträffades piprensarmossa Paludella squarrosa, som troligen är den första observationen i Skåne sedan 1980talet. I ett rikkärr hittades ett litet bestånd med käppkrokmossa Hamatocaulis vernicosus, vilket är ett av enstaka fynd som har gjorts av denna art i Skåne (Dahlberg 2007). Även en ny lokal för gulyxne påträffades (Ekologgruppen i Landskrona AB 2007). Trots de gjorda fynden är rikkärren i Skåne sedan länge på kraftig tillbakagång. Lunds Botaniska Förening har under sin senaste florainventering visat att arter som är knutna till rikkärr och kalkfuktängar är de stora förlorarna i det skånska landskapet och att många av dem har gått mycket kraftigt tillbaka de senaste femtio åren. Flera arter som till exempel gräsull Eriophorum latifolium, kärrspira Pedicularis palustris, kärrknipprot Epipac tis palustris, ängsstarr Carex hostiana och majviva Primula farinosa har mist mer än 75 procent av sina lokaler sedan mitten av 1900-talet (Olsson 2008). Tillbakagången beror bland annat på utdikning, övergödning och på att hävden har upphört eller är för svag. Många av rikkärren håller på att växa igen med vass Phragmites australis och andra högvuxna arter. I de fall igenväxningen gått ännu längre bildar ofta videbuskar, alar och björkar ogenomträngliga snår. Av rikkärren bedömdes drygt 80 procent ha behov av någon form av skötsel åtgärder. Andelen rikkärr som var i behov av åtgärder var samma oavsett om de ligger i oskyddade eller skyddade områden, även om skötselbehoven i de skyddade områdena var av mindre omfattning. Nästan hälften av länets rikkärr visade sig ha behov av omfattande åtgärder för att på sikt kunna uppnå gynnsam bevarandestatus, det vill säga en stabil livsmiljö där de typiska arterna finns kvar i livskraftiga bestånd. 87

PERSSON & RAGNARSSON Skånska rikkärr ikkärr är ett samlingsnamn för näringsfattiga myrar som är rika på mineraler, vanligtvis kalk. Näringsfattigdomen beror främst på låga halter av växttillgängligt fosfor då kalcium binder fosfor vid högre ph-värden. Fosfor är ett viktigt näringsämne för växterna, och brist leder till att vegetationen blir lågvuxen och mager. Rikkärren varierar i utseende och karaktär beroende på faktorer som till exempel ph, mineralhalt, markfuktighet, näringshalt, lutning, jordartstyp och hävdhistoria. Vanligtvis delas rikkärr in i medelrikkärr och extremrikkärr (även kallade kalkkärr). De senare har generellt sett mer kalk, högre ph och är mer artrika på kärlväxter, medan medelrikkärren i regel har fler mossor. Troligen har många av Skånes rikkärr nyttjats som ängsmark fram till i alla fall mitten av 1800-talet. De kärr som under jordbrukets rationalisering inte dränerades och omfördes till åkermark kom istället att användas som betesmark. Idag betas drygt 80 procent av Skånes rikkärrsareal. Tack vare den långvariga hävdtraditionen hyser rikkärren både slåtter- och betesgynnade arter. Men ändrad hydrologi samt en ökad näringstillgång på grund av övergödning och försurning leder bland annat till att högvuxna arter får fotfäste på bekostnad av de mer lågvuxna rikkärrsarterna. Detta gör att de sydsvenska kärren blir än mer beroende av hävd för att rikkärrsvegetationen ska bestå. Några av de skånska rikkärren utgörs av gamla torvtäkter, där underliggande kalkrika jordlager fri- lagts och därför åter gett upphov till rikkärrsvegetation. Ofta förknippas rikkärren med de orkidérika, källpåverkade extremrikkärren, men rikkärren omfattar alltså även de mindre uppmärksammade medel rikkärren. Medelrikkärren i Skåne återfinns framför allt i länets skogsbygder. Skånes extremrikkärr förekommer främst på slättområdenas kalkrika moräner. I välhävdade betesmarker kännetecknas extremrikkärren av en lågvuxen och småtuvig vegetation. Mellan tuvorna finns ofta en mjukmatta av brunmossor där späd skorpionmossa Scorpidium cossonii är vanlig. I extremrikkärren kan man bland annat finna majviva Primula farinosa, slåtterblomma Parnassia palustris, näbbstarr Carex lepi docarpa och orkidéer som till