Kriminalvårdens författningssamling ISSN 1653-6665 Utgivare: Elisabeth Lager Utkom från trycket den 24 september 2010 Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om planering av kriminalvårdspåföljd och häktesvistelse beslutade den 30 juni 2010. Kriminalvården föreskriver följande med stöd av 43 förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt (KvaF), 6 kap. 1 förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder (FrivF) och 55 förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården och beslutar följande allmänna råd. Allmänt En för hela verkställigheten sammanhängande plan för varje klient utgör grunden för att Kriminalvården ska kunna fullgöra sitt uppdrag att verka för att återfall i brott förebyggs. Planen ska utgå från den aktuella påföljden, vara framåtsyftande och inriktas mot de områden som har starkast samband med återfall i brott, enligt vad som framkommer genom en riskoch behovsbedömning. För dömda till fängelse 4 år eller mer kan verkställigheten planeras i etapper. Planens första del bör vara så detaljerad som möjligt och inriktas på de inledande åtgärder som normalt ska genomföras i anstalten. Senare delen av verkställigheten kan inledningsvis planeras mer övergripande och i stora drag. Planen ska därefter successivt kompletteras utifrån utfallet av tidigare planerade åtgärder. För att skapa en sammanhållen och konsekvent verkställighet bör planen utgå från frivårdens personutredning, om sådan finns, och upprättas i nära samverkan mellan Kriminalvårdens olika berörda verksamhetsställen. 1
Definitioner 1 Behandlingsplan enligt 6 KvaF och plan för övervakning enligt 5 kap. 3 FrivF kallas i dessa föreskrifter verkställighetsplan. Planering för häktade benämns plan för häktesvistelse. Av bestämmelserna i de angivna förordningarna följer att en verkställighetsplan ska upprättas avseende varje intagen i anstalt och varje klient som står under övervakning. Föreskrifterna ska inte tillämpas på en klient som avtjänar villkorlig dom i kombination med samhällstjänst. För denne gäller istället reglerna om arbetsplan m.m. i enlighet med Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om samhällstjänst. Föreskrifterna ska inte heller tillämpas på en klient som avtjänar fängelsestraffet i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll utan att ställas under övervakning. För denne ska de särskilda planeringsdokumenten användas enligt Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om intensivövervakning med elektronisk kontroll. När det gäller häktade saknas bestämmelser i lag eller förordning om upprättande av plan. Viss planering för häktesvistelsen ska dock ske enligt regelverket för häktade. Plan för häktesvistelse regleras i 8, avsnittet Särskilt om häkte. Ansvar för upprättande av verkställighetsplan 2 En tjänsteman med särskilt ansvar för att en verkställighetsplan upprättas ska utses vid - den anstalt den intagne är inskriven i, eller - det frivårdskontor som klienten är inskriven i när han eller hon står under övervakning. Ansvaret för att verkställighetsplanen upprättas åvilar en tjänsteman vid den anstalt där den intagne är inskriven även när han eller hon beviljats frigång eller vårdvistelse. För intagna som har beviljats vistelse i halvvägshus eller utökad frigång har en tjänsteman vid frivården motsvarande ansvar. Särskilda bestämmelser om vem som ansvarar för utredningen av särskilda utslussningsåtgärder finns i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om särskilda utslussningsåtgärder. När klienten både verkställer ett fängelsestraff och står under övervakning ansvarar en tjänsteman vid anstalten för att verkställighetsplanen upprättas. Den som utses bör ha genomgått utbildning för uppgiften samt bedömts lämplig och ha erforderlig kompetens. Flera tjänstemän kan ha ett med ansvarig tjänsteman överenskommet ansvar för planering av olika delar av verkställighetsplanen. Ansvaret för den sammanhållna planeringen åvilar alltid den ansvarige tjänstemannen. 2
Beslutsordningen avseende fastställande av upprättad verkställighetsplan framgår av arbetsordningen för Kriminalvården. Fastställandebeslutet kan inte överklagas. Däremot kan planen innehålla enskilda beslut som är överklagbara, se bilaga 1 till arbetsordning för Kriminalvården. Utredning 3 En utredning ska göras som underlag för verkställighetsplanen. Den ska vara anpassad efter omständigheterna och innefatta genomgång av bakgrundsfaktorer och tidigare utredningar samt en kartläggning av risker, behov och andra förutsättningar som har betydelse för innehållet i verkställigheten och för möjligheterna att minska risken för återfall i brott. Klientens aktiva medverkan i utredningen ska eftersträvas. Allmänt Utredningen bör normalt påbörjas omedelbart när domen blir verkställbar med beaktande av redan dokumenterad bakgrundsinformation från frivårdens personutredning/yttrande samt från häktesvistelse. Tidigt i utredningsarbetet