Sammanfattning Pär Johansson Seminariegruppen AB 2016 kontakt@ Markerad text är länkad!
1 I huvudet på en normalstörd Pär Johansson, är en alldeles unik människa född 1970 i Sundsvall. Han växte upp med två drömmar, att få spela teater och att bli fotbollsproffs så han började på fotbollsgymnasium och var helt säker på att han skulle hamna i fotbollsklubben Milan. Hans kompis Thomas Brolin hamnade i landslaget men Pär själv hamnade på en vedbacke i Hudiksvall med utvecklingsstörda, inget han var stolt över då men något han är fruktansvärd stolt över idag. Året var 1992 när han hoppade av en jobbsökarkurs på arbetsförmedlingen på grund av att kursledaren saknade passion, entusiasm och glöd istället fick han en ALU-tjänst på 6 månader på omsorgs-förvaltningen, primärt arbete var: vedklyvning och utomhusarbete med en grupp utvecklingsstörda. Detta var inte riktigt den dröm Pär hade tänkt sig men han hade inget annat val än att ta jobbet. Han var livrädd för utvecklingsstörda, hans fördomar sa att dom utvecklingsstörda skulle anfalla vid första anblicken och drägla ner honom och detta trots att han aldrig hade mött dem tidigare. Istället välkomnade gruppen honom och sa; - gud vad trevligt att du är här! Och fortfarande efter tjugo år blir han välkomnad på samma sätt. PÄR JOHANSSON Grundade Glada Hudikteatern 1996 och trots enorm motvind lyckades Pär öppna svenska folkets hjärtan och förändrade synen på utvecklingsstörda i samhället. Pär arbetar fortfarande aktivt med sin grupp, skriver själv manus och turnerar ihop med sin ensemble. Men han driver också svenska och internationella projekt för att öka integreringen och kunskapen i samhället om Downs syndrom och utvecklingsstörning. Hans grupp besitter de bästa egenskaper människan kan ha enligt Pär, nämligen att de behandlar alla människor lika oavsett om de möter stadsministern, landshövdingen eller kronprinsessan så bemöter dom personerna med nyfikenhet, intresse och glädje. I fyra år arbetade Pär med att klyva och kapa ved tillsammans med sin grupp utvecklingsstörda, samtidigt hade han sin andra dröm kvar, att få spela teater - så han bad sin chef om att få starta en teatergrupp men fick direkt avslag på det. Detta var på nittiotalet när den så kallade
2 normaliseringen trädde i kraft, institutioner stängdes ner och allt skulle bli normalt. Pärs chef försvarade sitt beslut med att samhället inte var redo för ett sånt steg. Däremot kunde hans grupp få gå på utvalda kurser, bl. a på skoknytarkurs, en kurs de deltagit på i flera år. Lektionerna inleddes med en teoretisk (!) genomgång och sedan praktiskt med skor som satt fastskruvade på väggen allt annat än normalt. Flera likheter med dagens samhälle Pär menar att vi gör samma misstag i dagens Sverige. Se exempel ur skolvärlden där det sandpappras smörknivar i oändlighet utan att stanna upp och reflektera över nyttan. Om elever i skolan har en kunskapsbrist på exempelvis matematik så erbjuder man extrastöd inom ämnet, men Pär menar att ett mer framgångsrikt sätt är att tillåta eleven göra det hon/ hon brinner för och lägg in matematiken där istället, ett tankesätt som kan tillämpas i vuxenvärlden också. Pär sa upp gruppen från skoknytarkursen och på vägen hem köpte dom skor med kardborreknäppning. Pär bestämde sig för att ta tag i sin teaterdröm 1996, så ha la till sin fråga om att starta en teatergrupp till dagordningen på ett planeringsmöte på kommunen (när chefen var på kurs) och tog chansen. Den första kommentaren han fick var oro för att gruppen skulle bli trötta av att spela teater det är för övrigt en fråga han fortfarande får och det är inte ett särskilt starkt motargument. Andra frågan var om han inte var rädd att de skulle göra bort sig, en egenskap hans ensemble tack och lov aldrig behöver oroa sig för så sagt och gjort var Glada Hudikteatern född. Uppsättningen Tomtar på rymmen var Pär Johanssons första manus, efter 20 år tillsammans skriver han fortfarande alla manus och naturligtvis har han själv en roll i pjäserna. Ursprungligen höll sig personalen i bakgrunden men det visade sig fungera bättre när de också medverkade, även här kan man finna likheter till dagens organisationer. Engagerade ledare som syns i verksamheten lyckas bättre med sin gemenskap på arbetsplatsen med mål och värderingar.