exempel kärrknipprot Epipactis palustris, majnycklar Dactylorhiza majalis och ängsnycklar D. incarnata. Har man tur kan man också träffa på gräsull Eriophorum latifolium, kärrjohannesört Hypericum tetrapterum eller loppstarr Carex pulicaris och sällsyntheter som gulyxne Liparis loeselii, flugblomster Ophrys insectifera, stor ögontröst Euphrasia rostkoviana ssp. rostkoviana eller svarttåg Juncus anceps. Extremrikkärr som är källpåverkade utmärker sig genom förekomsten av källsprång och framsipprande kalkhaltigt grundvatten. Det är i dessa kärr som man framför allt kan påträffa källindikerande brunmossor som kalkkällmossa Philonotis calcarea, kamtuffmossa Palustriella commutata, klotuffmossa P. falcata och källtuffmossa Cratoneuron filicinum. Flera av Skånes extremrikkärr som är tydligt källpåverkade är välkända sedan länge och oftast skyd- Igenväxande medelrikkärr i Skånes skogsbygd. Myren, Vägasked, Höörs kommun, juni 2006. Foto: Länsstyrelsen, Betat extremrikkärr. Borvelund, Tomelilla kommun, oktober 2007. Foto: Länsstyrelsen, Skåne län. R Skåne län. 88

SKÅNSKA RIKKÄRR Källpåverkat extremrikkärr Vitabäckskärret, Sjöbo kommun, maj 2007. Foto: Länsstyrelsen, Skåne län. Extremrikkärr med axag är sällsynta i Skåne. Foto: Läns- dade som naturreservat på grund av den värdefulla naturmiljön med förekomst av speciella och ovanliga kärlväxter. Extremrikkärr med axag Schoenus ferrugineus är sällsynta i Skåne och förekommer bara på ett tiotal platser. Axag förekommer vanligtvis i rikkärr med stabil vattentillgång. På grund av hydrologiska förändringar, främst genom dräneringar och sänkt grundvattenyta, är axagkärren i Skåne beroende av hävd för att inte växa igen. Trubbtåg Juncus subnodulosus är en art som i Sverige endast finns i Skåne och på Gotland. I Skåne finns trubbtåg endast i ett femtontal kärr. Trubbtåg förekommer främst som glesa bestånd i betade extremrikkärr. Vid ett för svagt eller upphört bete kan den bli heltäckande och bilda enartsbestånd. I riktigt blöta kalkområden kan man påträffa extremrikkärr med brunmossdominerat bottenskikt. Brunmossorna bildar en tät, mjuk matta med stort inslag av späd skorpionmossa Scorpidium cossonii och korvskorpionmossa S. scorpioides. Kransalger och bleke utfällning förekommer ofta rikligt. I dessa kärr, så som i många andra, är ofta vass Phragmites australis ett hot. Blir vassen för tät riskerar lågvuxna arter att slås ut. Därför är det viktigt att rikkärren hålls under uppsikt och får en anpassad skötsel, så att vassen hålls gles. Kompletterande slåtter av vassen kan bli nödvändig för att hålla den tillbaka. styrelsen, Skåne län. Extremrikkärr med trubbtågsvegetation. I förgrunden har trubbtågen slagits, medan man fortfarande ser havet av trubbtåg i bakgrunden. Örups kalkkärr, Tomelilla kommun, oktober 2006. Till höger blommande trubbtåg. Foto: Linda Gustafsson & Länsstyrelsen, Skåne län. 89

PERSSON & RAGNARSSON a b Figur 3. a) I Västermossens norra del var vassen på kraftig frammarsch tillsammans med diverse träd och buskar (bilden är tagen 2006). b) Västermossens norra del har nu röjts och slagits under två säsonger (bilden är tagen i början av maj 2010). c) Västermossens södra del 2009. Området har röjts från igenväxande träd och buskar och slagits under två säsonger. I bakgrunden syns det vasshav som tidigare täckte hela den södra rikkärrsytan. Västermossen, Tomelilla kommun. Foto: Länsstyrelsen, Skåne län). c I och med att Skånes rikkärr har så stora skötselbehov har länsstyrelsen under 2010 tagit fram ett regionalt åtgärdsprogram för länets rikkärr (Persson & Bager 2010). I detta har vi satt upp mål och prioriteringar för skötsel och skydd av rikkärren för de kommande tio åren. Arbetet med Skånes rikkärr Vår ambition i arbetet med rikkärren är att verka på bred front. Redan sedan det nationella åtgärdsprogrammets start har vi arbetat med informationsspridning till markägare, arrendatorer, kommuner, ideella föreningar och inte minst allmänheten. Parallellt med inventeringen påbörjade vi också arbetet med skötselåtgärder i de mest hotade kärren. Idag satsar vi framför allt på skötselåtgärder, men också med att områdesskydda rikkärren. 