måste en övergripande bedömning göras så att tillräckliga och rätt åtgärder kommer rätt klient till del. För intagna i anstalt med kort återstående verkställighetstid, kan utredningen begränsas till de högst prioriterade behoven och åtgärderna inför frigivningen. Med kort återstående verkställighetstid avses två månader eller kortare tid till frigivning. Klientens aktiva medverkan i utredningen är viktig för att kunna identifiera och möta hans eller hennes risker och behov med konkreta åtgärder mot återfall i brott. Om klienten inte vill medverka i utredningen eller planeringen bör han eller hon motiveras att deltaga. Det är viktigt att ta reda på klientens inställning till brottsligheten och verkställigheten, liksom hans eller hennes egen syn på risker och behov. Klienten bör informeras om att en verkställighetsplan kommer att upprättas även om han eller hon inte vill medverka och att hans eller hennes bristande medverkan kan få konsekvenser för utformningen av verkställighetsinnehållet. Utredningsunderlag Utredningen bör utgå från innehållet i - frivårdens personutredning eller yttrande - utredning enligt Addiction Severity Index (ASI) eller Adolescent Drug Abuse Diagnosis (ADAD), - aktuell dom, - tidigare domar, - behandlingsjournal, - läkarutlåtanden, - placeringsunderlag, - säkerhetsbedömning, - bedömningar av Kriminalvårdens säkerhetsorganisation, varvid sekretessreglerna i förhållande till klienten måste beaktas, 3
- utredningar som utförs av annan kriminalvårdspersonal, såsom programledare, lärare, arbetsledare och sjuksköterskor, - beslut om besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud, - innehållet i riksmottagningarnas utredning samt - beslut om särskilda villkor. Den ansvarige tjänstemannen bör vid behov tillfråga klienten om medgivande att få ta del av den planering som görs av hälso- och sjukvården inom Kriminalvården. Faktorer som särskilt bör beaktas vid risk- och behovsbedömningen De mest tillförlitliga faktorerna för att bedöma risken för återfall i brott är följande. Statiska faktorer Statiska faktorer ingår i klientens bakgrund och kan därmed inte förändras. Tidigare beteende är normalt den säkraste bedömningsgrunden för hur en person kan komma att handla i framtiden. Nedanstående faktorer är de som visat sig ha starkast samband med risken för återfall i brott. - Ålder vid första dom: Ju yngre vid första dom, desto större risk för återfall. - Antal tidigare domar: Ju fler tidigare domar, desto större risk för återfall. Särskilt domar under de senaste fem åren bör beaktas. - Brottsligheten: Aktuellt brott samt den tidigare brottslighetens typ och omfattning, (grov, samhällsfarlig, riktad mot allmänheten, seriekaraktär, hedersrelaterad, ideologiskt betingad, grov organiserad eller gränsöverskridande brottslighet och med beaktande av vilken position klienten haft i gruppen). - Ny brottslighet, som ännu ej lett till dom. - Om klienten tidigare varit föremål för åtgärder inom socialtjänsten, särskilt vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller enligt lagen (1988:879) om vård av missbrukare i vissa fall, tidigare verkställighet enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. - Om klienten tidigare vårdats för psykiska problem, särskilt vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. - Tidigare misskötsamhet i samband med vistelse i häkte eller anstalt eller under verkställighet av frivårdspåföljd. - Diagnostiserad personlighetsstörning, särskilt antisocial sådan eller med psykopatiska drag. Dynamiska faktorer De dynamiska faktorerna är påverkbara och kan förändras. Under varje faktor bör den aktuella situationen, dess varaktighet och eventuell problematik utredas. Vid inventeringen av de dynamiska riskfaktorerna bör även skyddande faktorer, som är positiva och stödjande för att minska risken för 4
återfall i brott, redovisas och beaktas, t.ex stabil eller förbättrad social situation, positiv personlig utveckling, stöd från närstående och andra, liksom pågående eller genomförd behandling mot missbruk eller annan problematik. Nedanstående dynamiska faktorer är de som har visat sig ha starkast samband med risken för återfall i brott. - Ekonomi, beroende av försörjningsstöd från socialtjänsten. - Arbete eller skola. - Skolunderbyggnad, yrkesutbildning. - Socialt kontaktnät eller social isolering. Särskilt bör noteras om klienten är förälder samt hur eventuella familjerelationer fungerar. - Bostad. - Fritid. - Hälsotillstånd (fysisk och psykisk hälsa). - Antisocialt livsmönster (inte att förväxla med antisocial personlighetsstörning enligt expertdiagnos ovan). - Kriminellt umgänge, kriminella kamrater/dagligt umgänge, hedersrelaterad, ideologiskt betingad, anknytning till grov organiserad eller gränsöverskridande brottslighet - Kriminella attityder och värderingar. - Missbruk/beroende av beroendeframkallande medel eller dopningspreparat. - Spelberoende. För kvinnor bör särskilt beaktas om de