3 Men resan startade med hård motvind, inte bara från uppdragsgivaren utan även från gruppens familjer och samhället i stort biljetterna fick skänkas bort och bara 24 biljetter lyckades man sälja trots det låga priset 20kr/ st. Pär bokstavligen tvingade dit sina vänner och flera gånger råkade han på motstånd. Tjänstemän på kommunen bokade av teaterlokalen och Pär bokade på den igen, protestlistor om Pärs avgång skickades runt och arga insändare haglade in till lokaltidningen. Allt gick bra trots motstånd fram till 3 dagar innan premiären när en förälder tog kontakt med Pär. - Du ställer inte upp min dotter på scenen var första meningen och sedan en berättelse om när en kvinna födde sin dotter med Downs syndrom i slutet av femtiotalet och fick rådet att lämna bort barnet och glömma bort att hon någonsin fötts. Läkarna sa att hon var obildbar och aldrig skulle lära sig något, efter 17 års ångest hämtade kvinnan hem sin dotter och hade under hela hennes uppväxt fått kämpa mot samhällets fördomar. Nu var hon rädd att ännu en gång få bekräftat att hennes dotter inte passade in och inte hade samma värde som alla andra. Det var i det ögonblicket Pär tvekade för första gången, det kallades till krismöte och i två timmar diskuterade föräldragruppen kring sina rädslor. Slutligen beslutade Pär (han hade inga egna barn då) att de skulle fortsätta enligt plan. Premiärdagen kom och föräldrarna klev in sist in i lokalen, blekgråa i ansiktet. Ridån gick upp och föreställningen gick lysande. Glada Hudikteatern består idag av vana skådespelare och de har deltagit i en mängd olika uppsättningar runt om i landet med tiotusentals besökare och även rest till New York för att uppträda. De har utmanat sina rädslor och utvecklats som människor men framförallt har deras resa påverkat omgivningens syn på dem och deras handikapp. Varje år åker hela glada Hudikgänget och andra utvecklingsstörda från hela Sverige till Portugal på training camp, som en del av ett friskvårdsprojekt. Traditionellt har den gruppen stillats med medicin och mat men den teorin tror inte Pär på. Den årliga resan liknas filmen Sällskapsresan de lux, enligt Pär men det är en helt fantastisk upplevelse. I programmet ingår träning, dans och teater, vid ett tillfälle fick alla vara modell för en dag vilket födde idéen till en utställning på Fotografiska som gjort succé och som dessutom har premiär i Hong Kong 2017.
4 Varje morgon har de yogaklasser som de till en början inte visste hur de skulle fylla men med tema Schlager blev det genast fullsatt. Det har spelats in två långfilmer, fyra dokumentärer och just nu arbetar man med ett projekt med 22 500 mellanstadieelever runt om i Sverige som heter barn föds inte med fördomar. Projektet går inte ut på att man ska förändra världen men att man ska förändra sin klass och det är bara så vi kan jobba menar Pär, att utgå från sig själv och sin närmaste omgivning. Det är ett gemensamt ansvar att jobba för dessa starka och så viktiga ord som mångfald och inkludering i dagens ibland hårda klimat mot främlingar och det vi inte känner till. Ett mycket enkelt sätt att börja arbeta med mångfald är att börja med ett enkelt hej till besökare på företaget eller främlingar man möter i vardagen. DET är att arbeta med mångfald och inkludering på riktigt. Man ska inte tro att integration handlar om att vi alla ska bli lika, vi måste bara acceptera ATT vi är olika! Vi lägger ner mängder av tid och resurser på starka värdeord som läggs upp på hemsidor, intranät och roll-ups, det är ord som tolerans, inkludering och samhörighet men hur öppna är vi med att anställa en invandrare, funktionshindrad eller någon som bara tycker annorlunda? Lever vi verkligen våra värdeord i praktiken? Pär menar att vi idag lägger ner alldeles för mycket tid på verksamhetsplaners utformning som ska blötas och stötas till förbannelse. Det bildas referensgrupper som ska bikupa och brainstorma i tvärgrupper och andra grupper så resultatet framkommer aldrig riktigt. Besluten tar år att fattas och slutligen har man tappat grundtanken med planen och så börjar man om i en ny evighetsprocess. Och varför blir det såhär då? Jo, för att vi är så rädda för att göra fel! Att göra fel är likvärdigt med dåligt och någon måste korsfästas. Man börjar med riskanalyser och på sätt förhindras andra människor att våga prova något nytt, ta egna beslut och initiativ. Om Pär själv hade gjort en riskanalys med sin grupp så hade han inte startat gruppen än.