90 Successful restoration measures have been carried out at this rich fen in eastern Skåne. Genomförande av skötselåtgärder För att få till stånd lämplig skötsel i rikkärren arbetar vi sedan ett par år tillbaka med att upprätta avtal med markägare och arrendatorer. Om dessa inte själv har möjlighet att utföra önskvärda åtgärder kan man komma överens om att anlita en entreprenör. Under 2010 gjorde vi en större upphandling av entreprenörstjänster, vilket underlättar de närmaste årens arbete. Åtgärder som kan behöva utföras i de skånska rikkärren är till exempel röjning av träd och buskar eller införande av slåtter. Det kan också handla om kompletterande slåtter av högörtsvegetation i betade rikkärr eller en ändrad fållindelning. De skånska rikkärrslokalerna är små, ofta otillgängliga, splittrade på många ägare och är oftast olönsamma för brukarna. I många av de kärr som behöver restaureras krävs det att arbetet

SKÅNSKA RIKKÄRR görs manuellt så att det känsliga marktäcket inte tar skada. Arbetet med rikkärren är därför både tidskrävande och kostsamt. Exemplet Västermossen Västermossen är ett extremrikkärr i östra Skåne som har legat ohävdat de senaste fyrtio åren (figur 3). Historiska kartor över området visar att marken tidigare nyttjats som äng. Kärret är källpåverkat och i mjukmattornas brunmosskikt kan man påträffa bland annat kalkkällmossa Philonotis calcarea, källtuffmossa Cratoneuron filicinum och kalkkammossa Ctenidium molluscum. I kärret finns även de rödlistade arterna majnycklar Dactylorhiza majalis, loppstarr Carex pulicaris samt kalkkärrsgrynsnäcka (Ted von Proschwitz, arbetsmaterial). Andra växter som man kan finna är till exempel gräsull, blåtåg Juncus inflexus, slåtterblomma Parnassia palustris, majviva, näbbstarr Carex lepidocarpa och axag Schoenus ferrugineus. I samarbete med markägare, närboende och en entreprenör har området restaurerats. Igenväxningen med träd och buskar, men också vass, var ett stort hot mot kärret. Under första vintern avverkade entreprenören al, björk och gran och röjde lövsly. Videbuskar sparades för att gynna landsnäckor, då Salix-förna utgör en viktig födokälla med lättillgängligt kalk för många landsnäckor. Under de två påföljande åren slogs kärret två gånger per säsong. Vid midsommartid slogs vassen och i början av september slogs all vegetation. Att slå vassen under försommaren är ett försök att på sikt utarma den. Markägarna och ett par av deras ungdomar hjälpte till att räfsa ihop, forsla bort och bränna det röjda materialet. Området kommer att vara i behov av kontinuerlig slåtter även framöver, så att rikkärrsarterna gynnas och vassen trängs tillbaka. Exemplet Järstorpskärret För ett par år sedan tog Tomelilla naturskyddsförening sig an detta igenväxande rikkärr (figur 4). I kärret växer bland annat brudsporre Gymnadenia conopsea, ängsnycklar Dactylorhiza incarnata, kärrknipprot, näbbstarr, slåtterblomma och gräsull samt flera arter av brunmossor. Vidare påträffas kalkkärrsgrynsnäcka (Ted von Prosch- Figur 4. Järstorpskärret i oktober 2007 före restaureringen (övre bilden) och sommaren 2009 efter restaureringen (nedre bilden). Järstorps kärret, Tomelilla kommun. Foto: Länsstyrelsen, Skåne län & Lennart Bengtsson. Clearing and yearly mowings will hopefully preserve this orchid-rich fen in eastern Skåne. witz, arbetsmaterial) som är rödlistad. Kärret betades troligen för 40 50 år sedan och har sedan dess legat ohävdat. Inför restaureringen av kärret besökte vi området tillsammans med naturskyddsföreningen för att diskutera lämpliga skötselåtgärder och upprättade ett skötselavtal. Under vintern 2008 2009 avverkade föreningen gran, björk, al och enbuskar samt ringbarkade några aspar, så att rikkärret öppnades upp och vidgades. Därefter har medlemmarna årligen slagit kärret. Föreningen har under 2010 ansökt om EU:s miljöersättning för marken, vilket betyder att kärret kommer att skötas som traditionell slåtteräng åtminstone de kommande fem åren. 91