själva är brottsoffer och riskerar fortsatta övergrepp eller varit inblandade i sexhandel och vilket stöd som kan behövas för att komma ifrån denna. Det bör även beaktas om det finns behov kopplade till graviditet och att ha spädbarn hos sig i anstalt. Riskhöjande faktorer Av ovanstående statiska- och dynamiska faktorer har följande visat sig särskilt viktiga att beakta. - Tidigare brottslighet och samhällsingripanden. Den som har en lång brottshistoria har ofta upplevt att kriminaliteten givit honom eller henne vinster på olika sätt. - Manligt kön och ung ålder. - Antisocialt livsmönster. Det avser faktorer som kan ha samband med brister i uppfostran, att inte bry sig om vad ett beteende får för konsekvenser för omgivningen, impulsivitet handla först, tänka sedan och som är möjliga att påverka. - Kriminellt umgänge. Med det menas att klienten har ett socialt stöd för eller är utsatt för ett tryck att fortsätta med kriminalitet. - Kriminella attityder och värderingar. Dessa stöder ett fortsatt kriminellt beteende genom att klienten för sig själv har skapat goda skäl att försvara varför han/hon kan begå brott i vissa situationer. - Missbruk/beroende av alkohol eller droger bör alltid beaktas, eftersom kombination med missbruk/beroende och ovanstående faktorer ytterligare ökar risken för återfall i brott. 5
För den som är dömd för sexualbrott eller våld i nära relation tillkommer särskilda riskfaktorer som bör beaktas liksom för den som är dömd för brottslighet med hedersrelaterad, ideologisk, religiös eller etnisk bakgrund. Det avser även den som är dömd för brott som har anknytning till grov organiserad eller gränsöverskridande brottslighet och med beaktande av vilken position den dömde haft i gruppen. Strukturerade utredningshjälpmedel för bedömning av risk och behov Användning av utredningshjälpmedel där såväl statiska (inte påverkbara) som dynamiska (påverkbara) faktorer vägs samman, ger generellt sett ett säkrare underlag för bedömning av risker och behov än t.ex enbart genomgång av aktmaterial och samtal med klienten. Strukturerade utredningshjälpmedel för att bedöma behov - Alcohol Use Disorders Identification Test (AUDIT) och Drug Use Disorders Identification Test (DUDIT) är screeninginstrument som bör användas för att indentifiera en person med riskabla alkoholvanor respektive narkotikaanvändare. - Addiction Severity Index (ASI) är ett grundläggande hjälpmedel för att bedöma behov av åtgärder. Adolescent Drug Abuse Diagnosis (ADAD) är motsvarande hjälpmedel avpassat för ungas livssituation. Målgruppsprioritering avseende ASI En individuell bedömning av behovet av ASI bör göras. Om en ASIutredning genomförts av annan huvudman behöver den normalt inte upprepas i det fall Kriminalvården får del av den informationen. ASI-utredning bör i anstalt göras - på behandlingsanstalt/avdelning för missbruk/beroende, - på ungdomsavdelning och riktmärkesplatser för unga upp till 21 år, varvid ungdomsversionen ADAD bör användas om den intagnes sociala situation motiverar det, - inför planering av vårdvistelse, - inför planering av mera omfattande behandlingsprogram, enligt kravprofil för respektive program, samt - för intagna med strafftider över sex månader med hög risk för återfall. ASI- utredning bör i anstalt normalt inte göras för - intagna med fängelsestraff understigande sex månader, - intagna som utretts vid riksmottagning, eller - intagna med huvudbrotten ekonomisk brottslighet (skattebrott, bokföringsbrott, grov trolöshet mot huvudman) - intagna med huvudbrotten sexualbrott eller partnervåld, där andra utredningshjälpmedel ska användas. ASI-utredning bör inom frivården göras - för unga upp till 21 år om inte det redan gjorts i samband med personutredning/yttrande, varvid ungdomsversionen ADAD bör användas om klientens sociala situation motiverar det, 6
- inför planering av mera omfattande behandlingsprogram, enligt kravprofil för respektive program, samt - för klienter med hög risk för återfall. ASI-utredning bör inom frivården normalt inte göras för - övriga klienter som står under övervakning. Strukturerade utredningshjälpmedel för riskbedömning och riskhantering Vid sexualbrottslighet och våld i nära relation bör hänsyn tas till att återfallsrisken kan komma att bedömas som låg om endast ovannämnda statiska och dynamiska faktorer beaktas. Med våld i nära relation avses grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a BrB eller en mans våld mot en kvinna som han har eller har haft en sexuell relation med. Bedömningen bör i dessa fall även grundas på utfall från specifika hjälpmedel för riskbedömning, Violence Risk Scale; Sexual Offenders (VRS:SO) eller Stables vid sexualbrottslighet och Spousal Assault Risk Assessement (SARA) vid våld i nära relation, vilka även ger stöd för riskhanteringen. SARA är ett könsneutralt utredningsinstrument och skulle kunna användas vid olika typer av partnervåld men används idag i kriminalvården som