5 Vi måste våga ta kortare vägar till beslut och våga chansa på att det kan bli rätt! Pär uppmuntrar alltid sin personal att ta egna beslut oavsett riskerna våga ta beslut och låt det gå åt helvete! Ett projekt mellan ICA och Glada Hudikteatern handlade om att ICA skulle dra igång en satsning på att anställa utvecklingsstörda, så Pär drog igång en mötesturné i landet för att prata med butikspersonal, tanken var att 1 000 personer med utvecklingsstörning skulle anställas runt om i landet inom tre år. Man gick ut till media om projektet men media valde att inte skriva om satsningen och det var så idéen med ICA- Jerry (Mats Melin), föddes. När den nya ICAreklamen släpptes blev det en stor skandal, folk blev som tokiga och Pär blev polisanmäld. Då toppades riksnyheterna i flera dagar och det visade det sig att vi i Sverige inte var så öppna för mångfald och tolerans trots allt. Vad folk inte visste var att anställningsprojektet låg i grunden för reklamen. Idag har ICA anställt 1 750 utvecklingsstörda till sina butiker runt om i landet. Man planerade 5 filmer med ICA-Jerry ursprungligen och idag har han varit med i 81 filmer Mats dröm blev att bli stuntman i Hollywood (han vill vara med i Die Hard 66) men så ändrade han sig nyligen då han kom på att hans vänner inte kommer att förstå honom när han lärt sig engelska. Pär pratar mycket om mångfald och integration i praktiken hur man på riktigt lever dessa värden. Han lever som han lär, Glada Hudikteaterns uppträdanden är bara en liten del av hans verksamhet. Själv tar han in hjälp till att sköta trädgården och betalar månadsvis för tjänsten. Detta har Pär fått oerhörd kritik för av bl. a grannar i det annars så toleranta grannskapet. De som arbetar i trädgården är personer som inte klarar av traditionella anställningsprocesser, som inte passar in i våra mallar om hur man ska se ut och bete sig men de har också grundläggande behov av att känna mening i sin vardag, att få vara en del i ett sammanhang och få utföra något i sina liv. Här har det skapats arbetstillfällen för personer som har tagit steget till att starta eget företag. Det finns många sätt att se människor i sin omgivning, att bli sedd och vara en del i ett sammanhang är några av dom starkaste drivkrafter vi människor har och här finns mycket var och en av oss kan bidra med.
6 Om Seminariegruppen i Stockholm AB Vi har många års erfarenhet av att anordna föreläsningar och har under åren skaffat oss goda kontakter med några av Sveriges bästa föreläsare. Vår styrka finns i att handplocka "rätt" föreläsare så att du kan känna dig trygg med att få med din grupp på relevanta föreläsningar som lyfter er som arbetsgrupp men som även ger något på det personliga planet. Varje säsong erbjuder vi 6 olika föreläsare som pratar om olika aktuella ämnen, välj mellan att gå med hela gruppen som en teamaktivitet eller varför inte dela ut biljetter som uppmuntran/ belöning så kan var och en välja själv? Fråga oss gärna om du vill ha tips eller om du behöver komma i kontakt med en föreläsare som passar just din grupp/ organisation vi finns på vår hemsida www. men också på LinkedIn och Facebook, följ oss för att hålla dig uppdaterad!