PERSSON & RAGNARSSON I Skåne passar biotopskydd bra Vår långsiktiga intention är att minst nittio procent av Skånes rikkärr ska få ett formellt skydd, bland annat för att kunna garantera framtida skötsel. Vi har därför påbörjat ett arbete med att områdesskydda de högst prioriterade rikkärren i länet. Eftersom många av Skånes rikkärr är små är det lämpligt att skydda dem som biotopskyddsområde. Att bilda biotopskyddsområden är en enklare och snabbare process än reservatsbildning. För större rikkärr eller rikkärr som har värdefulla omgivande marker kan naturreservat vara en lämpligare skyddsform. Ett alternativ till områdesskydd är att upprätta ett naturvårdsavtal som är ett civilrättsligt avtal under en begränsad tid. I arbetet med att skydda rikkärren förs en nära dialog med markägaren om vilken skyddsform som kan vara lämplig för det enskilda rikkärret eller om ett naturvårdsavtal är att föredra. Information och rådgivning viktigt Vi har varit måna om att på ett tidigt stadium skaffa oss ett stort kontaktnät ute i länet. Detta har sedan hjälpt oss mycket både inför rikkärrsinventeringen för att sålla fram alla potentiella rikkärr att besöka men också under rapportskrivandet för att få ett så bra faktaunderlag som möjligt. När inventeringen var färdig och sammanställd, gjordes ett massutskick till alla markägare och arrendatorer med information om rikkärr i allmänhet och deras rikkärr i synnerhet. Många av dem hörde sedan av sig och ville gärna få ytterligare information. Sedan flera år tillbaka arbetar vi också inom det så kallade Landsbygdsprogrammet, där Jordbruksverket finansierar bland annat rådgivningar. Vi har valt att rikta våra rådgivningar till brukare vars rikkärr omfattas av EU:s miljöersättningar för skötsel av betesmarker och slåtterängar. Trots att många av länets rikkärr ingår i betesmarker som omfattas av miljöersättning, visar det sig att rikkärren i dessa marker inte alltid har den mest lämpliga skötseln. På sådana marker upprättar vi generellt inte skötselavtal, eftersom det då skulle bli fråga om dubbelfinansiering. Vi diskuterar de värden som finns med markägaren och hur rikkärren kan få en mer anpassad skötsel. Ungefär hälften av länets rikkärrsareal omfattas av miljöersättningar. Under sommaren 2010 hade vi ett större samarbete med ideella föreningar där flera skånska rikkärr visades upp på guidade vandringar. Detta var en del av den satsning som länsstyrelsen gjorde under Biologiska mångfaldens år, då vi hade flera temaveckor med guidningar i olika naturmiljöer. Arbetet med att på ett tidigt stadium sprida information om rikkärren har lett till att rikkärren uppmärksammats i länet och vi får nu stark respons när vi arbetar med skötselåtgärder och områdesskydd. Uppföljning Inom ramen för det regionala åtgärdsprogrammet ska länets rikkärr regelbundet följas upp. Vi kommer att göra en översiktlig uppföljning med minst ett besök vart femte år, med start från år 2015, där vi noterar hävd, röjningsbehov och om kärret utsatts för några nya hydrologiska ingrepp eller andra störningar. Förutom denna översiktliga uppföljning kommer rikkärren även att följas upp inom den regionala miljöövervakningen av rikkärr och vid uppföljning av bevarandemål för skyddade områden. Då kommer detaljerade vegetationsanalyser att utföras. Dessa kan användas för att analysera miljöförändringar samt för prioritering och utvärdering av skötseln i våra skyddade områden, men också för att utvärdera hur miljökvalitetsmålen nås. Våra slutsatser från arbetet med rikkärr De slutsatser vi kan dra av våra erfarenheter hittills är att Skånes rikkärr är mycket skötselkrävande och kostsamma, och kommer att så förbli även i framtiden. För att rikkärren ska hållas öppna även efter genomförda restaureringar krävs fortsatt skötsel i form av bete eller slåtter och återkommande röjningar av uppkommande sly och ohävdsvegetation. EU:s miljöersättningar för skötsel av slåtterängar och betesmarker är ofta inte tillräckliga för att en markägare/arrendator ska kunna sköta rikkärren på bästa sätt. Till exempel har ersättningen 92