urvalsinstrument inför deltagande i programmet IDAP vilket är utformat enbart för män dömda för våld mot kvinna. Förnyad risk och behovsbedömning Risk- och behovsbedömningen behöver följas upp och vid behov ändras. Den intagne kan exempelvis ha genomgått programverksamhet, som påverkar bedömningen i positiv riktning, eller ha misskött sig i sådan utsträckning att bedömningen måste ändras. Särskilt när lättnader i verkställigheten övervägs, t.ex. i form av en utslussningsåtgärd, bör förnyad bedömning göras. Även om risknivån inte ändras är det viktigt att notera positiva och negativa förändringar. Klientens medverkan, realism i bedömning Risk- och behovsbedömningen måste väga in i vad mån klientens ambitioner i olika avseenden ter sig realistiska och i vilken utsträckning klienten velat medverka eller varit förtegen. Det kan avsevärt påverka vilka slutsatser som kan dras. 4 Uppgift om missbruk/beroende av alkohol, narkotika eller dopningsmedel ska registreras i anslutning till att ny verkställighet påbörjas avseende förhållandena i frihet före verkställigheten. För villkorligt frigivna gäller den registrering som skett under anstaltsvistelsen. Uppgiften ska ändras om tidigare registrering visat sig vara felaktig. Gravt narkotikamissbruk/beroende (narkotikaklass 2) föreligger om en person injicerat narkotika en eller flera gånger under de senaste tolv månaderna i frihet eller använt narkotika på annat sätt (exempelvis rökt hasch) dagligen eller så gott som dagligen de senaste tolv månaderna i frihet. 7
Narkotikamissbruk/beroende (narkotikaklass 1) föreligger om en person använt narkotika under de senaste tolv månaderna i frihet men inte faller under definitionen för gravt narkotikamissbruk/beroende. Användning av narkotikaklassade läkemedel utan läkarordination är att anse som narkotikamissbruk/beroende och ska bedömas enligt ovan. Missbruk av dopningsmedel föreligger om en person använt sådant under de senaste 12 månaderna i frihet (dopningsklass 1). Alkoholmissbruk/beroende (alkoholklass 1) föreligger om en person druckit alkohol i sådan omfattning att det medfört fysiska, psykiska eller sociala skadeverkningar för honom/henne eller hans/hennes närmaste omgivning under de senaste tolv månaderna i frihet. Uppgiften avser endast förhållandena före verkställighetens början och således inte klientens eventuella missbruk/beroende därefter. Upprättande av verkställighetsplan 5 För varje klient ska det upprättas en individuellt utformad verkställighetsplan. I den ska verkställighetsinnehållet, utifrån de risker, behov och förutsättningar som identifierats, preciseras i form av konkreta åtgärder. Åtgärderna ska vara tidsatta och uppföljningsbara. Verkställighetsplanen ska så långt möjligt planeras och utformas efter samråd med klienten. Klienten ska få kopia av planen. Planen ska fastställas inom de tidsangivelser som anges 10 och 12. Allmänt Verkställighetsplanen bör baseras på en sammanställning och bedömning av risker, behov och andra viktiga faktorer som identifierats under utredningen enligt 3 och 4 samt omfatta en samlad bedömning av risken för återfall i brott. Resursinventering Utifrån de risker och behov som identifierats i utredningen görs en resursinventering. Målet bör därvid vara att utnyttja Kriminalvårdens resurser så att klienten får del av rätt insats vid rätt tillfälle. Det är viktigt att identifiera åtgärder eller behov som primärt bör tillgodoses av andra än Kriminalvården. I planeringen kan därför även företrädare för t.ex socialtjänsten eller andra berörda myndigheter, vårdgivare och frivilligorganisationer delta. Deras åtgärder bör beaktas i Kriminalvårdens planering, så att dubbelarbete undviks. Så långt möjligt bör samhällets resurser utanför Kriminalvården aktiveras. Särskilt viktigt är att verka för att en klient inte blir av med sin bostad eller sin försörjning och att han eller hon kan bibehålla positiva sociala relationer. Klienten bör stimuleras till en aktiv roll i genomförandet och uppföljningen av planerade åtgärder, exempelvis bör handlingsplaner som klienten själv kan komma att upprätta i samband med programverksamhet under verkställighetens gång tas tillvara. Resurser i klientens sociala nät- 8