SKÅNSKA RIKKÄRR för ett rikkärr som slås manuellt med skärande/ klippande redskap varit mellan 25 000 och 40 000 kronor per hektar och år i de skötselavtal vi upprättat inom åtgärdsprogrammet. För motsvarande skötsel ger EU:s miljöersättningar 11 200 kronor per hektar och år. Det arbetsmoment som kostar mest är ihopräfsning och bortforsling av det avslagna materialet. Det är av yttersta vikt att förmedla till markägare och allmänhet vilken tillgång rikkärren är, både som naturupplevelse och som en viktig del i att bevara den biologiska mångfalden. Förutsättningarna i varje enskilt rikkärr är olika och därför krävs det individuella lösningar på hur skötseln ska garanteras i framtiden. Vi tror på ett arbete på bred front och där grundförutsättningen är ett gott samarbete med dem som sköter rikkärren. SBT. De som arbetat med rikkärren i Skåne inom ramen för åtgärdsprogrammet är förutom författarna även Helena Bager och Johan Dahlberg. Ett stort tack till Göran Mattiasson, Kalle Mälson och Sebastian Sundberg som lämnat värdefulla synpunkter på vårt arbete. Vi tackar även alla engagerade markägare, arrendatorer, entreprenörer och ideella föreningar som gör ett fantastiskt jobb ute i kärren. Citerad litteratur Bager, H. & Persson, A. 2009. Skånes rikkärr. Länsstyrelsen i Skåne län, Rapport 2009: 41. Dahlberg, J. 2007. Upplevelser och artfynd från några skånska rikkärr. Myrinia 17(1): 4 14. Ekologgruppen i Landskrona AB. 2007. Inventering av 58 rikkärr i Skåne. Opublicerad rapport. Olsson, K.-A. 2008. Vad har hänt? Floraförändringar i Skåne under de senaste 50 åren. Länsstyrelsen i Skåne län, Rapport 2008: 4. Persson, A. & Bager, H. 2010. Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr i Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län, Rapport 2010: 27. Sundberg, S. 2006. Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr inklusive arterna gulyxne Liparis loeselii (NT), kalkkärrgrynsnäcka Vertigo geyeri (NT) och större agatsnäcka Cochlicopa nitens (EN). Naturvårdsverket Rapport 5601, Stockholm. Persson, A. & Ragnarsson, J. 2011. Restaurering och återupptagen hävd kan rädda de skånska rikkärren. [Protecting and restoring rich fens in Skåne, southernmost Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. 105: 86 93. Uppsala. ISSN 0039-646X. Rich fens form a valuable but threatened habitat with many specialized species. Here, we present some results of restoration work carried out since 2006 in Skåne, southernmost Sweden, in connection with the national action plan for rich fens. Conservation work in rich fens in Skåne is very costly. To keep fens from overgrowing after restoration, continued management with grazing or mowing, as well as recurring clearings are essential. It is also essential that we convey to both landowners and the general public an understanding of the large values of our rich fens, both for giving us strong nature experiences and for being an important part in preserving biodiversity. The conditions at each rich fen site are unique and site-specific solutions are therefore needed to guarantee the fens future conservation. We believe in working with these questions on many fronts simultaneously with a basis in good cooperation with landowners and managers. Anette Persson och Johanna Ragnarsson är biologer och arbetar vid Länsstyrelsen i Skåne län. Anette har arbetat med rikkärren ända sedan programmets början 2006. Innan dess har hon framför allt jobbat med inventeringar samt kurser för lantbrukare om natur- och kulturmiljövärden. Johanna tog sin examen för tre år sedan och har förutom att jobba med rikkärr hunnit arbeta en del med EU:s miljöersättningar och med reservatsbildning. Adress: Länsstyrelsen i Skåne län, Kungsgatan 13 205 15 Malmö E-post: anette.persson@lansstyrelsen.se 93