verk bör kartläggas och tillvaratas om dessa kan bidra till att minska risken för återfall i brott. Planering Verkställighetsplanen bör vara överskådlig och planerad i en logisk ordning så att det är möjligt att följa upp utfallet av åtgärderna. Verkställighetsplanen bör ha både ett kort och ett långt perspektiv och följa klienten oavsett vilket verksamhetsställe som han eller hon tillhör. Omfattningen av verkställighetsplanen bör anpassas efter identifierade risker, behov av åtgärder, den verkställighetstid som är aktuell och förutsättningar för genomförande. Den bör vara realistisk vad avser klientens förutsättningar att genomföra planerade åtgärder, varför även utfallet av tidigare åtgärder bör beaktas. Följande åtgärder är exempel på vad som bör övervägas för att möta risker och behov som identifierats hos klienten - deltagande i brotts- och missbruksrelaterade program, - förmedling av kontakt med andra organ i samhället, - fritidsaktiviteter, eller - för intagna i anstalt, träning inför frigivning genom självförvaltning. Klienter med låg risk för återfall i brott bör inte komma ifråga för mera omfattande brotts- och missbruksrelaterade program. Om klienten saknar vilja till förändring, trots konstaterade risker och behov bör motivationsåtgärder planeras och genomföras. Verkställighetsplanen kan även innefatta ett antal andra åtgärder som prioriteras i varierande grad under olika delar av verkställigheten. När verkställigstiden inte medger mer omfattande åtgärder kan verkställighetsplanen begränsas till att omfatta en enda insats. Har klienten inte deltagit i planeringen bör det dokumenteras. Beträffande livstidsdömda ska de särskilda riktlinjerna för livstidsdömdas verkställighet beaktas. 6 Klienter som begått brott när de var under 21 år ska informeras om möjlighet till medling och vart de kan vända sig för att anmäla sitt intresse för deltagande. Alla kommuner har skyldighet att ha medlingsverksamhet antingen i egen regi eller i samarbete med andra kommuner. Medling syftar till att reparera skador som uppstår av brott och är ett möte mellan en person som erkänt ett brott och den person som drabbats av brottet. Mötet sker med hjälp av en tredje person, en opartisk medlare. Meningen är att de inblandade i en brottshändelse med stöd från medlaren kan samtala om vad som har hänt, varför det hände och vilka konsekvenser brottet medfört. Genomförande och uppföljning 7 Den tjänsteman som enligt 2 är ansvarig för att verkställighetsplanen upprättas, ska fortlöpande följa upp genomförandet av planerade åtgärder. Utfallet ska dokumenteras. Tjänstemannen ska i förekommande fall kommunicera med övriga berörda om genomförda åtgärder och avvikelser från verkställighetsplanen. 9
Åtgärderna bör genomföras enligt de förutsättningar och inom den tid som fastställts i planen, varvid klienten bör stimuleras att ta eget ansvar. Lärare, programledare, arbetsledare och annan kriminalvårdspersonal bör enligt överenskommelse med den ansvarige tjänstemannen fortlöpande dokumentera utfallet av planerade åtgärder. Det kan exempelvis avse studieprestationer eller utfall av deltagande i brotts- och missbruksrelaterade program som bör beaktas i planeringen av den fortsatta verkställigheten. Den tjänsteman som enligt 2 har det övergripande ansvaret för verkställighetsplaneringen har även ansvar för att följa upp planen och kontrollera att övrig personal dokumenterar utfall av överenskomna åtgärder. Särskilt om häkte 8 En plan för häktesvistelsen ska upprättas snarast efter häktningen och senast inom tre veckor. En tjänsteman med ansvar för planen för häktesvistelse ska utses för varje häktad. Planen ska omprövas och fastställas på nytt när det finns anledning till det, dock minst varannan månad. Planeringen ska bedrivas enligt upprättade checklistor för samverkan med frivården. Uppgift om missbruk/beroende av alkohol, narkotika eller dopningsmedel ska registreras omgående efter häktningen. Uppgiften ska ändras om tidigare registrering visat sig vara felaktig. Allmänt Häktestiden bör utnyttjas till att översiktligt utreda aktuella risker och behov. Behovet av säkerhetshöjande inslag i frihetsberövandet ska identifieras, exempelvis i samband med restriktioner, gemensamhet, utevistelser och hotbilder. I planen för häktesvistelsen bör den häktades situation kortfattat dokumenteras i tillämpliga delar avseende följande: - Bakgrundsfaktorer. - Aktuell frivårdstillhörighet. - Behov av tolk. - Önskad kontakt med konsulat eller beskickning. - Bostadssituation med särskilt beaktande av risk för vräkning. - Barn. - Arbete/utbildning. - Missbruk/beroende. - Psykisk ohälsa med särskilt beaktande av suicidrisk. - Behov av medicinsk eller psykologisk behandling. - Ekonomi. - Behov av kontakt med nära anhörig och andra viktiga personer, inklusive besöksverksamhet. - Säkerhetsbedömning. - Skötsamhet under häktesvistelsen. Uppgift om missbruk/beroende av alkohol och narkotika registreras i enlighet med vad som beskrivs i de allmänna råden under 4. Uppgiften avser endast förhållandena i frihet före häktningen. 10
Motivations- och informationsarbete bör bedrivas för att underlätta för en häktad med exempelvis missbruk/beroendeproblem att få insikt i och börja bearbeta sin situation. Verksamheten kan t. ex. bedrivas genom uppsökare, vars uppgift är att identifiera och uppsöka missbrukare, motivera till drogfrihet, visa möjliga vägar ut ur missbruk/beroende samt motivera till placering på behandlingsanstalter och behandlingsavdelningar inom Kriminalvården. Uppsökarnas åtgärder och planering dokumenteras i planen för häktesvistelsen. Socialtjänstens resurser bör om möjligt tas tillvara. Åtgärder till skydd för den häktade själv och andra Om det av dom eller annan omständighet framgår att det finns risk att den häktade kan komma att utöva eller utsättas för diskriminering, trakasserier, våld eller hot om våld som har samband med etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, funktionshinder eller organiserad brottslighet, bör det beaktas för att avgöra behovet av särskilda åtgärder. Frigivning från häkte För fängelsedömda som till följd av lång avräkningstid eller på grund av platsbrist villkorligt friges direkt från häkte ska beaktas att frivården ska besluta om övervakning, se vidare Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om frivårdens arbete med dömda under övervakning. Särskilt om anstalt 9 Verkställighetsplaneringen ska bedrivas i samverkan mellan frivård och anstalt i enlighet med upprättade checklistor. Av de upprättade checklistorna för samverkan mellan anstalt och frivård framgår bl.a. att en tjänsteman vid frivårdskontoret på den intagnes hemort ansvarar för att verkställighetsplaneringen för en intagen som ska villkorligt friges samordnas, om det inte beslutats att den intagne inte ska stå under övervakning. Samordningsansvaret omfattar även livstidsdömda samt intagna i anstalt som till följd av annan dom står under övervakning. Närmare bestämmelser om möjligheten för en intagen som avtjänar fängelse på livstid att få stöd och hjälp av en förtroendeman enligt 14 KvaF finns i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om frivårdens arbete med dömda under övervakning m.m. Riksmottagningarna bör i tillämpliga delar dokumentera relevanta uppgifter i utredningen för verkställighetsplanen så att dessa kan läggas till grund för planeringen av den fortsatta verkställigheten. 10 Verkställighetsplanen för intagna i anstalt ska normalt fastställas inom en månad från det att den intagne skrivits in i anstalt. För en intagen med kort återstående verkställighetstid ska en begränsad plan fastställas inom två veckor. För en 11
intagen som varit placerad i riksmottagning ska verkställighetsplanen fastställas inom en månad från omplacering. Verkställighetsplanen ska omprövas och fastställas på nytt när det finns anledning till det, dock minst - inom fyra månader från senaste fastställande om den återstående verkställighetstiden är 10 18 månader, eller - inom fyra månader från senaste fastställande och därefter var sjätte månad om den återstående verkställighetstiden är längre än 18 månader, samt - inför frigivningen. Verkställighetsplanen ska även omprövas och fastställas på nytt - inför förflyttning till annan anstalt, och - inom fyra veckor från det att den intagne skrivits in i den nya anstalten. Före första fastställande och före omprövning ska planen normalt tas upp i behandlingskollegium och samråd ske med frivården. Angivna tider för fastställande gäller om inte särskilda skäl talar mot det. Allmänt Verkställighetsplanen bör utformas med beaktande av anstaltstidens längd. Planen för en intagen med kort återstående verkställighetstid utöver vad som krävs för anstaltsvistelsen bör begränsas till att omfatta de mest angelägna behoven av åtgärder, t.ex. kontakt med socialtjänst eller vårdgivare inför frigivningen. Med kort återstående verkställighetstid avses två månader eller kortare tid till frigivning. För dömda till fängelse fyra år eller mer kan verkställigheten planeras i etapper. Planens första del bör vara så detaljerad som möjligt och inriktas på de inledande åtgärder som normalt ska genomföras i anstalten. Senare delen av verkställigheten kan inledningsvis planeras mer övergripande och i stora drag. Planen ska därefter successivt kompletteras utifrån utfallet av tidigare planerade åtgärder. Verkställighetsplanen bör utformas som en tidsaxel, inriktad mot en successiv utslussning, när så är möjligt. Skäl att frångå att fastställa eller ompröva planen i anslutning till behandlingskollegium kan vara akuta situationer, t.ex. misskötsamhet. Särskilda skäl att inte fastställa planen inom angiven tid kan t.ex vara att den intagne på grund av sjukdom inte kan medverka i planeringen ellet att den intagne är avviken. För utländska intagna ska underrättelseskyldigheten till konsulat eller beskickning beaktas liksom förutsättningarna för överföring av verkställigheten till hemlandet, på egen begäran eller efter ansökan från Kriminalvården. Eventuella behov av tolk och särskilda åtgärder, t.ex. svenskundervisning, placering inom anstalten och programverksamhet på hemspråk bör beaktas. Hänsyn till brottsoffer bör särskilt uppmärksammas när det gäller behov av t.ex. kontroll eller villkor. Beträffande livstidsdömda ska de särskilda riktlinjerna för livstidsdömdas verkställighet beaktas. 12
Utredning, risk - och behovsbedömning Utöver vad som anges i 3 bör risk- och behovsbedömningen för den som är intagen i anstalt även omfatta de förhållanden som är specifika för vistelse i anstalt. Säkerhetsfrågorna är särskilt viktiga, varvid även följande bör beaktas: - strafftiden, samt återstående verkställighetstid, - om den intagne har ekonomiska resurser eller kontaktnät till den undre världen som kan öka risken för fritagning och rymning, - om den intagne tidigare undandragit sig verkställighet av fängelsestraff, - olämpliga konstellationer som innebär att den intagne utsätter personal och medintagna för hot eller våld, - om den intagne varit delaktig i hedersrelaterad, ideologiskt betingad eller grov organiserad eller gränsöverskridande brottslighet och med beaktande av vilken position han eller hon haft i grupen, varvid rymningsrisken särskilt bör beaktas, - om den intagne är dömd till utvisning, vilket särskilt bör beaktas när frigivningen närmar sig, eftersom rymningsrisken då kan öka, samt - om den intagne i samband med tidigare verkställigheter missbrukat droger i anstalt, vägrat lämna urinprov, riktat hot/våld mot personal och/- eller medintagna eller bedömts påverka andra intagna på ett negativt sätt. Bland de dynamiska faktorer som särskilt bör beaktas i anstalt kan nämnas: - missbruk/beroendeproblem, särskilt tidigare påvisat missbruk/beroende och/eller hantering av droger i anstalt, - behov av åtgärder till skydd för den intagne själv, exempelvis på grund av hot från andra intagna eller suicidrisk, samt - behov av teoretisk och praktisk utbildning i syfte att anstaltstiden utnyttjas så effektivt som möjligt samt hur fortsättning kan te sig efter frigivningen. Särskilda villkor Särskilda villkor enligt 7 tredje stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) anger de säkerhetsmässiga ramar som gäller för verkställigheten. Åtgärder till skydd för den intagne själv och andra Om det av dom eller annan omständighet framgår att det finns risk att den intagne kan komma att utöva eller utsättas för diskriminering, trakasserier, hämnd, våld eller hot om våld som har samband med etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder bör det beaktas. 13
Förflyttning inom och mellan anstalter Förflyttning till annan avdelning inom anstalten eller till annan anstalt kan vara nödvändig såväl av säkerhetsskäl som för att den intagne ska få tillgång till lämpligt programutbud eller behandling. Deltagande i program eller behandling bör inte, annat än av säkerhetsskäl, avbrytas genom förflyttning, såvida inte den intagne kan slutföra programmet eller behandlingen på den mottagande anstalten. Förflyttning kan även syfta till att underlätta frigivningsförberedelserna. Det bör finnas en plan för förflyttning till lägre säkerhetsnivå när den samlade riskbedömningen så medger, t.ex. efter välskött permission på egen hand. Behov av hälso- och sjukvård En intagens behov av hälso- och sjukvård eller omvårdnad bör beaktas, varvid behov av uppföljande vårdåtgärder efter frigivningen särskilt bör uppmärksammas. Programverksamhet i anstalt Den programverksamhet som framstår som lämpligast för att minska risken för återfall i brott bör väljas. Planeringen bör även omfatta uppföljning efter frigivningen. Fritidsaktiviteter En intagnes behov av att utveckla positiva fritidsaktiviteter beaktas när så är möjligt, se vidare Kriminalvårdens riktlinjer för fritidsverksamhet. Självförvaltning En intagen bör stimuleras att delta i självförvaltning så snart sådan möjlighet finns för att minska de skadliga verkningarna av frihetsberövandet och underlätta en övergång till livet i frihet, se vidare Kriminalvårdens riktlinjer för självförvaltning. Besök Vid planeringen bör en intagens behov av att ta emot besök beaktas i syfte att minska hans eller hennes sociala isolering och vidmakthålla värdefulla kontakter med personer utanför anstalten, framför allt med närstående. Närmare bestämmelser finns i föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt. Permission En intagens behov och förutsättningar för permission bör utredas och bedömas i verkställighetsplanen. Behovet av kontakt med frivård, övervakare, anhöriga m.fl. bör beaktas. Närmare bestämmelser finns i föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt. 11 Behov av utslussningsåtgärder som avses i 54 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt ska utredas inom ramen för verkställighetsplanen. 14
Frigivningsförberedelser och utslussningsåtgärder I samband med upprättandet av versktällighetsplanen ska den intagne informeras om möjliga utslussningsformer. I verkställighetsplanen bör framgå när utslussningsutredning ska påbörjas och eventuellt beslut om utslussningsåtgärd ska fattas. Planeringen för särskilda utslussningsåtgärder ska aktualiseras utan särskild ansökan från den intagne. Frigivningsförberedelser bör pågå under hela verkställigheten så att frigivningen är väl förberedd när den intagne ska frigesn. Förberedelserna bör ske tillsammans med den intagne och i samverkan med frivården och andra myndigheter, organisationer och enskilda personer som kan främja den intagnes liv i frihet. Om möjligt bör det ske genom personligt sammanträffande under permission. Frigivning av en intagen som är beroende av opiater bör alltid förberedas genom att denne i god tid remitteras till beroendemottagning för utredning eller fortsatt behandling. Det gäller även intagen med ADHDdiagnos. Han eller hon kan alternativt remitteras till annan behandlande läkare. Se vidare Basläkemedel på Krimnet. Närmare bestämmelser om utslussning från anstalt finns i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om särskilda utslussningsåtgärder. I 60, andra stycket KvaL finns bestämmelser om Kriminlvårdens befogenhet att i samband med beslut om vårdvistelse meddela en föreskrift enligt 26 kap. 15, första stycket, 3 brottsbalken. Frigivningsdagen Frigivningsdagen och tiden närmast efter frigivningen bör planeras särskilt noggrant, eftersom risken för återfall i brott då kan vara särskilt stor. Perioden bör vara strukturerad med t. ex. myndighetsbesök, möte med övervakare, frivilligorganisationer m.m. Särskilt om frivård 12 Verkställighetsplanen för klienter som står under övervakning ska fastställas senast inom en månad från övervakningens början. För villkorligt frigivna ska den plan som upprättats under anstaltsvistelsen omprövas och fastställas på nytt inom samma tid. Verkställighetsplanen ska därefter omprövas och fastställas på nytt när det finns anledning till det, dock minst - inom sex månader från övervakningens början, samt - inför övervakningens upphörande. Verkställighetsplanen ska även omprövas och fastställas på nytt - inför överflyttning av övervakningen till annat verksamhetsställe, - inom fyra veckor efter överflyttning av övervakningen, samt - inför överflyttning av övervakningen till annat land. Före första fastställande och före omprövningen inom sex månader från övervakningens början ska verkställighetsplanen tas upp i frivårdskollegium. Angivna tider för fastställande gäller om inte särskilda skäl talar mot det. 15
För att planen ska kunna fastställas senast inom en månad är det viktigt att sammanträffande med klienten kommer till stånd snarast efter övervakningens början. Med att verkställighetsplanen ska omprövas och fastställas inom sex månader från övervakningens början avses en obligatorisk sexmånadersprövning. Särskilda skäl att inte fastställa eller ompröva verkställighetsplanen inom angivna tider kan t.ex. vara att det trots upprepade försök inte gått att sammanträffa med klienten, att han eller hon lider av en allvarlig sjukdom eller har ett avancerat pågående missbruk. Om klienten inte hörsammar kallelser eller inte gått att nå inom en månad bör misskötsamhetsbedömning göras. Risk- och behovsbedömning Utöver vad som anges i 3 bör i risk- och behovsbedömningen de faktorer som är specifika för övervakade och som ökar risken för återfall i brott beaktas. Det kan t. ex. avse drogmissbruk/beroende som inte behandlas, att klienten bor i kända riskmiljöer där kriminalitet och drogmissbruk/- beroende är vanligt förekommande eller till övervägande del har sitt sociala nätverk bland andra med sådana problem. Obligatoriska åtgärder och kontroll I verkställighetsplanen bör fastställas hur kontrollen ska ske av att klienten följer det obligatoriska innehållet, såsom kontaktfrekvens och särskilda föreskrifter samt iakttar de allmänna skötsamhetskraven enligt brottsbalken. Föreskrifter som meddelats av domstol eller övervakningsnämnd utgör obligatoriska åtgärder, varför även följderna av eventuell misskötsamhet av dessa bör framgå. Kontrollen bör utformas så att åtgärder vid misskötsamhet kan vidtas skyndsamt. Se vidare Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om frivårdens arbete med dömda under övervakning. Brotts- och missbruksrelaterade program m.m. En klients behov av att delta i särskilt anordnad verksamhet som syftar till att motverka återfall i brott eller missbruk/beroende bör särskilt beaktas. Det kan avse såväl deltagande i av kriminalvården ackrediterade brottsoch missbruksrelaterade program, som deltagande i behandling anordnad av extern vårdgivare. Se vidare Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om frivårdens arbete med dömda under övervakning. Skyddstillsyn med särskild föreskrift om behandlingsplan Har en skyddstillsyn förenats med en särskild föreskrift om behandlingsplan enligt 28 kap. 6 a brottsbalken följer av 5 kap. 4 FrivF att verkställighetsplanen kan begränsas till de åtgärder som inte ingår i behandlingsplanen. Den utredning som legat till grund för utarbetandet av behandlingsplanen ska i relevanta delar dokumenteras i verkställighetsplanen, som där- 16
utöver också ska omfatta plan för kontaktfrekvens m.m. Uppföljning av planerade åtgärder ska ske i enlighet med vad som följer av dessa föreskrifter. Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 oktober 2010 då Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om planering av kriminalvårdspåföljd m.m. ( 2008:12) ska upphöra att gälla. LARS NYLÉN Ulf Jonson 17